�������� �
��������
������������� ��������������������������������������� ������ ��� ����
��������������� ���������������������
���������������������������� REDAKTIONSKOMMITTÉ:
Göteborg: Stina Hansson, Lisbeth Larsson Lund: Erik Hedling, Eva Hættner Aurelius, Per Rydén Stockholm: Ingemar Algulin, Anders Cullhed, Boel Westin Uppsala: Bengt Landgren, Torsten Pettersson, Johan Svedjedal
Redaktörer: Anna Williams (uppsatser) och Conny Svensson (recensioner)
Inlagans typografi : Anders Svedin
Utgiven med stöd av Vetenskapsrådet
Bidrag till Samlaren insändes till Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. A0, 752 37 Uppsala. Uppsatserna granskas av externa referenter. Ej beställda bidrag skall inläm- nas i form av utskrift och efter antagning även på diskett i något av ordbehandlingsprogram- men Word for Windows eller Word Perfect. Sista inlämningsdatum för uppsatser till nästa årgång av Samlaren är 1 juni 2003 och för recensioner 1 september 2003. Från och med denna årgång av Samlaren erhåller uppsatsförfattarna ett digitalt underlag för särtryck. Det består av uppsatsen i form av en pdf-fi l, lagrad på en diskett.
Svenska Litteratursällskapet tackar de personer som under det senaste året ställt sig till förfo- gande som bedömare av inkomna manuskript.
isbn 91–87666–20–0 issn 0348–6133
Printed in Sweden by Elanders Gotab, Stockholm 2003 · Övriga recensioner Övriga recensioner · brett register av metoder och infallsvinklar inom Den avslutande avdelningen, ”Litteratur och livsåskådningsforskningen. Det är skickligt ge- andra medier’’, innehåller några uppsatser som nomförda studier, som äger stor insikt i denna pekar i lite olika riktningar. Jonas Ingvarsson bi- forskningsinriktnings speciella problematik och drar med en intressant studie om hur moderna särskilda relevans när det gäller litteraturens per- media fi gurerar i och strukturerar nordisk prosa sonliga och vardagliga åskådningskonkretisering. under en viss tidsperiod: –. Titeln, Som Heléne Bengtsson så träff ande skriver: ”Doktor Gorks manuskript”, syftar på Magnus Hedlunds Doktor Gorks sånger från . Den Det fi nns en risk i att begränsa refl ektioner som mediala aspekten leder till en ny senmodernis- berör livsåskådningsvetenskapen i slutna system tisk realism och mimesis, som kanske kan tolkas och komponenter. Men i Det himmelska gästa- budet upphör gränserna och spår av mysterium som en livsåskådning i en annorlunda, mycket och motsägelser kan ta form; egenskaper som konkret bemärkelse. Om något helt annat skri- kan fi nnas i vardagen, men som i romanens form ver Öyvind T. Gulliksen: Paal-Helge Haugens på ett unikt sätt kan gestaltas. Människosynen kyrkospel från -talet och deras liturgiska ka- i Det himmelska gästabudet understryker män- raktär och förhållande till T. S. Eliots kyrkospel. niskan som bärare av någonting oskapat, ett Egil Törnqvist avslutar med en uppsats om Ibsen, tomrum. På samma sätt lämnar texten luckor, Strindberg och deras regissörer, som på ett illus- ofärdiga utrymmen som läsaren genom fantasi trativt och fruktbart sätt visar hur den successiva och engagemang får vara med att fylla ut. Texten modernitetsprocessen lett till en åskådningsför- blir alltså en metafor för den människosyn som skjutning mellan skådespelsförfattarna och deras den samtidigt förmedlar. Denna förunderliga egenskap tillhör romanformen och knappast regisserande uttolkare under -talet. livsåskådningsvetenskapen, fi losofi n eller teo- Som synes är detta en stimulerande volym, login. [– – –] (s. ) fyllt av så varierande gods att var och en bör kunna hitta något som tilltalar smak och inrikt- I avdelningen ”Möten mellan texter” dominerar ning. Inte minst samarbetet mellan norska och moderniteten tydligare. Boel Hackman fortsät- svenska forskare känns välgörande och illustrerar ter sina framgångsrika Edith Södergran-studier tydligt vilket behov vi har av ett vidgat litterärt med en uppsats om ungdomsdiktningens este- kulturutbyte i en tid då elementär skandinavisk tik och modernistiska karaktär. Monica Morén kulturnyfi kenhet