Torsbyleken – Idrottsprofiler Torsby Kommun Är En Kortlek
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Torsbyleken – Idrottsprofiler Torsby kommun Är en kortlek med idrottsprofiler som antingen är födda eller har representerat någon klubb i Torsby kommun Leken togs fram av två elever på Stjerneskolan som heter Anna Johansson och Malin Eide som gjorde detta som ett UF- företag under sitt sista år på skolan år 2004. Som hjälp att få fram namn på olika idrottare hade dom Värmlands Idrottshistoriska sällskaps kontaktman i Torsby Håkan Halstensson som hjälp Det kommer framöver att läggas ut två profiler i veckan (tisdag och fredag) på denna sida. Helena Olsson Backhopperskan som lever på hoppet. Helena är född 1983 i Sysslebäck . Tidigt upptäcktes hennes talang i Sysslebäcks IF som under alla år varit Helenas hemvist i tävlingssammanhang. Efter nian hemma på Kvistbergsskolan blev det Norge och under fyra år har hon gått på backhoppargymnasium i Trondheim och där utvecklats till en av världens bästa inom kvinnlig backhoppning. Sitt första svenska mästerskap tog Helena 1995 då hon blev svensk ungdomsmästare i backhoppning och även i Nordiska kombination för klassen D -14 Därefter har hon erövrat över 20 SM-guld fördelat på Ungdom- junior- och seniormästerskap. På "världsmarknaden" har Helena varit mycket framgångsrik och vid skidflygningstävlingarna i norska Vikersund i mars 2004 satte hon världsrekord på hela 174,5 m !!! Helena vann i Holmenkollen 2002 och den segern satt skönt all den stund avgjordes samtidigt som herrarnas W-cup utspelades i samma backe. I Helenas meritlista finns framskjutna placeringar från de flesta anrika backhoppararenorna runt om i världen. Såsom backar i Österrike, Italien, Finland, Norge, Tyskland och USA Vid Ungdoms-OS i Finland år 2001 blev Helena silvermedaljör. Helena innehar backrekordet för såväl herrar som damer i ett flertal backar i Sverige. Bl.a i Örnsköldsvik och Sollefteå Efter studierna har Helena blivit kvar i Trondheim där hon förhoppningsvis utvecklas ytterligare med hjälp av sin personlige tränaren Jostein Smeby, själv en framgångsrik norsk backhoppare. Tävlingsmässigt tillhör hon fortfarande Sysslebäcks IF som under alla år stöttat sin skidflygande stjärna medan stödet från Svenska skidförbundet kunde varit bättre. Det är en förhoppning att man inser det värde Helena har för svensk backhoppning nu då hon i stor sett är ensam stjärna på den svenska backhopparhimlen. Per-Inge Walfridsson Född 1 september 1950 i Finnsjön Klubb: MK Ratten Torsby Rally Började sin tävlingskarriär tillsammans med Kjell Nilsson i rallyt Arvikanatta 22/1 1969. Körkortet var fem dagar gammalt och resultatet blev en total 7:e plats. Genom ihärdigt tävlande ,ibland både lördag och söndag, ökade meriterna för att resultera i första internationella framgången, seger i norska Höstrallyt 1971 då med fabriksstöd från Volvo. Detta blev avstamp mot en internationell karriär med stora framgångar . Genom Volvo fick Per-Inge tillgång till bra och driftsäkert material om än inte fullt konkurrenskraftigt med Ford Escort och FIAT/Lancia. En mycket snygg körning i Brittiska RAC-rallyt 1973. 4:a totalt, resulterade i att parallellt med tävlandet med Volvo köra grustävlingarna i Brittiska Mästerskapet 1974 i privatteamet Chequred Flags Lancia Stratos. Trots brutna tävlingar 1974( mest tekniska fel) fick han förtroendet att köra även 1975 och 1976 års säsong för stallet. En fjärdeplats på Irland bådade gott men i nästa tävling som gick i Wales fullfarts kraschade Per-Inge och kartläsaren John Jensen. Stratosen, som var en extrem tävlingsbil byggd av plast och stålrör, fattade eld och brann upp helt. Besättningen klarade sig som ett under utan större skador men tävlandet för Chequred Flag tog slut. Per-Inge var ett ”hett” namn internationellt och tävlade mycket utomlands under mitten av 1970-talet. Volvo 142 tävlades det med i Libanon, Afrika och Västindien. Datsun i Sydafrika och Australien och Toyota i Sydafrika. Sin största prestation värderar Per-Inge sin seger i det Afrikanska rallyt ” Roof of Africa” 1975. Trots mycket svåra strapatser klarade han sig till mål, som enda bil! Tänk er följande bana: SS 1 10 mil, SS 2 32 mil över ett berg på 3200 m över havet. Dag två omstart SS 3 tillbaka 32 mil över nämnda berg och en avslutande kort SS på 5 mil. På SS 2 blev leran för svår så snökedjorna från Gunnebo monterades på ,dessvärre var luften på den höga höjden syrefattig vilket gav motorn dålig effekt vilket resulterade att en kedja fick monteras av för att komma igång. Nästan över bergskammen körde Per-Inge fast igen. En tävlande i en jeep kom och Per-Inge erbjöd sig att släppa ledningen till Jeepåkarn mot att han drog loss honom. Jeepen gick med på avtalet, började dra men repet brast och han for. Dessbättre hade Per-Inge kommit i rullning och klarade sig på egen hand bara för att på bergets topp konstatera brustna motorfästen och brusten kylarslang. Nåväl kylarslangen tejpades och snö smältes för att