Det sista utställningsrummet

En jämförande undersökning av museibutikens roll för två temporära konstutställningar

Elin Ranestål Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet VT 2019

Institutionen för kultur och estetik, Konstvetenskap 106 91 Stockholms universitet 08-16 20 00 vx

Handledare: Jacob Kimvall

Titel och undertitel: Det sista utställningsrummet: En jämförande undersökning av museibutikens roll för två temporära konstutställningar

Författare: Elin Ranestål

Kontaktuppgifter till författaren: [email protected]

Uppsatsnivå (kandidat-, magister- eller masteruppsats): Kandidatuppsats

Ventileringstermin: VT 2019

ABSTRACT:

Syftet med denna uppsats är att undersöka de föremål som säljs i museibutikerna i anknytning till två temporära konstutställningar och vilken roll dessa spelar för upplevelsen av utställningarna. De studerade utställningarna är Gilbert & George The Great Exhibition på Moderna Museet i Stockholm och Dansk guldålder på Nationalmuseum i Stockholm. Undersökningen utgår från ett forskningsläge där museibutikens pedagogiska eller på andra sätt inkluderande potential framhålls. Materialet består av utställningarna och deras texter, butikerna och deras displayer och föremålen som presenteras i dem. Utifrån ett besökarperspektiv jämförs föremålen i förhållande till Sharon Macdonalds kategorier mimetiska och förflyttade reproduktioner, insignier och associationer. Butiksdisplayernas samlade uttryck analyseras med hjälp av Roland Barthes semiotiska begrepp syntagm och syntax. Resultaten diskuteras sedan i förhållande till Carol Duncans definitioner av det estetiska respektive det bildande konstmuseet. Undersökningen visar att de studerade museibutikernas displayer anknyter till utställningarna genom att erbjuda en fördjupning genom associationer och temabaserade föremål men även en repetition av verken. Displayerna uttrycker också teman som på olika sätt avviker från eller vinklar utställningarnas verk och texter. Studien visar även hur museibutikerna riktar sig till den publik museet har och presenterar föremålen utifrån den målgruppen genom att relatera till samtida fenomen och trender. Museibutikernas displayer diskuteras som förlängningar av museernas presentation av konsten i utställningarna i förhållande till definitionerna av ett estetiskt och ett bildande konstmuseum.

Nyckelord: museibutik, reproduktion, konstmuseum, museipedagogik, Barthes, Duncan, semiotik, Macdonald, butiksdisplay Innehåll

Inledning 1 Syfte 2 Frågeställningar 3 Tidigare forskning 3 Teori och metod 5 Konstmuseet och dess besökare 5 Föremål 5 Semiotik 6 Material och avgränsning 8 Disposition 9 Gilbert & George The Great Exhibition 11 Utställningen 11 Butiken 11 Bokbordet och reproduktionerna 12 Föremålsbordet 13 ”Brittiskhet” 14 ”The modern gentleman” 16 Tillverkarna 16 Andra teman 17 Dansk guldålder 18 Utställningen 18 Butiken 19 Displayen 19 Reproduktionerna 20 ”Gammaldagshet” 21 Intimitet och närhet 23 Andra teman 23 Jämförelse 24 Utställningarna 24 Föremålen 24 Teman och syntagmer 25 Målgrupp 27

Avslutande diskussion 28 Källor och litteratur 30 Bildförteckning 34 Bilagor Inledning

För många av oss innebär ett besök i butiken på ett konstmuseum en del av hela museiupplevelsen, det är något som hör till och som vi tar för givet. Efter att ha rört oss vördnadsfullt och långsamt i utställningsrummen och blivit överösta av visuella intryck blir butiken i kontrast en oas att andas ut i. Här får vi äntligen möjligheten att ta på föremål, något vi vet sen barnsben är strängt förbjudet i utställningsrummen. Vi kan prata med varandra utan att riskera menande blickar från andra besökare och våra rörelser blir lättare och mer avslappnade. Kanske letar vi efter något särskilt, en reproduktion av något verk vi fastnade för i utställningen och som vi föreställer oss hänga på en vägg i det egna hemmet. Kanske är vi på jakt efter en passande present till någon och vet från tidigare besök att här finns föremål som balanserar på gränsen mellan allmänt och personligt, föremål som kan vara roliga och lättsamma men ändå ha den där underliggande tonen av mening och innehåll som museisammanhanget för med sig. När vi sedan lämnar museet med en papperspåse prydd av ett konstmuseums logga signalerar vi också till omvärlden vilken sorts person vi är - någon med kulturella intressen som är välbekant med konstmuseets miljö och innehåll. Vår omgivning blir också direkt varse att det vi har i påsen är något av en viss kvalitet och meningsfullhet, det är nämligen något som direkt refererar till den kulturella sfär som ett konstmuseum tillhör. En kartläggning gjord av konsthistorikern Jamie Larkin visar att 80 % av besökare vid engelska museer och kulturarv besöker de butiker som finns i anknytning till platserna.1 Många museibesökare går inte ens in på utställningarna, siffror från Moderna Museet 2015 visade att ungefär 40 % av publiken bara rörde sig i de andra delarna av museet, såsom café, restaurang och butik.2 De mest populära museibutikerna i världen kan också marknadsföras som utflyktsmål i sig, vilket tyder på deras förmåga att vara mer än bara en del av museet och samtidigt utmärka sig som mer än en vanlig butik.3 Museibutikerna har också i sitt utbud gått från att främst tillhandahålla böcker och läromedel för fördjupning, till att nu även erbjuda föremål som leksaker, klädesplagg, inredningsföremål och presentartiklar.4 I och med föremålens koppling till museet förknippas de också med en viss kvalitet och autenticitet.5 Medie- och kommunikationsforskaren Alison Griffiths menar att ”For present-day visitors, shopping is now perceived as an integral part of the museum experience, with satellite shops selling merchandise relating to an exhibit constituting the final room of a show [...]”.6 Mycket

1 Jamie Larkin, ”All Museums Will Become Department Stores: The Development and Implication of Retailing at Museums and Heritage Sites”, Archaeology International, Nr. 19, 2016, s. 109. 2 Moderna Museet, Årsredovisning 2015, s. 21, https://www.modernamuseet.se/stockholm/wp- content/uploads/sites/3/2015/05/%C3%85rsredovisning-2015.pdf (2019-05-22). 3 Fiona Dunlop, ”10 of the Best Museum Shops Around the World”, The Guardian (2015-12-14). 4 Britta Zetterström Geschwind, Publika museum: Materialiseringar av demokratiska ideal på Statens Historiska Museum 1943-2013, diss., Stockholms Universitet, Stockholm, 2017, s. 112-125 5 Zetterström Geschwind 2017, s. 109. 6 Allison Griffiths, Wondrous Difference: Cinema, Anthropology and Turn-of-the-Century Visual Culture, Columbia University Press, New York, 2001, s.11.

1 av den forskning som gjorts om museibutiken inom olika fält pekar på att den även fyller en pedagogisk funktion för besökaren och att den blir en plats att reflektera över och diskutera våra upplevelser från utställningarna.7 Den är också ett rum som inte bär med sig samma känsla av vördnad och auktoritet som ett utställningsrum, utan en plats många känner sig mer bekväma i och vana vid.8 Andra forskare är mer kritiska till den roll museibutiken fått, Jerome De Groot behandlar i sin bok Consuming History: Historians and Heritage in Contemporary Popular Culture vad han ser som problematiskt med museibutikens utveckling. Han menar att det är en del av kommodifieringen av kulturarv, där besökaren förvandlas till en kund som konsumerar ett varumärke snarare än en upplevelse. Detta medför även en känsla av att tillåtas interagera med kulturarvet och inte bara betrakta det, samt möjligheten att förse sig med föremål som för med sig någon form av kulturellt kapital, men det skapar också enligt De Groot en homogenisering av museiupplevelsen i strävan efter en ökad kommersialisering.9 Det blir tydligt att museibutiken är en del, om än en omstridd sådan, av museet som helhet. Med bakgrund i flera undersökningar som visar att museet som institution har högre trovärdighet än exempelvis universitet och massmedier, blir även studier av de meningar och budskap man förmedlar en viktig uppgift för forskningen.10 Men om museibutiken nu besitter en sådan pedagogisk och inkluderande potential för museet, hur ser relationen mellan utställning och butik ut i praktiken? Och påverkas det vi tar med oss från en utställning av vår vistelse i butiken?

Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken roll museibutiken spelar för upplevelsen av ett konstmuseum och på vilka sätt föremålen man säljer knyter an till verken i utställningarna. I och med att den forskning som gjorts i ämnet främst fokuserar på museibutiken som fenomen så kan en fallundersökning där de faktiska föremålen undersöks från en konstvetenskaplig utgångspunkt möjliggöra en fördjupning i ämnet och ett tillfälle att pröva de teorier och antaganden som utarbetats inom andra discipliner.

7 Eilean Hooper-Greenhill, Museums and Their Visitors, Routledge, London, 1994. s. 93, Larkin 2016, Zetterström Geschwind 2017 s. 107-130. 8 Zetterström Geschwind 2017, s. 130. 9 Jerome De Groot, Consuming History: Historians and Heritage in Contemporary Popular Culture, Routledge, London, 2016, s. 299-300. 10 Jeff Werner, Postdemokratisk kultur, Gidlunds förlag, Möklinta, 2018, s. 80.

2

Frågeställningar

- På vilka sätt knyter föremålen i museibutiken an till verken i utställningarna? Skiljer sig detta åt mellan de två undersökta museerna?

- Hur påverkar presentationen av föremålen deras övergripande uttryck?

- Vad kan man utläsa från föremålen och displayerna gällande museibutikens inkluderande och pedagogiska potential?

Tidigare forskning Som Macdonald framhåller är forskningen om museibesökaren inte samordnad, eftersom den täcks av en rad olika vetenskapliga discipliner.11 Än mer så blir fallet när man räknar in de rum som museibesökaren rör sig i men som inte utgör en del av själva utställningarna, såsom restauranger, caféer och museibutiker. Att redogöra för all forskning om konstmuseet och dess meningsskapande rum blir därmed alltför omfattande. Fokus ligger därför på den forskning som framhåller museibutikens pedagogiska potential, vilken även är utgångspunkten för frågeställningarna. När Pierre Bourdieu tillsammans med Alain Darbel och Dominique Schnapper undersökte Europas konstmuseer på 1970-talet, kunde de konstatera att museerna reproducerade klasskillnaderna i samhället, i och med att de förutsatte en sorts uppfostran och bildning som till största del var förunnat de mest privilegierade.12 Antropologen Margaret Mead publicerade som en reaktion på Bourdieus undersökning en artikel i Museum News, där hon argumenterade för att museer borde investera i butiker och restauranger för att på så sätt locka den publik som var ovana konstmuseibesökare.13 Det har alltså funnits en uppfattning om museibutiken som ett inkluderande rum åtminstone sedan Bourdieus inflytelserika studie. Även samtida museologer som Eilean Hooper-Greenhill förespråkar en holistisk syn på museibyggnaden och för att kunna välkomna besökare - särskilt ovana museibesökare - krävs det att alla delar, inklusive butiken, fungerar ihop som en helhet.14 En annan aspekt hon tar upp är museibutikens pedagogiska potential; föremålen som säljs i butiken kan anknyta till de teman som visas upp i utställningarna och bli vad hon kallar educational maximisers.15 Här kan även arbeten inom andra discipliner nämnas, såsom Tony Kents, professor i Fashion Marketing, undersökning där han föreslår att ett besök i museibutiken är en förlängning av den lärandeupplevelse som museet erbjuder utifrån utställningarna. Butiken tillåter besökaren

11 Sharon Macdonald, ”Interconnecting: Museum Visiting and Exhibition Design”, CoDesign, Volym 3, nr 1, 2007, s. 149. 12 Andrew McClellan ”A Brief History of the Art Museum Public”, Art and Its Publics: Museum Studies at the Millennium, Andrew McClellan (red.), Blackwell, Malden, MA, 2003, s. 32. 13 McClellan 2003, s. 32. 14 Hooper-Greenhill 1994, s. 88. 15 Hooper-Greenhill 1994, s. 93.

