Sosiaali- ja terveysministeriö E-KIRJELMÄ STM2007-00244

TRO Koskenkorva Satu 24.05.2007

SUURI VALIOKUNTA

Viite

Asia EU; Savuton Eurooppa - Vihreä kirja; Suomen vastaus avoimeen konsultaatioon

U/E-tunnus: EUTORI-numero:

Ohessa lähetetään perustuslain 97§:n mukaisesti Suomen vastaus komission laatimaan vihreään kirjaan Savuton Eurooppa. Suomen vastaus on toimitettu komissiolle 30.4.2007.

Vihreässä kirjassa “Towards a Europe free from : policy options at EU level” käsitellään perusteellisesti tupakoinnin ja ympäristön tupakansavun terveydellisiä, sosiaalisia ja taloudellisia vaikutuksia. Komissio esittää useita vaihtoehtoisia toimia liityen sääntelyn tasoon, ja kysyy mikä niistä olisi vastaajien mielestä paras tapa edetä.

Suomi korostaa vastauksessaan, että mahdollisten toimien lähtökohtana tulisi olla työntekijöiden suojelu, ja että minkään työntekijäryhmän jäänti suojelun ulkopuolelle mahdollisin poikkeussäännöksin ei ole perusteltua. Suomi on myös esittänyt, että toimien tulisi lähtökohtaisesti olla sitovaa sääntelyä, jolloin työnantaja ei sopimuksella tai omasta aloitteestaan voisi poiketa suojelun vastuusta.

Osastopäällikkö, ylijohtaja Kimmo Leppo

Ylitarkastaja Satu Koskekorva

2(3)

LIITTEET Suomen vastaus konsultaatioon (en), vihreä kirja (fi, sv, en)

3(3)

Asiasanat tupakka

Hoitaa STM

Tiedoksi ALR, EUE, MMM, TH, VM, VNEUS

Lomakepohja: Eduskuntakirjelmä

COM(2007) 27 final Green Paper: Towards a Europe free from tobacco smoke: policy options at EU level

1. Which of the two approaches suggested in Section IV would be more desirable in terms of its scope for smoke-free initiative: a total ban on in all enclosed public spaces and workplaces or a ban with exemptions granted to selected categories of venues? Please indicate the reasons for your choice.

In smoking is banned in daycare centres and educational institutions (including outdoor facilities) as well as in indoor public places, public events organised indoors, public transport, and workplaces. Currently the Finnish Tobacco Act allows smoking at workplaces only if the other employees’ exposure to tobacco smoke can be prevented. Smoking can be allowed in restaurants with an area of less than 50 square meters. In larger restaurants, the area reserved for smoking can take up a maximum of 50 per cent of the restaurant. In such cases tobacco smoke may not drift into areas where smoking is banned.

The reform of the Finnish Tobacco Act enters into force on 1 June 2007. The revised Act aims at better protection of employees against health and other hazards caused by tobacco smoke. The revised Act is based on the Occupational Safety and Health Act. Employees shall not be exposed to for example such as tobacco smoke in their work. In the Tobacco Act, tobacco smoke is defined as . All employees are treated equally. Smoking in restaurants can be allowed in separate, enclosed facilities reserved for smoking.

Finland endorses the adoption of joint EU level measures for the protection of people against environmental tobacco smoke (ETS). Especially children and young people should be protected against exposure to ETS, and smoking in all facilities intended for the use of children and young people should be banned in the EU in accordance with the WHO Framework Convention on .

Of the options presented in Part IV of the Commission Green Paper, Finland endorses Option 2.3 allowing enclosed, separately ventilated smoking rooms. However, Finland agrees with the technical requirements described by the Commission in Chapter 2.3.

Finland does not endorse a general exemption for restaurants since exposing the employees in one sector to large quantities of ETS is not acceptable. However, if it were possible to ensure that restaurant employees and customers are not exposed to ETS, a separate smoking room in restaurants, for example, would fulfil sufficiently the objective of occupational safety and health. The prerequisite is, however, that no employee works in the smoking room, that is, no food or beverages for example can be consumed or served in the room. This option is described in Section 2.3 of Chapter IV of the Green Paper. A minimum prerequisite should then be the technical requirements the Commission has defined for smoking rooms. In Finland, this option is possible under the revised Tobacco Act.

In particular it should be discussed whether it is reasonable to ban smoking in the outdoor facilities of daycare centres and schools.

Options 2.1 and 2.2 would not, however, be acceptable for Finland, as they do not offer adequate and sufficient protection for employees against exposure to ETS.

2. Which of the policy options described in Section V would be the most desirable and appropriate for promoting smoke-free environments? What form of EU intervention do you consider necessary to achieve the smoke-free objectives?

Finland highlights that the chosen measures should be effective, bearing in mind attainable benefits. Hence for example binding legislation, based on occupational safety and health that promotes the protection of employees against ETS in the whole of EU and at all the workplaces would be desirable even from the perspective of the Internal Market and the freedom of movement (people, services). Employees should be treated equally with regard to their health in the whole of EU, and failure to comply with health protection should not allowed to become a competitive advantage.

The most natural solution for workplaces is binding legislation. If the is to apply at all the workplaces in the EU (and thus even in the whole of EEA), it seems to be necessary to pass a regulation or a directive on the matter. An amendment of the Framework Directive on Health and Safety in the Workplace (89/391/EEC), that is, adding an article on a ban on smoking into the directive, would be a rather clear-cut solution. However, due to the restrictions concerning the directive’s scope of application, it would exclude national defence and police workplaces from the scope of the smoking ban. Neither does the scope of application of Directive 89/654/EEC include all workplaces. In consequence, it is unlikely that the scope of application of this special directive could be expanded beyond the framework directive’s scope of application. If the objective were to ban smoking in the indoor facilities of workplaces, the most simple solution would be to prescribe exactly that. No doubt an amendment of the Carcinogens and Mutagens Directive could produce the same outcome. If legislative measures do not carry enough support, Finland is prepared to accept less-binding measures.

Recommendations, coordination of good practices and voluntary measures can also enhance and promote the acceptability of and the adherence to a binding law. Exchange of experiences regarding different measures to diminish employees’ and the public’s exposure to ETS can be beneficial, and such activities should be continued within various programmes or through the open method of coordination. A recommendation with an obligation to submit a report and a re-assessment of the situation to the Commission is another possible step towards reducing employees’ exposure to ETS. These measures can also influence the citizens’ attitudes. Although it has been established that for example the comprehensive ban on smoking in has received widespread support and that the economic effects have been minor, the situation in other EU Member States may be different due to cultural differences. Phased progress can also have a positive impact on people’s attitudes towards banning restaurant smoking in countries where the attitudes are not as positive at the moment as for example in Ireland.

However, Finland does not endorse the launching of extensive processes of the type of forums. As tobacco smoke is a carcinogen, the responsibility to protect employees against it lies with the employer, and it should not be possible to deviate form this responsibility by agreement. Moreover, applying the open method of coordination only with regard to restricting exposure to ETS may not necessarily guarantee sufficient follow-up and monitoring procedures for reaching the goal of non-smoking.

Legislative monitoring and sanctions due to breaches against provisions should be prescribed at the national level.

3. Are there any further quantitative or qualitative data on the health, social or economic impact of smoke-free policies which should be taken into account?

No comments.

4. Do you have any other comments or suggestions on the Green Paper?

If provisions for an extensive ban on smoking at workplaces are issued at the EU level, their implementation and effects should be monitored and sufficient funding should be allocated.

EUROOPAN YHTEISÖJEN KOMISSIO

Bryssel 30.1.2007 KOM(2007) 27 lopullinen

VIHREÄ KIRJA

Tavoitteena savuton Eurooppa: EU:n toimintavaihtoehdot

(komission esittämä)

FI FI

SISÄLLYSLUETTELO

I JOHDANTO ...... 4 II TOIMIEN PERUSTELUT...... 5 1. Terveyssyyt ...... 5 1.1. Ympäristön tupakansavulle altistumisesta aiheutuvat terveysongelmat...... 5 1.2. Altistumistasot ...... 6 1.3. Savuttomuusaloitteen vaikutukset...... 7 2. Taloudelliset syyt...... 7 2.1. Taloudellinen rasitus...... 7 2.2. Savuttomuusaloitteen vaikutukset...... 8 2.3. Tahattomien seurausten riski ...... 8 3. Yhteiskunnalliset syyt ...... 8 3.1. Yleisö kannattaa savuttomuuslakeja ...... 8 3.2. Vaikutukset tupakan kulutukseen...... 9 3.3. Vaikutukset yhteiskunnalliseen tasa-arvoon...... 9 4. Toimien tehostaminen...... 9 III NYKYINEN LAINSÄÄDÄNTÖ...... 10 1. Kansalliset säännökset...... 10 2. Nykyiset yhteisön säännökset ...... 11 IV SAVUTTOMUUSALOITTEEN SOVELTAMISALA...... 12 1. Kattava savuttomuuslainsäädäntö ...... 13 2. Savuttomuuslainsäädäntö, johon sisältyy poikkeuksia ...... 14 2.1. Poikkeukset ravintola-alan yrityksille, joilla on anniskelulupa ...... 15 2.2. Poikkeukset pubeille ja baareille, joissa ei tarjoilla ruokaa ...... 15 2.3. Omalla ilmanvaihdolla varustetut, suljetut tupakointihuoneet...... 16 V TOIMINTAVAIHTOEHDOT ...... 17 1. Ei muutosta nykytilaan...... 17 2. Vapaaehtoiset toimet...... 18 3. Avoin koordinointimenetelmä ...... 19 4. Komission tai neuvoston suositus ...... 20

FI 2 FI

5. Sitova lainsäädäntö...... 20 VI LOPPUHUOMAUTUKSET...... 21 VII LIITTEET...... 23

FI 3 FI

I JOHDANTO

Altistuminen ympäristön tupakansavulle eli passiivinen tupakointi on yleinen ylisairastuvuuden ja ylikuolleisuuden syy Euroopan unionissa ja aiheuttaa merkittäviä kustannuksia koko yhteiskunnalle.

Koordinoidut toimet ”savuttoman Euroopan” hyväksi ovat yksi komission terveys-, ympäristö- työllisyys- ja tutkimuspolitiikan painopistealueista. Ympäristöterveystoimintasuunnitelmassaan (2004–2010) komissio sitoutui kehittämään työtä sisäilman laadun parantamiseksi edistämällä erityisesti tupakoinnin rajoittamista kaikilla työpaikoilla. Se totesi aikovansa perehtyä sekä EU:n että jäsenvaltioiden lainsäädännöllisiin keinoihin ja terveydenedistämisaloitteisiin.

Savuttomien ympäristöjen lisäämiseksi EU:ssa on jo käynnistetty merkittäviä toimia. Viime vuosikymmenen alussa annettiin joukko EU:n työterveys- ja työturvallisuusdirektiivejä, joilla rajoitettiin tupakointia työpaikoilla. Niitä täydensivät vuonna 1989 annettu neuvoston päätöslauselma1 ja vuonna 2002 annettu neuvoston suositus tupakoinnin ehkäisemisestä2, jossa jäsenvaltioita kehotettiin suojelemaan ihmisiä ympäristön tupakansavulta työpaikkojen sisätiloissa, suljetuissa julkisissa tiloissa ja julkisissa kulkuvälineissä. Lainsäädännöllisten toimien lisäksi käynnistettiin kaksi tupakoinnin vastaista tiedotuskampanjaa: ”Feel free to say no” (2001–2004) ja ”HELP– Elämä ilman tupakkaa” (2005–2008), joilla pyrittiin tuomaan esiin passiivisen tupakoinnin vaaroja ja edistämään savutonta elämäntapaa erityisesti nuorten keskuudessa.

Jäsenvaltioiden kansalliset lainsäädännöt vaihtelevat huomattavasti. Komissio on tyytyväinen erinomaiseen esimerkkiin, jonka ovat antaneet Irlanti, Italia, Malta, Ruotsi ja osa Yhdistyneitä kuningaskuntia, ja kehottaa kaikkia jäsenvaltioita ottamaan pikaisesti käyttöön tehokkaita toimia kansalaistensa suojelemiseksi passiivisen tupakoinnin haitallisilta vaikutuksilta.

Alan kansainvälinen toimi on tupakoinnin torjuntaa koskeva maailman terveysjärjestön (WHO) puitesopimus (FCTC), jonka on allekirjoittanut 168 ja ratifioinut 141 osapuolta3, Euroopan yhteisö mukaan lukien. Siinä tunnustetaan ”tieteellisten tutkimustulosten osoittaneen kiistattomasti, että tupakan kulutus ja tupakansavulle altistuminen aiheuttavat kuolemaa, sairautta ja vammautumista”. Puitesopimuksessa yhteisö ja sen jäsenvaltiot velvoitetaan toteuttamaan toimenpiteitä, jotka suojelevat ympäristön tupakansavulle altistumiselta sisätiloissa sijaitsevilla työpaikoilla, julkisissa liikennevälineissä ja julkisissa sisätiloissa.

Tämän vihreän kirjan tarkoituksena on käynnistää EU:n toimielimien, jäsenvaltioiden ja kansalaisyhteiskunnan välinen laaja kuulemisprosessi ja avoin julkinen keskustelu siitä, miten EU:ssa parhaiten voitaisiin puuttua passiiviseen tupakointiin.

Komissio analysoi perusteellisesti kommentit, jotka se saa vastauksena tähän vihreään kirjaan, ja päättää tämän perusteella mahdollisista jatkotoimista. Kertomus, jossa kiteytetään kuulemisprosessin tulokset, valmistunee vuoden 2007

FI 4 FI

alkupuoliskolla. Sisäilman laatua koskeva laajempi työ jatkuu samanaikaisesti ympäristöterveystoimintasuunnitelman jatkotoimena.

II TOIMIEN PERUSTELUT

1. TERVEYSSYYT

1.1. Ympäristön tupakansavulle altistumisesta aiheutuvat terveysongelmat

Ympäristön tupakansavu sisältää yli 4 000 kemikaalia, joista yli 50 on tunnettuja karsinogeeneja ja monet myrkyllisiä aineita. Ympäristön tupakansavulle altistumiselle ei ole asetettu turvallista tasoa eikä tutkimuksissa odoteta tällaista tasoa löytyvänkään.

Ympäristön tupakansavu on luokiteltu ihmiselle syöpää aiheuttavaksi aineeksi. Näin teki Yhdysvaltojen ympäristönsuojeluvirasto vuonna 1993, Yhdysvaltojen terveys- ja sosiaalipalveluministeriö vuonna 2000 ja WHO:n Kansainvälinen syöväntutkimuskeskus (IARC) vuonna 2002. Lisäksi Suomen (2000) ja Saksan (2001) hallitukset ovat luokitelleet sen syöpävaaralliseksi aineeksi työssä. Kalifornian ympäristönsuojeluvirasto on hiljattain luokitellut tupakansavun myrkylliseksi ilmansaasteeksi.

Passiiviseen tupakointiin liittyvät vakavat vaarat terveydelle ja elämälle on vahvistettu useissa tuoreissa selvityksissä4. Pitkäaikaisen altistumisen tupakansavulle on todettu aiheuttavan monia sairauksia, joita myös aktiivisesta tupakoinnista seuraa, mukaan lukien keuhkosyöpä, sydän- ja verisuonitaudit sekä lastentaudit.

IARC:n selvityksessä todettiin, että tupakoivan kanssa asuvalla tupakoimattomalla henkilöllä on 20–30 prosenttia suurempi riski sairastua keuhkosyöpään. Työpaikalla altistumisen on arvioitu lisäävän riskiä 12–19 prosenttia5. Ympäristön tupakansavulle altistumisen ja muiden syöpien väliset yhteydet eivät ole yhtä selviä.

Tupakoivan kanssa asumisen on osoitettu lisäävän tupakoimattoman sepelvaltimotaudin riskiä 25–30 prosenttia6 (äskettäin julkaistun tutkimuksen mukaan luku voi itse asiassa olla korkeampi)7. Passiivisen tupakoinnin ja tupakoimattomien aivohalvausten välisestä syy-yhteydestä saadaan koko ajan lisää näyttöä, vaikka riskin arvioimiseksi tarvitaankin lisätutkimuksia8.

Passiivinen tupakointi on yhteydessä hengityselinsairauksiin9 ja pahentaa merkittävästi astman, allergioiden ja pitkäaikaisen ahtauttavan keuhkosairauden oireita johtaen sosiaaliseen eristäytymiseen ja eristäytymiseen työpaikalla. Vakavan astman oireista kärsivien parissa tehtiin hiljattain Euroopan laajuinen selvitys, jossa todettiin, että yksi vastaajien hartaimpia tulevaisuuden toiveita oli mahdollisuus hengittää terveellistä ilmaa10.

Ympäristön tupakansavu on erityisen vaarallista pikkulapsille ja imeväisille. Se on yhteydessä kätkytkuolemaan, keuhkokuumeeseen, keuhkoputkentulehdukseen, astmaan ja hengityselinoireisiin sekä keskikorvantulehdukseen. Raskaana oleville naisille ympäristön tupakansavu voi aiheuttaa lapsen alhaisemman syntymäpainon, sikiökuoleman tai ennenaikaisen synnytyksen11.

FI 5 FI

Tuoreimmat tutkimukset viittaavat siihen, että altistuminen ympäristön tupakansavulle lähes kaksinkertaistaa riskin sairastua vanhuusiän silmänrappeumaan. Tauti on suurin näönmenetyksen aiheuttaja EU:ssa12.

Tupakansavulle altistumisella ja useimmilla sen haitallisilla terveysvaikutuksilla on lineaarinen annos-vastesuhde – toisin sanoen riski kasvaa tasaisesti altistumisen lisääntyessä. Yksilöllinen riski on alhaisempi kuin tupakoivilla (esimerkiksi 1,2 ja 20 keuhkosyövän osalta). Kuitenkin se, että lukuisat ihmiset altistuvat ympäristön tupakansavulle, lisää huomattavasti sairaustaakkaa.

Lisäksi sydänsairauksissa annos-vastesuhde on ei-lineaarinen. Passiivinen tupakointi aiheuttaa sydänsairauksien riskin, joka on lähes puolet 20 savuketta päivässä polttavan riskistä. Jo hyvin pienet määrät tupakansavua voivat vaikuttaa välittömästi veren hyytymien ja veritukosten sekä pitkällä aikavälillä valtimonkovetustaudin muodostumiseen. Nämä kaikki vaikuttavat sydänsairauksien syntyyn13. Seuraukset ovat merkittävät, sillä sydänsairaudet ovat EU:n suurin kuolinsyy sekä tupakoivien että tupakoimattomien keskuudessa.

European Respiratory Societyn, Research UK:n ja Ranskan Institut National du Cancerin muodostaman yhteenliittymän tuoreimpien – varovaisten – arvioiden mukaan passiivinen tupakointi aiheuttaa yli 79 000 aikuisen kuoleman vuosittain EU:n 25 jäsenvaltiossa. On näyttöä siitä, että passiivinen tupakointi työpaikalla aiheutti 7 000 ihmisen kuoleman EU:ssa vuonna 2002 ja altistuminen kotona johti 72 000 kuolemaan. Arviot sisältävät passiivisen tupakoinnin aiheuttamista sydänsairauksista, aivohalvauksesta, keuhkosyövästä ja joistakin hengityselinsairauksista johtuvat kuolemat. Mukaan ei kuitenkaan ole laskettu muista tupakansavulle altistumiseen liittyvistä sairauksista (kuten keuhkokuume) johtuvia aikuiskuolemia tai lasten kuolemia eikä passiivisesta tupakoinnista aiheutuvaa huomattavaa määrää akuutteja ja kroonisia vakavia sairauksia14.

1.2. Altistumistasot

Ympäristön tupakansavulle altistutaan pitkäaikaisesti ja voimakkaasti pääasiassa kotona ja työpaikalla15. Vuonna 1998 julkaistussa raportissa, joka perustuu tietoa työperäisestä altistumisesta karsinogeeneille sisältävään CAREX-järjestelmään, todetaan, että altistuminen ympäristön tupakansavulle oli 15 jäsenvaltion EU:ssa toiseksi yleisin karsinogeeneille altistumisen muoto (auringonsäteilyn jälkeen). Vuosina 1990–1993 noin 7,5 miljoonaa eurooppalaista työntekijää altistui ympäristön tupakansavulle vähintään 75 prosenttia työajastaan16.

Tutkimus, joka suoritettiin seitsemän Euroopan kaupungin erilaisissa julkisissa tiloissa vuosina 2001–2002, osoitti, että useimmissa tutkituissa tiloissa oli tupakansavua, myös vapaa-ajanviettopaikoissa, ravintoloissa ja baareissa, liikennevälineissä, sairaaloissa ja opetusympäristöissä. Ympäristön tupakansavun pitoisuudet olivat suurimmat baareissa ja diskoissa. Neljän tunnin altistuminen diskossa vastasi kuukauden asumista tupakoivan kanssa17. Se, että altistumistasot ovat poikkeuksellisen korkeat ravintola-alalla, on vahvistunut muissa tutkimuksissa, joissa todettiin baarityöntekijöiden altistuksen olevan keskimäärin vähintään kolminkertainen verrattuna asumiseen taloudessa, jossa tupakoidaan18.

FI 6 FI

Viime aikoina on tupakoinnin vastaisella lainsäädännöllä saatu poistettua työperäinen altistuminen lähes kokonaan joissakin jäsenvaltioissa ja tietyntyyppisissä tiloissa, mutta maissa, joissa kattavia rajoituksia ei ole, altistuminen on edelleen voimakasta erityisesti ravintola- ja vapaa-aika-alalla19.

Ympäristön tupakansavulle altistumisen määrän arvioimiseksi koko EU:ssa ihmisten biomonitorointia käsittelevä EU:n asiantuntijaryhmä20 suositteli kotiniinin (ympäristön tupakansavulle altistumisen keskeinen biomerkkiaine) lisäämistä niiden aineiden luetteloon, jotka ovat ehdolla EU:n tulevaan ihmisten biomonitorointia koskevaan pilottihankkeeseen. Jäsenvaltiot ovat kannattaneet tätä suositusta moneen otteeseen.

1.3. Savuttomuusaloitteen vaikutukset

Savuttomia ympäristöjä edistävät toimet suojelisivat ihmisiä haitalliselta altistumiselta ympäristön tupakansavulle, mutta lisäksi ne vähentäisivät koko väestön tupakan kulutusta. Passiivisen ja aktiivisen tupakoinnin väheneminen laskisi sairastuneisuutta ja kuolleisuutta keskeisiin tautityyppeihin, erityisesti keuhkosyöpään, sepelvaltimotautiin, hengityselinsairauksiin ja aivohalvaukseen, sekä kasvattaisi elinajanodotetta. Vaikka kaikki terveyteen liittyvät edut tulisivat ilmi kenties vasta 30 vuoden kuluttua, erityisesti hengityselinten ja sydämen ja verisuonten terveyden voitaisiin odottaa paranevan huomattavasti 1–5 vuodessa.

WHO:n toteuttamassa Choice-hankkeessa savuttomat julkiset tilat havaittiin veronkorotusten jälkeen toiseksi tehokkaimmaksi toimenpiteeksi, jolla voidaan vähentää tupakan käyttöön liittyvää kuolleisuutta ja sairastuneisuutta (katso liite I).

2. TALOUDELLISET SYYT

2.1. Taloudellinen rasitus

Jäsenvaltioista (Yhdistynyt kuningaskunta, Irlanti) ja EU:n ulkopuolelta peräisin olevat tiedot viittaavat siihen, että altistuminen tupakansavulle aiheuttaa valtavia kustannuksia sekä yksittäisille ihmisille että yhteiskunnalle, vaikka 27 jäsenvaltion EU:lle aiheutuvia kokonaiskustannuksia ei vielä ole arvioitu. Kokonaistaloudelle aiheutuva rasitus sisältää lisääntyneet, tupakkaan liittyvien sairauksien hoidon aiheuttamat suorat kustannukset sekä välilliset kustannukset, jotka liittyvät tuottavuuden menetyksiin sekä tuloveroihin ja sosiaaliturvamaksuihin, jotka jäävät saamatta ansiotyöstä poissa olevilta tupakoijilta ja passiivisen tupakoinnin uhreilta21.

