En Liten Geologisk Guide Till Upplevelser På Öland
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
En liten geologisk guide till upplevelser på Öland Sweden Välkommen till öland På Öland, från norr till söder, kan besökaren få fantasifulla tittgluggar in i öns spännande geologiska historia. I bergbrotten med dess mäktiga bergkanter kan man betrakta utvecklingen och tiden då lerkorn och kalkslam bör- jade bygga upp den öländska lagerföljden med dess innehåll av bläckfiskar och andra urtidsdjur. Varje millimeter kalksten representerar ca 1 000 år av utveckling! På flera platser vittnar små ytliga bergbrott, skurvandringar och skurverk om stenens betydelse för ölänningen genom tiderna. När Linné besökte ön 1741 bekymrades han över att allmogens arbete i ”berg och flisa” tog tid från andra viktiga sysslor. Än idag bryts och förädlas kalkstenen vid flera industrier på ön och stenhanteringen räknas som en av öns basnäringar. Utmed Ölands kuster har olika stadier av Östersjön byggt upp strandvallar som använts av människor genom tiderna. På Ancylus- och Littorinavallarna ligger byar och gårdar på rad och avslöjar det tydliga sambandet mel- lan jordarter, landformer och kulturell utveckling. På norra Öland återfinns ett av Europas största flygsandsområden. Dyner och andra vindavlagringar skapar fantasifulla upplevelser för besökaren. Här finns också naturreservatet ”Neptuni åkrar” – ett spektakulärt klap- perstensfält med strandvallar och Trollskogens Naturum med information om öns geologi. I Byrum finns öns enda egentliga raukar snarlika dem på Gotland. På andra platser utmed landborgen i väster syns spåren efter vattnets påverkan i den dramatiskt utskulpturerade bergklinten, landborgen. Alvarytorna med det tunna jordlagret visar spännande geologiska detaljer. Gropar, sprickor och andra fenomen avslöjar att de geologiska processerna ständigt omvandlar landskapet. Ordarna, uddarna, på nordöstra Öland inbjuder till fantastiska upplevelser. Här bildar moränjorden långa ud- dar ut i Östersjön omgivna av grunda vikar. Stränderna med sina spännande fyttblock från fastlandet vittnar om inlandsisens påverkan på det öländska landskapet. I Degerhamn kan besökaren uppleva alunbruk och kalkbränning. För dem som vill vandra finns stigar, en Kon- stens geologiska trädgård, en geologisk informationsplats och mycket annat spännande. Denna skrift, som också finns att ladda ner på www.oland.se, vänder sig inte främst till professionella geologer utan till alla som besöker Öland och som vill veta mer om landskapet och dess spännande historia. De presen- terade platserna är möjliga att besöka året runt och lätta att nå och förstå. Vid besök i bergbrott där det pågår aktiv verksamhet måste man dock få tillstånd att vistas i området. Ja, detta och mycket mer finns att uppleva på Öland! GPS-koordinaterna som anges på platserna är enligt koordinatsystem som används på svenska kartor: RT90. Välkommen! 3 4 Geoupplevelsernas Ö Geologin är läran om vår planet, planeten Tellus. Det är en vetenskap som omsluter oss i vardagen på det mest påtagliga sätt; järnmalmen som vi omvandlar till bilar, forntida döda djur och växter som vi omvandlar till olja, kvartsmineralet som på glasbruken omvandlas till glas osv. Vi kan gå så långt som till att påstå att geologin är navet i naturens kretslopp. Gammalt och ungt – en geologs dilemma nagel växer, förflyttar sig t ex vår kontinent norrut. På några år märker vi knappast någon skillnad på läget, Ölands spännande historia börjar för nästan två mil- klimatet osv, men om vi pratar miljoner och miljarder jarder år sedan. Då bildades i våra trakter en flera år blir situationen en helt annan. kilometer hög fjällkedja och magma, dvs smält berg, Låt oss därför förflytta oss drygt 540 miljoner år bak- trängde upp mot jordytan från jordens inre. När mag- åt i tiden. För en geolog är ”540 miljoner år sedan” man stelnade, bildades de graniter som är något av inte särskilt länge sedan utan tiden, den kambriska ett signum för det svenska landskapet. tidsåldern, benämns ofta som en relativt modern tid i jordens historia. Vår kontinent med sitt nedvittrade, Av den höga fjällkedjan ser vi emellertid ingenting idag plana urberg, låg då söder om Sydafrika på drift norrut mer än svagt rundade hällar i skärgårdarna och som mot ekvatorn. uppstickande berg på promenaden i de småländska skogarna. Tiden, med sina klimatskiftningar, inlands- isar och vittringar har effektivt sänkt den till dessa Djupt vatten måttliga nivåer. Inte på något ställe på Öland kan vi se detta urgamla berg, men vi kan sätta oss på Byrums På den plana urbergsytan steg ett hav upp. strand, titta ut mot Blå Jungfrun och betrakta den ål- Låt oss fundera ett ögonblick på vad som faller till derdomliga geologin och fantasifullt tänka oss tillbaka botten i Kalmarsund idag. Naturligtvis faller, eller se- till rykande vulkaner, eld och värme. dimenterar som geologen kallar det, små, lätta lerpar- tiklar till botten samtidigt som sand och gruspartiklar Jordklotets kontinenter rör sig hela tiden! Vi flyter helt faller till botten på andra platser. Det organiska ma- enkelt runt på den lösa magman som finns under jord- terialet, alger, plankton och andra mikroorganismer skorpan. Med ungefär samma hastighet som en tum- hamnar också, förr eller senare, i bottensedimenten. 