3 att ta ett steg tillbaka och reflektera över utställningen och föreslår även en fördjupning i och med de böcker och andra läromedel man säljer.16 Han utvecklar även en teori om boken som museibutiksföremål och menar att den inte har samma funktion som en reproduktion eller andra vanliga föremål i butiken, på så sätt att den erbjuder mer läsning och tolkning och därmed är ett mer interaktivt och komplext föremål. Han menar dock att den även skulle kunna fungera mer som en souvenir; att vissa inte läser böckerna utan använder dem i rent dekorativt syfte.17 Även Margot A. Wallace betonar den pedagogiska faktorn och diskuterar museibutikerna som educational extensions i hennes bok Museum Branding.18 När det gäller föremålen i museibutiker, finns några fallundersökningar som tangerar denna uppsats ämne och som därför bör presenteras närmare. Konsthistorikern Jamie Larkin gör en undersökning av butiken i anknytning till klosterruinen Whitby Abbey i Yorkshire. Hans resultat baseras dock på en mer överblickande studie av butikens utbud och funktionerna de fyller.19 Larkin menar att föremålen till försäljning bidrar till upplevelsen genom att kontextualisera den, dels historiskt, dels kulturellt, men också geografiskt. Därigenom skapar museibutiken möjligheter för nya och bredare narrativ som besökaren kan tolka sin vistelse genom.20 Konsthistorikern Margaret Talis undersökning av två retrospektiv om konstnären Joseph Beuys inkluderar även analysen av några föremål som säljs i anknytning till en av de undersökta utställningarna. Hon visar hur nyckelringar och halsband i butiken knyter an till ett narrativ om Beuys och hans roll för tysk konst efter andra världskriget.21 Jane Browns undersökning handlar om de butiker som ligger i anknytning till Dark Tourism Sites och om hur de känsliga ämnen som ligger till grund för museerna leder till frågor om anständighet och lämplighet för de föremål man kan sälja.22 Etnologen Britta Zetterström Geschwinds avhandling om Historiska Museet behandlar även utvecklingen av deras museibutik och funktionen den har fyllt under årtiondena. Hon menar att museibutiken är ett rum i museet som är mer tillåtande och avslappnat än själva utställningsrummen, då vi ofta känner oss mer vana och bekväma i rollen som konsumenter än som museibesökare. I den kontexten kan museibutiken underlätta samtal om upplevelser från utställningen; man vågar ställa frågor då man inte ser på de butiksanställda som auktoriteter på samma sätt som annan museipersonal.23 Hon gör även en iakttagelse om hur butikens utbud inte alltid återspeglade de riktlinjer man som museum tagit fram för utställningarna utifrån ett

16 Tony Kent, ”The Role of the Museum Shop in Extending the Visitor Experience”, International Journal of Nonprofit and Voluntary Sector Marketing, nr 15, 2010, s. 75. 17 Kent 2010, s. 74. 18 Margot A. Wallace, Museum Branding: How to Create and Maintain Image, Loyalty, and Support, AltaMira Press, Lanham, MD, 2006, s. 81. 19 Larkin 2016, 117-119. 20 Larkin 2016, 117-118. 21 Margaret Tali, Absence and Difficult Knowledge in Contemporary Art Museums, Routledge, New York, 2017, s. 22. 22 Jane Brown, ”Dark Tourism Shops: Selling ’Dark’ and ’Difficult’ Products”, International Journal of Culture, Tourism and Hospitality Research, Volym 7, nr 3, 2013, s. 272-280. 23 Zetterström Geschwind 2017, s. 130.

4 genusperspektiv, men även hur föremålen i butikens barnavdelning verkade ha en större attraktionskraft än de pedagogiska och interaktiva insatserna som riktade sig till museets yngsta besökare.24 Den här undersökningen tar avstamp i den presenterade forskningen inom flera vetenskapliga fält som påpekar museibutikens pedagogiska och på andra sätt inkluderande potential. Den gör däremot en utförligare fallundersökning än de ovan nämnda studierna, med ett fokus på meningsöverföringen mellan utställning och museibutiksdisplay.

Teori och metod

Konstmuseet och dess besökare Trots att Bourdieus undersökning, som nämnts i föregående avsnitt, har många decennier på nacken, menar bland andra konsthistorikern och museologen Andrew McClellan och sociologen Nick Prior att den fortfarande är relevant för hur dagens konstmuseer ser ut och verkar.25 Enligt Bourdieus teorier finns det en social distinktion mellan dem som förstår konsten och har verktygen för att kunna läsa den och sätta den i ett större och historiskt sammanhang och dem som inte besitter den nödvändiga kunskapen för att göra det.26 När det gäller själva konstmuseet och hur den presenterar konsten för besökare, menar konsthistorikern Carol Duncan att det finns två olika ideal, nämligen det estetiska museet och det bildande museet. Där det bildande museet presenterar konstverken som konsthistoriska föremål, har det estetiska museet en syn på konsten som unik och transcendental och man vill utforma museet som en plats för kontemplation där konsten tillåts tala för sig själv.27 De allra flesta konstmuseer hamnar givetvis någonstans mittemellan dessa två motpoler, men jag finner dem ändå användbara som mallar gentemot vilka jag kan jämföra resultaten från de undersökta museerna.

Föremål Undersökningen av föremålen sker utifrån Sharon Macdonalds kategoriseringar. Hon har skrivit ett flertal artiklar där hon utforskar vilka typer av föremål som säljs och vad dessa innebär för butikens funktion. Hon delar åsikten att butiken inte ska ses som ett tillägg och menar att den är en del av ”the complex object-identity work that museums perform.”28 Macdonald beskriver museibutiken som en del av museets ekonomi i bemärkelsen att den

24 Zetterström Geschwind 2017, s. 133-136. 25 McClellan 2003, s. 38, Nick Prior ”Having One’s Tate and Eating It: Transformations of the Museum in a Hypermodern Era”, Art and Its Publics: Museum Studies at the Millennium, Andrew McClellan (red.), Blackwell, Malden, MA, 2003, s. 60. 26 Pierre Bourdieu och Alain Darbel, The Love of Art: European Art Museums and Their Public, Polity, Cambridge, 1991, s. 37-39. 27 Carol Duncan, Civilizing Rituals: Inside Public Art Museums, Routledge, London, 1995, s. 4. 28 Sharon Macdonald, ”The Shop: Multiple Economies of Things in Museums”, MuseumX. Zur Neuvermessung eines mehrdimensionalen Raumes, Friedrich von Bose, Kerstin Poehls, Franka Schneider och Annett Schulze (red.), Panama Verlag, Berlin, 2012, s. 53.

5 genererar intäkter åt verksamheten, men även att den utgör en del av andra ekonomier. För det första erbjuder den en sensorisk ekonomi (sensory economy), i och med att den tillåter museibesökaren att känna på föremålen eller att på andra sätt tillägna sig dem mer än rent visuellt. Den erbjuder även en ägande ekonomi (economy of possession), då man som besökare och konsument tillåts ta med föremålen hem. De går så att säga från ett kollektivt ägande till ett privat ägande. Slutligen är den en del av en meningsekonomi (economy of meaning); den tänjer på gränsen mellan kulturella föremål och varor (commodities) och ger också möjligheten att göra den annars flyktiga museiupplevelsen till någonting mer beständigt och något som kan tilldelas nya värden och meningar för ägaren.29 Museibutiken manifesterar kopplingen mellan föremålen man säljer och museet och ger dem därmed ett lager av mening. Macdonald menar att detta sker dels genom hur föremålen presenteras (modes of display), dels genom föremålen i sig. Museibutikens utformning och skyltning kan likna och referera till museiutställningen genom att låta föremål stå inglasade eller genom användandet av liknande belysning och skyltning.30 Konsthistorikern Jamie Larkin skriver även om hur museibutiken har gått från att erbjuda souvenirer till att sälja mer sofistikerade och för museet anpassade produkter och att man därmed också har rört sig mot en sfär av kulturproduktion. Han menar att ”In many ways this serves to translate the culture of the site into a contemporary idiom for the visitor”.31 Macdonald har utvecklat en sorts taxonomi över föremålen i en museibutik utifrån hur de uttrycker sin koppling till museet som hon menar kan ske på tre olika sätt. Den första kategorin föremål är reproduktioner. Dessa kan dels vara det hon kallar mimetiska reproduktioner av föremål i museet – ofta i en mindre version än originalet – eller förflyttade reproduktioner (relocated reproductions), vilket syftar på de föremål, exempelvis ett bokmärke, som bär en bild av ett museiföremål såsom en målning. Den andra kategorin är insignier (insignia), föremål som bär museets namn eller logga. Den tredje kategorin, associationer (associations), är de föremål som förankrar sin koppling till museet på mindre uppenbara sätt. Det kan handla om föremål som refererar till museiföremål från andra museer men ofta är de mer temabaserade. Många museibutiker har böcker som handlar om ämnen som berörs i museiutställningarna och ett museum med föremål från Egypten kan exempelvis sälja dekorationer i egyptisk stil.32

Semiotik De olika butiksdisplayerna och föremålen inom dem analyseras utifrån en semiotisk begreppsram, med utgångspunkt i Roland Barthes text Semantics of the Object.33 Semiotik som teori syftar till tolkningen av tecken. I en analys av materiella ting studeras dessa som tecken, vars mening och betydelse kan förstås genom semiotiska verktyg. Tecken är i

29 Macdonald 2012, s. 52. 30 Macdonald 2012, s. 45-49. 31 Larkin 2016, s. 115. 32 Macdonald 2012, s. 49-51. 33 Roland Barthes, The Semiotic Challenge, University of California Press, Berkeley, 1994, s. 179-190.

6 sammanhanget saker som representerar, eller kan representera, andra saker. En flagga kan exempelvis representera ett visst land och dess kultur och värderingar.34 Barthes förklarar föremålets roll som tecken med att det ligger i skärningspunkten mellan två koordinater. Den första koordinaten är den symboliska och grundas i det faktum att varje föremål uttrycker ett innehåll; det är en signifikant för ett signifikat.35 I en reklambild för pasta är användandet av den italienska flaggans färger uttryck för en viss ”italienskhet” exempelvis; det är alltså inte Italien i sig man refererar till utan en uppfattad bild av landet och dess kultur. Den andra koordinaten består av en klassificering, en uppfattning om hur föremål ordnas och delas upp utefter deras funktion, något som vi bär med oss och som kommer till uttryck i exempelvis varuhus.36 Barthes menar att en samling föremål bör tolkas utifrån dess samlade uttryck eller syntagm; deras mening blir därigenom förlängd. Föremålen hör bara ihop på så sätt att de är placerade i ett nära förhållande till varandra men befinner sig i och med det inom ett sammanhang, en syntax. I den här undersökningen blir Barthes begrepp verktyg för att studera hur föremålen i samma display anknyter till varandra, vilka teman som uppstår genom deras sammanställning och även föremålens och deras uttrycks koppling till utställningen. Som Barthes framhåller finns det alltid fler än en möjlig tolkning av ett objekt. Eftersom tolkningen beror på uttolkaren och inte tecknet i sig, kan den därför se annorlunda ut från individ till individ, samtidigt som en individ kan göra flera tolkningar av ett föremål simultant. Han menar däremot att i våra tolkningar finns en överföring av mening som rör sig mellan människor och skapar en viss typ av förståelse av ett föremål.37 Han framhåller att tecknet inte bara kommunicerar med oss (communicates) utan bär även på en betydelse (signifies) och är därigenom del av en struktur av tecken som består av olikheter, oppositioner och kontraster.38 Ytterligare två begrepp hämtas från Rune Monös bok Design for Product Understanding: The Aesthetics of Design From a Semiotic Approach som riktar sig till studenter inom produktdesign. Han använder sig av olika semiotiska begrepp och teorier för att beskriva mötet mellan föremål och människor. Det första begreppet, meta-produkt, beskriver Monö som det en betraktare eller konsument kan läsa in i ett föremål som går utanför dess rent estetiska och praktiska funktioner, såsom dess trendighet eller lyxighet.39 Monö använder sig även av några litterära begrepp för att beskriva olika sätt en produkt kan tala till konsumenter på. Ett av dessa, pun, eller ordlek, syftar till ett föremål som tar sin form från ett annat område för att på så sätt skapa en komisk effekt och tilltala en viss målgrupp.40 Det är en form av tilltal eller uttryck som även kräver en viss förförståelse eller kännedom av det föremålet refererar till. Monös begrepp kan ses som en utveckling eller fördjupning av

34 Arthur Asa Berger, What Objects Mean: An Introduction to Material Culture, Left Coast Press, Walnut Creek, CA, 2009, s. 39. 35 Barthes 1994, s. 183. 36 Barthes 1994, s. 184. 37 Barthes 1994, s. 187-188. 38 Barthes 1994, s. 180. 39 Rune G. Monö, Design for Product Understanding: The Aesthetics of Design From a Semiotic Approach, Liber, Stockholm, 1997, s. 19-21, 166. 40 Monö 1997, s. 71-72.