Työnantajiin kohdistuva taloudellinen rasitus on erityisen suuri, ja siihen kuuluvat tupakkatauoista ja lisääntyneistä sairauspoissaoloista johtuva työntekijöiden alentunut tuottavuus, tupakointivälineiden aiheuttamat palovahingot sekä tupakoinnista johtuvat ylimääräiset siivous- ja kunnostuskustannukset22. Kanadassa on arvioitu, että tupakoivan työntekijän aiheuttamat vuosikustannukset verrattuna vastaavaan tupakoimattomaan työntekijään olivat 2 565 vuoden 1995 Kanadan dollaria. Alentuneesta tuottavuudesta, lisääntyneistä poissaoloista ja tupakoinnin tahattomasti aiheuttamista palovahingoista johtuneiden skotlantilaisten työnantajien menetysten arvioitiin vuonna 1997 nousevan 0,51–0,77 prosenttiin Skotlannin

FI 7 FI

bruttokansantuotteesta (BKT). Irlannissa vastaava arvio oli 1,1–1,7 prosenttia BKT:sta vuonna 200023.

2.2. Savuttomuusaloitteen vaikutukset

Savuttomuuspolitiikan avulla mahdollisesti saavutetulla terveyden kohenemisella voi pitkällä aikavälillä olla suuri taloudellinen merkitys. Yhdistyneen kuningaskunnan hallituksen suorittamien sääntelyn vaikutusten arviointien mukaan kattavan tupakoinninvastaisen lainsäädännön pitkän aikavälin nettohyödyt olisivat vuosittain 1 714–2 116 miljardia puntaa24. Tupakointikieltojen nettohyötyjen on arvioitu nousevan Skotlannissa 4,387 miljardiin puntaan ja Walesissa 2,096 miljardiin puntaan 30 vuoden kuluessa ja Pohjois-Irlannissa 1,101 miljardiin puntaan 20 vuoden kuluessa25.

2.3. Tahattomien seurausten riski

Koska savuttomuuspolitiikalla saadaan osa tupakoivista lopettamaan tupakointi tai vähentämään sitä, tupakkateollisuus saattaa menettää tuloja ja tämän seurauksena tupakkaan liittyvät työpaikat saattavat vähentyä. EU:n kaikista työpaikoista kuitenkin verrattain pieni osa on tupakkateollisuudessa. Vuonna 2000 tupakkaan liittyvien ammattien (tupakan kasvatus, jalostus ja valmistus) osuus EU15:n kaikista työpaikoista oli 0,13 prosenttia26. Lisäksi raha, joka nykyään kulutetaan tupakkaan, käytettäisiin todennäköisesti muihin tavaroihin ja palveluihin, jolloin työpaikkoja syntyisi talouden muille aloille.

Aktiivisen tupakoinnin väheneminen merkitsisi myös savukeverotulojen menetyksiä jäsenvaltioille (valmistevero ja ALV). On kuitenkin syytä huomata, että vaikka useimmissa EU:n jäsenvaltioissa savukeverot ovat merkittävä tulolähde, niiden osuus valtion talousarviossa on kuitenkin verrattain pieni (1–5 prosenttia). Poikkeuksia ovat Tšekin tasavalta, Puola ja Kreikka, joissa savukeveron osuus valtion vuoden 1999 verotuloista oli järjestyksessä 6, 7 ja 9 prosenttia27. Sen lisäksi että tupakoinnista yhteiskunnalle koituvat kustannukset vähenisivät, tupakointikiellot lisäisivät tupakoivien talouksien käytettävissä olevia tuloja, ja tällaisten talouksien muista investoinneista tai menoista kertyvä arvonlisävero korvaisi osittain tulonmenetykset.

Jonkin verran tuotannonmenetyksiä voidaan olettaa seuraavan siitä, että ne, jotka nykyään saavat polttaa työpaikalla ja jatkavat tupakointia, viettäisivät tupakkataukonsa rakennuksen ulkopuolella.

3. YHTEISKUNNALLISET SYYT

3.1. Yleisö kannattaa savuttomuuslakeja

Lähes 70 prosenttia EU:n kansalaisista ei polta28, ja tutkimukset osoittavat, että suurin osa tupakoivista haluaa lopettaa29.

Eurooppalaisten asenteita tupakkaan selvittäneen, tuoreen Eurobarometri- tutkimuksen30 mukaan kolme neljännestä EU:n kansalaisista tietää tupakansavun muodostavan tupakoimattomille terveysriskin, ja 95 prosenttia heistä myöntää, että raskaana olevan naisen seurassa polttaminen voi olla vauvalle hyvin vaarallista.

FI 8 FI

Tutkimuksen tulokset osoittavat, että EU:n kansalaiset kannattavat savuttomuuspolitiikkaa (ks. liite III). Useampi kuin neljä viidestä vastaajasta kannattaa tupakoinnin kieltämistä työpaikoilla (86 prosenttia) ja muissa julkisissa sisätiloissa (84 prosenttia). Suurin osa eurooppalaisista kannattaa myös tupakoinnin kieltämistä baareissa (61 prosenttia) ja ravintoloissa (77 prosenttia). Savuttomien pubien (yli 80 prosenttia) ja ravintoloiden (yli 90 prosenttia) kannatus on suurinta niissä neljässä jäsenvaltiossa, joissa tupakointi on jo kielletty ravintoloissa ja baareissa. Tämäkin viittaa siihen, että savuttomuuspolitiikan kannatus yleensä nousee ennen tupakointikieltojen voimaantuloa ja jatkaa nousemistaan voimaantulon jälkeen31.

3.2. Vaikutukset tupakan kulutukseen

Yksi savuttomuuspolitiikan merkittävistä välillisistä hyödyistä on, että se lisää ihmisten tietoisuutta aktiivisen ja passiivisen tupakoinnin vaaroista ja tekee siten osaltaan tupakoinnista yhteiskunnassa epänormaalia. Käsitysten muuttuminen saattaa johtaa siihen, että tupakointikäyttäytyminen muuttuu ja erityisesti että

– tupakoivien on helpompi päättää lopettaa tupakointi tai vähentää sitä ja selviytyä lopettamisprosessista32.

– lapset ja nuoret eivät enää yhtä helposti ryhdy tupakoimaan33. Eniten todennäköisesti vaikuttaisi tupakoinnin kieltäminen huvittelupaikoissa, joissa nuoret usein ”kokeilevat” savukkeita.

– tupakointi tupakoimattomien, erityisesti lasten ja raskaana olevien naisten seurassa vähenee silloinkin, kun laki ei rajoita tupakointia (esimerkiksi kodeissa ja yksityisautoissa)34. Tämä on tärkeää, sillä eniten haittaa aiheutuu lapsille, jotka altistuvat tupakansavulle kotona eli alueella, jota ei voida valvoa säännöksin.

3.3. Vaikutukset yhteiskunnalliseen tasa-arvoon

Savuttomuuspolitiikalla voidaan myös vähentää terveyteen liittyvää sosioekonomista eriarvoisuutta. Koska tupakointi ja tupakansavulle altistuminen on huomattavasti yleisempää niiden keskuudessa, joilla on alhainen koulutustaso ja alemmat tulot ja jotka kuuluvat alempiin ammattiryhmiin, savuttomia ympäristöjä edistävien toimien voidaan olettaa hyödyttävän eniten heikoimmassa yhteiskunnallisessa asemassa olevia ryhmiä.

4. TOIMIEN TEHOSTAMINEN

Koska yhteisö on tupakoinnin torjuntaa koskevan WHO:n puitesopimuksen (FCTC) osapuoli, sen velvollisuus on toteuttaa toimenpiteitä savuttomien ympäristöjen luomiseksi. FCTC:n 8 artiklan mukaisesti jokaisen sopimuspuolen on hyväksyttävä ja toimeenpantava tehokkaita lainsäädäntö-, täytäntöönpano- ja hallintotoimenpiteitä ja/tai muunlaisia toimenpiteitä, jotka suojelevat ympäristön tupakansavulle altistumiselta sisätiloissa sijaitsevilla työpaikoilla, julkisissa liikennevälineissä, julkisissa sisätiloissa ja tarpeen mukaan muilla julkisilla paikoilla. Ensimmäisessä sopimuspuolikokouksessa helmikuussa 2006 FCTC:n osapuolet päättivät laatia

FI 9 FI

savuttomia ympäristöjä koskevat suuntaviivat, jotka esitellään vuoden 2007 alkupuoliskolla pidettävässä toisessa sopimuspuolikokouksessa.

Tupakoinnin ehkäisemisestä ja aloitteista tupakoinnin torjunnan tehostamiseksi vuonna 2002 annetussa Euroopan unionin neuvoston suosituksessa komissiota kehotetaan ”tarkastelemaan tässä suosituksessa esitettyjen toimenpiteiden tehokkuutta ja punnitsemaan jatkotoimien tarvetta, erityisesti jos sisämarkkinoita koskevia häiriöitä todetaan suosituksen kattamilla aloilla”. Lisäksi jäsenvaltiot päättivät tupakkatuotteiden sääntelykomitean35 syyskuussa 2005 pidetyssä kokouksessa, että komissio voisi tiedonannolla tai vihreällä kirjalla auttaa levittämään hyviä käytäntöjä ja tukea savuttomia ympäristöjä edistäviä kansallisia toimia.

Euroopan parlamentti ilmaisi Euroopan ympäristöterveystoimintasuunnitelmasta helmikuussa 2005 antamassaan päätöslauselmassa olevansa ”tyytyväinen komission tahtoon jatkaa toimintaa tupakoinnin lopettamiseksi suljetuissa tiloissa” ja kannusti sitä ”luokittelemaan … tupakansavun syöpää aiheuttavien aineiden 1 luokkaan”36.

EU:n toimien tuoma lisäarvo on tunnustettu myös raportissa ”Tobacco or Health in the ”, jonka komissio teetti tupakoinnin torjunnan asiantuntijayhteenliittymällä37. EU:n tasoisten toimien tarve korostui myös kahdessa sisäilman pilaantumista koskevassa Euroopan laajuisessa hankkeessa, joita on tuettu yhteisön kansanterveysalan toimintaohjelmasta. EU:n yhteisen tutkimuskeskuksen julkaisemassa Index-raportissa on viiden sellaisen ensisijaisen kemikaalin (joita kaikkia tupakansavu sisältää) luettelo, joiden pitoisuuksia on säänneltävä sisäympäristössä. Siinä myös suositellaan tupakoinnin kieltämistä kaikissa julkisissa sisätiloissa sekä työpaikoilla38. Sama suositus sisältyy Thade-raporttiin39, jossa ympäristön tupakansavu nimetään suurimmaksi yksittäiseksi sisäilman hiukkaspitoisuuden aiheuttajaksi rakennuksissa, joissa tupakoidaan.

III NYKYINEN LAINSÄÄDÄNTÖ

1. KANSALLISET SÄÄNNÖKSET

Kaikissa jäsenvaltioissa on nähtävissä selkeä suuntaus kohti savuttomia ympäristöjä. Se pohjautuu muiden tekijöiden ohella EU:n ja kansainvälisiin lakisääteisiin vaatimuksiin. Kaikissa jäsenvaltioissa on tällä hetkellä jonkinlaista sääntelyä, jolla pyritään rajoittamaan altistumista tupakansavulle ja sen haitallisia terveysvaikutuksia. Sääntelyn soveltamisala ja luonne vaihtelevat suuresti. Kaikkia suljettuja julkisia tiloja ja kaikkia työpaikkoja, myös baareja ja ravintoloita, koskeva kattava tupakointikielto on jo voimassa Irlannissa (maaliskuu 2004) ja Skotlannissa (maaliskuu 2006). Pohjois-Irlannissa, Englannissa ja Walesissa kattavan savuttomuuslainsäädännön on määrä tulla voimaan kesällä 2007.

Italiassa (tammikuu 2005), Maltassa (huhtikuu 2005) ja Ruotsissa (kesäkuu 2005) voimassa olevan poikkeuksia sisältävän savuttomuuslainsäädännön mukaan työnantajat saavat rakentaa erityisiä, eristettyjä tupakointihuoneita, joissa on erillinen

FI 10 FI

ilmastointijärjestelmä. Vastaavat toimet ollaan ottamassa käyttöön Ranskassa helmikuussa 2007 (hotelli- ja ravintola-alan siirtymäkausi jatkuu tammikuuhun 2008) ja Suomessa kesäkuussa 2007. Liettuan on määrä muuttua savuttomaksi tammikuussa 2007, erityisesti varustettuja ”sikari- ja piippuklubeja” lukuun ottamatta.

Jotkin muut jäsenvaltiot ovat kieltäneet tupakoinnin suljetuissa julkisissa tiloissa ja kaikilla työpaikoilla ravintola-alaa lukuun ottamatta, jolla sovelletaan osittaisia rajoituksia. Näitä maita ovat esimerkiksi Belgia, Kypros, Viro, Suomi, Alankomaat, Slovenia ja Espanja.

Useimmissa jäsenvaltioissa sääntelyllä kielletään tai rajoitetaan tupakointia merkittävissä julkisissa tiloissa, kuten terveydenhuollon rakennuksissa, opetustiloissa ja valtion tiloissa, teattereissa, elokuvateattereissa ja julkisissa liikennevälineissä. Tupakoinnin rajoittaminen työpaikoilla on harvinaisempaa. Toimenpiteiden voimakkuus vaihtelee päätöslauselmasta tai vapaaehtoisesta sopimuksesta ehdottomaan lakiin, jonka noudattamatta jättämisestä rangaistaan.

Epätäydellisen sääntelyn tai täytäntöönpanon puutteen takia kansalaiset ovat usein vaatineet oikeudessa hallitukselta tai työnantajalta korvauksia passiivisen tupakoinnin terveydelleen aiheuttamista haitoista40.

Useissa jäsenvaltioissa kansallisia säännöksiä tehostetaan alueellisella ja/tai paikallisella sääntelyllä. Lainsäädäntöä täydentävät myös itsesääntelytoimenpiteet, ja yhä useammat työpaikat, koulut, sairaalat, joukkoliikennevälineet ja niin edelleen ryhtyvät vapaaehtoisesti savuttomiksi. Yhä enemmän tehdään työntekijöiden kannustamiseksi lopettamaan tupakointi ja sen käsityksen levittämiseksi, että terveellinen sisäilma on jokaisen kansalaisen ja työntekijän perusoikeus.

2. NYKYISET YHTEISÖN SÄÄNNÖKSET

EU:ssa savuttomia ympäristöjä on edistetty ei-sitovin päätöslauselmin ja suosituksin, joissa jäsenvaltioita kehotetaan suojelemaan ihmisiä riittävästi altistumiselta ympäristön tupakansavulle. Erityisesti julkisilla paikoilla tupakonnin kieltämisestä vuonna 1989 annetussa neuvoston päätöslauselmassa 89/C 189/0141 kehotetaan jäsenvaltioita kieltämään tupakointi julkisissa tiloissa ja kaikissa joukkoliikennevälineissä. Tuorein näistä on tupakoinnin ehkäisemisestä ja aloitteista tupakoinnin torjunnan tehostamiseksi annettu neuvoston suositus 2003/54/EY42, jossa jäsenvaltioita kehotetaan ottamaan käyttöön tehokkaita toimenpiteitä, jotta ihmisiä voidaan suojella ympäristön tupakansavulta työpaikkojen sisätiloissa, suljetuissa julkisissa tiloissa ja julkisissa kulkuvälineissä.

Vaikka toimenpiteistä työntekijöiden turvallisuuden ja terveyden parantamisen edistämiseksi työssä annetussa puitedirektiivissä (89/391/ETY)43 ei viitata nimenomaisesti tupakansavuun, se kuitenkin kattaa kaikki työntekijöiden turvallisuudelle ja terveydelle aiheutuvat vaarat44. Siinä yksittäinen työnantaja velvoitetaan arvioimaan työpaikan vaarat ja ottamaan käyttöön tarkoituksenmukaisia toimenpiteitä vaarojen ehkäisemiseksi ja työntekijöiden suojelemiseksi.

FI 11 FI

Lisäksi jotkin työterveyttä ja -turvallisuutta koskevat direktiivit, joissa säädetään tiettyjä vaaroja koskevista ”vähimmäisvaatimuksista”, sisältävät säännöksiä, jotka koskevat työntekijöiden suojelua ympäristön tupakansavulta (katso seuraava kappale). Jäsenvaltioiden on saatettava nämä direktiivit osaksi kansallista lainsäädäntöään ja pantava ne asianmukaisesti täytäntöön. Perustamissopimuksen mukaan jäsenvaltioilla on oikeus ottaa käyttöön ankarampia toimenpiteitä.

Direktiivissä työpaikoille asetettavista turvallisuutta ja terveyttä koskevista vähimmäisvaatimuksista (89/654/ETY)45 sekä tilapäisiä tai liikkuvia rakennustyömaita (92/57/ETY)46, porausta käyttävää kaivannaisteollisuutta (92/91/ETY)47 ja avo- ja kaivoslouhintateollisuutta (92/104/ETY)48 koskevissa direktiiveissä työnantajat velvoitetaan huolehtimaan ilmanvaihdosta ja riittävästä raikkaasta ilmasta suljetuilla työpaikoilla sekä suojelemaan lepohuoneissa ja lepotiloissa tupakoimattomia tupakansavun aiheuttamalta epämukavuudelta.

Syöpäsairauden vaaraa aiheuttavia tekijöitä tai perimän muutoksia aiheuttavia aineita koskevassa direktiivissä (2004/37/EY)49 ja asbestidirektiivissä (83/477/ETY)50 kielletään tupakointi alueilla, joilla käsitellään karsinogeeneja, mutageeneja tai asbestia. Raskaana olevia ja äskettäin synnyttäneitä tai imettäviä työntekijöitä koskevassa direktiivissä (92/85/EEC) työnantajat velvoitetaan toteuttamaan toimenpiteitä raskaana olevien ja imettävien naisten suojelemiseksi häältä.

Eräät tupakansavun ainesosat (esimerkiksi arsenikki, 1,3-butadieeni, bentseeni ja propyleenioksidi) on luokiteltu syöpää aiheuttaviksi vaarallisia aineita koskevan direktiivin (67/548/ETY)51 liitteessä 1. EU:n kemikaalilainsäädäntö ei kata tupakansavua sinänsä, sillä sitä sovelletaan vain aineisiin ja valmisteisiin, jotka on saatettu markkinoille jäsenvaltioissa52.

IV SAVUTTOMUUSALOITTEEN SOVELTAMISALA

Keskeinen seikka EU:n savuttomuusaloitetta suunniteltaessa on sen soveltamisala. Tupakansavulle voi altistua hyvin monenlaisissa ympäristöissä, joten ollakseen tehokas savuttomuuspolitiikan on lähdettävä laajalta pohjalta eikä koskea vain tietynlaisia yrityksiä tai tiloja.

Kattavimmillaan ehdotettaisiin tupakoinnin täyskieltoa kaikilla työpaikoilla ja kaikissa julkisissa tiloissa, jotka ovat suljettuja tai huomattavalta osalta suljettuja, myös julkisissa liikennevälineissä. Rajoitukset voisivat ulottua myös rakennusten sisäänkäyntien lähettyvillä sijaitseviin ulkoalueisiin ja kenties myös muihin julkisiin ulkotiloihin, joissa ihmiset istuvat tai seisovat toistensa välittömässä läheisyydessä. Tällaisia voisivat olla esimerkiksi ulkoilmastadionit ja huvitilaisuuksien pitopaikat, linja-autopysäkkien katokset ja asemalaiturit. Voitaisiin harkita joitakin hyvin harvoja, pitkäaikaiseen asumiseen tarkoitettuja tiloja koskevia poikkeuksia (esimerkiksi erityiset huoneet hoitokotien, psykiatristen osastojen ja vankiloiden kaltaisissa laitoksissa).

Vähemmän ankarassa lähestymistavassa ehdotettaisiin tupakoinnin täyskieltoa kaikilla työpaikoilla ja kaikissa julkisissa tiloissa, jotka ovat suljettuja tai huomattavalta osalta suljettuja, mutta siten, että tietyntyyppisille tiloille

FI 12 FI

myönnettäisiin poikkeuksia. Niitä tiloja varten, joille on myönnetty poikkeus, laadittaisiin suljettuja tupakointihuoneita koskevat vähimmäisvaatimukset, jotka sisältäisivät myös ilmanvaihtonormit. Poikkeuksia voitaisiin myöntää

– ravintola-alan yrityksille, joilla on anniskelulupa (ravintolat, pubit ja baarit),

– ravintola-alan yrityksille, joissa ei tarjoilla ruokaa.

Savuttomia ympäristöjä edistävillä toimilla päästäisiin parhaisiin tuloksiin täydentämällä niitä EU:n ja/tai jäsenvaltioiden tukitoimilla. Tällaisia ”oheistoimia” voisivat olla tiedotuskampanjat, joilla tuodaan esiin oikeus savuttomaan ilmaan ja passiivisen tupakoinnin vaarat, ja (sekä käyttäytymisterapiaan että lääkkeisiin perustuviin) vieroitushoitoihin pääsyn helpottaminen niille, jotka haluavat lopettaa tupakoinnin.

1. KATTAVA SAVUTTOMUUSLAINSÄÄDÄNTÖ

Edut

Kaikista vaihtoehdoista tämä vähentäisi eniten tupakansavulle altistumista ja siihen liittyviä haittoja ja varmistaisi, että EU:n kansalaisilla on tasavertaiset mahdollisuudet suojata WHO:n tunnustamaa oikeuttaan hengittää terveellistä sisäilmaa53.

Savuttomuuslainsäädäntöä soveltavissa maissa suoritetut tutkimukset osoittavat, että sisäilman laatu paranee ratkaisevasti tupakointikieltojen tultua voimaan. Altistuminen tupakansavulle vähentyi erityisen selvästi ravintoloissa, baareissa ja muissa vapaa-ajanviettopaikoissa54. Tämä kuvastui siinä, että hotelli- ja ravintola- alan työntekijöiden hengityselinten tila parani huomattavasti55 ja sydänkohtausten esiintyvyys ja niihin kuolleisuus väheni merkittävästi56 jo muutaman kuukauden kuluttua kieltojen käyttöönotosta.

Kattavalla lainsäädännöllä olisi myös parhaat mahdollisuudet tehdä tupakoinnista yhteiskunnassa epänormaalia, sillä se loisi ilmapiirin, joka kannustaa tupakoinnin vähentämiseen tai lopettamiseen ja saa nuoret olemaan aloittamatta tupakointia.

Tarkasteltaessa savuttomuuspolitiikan tehokkuudesta tehtyä 35 tutkimusta todettiin, että julkisten tilojen puhdasta ilmaa koskevalla, kattavalla lainsäädännöllä voidaan vähentää koko väestön tupakointia noin 10 prosentilla57. Työpaikoilla tehtyjen 26 tutkimuksen tarkastelu viittasi myös siihen, että täysin savuttomat työpaikat ovat yhteydessä tupakoinnin vähenemiseen 3,8 prosentilla ja siihen, että tupakointia jatkavat polttavat keskimäärin 3,1 savuketta vähemmän päivässä58.