fylla kylaren och de kunde fortsätta. På väg ner från berget på SS 3 brast båda länkarmarna bak och ankomsten till Lesoto var i ett gnistregn då karossen släpade på reservhjulsbaljorna. Prestationen belönades med ett specialpris från Lesotos borgmästare. Tävlande i Sverige göre sig inte besvär att klaga på dåliga vägar! Rallycross Rallycrossen vaknade till liv i Sverige och Per-Inge var med i Arvika 1972 på en av de första tävlingarna. Volvo och Per-Inge utvecklade och Volvo 142:an byttes ut mot en Daf 66 som resulterade i vinnarbilen Volvo 343-”Porschedödaren” . Daffen och 343:an var remdrivna med automatisk transmission vilket inte fungerade så bra i starterna vilket fick till följd att Per-Inge fick köra upp sig i varje heat- Allt till publikens förtjusning! Sedan kom manuell transmission och inför 1979 års säsong även ett annat motoralternativ. Motoreffekten ökades men samtidigt blev bilen mer framtung och svårkörd. Per-Inge provade ” svenskmotorn” men dömde till Volvos förtret ut maskinen som för tung och fortsatte att tävla med Renaultmotorn. Under en intensiv period från 1977 till 1981 blev resultatet SM-guld 1977 och 1979. Nordiskt mästerskap 1979. EM-guld 1980 och ett klart SM-guld 1981 byttes 75 meter före mål i ett silver. Karriären ”avslutades” med att återgå till rally och rattande av en fabriksbyggd Renault R5 Turbo i SM 1982 och 1983. Per-Inge testade många tävlingsprototyper åt Volvo, bland annat fick han en fyrhjulsdriven Volvo 164 att träna KAK-rallyt med 1972. Allt var mycket hemligt och en intet anande Sören Skanse måste ha hållit sig för skratt då han blev frånåkt på Klarälvens is i sin standard Volvo 164. Per-Inge är en nationellt och internationellt aktad person i motorsporten och har till skillnad från många av Sveriges gamla stjärnor faktiskt tagit sitt mentorskap på allvar och hjälpt många av bygdens tävlingsåkare på traven. När hans dotter Pernilla vill börja tävla stöttade han henne fullt ut vilket resulterade i att Pernilla utvecklades till en av våra bästa rallyförare i Sverige. Nu när Pernilla gift sig med Norges VM stjärna Petter Solberg kan Per-Inge återigen vara med i hetluften i den internationella rallycirkusen och bidra med råd. När Per-Inge fyllde 40 år gratulerades han med en kopia av sin senaste Volvo Amazon och ställde genast upp i klassiska rallyseriens första deltävling i Storvik Gävle. Konkurrenterna blev frånåkta så det dammade och givetvis haglade protesterna om fusk. Efter intrigmakande från konkurrenterna blev Per-Inges bil intagen för kontroll och det konstaterades att slutväxeln var på 5:38 vilket inte var godkänt så Per-Inge blev diskad. Bilen var inköpt tävlingsklar av hans bröder så de antog att allt var i sin ordning. Inför nästa tävling gicks bilen igenom helt och hållet för att allt skulle vara enligt regelboken Per-Inge ställde upp mot samma konkurrenter igen och åkte återigen ifrån dem- Så gör en mästare! Per-Inge tävlar fortfarande på klubbnivå men helst i konkurrenskraftig bil. Nedtecknat av Per Täppers Ordförande MK Ratten Bror Mellberg, "Den vilde Jägar'n " Bror föddes den 9 dec 1923 i Ambjörby. Han kom från en bygd där timmersvansen och högaffeln var karlarnas vikigaste arbetsredskap. Att Bror kom att göra en märklig karriär och hur detta gick till är det få stadsbor som känner till. Siktet var från början att bli en så bra fotbollspelare som möjligt. Helst ville han komma ut i stora världen. Vägen var lång och kommentarerna hemma i Ambjörby när han på sommaren klädd i vadmal och pjäxor, sprang åtskilliga turer upp och nerför ”hia”. – ”Hônt ska dä bli tå denne pôjken.? Sagan blev sann. Via Hagfors och Viking, via Karlstad och KBIK, till Solna och AIK kom Bror 1949. Spelade också 1950 där och i Putte Kocks landslag bl a i VM 1050 där Bror blev VM- bronsmedaljör. Efter VM blev nästa anhalt Geua FC i Italien under åren 1950-52 därefter Frankrike och klubbarna Toulouse FC 1952-53, Red Star Paris 1953 – 56, Sochaux FC 1956 - 57. Därefter AIK igen under åren 1957 –61 och ytterligare en VM-medalj från Råsunda 1958 och denna gång av silvervalör. Endast tre svenskar Bror, Lennart ”Nacka” Skoglund och ”Rio-Kalle” Svensson har lyckats med två uppsättningar VM-medaljer. Bror Mellberg kom att bli en av AIK:s största spelare genom tiderna. Han var starkt bidragande till Sveriges tredjeplats i VM i Brasilien 1950 och han deltog i två av VM- matcherna 1958, i Sveriges genom tiderna bästa landslag. Efter det framgångsrika VM-spelet i Brasilien blev Bror Mellberg professionell. Han avslutade sin aktiva karriär med fyra säsonger i AIK, den sista kombinerade han som spelande lagledare. När han kom hem till Sverige och AIK 1957 var han en välbärgad man. Han började investera i affärsverksamheter och förvaltade sitt pund klokt som han alltid gjort. Bror Mellberg är mannen som visste vad han ville - och han ville åtskilligt. Yrke/arbetsplatser: Bilmekaniker, fotbollsspelare, Stockholmsansvarig för Uno-X (1960-tal), egen företagare i företagen ParkCenter och Meritum AB.