Martin Pola 14 maj 2014 Roseanna – Sjöwall/Wahlöö

Romanen Roseanna, författad av Maj Sjöwall och Per Wahlöö, skildrar mordutredningen bakom ett lik som hittas nära en vattensluss, i en kanal. De lokala poliserna får ta till extern assistans för att reda ut fallet, då de på egna ben inte gör några framsteg. Efter en tid med den utomstående assistansen kommer de fram till mordoffrets identitet, samt att offret blev bragt om livet ombord på en båt som hade passerat genom kanalen. Genom att gå igenom filmsekvenser och bilder från den aktuella båtfärden hittar de en potentiell gärningsman. Utredningen förflyttas då från mordplatsen till den stad där den misstänkte gärningsmannen bor. Eftersom att han visade sig vara iskall i förhör bedömdes det vara mest lämpligt att sätta upp ett lockbete åt honom, så att han på den vägen kunde bli tillfångatagen och fälld. Romanen slutar med att gärningsmannen blir arresterad som en följd av att lockbetet blivit misshandlat och utsatt för mordförsök.

Det som driver berättelsen i romanen framåt är huvudkaraktärens incitament till att lösa fallet. Han, precis som hans kollegor, jobbar allihopa mot det målet. Förutom att det är deras arbetsmässiga plikt ser de även de moraliska medvindarna i att ställa brottslingar inför rättvisa. Konflikten i sig är av typen “person vs. person”, då det genom hela romanen är protagonisten som uträttar en kamp mot antagonisten. I början är antagonisten inte medveten om detta, utan det blir han först kort efter första mötet med protagonisten.

Romanen börjar vid en kanalsluss, när liket grävs fram av en intet oanande grävmaskinist. Man får förvisso inte reda på vad som föreleder denna grävning, men eftersom det är startskottet för mordutredningen är det nog en rimlig slutsats att handlingen börjar från början. Genom romanen är tidsordningen kronologisk, och tillbakablickarna i stort sett inga. Små undantag förekommer de korta sekvenser när Beck och hans kollegor ser på inspelat videomaterial från båten.

Bokens protagonist är Martin Beck. Det är hans blick man får följa genom handlingen, även om romanen i sig är skriven i tredje person. Beck är samlad, lateral och har ett lätt sinne för humor. Hans förhållningssätt till lagen är mjukt; det verkar som om han gärna följer den, men undantag verkar kunna göras. Lennart Kollberg jobbar tillsammans med Beck vid Stockholmspolisen. Han får ofta uppdrag av mer repetativ karaktär, så som att gå igenom övervakningsfilmer och annat material. Detta verkar han dock inte ha några större problem med, trots att Beck knappt visar någon tacksamhet för det Martin Pola 14 maj 2014 jobb han uträttar. Gunvald Larsson jobbar som polis i Motala, alltså på den ort där liket hittades. Han är brysk, går gärna rakt fram och verkar till synes inte tänka så mycket på konsekvenserna av det han gör. Olikt Beck verkar lagen ofta komma i andra hand. Osmakliga skämt och övervåld karaktäriserar honom. Trots detta lyckas han i de flesta fall på olika sätt slinka undan efterspel. I Roseanna träffas Beck och Larsson för första gången, och det blir starten på ett långt arbetsmässigt samarbete, i bokseriens påföljande romaner. Sonja Hansson är också polis på Stockholms mordrotel, där Beck och Larsson jobbar. Hon blir introducerad i bokens andra hälft, där hon agerar lockbete för att dra åt sig den misstänka gärningsmannen. Till skillnad från de Back, Kollberg och Larsson, som är platta karaktärer, är rund. När läsaren först introduceras till henne är hon väldigt öppensinnad och vill gärna agera lockbete, trots Becks insisterande på att det var helt frivilligt. Mot romanens slut, innan hon blir nära på mördad själv, är hon mycket mer tveksamt inställd, och vill gärna hoppa av. I slutet av romanen är hennes personlighet mycket mer stängd, och hon hyser skarp skepsis mot Beck. Precis som Beck har hon ett mjukt förhållningssätt till lagen. Folke Bengtsson är romanens antagonist, också han en rund karaktär. När läsaren först introduceras till honom är han en lugn och sansad man som, utan att till synes ha en aning om varför, sitter inne på förhör hos Beck. Han har många dagliga rutiner som Beck, hans kollegor och läsaren får vetskap om via Kollbergs spanande. Genom handlingens gång blir han mer tillbakadragen och mer på sin vakt, särskilt när Hanssons agerande som lockbete har initierats. I slutet, när han är ensam med Hansson i hennes lägenhet, är han helt ur fokus och kan inte kontrollera sig själv. Roseanna är omtalad genom i stort sett hela romanen, men eftersom hon är död genom hela handlingen vet läsaren inte så mycket om hennes personlighetsdrag. Vid liv jobbade hon som bibliotikarie i hennes hemland, USA.