Sen, että kattavat tupakointikiellot liittyvät aktiivisen tupakoinnin vähenemiseen, on vahvistanut myös savuttomista maista saatu näyttö, jonka mukaan tupakan myynnin laskun (esimerkiksi 8 prosenttia Italiassa ja 14 prosenttia Norjassa) lisäksi tupakoinnin lopettamisyritykset lisääntyivät merkittävästi pian uusien säännösten tultua voimaan59. Irlannissa 80 prosenttia aiemmin tupakoineista totesi uuden lainsäädännön kannustaneen heitä lopettamaan, ja 88 prosenttia ilmoitti uuden lain auttaneen heitä pysymään päätöksessään60. Vaikka toisin pelättiin, tupakoinnin kieltäminen kaikissa julkisissa tiloissa näyttää vähentäneen tupakointia kodeissa,

FI 13 FI

erityisesti pienten lasten seurassa61. Irlannissa savuttomien kotitalouksien määrä lisääntyi 8 prosentilla kiellon tultua voimaan62.

Yhteiskunnallisesti tämän vaihtoehdon hyödyt keskittyisivät alempiin sosioekonomisiin ryhmiin, joissa tupakoidaan enemmän ja ollaan useammin työssä ravintola-alalla.

Kattavan tupakointikiellon noudattamista olisi helpompi valvoa kuin osittaisia rajoituksia. Italiassa ja Irlannissa noudattamisprosentti on yli 90, mikä osoittaa, että tupakoinnin täyskielto lähes valvoo itse itseään, sillä sosiaaliset paineet rajoittavat tupakointia tehokkaasti ja vähentävät ratkaisevasti virallisen valvonnan tarvetta.

Haitat

Kaikkia julkisia tiloja sekä työpaikkoja koskevaa täyskieltoa todennäköisesti vastustettaisiin joissakin jäsenvaltioissa, ja siksi sen hyväksyminen ja täytäntöönpano voi olla vaikeampaa. Myös tupakka-ala ja suurin osa ravintola-alaa on tehnyt selväksi, että se pitää tätä vaihtoehtoa huonoimpana.

Tupakoinnin kieltämisen pubeissa ja ravintoloissa on pelätty aiheuttavan haittaa ravintola-alalle. Savuttomilta oikeudenkäyttöalueilta ei kuitenkaan ole saatu näyttöä yleisestä kielteisestä vaikutuksesta alan työllisyyteen tai tuloihin63. Irlannissa pubien ja baarien myyntivolyymi kasvoi hieman (0,1 prosenttia) vuonna 2005, ja ennen savuttomuuslainsäädännön voimaantuloa alkanut laskeva suuntaus kääntyi nousuun64. Saattaa olla hyödyllistä palauttaa mieleen joitakin tilastoja, vaikka ne eivät koskekaan EU:n jäsenvaltioita. Esimerkiksi Norjassa ravintola-alan yritysten myynnissä tapahtui 0,8 prosentin hienoinen lasku, mutta se johtui todennäköisesti muista tekijöistä, muun muassa säästä65. New York Cityssä ja Kaliforniassa useimmat hotelli- ja ravintola-alan yritykset näyttävät hyötyneen savuttomuussäännöksistä66. Tämä pitää yhtä 97 tutkimuksen kansainvälisen tarkastelun kanssa, jossa objektiivisiin tietoihin, kuten myyntiveroon ja työllisyyslukuihin, perustuvissa tutkimuksissa ei havaittu negatiivista taloudellista vaikutusta67.

2. SAVUTTOMUUSLAINSÄÄDÄNTÖ, JOHON SISÄLTYY POIKKEUKSIA

Edut

Verrattuna siihen, että mitään ei tehtäisi, tällä vaihtoehdolla olisi todennäköisesti suurempi aktiivista ja passiivista tupakointia vähentävä ja tupakointia epänormaaliksi tekevä vaikutus.

Jotkin jäsenvaltiot ja etenkin niiden tupakka- ja ravintola-alat saattavat hyväksyä helpommin lainsäädännön, johon sisältyy poikkeuksia, ja siksi kompromissin saavuttaminen on todennäköisempää. Yksittäiset jäsenvaltiot voisivat kuitenkin hyväksyä ankarampia, poikkeuksettomia kansallisia lakeja tai jatkaa sellaisten voimassaoloa.

Poikkeuksia voitaisiin täydentää suljettuja tupakointihuoneita koskevilla vähimmäisvaatimuksilla, joihin sisältyisivät ilmanvaihtonormit.

FI 14 FI

Haitat

Näin toimien saavutettaisiin vähemmän terveyshyötyjä ja yhteiskunnallisia hyötyjä kuin kattavalla savuttomuuslainsäädännöllä.

Jotkin herkimmät ryhmät altistuisivat edelleen ympäristön tupakansavulle. Epätäydellisen sääntelyn tai täytäntöönpanon puutteen takia kansalaiset voisivat vaatia oikeudessa jäsenvaltiolta ja/tai työnantajalta korvauksia passiivisen tupakoinnin terveydelleen aiheuttamista haitoista.

Täyskieltoon verrattuna poikkeukset lieventäisivät tupakoinnin epänormaaliksi tekevää vaikutusta. Kansainvälisissä tutkimuksissa on saatu viitteitä siitä, että tupakoinnin joissakin tiloissa sallivan lainsäädännön vaikutus tupakointikäyttäytymiseen on noin puolet täyskiellon vaikutuksesta68.

Erilaisia tiloja koskevien erilaisten säännösten noudattamisen valvonta olisi myös hankalampaa ja kalliimpaa kuin täyskiellon ja edellyttäisi enemmän asiakirjojen allekirjoittamista ja tarkastuksia.

2.1. Poikkeukset ravintola-alan yrityksille, joilla on anniskelulupa

Ravintola-alan työntekijät altistuvat erityisen voimakkaasti tupakansavulle ja ovat siten passiivisen tupakoinnin erityinen riskiryhmä, jolla on 50 prosenttia suurempi mahdollisuus sairastua keuhkosyöpään69. Tämä ammattiryhmä altistuisi edelleen ympäristön tupakansavulle. Sama terveysriski koskisi näiden yritysten asiakkaita.

Vuoden 2004 työvoimatutkimuksen mukaan EU:n 15 jäsenvaltiossa ravintola-alalla työskenteli lähes 4,3 miljoonaa ihmistä, joka on 3 prosenttia näiden maiden kokonaistyöllisyydestä (10 muusta jäsenvaltiosta ei ole tietoja). Merkittävä osa nuorista ja naisista työskentelee ravintola-alalla70.

Skotlannin hallituksen teettämän sääntelyn vaikutusten arvioinnin mukaan tämä vaihtoehto vähentäisi aktiivisen tupakoinnin aiheuttamia kuolemia puolet vähemmän ja passiivisen tupakoinnin aiheuttamia kuolemia 25 prosenttia vähemmän kuin täyskielto71.

2.2. Poikkeukset pubeille ja baareille, joissa ei tarjoilla ruokaa

Tämä vaihtoehto ei suojelisi ympäristön tupakansavulle eniten altistuvia ammattiryhmiä passiiviselta tupakoinnilta. Pubien ja baarien asiakkaat jäisivät myös vaille suojelua. Sen myötä syntyisi myös riski, että pubit luopuisivat ruokatarjoilusta kiertääkseen tupakointikieltoa.

Nykyinen terveydellinen eriarvoisuus saattaisi myös laajentua: Yhdistyneessä kuningaskunnassa hiljattain tehdyt tutkimukset osoittavat, että altistuminen ympäristön tupakansavulle on huomattavasti voimakkaampaa vähävaraisten alueiden pubeissa kuin varakkaampien alueiden pubeissa72. Valtaosa anniskeluoikeuksin varustetuista yrityksistä, joissa ei tarjoilla ruokaa, sijaitsee lisäksi vähävaraisilla alueilla, ja näiden alueiden pubien olisi muita kannattavampaa siirtyä tarjoilemaan vain alkoholia73.

FI 15 FI

Yhdistyneen kuningaskunnan suorittaman lainsäädännön vaikutusten arvioinnin mukaan tämän vaihtoehdon terveyshyödyt olisivat 40 prosenttia täyskiellon hyödyistä (olettaen, että 10–30 prosentissa pubeista ei tällä hetkellä tarjoilla ruokaa)74.

2.3. Omalla ilmanvaihdolla varustetut, suljetut tupakointihuoneet

On näyttöä siitä, että nykyisin käytössä oleva tekniikka (joka perustuu sekoittamiseen ja laimentamiseen) laskee vain vähän ravintoloiden ja muiden sisäympäristöjen ilmassa olevien tupakansavun epäpuhtauksien pitoisuuksia75. Lisäksi valvotuissa ympäristöissä, kuten EU:n INDOORTRON-sääkaapissa, suoritetuissa tutkimuksissa on havaittu, että ilmanvaihdon nopeuden lisääminen ei paranna merkittävästi sisäilman laatua76. Syrjäytysilmanvaihto on joissakin tupakkateollisuuden rahoittamissa, tuoreissa tapaustutkimuksissa77 todettu tehokkaammaksi, mutta tupakansavua ei voida poistaa kokonaan ilmanvaihdon avulla78.

Tupakoinnin torjuntaa koskevan puitesopimuksen ensimmäisessä sopimuspuolikokouksessa todettiin (yksimielisesti) näytetyn kiistattomasti toteen, että teknisillä ratkaisuilla ei voida suojautua altistumiselta tupakansavulle79. Niin ikään American Society of Heating, Refrigerating, and Air Conditioning Engineers (ASHRAE), joka on sisäilman laatua ja ilmanvaihtoa koskevia normeja asettava kansainvälinen elin, hyväksyi vuonna 2005 ympäristön tupakansavun torjuntakeinoja koskevan kannanoton, jossa todettiin tupakoinnin kieltäminen sisätiloissa ainoaksi tehokkaaksi tavaksi poistaa terveysriskit, joita liittyy ympäristön tupakansavulle altistumiseen80.

Erottamalla tupakoivat fyysisesti tupakoimattomista varaamalla heitä varten suljettu tupakointihuone voidaan lisätä tilojen savuttomien osien ilmanvaihdon tehokkuutta81. Näin ei kuitenkaan suojella tupakointihuoneessa olevia tai henkilöstöön kuuluvia (esimerkiksi tarjoilijoita tai siivoojia), joiden on työnsä vuoksi käytävä huoneessa.

Tupakointihuoneet aiheuttavat myös huomattavia kustannuksia, jotka voivat saattaa pienemmät toimijat eriarvoiseen asemaan82. Lisäksi ilmastoitujen tupakointihuoneiden toiminta ja ylläpito edellyttävät laajaa tarkastus- ja valvontainfrastruktuuria. On osoittautunut, että käytetyt ilmanvaihtojärjestelmät eivät aina täytä laissa asetettuja normeja83.

Jos hyväksytään vaihtoehto, jossa poikkeus voidaan myöntää yrityksille, joissa on ilmastoidut tupakointihuoneet, näiden huoneiden olisi täytettävä seuraavat vaatimukset:

– niiden on oltava täysin suljettuja ja eristettyjä savuttomista alueista,

– niissä on oltava savuttomista alueista erilliset ilmanvaihtojärjestelmät,

– niissä on oltava negatiivinen ilmanpaine, jotta tupakansavu ei leviä muille alueille,

– niissä ei pidä sallia muuta toimintaa kuin tupakointi, jotta henkilöstön tarve suorittaa siellä työtehtäviä olisi mahdollisimman vähäinen84.

FI 16 FI

Maltassa, Italiassa ja Ruotsissa, joissa omalla ilmanvaihdolla varustetun tupakointihuoneen rakentaminen on sallittua, useimmat toimijat ovat päättäneet olla käyttämättä tätä mahdollisuutta.

V TOIMINTAVAIHTOEHDOT

Savuttomuustavoitteen saavuttamiseksi on erilaisia toimintavaihtoehtoja. Olisi pyrittävä ratkaisuun, jolla saavutetaan tavoitteet parhaiten mutta josta aiheutuu mahdollisimman vähän kustannuksia ja rasitusta. Jäljempänä luetellaan sääntelyvaihtoehdot järjestyksessä, jossa EU:n toimien osuus asteittain kasvaa (alkaen nykyisistä toimista ja päättyen uusien, sitovien, EU:n lainsäädäntöön perustuvien puitteiden laatimiseen).

Vaihtoehdot eivät sulje toisiaan pois ja saattavat täydentää toisiaan. Komission suositus saattaisi esimerkiksi toimia kannustimena sidosryhmille ja jäsenvaltioille ottaa käyttöön itsesääntelyhankkeita. Toisaalta itsesääntelymekanismit voisivat toimia sitovan lainsäädäntöjärjestelmän pohjana ja/tai täydentää sitä (esimerkiksi kattaa tilat, joita lainsäädäntö ei vielä koske tai joille on myönnetty poikkeus tupakointikiellosta).

On syytä huomata, että eri toimintavaihtoehtojen soveltamisala vaihtelee. Näin ollen työntekijän suojelua koskevaa EU:n lainsäädäntöä sovellettaisiin julkisiin tiloihin silloin, kun ne ovat työpaikkoja, ottaen huomioon perustamissopimuksen rajoitukset, mutta täydellistä tupakointikieltoa kaikissa julkisissa tiloissa voitaisiin edistää ei- sitovilla toimenpiteillä (kuten komission tai neuvoston suosituksella), jäsenvaltioiden lainsäädäntötoimilla ja/tai sidosryhmien omilla, vapaaehtoisilla toimenpiteillä.

Mikään sääntelytoimi ei ole tehokas, jollei siihen liity toimiva täytäntöönpanokeino ja avoin seurantajärjestelmä. Riippumatta siitä, ovatko sääntelytoimet EU:n tasoisia vai kansallisia tai alueellisia, olisi ennen niiden käyttöönottoa toteutettava kuulemis- ja tiedotuskampanjoita ja suoritettava vaikutustutkimus.

1. EI MUUTOSTA NYKYTILAAN

Tässä vaihtoehdossa EU ei toteuttaisi uusia toimia, mutta jatkaisi passiivista tupakointia koskevaa nykyistä työtään yhteisön eri ohjelmien puitteissa (kansanterveys-, tutkimus- ja työllisyysala). Alan sääntelyn kehittyminen jäisi jäsenvaltioiden ja FCTC-prosessin varaan.

Varat, jotka säästyisivät uuden toimenpiteen kehittämisestä ja täytäntöönpanosta, voitaisiin sijoittaa sen varmistamiseen, että nykyisiä EU:n suosituksia ja työterveys- ja työturvallisuusdirektiivejä noudatetaan asianmukaisesti. Erityisesti voitaisiin laatia työnantajille, työntekijöille ja jäsenvaltioiden toimivaltaisille viranomaisille tarkoitettua ohjeistusta puitedirektiivin (89/391/ETY) paremmasta soveltamisesta. Tämä direktiivi kattaa jo kaikki työntekijöiden terveyteen ja turvallisuuteen kohdistuvat vaarat, myös tupakansavun, vaikkei siinä nimenomaisesti viitata ympäristön tupakansavulle altistumiseen.

Voitaisiin myös pyrkiä edistämään savuttomia ympäristöjä muin kuin lainsäädäntötoimin, esimerkiksi järjestämällä tiedotus- ja valistuskampanjoita ja

FI 17 FI

käynnistämällä verkottumisaloitteita. Nykyinen tupakanvastainen HELP-kampanja jatkuu vuoteen 2008, ja sen jatkoksi voitaisiin suunnitella uusi tiedotuskampanja.

Lisäksi sisäilman laatua koskeva työ, joka kattaa myös ympäristön tupakansavun, jatkuu ympäristöterveystoimintasuunnitelman toimen 12 jatkotoimenpiteenä. Alan eri hankkeisiin tarvittavat resurssit saadaan vuosia 2007–2010 koskevasta monivuotisesta strategisesta Life+-ohjelmasta85, Euroopan yhteisön seitsemännestä tutkimuksen puiteohjelmasta86 ja yhteisön kansanterveysalan toimintaohjelmasta87.

Jäsenvaltioilla olisi edelleen oikeus oman kansallisen tilanteensa ja kulttuurinsa perusteella päättää, toteuttavatko ne ja millä tavoin tupakointikieltotoimenpiteitä. Savuttomiin ympäristöihin pyrkiminen todennäköisesti jatkuisi, ja suuntausta vahvistaisivat FCTC-suuntaviivojen laatiminen ja julkaiseminen. Esimerkiksi Tanskan, Saksan, Latvian, Portugalin ja Slovenian kansalliset hallitukset ovat jo ilmoittaneet aikovansa lähitulevaisuudessa vahvistaa kansallista savuttomuuslainsäädäntöään.

Kaikista vaihtoehdoista tämä kuitenkin todennäköisesti pienentäisi kaikkein vähiten altistumista ympäristön tupakansavulle ja siihen liittyviä haittoja. Kehitys eri jäsenvaltioissa olisi todennäköisesti epätasaista. Puutteellisen sääntelyn vuoksi moni herkkä ryhmä altistuisi edelleen julkisissa sisätiloissa ympäristön tupakansavulle. Näin ollen kansalaiset voisivat vaatia oikeudessa korvauksia passiivisen tupakoinnin terveydelleen aiheuttamista haitoista.

Koska EU:n savuttomuusaloitteeseen kohdistuu laajoja odotuksia, yleisö voisi pettyä. Nykytilan säilyttäminen merkitsisi myös, että menetetään hyvä tilaisuus hyödyntää nykyistä poliittista ilmapiiriä, joka suosii savuttomien ympäristöjen luomista EU:ssa.

2. VAPAAEHTOISET TOIMET

Tässä vaihtoehdossa sidosryhmiä kannustettaisiin hyväksymään EU:n tasoisia, yhteisiä, vapaaehtoisia suuntaviivoja, joiden avulla yhä useammista tiloista tulisi savuttomia. Alakohtaisia toimenpiteitä voitaisiin edistää (esimerkiksi vapaa-aika- ja ravintola-alalla). Yritysten yhteiskuntavastuuta voitaisiin käyttää alan toimien pohjana.

Keskustelujen edistämiseksi voitaisiin käynnistää laaja foorumiprosessi, jossa kohtaisivat kansalaisyhteiskunta ja taloudelliset toimijat sekä EU:n toimielimien, jäsenvaltioiden ja kansainvälisten järjestöjen edustajat. Tällainen foorumi perustettiin viime vuonna ruokavalion ja liikunnan alalla. Samankaltaista prosessia on vastikään ehdotettu myös EU:n laajuisen alkoholistrategian kehittämiseksi.

Yhtenä vaihtoehtona olisi EU:n työmarkkinaosapuolten (työnantajat ja ammattijärjestöt) kehottaminen perustamissopimuksen 138 artiklan perusteella neuvottelemaan itsenäinen sopimus työpaikkatupakoinnista. Itsesääntely työmarkkinaosapuolten välisen vuoropuhelun avulla on EU:ssa tuottanut runsaasti tuloksia. Työmarkkinaosapuolet ovat muun muassa hyväksyneet yli 300 yhteistä tekstiä.

FI 18 FI

Parhaassa tapauksessa itsesääntely saattaa olla nopeampaa ja joustavampaa kuin perinteiset lainsäädäntökeinot ja tarjota siksi aloille ja yrityksille, joita asia koskee, tilaisuuden vaikuttaa suoremmin käyttöön otettaviin toimintalinjoihin. Sidosryhmät voisivat myös tuntea enemmän vastuuta hankkeesta ja osallistua siihen halukkaammin.

Lopputulokset riippuvat kuitenkin sidosryhmien halusta noudattaa sovittua sitoumusta sekä täytäntöönpanomekanismien tehokkuudesta.

Jäsenvaltioista saatu näyttö viittaa valitettavasti siihen, että vapaaehtoisin sopimuksin ei ole kyetty tehokkaasti vähentämään tupakointia. Etenkään vapaa-aika- ja ravintola-alalla vapaaehtoistoimin ei ole päästy avaintavoitteeseen, joka on ympäristön tupakansavulle altistumisen huomattava vähentäminen.

Esimerkiksi Yhdistyneessä kuningaskunnassa alle prosentti baareista oli savuttomia viisi vuotta sen jälkeen, kun terveysministeriön ja hotelli- ja ravintola-alan pääjärjestöjen välillä tehtiin vapaaehtoinen sopimus88. Espanjassa annettiin vuoden 2006 lainsäädännöllä alle 100 m²:n suuruisille baareille ja ravintoloille mahdollisuus ryhtyä vapaaehtoisesti savuttomiksi. Alustavat selvitykset osoittavat, että vain noin 10 prosenttia yrityksistä, joita laki koskee, on päättänyt tarttua tilaisuuteen89. Pariisissa hädin tuskin 30 yritystä on osallistunut vapaaehtoiseen ohjelmaan, jossa kannustetaan kaupungin 12 452 kahvilaa, bistroa ja brasserieta julistautumaan savuttomiksi alueiksi90.

3. AVOIN KOORDINOINTIMENETELMÄ

Tämä vaihtoehto merkitsisi, että jäsenvaltioiden savuttomia ympäristöjä koskevat toimet sovitettaisiin yhteen käyttämällä niin kutsuttua avointa koordinointimenetelmää. Jäsenvaltioita kehotettaisiin tekemään savuttomuuslaeistaan yhtenevämpiä menemättä kuitenkaan täydelliseen yhdenmukaistamiseen (tämä olisi silti mahdollista).

Menetelmä tarkoittaisi muun muassa seuraavaa:

– Jaettaisiin kokemuksia ja hyviä käytäntöjä tehokkaiden kansallisten, alueellisten ja paikallisten savuttomuustoimenpiteiden käyttöönotosta

– sopimalla yhteisistä EU:n tavoitteista ja suuntaviivoista, jotka perustuvat sekä jäsenvaltioissa että muualla kuin EU:ssa saatuihin onnistuneisiin kokemuksiin. Näihin voitaisiin liittää aiheellisia määräaikoja sekä seuranta- ja täytäntöönpanoehtoja.

– muuntamalla suuntaviivat tupakansavulle altistumisen vähentämistä koskeviksi kansallisiksi toimintaohjelmiksi, joihin sisältyvät tarkat aikataulut lyhyen, keskipitkän ja pitkän aikavälin tavoitteiden saavuttamiseksi.

– määräajoin tapahtuvalla valvonnalla, arvioinnilla ja vertaisarvioinnilla esimerkiksi jäsenvaltioiden vuosittain toimittamien kertomusten muodossa.

Monet oikeudenkäyttöalueet ovat jo ryhtyneet savuttomiksi ja monet muut ovat ilmoittaneet aikovansa tehdä niin. Jäsenvaltioilla on myös yhteisiä haasteita, kuten

FI 19 FI

tupakka- ja ravintola-alan vastustus, yleinen epäilevä suhtautuminen sekä nykyisten vaatimusten noudattamatta jättäminen. EU:n tasolla tapahtuvan koordinoinnin avulla voitaisiin saada syntymään prosessi, jossa jäsenvaltiot ottavat oppia toisiltaan ja kertovat toisilleen hyvistä käytännöistä.

Sitoutuminen savuttomuustavoitteisiin olisi kuitenkin vapaaehtoista, eikä sovituista tavoitteista jäämisestä olisi seuraamuksia. Järjestelmän tehokkuus riippuisi monenvälisen valvonnan ja vertaispainostuksen voimakkuudesta.

4. KOMISSION TAI NEUVOSTON SUOSITUS

Tässä vaihtoehdossa jäsenvaltioita kehotettaisiin hyväksymään kansallista savuttomuuslainsäädäntöä, jota ohjattaisiin Euroopan yhteisön perustamissopimuksen 152 artiklan nojalla savuttomista ympäristöistä annettavalla, kokonaisvaltaisella komission tai neuvoston suosituksella, jossa esitetään ehdotuksia toimintatavoiksi. Sitä voitaisiin käyttää itsenäisesti tai osana jäsenvaltioiden (vaihtoehto 3) ja/tai teollisuuden (vaihtoehto 2) itsesääntelyjärjestelmiä.

Suositus ei ole sitova, mutta komissio tai neuvosto ilmaisisi sillä selvästi, että sen mielestä passiivisen tupakoinnin poistamiseksi EU:sta olisi toteutettava toimia. Sillä nostettaisiin savuttomuus ensisijaisena asiana kaikkien jäsenvaltioiden poliittiselle asialistalle ja tuettaisiin näin jäsenvaltioiden toimia.

