Odlingsvärda ekar för sydsvenska städer­

OAKS SUITED FOR CULTIVATION IN SWEDISH TOWNS

Henrik Sjöman Landskapsingenjör

Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) Alnarp Område Landskapsutveckling Box 66 230 53 Alnarp [email protected]

Keywords: Oak trees, street trees, urban environment SUMMARY och mäktigt träd som genom sin styrka, skönhet Generally, species of Quercus have a great och långa levnad symboliserar trygghet, säkerhet tolerance and adaption ability to difficult site och beständighet, så det är nog inte konstigt att vi i conditions, which makes them inter­ ­esting and Sverige har en viss respekt för dessa träd . useful for urban situations. ­Currently, only a few oak species are used in urban ­areas. Listan som man ibland upprättar för sig själv The knowledge and experience of species på antal växter som man ständigt förundras represented only in arboreta and tree collec- över varför man inte ser mer frekvent före- tions may be rather limited at present, but as kommande i våra parker har en tendens att knowledge increases, it is possible to present bli allt större och mer omfattande. Trots att a greater diversity of species having magnifi- det många gånger bland dessa arter finns lång cent autumn colours, exiting leaf texture or erfarenhet om deras odlingsvärde samt en growth form suitable for planting along nar- god tillgång av dem på plantskolor i Europa, row streets. tillhör de ändå det exklusiva trädsortimentet The purpose of this paper is to present six och återfinns vanligen endast på högklassiga oak species, Q . castaneifolia, Q . cerris, Q . cocci­ trädsamlingar eller i botaniska trädgårdar. nea, Q . frainetto, Q . macranthera and Q . palu­ Med denna text är syftet att åskådliggöra en stris, which do not belong among the plant växtgrupp – nämligen ekarna med några material traditionally used for ornamental utvalda arter som genom sina kvaliteter så- purposes. However, these oak spe­cies have väl tekniska som estetiska skulle kunna bli ett both aesthetic and technical qualities, which vanligare inslag i våra städer. I Sverige har vi makes it surprising that we do not see them två vildväxande arter (Quercus petrea och Q . more often in public plantations. In this paper robur) som vi flitigt använder såväl i landska- notes on natural distribution and morphologi- pet som i park- och trädgårdssammanhang. cal characteris­tics are given for each of the six Men det finns förstås flertal andra ekarter som species of oak. The ­natural growing conditions får en fin och intressant utveckling i vårt land. of the oak species can give some guidelines as Dessa för idag en relativt anonym tillvaro kan- to their use and tolerance in cultivation. Some ske med undantag för den nordamerikanska examples of oaks used in different urban areas rödeken (Quercus rubra) som använts en del i are presented, with focus on difficult growth skogsbruket och som på vissa håll även natu- condit­ions in paved areas. raliserat sig i omgivande landskap (Mossberg & Stenberg 2005). Variationen bland ekarterna är mycket spännande och skiftande med kva- INTRODUKTION litéer som växtsätt, bladformer och höstfärger Inget annat träd tycks vara så förknippat med så vilka vi normalt inte finner hos våra två- in många myter, sagor och sägner som just eken . Eken hemska ekarter. Eksläktet symboliserar även tillhör enligt sägnerna åskgudarna – vilket känns ett tåligt och slitstarkt trädsläkte med flera självklart då studier just ­visar på att åskblixtar har arter som har stor tolerans och acceptans för en tydlig tendens att träffa ekar . Att ekarna tillhör något besvärligare växtförhållanden. Denna åskgudarna har nog också bidragit till deras stora tolerans med ett bibehållet fint eller en intres- tålamod och tolerans för varierande växtmiljöer . sant utveckling på platser med en något mer Idag då vi inte längre tror på gudar och väsen i besvärlig ståndort, gör eken mycket intressant träden kvarstår ändå vördnaden och respekten för för urbana grönmiljöer där ståndortssitua- gamla storvuxna ekar . En förklaring till det kan tionerna för träden vanligen är mycket varie- vara den stora generositeten i uttryck som finns rande. Speciellt komplicerat är det i hårdgjord hos eken . Eken utvecklas med tiden till ett stort stadsmiljö där efterfrågan på ett friskt och tå-