verkar vara i avtagande. Det är undersöker vad Freuds skrift Die Zukunft einer med största nöje man här läser om norska dik- Illusion kan ha betytt för Karin Boyes världsbild tare man vet ganska litet om och önskar spontant och lyriska språkuppfattning. Maria Essunger mer av varan. jämför Lars Ahlins Natt i marknadstältet med För forskningen både på livsåskådnings- och Francois Mauriacs Ormboet. Ahlin har citerat sin modernitetsområdet bör denna ståtliga men här franske kollega bland annat i Tåbb med manifes- och var något illa korrekturlästa volym ge starka tet, så det är tydligt att denne intresserat honom incitament och väcka produktiv diskussion. Det och att han läst verk av honom. Uppsatsen, yt- är fråga om två fält som säkerligen kommer att terst givande som den i sig är, inriktas emellertid utvecklas i framtiden, i samarbete men också på en illuminerande komparativ livsåskådnings- som självständiga forskningsgrenar. studie utan att eventuell dialogicitet fokuseras. Ingemar Algulin På ett liknande sätt jämför Maria Wennerström Wohrne skarpsinnigt Katarina Frostensons och Henri Michaux’ språksyn och därmed deras ex- Anna Williams, Tillträde till den nya tiden. Fem istentiella förhållningssätt. Det är oerhört upp- berättelser om när Sverige blev modernt. Ivar friskande att se stora men här i Sverige numera Lo-Johansson. Agnes von Krusenstjerna. Vilhelm försummade franska författarskap i dessa litte- Moberg. Moa Martinson. Brutus Östlings Bok- rära kontexter. Slutligen behandlar Lina Sjöberg förlag Symposion. Stockholm/Stehag . Torgny Lindgrens novellsamling Merabs Skönhet () och ställer den intertextuella relationen ”Berättelsen om Sverige” – titeln på första ka- mellan Lindgren och Gamla Testamentet i frukt- pitlet i Anna Williams’ nya bok – är en lysande bar kontakt med berättelsernas livsåskådnings- framställnings- och forskningsidé. I den sam- perspektiv. hällsrealistiska romantraditionen fi nner vi en · Övriga recensioner Övriga recensioner ·
fortlöpande berättelse, en krönika av fi ktiv na- sekvent med tanke på att den sista av de fyra för- tur, som i enskilda verk eller i hela romansviter, fattarna, Moa Martinson, klart överskrider tids- i brett fokus eller i enskilda fragment, kan läsas gränsen såväl bakåt som framåt med sitt breda som en historieskildring av hur Sverige växer och historiskt djupdimensionerade östgötaepos: fram som en modern stat under -talets dy- Drottning Grågyllen (), Vägen under stjär- namiska utveckling. Krönikan behåller sin litte- norna (), Brandliljor () och Livets fest rära karaktär men förmedlar samtidigt en histo- (). Dessa arbeten är emellertid utomordent- risk verklighet, som kanske inga renodlade histo- ligt väl valda: de tangerar varandra, de komplet- rieverk kan tillhandahålla. Den springer visser- terar varandra, och de kontrasterar mot varandra ligen fram ur ett subjektivt författarperspektiv, på ett fruktbart sätt. De sammanfl ätas med var- men den genomsyras av den särskilda universa- andra till en såväl varierad som kontinuerlig ”be- litet och representativitet som litteraturen äger. rättelse om Sverige” alltifrån slutet av -talet Om jag inte minns fel, var det historikern Rolf fram till andra världskriget. Torstendahl som någon gång på -talet påpe- Moderniteten, den nya tiden, är huvudkrite- kade att litteraturen förfogar över en dold källa riet i Anna Williams analyser, och dess olika ma- av historiskt material, som i lyckliga fall kan vara nifestationer utgör en sorts varp som man följer av unikt historiskt intresse. Litteraturforskare genom de inalles verken. Hon refererar vis- har nog i sin estetiska medvetenhet tenderat att serligen i en not till Torsten Petterssons upp- vara lite reserverade mot den aspekten av littera- sats ”Vad är modernitet?” med dess kriteriesys- turen. Men Anna Williams har inspirerats av den tem (industrialisering, demokratisering, sekula- socialhistoriska infallsvinkeln och gjort det med risering och subjektivering), som han lancerat säkra insikter i de teoretiska-metodiska krav som i volymen Modernitetens