Tämän vaihtoehdon tehokkuus riippuisi paljon EU:n suuntaviivojen selkeydestä sekä raportointivaatimuksista. Selvillä tavoitteilla, joihin liittyvät tarkat aikataulut ja indikaattorit (esimerkiksi suositus, että tietty prosentuaalinen osuus työpaikoista on savuttomia tiettyyn vuoteen mennessä tietyllä alalla), olisi varmasti suurempi vaikutus kuin yleisluonteisemmilla suosituksilla. Samoin seurantajärjestelmän käyttöönoton ja tulosten julkistamisen edellyttäminen synnyttäisi yleistä painostusta tehostaa täytäntöönpanoa ja kehittää ankarampia menettelyjä.

Tämä vaihtoehto tarjoaisi jäsenvaltioille joustavuutta, mutta suurimpana vaarana olisi, että osa jäsenvaltioista päättää olla tekemättä mitään.

5. SITOVA LAINSÄÄDÄNTÖ

Yhteisö voi toimia tällä alalla myös antamalla sitovaa lainsäädäntöä. Sitovalla lainsäädännöllä kaikkiin jäsenvaltioihin saataisiin yhtäläinen, avoin ja täytäntöönpanokelpoinen suojelun perustaso tupakansavulle altistumisen vaaralta.

Lainsäädäntöprosessilla varmistetaan, että kaikkia osapuolia kuullaan virallisesti ja heidän kanssaan neuvotellaan, mikä voi tehdä sen tuloksena syntyvästä politiikasta vankemman. Toisaalta lainsäädäntöreitti on todennäköisesti verrattain pitkä, ja lopputulosta on vaikea ennustaa.

Lainsäädännön tarkasta oikeusperustasta voitaisiin päättää vasta, kun välineen täsmällinen luonne ja soveltamisala on määritelty, ja tässä on otettava huomioon julkisen kuulemisen tulokset.

FI 20 FI

Joitakin vaihtoehtoja voidaan mainita jo tässä vaiheessa, vaikka julkisen kuulemisen tulosta ei vielä tiedetä.

– Työntekijöiden turvallisuutta ja terveyttä koskevaan puitedirektiiviin 89/391/ETY perustuvien, nykyisten direktiivien tarkistaminen. Erityisesti tässä vaihtoehdossa voitaisiin laajentaa karsinogeeni- ja mutageenidirektiivin 2004/37/EY soveltamisalaa (koskemaan ympäristön tupakansavulle altistumista) ja/tai tiukentaa työpaikkojen turvallisuutta ja terveyttä koskevia vähimmäisvaatimuksia koskevassa direktiivissä (89/654/ETY) asetettuja vaatimuksia, jotka koskevat työntekijöiden suojelua tupakansavulta.

– Tupakoinnista työpaikoilla voitaisiin myös antaa erillinen direktiivi.

– Vaikka vaarallisia aineita koskeva direktiivi (67/548/ETY)91 ei suoraan koske suojelua passiiviselta tupakoinnilta, voitaisiin myös harkita sen muuttamista niin, että siinä luokiteltaisiin ympäristön tupakansavu karsinogeeniksi. Näin ympäristön tupakansavu tulisi automaattisesti osaksi karsinogeeni- ja mutageenidirektiivin soveltamisalaa.

Kaksi ensimmäistä vaihtoehtoa rajoittuisivat soveltamisalaltaan työpaikkaympäristöön. Niitä voitaisiin soveltaa joko kaikkiin työpaikkoihin tai tietyntyyppisiin työpaikkoihin, ja niillä olisi voitava varmistaa sellaisten työntekijöiden riittävä suojelu, jotka altistuvat vaarallisille ympäristön tupakansavun tasoille.

Lopuksi todettakoon, että perustamissopimukseen perustuvan lainsäädäntötoimen lisäksi yhteisö voisi hyväksyä oheistoimenpiteitä, jotka eivät olisi luonteeltaan sitovia ja jotka voisivat edistää kokonaistavoitteen saavuttamista eli suojelua ympäristön tupakansavulle altistumiselta kaikilla aloilla.

VI LOPPUHUOMAUTUKSET

Koska on olemassa kiistatonta tieteellistä näyttöä passiivisen tupakoinnin aiheuttamista haitoista ja puhdasta sisäilmaa koskevien toimenpiteiden tupakan kokonaiskäyttöä vähentävästä vaikutuksesta, komissio katsoo, että mahdollisimman laaja-alainen toimenpide kohentaisi eniten väestön terveyttä. Se loisi myös kaikille toimijoille tasavertaiset toimintamahdollisuudet. Useat eri puolilla maailmaa nyt voimassa olevat esimerkit kattavasta savuttomuuslinjasta ovat osoittaneet, että tämä vaihtoehto on toimiva ja täytäntöönpanokelpoinen.

Se, kuinka paljon EU:n halutaan osallistuvan savuttomuuslainsäädännön edistämiseen, on vielä avoinna ja liittyy myös jäsenvaltioissa parhaillaan tapahtuvaan kehitykseen, sillä osa niistä on äskettäin päättänyt toteuttaa toimia tupakoinnin kieltämiseksi julkisissa tiloissa.

Komissio kehottaa kaikkia EU:n toimielimiä, jäsenvaltioita ja kaikkia kiinnostuneita kansalaisia, puolueita ja järjestöjä esittämään huomioitaan tässä vihreässä kirjassa esitetyistä seikoista. Komissio on erityisen kiinnostunut sidosryhmien vastauksista seuraaviin kysymyksiin:

FI 21 FI

Kysymykset

(1) Kumpi osassa IV ehdotetuista tavoista määritellä savuttomuusaloitteen soveltamisala olisi toivottavin, täydellinen tupakointikielto kaikissa suljetuissa julkisissa tiloissa ja työpaikoilla vai kielto, johon liittyvät tietyntyyppisille tiloille myönnettävät poikkeukset? Kertokaa valintanne peruste(et).

(2) Mikä osassa V kuvatuista toimintavaihtoehdoista olisi toivottavin ja sopivin savuttomien ympäristöjen edistämiseksi? Minkälaisia EU:n toimia pidätte tarpeellisina savuttomuustavoitteen saavuttamiseksi?

(3) Onko olemassa muita savuttomuuspolitiikan terveydellisiä, sosiaalisia tai taloudellisia vaikutuksia koskevia määrällisiä tai laadullisia tietoja, jotka olisi syytä ottaa huomioon?

(4) Onko teillä muuta huomautettavaa tai ehdotettavaa vihreän kirjan johdosta?

Pyydämme lähettämään vastaukset näihin kysymyksiin 1. toukokuuta 2007 mennessä seuraavaan osoitteeseen (mieluiten sähköpostitse):

Euroopan komissio

Terveys- ja kuluttajansuoja-asioiden pääosasto

Yksikkö C6 – Kansanterveystoimet

Sähköposti: [email protected]

Postiosoite: B-1040 Bryssel

Faksi: (+32) 2 298 42 04

Kaikki tähän vihreään kirjaan saapuneet vastaukset julkaistaan komission www-sivuilla, ellei vastaaja kiellä sitä.

FI 22 FI

VII LIITTEET

Annex I: Cost effectiveness of various tobacco-control measures in European Region A* Cost per year (I$, DALYs** Average Interventions: millions) per one averted per year Cost per Codes_and million_population per one million DALY Descriptions [i.e. cost per capita] population averted TOB-2: Excise tax on tobacco products: 80% of supply price 0,22 1 939 111 (global average) TOB-3: Excise tax on tobacco products: 300% of supply price 0,22 4 641 46 (highest regional rate) TOB-4: Excise tax on tobacco products: 600% of supply price 0,22 6 723 32 (double the highest regional rate) TOB-5: Clean indoor air law 0,67 742 908 enforcement TOB-6: Comprehensive ban on 0,27 561 473 tobacco advertising

TOB-7: Information dissemination 0,55 670 816

TOB-8: replacement 2,35 670 3 511 therapy TOB-9: Combination (TOB4 + 0,76 7 093 107 TOB7) TOB-10: Combination (TOB4 + 1,43 7 467 192 TOB5 + TOB7) TOB-11: Combination (TOB4 + 1,03 7 372 139 TOB6 + TOB7) TOB-12: Combination (TOB4 + 0,48 7 032 68 TOB6) TOB-13: Combination (TOB4 + 1,15 7 415 156 TOB5 + TOB6) TOB-14: Combination (TOB4 + 1,70 7 725 220 TOB5 + TOB6 + TOB7)

TOB-15: Combination (ALL) 4,05 7 981 508

Source:

WHO-CHOICE webpage: http://www.who.int/choice/results/tob_eura/en/index.html

* European Region A: Andorra, Austria, Belgium, Croatia, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Finland, France, Germany, Greece, , Ireland, Israel, , Luxembourg, Malta, Monaco, Netherlands, , Portugal, San Marino, Slovenia, Spain, , Switzerland

** DALYs = Disability Adjusted Life Years (the sum of years of potential life lost due to premature mortality and the years of productive life lost due to disability.

FI 23 FI

Annex II: Global burden of ill-health

Source: WHO's Global Burden of Disease Study 2004

FI 24 FI

Annex III: Support for smoke-free policies

Q8. Are you in favour of smoking bans in the following places? (EU25)

Totally in favour Somewhat in favour Somewhat opposed Totally opposed DK

Offices, and other indoor 66% 20% 7% 5% workplaces

Any indoor public space (metro, airports, shops, 63% 21% 9% 6% etc.)

Restaurants 56% 21% 13% 9%

Bars or Pubs 40% 21% 20% 16%

0% 100%

Source:

“Attitudes of Europeans towards tobacco”, Special Eurobarometer 239, January 2006, http://ec.europa.eu/health/ph_information/documents/ebs_239_en.pdf

FI 25 FI

Annex IV: References

1 OJ C 189, 26.7.1989, p. 1-2. 2 OJ L 22, 25.1.2003, p. 31–34. 3 As of 18 December 2006. 4 The health consequences of involuntary exposure to tobacco smoke : a report of the Surgeon General. Atlanta, GA: U.S. Dept. of Health and Human Services, Centers for Disease Control and Prevention, Coordinating Center for Health Promotion, National Center for Chronic Disease Prevention and Health Promotion, Office on Smoking and Health, 2006. Lifting the smokescreen: 10 reasons for a smoke-free Europe, Smokefree Partnership (February 2006) http://www.ersnet.org/ers/default.aspx?id_fiche=232472&id_langue=3&id_dossier=56222 Ludbrook A., Bird S., Van Teijlingen E. (2005) International Review of the Health and Economic Impact of the Regulation of Smoking in Public Places. NHS Health : Edinburgh. ‘Going smoke-free: The medical case for clean air in the home, at work and in public places’, Royal College of Physicians of London, (July 2005). Scientific Committee on Tobacco and Health (SCOTH), ‘Secondhand Smoke: Review of evidence since 1998’, (November 2004) http://www.dh.gov.uk/assetRoot/04/10/14/75/04101475.pdf International Agency for Research on Cancer (2002). Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risks to Humans. Tobacco Smoke and Involuntary Smoking. Volume 83, Lyon, IARC, World Health Organization. ‘Report of the Scientific Committee on Tobacco and Health’,(1998) http://www.archive.official- documents.co.uk/document/doh/tobacco/report.htm 5 International Agency for Research on Cancer (2002), op. cit. Wells AJ. from at work. Am J Public Health. 1998 Jul;88(7):1025-9. 6 Law MR, Morris JK, Wald NJ. Environmental tobacco smoke exposure and ischaemic heart disease: an evaluation of the evidence. BMJ 1997;315: 973-80. He J, Vupputuri S, Allen K, Prerost MR, Hughes J, Whelton PK. Passive smoking and the risk of coronary heart disease—a meta-analysis of epidemiologic studies. N Engl J Med 1999;340: 920-6. Wells AJ. Heart disease from passive smoking in the workplace. J Am Coll Cardiol. 1998 Jan;31(1):1- 9. 7 Whincup P et al (2004). Passive smoking and the risk of coronary heart disease and : prospective study with cotinine measurement BMJ 329 (7459) pp 200-205. 8 Bonita R, Duncan J, Truelsen T, Jackson RT, Beaglehole R. Passive smoking as well as active smoking increases the risk of acute stroke. Tob Control. 1999 Summer;8(2):156-60. You RX, Thrift AG, McNeil JJ, Davis SM, Donnan GA.Ischemic stroke risk and passive exposure to spouses' smoking. Melbourne Stroke Risk Factor Study (MERFS) Group. Am J Public Health. 1999 Apr;89(4):572-5. 9 Jaakkola JJ, Jaakkola MS. Effects of environmental tobacco smoke on the respiratory health of adults. Scand J Work Environ Health. 2002;28 Suppl 2:52-70. 10 European Federation of Allergy and Airways Diseases Patients’ Associations, A European patient perspective on severe , Fighting for breath. http://www.efanet.org/activities/documents/Fighting_For_Breath1.pdf . 2005. 11 WHO International consultation on ETS and Child Health – 1999: http://www.who.int/tobacco/health_impact/youth/ets/en/print.html Kharrazi M, DeLorenze GN, Kaufman FL, Eskenazi B, Bernert JT Jr, Graham S, Pearl M, Pirkle J. Environmental tobacco smoke and pregnancy outcome. Epidemiology. 2004 Nov;15(6):660-70. 12 Khan JC et al. (2006): Smoking and age-related macular degeneration: the number of pack years of cigarette smoking is a major determinant of risk for both geographic atrophy and choroidal neovascularisation. British Journal of Ophthalmology 2006;90;75-80. 13 Law MR, Wald NJ. Environmental tobacco smoke and ischemic heart disease. Prog Cardiovasc Dis. 2003 Jul-Aug;46(1):31-8. Glantz S, Parmley W. Even a little secondhand smoke is dangerous. JAMA 2001;286:462–3. Pechacek TF, Babb S. How acute and reversible are the cardiovascular risks of secondhand smoke? BMJ. 2004 Apr 24;328(7446):980-3. 14 Jamrozik K., "An estimate of deaths attributable to passive smoking in Europe", Lifting the smokescreen., op.cit. 15 Phillips K, Howard D, Browne D, et al. Assessment of personal exposure to environmental tobacco smoke in British nonsmokers. Environ Int 1994;20:693–712.

FI 26 FI

Phillips K, Bentley M, Howard D, et al. Assessment of air quality in Stockholm by personal monitoring of nonsmokers for respirable suspended particles and environmental tobacco smoke. Scand J Work Environ Health 1996;22 (suppl 1) :1–24. Phillips K, Bentley M, Howard D, et al. Assessment of air quality in Barcelona by personal monitoring of nonsmokers for respirable suspended particles and environmental tobacco smoke. Environ Int 1997;23:173–96. Phillips K, Howard D, Bentley M, et al. Assessment of air quality in Turin by personal monitoring of nonsmokers for respirable suspended particles and environmental tobacco smoke. Environ Int 1997;23:851–71. Phillips K, Bentley M, Howard D, et al. Assessment of air quality in Paris by personal monitoring of nonsmokers for respirable suspended particles and environmental tobacco smoke. Environ Int 1998;24:405–25. Phillips K, Howard D, Bentley M, et al. Assessment of environmental tobacco smoke and respirable suspended particle exposures for nonsmokers in Lisboa by personal monitoring. Environ Int 1998;24:301–24. 16 CAREX/Finnish Institute of Occupational Health: Occupational Exposure to Carcinogens in the European Union in 1990-93 (1998). 17 Nebot M, Lopez MJ, Gorini G, Neuberger M, Axelsson S, Pilali M, Fonseca C, Abdennbi K, Hackshaw A, Moshammer H, Laurent AM, Salles J, Georgouli M, Fondelli MC, Serrahima E, Centrich F, Hammond SK.Environmental tobacco smoke exposure in public places of European cities. Tob Control. 2005 Feb;14(1):60-3. 18 Jarvis M. Quantitative survey of exposure to other people's smoke in London bar staff. London: Department of Epidemiology and Public Health, University College, 2001. Jarvis MJ, Foulds J, Feyerabend C. Exposure to passive smoking among bar staff. Br.J Addict. 1992;87:111-3. Siegel M. Involuntary smoking in the restaurant workplace. A review of employee exposure and health effects. JAMA 1993;270:490-3. Wakefield M, Cameron M, Inglis G, Letcher T, Durkin S. Secondhand smoke exposure and respiratory symptoms among casino, club, and office workers in Victoria, Australia. J Occup Environ Med. 2005 Jul;47(7):698-703. 19 A 24-Country Comparison of Levels of Indoor Air Pollution in Different Workplaces. Conducted by: Roswell Park Cancer Institute, Department of Health Behavior; International Agency for Research on Cancer; Division of Public Health Practice, Harvard School of Public Health; September 2006. 20 The Implementation Group on Human Biomonitoring (HBM) has been set up to implement Action 3 of the Action Plan on Environment and Health ("Develop a coherent approach to biomonitoring in Europe"). It consists of governmental experts in the field of human biomonitoring. 21 D.F.Behan, M.P. Eriksen, Y. Lin. Economic Effects of Envionmental Tobacco Smoke, 2005. 22 Ludbrook A., Bird S., Van Teijlingen E. (2005) International Review of the Health and Economic Impact of the Regulation of Smoking in Public Places. NHS Health Scotland: Edinburgh. 23 Lok P. Smoking and the bottom line.The costs of smoking in the workplace. Ottawa,The Conference Board of Canada, 1997. Parrott S, Godfrey C, Raw M. Costs of employee in Scotland. Tob Control 2000; 9: 187–192. Madden D.: Setting the Appropriate Tax on in Ireland. Working paper series, Wp0/05, Centre for Economic Research, October 2002. Ross H, " Economics of smoke free policies", Lifting the smokescreen, op.cit. 24 Partial Regulatory impact assessment – smokefree aspects of the Health Bill, http://www.dh.gov.uk/assetRoot/04/12/19/31/04121931.pdf 25 The Smoking, Health and Social Care (Scotland) Act 2005 (Prohibition of Smoking in Certain Premises) Regulations 2005: draft. Annex C: Regulatory Impact Assessment. http://www.scotland.gov.uk/consultations/health/shscrc-04.asp The smoke-free premises etc () Regulations 2007. Annex B: Draft Regulatory Appraisal www.smokingbanwales.co.uk/english/download.php?id=1170 Integrated Impact Assessment Overview of the Draft Smoking () Order 2006. http://www.dhsspsni.gov.uk/smoking-consultation-06-eqia.pdf 26 The ASPECT report. 'Tobacco or Health in the European Union - Past, Present and Future', European Commission 2004, p. 72. 27 Ibidem, p. 85.

FI 27 FI

28 The European Community Health Indicator no 23, "Regular Smokers": http://europa.eu.int/comm/health/ph_information/dissemination/echi/echi_en.htm. 29 Fong GT, Hammond D, Laux FL, Zanna MP, Cummings KM, Borland R, Ross H. The near-universal experience of regret among smokers in four countries: findings from the International Tobacco Control Policy Evaluation Survey. Nicotine Tob Res. 2004 Dec;6 Suppl 3:S341-51. 30 “Attitudes of Europeans towards tobacco”, Special Eurobarometer 239, January 2006, http://ec.europa.eu/health/ph_information/documents/ebs_239_en.pdf 31 Jones S, Muller T., “Public attitudes to smoke-free policies in Europe”, Lifting the smokescreen, op. cit. Borland R, Yong HH, Siahpush M, Hyland A, Campbell S, Hastings G, Cummings KM, Fong GT. Support for and reported compliance with smoke-free restaurants and bars by smokers in four countries: findings from the International Tobacco Control (ITC) Four Country Survey. Tob Control. 2006 Jun;15 Suppl 3:iii34-41. 32 Chapman S, Borland R, Scollo M, Brownson RC, Dominello A, Woodward S. The impact of smoke- free workplaces on declining cigarette consumption in Australia and the United States. Am J Public Health. 1999 Jul;89(7):1018-23. Hopkins DP, Briss PA, Ricard CJ, Husten CG, Carande-Kulis VG, Fielding JE, Alao MO, McKenna JW, Sharp DJ, Harris JR, Woollery TA, Harris KW; Task Force on Community Preventive Services. Reviews of evidence regarding interventions to reduce tobacco use and exposure to environmental tobacco smoke. Am J Prev Med. 2001 Feb;20(2 Suppl):16-66. Review. Fichtenberg CM and Glantz SA. Effect of smoke-free workplaces on smoking behaviour: systematic review. BMJ 2002;325:188-191. Levy DT, Friend KB. The effects of clean indoor air laws: what do we know and what do we need to know? Health Educ Res 2003; 18: 592–609. 33 Wakefield MA, Chaloupka FJ, Kaufman NJ, et al. Effect of restrictions on smoking at home, at school, and in public places on teenage smoking: cross sectional study. BMJ 2000;321:333-337. Siegel M, Albers AB, Cheng DM, Biener L, Rigotti NA. Effect of local restaurant smoking regulations on progression to established smoking among youths. Tob Control. 2005 Oct;14(5):300-6. Farkas A, Gilpin E, White M, et al. Association between household and workplace smoking restrictions and adolescent smoking. JAMA 2000;284:717–22. Wakefield M and Forster J. Growing evidence for new benefit of clean indoor air laws: reduced adolescent smoking. Tob. Control, October 1, 2005; 14(5): 292 – 293. 34 Borland R, Yong HH, Cummings KM, Hyland A, Anderson S, Fong GT. Determinants and consequences of smoke-free homes: findings from the International Tobacco Control (ITC) Four Country Survey. Tob Control. 2006 Jun;15 Suppl 3:iii42-50. Borland R, Mullins R, Trotter L, White V. Trends in environmental tobacco smoke restrictions in the home in Victoria, Australia. Tob Control. 1999 Autumn;8(3):266-71. Merom D, Rissel C. Factors associated with smoke-free homes in NSW: results from the 1998 NSW Health Survey. Aust N Z J Public Health. 2001 Aug;25(4):339-45. 35 Regulatory Committee set up under Article 11 of the Directive 2001/37/EC. 36 European Parliament Resolution (P6_TA(2005)0045) of 23 February 2005 on the European Environment and Health Action Plan 2004-2010. 37 The ASPECT report. 'Tobacco or Health in the European Union - Past, Present and Future', European Commission 2004. http://ec.europa.eu/health/ph_determinants/life_style/Tobacco/Documents/tobacco_fr_en.pdf 38 Kotzias, D. et al. 2005, The INDEX project: Critical appraisal of the setting and implementation of indoor exposure limits in the EU, Joint research Centre, Ispra, Italy. http://ec.europa.eu/comm/health/ph_projects/2002/pollution/fp_pollution_2002_frep_02.pdf 39 Franchi, M. et al. 2003. Towards Healthy Air in Dwellings in Europe - The THADE Report. European Federation of Allergy and Airways Diseases Patients Associations (EFA). http://ec.europa.eu/comm/health/ph_projects/2001/pollution/fp_pollution_2001_frep_02.pdf 40 For an overview of court cases see: “Smoke free workplaces: Improving the health and well-being of people at work”. Brussels: European Network for Smoking Prevention (ENSP), 2001, pp. 84-97. 41 EYVL C 189, 26.7.1989, s. 1–2. 42 EUVL L 22, 25.1.2003, s. 31–34. 43 EYVL L 183, 29.6.1989, s. 1–8. 44 See the Judgment of the Court in case C-49/00 Commission v. Italy, paras 10-18. 45 EYVL L 393, 30.12.1989, s. 1–12. 46 EYVL L 245, 26.8.1992, s. 6–22.

