Gratistidning 2
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
1 Nr 15 augusti 2007 Noam Chomsky Efva Attling Jan Guillou Susanna Alakoski Jonas Hallberg Marcus Birro Sofia Rapp Johansson Gerhard Nordström Hans Gunnarsson Stoika Hristova Ronny Carlsson Krönikor Recensioner m.m. GRATISTIDNING 2 Nr 15 augusti 2007 Chefredaktör och ansvarig utgivare Lars Yngve [email protected] Administrativt ansvarig Maria Yngve [email protected] Form o foto Mark Goldsworthy [email protected] Kultur o musik Thomas Millroth [email protected] Sport o musik Graham Bowers [email protected] Trädgård Madeleine Tunbjer [email protected] Skribent o inspiratör Tord Johnsson [email protected] Vill ni komma i kontakt med redaktionen mejla till [email protected] eller ring: 0733-867666 Omslag: Harry Haerendel mark Medverkande skribenter: Lars Yngve, goldsworthy Noam Chomsky, Jonas Hallberg, Gerhard Nordström, Christer Sturmark, Hans Gunnarsson, Susanna Alakoski, Ronny Carlsson, Stoika Hristova, grafisk Thomas Millroth, Graham Bowers, Tord Johnsson, Alexander Bing-Ohlsson, Jan Guillou, formgivning Madeleine Tunbjer, Nils-Ude, Per Arnesson, Jonas Jonasson, Joanna Swica, Gittan Jönsson, C-J Charpentier, Mikael Håkansson Askaner, Rune fotografi Skarvik, Jan Erik Bornlid, Gunnar Danielsson, Marcus Birro, Sofia Rapp Johansson, Jerry Prütz. 0708-223299 Foto: Mark Goldsworthy, Tord Johnsson, Illustrationer: Benjamin Ahlman, Gittan Jönsson, www.bopp.se Madeleine Pyk, Lars Sjunnesson, Gunnar Krantz. Typografi: 9/11pt The Serif, The Mix och The Sans av Lucas de Groot Nya Upplagan använder Apple Computers och Fair Trade kaffe. Tryck: Bold/Sydsvenskan Tryck AB. Upplaga: 20 000 3 Fishermans Blues Sitter dagligen vid köksbordet och restauranger med droppad sås och en dekorativt irriterar mig på alla äckliga blomflugor korslagd morotssträng. Jag tillhör till exempel som cirkulerar runt fruktfatet. De är själv den lättlurade skaran som med glädje en omöjliga att slå ihjäl eftersom de tycks gång betalade dyra pengar för att få tugga i mig en vara lättare än luft. Trots att jag ilsket viftar bort märklig fisksort som smakade rutten takbjälke - dem så landar de lik förbaskat i bland frukten igen. men jag gör inte om det. Numera är det husmansfisk Skulle inte förvåna mig om de dessutom räcker som gäller. tunga åt mig? Och blomkrukorna är ett sorgligt Under skolgången såg dessutom alla upp till kapitel för sig, de är fuktiga som sumpmarkerna i fiskare. En skoltrött kompis gick till sjöss innan Louisiana, trots att jag inte vattnar dem och inte grundskolan var avslutad och det dröjde inte länge har någon katt. Det är en väderlek som får mig att förrän han dök upp med en rullad mössa på huvudet, önska att jag vore en torrboll. Äpp, äpp, äpp, äpp! brandgul Helly Hansen-tröja, tufft nedrullade Nej, fy på er. För att fördriva tiden och trösta mig lite stövelskaft och två hemmatatueringar, ett ankare så gick jag en dag upp på vinden och rotade runt i och en Tuffa Victor. Att de mest liknande två icke- gamla lådor. På en undanskymd plats hittade jag illustrerande ultraljudsbilder var fullständigt en låda med ärvda väggdekorationer innehållande: oväsentligt. Zigenarflickan, av Charles Roka (obs: har ingenting Av livet till sjöss fick han lära sig en massa häftiga med de småporriga plagiaten av dansken Curt tricks som att snusa, använda Brut 33, snyta sig Taarnvang, att göra) Gråtande barn, av Bruno baklänges och blanda grosshandlargroggar. Och Amadio (eller G Bragolin, som var signaturen på medan han tjänade egna pengar och gick på krogen tavlorna eftersom Bruno nämligen bara satte sin tillsammans med de äldre fiskarna fick vi andra egen signatur under sådant han själv tyckte om) som inte var riktigt torra bakom öronen samlas vid August Malmströms Grindslanten i korsstygn postlådorna och sladda med våra mopeder. och så naturligtvis Fiskargubben, av den tyske Min kompis berättade alltid fascinerande historier målaren Harry Haerendel. Samtliga tillhörande om vad som försiggick där nere på det rökiga avdelningen Hötorgskonst, som en del på tå ivrigt stället. Minns speciellt historien om en fiskare hävdar vara konst för alla som har ”dålig smak”, från M/S Colinda som letade efter napp på krogen och till dålig smak anses även sammetsplanscher och vid ett tillfälle gick fram till en kvinna med ett med ilskna tigrar, virkade prydnadssaker doppade hästsadelliknande utseende och, ackompanjerad i sockerlag och minnestallrikar höra. För en äldre av en annan fiskares högljudda gnägg, frågade: generation än min egen var detta vackra tavlor ”Frau Blucher, får jag lov eller ska vi dansa först?”