Om En Sannings- Och Försoningsprocess En Vitbok Kring Romerna I Sverige

1 Dokumentation av arbetsseminariet OM EN SANNINGS- OCH FÖRSONINGSPROCESS och/eller EN VITBOK KRING ROMERNA I SVERIGE 1 2 Den 25 juni 2008 arrangerade Delegationen för romska frågor ett arbetsseminarium om en sannings- och försoningsprocess och/eller en vitbok kring romerna i Sverige (det s.k. Vitboksseminariet) för att diskutera möjligheten att starta en sannings- och försoningsprocess kring de brott mot mänskliga rättigheter som romerna i Sverige har utsatts för. Här följer en dokumentation av dagens anföranden och diskussioner. INNEHÅLL 1. Programmet för dagen. 2. En sammanfattande seminarierapport. 3. Transkribering av anföranden och inlägg som hölls på svenska. • Inledande anförande av Maria Leissner, ordförande för Delegationen för romska frågor. • Diskussion • Rosa Taikon, silversmed: En historisk överblick över förföljelserna av romer i Sverige. • Diskussion • Katri Linna, Ombudsman mot etnisk diskriminering (DO): Förutsättningar för upprättelse – DO:s syn. • Diskussion 4. Transkribering av anföranden och inlägg som hölls på engelska: • Miranda Vuolasranta, vice ordförande för the European Roma and Travellers Forum: Romerna och mänskliga rättigheter i Europa. • Dick Oosting, Europe Director, International Center for Transitional Justice, ICTJ, Bryssel: Vad är en sannings- och försoningskommission? Vad kan sådana kommissioner uppnå – vilka är riskerna? • Julie Roy och Doug Kropp, Legal and Senior Counsel, Justitiedepartementet, Kanada: Indian Residential Schools Truth and Reconciliation Commission in Canada. • Tove Skotvedt, Senior Adviser, Arbetsmarknadsdepartementet: Norge och vitboken om tvångssterilisering av resande/tatere. • Diskussion 2 3 PROGRAM 25 JUNI 2008 Arbetsseminarium om en sannings- och försoningsprocess och/eller en vitbok kring romerna i Sverige Rotundan, Rosenbad kl. 9.00-17.30 Vänligen anmäl er i receptionen vid stora ingången Rosenbad 4. Ni kommer att lotsas upp till Rotundan, det är därför viktigt att inte komma efter kl. 9:00. Observera att föranmälan krävs. 8:30 Kaffe, te och smörgåsar serveras 9:00 Inledande anförande av Maria Leissner, ordförande för Delegationen för romska frågor. 9:15 Rosa Taikon, silversmed: En historisk överblick över förföljelserna av romer i Sverige. 10:00 Miranda Vuolasranta, vice ordförande för the European Roma and Travellers Forum: Romerna och mänskliga rättigheter i Europa. 10:30 Diskussion 11:00 Kaffe 11:30 Dick Oosting, Europe Director, International Center for Transitional Justice, ICTJ, Bryssel: Vad är en sannings- och försoningskommission? Vad kan sådana kommissioner uppnå – vilka är riskerna? 12:30 Lunch 13:30 Julie Roy och Doug Kropp, Legal and Senior Counsel, Justitiedepartementet, Kanada: Indian Residential Schools Truth and Reconciliation Commission in Canada. 14:15 Tove Skotvedt, Senior Adviser, Arbetsmarknadsdepartementet: Norge och vitboken om tvångssterilisering av resande/tatere. 14:45 Diskussion om Kanadas och Norges erfarenheter. 15:30–15:40 Katri Linna, Ombudsman mot etnisk diskriminering (DO): Förutsättningar för upprättelse – DO:s syn. 15:40-16:10 Kaffe För speciellt inbjudna: 16:10 Sammanfattning och diskussion om hur arbetet ska gå vidare. 17:30 Seminariet avslutas. 3 4 Sammanfattande seminarierapport: Dags för en Vitbok och en Sannings- och försoningsprocess kring romerna i Sverige? Delegationen för romska frågor arrangerade i slutet av juni ett arbetsseminarium för att diskutera möjligheten att starta en sannings- och försoningsprocess kring de brott mot mänskliga rättigheter som romerna i Sverige har utsatts för. Genom att starta en försoningsprocess skulle en lång historia av förföljelse och utanförskap kunna avslutas. En viktig del av seminariet var att ta del av erfarenheter från liknande processer, bland annat från Kanadas och Norge. – Jag hoppas vi kan hitta en metod för att göra upp med osynliggörandet av romerna, sade Maria Leissner, ordförande för Delegationen för romska frågor. Trots att romer bott i Sverige i över 500 år fick de inte status som nationell minoritet förrän år 2000. Under århundradena har romerna fått utstå diskriminering och övergrepp som satt djupa spår. Samma år som erkännandet som nationell minoritet kom bad den dåvarande ärkebiskopen K G Hammar om ursäkt för svenska kyrkans räkning, medan den dåvarande regeringen valde att skriva en ursäkt, som riktade sig till de resande, i en debattartikel i Expressen. Att detta inte var tillräckligt är många ense om och därför kvarstår frågan: Hur ska svenska staten, majoritetssamhället och romerna försonas? I sitt öppningstal talade Maria Leissner bland annat om romernas situation i Europa, både om Förintelsen under andra världskriget, och de övergrepp i form av pogromer som många romer utsätts för än i dag. Procentuellt mördades