FI 28 FI

47 EYVL L 348, 28.11.1992, s. 9–24. 48 EYVL L 404, 31.12.1992, s. 10–25. In addition, this Directive bans smoking in areas subject to particular fire or explosion hazards as well as in underground mineral-extracting industries. 49 EUVL L 158, 30.4.2004, p. 50–76. 50 EYVL L 263, 24.9.1983, p. 25–32. 51 EYVL 196, 16.8.1967, p. 1–98. 52 It should be noted that currently there is a proposal aiming at modifying the Directive (COM 2003-644) but it does not cover the issue of possible classification of ETS as carcinogenic category 1 or 2. 53 World Health Organisation. The right to healthy indoor air. Report of a WHO meeting, Copenhagen, Denmark; 2000. URL http://www.euro.who.int/air/activities/20030528_9 54 Mulcahy M, Evans DS, Hammond SK, Repace JL, Byrne M. Secondhand smoke exposure and risk following the Irish smoking ban: an assessment of salivary cotinine concentrations in hotel workers and air nicotine levels in bars. Tob. Control. 2005 Dec;14(6):384-8. Gorini, G, Environmental Tobacco Smoke (ETS) Exposure in Florence Hospitality Venues Before and After the Smoking Ban in Italy. J Occup Environ Med. 2005 Dec;47(12):1208-10. How Smoke-free Laws Improve Air Quality: A Global Study of Irish Pubs”, March 2006, Harvard School of Public Health, Roswell Park Cancer Institute, HSE-West, RIFTFS, OTC. Ministry of Health. 2006. After the Smoke has Cleared: Evaluation of the Impact of a New Smokefree Law. : Ministry of Health. Repace J. Respirable particles and carcinogens in the air of Delaware hospitality venues before and after a smoking ban. J Occup Environ Med. 2004 Sep;46(9):887-905. Centers for Disease Control and Prevention (CDC), in hospitality venues before and after implementation of a clean indoor air law--Western New York, 2003. MMWR Morb Mortal Wkly Rep. 2004 Nov 12;53(44):1038-41. Farrelly MC, Nonnemaker JM, Chou R, Hyland A, Peterson KK, Bauer UE. Changes in hospitality workers' exposure to secondhand smoke following the implementation of New York's smoke-free law. Tob Control. 2005 Aug;14(4):236-41. McNabola A, Broderick B, Johnston P, Gill L. Effects of the smoking ban on benzene and 1,3- butadiene levels in pubs in Dublin.. J Environ Sci Health A Tox Hazard Subst Environ Eng. 2006 May;41(5):799-810. 55 Menzies D et al., Respiratory symptoms, pulmonary function, and markers of inflammation among bar workers before and after a legislative ban on smoking in public places. JAMA. 2006 Oct 11; 296(14):1742-8. Eisner MD, Smith AK, Blanc PD. Bartenders' respiratory health after establishment of smoke-free bars and taverns. JAMA. 1998 Dec 9;280(22):1909-14. Eagan TML, Hetland J and Aarø LE. Decline in respiratory symptoms in service workers five months after a public smoking ban. Tobacco Control 2006;15:242-246. Allwright S. et al. Legislation for smoke-free workplaces and health of bar workers in Ireland: before and after study. BMJ. 2005 Nov 12;331(7525):1117. Erratum in: BMJ. 2006 Jan 21;332(7534):1. 56 Barone-Adesi F, Vizzini L, Merletti F, Richiardi L. Short-term effects of Italian smoking regulation on rates of admission for acute . Eur Heart J. 2006 Oct;27(20):2468-72. Epub 2006 Aug 29. Sargent RP, Shephard RM, Glantz SA. Reduced incidence of admissions for myocardial infection associated with public smoking ban: before and after study. BMJ 2004;328:977–80. Bartecchi, C., et al. A city-wide smoking ordinance reduces the incidence of acute myocardial infarction. in American Heart Association Annual Scientific Sessions. 2005. Dallas, TX. 57 Levy DT, Friend KB. The effects of clean indoor air laws: what do we know and what do we need to know? Health Educ Res 2003; 18: 592–609. 58 Fichtenberg CM and Glantz SA. Effect of smoke-free workplaces on smoking behaviour: systematic review. BMJ 2002;325:188-191. 59 Gallus S, Zuccaro P, Colombo P, Apolone G, Pacifici R, Garattini S, La Vecchia C. Effects of new smoking regulations in Italy. Ann Oncol. 2006 Feb;17(2):346-7. Lund, M., Lund K.E., Rise, J., Aarø, L.E., Hetland, J. (2005). Smoke-free bars and restaurants in Norway. Oslo/Bergen 2005: SIRUS/HEMIL, http://www.globalink.org/documents/2005smokefreebarsandrestaurantsinNorway.pdf. 60 Fong GT, Hyland A, Borland R, Hammond D, Hastings G, McNeill A, Anderson S, Cummings KM, Allwright S, Mulcahy M, Howell F, Clancy L, Thompson ME, Connolly G, Driezen P. Reductions in tobacco smoke pollution and increases in support for smoke-free public places following the

FI 29 FI

implementation of comprehensive smoke-free workplace legislation in the : findings from the ITC Ireland/UK Survey. Tob Control. 2006 Jun;15 Suppl 3:iii51-8. 61 Ministry of Health. 2006. After the Smoke has Cleared: Evaluation of the Impact of a New Smokefree Law. Wellington: Ministry of Health. California Department of Health Services, Tobacco Control Section. Indoor and Outdoor Secondhand Smoke Exposure. Sacramento: California Department of Health Services. http://www.dhs.ca.gov/tobacco/documents/pubs/SecondHandSmoke.pdf 62 The 2004 Irish smoking ban: is there a ‘knock-on’ effect on smoking in the home?” D.Evans, and C Byrne. Health Service Executive, Western Area. http://www.imt.ie/displayarticle.asp?AID=11000&NS=1&CAT=18&SID=1 63 Joossens L. “Economic impact of a smoking ban in bars and restaurants”, Lifting the smokescreen: 10 reasons for a smoke-free Europe, http://www.ersnet.org/ers/default.aspx?id_fiche=232472&id_langue=3&id_dossier=56222 64 Annual retail sales index published by Central Statistics Office Ireland http://www.cso.ie/releasespublications/documents/services/current/rsi_retrospective1.xls 65 Lund K.E. Konsekvenser for omsetning, besøksfrekvens, trivsel og etterlevelse. Oslo 2006: SIRUS, http://www.sirus.no/cwobjekter/SIRUSskrifter0106.pdf 66 NYC Department of Finance, NYC Department of Health & Mental Hygiene, NYC Department of Small Business Services, NYC Economic Development Corporation, “The State of Smoke-Free New York City: A One-Year Review”, March 2004, http://www.nyc.gov/html/doh/pdf/smoke/sfaa- 2004report.pdf. Cowling D W, Bond P. Smoke-free laws and bar revenues in California - the last call, Health Economics, 2005; 14 (12); 1273 – 81. 67 Scollo, M., Lal, A., Hyland, A. & Glantz, S. (2003) Review of the quality of studies on the economic effects of smoke-free policies on the hospitality industry. Tobacco Control, 12, 13-20. 68 Fichtenberg CM and Glantz SA. Effect of smoke-free workplaces on smoking behaviour: systematic review. BMJ 2002;325:188-191. 69 Siegel M. Involuntary smoking in the restaurant workplace. A review of employee exposure and health effects. JAMA. 1993 Jul 28;270(4):490-3. 70 Eurostat, Statistics in Focus, Industry, Trade & Services, 32/2005, “ in hotels and restaurants in the enlarged EU still growing”. http://europa.eu.int/rapid/pressReleasesAction.do?reference=STAT/05/127&type=HTML&aged=0&lan guage=EN&guiLanguage=en 71 The Smoking, Health and Social Care (Scotland) Act 2005 (Prohibition of Smoking in Certain Premises) Regulations 2005: draft. Annex C: Regulatory Impact Assessment. http://www.scotland.gov.uk/consultations/health/shscrc-04.asp 72 Edwards R. et al. Levels of second hand smoke in pubs and bars by deprivation and food-serving status: a cross-sectional study from North West . BMC Public Health 2006, 6:42 73 Woodall AA et al. The partial smoking ban in licensed establishments and health inequalities in England: modelling study, 18 August 2005. IFF Research among a representative sample of 1,252 publicans and managers of pubs and bars throughout carried out between 27 July and 11 August 2005. jointly commissioned by Action on Smoking and Health (ASH) and Cancer Research UK. 74 Partial Regulatory impact assessment – smokefree aspects of the Health Bill, http://www.dh.gov.uk/assetRoot/04/12/19/31/04121931.pdf 75 Repace, J., "An air quality survey of respirable particles and particulate carcinogens in Delaware hospitality venues before and after a smoking ban," Bowie, MD: Repace Associates, Inc., February 7, De Gids W.F., Opperhuizen A., RIVM report 340450001/2004 “Reductie van blootstelling aan omgevingstabaksrook in de horeca door ventilatie en luchtreiniging”, 2003. Repace, J. (2000). Can Ventilation Control Secondhand Smoke in the Hospitality Industry? California Department of Health Services. 76 Kotzias D et al (2005) Ventilation as a means of controlling exposure workers to environmental tobacco smoke (ETS). European Commission Joint Research Centre, Italy. Kotzias D et al (2003) Report on Preliminary results on the impact of various air exchange rates on the levels of environmental tobacco smoke (ETS) components. ISPRA – IHCP Physical and Chemical Exposure Unit, 2003. Online at http://www.jrc.cec.eu.int/pce/pdf/tobacco_draft_report.pdf 77 Jacobs, P., de Jong, P. and de Gids, W.F., (2006) ‘Decentralised smoke displacement system using recirculation and filtration’, Netherlands Organisation for Applied Scientific Research.

FI 30 FI

de Gids, W.F. and Jacobs, P. (2006) ‘An investigation into the possible reduction in Environmental Tobacco Smoke (ETS) in the day-to-day operations of the hospitality industry’, Netherlands Organisation for Applied Scientific Research. Environmental Tobacco Smoke monitoring in Toronto restaurants and bars, Report prepared by Stantec Consulting Ltd., July 2004. 78 Repace J, Johnson K. Can Displacement Ventilation Control Secondhand ETS?, ASHRAE: Fall 2006. Chapter 10. Control of Secondhand Smoke Exposure. In: The health consequences of involuntary exposure to tobacco smoke : a report of the Surgeon General, op. cit. 79 Annex 1 to Decision 15 of the First Conference of the Parties on elaboration of guidelines for implementation of Article 8 of the Convention. http://www.who.int/gb/fctc/PDF/cop1/FCTC_COP1_DIV8-en.pdf 80 Samet, J.; Bohanon, Jr., H.R.; Coultas, D.B.; Houston, T.P.; Persily, A.K.; Schoen, L.J.; Spengler, J.; Callaway, C.A., "ASHRAE position document on environmental tobacco smoke," American Society of Heating, Refrigerating and Air-Conditioning Engineers (ASHRAE), 30 June 2005. 81 Ibidem 82 De Gids W.F., Opperhuizen A., op. cit. 83 Wong S (2004) Results of the Designated Smoking Room (DSR) Air Flow Compliance Checks in York Region February - April 2003. Presentation, 11th April 2003. 84 New technologies, for example catalysing paints, have been developed with a capacity to reduce odours, tobacco smoke, ozone, nitrogen and sulphate oxides and organic volatile compounds. Once definitely tested and verified, these new catalysing paints could be used as a complementary technology in smoking rooms. 85 COM(2004) 0621 final - COD 2004/0218. 86 COM(2005) 0119 final - COD 2005/0043. 87 COM(2006) 234 final - COD 2005/0042A. 88 The Public Places Charter on smoking. Industry progress report. The Charter Group, April 2003. 89 Fernandez E. Spain: going smoke free. Tob Control. 2006 Apr;15(2):79-80. 90 ‘Voluntary smoke-free plan not working in Paris’ - Guardian, 16/02/05 http://www.guardian.co.uk/france/story/0,11882,1415452,00.html. 91 OJ 196, 16.8.1967, p. 1–98.

FI 31 FI

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Bryssel den 30.1.2007 KOM(2007) 27 slutlig

GRÖNBOK

Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå

(framlagt av kommissionen)

SV SV

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. INLEDNING...... 4 II. MOTIVERING ...... 5 1. Hälsoaspekter ...... 5 1.1. Hälsofaror vid exponering för miljötobaksrök...... 5 1.2. Exponeringsnivåer ...... 6 1.3. Effekterna av initiativ för rökfrihet...... 7 2. Ekonomiska överväganden...... 7 2.1. Den ekonomiska bördan...... 7 2.2. Effekterna av initiativ för rökfrihet...... 7 2.3. Risk för oavsiktliga konsekvenser ...... 8 3. Sociala hänsynstaganden...... 8 3.1. Det allmänna stödet för lagstiftning om rökfrihet...... 8 3.2. Effekter på tobaksbruket ...... 9 3.3. Effekter på den sociala jämlikheten ...... 9 4. Drivkraft för åtgärder ...... 9 III. NUVARANDE LAGSTIFTNING...... 10 1. Nationella bestämmelser ...... 10 2. Befintliga gemenskapsbestämmelser ...... 11 IV. RÖKFRIHETSINITIATIVETS RÄCKVIDD...... 12 1. Generellt rökförbud...... 12 2. Rökförbud med undantag...... 14 2.1. Undantag för tillståndspliktiga serveringsmiljöer...... 14 2.2. Undantag för pubar och barer som inte serverar mat...... 15 2.3 Slutna, separat ventilerade rökrum...... 15 V. POLICYALTERNATIV...... 16 1. Bevara status quo ...... 17 2. Frivilliga åtgärder...... 18 3. Den öppna samordningsmetoden ...... 18 4. Rekommendation från kommissionen eller rådet ...... 19

SV 2 SV

5. Bindande lagstiftning...... 20 VI. AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR ...... 20 VII. BILAGOR...... 23

SV 3 SV

I. INLEDNING

Exponering för miljötobaksrök, även kallat passiv rökning, är fortfarande en utbredd orsak till översjuklighet och överdödlighet i Europeiska unionen och medför stora kostnader för samhället i stort.

En samordnad insats för ”ett rökfritt Europa” är en av prioriteringarna i kommissionens politik för folkhälsa, miljö, sysselsättning och forskning. I den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010 har kommissionen åtagit sig att utveckla arbetet med att förbättra inomhusluften, särskilt genom att främja rökförbud på alla arbetsplatser med hjälp av rättsliga mekanismer och hälsofrämjande initiativ på såväl EU-nivå som nationell nivå.

Viktiga steg på vägen har redan tagits när det gäller att främja rökfria miljöer i EU. I början av 1990-talet kom en rad EU-direktiv om arbetsmiljöskydd med vissa restriktioner mot rökning på arbetsplatsen. Dessa kompletterades av rådets resolution från 19891 och rekommendationen om förebyggande av rökning och om initiativ för en effektivare tobakskontroll från 20022, där medlemsstaterna uppmanades att ge ett skydd mot exponering för passiv rökning på arbetsplatser inomhus, på avgränsade offentliga lokaler och på kollektiva färdmedel. Förutom lagstiftningsåtgärderna har EU fört två anti-tobakskampanjer i medierna – ”Feel free to say no” (2001–2004) och ”HELP: för ett liv utan tobak” (2005–2008) – med syftet att belysa riskerna med passiv rökning och uppmuntra till en tobaksfri livsstil, särskilt bland unga.

Den nationella lagstiftningen skiljer sig stort mellan de olika medlemsstaterna. Kommissionen framhåller lagstiftningen i Irland, Italien, Malta, Sverige och delar av Förenade kungariket som mycket goda exempel, och uppmanar alla medlemsstater att göra snabba framsteg med att införa effektiva åtgärder för att skydda sina medborgare från de skadliga verkningarna av passiv rökning.

På internationell nivå erkänner Världshälsoorganisationen (WHO) i sin ramkonvention om tobakskontroll (WHO FCTC), som undertecknats av 168 parter och ratificerats av 1413, däribland gemenskapen, att vetenskaplig bevisning otvetydigt har slagit fast att tobaksbruk och exponering för tobaksrök orsakar död, sjukdomar och funktionshinder. Enligt konventionen är gemenskapen och dess medlemsstater skyldiga att genomföra åtgärder som ger skydd mot exponering för tobaksrök på arbetsplatser inomhus, allmänna transportmedel och offentliga platser inomhus.

Syftet med den här grönboken är att inleda en bred samrådsprocess och en öppen offentlig debatt som involverar EU-institutionerna, medlemsstaterna och det civila samhället, om det bästa sättet att ta itu med passiv rökning i EU.

Kommissionen kommer att noga analysera de kommentarer som kommer in som svar på denna grönbok och använda dem som grund för att besluta om möjliga fortsatta åtgärder. En rapport med en sammanfattning av samrådets resultat är planerad till första halvåret 2007. Parallellt med detta arbete fortsätter det bredare arbetet med att förbättra inomhusluftens kvalitet som en uppföljning till handlingsplanen för miljö och hälsa.

SV 4 SV

II. MOTIVERING

1. HÄLSOASPEKTER

1.1. Hälsofaror vid exponering för miljötobaksrök

Miljötobaksrök innehåller över 4 000 kemiska ämnen. Många av dem är giftiga och över 50 ämnen är kända som cancerframkallande. Det har inte fastställts någon säker nivå för exponering för miljötobaksrök och det finns heller inga förväntningar om att ytterligare forskning kommer att kunna påvisa någon sådan.

Miljötobaksrök har klassificerats som en känd cancerorsak hos människor av USA:s miljöskyddsmyndighet (EPA) 1993, av USA:s folkhälsomyndighet (DHHS) 2000 och av Internationella cancerforskningsorganisationen (IARC) som ingår i WHO 2002. Dessutom har miljötobaksrök klassificerats som en cancerorsak på arbetsplatsen av den finska regeringen (2000) och av den tyska (2001). Nyligen har också miljöskyddsmyndigheten i Kalifornien klassificerat tobaksrök som en giftig luftförorening.

Flera nya undersökningar har bekräftat de allvarliga risker som passiv rökning innebär för liv och hälsa.4 Ständig exponering för andras tobaksrök har pekats ut som orsak till många av de sjukdomar som orsakas av aktiv rökning, bland annat lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och olika sjukdomar hos barn.

En undersökning som gjordes av WHO-IARC visade att icke-rökare som lever tillsammans med en rökare löper 20–30 % ökad risk att utveckla lungcancer. Den ökade risken vid exponering på arbetsplatsen har uppskattats till 12–19 %.5 Kopplingen mellan exponering för miljötobaksrök och andra typer av cancer är mindre tydlig.

Att leva tillsammans med en rökare har visat sig öka risken för hjärt-kärlsjukdomar hos icke-rökare med 25–30 %6 (en nyare studie tyder på att siffran faktiskt kan vara ännu högre)7. Det finns också alltfler belägg för att det finns en koppling mellan passiv rökning och stroke hos icke-rökare, men det krävs mer forskning för att kunna uppskatta riskerna.8

Passiv rökning förknippas också med sjukdomar i luftvägarna9 och förvärrar symptomen hos personer med astma, allergier och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), vilket gör det svårare för dem att fungera i samhället och på arbetsplatsen. I en europeisk studie bland människor med symptom på allvarlig astma framkom att en av deras främsta önskningar inför framtiden var att kunna andas frisk luft.10

Passiv rökning är särskilt farligt för småbarn och spädbarn, då det finns kopplingar till plötslig spädbarnsdöd, lunginflammation, bronkit, astma och luftvägssjukdomar samt öroninflammation. Passiv rökning vid graviditet kan orsaka lägre födelsevikt, fosterdöd och för tidig födsel11.

Den senaste forskningen tyder på att exponering för miljötobaksrök nästan fördubblar risken för åldersrelaterad makuladegeneration – den vanligaste orsaken till synnedsättning i EU.12

SV 5 SV

De flesta negativa effekterna på hälsan som orsakas av miljötobaksrök uppvisar ett linjärt dos-responsförhållande – med andra ord ökar risken stadigt med ökad exponering. Själva risknivån är lägre än vid aktiv rökning (t.ex. 1,2 respektive 20 i fråga om lungcancer), men det faktum att så många människor utsätts för passiv rökning innebär ändå en stor sjukdomsbörda.

Dessutom är dos-responsförhållandet för hjärtsjukdomar icke-linjärt. Passiv rökning innebär en risk för hjärtsjukdom som är nästan hälften så stor som vid rökning av 20 cigaretter om dagen. Även små mängder tobaksrök kan ha en direkt effekt på bildandet av blodproppar, liksom långsiktiga effekter på utvecklingen av åderförkalkning, vilka är viktiga faktorer när det gäller hjärtsjukdomar.13 Det här är en mycket betydelsefull faktor: hjärtsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i EU, bland både rökare och icke-rökare.

Enligt de senaste – försiktiga – uppskattningarna från samarbetet mellan European Respiratory Society, Cancer Research UK och Institut National du Cancer i Frankrike dör varje år över 79 000 vuxna till följd av passiv rökning i EU:s 25 medlemsstater. Det finns bevis för att passiv rökning i arbetsmiljön stod för över 7 000 dödsfall i EU under 2002, medan exponering i hemmiljön låg bakom ytterligare 72 000 dödsfall. Dessa uppskattningar inkluderar död i hjärtsjukdom, stroke, lungcancer och vissa luftvägssjukdomar som orsakas av passiv rökning. De omfattar dock inte dödsfall hos vuxna som orsakats av andra tillstånd som kan ha samband med exponering för miljötobaksrök (som lunginflammation), barnadödlighet och den mycket omfattande sjukligheten, både akut och kronisk, som orsakas av passiv rökning.14

1.2. Exponeringsnivåer

De flesta som utsätts för kronisk och långvarig exponering för miljötobaksrök utsätts för det i hemmet och på arbetsplatsen.15 Enligt 1998 års rapport från informationssystemet om exponering för carcinogener på arbetsplatsen (CAREX) var passiv rökning den näst vanligaste formen av exponering för carcinogener (efter solstrålning) i EU:s dåvarande 15 medlemsstater. Omkring 7,5 miljoner europeiska arbetstagare utsattes för andras tobaksrök under minst 75 % av sin arbetstid under perioden 1990–93.16

En undersökning som gjordes på ett antal offentliga platser i sju europeiska städer 2001–2002 visade att det fanns tobaksrök på de flesta av de offentliga platser som undersöktes, däribland serverings- och nöjeslokaler, transportmedel, sjukhus och utbildningsanstalter. De högsta halterna av miljötobaksrök fanns i barer och diskotek. Fyra timmars exponering på ett diskotek motsvarar de halter man får i sig genom att bo tillsammans med en rökare i en månad.17 Uppgiften att exponeringsnivåerna är exceptionellt höga i serveringsmiljöer har bekräftats av andra undersökningar, där man funnit att den genomsnittliga exponeringen för barpersonal är tre eller fyra gånger högre än exponeringen i ett hushåll med rökare.18

På senare tid har lagstiftning om rökfrihet lett till att exponeringen på arbetsplatser nästan helt eliminerats i vissa medlemsstater och i vissa typer av lokaler, medan exponeringen i länder utan omfattande begränsningar fortfarande är hög, särskilt inom serverings- och nöjessektorn.19

SV 6 SV

För att kunna göra en bedömning av exponeringen för miljötobaksrök på EU-nivå har EU:s expertgrupp om biologisk övervakning av människor20 rekommenderat att kotinin (en viktig biomarkör som visar på exponering för tobaksrök) skall tas med i förteckningen över möjliga ämnen för det kommande EU-pilotprojektet om biologisk övervakning av människor. Medlemsstaterna har vid flera tillfällen ställt sig bakom denna rekommendation.

1.3. Effekterna av initiativ för rökfrihet

Åtgärder för att skapa rökfria miljöer skulle inte bara skydda människor från skadlig exponering för miljötobaksrök utan också bidra till en minskning av tobaksbruket bland befolkningen i stort. Hälsoeffekterna av minskad passiv och aktiv rökning skulle bland annat vara en minskning av sjukdom och dödlighet i de stora sjukdomskategorierna – särskilt lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar, luftvägssjukdomar och stroke – och en ökad förväntad livslängd. Det kan ta upp till 30 år innan den fulla effekten uppnås, men redan inom 1–5 år kan stora förbättringar börja märkas, särskilt när det gäller luftvägssjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar.