5 Samma sak hände där nere, på södra halvklotet. Från ska enkelt se de olika sandkornen av kvarts stenhårt de omgivande kontinenterna förde floder och regn fogade till varandra. Sandstenen är extra spännande olika typer av material till havet där det långsamt föll eftersom den innehåller spåren av ett mycket tidigt till botten. flercelligt djurliv på vår planet. De vertikala ”rören” i Direkt ovanpå Ölands urberg hittar vi det relativt ovan- sandstenen är faktiskt spåren efter den lilla sandmas- liga ”bottenkonglomeratet”. Med konglomerat menar kens, Scolithus linearis, rörelse upp och ned i sanden. geologen en mix av rundade stenar sammanfogade Masken utgör alltså starten för ett fantasifullt vattenliv i en massa av sand och grus. Likheten med en grov redan under den s k kambriska tiden. Även om vi inte betong är påtaglig. Bergarten är relativt ovanlig på ön kan se bergarten i ”fast klyft” dvs som en fastsittande men kan ibland ses vid djupa dikesgrävningar. bergart i Ölands berggrund finner vi den allmänt som lösa stenar och block, främst utmed nordölands västra stränder. Ovanpå sandstenen återfinner vi olika skiffrar med va- rierande kornstorlek och färg. Underst ligger den grå lerskiffern och strax däröver den svarta alunskiffern. Båda bergarterna består uteslutande av sedimente- rade lerpartiklar. Vattendjupet måste ha varit stort och förhållandena i vattnet lugna för att dessa småpartiklar skulle kunna falla till botten. Skiffrarna är spännande bergarter som återfinns över Kalmarsunds vattenyta och som vi därför kan se i skärningar i klinten på väs- tra Öland. Ett lämpligt ställe för lagerföljdstudier kan vara klinten i Äleklinta. Här har man dessutom brutit lerskiffern för brynstensframställning. ”Äle” i Äleklinta antyder detta. I den svarta alunskiffern, som man brutit för att utvin- na alun och för att elda med, främst på södra Öland, finns runda ”bollar”. Dessa benämns ”orsten” och är Ovanpå konglomeratet, men fortfarande strax under organiska ansamlingar på havsbottnen. Man kan likna Kalmarsunds vattenyta, ligger sandstenen. Den kallas dem vid öknarnas buskar som driver omkring när vin- ofta ”Kalmarsundssandsten” eftersom den finns i un- den tar i. På liknande sätt har oförmultnat organiskt derlagren på hela Öland och också på fastlandssidan material, blandat med kalk, ansamlats i bollar. Att det från Blekingegränsen i söder upp till Påskallavikstrak- är ett koncentrat av organiska ämnen märks om man ten i norr. knackar på en orsten. Olje-, eller bättre, dieseldoften, är påtaglig. Att kalk i någon form också varit med i pro- Sandstenen har alltså för knappt 540 miljoner år se- cessen ser vi genom de vackert utbildade kalcitkristal- dan varit lös sand på en botten på södra halvklotet! lerna som ofta finns i orstenarna. Betraktar man den noga och i detalj kan man gan- 6 Kalkstenen – Ölands signum den kommit att användas för olika ändamål på olika platser under åren. Längst söderut på Öland, i Ven- Ovanpå allt detta återfinner vi Ölands ytsten, kalkste- tlinge, krossas t ex kalkstenen till foderkalk för höns. nen. Vi har nu förlyttat oss tidsmässigt till den geo- Bara någon mil längre norrut, i Degerhamn, omvand- logiska perioden ordovicium för drygt 480 miljoner år las kalkstenen till cement vilket inte vore möjligt i t ex sedan. På bottnarna föll nu lerpartiklar och skalfrag- Horns Udde eftersom kalkhalten i stenen där inte är ment till vila. Det var inga snabba processer. Geolo- tillräckligt hög för cementframställning. gerna räknar med att det tog ca 1 000 år för 1 millime- ter kalksten att bildas. Kalkstenen är i sina undre delar Även sprickförekomsten varierar i kalkstenspackarna. betydligt hårdare än kalkstenen uppe i lagerserien. Orsaken är bl a att inlandsisen, som långt efter det att kalkslammet stelnat till bergart, med sin tyngd, tryckte Detta tyder på att allteftersom tiden gick i det ordovi- sönder kalkstenen. Står man i det djupa bergbrottet ciska havet desto mer skal och mindre andel lerpar- vid Gillberga eller vid brotten på Horns udde ser man tiklar tillfördes bottensedimenten. Kalkstenen i ytan hur sprickfrekvensen minskar mot djupet. Detta fak- är alltså betydligt porösare än kalkstenen mot djupet. tum förklarar varför man i vissa fall måste söka sig mot Detta förklarar delvis varför vissa stentäkter måste gö- djupet för att finna stora, sprickfria block för bearbet- ras djupa – stenen är helt enkelt för dålig och porös i ning på industrierna. de ytliga lagren. Kalkstenen varierar i färg från plats till plats. På Horns udde är kalkstenen röd medan den i Gillberga är grå. Flera mellanting finns – spräcklig, blodröd, gröngrå osv. Färgerna återspeglar de olika bottenbetingelser- na som rådde i det ordoviciska havet. Den röda kalkstenen, där den röda färgen uppkommit genom järnutfällning, har uppenbarligen bildats i en syresatt miljö. För det är ju så – där luft har tillträde rostar järn. Troligtvis har den röda stenen bildats på grunt vatten där vågornas syre, det vill säga luft, im- pregnerat bottensedimenten. Och omvänt – den grå kalkstenen vittnar om syrefattiga förhållanden.