lika många romer som judar i koncentrationslägren, ändå är det få som känner till detta. Det tog 40 år för Tyskland att be om ursäkt, men Tyskland är inte den enda nationen med ett mörkt förflutet. Än i dag är det flera länder som nekar romerna deras mänskliga rättigheter, vilket exempel bland annat från Kosovo och Italien visar. – Antiziganismen är en del av Europas mörka sida, sade Maria Leissner. Vi måste se och erkänna den för att kunna göra något åt orättvisorna. Maria Leissner tog också upp den strukturella och systematiska diskrimineringen i Sverige. Till exempel att romer inte fick rösträtt förrän på 60-talet, tvångssteriliseringar av romska kvinnor, rasistisk lagstiftning med mål att utesluta romerna från det svenska samhället, samt att romska barn länge nekades att gå i 4 5 skolan. En bild av att staten medvetet diskriminerade en av Sveriges äldsta minoriteter växte fram. En försoningsprocess skulle, enligt Maria Leissner, inledas med att en så kallad Vitbok skulle skrivas. Vitboken skulle dokumentera historien, förföljelserna och situationen idag för romerna i Sverige – och ge enskilda romer möjlighet att berätta om egna erfarenheter av övergrepp. När människorättsaktivisten och silversmeden Rosa Taikon visade bilder från sitt liv och talade om den rasism och de övergrepp som hon och hennes familj upplevt var det många bland åhörarna som nickade och hummade instämmande. Hon berättade om getton som romer tvingades bo i eftersom lagen förbjöd dem att stanna på en plats i mer än tre veckor, och om hur myndigheterna omhändertog romska barn med tvång. En grynig svartvit OH-bild visade ett dokument från 1923; ett dokument som hävdar att zigenarnas inordnande i samhället är ett olösligt problem och att det enda sättet att lösa det är att begränsa deras rörelsefrihet. – Egentligen står det att man ska göra livet så outhärdligt för romer så att de lämnar landet av sig själva, sade Rosa Taikon upprört. Brott mot romernas mänskliga rättigheter gick som en röd tråd genom hela seminariet. Miranda Vuolasranta, vice ordförande i European Roma and Travelers Forum och projektledare för den finska Romadelegationen talade om hur verkligheten ser ut för romer i Europa i dag. Många lever under omänskliga förhållanden och barnen nekas skolgång. Lite har förändrats sedan inkvisitionens tid menade hon. Rasism, utanförskap och isolation uppmuntrar till antiziganism och det är få som erkänner romernas lidande, trots att fakta finns. Trots att EU, OSCE och UNHCR har producerat flera rapporter, och trots att EU har flera program med mål att integrera romerna, lever många av Europas romer i misär. Mycket tid och pengar har spenderats utan något tydligt resultat. Enligt Miranda Vuolasranta är problemet att politikerna i respektive länder är dåliga på att implementera den politik som är nödvändig för att förbättra romernas situation. – Till nu har vi varit offer för utrotning, integration, och assimilation. Nu är det dags at vi aktivt deltar i processen för att formulera en politik som håller i längden, sade Miranda Vuolasranta. Ett sätt att göra något åt situationen är att inleda en försoningsprocess. Sanningskommissioner upprättades först i Sydamerika med mål att lyfta fram sanningen om övergreppen medborgarna genomlidit i bland annat Chile och Guatemala. De sanningskommissioner som hittills upprättats har främst varit inriktade på att ta itu med övergrepp mot mänskliga rättigheter som begåtts under diktaturer och inbördeskrig. Deras uppgift har bland annat varit att efter en konflikt få fram sanningen samt att skapa ett klimat där en fungerande demokrati kan byggas upp. Att 5 6 använda sanningskommissioner i andra sammanhang är ovanligt och därför nyskapande och måste utvecklas med tanke på varje enskilt fall och trauma. Dick Oosting från International Center for Transitional Justice var på plats för att förklara vad en sanningskommission är och hur den skulle kunna anpassas till en försoningsprocess i Sverige. – Man kan inte sopa det förgångna under mattan, var hans budskap. Det kommer alltid tillbaka, kanske i form av existentiella frågor som ”Hur kan vi bygga ett demokratiskt samhälle med tanke det som varit?” Om det, som i Sverige, finns olika bilder av det som hänt är det viktigt att skapa ett sammanhang där de olika bilderna kan mötas och även offren ges en röst, framhävde Dick Oosting. Det handlar lika mycket om att få fram sanningen som vad man gör med den. Att upprätta en sanningskommission är en omständlig process som tar tid och kräver åtagande och engagemang. Därför är det viktigt att vi frågar oss vilken typ av sanningskommission vill vi ha i Sverige och vad målet skulle vara. Dick Oosting är tveksam till en traditionell Sanningskommission i Sverige. Enligt honom är det viktigt att hitta en modell som passar det svenska samhället och strukturen.

Load more