I CHOICE-projektet, som drivs av WHO, utpekades rökförbud på offentliga platser som den näst effektivaste formen av insatser för att minska tobaksrelaterad dödlighet och sjuklighet, efter skatteökningar (se bilaga I).

2. EKONOMISKA ÖVERVÄGANDEN

2.1. Den ekonomiska bördan

Uppgifter från medlemsstaterna (Förenade kungariket, Irland) och från länder utanför EU tyder på att den passiva rökningen genererar stora kostnader för individen och för samhället, men det finns ännu inte några beräkningar av de totala kostnaderna för hela EU-27. Den ekonomiska bördan totalt sett omfattar dels de direkta kostnaderna i samband med ökade vårdkostnader för tobaksrelaterade sjukdomar, dels de indirekta kostnaderna i samband med produktivitetsförluster och bortfall av inkomstskatter och sociala avgifter från de sjukdomsdrabbade rökare och offer för passiv rökning som i annat fall skulle ha varit löntagare.21

Den ekonomiska bördan är särskilt stor för arbetsgivare då den innefattar lägre produktivitet på grund av rökpauser och ökad sjukfrånvaro, brandskador som orsakats av rökning samt rökningsrelaterade extrakostnader för rengöring och ommålning m.m.22 I Kanada uppskattades 1995 årskostnaden per rökande anställd till 2 565 kanadensiska dollar mer än för en motsvarande icke-rökande anställd. De skotska arbetsgivarnas förluster på grund av minskad produktivitet, högre frånvaro och brandskador som av misstag har orsakats av rökning uppskattades till mellan 0,51 % och 0,77 % av Skottlands bruttonationalprodukt 1997. I Irland var motsvarande siffra 1,1–1,7 % av BNP 2000.23

2.2. Effekterna av initiativ för rökfrihet

På längre sikt kan de potentiella hälsoförbättringar som rökfrihetspolitiken leder till få avsevärda ekonomiska effekter. I den konsekvensanalys som den brittiska regeringen gjort av lagstiftningen uppskattas de långsiktiga nettovinsterna av en

SV 7 SV

omfattande lagstiftning om rökfrihet uppgå till 1 714–2 116 miljarder brittiska pund om året.24 I Skottland, Wales och Nordirland har nettovinsterna av rökförbud beräknats till 4,387 och 2,096 miljarder pund under en 30-årsperiod respektive 1,101 miljarder pund under en 20-årsperiod.25

2.3. Risk för oavsiktliga konsekvenser

Eftersom rökfrihetspolitiken kommer att motivera en del rökare att sluta, eller att röka mindre, kan det uppstå vinstminskningar i tobaksindustrin och därmed minskad sysselsättning i denna bransch. Arbetstillfällena inom tobaksindustrin utgör dock en relativt liten andel av den totala sysselsättningen inom EU. Under 2000 stod sysselsättningen inom tobaksindustrin (tobaksodling, bearbetning och tillverkning) för omkring 0,13 % av den totala sysselsättningen i EU-15.26 Dessutom kan man anta att de pengar som för närvarande används till tobak kommer att gå till andra varor och tjänster, vilket genererar sysselsättning inom andra ekonomiska sektorer.

En minskad aktiv rökning kommer också att innebära minskade intäkter från tobaksskatt för medlemsstaterna (punktskatter och mervärdesskatt). Det bör dock noteras att även om tobaksskatterna i de flesta EU-länderna ger betydande intäkter, utgör de inte någon betydande andel av statens totala budget (1–5 %). Undantagen är Tjeckien, Polen och Grekland, där tobaksskatten stod för 6, 7 respektive 9 % av de statliga skatteinkomsterna 1999.27 Om rökförbud införs skulle inte bara samhällskostnaderna i samband med rökning minska utan även den disponibla inkomsten för hushåll med rökare öka, och de extra intäkter från mervärdesskatter som kommer sig av att dessa hushåll använder sina pengar till annat, skulle delvis uppväga de förlorade intäkterna.

Ett visst produktionsbortfall kan förväntas från rökare som för närvarande tillåts röka på arbetsplatsen och som kommer att fortsätta röka, men får gå utanför byggnaden för att ta rökpaus.

3. SOCIALA HÄNSYNSTAGANDEN

3.1. Det allmänna stödet för lagstiftning om rökfrihet

Nästan 70 % av EU:s medborgare är icke-rökare28 och studier visar att de flesta som röker vill sluta.29

Enligt en nyligen genomförd Eurobarometerundersökning om européernas inställning till tobak30 är tre fjärdedelar av befolkningen i EU medveten om att tobaksrök utgör en hälsofara för icke-rökare, medan 95 % känner till att rökning i närheten av en gravid kvinna kan vara mycket farligt för barnet.

Undersökningen visar att rökfrihetspolitiken stöds av EU:s medborgare (se bilaga III). Fler än fyra av fem av dem som svarat är för rökförbud på arbetsplatsen (86 %) och andra offentliga platser inomhus (84 %). En majoritet av européerna tycker också att det skall vara rökförbud i barer (61 %) och på restauranger (77 %). Stödet för rökfria pubar (över 80 %) och restauranger (över 90 %) är högst i de fyra medlemsstater som redan har infört rökförbud i serveringsmiljöer. Det är ytterligare

SV 8 SV

ett tecken på att stödet för rökfrihetspolitiken tenderar att öka under förberedelserna för dess införande, för att sedan öka ännu mer när den har genomförts.31

3.2. Effekter på tobaksbruket

En viktig indirekt vinst med rökfrihetspolitiken är att den ökar medvetenheten om farorna med aktiv och passiv rökning och därmed bidrar till en ”avnormalisering” av rökningen i samhället. Den ändrade synen på rökning kan förväntas leda till förändrade rökvanor, särskilt på följande sätt:

– Den gör det lättare för rökare att bestämma sig för att sluta röka eller att röka mindre och ger dem stöd i avvänjningen.32

– Den avskräcker barn och ungdomar från att börja röka.33 Rökförbud i nöjeslokaler – där ungdomar ofta ”provar på” cigaretter – kan förväntas ha den största effekten.

– Den får rökare att avhålla sig från att röka i närvaro av icke-rökare, särskilt barn och gravida kvinnor, även på platser där det inte finns något reglerat rökförbud (t.ex. i hemmet och i privatbilar).34 Detta är viktigt eftersom det framför allt är barn som drabbas av passiv rökning i hemmiljön, ett område som ingen lagstiftning kan reglera.

3.3. Effekter på den sociala jämlikheten

Rökfrihetspolitiken kan också bidra till att minska den sociala ojämlikheten i hälsa. Med tanke på att personer med lägre utbildning, inkomster och yrkesgrad löper störst risk att bli rökare och att utsättas för passiv rökning, kan åtgärder för rökfria miljöer förväntas få de starkaste positiva effekterna bland samhällets minst gynnade grupper.

4. DRIVKRAFT FÖR ÅTGÄRDER

Som part i WHO:s ramkonvention om tobakskontroll (FCTC) är gemenskapen skyldig att vidta åtgärder för en rökfri miljö. Enligt artikel 8 i ramkonventionen har varje part åtagit sig att besluta om och genomföra effektiva lagstiftnings-, exekutiva, administrativa och/eller andra åtgärder som ger skydd mot exponering för tobaksrök på arbetsplatser inomhus, allmänna transportmedel, offentliga platser inomhus och i förekommande fall andra offentliga platser. Vid FCTC-parternas första konferens i februari 2006 enades man om att utarbeta riktlinjer om rökfria miljöer som skulle läggas fram vid parternas andra konferens, vilken skall äga rum under första halvåret 2007.

Europeiska unionens råd uppmanade i sin rekommendation år 2002 om förebyggande av rökning och om initiativ för en effektivare tobakskontroll kommissionen att ”överväga om de åtgärder som anges i denna rekommendation fungerar effektivt och överväga behovet av ytterligare åtgärder, särskilt om skillnader konstateras inom den inre marknaden på de områden som omfattas av denna rekommendation”. Vid ett möte i regleringskommittén om tobak35 i september 2005 enades medlemsstaterna dessutom om att ett kommissionsinitiativ i form av en grönbok eller ett meddelande skulle bidra till att ge spridning åt god praxis och stärka de nationella insatserna för att skapa rökfria miljöer.

SV 9 SV

Europaparlamentet välkomnade ”kommissionens vilja att även fortsättningsvis motarbeta rökning på slutna platser” och uppmanade den att ”klassificera tobaksrök i miljön som ett cancerogent ämne av klass 1” i sin resolution om kommissionens handlingsplan för miljö och hälsa i februari 2005.36

EU-åtgärdernas mervärde har också erkänts i rapporten ”Tobacco or Health in the European Union” som utarbetats för kommissionens räkning av ett konsortium av experter på tobakskontroll.37 Att det är önskvärt med insatser på EU-nivå har belysts ytterligare av två paneuropeiska projekt om föroreningar av inomhusluft som genomförs med stöd från gemenskapens folkhälsoprogram. I INDEX-rapporten som publicerats av EU:s gemensamma forskningscenter fastställs en lista med fem högprioriterade kemikalier (som alla finns i tobaksrök) som behöver regleras i inomhusmiljön. Dessutom rekommenderas att man förbjuder rökning inomhus på alla offentliga platser och arbetsplatser.38 Samma rekommendationer har formulerats i THADE-rapporten39, där miljötobaksrök pekades ut som den största enskilda faktorn bakom partikelkoncentration inomhus i byggnader där tobaksrökning förekommer.

III. NUVARANDE LAGSTIFTNING

1. NATIONELLA BESTÄMMELSER

Det finns en tydlig tendens mot rökfria miljöer i medlemsstaterna som bland annat drivs på av rättsliga krav på EU-nivå och internationell nivå. Alla medlemsstater har för närvarande någon slags reglering som syftar till att begränsa exponeringen för miljötobaksrök och dess skadliga hälsoeffekter. Dessa regleringar varierar mycket i fråga om räckvidd och karaktär.

Generella förbud mot rökning inomhus i alla offentliga lokaler och på alla arbetsplatser, inklusive barer och restauranger, har redan införts i Irland (mars 2004) och Skottland (mars 2006). I Nordirland, England och Wales kommer lagstiftning om generellt rökförbud att träda i kraft sommaren 2007.

Rökförbud med undantag infördes i Italien (januari 2005), Malta (april 2005) och Sverige (juni 2005) och tillåter att arbetsgivaren inrättar avskilda rökrum med separata ventilationssystem. Liknande åtgärder är planerade att träda i kraft i Frankrike i februari 2007 (övergångsperiod för serveringsmiljöer fram till januari 2008) och i Finland i juni 2007. Litauen skall bli rökfritt (med undantag för särskilt inrättade ”cigarr- och piprökarklubbar”) från och med januari 2007.

Ett antal andra medlemsstater har förbjudit rökning i alla offentliga lokaler och på alla arbetsplatser, med undantag för serverings- och nöjessektorn där vissa begränsande undantag gäller. Bland dessa länder finns till exempel Belgien, Cypern, Estland, Finland, Nederländerna, Slovenien och Spanien.

De flesta medlemsstaterna har lagstiftning som förbjuder eller begränsar rökning på viktiga offentliga platser, som sjukvårdsinrättningar, skolor och myndigheter, teatrar, biografer och kollektiva färdmedel. Begränsningar av rökning på

SV 10 SV

arbetsplatser är mindre vanliga. Åtgärdernas kraft varierar från resolutioner eller frivilliga överenskommelser till strikt lagstiftning med påföljder vid överträdelser.

Till följd av ofullständig lagstiftning eller bristande efterlevnadskontroll har flera nationella myndigheter och arbetsgivare ställts inför rätta av medborgare som anser att deras hälsa skadats på grund av passiv rökning.40

I flera medlemsstater förstärks de nationella bestämmelserna av strängare reglering på regional och/eller lokal nivå. Den rättsliga ramen kompletteras också av självreglerande åtgärder, då allt fler arbetsplatser, skolor, sjukhus, kollektivtrafik- företag osv. frivilligt inför rökförbud. Allt mer görs för att hjälpa personal som vill sluta röka och för att främja konceptet ren inomhusluft som en grundläggande rättighet för alla medborgare och anställda.

2. BEFINTLIGA GEMENSKAPSBESTÄMMELSER

På EU-nivå har frågan om rökfria miljöer tagits upp i icke-bindande resolutioner och rekommendationer, i vilka medlemsstaterna uppmanats att på ett adekvat sätt skydda medborgarna från exponering för miljötobaksrök. I rådets resolution från 1989, 89/C 189/0141, om rökning på offentliga platser uppmanades medlemsstaterna att anta åtgärder för att förbjuda rökning på offentliga platser och på alla kollektiva färdmedel. På senare tid har medlemsstaterna i rådets rekommendation 2003/54/EG42 om förebyggande av rökning och om initiativ för en effektivare tobakskontroll uppmanats att genomföra effektivare åtgärder som kan ge skydd mot passiv rökning på arbetsplatser inomhus, avgränsade offentliga lokaler och kollektiva färdmedel.

Tobaksrök nämns inte uttryckligen i ramdirektivet om arbetstagares hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (89/391/EEG)43, men det omfattar alla hot mot arbetstagares hälsa och säkerhet.44 Enligt direktivet skall den enskilde arbetsgivaren bedöma riskerna på arbetsplatsen och införa adekvata förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder.

Dessutom finns ett antal enskilda arbetsmiljödirektiv som genom att fastställa ”minimikrav” i fråga om specifika risker innehåller vissa bestämmelser som skall skydda arbetstagare från miljötobaksrök (se nedan). Dessa direktiv skall införlivas i medlemsstaternas egen lagstiftning och efterlevnaden skall kontrolleras. I enlighet med fördraget får medlemsstaterna införa strängare åtgärder.

I direktivet om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (89/654/EEG)45 liksom direktiven för tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser (92/57/EEG)46, utvinningsindustri som utnyttjar borrning (92/91/EEG)47 och utvinningsindustri ovan och under jord (92/104/EEG)48 krävs att arbetsgivaren skall se till att det finns tillräcklig ventilation och tillräckligt med frisk luft på slutna arbetsplatser och att icke-rökare skyddas mot obehag av tobaksrök i pausutrymmena.

I direktivet om carcinogena och mutagena ämnen (2004/37/EG)49 och asbestdirektivet (83/477/EEG)50 förbjuds rökning i utrymmen där carcinogena och mutagena ämnen respektive asbest hanteras. Enligt direktivet om gravida

SV 11 SV

arbetstagare (92/85/EEG) skall arbetsgivare vidta åtgärder för att skydda gravida och ammande kvinnor från exponering för koloxid.

Vissa ämnen i miljötobaksrök (som arsenik, 1,3-butadien, bensen och propylenoxid) klassificeras som carcinogena enligt bilaga I till direktivet om farliga ämnen (67/548/EEG)51. Tobaksrök som sådan faller utanför EU:s kemikalielagstiftning eftersom denna endast är tillämplig för ämnen och preparat som släpps ut på marknaden i medlemsstaterna.52

IV. RÖKFRIHETSINITIATIVETS RÄCKVIDD

En nyckelfråga vid utformningen av ett EU-initiativ för rökfrihet är dess räckvidd. Med tanke på att exponering för miljötobaksrök förekommer på så många olika platser bör en effektiv rökfrihetspolitik omfatta en bred strategi hellre än att bara beröra vissa typer av företag eller lokaler.

Den mest omfattande strategin skulle bestå i att föreslå ett generellt förbud mot rökning inomhus på alla slutna eller till största delen slutna arbetsplatser och offentliga lokaler, däribland kollektiva färdmedel. Restriktionerna kunde också utsträckas till områden utomhus kring byggnadernas ingångar och eventuellt andra offentliga platser utomhus där människor sitter eller står nära varandra, som friluftsarenor och utomhusscener, busshållplatser, tågperronger osv. Några begränsade undantag skulle kunna göras för platser där människor bor stadigvarande (t.ex. särskilda rum i boendeinstitutioner som vårdhem, psykiatriska avdelningar, fängelser osv.).

En mindre sträng strategi vore att föreslå ett generellt förbud mot rökning inomhus på alla slutna eller till största delen slutna arbetsplatser och offentliga platser, men med undantag för utvalda kategorier av lokaler. För de undantagna lokalerna kunde minimikrav utarbetas för avskilda rökrum, bland annat ventilationsnormer. Undantag skulle till exempel kunna göras för

– tillståndspliktiga serveringslokaler (restauranger, pubar och barer),

– serveringslokaler där det inte serveras mat.

Insatserna för en rökfri miljö skulle få bäst resultat om de kompletterades av stödåtgärder på EU-nivå och/eller medlemsstatsnivå. En sådan stödpolitik skulle till exempel kunna omfatta informationskampanjer som belyser rätten till rökfri luft och farorna med passiv rökning, liksom bättre tillgång till hjälp med rökavvänjning (både metoder och läkemedel) till dem som vill sluta.

1. Generellt rökförbud

Fördelar

Bland alla alternativ är detta det som erbjuder den största minskningen av exponering för miljötobaksrök och därmed sammanhängande skador, vilket skulle ge EU:s medborgare lika möjligheter att försvara sin rätt att andas frisk luft inomhus, en rätt som erkänts av WHO.53

SV 12 SV

Undersökningar som gjorts i länder med rökförbud visar att inomhusluftens kvalitet förbättrades avsevärt när rökförbudet infördes. Minskningen av passiv rökning har varit särskilt stor i serverings- och nöjeslokaler.54 Detta har också lett till avsevärda förbättringar av restauranganställdas luftvägshälsa55 och en betydande minskning av förekomsten av och dödligheten i hjärtinfarkter56 inom bara några månader efter rökförbudets införande.

Ett generellt rökförbud skulle också ha störst inverkan när det gäller att avnormalisera rökning i samhället, att skapa en miljö som uppmuntrar rökare att röka mindre eller sluta helt och att förmå unga människor att inte börja röka.

Vid en granskning av 35 studier om effekterna av rökfrihetspolitik drogs slutsatsen att omfattande lagstiftning om ren luft på offentliga platser kan bidra till att minska rökningen bland hela befolkningen med omkring 10 %.57 En granskning av 26 arbetsplatsstudier tydde också på att helt rökfria arbetsplatser kan kopplas till en minskning av rökningen med 3,8 % och med 3,1 färre cigaretter om dagen för varje dagligrökare.58

Att generella rökförbud kan kopplas till en minskning av den aktiva rökningen har också bekräftats av erfarenheter från länder med rökförbud, där tobaksförsäljningen minskat (t.ex. med 8 % i Italien och 14 % i Norge) samtidigt som allt fler försökt sluta röka efter införandet av den nya lagstiftningen.59 I Irland angav 80 % av dem som slutat röka att det var den nya lagen som motiverat dem, medan 88 % uppgav att lagen hade hjälpt dem att inte börja igen.60 Trots farhågor om motsatsen tycks förbudet mot rökning i alla offentliga lokaler ha bidragit till att minska rökningen i hemmiljön, särskilt i närheten av små barn.61 I Irland har andelen rökfria hushåll ökat med 8 % sedan förbudet trädde i kraft.62

När det gäller de sociala effekterna skulle vinsterna med detta alternativ vara koncentrerade till människor i de lägre socioekonomiska grupperna, eftersom det är här man finner flest rökare och flest anställda inom serveringsbranschen.

När det gäller kontroll av efterlevnaden är ett generellt rökförbud lättare att genomföra än partiella begränsningar. En efterlevnad på över 90 % i Italien och Irland visar att ett generellt rökförbud nästan är självkontrollerande, eftersom det sociala trycket blir en starkt hämmande faktor mot rökning. Behovet av efterlevnadskontroll av formella myndigheter minskar markant.

Nackdelar

Ett generellt förbud mot rökning på alla offentliga platser och arbetsplatser kommer troligen att väcka motstånd i vissa medlemsstater, och kan därför bli svårare att anta och genomföra. Detta alternativ är också det som tobaksindustrin och största delen av serveringsbranschen tydligt har klargjort att de tycker sämst om.

Man har uttryckt farhågor om att serveringsbranschen eventuellt skulle ta skada av rökförbud på pubar och restauranger. Men erfarenheterna från rökfria områden visar att det inte ger någon övergripande negativ inverkan på sysselsättningen eller inkomsterna i branschen.63 I Irland ökade försäljningen i pubar och barer något (med 0,1 %) under 2005, vilket vände en nedåttrend som pågått sedan innan rökförbudet trädde i kraft.64 Det kan i detta sammanhang vara värt att se

SV 13 SV

på en del statistik, även om den kommer från länder utanför EU. I Norge har det till exempel skett en lätt minskning, med 0,8 %, av försäljningen i serveringsföretag, men detta kan bero på ett antal andra faktorer, däribland vädret.65 I New York City och Kalifornien tycks serveringsbranschen till övervägande del ha tjänat på rökförbudet.66 Detta stämmer väl överens med en internationell sammanställning av 97 studier, där man inte kunnat finna några negativa effekter då man undersökt objektiva uppgifter som mervärdesskatt och anställningssiffror.67

2. RÖKFÖRBUD MED UNDANTAG

Fördelar

Minskningen av både aktiv och passiv rökning och avnormaliseringen av tobaksbruk kan med detta alternativ förväntas vara större än om inga åtgärder alls vidtas.

Lagstiftning med undantag kan vara lättare att acceptera i vissa medlemsstater, särskilt för näringslivet, och en kompromiss är därför kanske lättare att genomföra. Samtidigt skulle enskilda medlemsstater, om de ville, kunna anta eller behålla strängare nationell lagstiftning, utan undantag.

Undantagen skulle kunna kompletteras med minimikrav för slutna rökrum, inklusive ventilationsnormer.

Nackdelar

Det här alternativet är mindre effektivt när det gäller de positiva hälsoeffekterna och sociala effekterna än ett generellt rökförbud.

Vissa av de mest sårbara grupperna skulle fortsätta att utsättas för passiv rökning. Ofullständig lagstiftning skulle kunna medföra en risk för att medlemsstaterna och/eller arbetsgivarna ställs inför rätta av medborgare som ådragit sig hälsoskador genom passiv rökning.

Undantag skulle inte ge samma effekt när det gäller att avnormalisera rökning som ett generellt förbud skulle ge. Internationella erfarenheter tyder på att reglering som tillåter rökning i vissa områden har ungefär hälften så stor effekt på rökvanorna jämfört med ett generellt rökförbud.68

Med olika bestämmelser för olika etablissemang skulle det också bli mer komplicerat och dyrare att kontrollera efterlevnaden, och det skulle krävas mer skyltning och kontroller.

2.1. Undantag för tillståndspliktiga serveringsmiljöer

De som arbetar i serveringsmiljöer är mycket utsatta för passiv rökning och löper 50 % högre risk att drabbas av lungcancer.69 Denna yrkesgrupp skulle fortsätta att vara utsatt för passiv rökning. Samma hälsorisk löper gästerna på barer och restauranger.

Enligt arbetskraftsundersökningssiffror för 2004 var nästan 4,3 miljoner personer anställda i hotell-, restaurang- och cateringbranschen i 15 av EU:s medlemsstater,

SV 14 SV

vilket motsvarade 3 % av det totala antalet anställda i dessa länder (det finns inga uppgifter om de övriga 10 medlemsstaterna). En betydande andel av de anställda i branschen är ungdomar och kvinnor.70

Enligt den konsekvensanalys som gjorts av det skotska parlamentet förväntades minskningen av aktiv och passiv rökning enligt detta alternativ leda till en minskning av antalet dödsfall som skulle vara hälften, respektive en fjärdedel, av minskningen av antalet dödsfall vid ett totalt rökförbud.71

2.2. Undantag för pubar och barer som inte serverar mat

Detta alternativ skulle inte ge något skydd mot passiv rökning för den mest sårbara yrkesgruppen. Pubarnas och barernas gäster skulle inte heller skyddas. Det skulle också medföra en risk för att pubarna slutar servera mat för att kringgå rökförbudet.