7 semiotiska teorier och jag finner dem användbara för undersökningen, då de kan användas för att beskriva uttrycket eller associationerna ett föremål och dess varumärke för med sig som kan sägas gå utanför det enskilda föremålets uttryck. Det är alltså med denna utgångspunkt följande undersökning placeras, utifrån en etablerad syn inom olika forskningsfält på museibutiken som en integrerad del av museet med en pedagogisk eller på andra sätt inkluderande potential. Undersökningen av de föremål som presenteras i butiksdisplayerna kommer utgå från Macdonalds kategorier – mimetiska respektive förflyttade reproduktioner, insignier och associationer – för att klargöra deras koppling till utställningarna. Utifrån Barthes semiotiska begrepp redogörs sedan det samlade uttrycket eller syntagmen för displayens kontext, dess syntax, och hur denna fungerar som en överförd mening från utställningen. Resultaten kommer även att jämföras mot Duncans definitioner av ett estetiskt respektive ett bildande museum.

Material och avgränsning Materialet för denna uppsats består av de butiksdisplayer och föremålen inom dem som finns i anknytning till två temporära utställningar. Den första är Gilbert & George The Great Exhibition på Moderna Museet och den andra är Dansk guldålder på Nationalmuseum. Jag har utgått från ett besök vardera i de två olika temporära utställningarna och deras museibutiker och de föremål som fanns representerade då. Utifrån mina egna upplevelser på plats har jag sedan jämfört utställningarna med de delar av museibutikerna som var tillägnade utställningarna i fråga. Jag har tittat på hur föremålen samverkar med varandra inom displayen, men också hur de knyter an till utställningarna – i stort och till enskilda verk. För att skapa en bredare uppfattning om det sammanhang som föremålen och utställningarna ingår i, har jag även utgått från utställningstexterna, utställningskatalogerna, museernas hemsidor och även några artiklar om utställningarna och konstnärerna. För att stärka mina argument kring de teman jag upplever mig se i butiksdisplayerna, har jag även refererat till olika artiklar som beskriver de fenomen eller trender man anspelar på. Det är mycket troligt att butikernas displayer har förändrats under utställningens gång beroende på vilka föremål som finns i lager och så vidare, men undersökningen kommer att utgå från ett besökarperspektiv och därmed hur föremålen presenterades under de besök jag själv gjorde. Det har också varit nödvändigt för arbetets omfång att avgränsa analysen av besöksupplevelsen till utbytet mellan den enskilda utställningen och museibutiken, med särskild fokus på föremålen kopplade till utställningen. På samma sätt som det blir omöjligt att ta hänsyn till varje besökares referensram och förkunskap, har jag inte heller tagit hänsyn till möjliga rörelsemönster och upplevelser i museibyggnaden i stort. Samtidigt som min ambition är att i generella drag redogöra för olika möjliga tolkningar av butiksdisplayerna och föremålen utifrån det sammanhang de befinner sig i, inser jag begränsningarna som mina egna referensramar och förkunskaper utgör. Jag utgår dock från Barthes teori om att den grundläggande överföringen av mening som sker i mötet mellan ett föremål och en människa inte skiljer sig avsevärt mycket mellan individer och att det finns en typ av grundförståelse av

8 föremål som delas av medlemmarna inom en viss kultur.41 För att kunna göra en analys av föremålen och deras sammanhang används en semiotisk metod. Undersökningen kommer alltså inte innefatta en djupdykande semiotisk analys av varje föremål, utan fokusera på att studera dem som tecken i ett sammanhang och med relevanta begrepp beskriva hur de relaterar till varandra. Vissa föremål som spelar en stor roll för det samlade uttrycket, eller på andra sätt är intressanta i undersökningen, kommer dock behandlas med längre resonemang. Det undersökta materialet kretsar kring två temporära utställningar, delvis för att det blir en naturlig avgränsning för ett annars alltför brett område men det passar även uppsatsens syfte, då en temporär utställning ofta korresponderar med en utvald och tydligt grupperad samling föremål i butiken. De temporära utställningarnas utveckling och den ökade förekomsten av stora ”blockbusterutställningar” har även på många sätt skett parallellt med museibutikernas expanderande betydelse, som olika sätt att locka nya besökare på.42 Valet av utställningar baserades på de program som museerna presenterade för perioden då arbetet skrevs och på att de två undersökta museerna är några av Stockholms mest populära och har varsin profilerad museibutik som lämpade sig för undersökningens syfte. Utställningarna och butikerna har även många uppenbara skillnader, vilket gör en jämförande analys intressant i sammanhanget. Teman som branding eller föremålens säljbarhet kommer inte gås in på närmare då detta skulle ta arbetet i en annan riktning än analysen av butikernas pedagogiska potential. Detta har dock med all sannolikhet en stor betydelse för vilka föremål man säljer i museibutiken, något som bland andra Zetterström Geschwind visar i sitt arbete.43

Disposition I undersökningens första del undersöks de föremål som säljs i anknytning till utställningen Gilbert & George The Great Exhibition på Moderna Museet, för att i den andra behandla föremålen i Nationalmuseums butik kopplade till utställningen Dansk guldålder. De två första delarna av undersökningen inleds med en kort beskrivning av respektive utställning och museibutik, för att sedan göra närmare studier av butiksdisplayerna och föremålen representerade i dessa. I kapitlet om The Great Exhibition redogörs först för displayen bestående av böcker och reproduktioner och sedan det bord främst ägnat åt andra sorters föremål. Dessa analyseras sedan utifrån två uppfattade teman eller uttryck, ”brittiskhet” och ”the modern gentleman”. I det andra kapitlet beskrivs först den display med föremål kopplade till Dansk guldålder, för att sedan redogöra för de olika reproduktioner som säljs, med fokus på de som återkommer mest i sortimentet. Därefter följer en analys av ett föremål som sticker ut i sammanhanget, en karamellpåse, och hur denna påverkar displayen. Kapitlet avslutas med en diskussion om vilka teman som är representerade i displayen och vilka teman som inte är det. I undersökningens tredje och avslutande del jämförs resultaten från de två olika

41 Barthes 1994, s. 187-188. 42 McClellan 2003, s. 32, Werner 2011, s. 43, Jeff Werner, ”Samlingar och samlande”, Fådda och försmådda: Samlingarnas historia vid Göteborgs konstmuseum i Skiascope, Volym 5, 2012, s. 72. 43 Zetterström Geschwind 2017, s. 121-125.

9 museerna med varandra för att diskutera skillnader och likheter dem emellan. Uppsatsen avslutas med en sammanfattning av de slutsatser som dras utifrån undersökningen och en kort diskussion om möjliga frågor för framtida forskning inom området. Bilder på displayer och utställningstexter finns som bilagor i slutet av arbetet då dessa refereras till kontinuerligt.

10

Gilbert & George The Great Exhibition

Utställningen Gilbert & George The Great Exhibition som pågick 9 februari - 12 maj 2019 består av ett femtiotal verk ur konstnärsduons samlade produktion, där de tidigaste verken är från 1972 och de senaste från 2016. Många av verken är stora och täcker hela väggar i utställningsrummet och i ett litet häfte (vars text återfinns på museets hemsida) som man kan ta med sig in på utställningen står att ”Deras bilder fyller väggarna från golv till tak. De är på samma gång groteska och strama, surrealistiska och symboliska, men de inordnas alltid i de strikta rutmönster som är duons signum”.44 Häftet är det enda som finns i textväg i utställningsrummet förutom precis vid ingången där texten We Are Only Human Sculptors från 1970 står på en vägg och texten What Our Art Means från 1986 står på den motsatta väggen; båda är texter som konstnärerna själva skrivit om deras konst. Utanför utställningen visas även samtal med konstnärerna på en TV-skärm. Väggarna runt utställningsrummet som möter besökaren i entrén täcks av olika fraser där ordet Fuck förekommer, såsom ”FUCKING TODAY” och ”THE WINNER FUCKS ALL”. Häftet kan fungera som en vägledning för den ovane konstmuseibesökaren – ett sätt att överbrygga skillnaden mellan det pedagogiska och det estetiska museet enligt Carol Duncans definitioner. Samtidigt handlar den information man får i häftet till stor del om Gilbert & Georges historia och centrala teman. Man erbjuds inga egentliga tolkningar eller läsningar av de enskilda verken utan konsten tillåts tala för sig själv, något som också är utmärkande för det estetiska museet.45

Butiken Moderna Museets butik ligger i entrén på plan 4. De två ingångarna till butiken ligger på vardera sida om informationen/biljettkassan som bildar som ett hörn på butiksdelen. Föremålen man säljer sträcker sig ut i entrédelen av museet genom att borden ställs utanför butiken och affischer hängs längs med väggarna. Besökaren passerar ingångarna till butiken både när man rör sig mot garderoberna och toaletterna åt ena hållet och restaurangen åt det andra. Butiken blir därför både en avgränsad del av byggnaden som samtidigt gör anspråk på de utrymmen där besökarna rör sig. På hemsidan står beskrivningen ”Moderna Museets butik har ett spännande sortiment för alla åldrar i olika prisnivåer. Här finns konst, foto, arkitektur och designrelaterade presenter samt vykort, affischer, kataloger och över 3000 boktitlar. Vi säljer Moderna Museets kataloger samt särskilt framtagen litteratur och produkter som anknyter till de aktuella utställningarna. I utbudet speglas konsten från början av 1900-talet och framåt”.46

44 Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion-gilbert-george/ (2019- 05-22). 45 Duncan 1995, s. 4. 46 Moderna Museet Webshop, https://webshop.modernamuseet.se/sv/besoka-butiken (2019-05-22).

11

Bokbordet och reproduktionerna Utställningen om Gilbert & George representeras först och främst i form av fyra stycken affischer som finns upphängda på en vägg utanför butiken. Bredvid dem står ett bord där dels affischerna finns att köpa men även utställningskatalogen, boken Gilbert & George: Intimate Conversations with François Jonquet, en LP-skiva med titeln The Thoughts of Gilbert & George och tre stycken vykort med reproduktioner av verk från utställningen. På bordet bredvid finns sju stycken andra böcker, bland annat The Meal: A Conversation with Gilbert & George men även Dancing with Myself, katalogen från utställningen med samma namn där Gilbert & George och andra konstnärer utgjorde exempel på ”[...] the primordial importance of the artist’s role as actor and material of his own creations”.47 Vidare finns en bok om performancekonst, Performance in Contemporary Art och How Art Made Pop and Pop Became Art, titlar som kan fungera som fördjupning om Gilbert & George och liknande konstnärer. Man hittar även boken We Go to the Gallery: Dung Beetle Reading Scheme 1a, en konstpedagogisk bok riktad till föräldrar.48 Slutligen finns böckerna Ways of Being: Advice for Artists by Artists och Sartorial: The Art of Looking Like an Artist. Här erbjuder man alltså en fördjupning utifrån Gilbert & Georges konstnärskap som går i en riktning med fokus på deras självpresentation och tolkning av deras vardagsliv som performance. I utställningshäftet står det att ”Gilbert & George inte bara skapar sin konst – de lever den, och deras vardag är lika rigorös som den är kreativ”.49 Böckerna som inte explicit handlar om konstnärsduon kan därför sägas vara associationer utifrån Macdonalds definitioner; de bygger vidare på teman förknippade med Gilbert & George.50 Vykorten föreställer verken TOFFS OUT!, VOMIT och THEY SHOT THEM!, alla från 2014. Två av de fyra affischerna föreställer verk från 1977, en är från fem år senare och den sista är från 2016. Det är alltså en period av 30 år från Gilbert & Georges konstnärliga produktion som finns representerad i utställningen men inte i någon av reproduktionerna. Vykorten som säljs behandlar teman som fascism, klasskamp och nationalism genom användandet av mycket text och symboler. Textelementen i bilderna framstår som uppmaningar eller tilltal, såsom ”TOFFS OUT!” i verket med samma namn eller ”Our grandparents didn’t vote for fascists… THEY SHOT THEM!” i verket THEY SHOT THEM!. Affischerna pryds med information om utställningen men verken i sig innehåller ingen text förutom titlarna, något som Gilbert & George brukar inkorporera i sina verk. I affischen med verket QUEER är titeln placerad i den översta delen av verkets rutnät i stora bokstäver. Till skillnad från textelementen i vykorten verkar de här fungera mer som titlar eller beteckningar på det avbildade, snarare än att vara riktade mot

47 Palazzo Grassi, Dancing with Myself, https://www.palazzograssi.it/en/exhibitions/past/dancing-with-myself/ (2019-05-22). 48 Dung Beetle Books, We go to the gallery 1a, https://dungbeetlebooks.com/products/we-go-to-the-gallery- commercial-edition-pre-order (2019-05-22). 49 Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion-gilbert-george/ (2019- 05-22). 50 Macdonald 2012, s. 50.