8 EKAR SOM FINNS REPRESENTERADE I ALNARPS CAMPUSOMRÅDE

Quercus alba Quercus petraea ‘Columna’ Quercus aliena Quercus petraea ‘Mespilifolia’ Quercus bicolor Quercus petraea ‘Salicifolia’ Quercus castaneifolia* Quercus pontica Quercus cerris* Quercus prinoides Quercus cerris f . laciniata Quercus prinus Quercus coccinea* Quercus pyrenaica ‘Pendula’ Quercus dentata Quercus robur Quercus dentata ’Carl Ferris Miller’ Quercus robur ‘Argenteomarginata’ Quercus ellipsoidalis Quercus robur ‘Atropurpurea’ Quercus frainetto* Quercus robur ‘Fastigiata’ Quercus glandulifera Quercus robur f . pendula Quercus ilicifolia Quercus rubra Quercus liaotungensis Quercus rubra ‘Aurea’ Quercus liatungensis x dentata Quercus spinulosa Quercus libani Quercus variabilis Quercus macranthera* Quercus velutina Quercus macrocarpa Quercus velutina ‘Harbiflax’ Quercus macrocarpa var. oliviformis Quercus velutina ‘Magnifica’ Quercus mongolica var. grosseserrata Quercus x buschii Quercus muehlenbergii ‘Morton #25’ Quercus x turneri var. pseudoturnei Quercus nigra Quercus palustris* * - Ekarter som kommer att pre- Quercus petraea senteras djupare i denna text

ligt växt­material är stort och där eken mycket vedartat växtmaterial. I campusområdet på väl kan finna en god användning. Alnarp kan man idag finna 46 olika ektaxa. Av Vid SLU Alnarp är mycket av forskningen dessa är det ett fåtal som finns representerade och undervisningen i växtmateriallära och som vanligt förekommande stadsträd utan vegetationsbyggnad fokuserad på just den förekommer oftast i exklusiva trädsamlingar urbana situationen, eftersom en kombination som den i Alnarp. av teknik och ett växtmaterial för funktionella De ekarter som presenteras i denna text och långsiktigt hållbara vegetationslösningar har det gemensamt att de är odlingsvärda för staden är av stor betydelse. Med en sådan för våra sydsvenska städer. Några av dem inställning blir det gärna en viss fokus på eks- finns redan representerade där, men dock i läktet, där vi med framgång odlar en hel del en väldigt begränsad omfattning. De utvalda arter. I Alnarp har vi även förmånen av att ekarterna inne­har kvalitéer med bladformer ha en av Sveriges största trädsamlingar med och växtsätt som våra inhemska ekarter inte främst Alnarps­parken samt de intilliggande kan uppvisa och har därför ett stort värde i försöksfälten – trädgårds- och landskapslabora­ vår strävan att skapa unika och karaktärsfulla toriet. Där förekommer långsiktiga studier av grönmiljöer för våra städer.

9 Fig. 1. I öppna lägen utvecklar eken vanligen breda stolta träd med en imponerande muskulatur. Fot. H. Sjöman.

UTBREDNING ekar såväl i Sverige som i Östeuropa, Kina och Eksläktet innefattar mellan 450 och 500 arter i USA, är variationen på växtplatserna mycket beroende på vilken taxonomisk bearbetning­ stor. Vanligen finner man ekar i varma och man väljer. Eksläktet inbegriper lövfällande torrare situationer, dock sällan emot det blöta såväl som vintergröna och städsegröna träd ståndortsläget. samt även buskar. Släktet har sin huvudsak- Ekarna uppträder vanligen som pionjär­ liga spridning på den nordliga hemisfären i arter i sina vegetationssystem och är ett ljus­ Europa, Asien och Nordamerika,­ men före- älskande träd men kan tolerera och även gyn- kommer även i tropiska och subtropiska om- nas som mycket unga av någon typ av skydd råden i Sydamerika och i norra Afrika, då van- av ett ljust genomsläppligt buskage som den ligen i högre terräng (Krüssmann 1984). senare växer sig igenom. Detta fenomen­ att finna skydd av annan vegeta­tion i unga år ser vi tydligt i kulturlandskapet i Sverige där ODLING eken gärna växer upp i skydd av rosor eller Ekar är generellt värmegynnade och utveck- slån i hagmarker (Almgren et al 2003). I de las snabbast och till största dimensioner på kaukasiska bergsskogarna använder den per- djupa, näringsrika och fuktighetshållande siska eken, Quercus macranthera ett så exotiskt jordar. Vanligen har eken svårt att naturligt skydd som den väldoftande guldzalean, Rho­ konkurrera på dessa rika marker och har där- dodendron luteum – dock med en liknande stra- för många gånger fått acceptera torrare och tegi för att undgå bete. fattigare miljöer. Därmed har de utvecklat­ en Ekar anses vara något svåretablerade och naturlig tolerans för något sämre växtplatser. kräver därför minst lika noggranna och ge- I de natursystem som vi studerat innehållande nerösa förberedelser och uppföljning som öv-