Dessutom finns det en risk för att de befintliga ojämlikheterna i hälsa skulle öka: nyare studier från Förenade kungariket visar att exponeringen för miljötobaksrök är betydligt högre i pubar i mindre gynnade områden än i mer välbärgade områden.72 De flesta av de tillståndspliktiga lokaler som inte serverar mat finns dessutom i de mindre gynnade områdena och pubarna i dessa områden skulle få starkare skäl till att bara servera alkohol.73

I den brittiska regeringens konsekvensanalys uppskattades hälsoeffekterna av detta alternativ till 40 % av de gynnsamma effekterna av ett generellt rökförbud (uppskattningen grundas på antagandet att 10–30 % av pubarna för närvarande inte serverar mat).74

2.3 Slutna, separat ventilerade rökrum

Det finns bevis för att den teknik som används (blandning och utspädning av luften) har en begränsad effekt när det gäller halterna av miljötobaksrök i serveringsmiljöer och andra inomhusmiljöer.75 Dessutom visar studier som genomförts i kontrollerade miljöer, som EU:s miljökammare Indoortron, att enbart en ökning av graden av luftbyte inte skulle leda till någon meningsfull förbättring av inomhusluftens kvalitet.76 Deplacerande ventilation har rapporterats vara mer effektiv i vissa senare fallstudier som finansierats av tobaksindustrin77, men det går inte att helt eliminera tobaksrök med hjälp av ventilation.78

Vid den första konferensen med parterna i ramkonventionen om tobakskontroll enades parterna enhälligt om att det finns påtagliga bevis för att tekniska tillvägagångssätt inte skyddar mot exponering för tobaksrök.79 Likaså antog American Society of Heating, Refrigerating, and Air Conditioning Engineers (ASHRAE) – ett internationellt standardiseringsorgan för inomhusluftkvalitet och ventilation – ett positionsdokument 2005 om tillvägagångssätt för att kontrollera passiv rökning, där det fastställdes att det enda effektiva sättet att eliminera hälsorisker som är förknippade med exponering för miljötobaksrök är att förbjuda rökning i inomhusmiljöer.80

Fysisk separation av rökare och icke-rökare i form av slutna rökrum kan öka effekten av ventilationssystem i de rökfria delarna av lokalerna.81 Denna metod

SV 15 SV

skyddar dock inte dem som vistas i rökrummet och den personal (t.ex. serverings- och städpersonal) som måste vistas i rummet på grund av sitt arbete.

Ett annat problem med rökrum är de betydande kostnaderna, vilka kan innebära ojämlika konkurrensvillkor för de mindre aktörerna.82 Driften och underhållet av ventilationen till rökrum kräver dessutom en omfattande infrastruktur för inspektion och övervakning. Det finns bevis för att ventilationssystem, i den mån de används, ofta inte uppfyller de lagstadgade normerna.83

Om man skulle överväga ventilerade rökrum som ett hållbart alternativ för miljöer som kan undantas från rökförbudet skulle de behöva uppfylla följande krav:

– De skall vara helt slutna och isolerade från de rökfria områdena.

– De skall vara utrustade med ett eget ventilationssystem som är skilt från de rökfria områdena.

– De skall ha ett negativt lufttryck för att förhindra att tobaksrök sprider sig till andra områden.

– Det får inte förekomma någon annan aktivitet än rökning i rökrummet, detta för att minimera behovet av att personal skall arbeta där. 84

I Malta, Italien och Sverige, där man tillåter inrättande av separat ventilerade rökrum, har de flesta aktörerna valt att inte använda sig av den möjligheten.

V. POLICYALTERNATIV

Det finns flera olika policyalternativ för att uppnå målen för rökfrihet. Syftet bör vara att hitta ett alternativ som på bästa sätt bidrar till målen samtidigt som kostnader och bördor minimeras. De regleringsalternativ som beskrivs nedan anges i en ordningsföljd som innebär en stigande nivå av möjliga EU-insatser (från att upprätthålla den nuvarande insatsnivån till att utveckla en ny bindande rättslig ram grundad på EU-lagstiftning).

Policyalternativen utesluter inte varandra utan kan användas kompletterande. Exempelvis kan en rekommendation från kommissionen vara ett incitament till självreglerande initiativ bland aktörerna och medlemsstaterna. Självreglerande instrument kan å andra sidan bilda grunden till eller komplettera bindande rättsregler (och t.ex. täcka de miljöer som ännu inte omfattas av lagstiftningen eller som undantagits från rökförbudet).

De olika policyinstrumenten skulle ha olika räckvidd. EU:s arbetsmiljölagstiftning skulle t.ex. vara tillämplig på offentliga platser i den mån de är arbetsplatser, med de begränsningar som gäller enligt fördraget, medan ett generellt rökförbud på alla offentliga platser skulle kunna uppmuntras genom icke-bindande åtgärder (som rekommendationer från kommissionen eller rådet), lagstiftningsåtgärder som antas av medlemsstaterna och frivilliga åtgärder som antas av aktörerna.

För att ett reglerande instrument skall kunna vara effektivt måste det också förses med praktiska hjälpmedel för efterlevnadskontroll och en öppen

SV 16 SV

övervakningsmekanism. Införandet av regleringsåtgärder, antingen på EU-nivå eller på nationell nivå eller därunder, bör också föregås av offentliga samråd och informationskampanjer och av konsekvensanalyser.

1. BEVARA STATUS QUO

Detta alternativ innebär att EU inte inleder några nya insatser, men fortsätter det nuvarande arbetet kring passiv rökning inom ramen för de olika gemenskapsprogrammen (folkhälsa, forskning, sysselsättning). Utvecklingen av lagstiftning på detta område skulle överlåtas till medlemsstaterna och FCTC- processen.

De resurser som sparas i stället för att man utvecklar och genomför nya policyinitiativ kan användas för att se till att de befintliga EU-rekommendationerna och arbetsmiljödirektiven genomförs på ett korrekt sätt. I synnerhet skulle riktlinjer för arbetsgivare, arbetstagare och medlemsstaternas behöriga myndigheter utarbetas för att se till att ramdirektivet (89/391/EEG) tillämpas på ett bättre sätt, eftersom det – dock utan att uttryckligen ta upp miljötobaksrök – redan omfattar alla faror för arbetstagares hälsa och säkerhet, inklusive tobaksrök.

Det skulle också kunna göras insatser för att främja rökfria miljöer genom andra metoder än lagstiftning, som informations- och utbildningskampanjer, nätverksinitiativ m.m. Den nuvarande antirökkampanjen ”HELP” kommer att pågå fram till 2008 och kan följas av ett annat initiativ för ökad medvetenhet.

Dessutom kommer arbetet med inomhusluftens kvalitet, inklusive miljötobaksrök, att fortsätta som en uppföljning av åtgärd 12 i handlingsplanen för miljö och hälsa. De resurser som behövs till de olika projekten på detta område kommer att tas från det fleråriga strategiska programmet Life+ 2007–201085, sjunde ramprogrammet för forskning86 och programmet för folkhälsa87.

Medlemsstaterna skulle själva få besluta om vilka rökfrihetsåtgärder som skall införas, beroende på nationella omständigheter och kulturella skillnader. Tendensen mot allt fler rökfria miljöer skulle troligen fortsätta, och stärkas av utarbetandet och publiceringen av riktlinjer från FCTC. Flera stater, bland annat Danmark, Tyskland, Lettland, Portugal och Slovenien, har redan anmält att de avser att skärpa sina lagar om rökfrihet inom en snar framtid.

Av de olika alternativen är detta det som kan antas vara minst effektivt för att minska den passiva rökningen och därmed sammanhängande skador. Framstegen i de olika medlemsstaterna kan förväntas bli skiftande. På grund av den ofullständiga regleringen kommer många sårbara grupper att fortsätta utsättas för miljötobaksrök inomhus i offentliga lokaler. Detta kan innebära en risk för att medborgare begär skadestånd på grund av att deras hälsa skadats av passiv rökning.

Mot bakgrund av de stora förväntningarna på ett EU-initiativ för rökfrihet finns det också en risk för att allmänheten blir besviken. Att fortsätta enligt status quo skulle också innebära att man missar tillfället att bygga på de aktuella politiska strömningarna för rökfria områden i EU.

SV 17 SV

2. FRIVILLIGA ÅTGÄRDER

Detta alternativ skulle bestå i att uppmuntra aktörerna att anta gemensamma frivilliga riktlinjer på EU-nivå för att göra fler platser rökfria. Branschinitiativ (t.ex. inom fritids- och cateringindustrin) kunde främjas. Företagens sociala ansvar skulle kunna användas som en grund för utvecklingen på detta område.

För att underlätta diskussionerna kunde en bred process läggas upp som plattform, där man samlar det civila samhället och de ekonomiska aktörerna tillsammans med företrädare för EU-institutionerna, medlemsstaterna och internationella organisationer. En sådan plattform upprättades förra året på området kost och fysisk aktivitet. En liknande process har också nyligen föreslagits för arbetet med att utveckla en EU-strategi i alkoholfrågor.

En annan möjlighet vore att uppmuntra de europeiska arbetsmarknadsparterna (arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna) att förhandla fram en självständig överenskommelse om rökning på arbetsplatsen grundad på artikel 138 i fördraget. Självreglering via den europeiska arbetsmarknadsdialogen har redan givit en rad resultat, bland annat har över 300 gemensamma dokument antagits av de europeiska arbetsmarknadsparterna.

I idealfallet kan självreglering vara snabbare och mer flexibelt än traditionell lagstiftning och ge de berörda branscherna och företagen en möjlighet att få ett större direkt inflytande på den policy som antas. Det kan också skapa en känsla av egenansvar hos aktörerna. Framstegen skulle dock bero på aktörernas vilja att följa de överenskommelser som gjorts och effektiva mekanismer för efterlevnadskontroll. Medlemsstaternas erfarenheter tyder tyvärr på att frivilliga överenskommelser inte har varit effektiva när det gäller tobakskontroll. I synnerhet inom fritids- och serveringsbranschen har frivilliga åtgärder inte varit tillräckliga för att nå nyckelmålet att väsentligt minska exponeringen för miljötobaksrök.

I exempelvis Förenade kungariket är det fortfarande, efter fem års frivilliga avtal mellan hälsoministeriet och nyckelorganisationerna inom serveringsbranschen, mindre än 1 % av barerna som är rökfria.88 I Spanien gav 2006 års lag barer och restaurangen med mindre yta än 100 m² möjligheten att frivilligt införa rökförbud. På ett tidigt stadium verkar det som om bara omkring 10 % av dessa valde att införa rökförbudet.89 I Paris har den frivilliga ordning som syftade till att uppmuntra innerstadens 12 452 kaféer, bistroer och brasserier att bli rökfria zoner bara införts av 30 av dessa.90

3. DEN ÖPPNA SAMORDNINGSMETODEN

Detta alternativ innebär att man samordnar medlemsstaternas insatser för rökfria miljöer med den så kallade öppna samordningsmetoden. Medlemsstaterna skulle alltså uppmuntras till att göra sina rökfrihetslagar mer överensstämmande, utan att de direkt behöver harmoniseras (även om möjligheten till detta fortfarande finns).

Metoden kunde omfatta följande:

SV 18 SV

– Ömsesidigt utbyte av erfarenheter och bästa praxis för att inrätta en effektiv rökfrihetspolitik på nationell, regional och lokal nivå.

– Överenskommelser om gemensamma EU-mål och riktlinjer grundade på framgångsrika erfarenheter både i medlemsstaterna och utanför EU. Dessa skulle kunna åtföljas av relevanta tidsfrister och regler för övervakning och efterlevnadskontroll.

– Överföring av riktlinjerna till nationella handlingsplaner för att minska passiv rökning, där målen på kort, medellång och lång sikt skall uppfyllas inom givna tidsramar.

– Regelbunden övervakning, utvärdering och granskning, till exempel i form av årliga rapporter från medlemsstaterna.

En rad länder har redan gjort sig rökfria och många andra har förklarat sin avsikt att göra detsamma. Medlemsstaterna står också inför gemensamma utmaningar, som motståndet från industrin, allmänhetens skepsis och bristande efterlevnad av befintliga krav. EU-samordningen kan i väsentlig grad bidra till att få igång en process där medlemsstaterna lär av varandra och delar med sig av bästa praxis.

Åtagandet för att nå rökfrihetsmålen skulle dock fortfarande vara frivilligt, och det skulle inte finnas några sanktioner mot dem som inte uppfyller de överenskomna målen. Systemets effektivitet skulle bero på omfattningen av den multilaterala övervakningen och grupptrycket.

4. REKOMMENDATION FRÅN KOMMISSIONEN ELLER RÅDET

Detta alternativ består i att uppmuntra medlemsstaterna att anta lagar om rökfrihet som styrs av övergripande rekommendationer från kommissionen eller rådet om rökfria miljöer. Rekommendationerna skulle grundas på artikel 152 i EG-fördraget och innehålla förslag till handlingslinjer. Alternativet kan användas enskilt eller som en del av de självreglerande systemen i medlemsstaterna (alternativ 3) och/eller branschen (alternativ 2).

Rekommendationen skulle inte vara bindande, men den skulle vara ett tydligt ställningstagande från kommissionens eller rådets sida om att åtgärder bör vidtas för att eliminera passiv rökning i Europa. Den skulle föra upp frågan på den politiska agendan med hög prioritering i alla EU-medlemsstater och därmed ge stöd åt medlemsstaternas egna åtgärder.

Alternativets effektivitet skulle i hög grad bero på klarheten i EU-riktlinjerna och på rapporteringskraven. Tydliga mål med specifika tidsplaner och indikatorer (t.ex. en rekommendation att en viss andel av alla arbetsplatser skall vara rökfria ett visst år inom en viss bransch) skulle förvisso ha större effekt än mer allmänt hållna rekommendationer. Likaså skulle krav på genomförande av ett system för övervakning och krav på att resultaten skall offentliggöras skapa ett tryck från allmänheten för bättre efterlevnadskontroll och utveckling av en strängare policy.

Detta alternativ erbjuder medlemsstaterna flexibilitet, men den största risken är att vissa medlemsstater skulle kunna välja att inte göra något alls.

SV 19 SV

5. BINDANDE LAGSTIFTNING

En gemenskapsåtgärd på detta område skulle kunna omfatta antagandet av bindande lagstiftning. Bindande lagstiftning skulle skapa en jämförbar, öppen och kontrollerbar grundnivå av skydd mot risken för att utsättas för miljötobaksrök i alla medlemsstater.

Å ena sidan garanterar en lagstiftningsprocess formella samråd och grundliga förhandlingar med alla parter, vilket kan göra den resulterande policyn stabilare. Å andra sidan är lagstiftningsvägen relativt långsam och slutresultatet kan vara svårt att förutsäga.

Den rättsliga grunden för lagstiftningen kan bara fastställas när man väl definierat exakt vilket slags instrument som krävs och vilken räckvidd det skall ha, och resultatet av det offentliga samrådet måste beaktas vid valet av rättslig grund.

Några få möjligheter kan nämnas redan på detta stadium, med reservation för resultatet av det offentliga samrådet.

– Revidering av de befintliga direktiven som grundar sig på ramdirektivet om arbetsmiljö 89/391/EEG. Detta kunde bland annat omfatta en utvidgning av direktiv 2004/37/EG om carcinogena och mutagena ämnen (till att omfatta miljötobaksrök) och/eller en skärpning av kraven på att arbetstagare skall skyddas från tobaksrök i direktiv 89/654/EEG om minimikrav för säkerhet och hälsa.

– En annan möjlighet vore att utarbeta ett separat direktiv om rökning på arbetsplatser.

– Även om det inte har direkt att göra med skyddet mot passiv rökning är en möjlighet att ändra direktivet om farliga ämnen (67/548/EEG)91 för att klassa miljötobaksrök som ett carcinogent ämne. Därmed skulle miljötobaksrök automatiskt komma att omfattas av direktivet om carcinogena och mutagena ämnen.

I de första två möjligheterna begränsas räckvidden till arbetsmiljöer. De kan tillämpas antingen på alla arbetsplatser eller på vissa kategorier av arbetsplatser och man måste se till att alla arbetstagare som exponeras för farliga halter av miljötobaksrök skyddas på ett adekvat sätt.

Slutligen skulle antagandet av en rättsakt inom fördragets räckvidd inte hindra gemenskapen från att anta kompletterande, icke-bindande åtgärder som skulle kunna bidra till det övergripande målet att skydda människor mot miljötobaksrök i alla sektorer.

VI. AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR

Med hänsyn till de entydiga vetenskapliga bevisen för de skador som orsakas av passiv rökning och med beaktande av de effekter som en politik för ren inomhusluft kan ha för en allmän minskning av tobaksbruket anser kommissionen att den policy som har den bredaste räckvidden är den som bäst skulle gynna folkhälsan. Detta

SV 20 SV

skulle också skapa lika villkor för alla aktörer. Flera framgångsexempel på omfattande åtgärder för rökfrihet som är i kraft på olika håll i världen har visat att detta alternativ är hållbart och tillämpligt.

Det är en öppen fråga hur mycket man vill att EU skall vara inblandad i främjandet av lagstiftning om rökfrihet, och den hänger också samman med den aktuella utvecklingen i medlemsstaterna, eftersom en del av dem nyligen har vidtagit åtgärder för att förbjuda rökning på offentliga platser.

Kommissionen uppmanar alla EU-institutioner, medlemsstaterna och alla intresserade medborgare, parter och organisationer att kommentera de frågor som tas upp i denna grönbok. Kommissionen är särskilt intresserad av synpunkter i följande frågor:

SV 21 SV

Frågor

1. Vilken av de två strategier som föreslås i avsnitt IV skulle vara den mest önskvärda i fråga om rökfrihetsinitiativets räckvidd: ett generellt förbud mot rökning i alla offentliga lokaler och på alla arbetsplatser eller ett förbud där undantag beviljas för utvalda kategorier av lokaler? Ange skälen för ert val.

2. Vilket av de policyalternativ som beskrivs i avsnitt V skulle vara det mest önskvärda och lämpliga för att främja rökfria miljöer? Vilken form av EU-insatser anser ni behövs för att uppnå målen för rökfrihet?

3. Finns det ytterligare kvantitativa eller kvalitativa uppgifter om hälsomässiga, sociala eller ekonomiska effekter av rökfrihetspolitiken som bör tas i beaktande?

4. Har ni några ytterligare kommentarer eller förslag i fråga om grönboken?

Svaren på frågorna bör skickas senast den 1 maj 2007 till följande adress (helst med e-post):

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd

Enhet C6 – Hälsoåtgärder

E-post: [email protected]

Postadress: B-1040 Bryssel

Fax: (32-2) 298 42 04

Alla svar på denna grönbok kommer att läggas ut på kommissionens webbplats om det inte uttryckligen yrkas på motsatsen.

SV 22 SV

VII. BILAGOR

Annex I: Cost effectiveness of various tobacco-control measures in European Region A* Cost per year (I$, DALYs** Average Interventions: millions) per one averted per year Cost per Codes_and million_population per one million DALY Descriptions [i.e. cost per capita] population averted TOB-2: Excise tax on tobacco products: 80% of supply price 0,22 1 939 111 (global average) TOB-3: Excise tax on tobacco products: 300% of supply price 0,22 4 641 46 (highest regional rate) TOB-4: Excise tax on tobacco products: 600% of supply price 0,22 6 723 32 (double the highest regional rate) TOB-5: Clean indoor air law 0,67 742 908 enforcement TOB-6: Comprehensive ban on 0,27 561 473 tobacco advertising

TOB-7: Information dissemination 0,55 670 816

TOB-8: Nicotine replacement 2,35 670 3 511 therapy TOB-9: Combination (TOB4 + 0,76 7 093 107 TOB7) TOB-10: Combination (TOB4 + 1,43 7 467 192 TOB5 + TOB7) TOB-11: Combination (TOB4 + 1,03 7 372 139 TOB6 + TOB7) TOB-12: Combination (TOB4 + 0,48 7 032 68 TOB6) TOB-13: Combination (TOB4 + 1,15 7 415 156 TOB5 + TOB6) TOB-14: Combination (TOB4 + 1,70 7 725 220 TOB5 + TOB6 + TOB7)

TOB-15: Combination (ALL) 4,05 7 981 508

Source:

WHO-CHOICE webpage: http://www.who.int/choice/results/tob_eura/en/index.html

* European Region A: Andorra, Austria, Belgium, Croatia, Cyprus, Czech Republic, Denmark, Finland, France, Germany, Greece, Iceland, Ireland, Israel, Italy, Luxembourg, Malta, Monaco, Netherlands, Norway, Portugal, San Marino, Slovenia, Spain, Sweden, Switzerland

** DALYs = Disability Adjusted Life Years (the sum of years of potential life lost due to premature mortality and the years of productive life lost due to disability.

SV 23 SV

Annex II: Global burden of ill-health

Source: WHO's Global Burden of Disease Study 2004

SV 24 SV

Annex III: Support for smoke-free policies

Q8. Are you in favour of smoking bans in the following places? (EU25)

Totally in favour Somewhat in favour Somewhat opposed Totally opposed DK

Offices, and other indoor 66% 20% 7% 5% workplaces

Any indoor public space (metro, airports, shops, 63% 21% 9% 6% etc.)

Restaurants 56% 21% 13% 9%

Bars or Pubs 40% 21% 20% 16%

0% 100%

Source:

“Attitudes of Europeans towards tobacco”, Special Eurobarometer 239, January 2006, http://ec.europa.eu/health/ph_information/documents/ebs_239_en.pdf

SV 25 SV

Annex IV: References

1 OJ C 189, 26.7.1989, p. 1-2. 2 OJ L 22, 25.1.2003, p. 31–34. 3 As of 18 December 2006. 4 The health consequences of involuntary exposure to tobacco smoke : a report of the Surgeon General. Atlanta, GA: U.S. Dept. of Health and Human Services, Centers for Disease Control and Prevention, Coordinating Center for Health Promotion, National Center for Chronic Disease Prevention and Health Promotion, Office on Smoking and Health, 2006. Lifting the smokescreen: 10 reasons for a smoke-free Europe, Smokefree Partnership (February 2006) http://www.ersnet.org/ers/default.aspx?id_fiche=232472&id_langue=3&id_dossier=56222 Ludbrook A., Bird S., Van Teijlingen E. (2005) International Review of the Health and Economic Impact of the Regulation of Smoking in Public Places. NHS Health Scotland: Edinburgh. ‘Going smoke-free: The medical case for clean air in the home, at work and in public places’, Royal College of Physicians of London, (July 2005). Scientific Committee on Tobacco and Health (SCOTH), ‘Secondhand Smoke: Review of evidence since 1998’, (November 2004) http://www.dh.gov.uk/assetRoot/04/10/14/75/04101475.pdf International Agency for Research on Cancer (2002). Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risks to Humans. Tobacco Smoke and Involuntary Smoking. Volume 83, Lyon, IARC, World Health Organization. ‘Report of the Scientific Committee on Tobacco and Health’,(1998) http://www.archive.official- documents.co.uk/document/doh/tobacco/report.htm 5 International Agency for Research on Cancer (2002), op. cit. Wells AJ. Lung cancer from passive smoking at work. Am J Public Health. 1998 Jul;88(7):1025-9. 6 Law MR, Morris JK, Wald NJ. Environmental tobacco smoke exposure and ischaemic heart disease: an evaluation of the evidence. BMJ 1997;315: 973-80. He J, Vupputuri S, Allen K, Prerost MR, Hughes J, Whelton PK. Passive smoking and the risk of coronary heart disease—a meta-analysis of epidemiologic studies. N Engl J Med 1999;340: 920-6. Wells AJ. Heart disease from passive smoking in the workplace. J Am Coll Cardiol. 1998 Jan;31(1):1-9. 7 Whincup P et al (2004). Passive smoking and the risk of coronary heart disease and stroke: prospective study with cotinine measurement BMJ 329 (7459) pp 200-205. 8 Bonita R, Duncan J, Truelsen T, Jackson RT, Beaglehole R. Passive smoking as well as active smoking increases the risk of acute stroke. Tob Control. 1999 Summer;8(2):156-60. You RX, Thrift AG, McNeil JJ, Davis SM, Donnan GA.Ischemic stroke risk and passive exposure to spouses' cigarette smoking. Melbourne Stroke Risk Factor Study (MERFS) Group. Am J Public Health. 1999 Apr;89(4):572-5. 9 Jaakkola JJ, Jaakkola MS. Effects of environmental tobacco smoke on the respiratory health of adults. Scand J Work Environ Health. 2002;28 Suppl 2:52-70. 10 European Federation of Allergy and Airways Diseases Patients’ Associations, A European patient perspective on severe asthma, Fighting for breath. http://www.efanet.org/activities/documents/Fighting_For_Breath1.pdf . 2005. 11 WHO International consultation on ETS and Child Health – 1999: http://www.who.int/tobacco/health_impact/youth/ets/en/print.html Kharrazi M, DeLorenze GN, Kaufman FL, Eskenazi B, Bernert JT Jr, Graham S, Pearl M, Pirkle J. Environmental tobacco smoke and pregnancy outcome. Epidemiology. 2004 Nov;15(6):660-70. 12 Khan JC et al. (2006): Smoking and age-related macular degeneration: the number of pack years of cigarette smoking is a major determinant of risk for both geographic atrophy and choroidal neovascularisation. British Journal of Ophthalmology 2006;90;75-80. 13 Law MR, Wald NJ. Environmental tobacco smoke and ischemic heart disease. Prog Cardiovasc Dis. 2003 Jul-Aug;46(1):31-8. Glantz S, Parmley W. Even a little secondhand smoke is dangerous. JAMA 2001;286:462–3. Pechacek TF, Babb S. How acute and reversible are the cardiovascular risks of secondhand smoke? BMJ. 2004 Apr 24;328(7446):980-3.