12 betraktaren. Affischerna är, med BEARDSTERS undantaget, huvudsakligen i svarta och vita toner och inte lika mättade med färg som de verk som pryder vykorten. Man kan därför fråga sig varför man valt att representera de färgglada och detaljrika verken i litet format och de mer avskalade i affischform, särskilt då många av konstnärsduons verk har mycket text och starka färger. Detta uttrycker man också i utställningshäftet under rubriken 1980-talet: ”Bilderna blev nu större och djärvare. Symboltyngda motiv i signalfärger utmanade alla normer om hur man skildrar sex, religion och relationer i det offentliga. Färger blev nu framträdande i Gilbert & Georges bildspråk: ibland är de symboliska, stämningsskapande eller expressiva”.51 Vykortens starka och sporrande tilltal framstår nästan som undanhållna eller reducerade i jämförelsen med affischernas mer dämpade och lågmälda uttryck. Man skulle också kunna tolka vykorten utifrån begreppet pun eller ordlek på svenska; att de är en sorts skämt baserat på den klassiska utformningen av ett vykort, kanske med natursköna vyer från en semesterort, som här istället pryds av starka och uppmanande politiskt laddade budskap.52 Genom att leka med en etablerad bild av hur ett vykort är utformat och ställa den på ända, uppstår en komisk eller överraskande effekt.

Föremålsbordet Inne i butiken finns det andra bordet tillägnat föremål med anknytning till Gilbert & George The Great Exhibition. Det som främst förankrar denna koppling vid en första anblick är de vykort som även finns på bokbordet. Man hittar även ett anteckningsblock som pryds av figurer föreställande konstnärsduon. Det skapas därmed en syntax inom displayen som berättar att det som finns på bordet hör ihop med varandra och till utställningen. Här återfinns även boken We Go to the Gallery: Dung Beetle Reading Scheme 1a. Det man visar upp här är snarare föremål och presentartiklar som bygger på teman och kopplingar till motiv i utställningen; den kategori av föremål i museibutiken som Macdonald kallar för associationer.53 Displayen påminner också om en museiutställning, där vissa föremål skyddas av en glasmonter och man använder sig av olika höjder och grupperingar av föremålen. Man använder även mer belysning som skapar dramatiska skuggor runt föremålen. Skyltningarna som upplyser besökaren om priser påminner om de små informationsskyltar som finns i utställningssalarna, men de är snarare kryptiska än informativa. På så sätt påminner de även om hur Gilbert & George använder titlar på sina verk som en skämtsam twist eller för att ge en humoristisk kommentar om teman eller ämnen man behandlar. Man anknyter därmed till utställningen enligt Macdonalds beskrivning av dess mode of display, displayformen.54 Samtidigt ger de inte mycket vägledning till den ovane konstmuseibesökaren, när det gäller varför eller hur föremålen i utbudet representerar verken i utställningen. Nedan följer

51 Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion-gilbert-george/ (2019- 05-22). 52 Monö 1997, s. 71-72. 53 Macdonald 2012, s. 50. 54 Macdonald 2012, s. 45-49.

13 beskrivningar av föremålen på bordet inom ramen av två uppfattade teman: “brittiskhet” och “the modern gentleman”. Flera av föremålen skulle dock kunna platsa i båda teman som tillsammans skapar en syntagm jag återkommer till i den jämförande undersökningen.

”Brittiskhet” Ett tema som kan utläsas från displayen kommer från de föremål som bär på uttryck för Storbritannien eller vad Barthes skulle kalla för en sorts ”brittiskhet”.55 I små genomskinliga lådor till höger i displayen finns nyckelringar föreställande de karaktäristiska röda dubbeldäckare som kommit att känneteckna London och speldosor prydda med Storbritanniens flagga som spelar God Save the Queen, nationalsången. Speldosorna lockar även besökare att veva på den lilla veven för att höra melodin och bidrar därmed till den sensoriska ekonomi Macdonald beskriver.56 Inom samma tema platsar även de anteckningsblock med figurer föreställande Gilbert & George som står mot en brittisk flagga som bakgrund. På den upphöjda, bakre delen av displayen står några förpackningar med figurer föreställande Drottning Elizabeth II iklädd en blå klänning och matchande hatt med den ena armen uppsträckt och en handväska hängd på den andra. Baksidan av förpackningen föreställer den brittiska flaggan och den skapar som en bakgrund för figuren. Inuti en glasmonter står två likadana figurer, uppackade och där den ena handen i en vridande rörelse blir till en vinkning. En prisskylt kallar figuren för Solcellsdriven drottning och förpackningarna med loggan Kikkerland benämner figuren som Solar Queen, Derby Edition. Det finns en likhet mellan den vinkande drottningen och de små vinkande katterna, Maneki Neko, som är vanliga i skyltfönstret på asiatiska restauranger och butiker.57 Vinkningen som gest är även förknippad med kungligheter och hur de för sig; Drottning Elizabeths vinkning som är en lätt vridning av handleden har blivit ett omtalat karaktärsdrag för henne.58 Ett sätt att se på den vinkande drottningen skulle därför kunna vara som en pun eller en ordlek. Den refererar till ett redan befintligt föremål men genom att byta ut katten mot en kunglighet blir resultatet humoristiskt och kanske uppseendeväckande för vissa.59 Det är också en ordlek som riktar sig till en grupp människor som besitter den sortens kunskap man får genom resor och kulturella aktiviteter. I själva utställningen finns inte drottningen representerad i verken, förutom i hörnet på några verk ur serien London Pictures, där hon syns i profil och iklädd krona, såsom hon representeras på de brittiska mynten. Drottningen vi möter genom figurerna i butiken är däremot den drottning vi är vana att se i fysisk form. Det är också en vänlig och trivsam drottning som inte bär några egentliga symboler för den kungliga makten. Förutom

55 Barthes 1994, s. 187. 56 Macdonald 2012, s. 52. 57 Live Japan, Maneki Neko: The Lucky Cats of Japan, https://livejapan.com/en/in-tokyo/in-pref-tokyo/in- tokyo_train_station/article-a0000697/ (2019-05-22). 58 Eileen Reslen, ”Queen Elizabeth II Owns a Fake Hand That She Can Use for Her Signature Royal Wave”, Harper’s Bazaar (2018-09-28). 59 Monö 1997, s. 71-72.

14 att vara en symbol för Storbritannien skulle den vinkande drottningen även kunna vara en kommentar om Gilbert & Georges uttalade konservatism och positiva inställning till det brittiska kungahuset, även om detta eventuellt inte är bekant för besökaren och inte heller någonting man nämner i utställningshäftet.60 I en liten upphöjd glasmonter på bordet ligger ett antal smycken: ett par örhängen, en brosch, ett halsband och ett par manschettknappar, alla prydda med samma gröna flaska med en etikett där det står GIN och tillverkarens namn, Tatty Devine, i snirklig stil. Smyckena är upplagda på en ljusblå bakgrund tillsammans med två askar med samma logga och en liten informationsskylt om material och priser. De är tillverkade i emaljerad metall, förutom halsbandet som är gjort i laserskuren akrylplast och silverfärgad kedja. Under rubriken Tidiga verk i häftet kan man läsa: ”Drickande och fylla blev centrala teman i Gilbert & Georges tidiga konst. Med vaudevillesång, landskapsteckningar och suddiga dryckesbilder hade Gilbert & George påbörjat sin väg mot en ’konst för alla’, som de själva säger.”61 I utställningen finns drickandet representerad i fem verk ur serien Drinking Pieces som möter en på väggen på höger sida när man kommer in i lokalen, alla gjorda mellan 1972-74. De fem verken tar tillsammans upp ungefär lika mycket väggyta som de mer monumentala och färgglada verken som duon mestadels gjort sedan 80-talet gör var för sig. De är även de äldsta verken i utställningen och de enda där inte konstnärsparets kännetecknande ordnade rutverk används, utan fotografierna bildar olika mönster varav ett liknar ett cocktailglas. I jämförelsen med de andra verken i utställningen framstår därför de här svartvita, suddiga fotografierna rätt så aparta. Det finns inte heller någonting som pekar mot att det är just gin som Gilbert & George dricker i foto-serierna, inte ens vid en närläsning av bilderna. Det har däremot varit ett tema i andra tidiga verk, såsom i det kända Gordon's Makes Us Drunk från 1972: ett videoverk där konstnärerna dricker Gordon’s gin och repeterar frasen ”Gordon’s makes us drunk”. I en tidslinje på Moderna Museets hemsida i samband med utställningen finns verket att se i ett filmklipp och under står det att “Gin och tonic är Gilbert & Georges favoritdryck. De väljer Gordon’s för att det är ’bäst’”.62 Smyckena refererar därmed snarare till verk av Gilbert & George som inte finns representerade i utställningen och på så sätt är de rätt lösa associationer. Gin som dryck har även en stark koppling till Storbritannien och har ökat i popularitet under de senaste åren och passar därmed in i uttrycket för ”brittiskhet”, samtidigt som det är ett aktuellt tema.63

60 Anna van Praagh, ”Gilbert and George: ’Margaret Thatcher Did a lot For Art’”, The Telegraph (2009-07-05). 61 Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion-gilbert-george/ (2019- 05-22). 62 Moderna Museet, https://www.modernamuseet.se/tidslinje/ (2019-05-22). 63 Amie Tsang, ”Gin’s Journey in Britain, From ’Mother’s Ruin’ to a Hipster Drink”, The New York Times (2019-01-13).

15

”The modern gentleman” På bordet finns även några platta förpackningar i ljusbrunt med textraderna Compact suit folder och A perfect solution to pack your suit without the hassle. Framsidan pryds av en bild på en kostym och ett litet förklarande schema över hur produkten används. Bredvid ligger två sorters askar i plåt av tillverkaren Kikkerland, den första med texten Emergency sewing kit 48 piece set och en teckning av en trådrulle med en trädd nål. Den andra asken pryds av texten Gentleman’s beard kit och en innehållsförteckning i rostbrun färg. På en upphöjd del av bordet bakom sykitet finns även en bok med titeln Savile Row The Master Tailors of British Bespoke. I det lilla häftet står det att ”Iförda oklanderligt pressade kostymer har Gilbert & George rört sig i samma Londonkvarter sedan 1960-talet”.64 Konstnärerna medverkar även själva i många av sina verk, då ofta iklädda just matchande kostymer. I några av verken från senare år, The Beard Pictures ”[...] bär de även alla tänkbara former av ansiktsbehåring. Skägget har kommit att bli en symbol både för hipsters och radikaliserade muslimska män”65, menar man i utställningshäftet. Föremålen inom det här temat kan därför sägas ha en koppling till utställningen och blir samtidigt det Larkin kallar ett nutida idiom för besökaren att förstå utställningen genom.66 De anspelar nämligen på en trend som handlar om den ökade populariteten för skäggväxt och male grooming, skönhetsvård riktad mot män.67

Tillverkarna Flera av föremålen pryds som nämnts ovan med Kikkerlands logotyp, ett designföretag grundat i Nederländerna. Enligt deras hemsida säljer de föremål som kombinerar form, funktion och nöje i tusentals butiker världen över, inklusive museibutiker.68 I Sverige finns deras produkter bland annat att köpa på Designtorget. Tatty Devine är ett smyckesföretag baserat i Londons East End, samma stadsdel som Gilbert & George bor och verkar i. De är kända för sina ofta stora och djärva smycken i akrylplast och skriver på sin hemsida att ”We pride ourselves on being culturally relevant [...]. We have collaborated with some of the biggest cultural institutions in the UK as well as celebrated artists and musicians alike.”69 Både Kikkerland och Tatty Devine har alltså en stark koppling till den kulturella sfären och erbjuder föremål med en typ av design som är vanlig i butiker på museer för modern konst.

64 Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion-gilbert-george/ (2019- 05-22). 65 Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion-gilbert-george/ (2019- 05-22). 66 Larkin 2016, s. 115. 67 Alexander Fury, ”Men’s Grooming Is Now a Multi-Billion Pound Worldwide Industry”, The Independent (2016-01-14). 68 Kikkerland, About Us, https://kikkerland.com/pages/about-us (2019-05-22). 69 Tatty Devine, Our Jewellery, https://www.tattydevine.com/pages/our-jewellery (2019-05-22).