10 riga parkträd. Tyvärr skiljer man gärna mel- ekarter är tillväxthastigheten kraftigare jäm- lan olika träd på hur mycket respekt och vård fört med våra inhemska arter, vilket är till för- de får vid etableringen, då de mer tåliga och del för ett snabbt uttryck. anspråkslösa trädarterna brukar få en lägre prioritering under etableringsfasen. Därför måste även ekar, som många gånger anses vara ARTPRESENTATION en tålig och motståndskraftig växtgrupp få en Utgångspunkt till texten har varit att utifrån god etablering för att där kunna utvecklas väl Alnarpsparkens trädsamling välja ut några – en ek är inte torktålig eller motståndskraftig ekarter som representerar ett litet urval av emot stress förrän den är väl etablerad. Viktigt intressanta och odlingsvärda träd för offent- att tillägga är att ekar är ringporiga, vilket gör lig miljö i åtminstone Sydsverige. De är träd att det är extra noga med bevattningen innan som idag används sparsamt men skulle kunna de är etablerade då det kan äventyra nästa års användas i en betydligt större omfattning. Be- tillväxt och utveckling. skrivningarna har som målsättning att åskåd- Ekar skall alltid etableras med klump ­eller liggöra deras värde, såväl växttekniska med motsvarande. Våren är den bästa planterings- en intressant och användbar ståndortstolerans­ tiden (Bengtsson 1989). samt fina estetiska kvalitéer. Genom att beskriva arternas naturliga ståndortstillhörighet samt vilka andra asso- UTVECKLING cierande trädarter som de växer tillsammans Fritt stående ekträd utvecklas vanligen till med i några studerade skogs- och vegeta­ stolta bredväxande träd s.k. skaftekar med tionssystem, kan det medverka till en ökad korta och grova stammar som splittras upp förståelse för deras ståndortstillhörighet. av grova uppåt- och sidogående grenar, Detta kan vara viktig information vid växtval fig. 1. I tätare vegetation utvecklas ekar van­ och växtkomposition för stadens parker och ligen till smalväxande trädindivider s.k. stång­ gator. ekar med huvuddelen av kronan högt upp i I ståndortsbeskrivningarna är det här viss strukturen p.g.a. sin skuggkänslighet. Dessa fokus på arternas extrema ståndortstillhörighet utvecklas med tiden till smalväxande och hög­ då det är mycket intressant med kunskapen resta träd med vanligen en rak genom­gående om en arts anpassningsförmåga eftersom man stam. i stadsmiljö vanligen har små möjligheter att Varma och fattiga ståndortslägen påverkar skapa optimala förhållanden och träden får ekens växtsätt och medverkar till krumma och många gånger ”gilla läget”. Sammanställnin- något knotiga individer med rätt fantasifulla gen baseras dels på information och erfaren- uttryck som resultat. Dessa kan ses i våra kust­ heter från känd dendrologisk litteratur och områden där bergeken (Q . petraea) utvecklar dels på egna erfaren­heter och iakttagelser av karaktärsfulla träd i en mycket tuff och utma- träden i odling samt i naturliga sammanhang. nande miljö. På rikare marker blir växtsättet Fältstudierna som redovisas är endast utförda något mer upprätt då tillväxten är betydligt på ett fåtal platser och ger därför ingen kom- kraftigare. plett bild av artens naturliga tillhörighet utan Tillväxthastigheten hos ekarna varierar är endast en beskrivning av dem, på en plats förstås mellan arterna men är hos många lång- vid det tillfället. tifrån långsam. Ett väl etablerat ekträd i god Härdigheten med zonangivelserna base- parkmark kan i unga år mycket väl jämföras i ras på Riksförbundet Svensk Trädgårds (RST) sin tillväxt med andra vanliga parkträd. Bland zonkarta. många nordamerikanska och östeuropeiska