ansikten – recenserad bör ställas på genren. i denna årgång av Samlaren –, men hon tycks -talet har blivit denna studies litteratur- ha starkare rötter i Marshall Bermans arbete om historiska centrum, säkerligen av det skälet att ”modernism och modernitet”, som utkom också samhällsrealismen då hade en blomstringsperiod i svensk översättning på -talet men vars som gör både material och aspekter rikt givande. ”simplistiska” framställning Torsten Pettersson Anna Williams sätter fyra romanförfattare från tycks förhålla sig mer kritisk till. Hon går i detta decennium och några av deras socialhis- mångt och mycket sina egna vägar och ger en toriskt sett mest signifi kanta verk i fokus. Den starkt fl exibel och pragmatisk bild av hur moder- första analysen gäller Ivar Lo-Johanssons ro- niteten kommer till uttryck hos dessa författare. man Kungsgatan från , den roman som kal- Nationalitetsaspekten spelar en viktig roll i hen- lats ”urbaniseringens epos” (Palmqvist) och som nes framställning, lite oväntat kanhända, men från många synpunkter är en hörnsten i ”berät- den har stöd i Anthony Giddens’ hypotes om att telsen om Sverige”. De sju romanerna i Agnes nationalstatens uppkomst är en förutsättning för von Krusenstjernas svit Fröknarna von Pahlen moderniteten. Det är väl ett antagande som både (–) behandlas framför allt med avse- låter sig sägas och vederläggas, men den har stor ende på visionen av ett nytt människoideal, men betydelse i samband med den motsättning mel- det är överhuvudtaget en betydande vinst med lan stad och land och den urbaniseringsprocess denna studie att den i Birgitta Svanbergs efter- som är ett viktigt tema för Anna Williams och följd lyfter fram vilken rik källa till socialhis- där nationella aspekter onekligen spelade en vik- toriskt studium Pahlen-serien är. Två sviter av tig roll. Urbaniseringen vinklas från olika håll av Vilhelm Moberg ger rikthaltigt med material i de fyra författarna i olika mönster, från lantarbe- fråga om urbaniseringsprocessen: Ulvaskog-se- tarperspektivet hos Lo-Johansson, Moberg och rien Långt från landsvägen () och De knutna Moa Martinson till von Krusenstjernas herr- händerna (), samt Toring-serien: Sänkt sede- gårdsperspektiv. Att ”tillträdet till den nya tiden” betyg (), Sömnlös () och Giv oss jorden innebar ett inträde i en teknisk värld av praktiska (). Valter Sträng-serien Soldat med brutet ge- nymodigheter är också en tråd som ofta åter- vär (), som borde ha mycket att bidra med kommer. när det gäller modernitetsprocessen, har däremot Men den huvudsakliga synvinkeln gäller fallit utanför, sannolikt på grund av den senare ändå det kvinno- och könsrollshistoriska per- tillkomsttiden. Vilket i så fall är en smula inkon- spektivet, där förändringens vindar leder till en · Övriga recensioner Övriga recensioner · komplicerad utveckling av nya sociala kvinno- mellan ”verklighet” och ”fi ktion” som i första och mansidentiteter. Det är framför allt på ”den hand intresserat Anna Williams. nya kvinnan och mannen” som Anna Williams Nu är det det andra skiktet, ”berättelsen om sätter strålkastarljuset. Kvinnorna står i blick- Sverige”, som dominerar perspektivet. Inte bara fånget i von Krusenstjernas aristokratiska uto- Knut Toring utan även Pahlen-seriens och öst- pier, och i Moa Martinsons lantproletära värld götaeposets kvinnor är fi ktiva skapelser som är det i huvudsak kvinnorna som med ny med- bär historiens signifi kans inom sig men inte vetenhet träder in och tar historien i besittning. dess realitet. Det är denna historiska gestalt- ”Tillträdet till den nya tiden” är i hög grad en ning som med all rätt står i centrum och visar kvinnofråga – och därmed också en mansfråga. romanernas inre identitetsskapande represen- Även i Lo-Johanssons och Mobergs mansdomi- tativitet och dess möjligheter att konkretisera nerade romanvärldar lyfter Anna Williams fram ett tidsskeende till en sorts universell syftning. kvinnornas roll och könsrollspelets viktiga signi- Den litterära traditionen däremot har haft min- fi kans. Hon ser intressant nog i epokens