16

De talar därmed till konsumenter med ett tidigare förhållande till varumärket som kan förstå dess meta-produkt och se dem i en kontext med andra, liknande designföremål.70 Det faktum att föremålen kommer från ett antal olika tillverkare, kan stärka intrycket att de är utvalda och handplockade för att tillsammans skapa en samling eller kollektion som kan samspela med utställningen. Att några av föremålen (den vinkande drottningen och gin- smyckena) visas upp i små glasmontrar kan vara på grund av stöldrisk eller för att föremålen är ömtåliga. Det uttrycker samtidigt att föremålen besitter någon sorts värde som är högre än hos de andra föremålen, som i sin tur skapar en meta-produkt av lyx och exklusivitet för föremålen och varumärkena de representerar.71

Andra teman I det lilla häftet man som besökare kunde ta med sig in på utställningen presenteras på några ställen de teman man menar är centrala för Gilbert & Georges konstnärskap. Under rubriken 50 år av ständig förändring står det: ”Gilbert & Georges konst ifrågasätter sociala tabun och moralism. De belyser samhällets blinda fläckar, och ger gestaltning åt det ingen vill kännas vid.”72 I avsnittet På liv och död menar man att ”Det går att sammanfatta Gilbert & Georges centrala teman genom titlarna på några av de fyrdelade bilder de skapat genom åren: Death, Fear, Hope, Life (1984), Shitty, Naked, Human, World (1994) och Sex, Money, Race, Religion (2016)”.73 I introduktionen står det vidare att ”Sex, pengar, etnicitet, social ställning och religion är återkommande i verk som lyckas förena glädje och sorg”.74 Dessa teman är dock ingenting som återfinns bland föremålen i museibutiken, bortsett från i reproduktionerna. Duon återkommer även avklädda i flera av verken. I utställningshäftet står under rubriken Kroppen att i ”[...] ’The Naked Shit Pictures’ visar de upp sina nakna kroppar från alla håll tillsammans med bilder av exkrementer”,75 men i butiksdisplayerna betonar man istället bilden av dem iklädda pressade och matchande kostymer.

70 Monö 1997, s. 19-21, 166. 71 Monö 1997, s. 19-21, 166. 72 Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion-gilbert-george/ (2019- 05-22). 73 Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion-gilbert-george/ (2019- 05-22). 74 Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion-gilbert-george/ (2019- 05-22). 75 Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion-gilbert-george/ (2019- 05-22).

17

Dansk guldålder

Utställningen Dansk guldålder visades på Nationalmuseum 28 februari - 21 juli 2019. Den består enligt museets beskrivning av drygt 300 målningar som är ”[...] det allra bästa av danskt måleri från 1800 till 1864. Bilderna med knivskarpa detaljer, verklighetsnära motiv och drömska undertoner tar oss med på en tidsresa till dåtidens miljöer och människor”.76 Utställningen gör anspråk på flera rum, där man använder sig av jordnära färger och avgränsande väggar inuti de större salarna som skapar som rum inuti rummen. Det finns även en del i en passage mellan två större salar som visar arbetet med att analysera och konservera en av målningarna. I hängningen undviker man mestadels att centrera eller på andra sätt framhäva enskilda verk, utan dessa samverkar med varandra inom en temaindelning som presenteras med informationstexter – med rubriker som Konstnären i ateljén, Familjen eller Konstnären på resa. De flesta av verken får även sällskap av texter om deras sammanhang, motiv och symbolik; det är bara i visningen av mindre verk och skisser som man använder sig av små skyltar med enbart konstnär och årtal. Besökaren erbjuds även att ladda ned en app med en audioguide som berättar om 24 av verken i utställningen, i ungefär 2-3 minuter för varje verk. Målningarna samverkar i de mindre rummen med skisser och studier. Man visar därmed en visuell representation av det konstnärliga arbetet från perioden. Enligt Carol Duncans definition kan Dansk guldålder därmed placeras närmare ett bildande museum än ett estetiskt.77 På sin hemsida berättar man att utställningen är resultatet av ett samarbete mellan Nationalmuseum och Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, som tillsammans gjort en omtolkning av perioden och placerat den inom en internationell kontext.78 Man har också valt att utvidga perioden som traditionellt ansetts sluta kring år 1850 med införandet av konstitutionellt styre i Danmark, till att här sträcka sig till 1864 då man förlorade kriget mot Preussen står det att läsa i utställningskatalogen.79 I en artikel i Sydsvenskan berättas att ”Utställningen fokuserar på teman - hela 33 stycken - istället för på enskilda konstnärer, eftersom man vill vidga synen på perioden”.80 I förordet till utställningskatalogen förklarar man att ”Den traditionella betoningen av enskilda konstnärers verk har ersatts med tematiska ingångar som givit form åt såväl boken som utställningen”.81 Trots att detta alltså verkar vara en uttalad ambition, finns inte denna meta-berättelse att läsa om i själva utställningen. För en oinsatt besökare blir det därför inte heller någonting man uppfattar; man kan inte jämföra

76 Nationalmuseum, Dansk guldålder, https://www.nationalmuseum.se/utst%C3%A4llningar/dansk- guld%C3%A5lder (2019-04-16). 77 Duncan 1995, s. 4. 78 Nationalmuseum, Dansk guldålder, https://www.nationalmuseum.se/utst%C3%A4llningar/dansk- guld%C3%A5lder (2019-05-15). 79 Peter Nørgaard Larsen och Magnus Olausson, ”Dansk guldålder - Världskonst mellan två katastrofer”, Dansk guldålder, Cecilie Østergaard Høgsbro (red.), Nationalmusei utställningskatalog nr 682, 2019, s.17. 80 TT, ”Nationalmuseum omtolkar dansk guldålder”, Sydsvenskan (2019-02-28). 81 Mikkel Bogh och Susanna Pettersson, ”Förord”, Dansk guldålder, Cecilie Østergaard Høgsbro (red.), Nationalmusei utställningskatalog nr 682, 2019, s. 10.

18 utställningens berättelse om perioden med den redan etablerade berättelsen, om man inte känner till denna. Att man valt att inte berätta om utställningens bakgrund och tillkomst kan bero på att den redan är så rik på information och text, eller för att en sådan form av självreflekterande narrativ inte är så etablerad inom konstmuseipedagogiken och kan därmed riskera att förvirra eller framstå som främmande för en ovan publik.82

Butiken Nationalmuseums butik ligger längst in i byggnaden, rakt fram sett från entrén. Precis vid ingången i foajén leder först trappor på vardera sida upp till utställningssalarna. Längre in i byggnaden vägleder skyltar och pilar mot garderober, toaletter, restaurang och café, medan butiken ligger som ett blickfång i bakgrunden. Den har därmed inte den typiska placeringen nära entrén men dess närvaro och placering är samtidigt tydlig, när man som besökare rör sig genom byggnaden – särskilt då den inte är avgränsad eller avskild från resten av entréhallen. På butikens sida på Nationalmuseums hemsida står det att: ”Klassiskt och modernt möts i ett noga utvalt sortiment av hög kvalitet. Här hittar du produkter som knyter an till museet, till de tillfälliga utställningarna och till samlingarna av konst, konsthantverk och design. Det finns något för de flesta smaker, åldrar och plånböcker.”83 Det står ingenting om de föremål som är kopplade till utställningen Dansk guldålder, däremot om det sortiment man kallar för ”Vårkänslor” som sägs bestå av ”Kuddar med blomstermotiv, skrivböcker, necessärer för alla dina småsaker och mycket annat”84 och som bättre representerar den sortens produkter man säljer i butiken som helhet, förutom deras stora sortiment av böcker och vykort. Det är även denna display som möter besökaren, när denne kommer in i butiken – strax bakom står displayen för Dansk guldålder.

Displayen Butiksdisplayen med anknytning till Dansk guldålder står i mitten av butiken med flera glasbord i olika höjder placerade asymmetriskt i en grupp. På det lägre bordet som möter en när man kommer in i butiken ligger ett antal böcker, bakom den står en glasmodul innehållande hoprullade utställningsaffischer. Runt den står två högre bord, på det ena står ett antal vykort uppställda bredvid en låda med magneter. Bredvid ligger utställningskatalogen och en bok om SMKs samlingar. På det andra bordet som skiljs åt av ett antal uppställda lådor med pussel och en prislista med rubriken Dansk guldålder står en likadan låda som den innehållande magneter, här med ett antal karamellpåsar. På vardera sida ligger en bok om konstnären Købke och en bok om porträtt under perioden. Utbudet av föremål i displayen består av en utställningskatalog, åtta böcker varav fem stycken handlar om enskilda konstnärer som finns representerade i utställningen (Blunck, Eckersberg, Kyhn, Købke och

82 Werner 2012, s. 68. 83 Nationalmuseum Shop, https://www.nationalmuseum.se/bes%C3%B6k-museet/nationalmuseum-shop (2019- 05-22). 84 Nationalmuseum Shop, https://www.nationalmuseum.se/bes%C3%B6k-museet/nationalmuseum-shop (2019- 05-22).

19

Rørbye), två böcker som behandlar perioden mer övergripande och en bok om samlingarna i Statens Museum for Kunst i Köpenhamn. Vidare finns två stycken utställningsaffischer, tio stycken vykort med reproduktioner av verk i utställningen, varav tre även finns som magneter. Det finns även två pussel föreställande två av verken i utställningen; de pryds också av Nationalmuseums logga och liknande pussel med samma utformning och logotyp med olika motiv från samlingarna finns på andra ställen i butiken. Det enda föremål i gruppen som varken är en reproduktion av något slag eller en bok är en karamellpåse märkt ”Søde Danske – motivbolcher der smager kongeligt” från godistillverkaren Almuegaarden.

Reproduktionerna Jag har valt att även tolka bokomslagen som reproduktioner. Detta för att jag anser att de i syntaxen som butiksdisplayen utgör fungerar som visuella representationer av verken från utställningen på liknande sätt som de övriga föremålen, då alla omslag pryds av olika målningar. Besökaren i butiken kanske tar upp och bläddrar i böckerna, men det är framsidorna som är medskapare i det visuella uttrycket. Vissa av omslagen föreställer verk som inte är representerade i utställningen, såsom Eckersbergs En matros, som tager afsked med sin pige; dessa kan dock på andra sätt referera till teman eller motiv som varit frekventa i Dansk guldålder. Alla reproduktionerna finns i en tabell i slutet av uppsatsens bilaga. De konstnärer som finns representerade bland reproduktionerna på böckerna och föremålen är Christen Købke vars verk finns i fyra av dem, Christoffer Wilhelm Eckersberg i tre, Constantin Hansen och Martinus Rørbye i två vardera samt Ludvig August Smith, Christine Løvmand, Vilhelm Kyhn, Christian Albrecht Jensen, Ditlev Blunck och Elisabeth Jerichau- Baumann vars verk finns i varsin reproduktion. Ett av de verk som finns representerat flest gånger bland butiksföremålen är En liten flicka, Elise Købke, med en kopp framför sig av Constantin Hansen. Den finns också på omslaget av utställningskatalogen och på skärmar i butiken som marknadsför den med uppmaningen ”Ta med utställningen hem”. I utställningstexten står det om målningen:

Den lilla flickan var syster till Constantin Hansens hustru Magdalena Købke. Det var naturligtvis inte konstnärens främsta avsikt att visa en vardagssituation när hans svägerska Elise Købke rör runt en sked i en kopp. I stället utstrålar porträttet en stor koncentration, som vill fånga modellens personlighet. Förenkling, allvarsamhet, upphöjd monumentalitet är begrepp som använts för att karaktärisera Hansens målning.85

Med texten ger man alltså besökaren inte bara en beskrivning av vilket sammanhang verket skapades i, utan även förslag på hur det kan, eller borde, läsas och tolkas. Rørbyes målning

85 Per Hedström, Eva-Lena Karlsson, Magnus Olausson, Martin Olin, Carl-Johan Olsson och Louise Sundberg, se bild nr. 13 i bilagor.