11 KASTANJEBLADIG EK QUERCUS områdena (500-1200 m.ö.h.) bildar den stor- CASTANEIFOLIA C. A. MEY. växta ekskogar tillsammans med bl.a. Parrotia persica, Zelkova carpinifolia, Acer velutinum och Utbredning Gleditsia caspica. Längre upp i terrängen (1200 Sydöstra Kaukasus (Azerbajdzjan) och i bergs­ – 1800 m.ö.h.) samdominerar den tillsammans områdena i norra Iran (Elburz Mt.). med bl.a. Fagus orientalis, Quercus macranthera I Azerbajdzjans bergsområden är den ka- samt med vintergröna lianer och buskar som stanjebladiga eken mycket ovanlig medan den Hede­ra pastuchovii, Ilex hyrcana och Danae race­ i vissa delar av norra Iran är den vanligaste mosa (Menitsky 2005). förekommande ekarten där den bildar stor- Intressant att notera är att vid artens ab- växta ekskogar (Menitsky 2005). Den kastanje­ solut östligaste utbredning växer den bl.a. bladiga eken växer i områden med mycket tillsammans med Platycladus orientalis, som varma och torra somrar, i områden där vi nor- är en välkänd barrväxt från bl.a. Kina där den malt inte finner lignoser som är odlingsvärda växer på mycket varma och torra platser och för vårt utomhusklimat. Trots det finns det är mycket intressant för den varma och heta möjligheter att kunna med goda resultat odla stenstaden (Menitsky 2005). denna mycket vackra och säregna art. I våra städer kan finna varma och skyddande lägen Morfologi inne bland stadens bebyggelser där den borde Enligt litteraturen kan den kastanjebladiga kunna få en god utveckling. eken i norra Iran bli nästan 50 meter hög (Me- Den kastanjebladiga eken förekommer nitsky 2005). Det största exemplaret som finns och beskrivs väldigt sparsamt i dendrologisk i Alnarpsparken är av okänd ålder och är cirka litteratur vilket begränsar presentationen om 7 meter hög. dess uppträdande i sin naturliga miljö. Trots Bladen är som namnet avslöjar mycket lik det går det att finna att den i kustområdena de hos den äkta kastanjen (Castanea ­sativa) med vid Kaspiska havet vanligen förekommer på bred elliptisk form och en tydlig grov tandning varma väldränerade platser. I de lägre bergs­ på sidorna samt med en tydlig rund bladbas. Fig 2. Bladen varierar i storlek men är vanligen 7-18 cm långa och 3-4 cm breda. De nära släkt- förhållandena med den turkiska eken (Q . cer­ ris) är tydliga med de ca 1 cm långa, utdragna fjällen som omger toppknopparna.­ För övrigt skiljer man dem enklast åt genom att jämföra bladformen dem emellan. En av artens stora kvalitéer är de bronsfärgade bladen om höst­ en som hänger kvar långt inpå vintern.

Ståndort Erfarenheterna av den kastanjebladiga eken i odling är mycket begränsad och är huvud- sakligen utvecklad i exklusiva trädsamlingar där de står i god parkmark. Med tanke på artens naturliga tillhåll i varma och som- martorra skogssystem skulle det vara intres- sant att provodla den i varma lägen i stadens Fig. 2. Quercus cataneifolia ur Menitsky 2005. hårdgjorda miljöer, där den mycket väl skulle

12 Fig. 3. Turkisk ek, Quercus cerris, utmed Drottninggatan i Malmö. Fot. H. Sjöman. kunna få en god utveckling och intressant an- lära sig mer om arten är att plantera och pröva vändning. sig fram.