Till en början utspelar sig berättelsen i Motala. Staden beskrivs som minimal och beroende av de som reser på kanalen. Invånarna är lite skygga, men väldigt trevliga. Beck noterar att vädret alltid verkar vara fint i Motala, men att han inte skulle kunna tänka sig att bo där. När utredningen har flyttats från Motala är den nya staden – Stockholm – platsen där resten av romanen utspelar sig på. I korta ordalag är staden stor, stygg och invånarna är döda grävlingar. Trots denna dystopiska uppfattning läsaren får av miljön finns det ändå en sorts charm som bara den är dragplåster nog att vända sida och läsare vidare. Karaktärerna Gunvald Larsson och Martin Beck verkar komma från städer som representerar varandras motpoler. Likt Stockholm är den Motala-födde Larsson stor, stygg och säkerligen även Martin Pola 14 maj 2014 innerst inne en symboliskt död grävling. Beck, däremot, kan till en början uppfattas som skygg, tar det gärna lugnt och verkar ha svårt att hetsa upp sig.

Handlingen utspelar sig under tidigt 1950- eller 1960-talet. Detta märkts bland annat på städerna och människorna. Det pratas inte jättemycket om kriget längre, även om en och annan referens fortfarande förekommer. Tv-apparaten har rotat sig i folkhemmet, men det är inte uppseendeväckande om man inte har någon. Rökning inomhus är fortfarande socialt accepterat. Beck påpekar lite genant risken för lungcancer när hans dotter röker, men detta viftar hon bort med “jag röker ju så sällan”. Varken analepser eller prolepser återges i texten. Polisbilarnas design med bland annat sirener och blåljus beskrivs ganska ingående, vilket gör att den insatte läsaren komparativt snabbt kan sätta upp ungefär mellan vilka år handlingen skulle kunna utspela sig. Detta, i kombination med att lås på dåtidens “säkra” ytterdörrar kan dyrkas upp på någon minut, ger stöd för tesen om att handlingen utspelar sig någon gång mellan 1950- och 1960-talen.

Roseanna, skriven och publicerad år 1965 av författarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöö, är en svensk kriminalroman. Texten är skriven ur en allvetande tredje persons perspektiv, där fokus ligger mestadels på huvudkaraktären Martin Beck. Detta blir evident då berättelsen sällan lämnar Martin Beck. Det är till exempel den enda karaktär vars familj läsaren får möta, och vars innersta tankar i konkreta format skrivs ut. Författarparet är inte själva synliga i böckerna, även om Maj Sjöwall förekommer som en sekreterare i filmatiseringen av boken. Diskussionerna i texten är alltid karaktärer sinsemellan, eller mellan Martin Beck och samhället. Aldrig beblandar sig författarna med handlingen, och inte heller deras blotta existens tycks påverka den.