20

Utsikt från konstnärens fönster finns också som affisch, vykort, på ett av pusslen och som omslag på boken om konstnären. I utställningstexten står det:

Rørbyes målning föreställer hans föräldrahem i Köpenhamn. Genom fönstret syns hamnen. Trots att han måste ha kunnat miljön utantill har han målat den på ett sätt som sätter igång fantasin genom att locka betraktaren runt i rummet och ut mot horisonten. Året var 1825 och Rørbye skulle just flytta hemifrån. Motivet har tolkats som en bild av övergången från ungdom till vuxen, genom bland annat växternas olika stadier och blicken ut mot horisonten.86

Även här vägleder man besökaren i en tolkning och berättar om verkets roll i konstnärens personliga biografi. Målningen Loggia, Procida av Martinus Rørbye som återfinns både som vykort, magnet och pussel beskrivs i utställningstexten:

Rørbye hade sannolikt sett konstnären Thomas Fearnleys framställning från samma plats på ön Procida utanför Neapel innan han själv bestämde sig för att åka dit. Målningen är utförd snabbt, med tunt pålagd färg i grunden som torkat snabbt och låtit konstnären påbörja med nästa lager inom kort. Sammanlagt behövde arbetet med en bild som denna inte ta mer än några timmar, varför de i någon mening verkligen speglar konstnärens upplevelse.87

Här berättar man alltså om målningens tillkomst och vilken teknik konstnären använde, även vad man antar är inspirationen och influenserna bakom det. Det blir samtidigt en berättelse om måleriet i allmänhet under perioden i och med formuleringen ”en bild som denna”, det enskilda verket sätts i ett större konsthistorisk sammanhang. Dess upprepade användning på föremål i butiken uttrycker som kontrast värdet eller vikten av verket i sig.

”Gammaldagshet” I en blekt persikofärgad låda står ett antal genomskinliga karamellpåsar uppställda med etiketten ”Søde Danske”. På baksidan står ”Her er alt ved det gamle – Tre generationer har indtil nu været i gang med kogning af de søde ting og sager på Almuegaarden, hvor gode råvarer, naturliga ingredienser, og ikke mindst det gode Danske håndværk holdes i hævd”.88 De är de enda föremålen i displayen som är baserad på lösare associationer till utställningen och kan därför sägas sticka ut i sammanhanget och även inbjuda besökare till att närmare undersöka påsarna. Karamellerna finns i olika varianter med samma form – runda med ett motiv i mitten – några med ränder på sidorna, några med en ram runt motivet. De olika motiven är den danska flaggan, ett vikingaskepp, Danmarks nationalblomma prästkragen och en svan som kan antas anspela på H.C. Andersens berättelse om den fula ankungen. Andersen

86 Hedström, Karlsson, Olausson, Olin, Olsson och Sundberg, se bild nr. 15 i bilagor. 87 Hedström, Karlsson, Olausson, Olin, Olsson och Sundberg, se bild nr. 12 i bilagor. 88 Se bild nr. 10 i bilagor.

21

är förutom att vara en av de mest kända danskarna internationellt sett och därmed en del av en sorts danskt varumärke, även viktig för den period man kallar den danska guldåldern. Enligt utställningskatalogen var han en del av det litterära landskap som begreppet först uppstod som en beteckning för.89 Han nämns också i tematexten om sagor i utställningen.90 Karamellernas ojämna och handgjorda utseende och baksidestexten uttrycker tradition och hantverk, något som i syntaxen bidrar till känslan att de på något sätt kan kopplas till perioden, eller i vart fall till en slags ”gammaldags” känsla. De erbjuder också en möjlighet att med andra sinnen – känsel, lukt och smak – uppleva något av den period som utställningen representerar och bidrar därmed till en sensorisk ekonomi.91 Motivet med den danska flaggan anknyter även till ett av verken som finns som vykort och magnet; Christen Købkes Utsikt från Dosseringen vid Sortedamssøen mot Nørrebro, där två kvinnor ses stå på en brygga och blicka ut mot en roddbåt. I utställningstexten står det att

Trots assymetrin är bilden perfekt balanserad med flaggstången som en axel nära bildens mitt. En stämningsfull scen som även kan tolkas politiskt. När målningen kom till var den danska flaggan förbehållen kungahuset och flottan. Att Købke placerat den här kan vara ett budskap antingen om lojalitet med kungahuset, eller sympatier med de liberala rörelserna som ville göra flaggan till en symbol för folklig gemenskap.92

Målningen gör det i och med flaggan möjligt att placera verket i en nationell kontext, någonting som utställningen baseras på och som även upprepas i museibutiken. I texten förklarar och diskuterar man även användningen av flaggan som nationell symbol. Enligt Larkins definition kan karamellpåsarna bidra till att placera utställningen i en historisk kontext genom sitt anspråk på tradition och ”gammaldagshet”, men även geografiskt som någonting som härstammar från Danmark.93 Flaggan blir också en symbol för Danmark som kan förstås och läsas även av en nutida betraktare, medan andra motiv och symboler kan gå besökare som inte är insatta i sammanhanget förbi. I och med att de i syntaxen som butiksdisplayen utgör sticker ut från de andra föremålen, hamnar de också i fokus. Dess uttryck eller signifikant förankrar därmed även displayens uttryck eller syntagm till att handla om ett ”förr i tiden” eller en sorts dansk ”gammaldagshet”. I utställningskatalogens introduktionstext berättar man om ambitionen att omtolka den danska guldåldern och ställer frågan ”Representerar den något annat än en nostalgisk blick på det gamla Danmark [...]?”.94 Detta tyder på att det man ville undvika i sin omtolkning var en nostalgisk eller romantiserande blick, något som butiksdisplayens syntagm ändå uttrycker i och med karamellpåsarna.

89 Nørgaard Larsen och Olausson 2019, s. 21. 90 Hedström, Karlsson, Olausson, Olin, Olsson och Sundberg, se bild nr. 16 i bilagor. 91 Macdonald 2012, s. 52. 92 Hedström, Karlsson, Olausson, Olin, Olsson och Sundberg, se bild nr. 14. 93 Larkin 2016, s. 117-118. 94 Nørgaard Larsen och Olausson 2019, s. 15.

22

Intimitet och närhet Reproduktionerna som säljs är främst porträtt eller scener där människor är avbildade. Motiven Utsikt från konstnärens fönster och Loggia, Procida liknar varandra i och med att de avbildar en sorts sluten miljö man som betraktare blickar ut ifrån. Ett ord som återkommer i utställningstexterna och i fyra av namnen på de 33 olika temaindelningarna är ”intim”, ett tema som skulle kunna appliceras på de allra flesta av reproduktionerna. I porträtten kommer man som betraktare nära inpå den avbildade och scenerna som utspelar sig i exempelvis Gatuscen i blåst och regn och Utsikt från Dosseringen vid Sortedamssøen mot Nørrebro verkar vara ögonblicksbilder från personliga och privata sammanhang. Displayen ger därmed ett uttryck av att få komma nära en svunnen tid och dess människor.

Andra teman Ingen av reproduktionerna föreställer större landskap eller scener, trots att dessa var vanligt förekommande i utställningen och i flera av tematexterna. Andra teman som inte återkommer hos föremålen i museibutiken är de målningar som föreställde scener eller motiv från den nordiska och antika mytologin eller från sagor. I utställningstexten för temat Saga beskrivs dock intresset för folkloristik och mytologi som ”[...] en hörnsten i 1840-talets tanke om en starkare nationell identitet”95 och de framstår därmed som viktiga teman för perioden. Det tyder på att man vill fokusera på ett uttryck som präglas av en närhet och en intimitet till det man avbildar. Att inkorporera motiv föreställande andra tidsperioder eller platser – eller till och med mytologiska eller sagomotiv – skulle eventuellt framstå som för spretigt i sammanhanget. Dessa har också en nationalistisk underton som i en butikskontext inte kan förklaras eller problematiseras på samma sätt som i en utställning.

95 Hedström, Karlsson, Olausson, Olin, Olsson och Sundberg, se bild nr. 16.

23

Jämförelse

Utställningarna Dansk guldålder presenteras som en konsthistorisk berättelse; verken förklaras inom en kontext där Danmarks historia direkt sammankopplas med konsten man visar. Man ger genom utställningstexterna även information om hur konstnärer jobbade under perioden och därmed ett konsthistoriskt sammanhang för verken i utställningen. I flera av verkens texter föreslår man olika tolkningar eller läsningar av dem, baserade på hur de tolkats tidigare och/eller hur de relaterar till perioden eller konstnärens biografi. I Gilbert & George The Great Exhibition är historien som berättas en historia om konstnärsduon, inte om konsten som historia. Man lägger inte heller någon större vikt vid tillvägagångssätt eller teknik utan snarare Gilbert & Georges egna tankar kring sitt konstnärskap. Istället för olika förslag på tolkningar vägleder man besökaren genom olika centrala teman under de perioder man visar upp från duons konstnärliga produktion. Det finns en uppenbar skillnad mellan de två utställningarna när det gäller vilken tid verken härstammar ifrån, även det faktum att Gilbert & George är vid liv och har varit involverade i Moderna Museets utställning skiljer dem åt. Detta påverkar självfallet hur verken presenteras och kontextualiseras. Jag menar ändå att de två utställningarna tangerar de två olika definitionerna för ett estetiskt respektive ett bildande konstmuseum som Duncan presenterar.96

Föremålen Föremålen som säljs i museibutiken i och med Gilbert & George The Great Exhibition kan delas in i två kategorier, dels reproduktioner och böcker, dels presentartiklar. De har även till stor del delats upp i två olika displayer, som för att underlätta för potentiella köpare. Det kan även tolkas som ett sätt att synliggöra den uppfattade gränsen mellan bildning och kommers som Zetterström Geschwind menar att museibutiken materialiserar.97 De reproduktioner man säljer i form av vykort och affischer är av verk som antingen är från Gilbert & Georges tidiga produktion eller från de senaste åren. Detta bidrar till en uppfattning av att deras tidiga verk kan ses som konstnärsduons guldålder, särskilt i samspelet med föremål som anknyter till samma period. De senaste årens verk bidrar i kontrast med någon sorts nyhetsvärde – de är verk som man inte sett tidigare. Böckerna och vinylskivan erbjuder en fördjupning i Gilbert & Georges konstnärskap men även till teman om performance och självpresentation och modern konst i allmänhet. Med föremålen refererar man förutom till duons vardagslivs- performance även till verk som inte finns i utställningen. Man kan därför fråga sig om den tilltänkta konsumenten förväntas ha en viss förkunskap kring Gilbert & George för att förstå kopplingarna mellan föremålen och deras konst. Det finns egentligen ingenting som hindrar butiken från att inkorporera informationstexter om föremålens relation till utställningen, men man ges som besökare ingen vägledning till deras relevans. På så sätt är displayen även en

96 Duncan 1995, s. 4. 97 Zetterström Geschwind 2017, s. 109.

24 förlängning av utställningsrummets utformning som låter verken tala för sig själva och överensstämmer med Duncans definition av det estetiska museet.98 Samtidigt kan också föremålen uppmuntra till fördjupning, då de ofta rätt lösa associationerna kan väcka frågor hos besökaren om kopplingen till utställningen. Huruvida man reflekterar i sådana banor beror även på hur van och bekväm man är i den kontext som en trendig museibutik som Moderna Museets utgör. Jag menar att i likhet med Bourdieus teorier om hur besökare på konstmuseum kan besitta kunskap om hur verken refererar till en större konsthistorisk kontext, är även museibutiken en plats som kan tala mer eller mindre till olika grupper och deras erfarenheter och referensramar. Föremålen inbjöd även till interaktion med besökarna, de är gjorda av olika material och i olika storlekar, besökare tar upp och undersöker dem närmare, de vevar på speldosan och lyssnar på ljudet. Detta ger därmed även den sensoriska upplevelsen som Macdonald menar att museibutiken erbjuder besökaren.99 Föremålen kopplade till Dansk guldålder i Nationalmuseums butik består i huvudsak av olika reproduktioner som fungerar som repetitioner eller sammanfattningar av utställningen. Macdonald nämner i sin artikel hur en del museibesökare tenderar att dra slutsatser om konstverkens betydelse eller vikt utifrån de reproduktioner som finns i museibutiken – att de mest framstående eller viktiga verken i utställningen med största sannolikhet finns att hitta som vykort eller affischer.100 Detta är ett resonemang jag menar är värt att utveckla utifrån fallet med föremålen kopplade till Dansk guldålder; särskilt då flera av dem återkommer i flera versioner kan de befästa en uppfattning om utställningens stora verk. De verk som förekommer värderas inte heller i någon större utsträckning i utställningstexterna, vilket verkar vara ett medvetet val inom ambitionen att omtolka och vidga bilden av perioden. Vissa av konstnärerna förekommer förvisso oftare än andra i utställningen, men som besökare är det först i butiken man kan få en riktig uppfattning om vilka av verken som klassas som ”viktiga”. Porträttet av Elise Købke som finns i fyra versioner blir på så sätt det officiella verket för att representera utställningen, särskilt som det också pryder utställningskatalogens omslag. Man kan även få en bild av vilka konstnärskap som verkar betydelsefulla, speciellt genom de böcker som bara behandlar enskilda konstnärer, där titlarna också fungerar som en visuell repetition av namnen i utställningen. Man erbjuder inte heller några böcker som är mer temabaserade eller utåtblickande, exempelvis om dansk konst generellt, 1800-talskonst i övriga Europa eller om de konstnärliga tekniker man återkommer till i utställningstexterna. Detta går därför emot den uttalade ambitionen för utställningen i bland annat katalogen att lägga fokus på teman och inte enskilda konstnärer.101