littera- dre betydelse i detta sammanhang. Visserligen tur en betydande ovisshet och skepsis rörande en ges det perspektiv främst framåt till exempelvis fundamental förändring i könsrollsfördelningen. Kerstin Ekmans romanserie från -talet. Den Tiden är, verkar det, ännu inte riktigt mogen för tidigare ”Berättelsen” – hos t. ex. Elin Wägner, en genomgripande tro på avgörande förskjut- Maria Sandel, Henning Berger, Martin Koch ningar. Trots detta lancerar Anna Williams köns- och Gustaf Hellström – blir däremot inte belyst, rollsfrågorna med en sådan emfas i denna studie och den realistiska-naturalistiska motivtraditio- av moderniseringsprocessen att de framstår som nens trådar och slingor faller utanför perspek- ett viktigt kriterium på modernitet, rent allmänt tivet. Har exempelvis prostitutionsmotivet hos sorterande under demokratiseringskriteriet men Lo-Johansson och Moberg verkligen sprungit med en betydande självständig rätt. fram ur den socialhistoriska vardagen eller i hö- Det fi nns tre skikt i Anna Williams’ stu- gre grad ur en litterär motivkonvention (Balzac, die: historien i sig, den fi ktiva ”berättelsen om Zola, Strindberg m. fl .)? I sådana kvistiga fråge- Sverige” och slutligen det historiska och kultur- ställningar väljer Anna Williams i första hand fi losofi ska perspektiv som vi är beredda attse historien själv framför inomlitterära infallsvink- utvecklingen genom i efterhand. Den egentliga lar, berättelsen som socialhistorisk representa- historien spelar i och för sig ingen tungt vägande tion framför berättelsen som fi ktivt hantverk i en roll i hennes framställning. Det är ”berättelsens” hantverkskonvention. egen historieskrivning, dess visioner och utopier Det tredje skiktet, kulturteoretiska efter- och ”mytologi” som står i fokus. I samband med handsperspektiv och aspekter av olika slag, spe- behandlingen av Mobergs Toring-serie aktualise- lar däremot en ytterst viktig roll. Boken vimlar ras frågan: ”I vilket förhållande står fi ktionen till av referenser till annan forskning, inte minst kul- verkligheten?” Knut Toring lever endast inom turfi losofi ska teoretiker av olika slag. Typiska är Mobergs romansvit från -talet, påpekas det, följande rader: men hur representativ är Mobergs framställ- ning i relation till den egentliga historien. Anna Marshall Berman har beskrivit det moderna Williams ägnar inget större utrymme åt historisk medvetandet som ett spänningsförhållande mellan förhoppningarna om människans krea- dokumentation, men när hon gör det, ger det re- tiva utveckling och hotet om den plötsliga för- sultat. Som t. ex. när diskussionen under mellan- intelsen av allt detta. En sådan kluvenhet är den krigstiden om kvinnans samhällsuppgift tas upp bärande bilden i Kungsgatan. Romanen igenom apropå Lo-Johanssons Kungsgatan, och det fram- arbetar Ivar Lo-Johansson med det dubbla per- hålls att den socialhistoriska forskningen konsta- spektivet. [– – –] (s. ) terat att de förvärvsarbetande kvinnorna faktiskt blev färre under -talet, något som ger en ta- Kanske har det i framställningen blivit lite för lande bakgrundsrelief åt romanens tragiska kvin- mycket av liknande referenser. Man ska visser- noöden. Kanske hade man rentav önskat sig mer ligen hänvisa till andra forskare när man bygger av den autentiska historien som belysningsma- på deras resultat, men i det här fallet är det sna- terial, mer av tidningsmaterial och historisk do- rare fråga om en sorts teoretisk bekräftelseforsk- kumentation. Men det är inte denna jämförelse ning, där ett luftigt påstående får stöd av andra · Övriga recensioner Övriga recensioner ·