Odlingserfarenheter Härdighet Den kastanjebladiga eken är ett exklusivt träd Troligen härdig endast i zon 1 eller i gynnsam- som är ovanlig i odling men har kvalitéer som ma lägen i zon 2. gör den mycket intressant och skulle med sina vackra blad och speciella höstfärger kunna bli mycket uppskattad i offentlig miljö. Bland de TURKISK EK QUERCUS CERRIS L. större trädplantskolorna i Europa finns vanli- gen endast Q . castaneifolia ’Green Spire’. Denna Utbredning smalväxande form beskrivs som ett snabbväx­ Södra och Sydöstra Europa, från Spanien och ande träd, lämplig för trånga gatuutrymmen Frankrike över hela Sydeuropa till Mindre (Boomkwekerij et al 2002). Asien och Syrien. Trots den begränsade odlingserfaren­heten Den turkiska eken ersätter eller sam­ som finns av den kastanjebladiga eken har dominerar med skogseken (Q . robur) i som- den med säkerhet framtiden för sig med ett marvarma regioner i södra Europa samt i uttryck som gör den mycket värdefull som ett sydöstra Europa där den även ersätter skogs­ exklusivt stadsträd. Dess ståndortstillhörighet­ eken allteftersom klimatet österut blir mer och tolerans i staden är relativt okänd eller åt- kontinentalbetonat med betydligt varmare minstone mycket begränsad, men genom sin och torrare somrar (Ellenberg 1988). Denna utbredning i väldigt varma och sommartorra tolerans för varma och torra förhållanden gör områden är den ett intressant framtidsträd den turkiska eken mycket värdefull för varma trots allt för Sydsverige. Det enda sättet att och torra situationer i staden, fig. 3.

13 Den turkiska eken förekommer i Syd- och som täcker knopparna vilket är tydligare och Sydosteuropa, vanligen i skogssystem domi- mer omfattande jämfört med den kastan­je­ nerade av avenbok (Carpinus betulus) medan bladiga eken. Bladen hos den turkiska eken den bl.a. i Turkiet växer i varma torra vege- är mycket variabla. Vanligen utvecklas bla- tationssystem tillsammans med bl.a. Pinus ni­ den från omvänt äggrunda till ovala i formen, gra, Quercus pubescens och Quercus robur ssp. ibland även lansettformade, fig. 4. Bladen har pedunculiflora (Krüssmann 1984, Menitsky en sträv ovansida som blir tydligt blank och 2005). mörkgrön. Stora äldre träd kan på håll upp- fattas som väldigt exklusiva och exotiska med Morfologi sitt mörka polerade yttre. Bladen blir vanligen Den turkiska eken är ett snabbväxande träd 9-12 cm långa och 3-5 cm breda, med 7-9 fli- som i unga år har en öppen, slängig kron­ kar på var sida. En dekorativ kvalité hos den uppbyggnad med långa slanka grenar. De blir turkiska eken är att de mörkgröna bladen som tätare som äldre och utvecklar med ­tiden en färgas gyllengula om hösten vanligen blir bred välvd krona. I Sverige blir de 20-25 meter kvarsittande på trädet långt inpå hösten. höga. Den turkiska eken har en fin tendens att naturligt utveckla träd med en genom­gående Ståndort stam. Barken är mattgrå och blir tidigt upp- Anses vara mycket anspråkslös, med en be- sprucken. Äldre träd har en mörkare stam skriven tolerans för besvärliga ståndortsför- med djupt uppsprucken barkstruktur. I sam- hållanden. Har en stor fördel av att gynnas av band med andra världskriget­ använde man högt pH samt är värmegynnad, vilket medför i Turkiet barken från den turkiska eken för att den turkiska eken är väl anpassad att tole- tillverkning av vinkorkar innan exporten från rera de tuffa förhållandena i hårdgjord stads- bl.a. Portugal återgick till det normala (nor- miljö. malt använder man barken från korkeken, Q . I USA har man i strävan att finna träd för suber för tillverkning av vinkorkar) (Menitsky de besvärliga situationerna i urbana miljöer 2005). riktat ett stort intresse mot den turkiska eken. Den turkiska eken är lätt att identifiera Tyvärr saknas någon lång dokumentation och vintertid med de långa kvarsittande fjällen erfarenhet av den turkiska eken i hårdgjord stadsmiljö men det som ändå finns tillhanda visar på att arten har en god eller intressant utveckling i dessa extrema miljöer.

Odlingserfarenheter Den turkiska eken har i försök i landskaps­ laboratoriet på Alnarp visat en mycket kraftig tillväxt som ung (i parkmark), betydligt kraf- tigare än hos skogseken (Q . robur) . Den turki- ska eken är inte helt okänd i den offent­liga an- vändningen i sydsvenska städer där äldre träd finns representerade såväl i Stockholm som i Malmö, dock endast i parkmark. I Malmö finns ett flertal yngre träd av turkisk ek utanför Länsstyrelsen (Drottning- gatan) där man verkligen kan imponeras av Fig. 4. Quercus cerris ur Menitsky 2005. deras höjdtillväxt som årligen är omkring 1

14 1980). Övriga arter som gör scharlakanseken säll­skap på torrare marker i Appalacherna är bl.a. Nyssa sylvatica, Oxydendrum arboreum, Pinus virginiana, Pinus echinata och Pinus pun­ gens (Eyre 1980).