Teman och syntagmer De teman jag menar är tydliga hos föremålen kopplade till Gilbert & George skapar en syntagm om en modern, brittisk gentleman. De teman man lyfter fram som centrala i

98 Duncan 1995, s. 4. 99 Macdonald 2012, s. 52. 100 Macdonald 2012, s. 42. 101 Bogh och Pettersson 2019, s. 10.

25 utställningshäftet, såsom sex, etnicitet och nakenhet återfinns däremot inte i någon högre grad bland museibutikens urval av föremål. Det man snarare verkar presentera är en sorts konservativ och välvårdad ”brittiskhet” som är kopplat till konstnärsduons persona och mytologin kring dem och deras performance, snarare än till de verk som finns i den aktuella utställningen. Kanske skulle vykortens starka symbolspråk kunna samspela med föremålen för att skapa den effekt Gilbert & George använder i sin konst, där de juxtaposerar nationella symboler med mer provocerande teman. Vykorten framstår dock i sammanhanget som rätt nedtonade och de gör inte stort anspråk i butiksdisplayen som helhet. De teman jag menar går att utläsa från displayen för Dansk guldålder är först och främst en intimitet eller närhet som uttrycks genom motiven i de utvalda reproduktionerna. Detta är ett tema som också är väldigt tydligt och uttryckt i själva utställningen. Det andra som jag argumenterat för är att karamellpåsarna tillför butiksdisplayen ett uttryck för en sorts dansk ”gammaldagshet” som jag menar går emot den uttalade ambitionen att undvika en nostalgisk blick på perioden.102 Den samlade syntagmen blir en sorts tillbakablickande och romantisk syn på ett svunnet Danmark och dess människor, ett danskt ”förr i tiden”. Ingen av museibutikerna presenterar några föremål som kan sägas vara problematiska eller stötande. I fallet med Gilbert & George, vars verk är rika på motiv och textelement som kan väcka anstöt eller på andra sätt få en betraktare att reagera, leder det därför till att bilden man presenterar av dem och deras konst är en snällare eller trivsammare version. I utställningen Dansk guldålder återkommer bland annat teman om nationalism och skandinavism som inte tas upp i museibutiken.103 Enligt Barthes teori om tecken som meningsbärande och i förlängningen som motsats eller kontrast till andra tecken, blir de undersökta displayernas syntagmer också uttryck som till sin natur utesluter andra former av uttryck.104 Inom butiksdisplayens syntax innebär detta att den samlade syntagmen inte kan bestå av två motstridiga uttryck och då får det problematiska eller obekväma stryka på foten. Sharon Macdonald delar upp reproduktionerna som säljs i museibutiker i dels mimetiska reproduktioner, dels förflyttade reproduktioner. Man kan diskutera huruvida vykorten som representerar Dansk guldålder är mimetiska reproduktioner, då de måste beskäras för att passa in i de dimensionerna som produkterna utgör. De försöker inte heller föreställa oljemålningar, överhuvudtaget är inte den typen av reproduktioner särskilt vanliga i konstmuseibutiker idag. Här blir kanske därför Macdonalds definitioner för snäva; föremål i konstmuseers butiker tenderar att tänja på gränserna mellan mimetiska och förflyttade reproduktioner, särskilt beroende på hur ägaren väljer att använda den. Kent menar att böcker kan fungera både som fördjupning för museibesökaren, men medger samtidigt att de för vissa köpare bara fyller funktionen som dekoration.105 På samma sätt kan man argumentera att exempelvis vykorten nog inte används som skrivna hälsningar av alla, utan att många använder dem i rent dekorativt syfte. Historisk konst är även vanlig i samtida inredning och

102 Nørgaard Larsen och Olausson 2019, s. 15. 103 Hedström, Karlsson, Olausson, Olin, Olsson och Sundberg, se bild nr. 16. 104 Barthes 1994, s. 180. 105 Kent 2010, s. 74.

26 blir därför del av ett nutida sammanhang i dess eventuella användande som dekorativa föremål. Flera av föremålen i Nationalmuseums butik är också reproduktioner samtidigt som de bär på museets insignium och därmed även en sorts kvalitetsstämpel från den bildande institution som det enskilda museet representerar. Även den starka kopplingen till utställningen och faktiska verk som finns där, eller på museum av samma typ, gör att museet som ursprung blir tydligare i föremålets framtida sammanhang, även hos de föremål som inte pryds av museets logga. Enligt Macdonald utgör museibutiksföremålen en del av en meningsekonomi. De bär på lager av mening i och med deras koppling till museet, men också eftersom de kan komma att bära på andra meningar och betydelser för den nye ägaren.106 Böckerna och de olika reproduktionerna har därför potential att komma att bli symboler för ägarens kulturella kapital och vana att gå på museum. Där Nationalmuseum är en mer tydlig avsändare av sina föremål, framstår Moderna Museets butik i jämförelsen som en mellanhand eller förmedlare. De designföremål som säljs har en större potential att bära på nya meningar, frånkopplade deras ursprungliga kontext. Även detta bidrar därför till en återspegling av museernas olika roller utifrån motsatsparet bildande och estetiskt museum.107

Målgrupp Flera av föremålen kopplade till Gilbert & George anspelar på trender och populära företeelser, såsom gin och skäggväxt. Förutom att vara det Larkin kallar ett samtida idiom för besökaren att tolka utställningen genom, skapar detta även ett tilltal som riktar sig mot en yngre, trendmedveten publik.108 Nationalmuseums föremål å andra sidan, däribland pussel och karameller, har en tydligare äldre publik i åtanke. Den samlade syntagmen som är en sorts nostalgisk blick på ett förgånget Danmark blir också förenlig med en äldre målgrupp. De två olika målgrupperna skulle man även kunna utläsa från färgskalorna i de två displayerna, där föremålen med anknytning till utställningen med Gilbert & George har bjärta och färgglada toner mot en vit bakgrund, har Nationalmuseums butiksdisplay en mer blek och dämpad färgskala. Självklart beror detta även på färgerna i verken från utställningen, men dessa framhävs också av butiksdisplayerna. Jeff Werner diskuterar i Skiascope den statistik från 2009 som visar att traditionell och äldre konst drar en äldre publik, medan medelåldern på Moderna Museets besökare var 38 år, 4 år yngre än genomsnittet för alla statliga museer – detta trots att de flesta i museisektorn menar att all konst ska tala till alla publiker.109 Även Hanquinets undersökning av besökare på konstmuseum i Belgien pekar mot att äldre konst drar en äldre publik, medan modern eller kontemporär konst lockar yngre besökare.110 Det tyder alltså på att museibutikerna även anpassar sitt utbud efter den publik som museet redan har. Displayens syntagm och den potentiella pedagogiska funktionen är därmed även betingad av vilken målgrupp man som butik riktar sig mot.

106 Macdonald 2012, s. 52. 107 Duncan 1995, s. 4. 108 Larkin 2016, s. 115. 109 Werner 2011, s. 14-16. 110 Hanquinet 2016, s. 805-807.

27

Avslutande diskussion

Denna undersökning har visat på vilka sätt museibutikerna har en pedagogisk funktion och hur detta manifesteras i de två undersökta fallen, hur föremål i museibutiksdisplayer kopplade till temporära utställningar relaterar till varandra och med utställningen och på vilka sätt detta kan se ut. Genom att erbjuda böcker och temabaserade föremål kan museibutiken bidra till en fördjupning utifrån utställningens verk och konstnärskap eller visa besökaren till andra verk, perioder eller konstnärer baserade på associationer till utställningen. Reproduktioner fungerar i museibutikssammanhanget som en repetition eller en sammanfattning av utställningens verk och konstnärer och kan även knyta an till teman genom urvalet av motiv. Museibutiken tillåter även besökaren att ta upp och känna på föremålen, bläddra i böckerna och på andra sätt interagera med dem. Butiksdisplayerna fungerar som ett samlat uttryck för de föremål man presenterar och kan i uppvisandet av föremålen framhäva eller tona ned vissa teman. Den samlade syntagmen som föremålen i en butiksdisplay uttrycker, kan som undersökningen visar, anspela på olika teman som i sin tur kan referera till olika trender eller fenomen som besökaren kan känna igen eller relatera till utifrån sitt samtida sammanhang. De undersökta butiksdisplayerna representerar genom sin presentation av föremålen även förlängningar av två olika versioner av konstmuseityper, där Moderna Museets butik ligger närmare definitionen för ett estetiskt museum och Nationalmuseums mer liknar definitionen för ett bildande museum. Museibutiken och dess displayer ger i och med sin storlek och funktion alltid en reducerad eller komprimerad bild av en utställning. Det samlade uttrycket i syntagmen utesluter samtidigt andra möjliga uttryck och därmed många andra möjliga tolkningar. Denna undersökning visar att museibutiken också riskerar att ge en missvisande eller på andra sätt vinklad version och att detta även beror på den enskilde besökarens referensram. I butiksdisplayen för utställningen Dansk guldålder har jag visat hur den uttrycker en nostalgisk eller romantisk blick på perioden. Man etablerar även vissa verk och konstnärer som viktiga och betydelsefulla i och med upprepningen och återanvändandet av vissa av reproduktionerna. Detta går emot de uttryckta ambitionerna med utställningen och den temabaserade omtolkningen av perioden man vill presentera. I fallet med föremålen kopplade till Gilbert & George är flera av dem baserade på associationer till konstnärerna och deras oeuvre som går utanför utställningen men inte förklaras, därmed förlorar museibutiken även mycket av den pedagogiska potential den tillskrivs. Man presenterar även en nedtonad och städad bild av konstnärerna som inte representerar de verk och teman man lyfter fram som viktiga i utställningen. Studien har också visat hur man i museibutiken undviker att relatera till problematiska eller stötande teman från utställningarna. Man kan argumentera att museibutiken inte är en plats för att diskutera och problematisera dessa teman, men utifrån en syn på museibutiken som en del av museet som helhet, skapar det ändå en viss diskrepans mellan utställningen och butiken. Med forskningen som pekar på museibutikens pedagogiska roll blir det även en

28 faktor som innebär att vår uppfattning av en utställning riskerar att påverkas och gå i en annan riktning än den som ämnades av utställningsproducenterna. Studien visar även att syntagmen för föremålsbordet i Moderna Museets butik är riktad mot en yngre och trendmedveten besökare och därmed riskerar att exkludera individer som inte tillhör den tilltänkta målgruppen. På samma sätt som en museibutik kan fungera som ett öppnare och mer tillgängligt rum i kontrast till utställningssalarna, är det även ett rum med egna sociala regler och normer som i sin roll som kommersiell aktör riktar sig till olika grupper. En vidare diskussion kring museibutiken skulle kunna handla om huruvida den verkligen lever upp till den pedagogiska potential som den tillskrivs av den presenterade forskningen inom flera vetenskapliga fält, eller om den överhuvudtaget kan göra det i den kommersiella kontext som den verkar inom. Som undersökningen visar verkar museibutikerna fokusera på den målgrupp som redan besöker museet och kan i den processen exkludera de grupper man inte riktar sig mot. Samtidigt öppnar detta upp för nya diskussioner kring hur denna pedagogiska funktion skulle kunna fyllas på andra sätt och hur konstmuseer kan tänka kring att arbeta med mer än bara det rent visuella i sin museipedagogik. Interaktiva utställningar eller museipedagogik som på andra sätt talar till flera av våra sinnen (som inte är riktade mot barn), är fortfarande ovanliga på konstmuseer. Kanske kan forskningen om museibutikens utveckling visa på ett behov av – och vara en inspiration för – nya sätt att se på sitt pedagogiska uppdrag. En ytterligare diskussion skulle kunna handla om definitionerna av föremålen i museibutiken. Som undersökningen har visat blir Macdonalds kategorier för snäva för de föremål som förekommer i butikerna på konstmuseum. Flera av dem blir som mellanting i förhållande till mimetiska respektive förflyttade reproduktioner och även föremål som inte bär museets logga kan ändå visa på ett tydligt ursprung i sammanhanget – de är en sorts implicerade insignier. Den kategori som består av föremål baserade på associationer till utställningen kan även göra detta på olika sätt. Vissa föremål erbjuder en fördjupning medan andra är mer utblickande eller temabaserade. Föremålen i butikerna på konstmuseer bär med sig kanske än mer lager av mening än de som förekommer på andra typer av museer, i och med att de ligger i gränslandet mellan konst och kommersiell vara samtidigt som de refererar till ett konsthistoriskt sammanhang men kan reaktiveras och få en nutida mening och innebörd för den nya ägaren.