Varje ny miljö läsaren stöter på skildras först överskådligt, för att bli mer detaljerade när karaktärerna gör det nödvändigt genom sitt agerande och handlande. Rent konkret kan denna beskrivning främst appliceras på när Beck och hans kollegor stöter på nya rum, inuti byggnader. Miljöbeskrivningarna har för själva handlingen knappt några direkta affektioner, utan man skulle kunna ha löst samma mordgåta i till stora delar annorlunda miljö. De har däremot större betydelse för hur läsaren uppfattar boken. Wahlöö och Sjöwalls romaner om ett brott, som bokserien kallas, är samhällskritiska. Detta är inget som direkt märks av i handlingen, utan då mer indirekt via miljön. För att ge exempel är utplaceringar av hemlösa, skräp och annat som distansierar samhället från en utopi utplacerade genom berättelsens gång, och de tillsammans bidrar till den samhällskritik romanerna har blivit kända för. Martin Pola 14 maj 2014

Språket är över lag gammaldags, men vardagligt. Det är lätt att greppa, även om en hel del ord knappt skulle användas i dag, ens av den äldre generationen. Valet av lite mer ålderdomliga ord bidrar ännu mer till att läsaren kan markera tidsepoken, och för den språkintresserade är det som en liten guldkant på läsupplevelsen. Vid en första anblick verkar ordförrådet vara ovanligt brett, men när man har läst runt halva boken får man den omedvetna insikten om att det egentligen är hyfsat standardiserat; “lagom”. Denna från början felaktiga slutsats kan bero på språkets ålder, och att föråldrade ord lätt missuppfattas som främmande, och således bildar läsaren uppfattningen av ett brett ordförråd. Dialoger gör inga undantag från det lite ålderdomliga, men vardagliga språket – tvärtom! I synnerhet dialoger tenderar att innehålla en ökad språkmässig egendomlighet.

Det framkommer inte när texten skrevs, men eftersom publiceringsåret var 1965 är det ett rimligt antagande att texten skrevs något år i anslutning till det. 1965 var tre år innan svenska vänstervindar blåste genom landet, men av detta märks ingenting i texten. Något som däremot uppenbaras är hur den svenska standarden, med folkhemmet i mitten, växer fram. Från att ha gått från ett land i relativ fattigdom är det under dessa år som standarden höjs, och det rejält. Det diskuteras aldrig direkt i boken, men av karaktärernas ömma vårdande av egendom i kombination med deras oanade tacksamhet för vad som i dag räknas som självklarheter, är det synligt att det är något nytt på gång. Året när romanen publicerades, 1965, var samma år som man tog det första spadtaget i Miljonprogrammet. Under nio år byggdes nära på en miljon hem, för att lösa bostadsbristen och kunna ta in den arbetsinvandring som Sverige behövde för att klara sig. Miljonprogrammet som sådant nämndes aldrig i boken, men de bakomliggande orsakerna – urbaniseringen och bristen på bostäder – vidrördes lätt genom diskussioner karaktärerna emellan.

Maj Sjöwall och Per Wahlöö är födda 1935 respektive 1926, båda i familjer i medelklassens övre skikt. Båda två hade före sitt författande jobb inom akademiska och litterära kretsar; Wahlöö som journalist och Sjöwall som anställd på ett bokförlag. Wahlöö avled 1975 till följd av en misslyckad operation, medan Sjöwall fortfarande lever. De samtida filmatiseringarna av Beck-filmer, med Peter Haber som protagonist, är inte baserade på hennes böcker. Endast karaktärerna och deras personligheter är lånade, och Sjöwall har i efterhand sagt att hon inte tycker om hur de har blivit producerade i så många nya skepnader.

Bokens titel, “Roseanna”, säger vid första anblicken ingenting. Det kan vara ett namn på en person, men det kan lika gärna vara ett skidbacke eller en Ikea-möbel. Eftersom titeln är namnet på den person vars mord utreds blir man som läsare ganska snabbt varse om detta, så fort samma namn Martin Pola 14 maj 2014 nämns som identiteten på offret. Titeln innehåller varken stilgrepp eller symbolik, enligt vad som har kunnat uppfattas. Vattendraget och den tillhörande båten som pryder omslaget ger vissa ledtrådar till att handlingen kommer involvera just en båt, men inte mycket mer än så. Vet man från början att böckerna om Martin Beck handlar om mordutredningar skulle man kunna tänka sig att båten är en brottsplats, något som man sedan får bekräftat under berättelsens gång. Texten på baksidan förklarar snålt de allra första sidorna av innehållet, men en stor del lämnas ute. Detta kan vara med anledning av att man inte vill avslöja för mycket av bokens innehåll, då den förmodligen är tänkt ska innehålla en viss form av genomgående spänning.