. för en rimlig summa pengar, och motiven har Kvinnan purknade följt mig genom livet; från sommarlovsunkna naturligtvis till och utedass med flugsurrande skithål till min mormors kallade fiskaren för ändlösa kafferep där åtta sorters småbröd var lika en mögtocke, varpå självskrivet som sockerknastrande likör. fiskaren tillade: Haerendels idealiserade bild av en fiskare är ”Du, sist jag såg en piprökande trygghetsgestalt i sydväst med en flabb som din, väderbitet skinn, stålgrå blick och skepparkrans, satt det en krok puffandes på sin pipa i tändkuletempo och med i den”. Kvinnan sammanbiten blick kisar ut över ett silverblänkande exploderade som hav. I fiskeboden står en sprakande transistor med en krockkudde sillfjäll på , ur den strömmar tonerna av sjökapten och utdelade Ossian Limbergs En sjöman älskar havets våg en klockren trumpetare på fiskarens näsa som och programmet är naturligtvis Frukostklubben omedelbart svullnade och antog samma färg och med Sigge Fürst. Så kan det mycket väl se ut på form som en portvinstå. film eller möjligtvis i någon stajlad frukost-tv, Krogen föreföll att vara rena himmelriket där inne men verkligheten är betydligt mer alldaglig och för en oskyldig gosse som jag. oromantisk. Och Sillafesten var tillsammans med Skillinge- och På den tiden då motivet med fiskargubben Kåseberga hamnfest, årets självklara höjdpunkter, dök upp, bidrog fiskaren i allra högsta grad till med Kiviksmarknad tätt följd därefter. folkhushållningen, men tiderna har förändrats. Nu är jag fullständigt övertygad om att min Fiskare är för övrigt ett tufft släkte som härdats kompis skarvade precis som han ville när det gällde av väder, vind och kyla, och på sjön finns det ingen fiskarnas liv och leverne, men det spelade ingen roll, plats för tafatta landkrabbor, av fiskare kallade: för då som nu var det de otroliga historierna som lammapattar - de får hålla sig på fastlandet. Va, jag man spetsade öronen till. Och vi får aldrig glömma själv då? Njae... jag har för det mesta hållit mig på Piratens ord: ”Det finns ingenting som inte har hänt, land och gärna då i närheten av någon skivaffär. men mycket som inte har berättats”. Trots detta har jag, och liksom många andra från Fiskargubben hänger numera i mitt arbetsrum Simrishamn, inte kunnat undgå att komma i ovanför datorn, det känns tryggt. Den fungerar närkontakt med fisk. Man har med andra ord tvättat dessutom som en fin påminnelse om att det en och annan sillalåda i sina dagar. nödvändigtvis inte alltid priset som avgör vad som Det är en fin erfarenhet att ha jobbat med fisk är bra eller dåligt - det är smaken. En annan sak som och det har om inget annat gett mig följande två tavlan påminner mig om är att en ful fisk faktiskt insikter 1) att allt som luktar illa inte nödvändigtvis kan se ut precis hur som helst, vilket kan vara bra att behöver vara ruttet och 2) att det finns billig fisk, hålla i minnet. serverad i en servett, som smakar precis lika illa som en exklusivt blötlagd art som serveras på fina Lars Yngve 4 APROPÅ VÄDRET Regn, regn, regn. Ja, ni har väl hört visan hans musik. Han stelnade till och såg mig i om sommaren förr. Men glöm den för ett ögonen. Han hade aldrig velat stå utanför, tag och låt oss i stället tänka på ett annat det lidande hans hållning skapat var vis och se vädret som ett slags motstånd. outhärdligt. Det lade inte något till musiken. Finns det förresten någon anledning Nej, han önskade skapa musik efter egen att väder och vind bara skulle stryka oss linje och få den accepterad! Så mycket gav medhårs genom att bryna vår hy och bleka han för den romantiska konstnärsrollen. Einstein och vårt hår?! Men jag måste säga att jag lärt mig Det är för enkelt att tänka sig tillvaron oerhört mycket av de många konstnärer och som villkorligt underbar, att jag skulle vara kulturskapare som arbetat i motstånd, vare samtidskonsten nöjd – om det bara vore si eller så. Detta sig de velat det eller inte. Det nödvändiga lilla ”om” har lika många kontakter som en i att finna oväntade vägar och platser Begreppet ”samtid” dominerar dagens konstscen, - där gammal handdriven telefonväxel. Politiska, handlar både om mod och konsekvens tyngdpunkten ligger på teori och filosofi, - och idémässiga estetiska, kulturella, existentiella och i moral och estetik. Man behöver inte innovationer inom ny medieteknik. Kring denna konstscen byggs mycket mycket mer. Vi pratar om det väder ens ha garantier att nå stor publik. Det nu akademiska murar som omsluter ”den obegränsade friheten”, som borde vara. Själv är jag inget undantag gäller inte mängd. Låt oss istället kalla det som de senaste decennierna varit ”samtidskonstens” vidsträckta och deltar gärna i gnällkören så fort vädret angelägenhet och kvalitet. Under mina intellektuella revir. Det talas om ”fri konst” och det doktoreras kommer på tal. Det är inte bra. Här gäller många besök i Östtyskland beundrade och tages examina vid våra konsthögskolor i detta ämne. Under det att lägga an moteld, för det egna jaget jag alla kulturarbetare, som tänjde och de senaste decennierna dömde samtidskonstens teoretiker ut är ofta vårt största motstånd! Alltså. Aktion! överskred gränserna. Så plötsligt nådde måleriet som en förbrukad konstart. Utanför dessa murar har På med hörlurar och in med norske Lasse man ut! Jag har i min ägo en LP utgiven konstnärerna fortsatt att arbeta i sin egen frihet, där måleriet Marhaugs fyra CD från boxen Tapes 1990- på det utmärkta statliga östtyska bolaget alltid haft en dominerande ställning.