SV 26 SV

14 Jamrozik K., "An estimate of deaths attributable to passive smoking in Europe", Lifting the smokescreen., op.cit. 15 Phillips K, Howard D, Browne D, et al. Assessment of personal exposure to environmental tobacco smoke in British nonsmokers. Environ Int 1994;20:693–712. Phillips K, Bentley M, Howard D, et al. Assessment of air quality in Stockholm by personal monitoring of nonsmokers for respirable suspended particles and environmental tobacco smoke. Scand J Work Environ Health 1996;22 (suppl 1) :1–24. Phillips K, Bentley M, Howard D, et al. Assessment of air quality in Barcelona by personal monitoring of nonsmokers for respirable suspended particles and environmental tobacco smoke. Environ Int 1997;23:173– 96. Phillips K, Howard D, Bentley M, et al. Assessment of air quality in Turin by personal monitoring of nonsmokers for respirable suspended particles and environmental tobacco smoke. Environ Int 1997;23:851– 71. Phillips K, Bentley M, Howard D, et al. Assessment of air quality in Paris by personal monitoring of nonsmokers for respirable suspended particles and environmental tobacco smoke. Environ Int 1998;24:405– 25. Phillips K, Howard D, Bentley M, et al. Assessment of environmental tobacco smoke and respirable suspended particle exposures for nonsmokers in Lisboa by personal monitoring. Environ Int 1998;24:301– 24. 16 CAREX/Finnish Institute of Occupational Health: Occupational Exposure to Carcinogens in the European Union in 1990-93 (1998). 17 Nebot M, Lopez MJ, Gorini G, Neuberger M, Axelsson S, Pilali M, Fonseca C, Abdennbi K, Hackshaw A, Moshammer H, Laurent AM, Salles J, Georgouli M, Fondelli MC, Serrahima E, Centrich F, Hammond SK.Environmental tobacco smoke exposure in public places of European cities. Tob Control. 2005 Feb;14(1):60-3. 18 Jarvis M. Quantitative survey of exposure to other people's smoke in London bar staff. London: Department of Epidemiology and Public Health, University College, 2001. Jarvis MJ, Foulds J, Feyerabend C. Exposure to passive smoking among bar staff. Br.J Addict. 1992;87:111-3. Siegel M. Involuntary smoking in the restaurant workplace. A review of employee exposure and health effects. JAMA 1993;270:490-3. Wakefield M, Cameron M, Inglis G, Letcher T, Durkin S. Secondhand smoke exposure and respiratory symptoms among casino, club, and office workers in Victoria, Australia. J Occup Environ Med. 2005 Jul;47(7):698-703. 19 A 24-Country Comparison of Levels of Indoor Air Pollution in Different Workplaces. Conducted by: Roswell Park Cancer Institute, Department of Health Behavior; International Agency for Research on Cancer; Division of Public Health Practice, Harvard School of Public Health; September 2006. 20 The Implementation Group on Human Biomonitoring (HBM) has been set up to implement Action 3 of the Action Plan on Environment and Health ("Develop a coherent approach to biomonitoring in Europe"). It consists of governmental experts in the field of human biomonitoring. 21 D.F.Behan, M.P. Eriksen, Y. Lin. Economic Effects of Envionmental Tobacco Smoke, 2005. 22 Ludbrook A., Bird S., Van Teijlingen E. (2005) International Review of the Health and Economic Impact of the Regulation of Smoking in Public Places. NHS Health Scotland: Edinburgh. 23 Lok P. Smoking and the bottom line.The costs of smoking in the workplace. Ottawa,The Conference Board of Canada, 1997. Parrott S, Godfrey C, Raw M. Costs of employee in Scotland. Tob Control 2000; 9: 187–192. Madden D.: Setting the Appropriate Tax on Cigarettes in Ireland. Working paper series, Wp0/05, Centre for Economic Research, October 2002. Ross H, " Economics of smoke free policies", Lifting the smokescreen, op.cit. 24 Partial Regulatory impact assessment – smokefree aspects of the Health Bill, http://www.dh.gov.uk/assetRoot/04/12/19/31/04121931.pdf

SV 27 SV

25 The Smoking, Health and Social Care (Scotland) Act 2005 (Prohibition of Smoking in Certain Premises) Regulations 2005: draft. Annex C: Regulatory Impact Assessment. http://www.scotland.gov.uk/consultations/health/shscrc-04.asp The smoke-free premises etc (Wales) Regulations 2007. Annex B: Draft Regulatory Appraisal www.smokingbanwales.co.uk/english/download.php?id=1170 Integrated Impact Assessment Overview of the Draft Smoking (Northern Ireland) Order 2006. http://www.dhsspsni.gov.uk/smoking-consultation-06-eqia.pdf 26 The ASPECT report. 'Tobacco or Health in the European Union - Past, Present and Future', European Commission 2004, p. 72. 27 Ibidem, p. 85. 28 The European Community Health Indicator no 23, "Regular Smokers": http://europa.eu.int/comm/health/ph_information/dissemination/echi/echi_en.htm. 29 Fong GT, Hammond D, Laux FL, Zanna MP, Cummings KM, Borland R, Ross H. The near-universal experience of regret among smokers in four countries: findings from the International Tobacco Control Policy Evaluation Survey. Nicotine Tob Res. 2004 Dec;6 Suppl 3:S341-51. 30 “Attitudes of Europeans towards tobacco”, Special Eurobarometer 239, January 2006, http://ec.europa.eu/health/ph_information/documents/ebs_239_en.pdf 31 Jones S, Muller T., “Public attitudes to smoke-free policies in Europe”, Lifting the smokescreen, op. cit. Borland R, Yong HH, Siahpush M, Hyland A, Campbell S, Hastings G, Cummings KM, Fong GT. Support for and reported compliance with smoke-free restaurants and bars by smokers in four countries: findings from the International Tobacco Control (ITC) Four Country Survey. Tob Control. 2006 Jun;15 Suppl 3:iii34-41. 32 Chapman S, Borland R, Scollo M, Brownson RC, Dominello A, Woodward S. The impact of smoke-free workplaces on declining cigarette consumption in Australia and the United States. Am J Public Health. 1999 Jul;89(7):1018-23. Hopkins DP, Briss PA, Ricard CJ, Husten CG, Carande-Kulis VG, Fielding JE, Alao MO, McKenna JW, Sharp DJ, Harris JR, Woollery TA, Harris KW; Task Force on Community Preventive Services. Reviews of evidence regarding interventions to reduce tobacco use and exposure to environmental tobacco smoke. Am J Prev Med. 2001 Feb;20(2 Suppl):16-66. Review. Fichtenberg CM and Glantz SA. Effect of smoke-free workplaces on smoking behaviour: systematic review. BMJ 2002;325:188-191. Levy DT, Friend KB. The effects of clean indoor air laws: what do we know and what do we need to know? Health Educ Res 2003; 18: 592–609. 33 Wakefield MA, Chaloupka FJ, Kaufman NJ, et al. Effect of restrictions on smoking at home, at school, and in public places on teenage smoking: cross sectional study. BMJ 2000;321:333-337. Siegel M, Albers AB, Cheng DM, Biener L, Rigotti NA. Effect of local restaurant smoking regulations on progression to established smoking among youths. Tob Control. 2005 Oct;14(5):300-6. Farkas A, Gilpin E, White M, et al. Association between household and workplace smoking restrictions and adolescent smoking. JAMA 2000;284:717–22. Wakefield M and Forster J. Growing evidence for new benefit of clean indoor air laws: reduced adolescent smoking. Tob. Control, October 1, 2005; 14(5): 292 – 293. 34 Borland R, Yong HH, Cummings KM, Hyland A, Anderson S, Fong GT. Determinants and consequences of smoke-free homes: findings from the International Tobacco Control (ITC) Four Country Survey. Tob Control. 2006 Jun;15 Suppl 3:iii42-50. Borland R, Mullins R, Trotter L, White V. Trends in environmental tobacco smoke restrictions in the home in Victoria, Australia. Tob Control. 1999 Autumn;8(3):266-71. Merom D, Rissel C. Factors associated with smoke-free homes in NSW: results from the 1998 NSW Health Survey. Aust N Z J Public Health. 2001 Aug;25(4):339-45. 35 Regulatory Committee set up under Article 11 of the Directive 2001/37/EC. 36 European Parliament Resolution (P6_TA(2005)0045) of 23 February 2005 on the European Environment and Health Action Plan 2004-2010. 37 The ASPECT report. 'Tobacco or Health in the European Union - Past, Present and Future', European Commission 2004.

SV 28 SV

http://ec.europa.eu/health/ph_determinants/life_style/Tobacco/Documents/tobacco_fr_en.pdf 38 Kotzias, D. et al. 2005, The INDEX project: Critical appraisal of the setting and implementation of indoor exposure limits in the EU, Joint research Centre, Ispra, Italy. http://ec.europa.eu/comm/health/ph_projects/2002/pollution/fp_pollution_2002_frep_02.pdf 39 Franchi, M. et al. 2003. Towards Healthy Air in Dwellings in Europe - The THADE Report. European Federation of Allergy and Airways Diseases Patients Associations (EFA). http://ec.europa.eu/comm/health/ph_projects/2001/pollution/fp_pollution_2001_frep_02.pdf 40 For an overview of court cases see: “Smoke free workplaces: Improving the health and well-being of people at work”. Brussels: European Network for Smoking Prevention (ENSP), 2001, pp. 84-97. 41 OJ C 189, 26.7.1989, p. 1-2. 42 OJ L 22, 25.1.2003, p. 31–34. 43 OJ L 183, 29.6.1989, p. 1–8. 44 See the Judgment of the Court in case C-49/00 Commission v. Italy, paras 10-18. 45 OJ L 393, 30.12.1989, p. 1–12. 46 OJ L 245, 26.8.1992, p. 6–22. 47 OJ L 348, 28.11.1992, p. 9–24. 48 OJ L 404, 31.12.1992, p. 10–25. In addition, this Directive bans smoking in areas subject to particular fire or explosion hazards as well as in underground mineral-extracting industries. 49 OJ L 158, 30.4.2004, p. 50–76. 50 OJ L 263, 24.9.1983, p. 25–32. 51 OJ 196, 16.8.1967, p. 1–98. 52 It should be noted that currently there is a proposal aiming at modifying the Directive (COM 2003-644) but it does not cover the issue of possible classification of ETS as carcinogenic category 1 or 2. 53 World Health Organisation. The right to healthy indoor air. Report of a WHO meeting, Copenhagen, Denmark; 2000. URL http://www.euro.who.int/air/activities/20030528_9 54 Mulcahy M, Evans DS, Hammond SK, Repace JL, Byrne M. Secondhand smoke exposure and risk following the Irish smoking ban: an assessment of salivary cotinine concentrations in hotel workers and air nicotine levels in bars. Tob. Control. 2005 Dec;14(6):384-8. Gorini, G, Environmental Tobacco Smoke (ETS) Exposure in Florence Hospitality Venues Before and After the Smoking Ban in Italy. J Occup Environ Med. 2005 Dec;47(12):1208-10. How Smoke-free Laws Improve Air Quality: A Global Study of Irish Pubs”, March 2006, Harvard School of Public Health, Roswell Park Cancer Institute, HSE-West, RIFTFS, OTC. Ministry of Health. 2006. After the Smoke has Cleared: Evaluation of the Impact of a New Smokefree Law. Wellington: Ministry of Health. Repace J. Respirable particles and carcinogens in the air of Delaware hospitality venues before and after a smoking ban. J Occup Environ Med. 2004 Sep;46(9):887-905. Centers for Disease Control and Prevention (CDC), Indoor air quality in hospitality venues before and after implementation of a clean indoor air law--Western New York, 2003. MMWR Morb Mortal Wkly Rep. 2004 Nov 12;53(44):1038-41. Farrelly MC, Nonnemaker JM, Chou R, Hyland A, Peterson KK, Bauer UE. Changes in hospitality workers' exposure to secondhand smoke following the implementation of New York's smoke-free law. Tob Control. 2005 Aug;14(4):236-41. McNabola A, Broderick B, Johnston P, Gill L. Effects of the smoking ban on benzene and 1,3-butadiene levels in pubs in Dublin.. J Environ Sci Health A Tox Hazard Subst Environ Eng. 2006 May;41(5):799-810. 55 Menzies D et al., Respiratory symptoms, pulmonary function, and markers of inflammation among bar workers before and after a legislative ban on smoking in public places. JAMA. 2006 Oct 11; 296(14):1742- 8. Eisner MD, Smith AK, Blanc PD. Bartenders' respiratory health after establishment of smoke-free bars and taverns. JAMA. 1998 Dec 9;280(22):1909-14. Eagan TML, Hetland J and Aarø LE. Decline in respiratory symptoms in service workers five months after a public smoking ban. Tobacco Control 2006;15:242-246. Allwright S. et al. Legislation for smoke-free workplaces and health of bar workers in Ireland: before and after study. BMJ. 2005 Nov 12;331(7525):1117. Erratum in: BMJ. 2006 Jan 21;332(7534):1.

SV 29 SV

56 Barone-Adesi F, Vizzini L, Merletti F, Richiardi L. Short-term effects of Italian smoking regulation on rates of hospital admission for acute myocardial infarction. Eur Heart J. 2006 Oct;27(20):2468-72. Epub 2006 Aug 29. Sargent RP, Shephard RM, Glantz SA. Reduced incidence of admissions for myocardial infection associated with public smoking ban: before and after study. BMJ 2004;328:977–80. Bartecchi, C., et al. A city-wide smoking ordinance reduces the incidence of acute myocardial infarction. in American Heart Association Annual Scientific Sessions. 2005. Dallas, TX. 57 Levy DT, Friend KB. The effects of clean indoor air laws: what do we know and what do we need to know? Health Educ Res 2003; 18: 592–609. 58 Fichtenberg CM and Glantz SA. Effect of smoke-free workplaces on smoking behaviour: systematic review. BMJ 2002;325:188-191. 59 Gallus S, Zuccaro P, Colombo P, Apolone G, Pacifici R, Garattini S, La Vecchia C. Effects of new smoking regulations in Italy. Ann Oncol. 2006 Feb;17(2):346-7. Lund, M., Lund K.E., Rise, J., Aarø, L.E., Hetland, J. (2005). Smoke-free bars and restaurants in Norway. Oslo/Bergen 2005: SIRUS/HEMIL, http://www.globalink.org/documents/2005smokefreebarsandrestaurantsinNorway.pdf. 60 Fong GT, Hyland A, Borland R, Hammond D, Hastings G, McNeill A, Anderson S, Cummings KM, Allwright S, Mulcahy M, Howell F, Clancy L, Thompson ME, Connolly G, Driezen P. Reductions in tobacco smoke pollution and increases in support for smoke-free public places following the implementation of comprehensive smoke-free workplace legislation in the Republic of Ireland: findings from the ITC Ireland/UK Survey. Tob Control. 2006 Jun;15 Suppl 3:iii51-8. 61 Ministry of Health. 2006. After the Smoke has Cleared: Evaluation of the Impact of a New Smokefree Law. Wellington: Ministry of Health. California Department of Health Services, Tobacco Control Section. Indoor and Outdoor Secondhand Smoke Exposure. Sacramento: California Department of Health Services. http://www.dhs.ca.gov/tobacco/documents/pubs/SecondHandSmoke.pdf 62 The 2004 Irish smoking ban: is there a ‘knock-on’ effect on smoking in the home?” D.Evans, and C Byrne. Health Service Executive, Western Area. http://www.imt.ie/displayarticle.asp?AID=11000&NS=1&CAT=18&SID=1 63 Joossens L. “Economic impact of a smoking ban in bars and restaurants”, Lifting the smokescreen: 10 reasons for a smoke-free Europe, http://www.ersnet.org/ers/default.aspx?id_fiche=232472&id_langue=3&id_dossier=56222 64 Annual retail sales index published by Central Statistics Office Ireland http://www.cso.ie/releasespublications/documents/services/current/rsi_retrospective1.xls 65 Lund K.E. Konsekvenser for omsetning, besøksfrekvens, trivsel og etterlevelse. Oslo 2006: SIRUS, http://www.sirus.no/cwobjekter/SIRUSskrifter0106.pdf 66 NYC Department of Finance, NYC Department of Health & Mental Hygiene, NYC Department of Small Business Services, NYC Economic Development Corporation, “The State of Smoke-Free New York City: A One-Year Review”, March 2004, http://www.nyc.gov/html/doh/pdf/smoke/sfaa-2004report.pdf. Cowling D W, Bond P. Smoke-free laws and bar revenues in California - the last call, Health Economics, 2005; 14 (12); 1273 – 81. 67 Scollo, M., Lal, A., Hyland, A. & Glantz, S. (2003) Review of the quality of studies on the economic effects of smoke-free policies on the hospitality industry. Tobacco Control, 12, 13-20. 68 Fichtenberg CM and Glantz SA. Effect of smoke-free workplaces on smoking behaviour: systematic review. BMJ 2002;325:188-191. 69 Siegel M. Involuntary smoking in the restaurant workplace. A review of employee exposure and health effects. JAMA. 1993 Jul 28;270(4):490-3. 70 Eurostat, Statistics in Focus, Industry, Trade & Services, 32/2005, “Employment in hotels and restaurants in the enlarged EU still growing”. http://europa.eu.int/rapid/pressReleasesAction.do?reference=STAT/05/127&type=HTML&aged=0&langua ge=EN&guiLanguage=en 71 The Smoking, Health and Social Care (Scotland) Act 2005 (Prohibition of Smoking in Certain Premises) Regulations 2005: draft. Annex C: Regulatory Impact Assessment. http://www.scotland.gov.uk/consultations/health/shscrc-04.asp

SV 30 SV

72 Edwards R. et al. Levels of second hand smoke in pubs and bars by deprivation and food-serving status: a cross-sectional study from North West England. BMC Public Health 2006, 6:42 73 Woodall AA et al. The partial smoking ban in licensed establishments and health inequalities in England: modelling study, 18 August 2005. IFF Research among a representative sample of 1,252 publicans and managers of pubs and bars throughout England and Wales carried out between 27 July and 11 August 2005. jointly commissioned by Action on Smoking and Health (ASH) and Cancer Research UK. 74 Partial Regulatory impact assessment – smokefree aspects of the Health Bill, http://www.dh.gov.uk/assetRoot/04/12/19/31/04121931.pdf 75 Repace, J., "An air quality survey of respirable particles and particulate carcinogens in Delaware hospitality venues before and after a smoking ban," Bowie, MD: Repace Associates, Inc., February 7, De Gids W.F., Opperhuizen A., RIVM report 340450001/2004 “Reductie van blootstelling aan omgevingstabaksrook in de horeca door ventilatie en luchtreiniging”, 2003. Repace, J. (2000). Can Ventilation Control Secondhand Smoke in the Hospitality Industry? California Department of Health Services. 76 Kotzias D et al (2005) Ventilation as a means of controlling exposure workers to environmental tobacco smoke (ETS). European Commission Joint Research Centre, Italy. Kotzias D et al (2003) Report on Preliminary results on the impact of various air exchange rates on the levels of environmental tobacco smoke (ETS) components. ISPRA – IHCP Physical and Chemical Exposure Unit, 2003. Online at http://www.jrc.cec.eu.int/pce/pdf/tobacco_draft_report.pdf 77 Jacobs, P., de Jong, P. and de Gids, W.F., (2006) ‘Decentralised smoke displacement system using recirculation and filtration’, Netherlands Organisation for Applied Scientific Research. de Gids, W.F. and Jacobs, P. (2006) ‘An investigation into the possible reduction in Environmental Tobacco Smoke (ETS) in the day-to-day operations of the hospitality industry’, Netherlands Organisation for Applied Scientific Research. Environmental Tobacco Smoke monitoring in Toronto restaurants and bars, Report prepared by Stantec Consulting Ltd., July 2004. 78 Repace J, Johnson K. Can Displacement Ventilation Control Secondhand ETS?, ASHRAE: Fall 2006. Chapter 10. Control of Secondhand Smoke Exposure. In: The health consequences of involuntary exposure to tobacco smoke : a report of the Surgeon General, op. cit. 79 Annex 1 to Decision 15 of the First Conference of the Parties on elaboration of guidelines for implementation of Article 8 of the Convention. http://www.who.int/gb/fctc/PDF/cop1/FCTC_COP1_DIV8-en.pdf 80 Samet, J.; Bohanon, Jr., H.R.; Coultas, D.B.; Houston, T.P.; Persily, A.K.; Schoen, L.J.; Spengler, J.; Callaway, C.A., "ASHRAE position document on environmental tobacco smoke," American Society of Heating, Refrigerating and Air-Conditioning Engineers (ASHRAE), 30 June 2005. 81 Ibidem 82 De Gids W.F., Opperhuizen A., op. cit. 83 Wong S (2004) Results of the Designated Smoking Room (DSR) Air Flow Compliance Checks in York Region February - April 2003. Presentation, 11th April 2003. 84 New technologies, for example catalysing paints, have been developed with a capacity to reduce odours, tobacco smoke, ozone, nitrogen and sulphate oxides and organic volatile compounds. Once definitely tested and verified, these new catalysing paints could be used as a complementary technology in smoking rooms. 85 COM(2004) 0621 final - COD 2004/0218. 86 COM(2005) 0119 final - COD 2005/0043. 87 COM(2006) 234 final - COD 2005/0042A. 88 The Public Places Charter on smoking. Industry progress report. The Charter Group, April 2003. 89 Fernandez E. Spain: going smoke free. Tob Control. 2006 Apr;15(2):79-80. 90 ‘Voluntary smoke-free plan not working in Paris’ - Guardian, 16/02/05 http://www.guardian.co.uk/france/story/0,11882,1415452,00.html. 91 OJ 196, 16.8.1967, p. 1–98.

SV 31 SV