mer eller mindre luftiga påståenden. Och sådana fra . På forhånd lyder det som den fødte ud- teoretiska och andra referenser fyller brödtexten givelsessucces, og lur mig om det ikke også bli- till övermått. Jag har räknat till ca sådana ver det. namnmärkta hänvisningar på bokens drygt Man forstår så udmærket vores udøvende bil- brödtextsidor (alla noter oräknade), och det är ledkunstner-dronnings lyst til at illustrere Blixen. ett ganska högt antal, som närmar sig en referens Fortællingernes i forvejen billedbårne sprog ma- per sida. Man kan naturligtvis ha olika uppfatt- ner det ene billed frem på nethinden efter det ning om värdet av sådana här referensspäckade andet, og decoupagen – som er en slags kollage framställningar. Onekligen får man lust att app- – præsenterer sig som et billede sat sammen af lådera den voluminösa och ofta berikande belä- en mængde små brudstykker i analogi til Blixens senhet som ligger bakom denna inomvetenskap- fortællinger, som tilsvarende udgør et mixtum liga referensram. Men en sak är säker: det teore- compositum af litteratur- og kunsthistoriske tiska rastret stimulerar inte till egen nyfi kenhet referencer. Men alligevel klæder dronningen og och självständiga undersökningar. Det hämmar Blixen ikke hinanden. Hvor dronningens kolla- ibland läsningen, skymmer vad som är egna bi- ger er sødladent kældne og dekorativt harmløse, drag, och skapar en atmosfär av en välmadras- er Blixens montage langt mere vilter og uregerlig. serad forskningskammare där de teoretiskt vita Eller barok – kunne man sige. väggarna inte släpper in nytt ljus. De kulturfi - Som et umiskendeligt moderne træk ved for- losofi ska aspekterna må vara hur givande som fatterskabet står vi nemlig med Blixen overfor helst, men jag hade personligen föredragit att den slags perceptorisk og bevidsthedsmæssig fönstren öppnats ut mot historiskt källmaterial kalejdoskopi, som man kender fra kollagen og i större utsträckning. montagen i ’ernes og ’ernes kunst. Der Det är något av en paradox i detta. För mitt i var tale om billeder, som bevægede sig uroligt denna väldiga teoretiska inbäddning lyfter Anna rundt om motivet, og ofte på en sådan måde at Williams på ett så stimulerande vis fram den forskellige synsvinkler gled ind over hinanden. historiska laddningen i de behandlade verken Der var tale om et opgør med konventionelle bil- och gör deras myller av människor och liv till ledkunstneriske traditioner for opdeling af lærre- en väsentlig del av den ”berättelse om Sverige” det i forgrund, mellemgrund og baggrund o. s. v. som ger oss den fi ktiva versionen av historiens Blixens beskrivelser er i ganske overvældende och modernitetens motsägelsefulla dynamik. grad knyttet til synssansen og idet hun låner fra Undersökningar av detta slag är betydelsefulla bl. a. denne billedkunstneriske genre skaber hun bidrag till litteraturforskningen och kanske et særegent litterært univers, hvis enkeltdele ofte också till historieforskningen, och man kan bara skurrer mod hinanden og tilsammen udgør de hoppas att denna bok följs av nya nedslag i den i et højst fl ertydigt totalbillede, som dog virker vår litteratur ymnigt rika, nationella ”historiebe- sært genkendeligt gennem dets sammensætning rättelsen”. af – ganske vist vidt forskellige – referencer til Ingemar Algulin litteratur og billedkunst gennem fl ere århund- reder. ”C’est le superfl u qui est le nescessaire” (”Det er det overfl ødige, som er det nødven- Hans-Göran Ekman, Karen Blixens paradokser. dige”), som Voltaire har sagt det så udmærket. Om sju romantiska berättelser, Den afrikanska far- Dette citat optræder i Karen Blixens berømte es- men och Vintersagor. Gidlunds förlag, Hedemora say ”Daguerreotypier” fra og med dette citat . leverer hun et glimrende signalement af netop dette aspekt ved sine fortællinger. Der er ingen ende på Blixen. Denne måneds Blixen-udgivelse i Danmark byder på et cele- Hans-Göran Ekman, som er docent i litteratur- bert møde mellem Blixen og hendes majestæt, videnskab ved Uppsalas universitet, har blik for den danske dronning Margrethe. Sidstnævnte denne side af forfatterskabet. Han viser, hvor- har i sine ledige stunder syslet med papirklip, dan Blixen sammenstykker sine fortællinger ved som hun har sat sammen til såkaldte decoupa- at skæve til bl. a. Shakespeare, Goethe, Blicher, ger, og disse tjener nu som illustrationer til en ny H. C. Andersen, omas Mann. Det er hans pragtudgave af Blixens Syv fantastiske fortællinger fortjeneste, at han udvider feltet af inspirations-