29

Källor och litteratur

Barthes, Roland, The Semiotic Challenge, University of California Press, Berkeley, 1994.

Berger, Arthur Asa, What Objects Mean: An Introduction to Material Culture, Left Coast Press, Walnut Creek, CA, 2009.

Bogh, Mikkel och Susanna Pettersson, ”Förord”, Dansk guldålder, Cecilie Østergaard Høgsbro (red.), Nationalmusei utställningskatalog nr 682, 2019.

Bourdieu, Pierre och Alain Darbel, The Love of Art: European Art Museums and Their Public, Polity, Cambridge, 1991.

Brown, Jane, ”Dark Tourism Shops: Selling ’Dark’ and ’Difficult’ Products”, International Journal of Culture, Tourism and Hospitality Research, Volym 7, nr 3, 2013, s. 272-280.

De Groot, Jerome, Consuming History: Historians and Heritage in Contemporary Popular Culture, Routledge, Taylor & Francis Group, London, 2016.

Duncan, Carol, Civilizing Rituals: Inside Public Art Museums, Routledge, London, 1995.

Griffiths, Alison, Wondrous Difference: Cinema, Anthropology, & Turn-of-the-Century Visual Culture, Columbia University Press, New York, 2001.

Hanquinet, Laurie, ”Visitors to Modern and Contemporary Art Museums: Towards a New Sociology of ’Cultural Profiles.’”, Sociological Review, Volym 61, nr 4, 2013, s. 790–813.

Hedström, Per, Eva-Lena Karlsson, Magnus Olausson, Martin Olin, Carl-Johan Olsson och Louise Sundberg, Utställningstexter för Dansk guldålder, Nationalmuseum, 28e februari - 21 juli 2019.

Hooper-Greenhill, Eilean, Museums and Their Visitors, Routledge, London, 1994 (e-bok).

Kent, Tony, ”The Role of the Museum Shop in Extending the Visitor Experience”, International Journal of Nonprofit and Voluntary Sector Marketing, nr 15, 2010, s. 67-77.

Larkin, Jamie ”All Museums Will Become Department Stores: The Development and Implication of Retailing at Museums and Heritage Sites”, Archaeology International, Nr. 19, 2016, s. 109-121.

30

Macdonald, Sharon, ”Interconnecting: Museum Visiting and Exhibition Design”, CoDesign, Volym 3, nr 1, 2007, s. 149-162.

Macdonald, Sharon, ”The Shop: Multiple Economies of Things in Museums”, MuseumX. Zur Neuvermessung eines mehrdimensionalen Raumes, Friedrich von Bose, Kerstin Poehls, Franka Schneider och Annett Schulze (red.), Panama Verlag, Berlin, 2012, s. 42-55.

McClellan, Andrew, ”A Brief History of the Art Museum Public”, Art and Its Publics: Museum Studies at the Millennium, Andrew McClellan (red.), Blackwell, Malden, MA, 2003.

Monö, Rune G., Design for Product Understanding: The Aesthetics of Design From a Semiotic Approach, Liber, Stockholm, 1997.

Nørgaard Larsen, Peter och Magnus Olausson, ”Dansk Guldålder - Världskonst mellan två katastrofer”, Dansk guldålder, Cecilie Østergaard Høgsbro (red.), Nationalmusei utställningskatalog nr 682, 2019.

Prior, Nick, ”Having One's Tate and Eating It: Transformations of the Museum in a Hypermodern Era”, Art and Its Publics: Museum Studies at the Millennium, Andrew McClellan (red.), Blackwell, Malden, MA, 2003.

Tali, Margaret, Absence and Difficult Knowledge in Contemporary Art Museums, Routledge, New York, 2017 (e-bok).

Wallace, Margot A., Museum Branding: How to Create and Maintain Image, Loyalty, and Support, AltaMira Press, Lanham, MD, 2006.

Werner, Jeff, ”Inledning”, Konstpedagogik/Art Education i Skiascope, Volym 4, 2011, s. 12- 23.

Werner, Jeff, Postdemokratisk kultur, Gidlunds förlag, Möklinta, 2018.

Werner, Jeff, ”Samlingar och samlande”, Fådda och försmådda: Samlingarnas historia vid Göteborgs konstmuseum i Skiascope, Volym 5, 2012, s. 38-87.

Zetterström Geschwind, Britta, Publika museum: Materialiseringar av demokratiska ideal på Statens Historiska Museum 1943-2013, diss., Stockholms Universitet, Stockholm, 2017.

31

Internet

Tidnings- och tidskriftsartiklar

Dunlop, Fiona, ”10 of the Best Museum Shops Around the World”, The Guardian 2015-12- 14, hämtad från: https://www.theguardian.com/travel/2015/dec/14/top-10-museum-shops- around-world-london-berlin-amsterdam (2019-05-22).

Fury, Alexander, ”Men’s Grooming is Now a Multi-Billion Pound Worldwide Industry”, The Independent 2016-01-14, hämtad från: https://www.independent.co.uk/life- style/fashion/features/mens-grooming-is-now-a-multi-billion-pound-worldwide-industry- a6813196.html (2019-05-22).

Reslen, Eileen, ”Queen Elizabeth II Owns a Fake Hand That She Can Use for Her Signature Royal Wave”, Harper’s Bazaar 2018-09-28, hämtad från: https://www.harpersbazaar.com/celebrity/latest/a23514717/queen-elizabeth-ii-fake-hand- royal-wave/ (2019-05-22).

Tsang, Amie, ”Gin’s Journey in Britain, From ‘Mother’s Ruin’ to a Hipster Drink”, The New York Times 2019-01-13, hämtad från: https://www.nytimes.com/2019/01/13/business/gin- industry-drinks-britain.html (2019-05-22).

TT, ”Nationalmuseum omtolkar dansk guldålder”, Sydsvenskan 2019-02-28, hämtad från: https://www.sydsvenskan.se/2019-02-28/nationalmuseum-omtolkar-dansk-guldalder (2019- 05-22). van Praagh, Anna, ”Gilbert and George: ’Margaret Thatcher did a lot for Art’”, The Telegraph 2009-07-05, hämtad från: https://www.telegraph.co.uk/culture/art/art-news/5743120/Gilbert-and-George-Margaret- Thatcher-did-a-lot-for-art.html (2019-05-22).

Övriga Hemsidor

Dung Beetle Books, We Go to the Gallery 1a, https://dungbeetlebooks.com/products/we-go- to-the-gallery-commercial-edition-pre-order (2019-05-22).

Kikkerland, About Us, https://kikkerland.com/pages/about-us (2019-05-22).

Live Japan, Maneki Neko: The Lucky Cats of Japan, https://livejapan.com/en/in-tokyo/in- pref-tokyo/in-tokyo_train_station/article-a0000697/ (2019-05-22).

Moderna Museet, Introduktion Gilbert & George, https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/gilbert-george/introduktion- gilbert-george/ (2019-05-22).

Moderna Museet, Gilbert & George Tidslinje, https://www.modernamuseet.se/tidslinje/ (2019-05-22).

32

Moderna Museet, Webshop, https://webshop.modernamuseet.se/sv/besoka-butiken (2019-05- 22).

Moderna Museet, Årsredovisning 2015, 2016, hämtad från: https://www.modernamuseet.se/stockholm/wp- content/uploads/sites/3/2015/05/%C3%85rsredovisning-2015.pdf (2019-05-22).

Nationalmuseum, Dansk Guldålder, https://www.nationalmuseum.se/utst%C3%A4llningar/dansk-guld%C3%A5lder (2019-05- 22).

Nationalmuseum, Shop, https://www.nationalmuseum.se/bes%C3%B6k- museet/nationalmuseum-shop (2019-05-22).

Palazzo Grassi, Dancing with Myself, https://www.palazzograssi.it/en/exhibitions/past/dancing-with-myself/ (2019-05-22).

Tatty Devine, Our Jewellery, https://www.tattydevine.com/pages/our-jewellery (2019-05-22).

33

Bildförteckning:

Bild 1. Affischer i Moderna Museets butik för Gilbert & George The Great Exhibition, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 2. Display med böcker för Gilbert & George The Great Exhibition, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 3. Display med utställningskatalog, vykort, bok och LP-skiva för Gilbert & George The Great Exhibition, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 4. Display i Moderna Museets butik för Gilbert & George The Great Exhibition, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 5. Display i Moderna Museets butik för Gilbert & George The Great Exhibition, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 6. Display i Nationalmuseums butik för Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 7. Display i Nationalmuseums butik för Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 8. Display i Nationalmuseums butik för Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 9. Display i Nationalmuseums butik för Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 10. Närbild av baksidan på karamellpåse från Nationalmuseums butik, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 11. Marknadsföring av utställningskatalogen för Dansk guldålder i Nationalmuseums butik, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 12. Utställningstext för verket Loggia, Procida av Martinus Rørbye i utställningen Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 13. Utställningstext för verket En liten flicka, Elise Købke, med en kopp framför sig av Constantin Hansen i utställningen Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

34

Bild 14. Utställningstext för verket Utsikt från Dosseringen vid Sortedamssøen mot Nørrebro av Christen Købke i utställningen Dansk guldålder på Nationalmuseum, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 15. Utställningstext för verket Utsikt från konstnärens fönster av Martinus Rørbye i utställningen Dansk guldålder på Nationalmuseum, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 16. Utställningstext för temat Saga i utställningen Dansk guldålder på Nationalmuseum, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

35

Bilagor

1.

Bild 1. Affischer i Moderna Museets butik för Gilbert & George The Great Exhibition, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

2. 3.

Bild 2. Display med böcker för Gilbert & George The Great Exhibition, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 3. Display med utställningskatalog, vykort, bok och LP-skiva för Gilbert & George The Great Exhibition, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

I

4. 5.

Bild 4. Display i Moderna Museets butik för Gilbert & George The Great Exhibition, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 5. Display i Moderna Museets butik för Gilbert & George The Great Exhibition, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

6. 7.

Bild 6. Display i Nationalmuseums butik för Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 7. Display i Nationalmuseums butik för Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

II

8. 9.

Bild 8. Display i Nationalmuseums butik för Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 9. Display i Nationalmuseums butik för Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

10. 11.

Bild 10. Närbild av baksidan på karamellpåse från Nationalmuseums butik, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål. Bild 11. Marknadsföring av utställningskatalogen för Dansk guldålder i Nationalmuseums butik, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

III

12. 13.

Bild 12. Utställningstext för verket Loggia, Procida av Martinus Rørbye i utställningen Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 13. Utställningstext för verket En liten flicka, Elise Købke, med en kopp framför sig av Constantin Hansen i utställningen Dansk guldålder, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

14. 15.

Bild 14. Utställningstext för verket Utsikt från Dosseringen vid Sortedamssøen mot Nørrebro av Christen Købke i utställningen Dansk guldålder på Nationalmuseum, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

Bild 15. Utställningstext för verket Utsikt från konstnärens fönster av Martinus Rørbye i utställningen Dansk guldålder på Nationalmuseum, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

IV

16.

Bild 16. Utställningstext för temat Saga i utställningen Dansk guldålder på Nationalmuseum, 18 april 2019, Foto: Elin Ranestål.

V

Tabell över reproduktioner i displayen i Nationalmuseums butik med koppling till utställningen Dansk Guldålder, 18 april 2019

VERK Vykort Magnet Pussel Bokomslag Affisch En liten flicka, X X X X Elise Købke, med en kopp framför sig (Hansen) Utsikt från X X X X konstnärens fönster (Rørbye) Loggia, Procida X X X (Rørbye) Utsikt från X X Dosseringen vid Sortedamssøen mot Nørrebro (Købke) Ett sällskap X danska konstnärer i Rom (Hansen) Porträtt av en X fiskarpojke från Capri (Købke) Kvinna som flätar X sitt hår (Smith) Gatuscen i blåst X och regn (Eckersberg) Sårad dansk X soldat (Jerichau- Baumann) Blomsterbukett vid X ett träd (Løvmand) Landskapsmålaren X Fredrik Sødring (Købke) Utanför den norra X porten till Kastellet (Købke) Mendel Levin X Nathansons ældste døtre, Bella og

VI

Hanna* (Eckersberg) Sommeraften ved X Ry (Kyhn)* En matros, som X tager afsked med sin pige (Eckersberg)* Portræt af Ida X Frederikke Broberg (Jensen)* Selvportræt som X friskarer (Blunck)*

*Verket finns inte representerat i utställningen

VII