Morfologi Scharlakanseken utvecklas till ett medelstort träd, 20-25 meter högt. Har ett växtsätt med ett habitus som i unga år påminner om kärr­ ekens (Q . palustris) tydligt upprätta växtsätt med genomgående stam med distinkta gren- våningar, men utvecklar som äldre ett mer rundat och öppet växtsätt. Har som ung en Fig. 5. Quercus coccinea ur Grimm 2002. mycket snabb tillväxt vilket kanske är tyd­ ligast i god parkmark där längdtillväxten år- meter. Erfarenheter av den i hårdgjord stads- ligen kan vara över 70 cm. miljö har inte iakttagits eller beskrivits i litte- Scharlakanseken tillhör rödeksgruppen, raturen men den borde inte vara en alltför stor vilka kännetecknas av att vara mycket varia­ chansning. bla i bladstorlek och bladform, vilket gör dem svåra att identifiera och skilja ifrån varandra. Härdighet Bladen hos scharlakanseken är avlånga eller Zon 3 elliptiska och är i allmänhet 8-15 cm långa och 7-13 cm breda med en tvär eller kilformad bas. Bladen uppträder vanligen med tre flikar på SCHARLAKANSEK QUERCUS COCCI- NEA MUENCHH.

Utbredning Scharlakanseken har ett stort utbrednings- område i östra Nordamerika – från sydöstra Kanada och södra Maine i norr till norra Ala- bama i söder och med sin västligaste utpost i östra Oklahoma (Miller & Lamb 1985). Genom sitt stora utbredningsområde före- kommer den i flera olika vegetationssystem. I scharlakansekens nordliga utbredning växer den bl.a. tillsammans med Pinus strobus, Quer­ cus alba, Q . velutina, Q . rubra, Nyssa sylvatica, Oxydendrum arboreum och Acer rubrum (Eyre 1980). I de centrala delarna av Appalacherna växer den tillsammans med mängder av andra ekarter där Q . stellata, Q . marilandica och Q . ili­ cifolia gör den sällskap på torrare marker me- dan Q . alba, Q . velutina, Q . rubra och Q . prinus Fig. 6. Quercus coccinea i Landskrona. gör den sällskap på något rikare marker (Eyre Fot. Leif Andersson.

15 Fig. 7. Ekskog i Shenadoha Nationalpark, USA 2006 med bl.a. Q . alba . Q . coccinea, Q . prinus och Q . rubra. Fot. H. Sjöman.

vardera sidan av bladen. De nedre flikarna är Ståndort vinkelräta eller något bakåtriktade, mittenfli- Scharlakanseken är den ekart, av de som växer karna är utåtriktade medan de främre flikarna i Appalacherna i östra Nordamerika, som har är framåtriktade. Bladen är vackert glänsande den bredaste ståndortsamplituden och är den mörkgröna på ovansidan, undersidan är lju- ekart som är representerad i flest vegetati- sare men ändå glänsande grön, fig. 5. onssystem – från fuktiga och rika miljöer till Bladen hos scharlakanseken har en djupa- riktigt torra och fattiga växtplatser (Miller & re flikning jämfört med rödeken, Q . rubra och Lamb 1985). färgeken, Q . velutina samt är blank på båda I fuktiga och rika skogssystem där schar- sidorna av bladen. Scharlakanseken saknar de lakanseken får sin största och snabbaste hos kärreken så tydliga brungula hårtussar i utveckling växer den tillsammans med bl.a. nervvinklarna vilket gör det möjlig att skilja tulpanträd, Liriodendron tulipifera och poppel- dem åt. magnolia, Magnolia acuminata. Höstfärgerna blir hos scharlakanseken På torrare marker, vanligen i brant terräng vackert mörkröda. Det brukar börja försiktigt eller på platser med tunna jordlager, växer med några blad som färgas under sensomma- scharlakanseken tillsammans med tvåbarriga ren för att sedan successivt inta en alltmer tyd- tallar som Pinus velutina och P . rigida samt an- lig färgsättning, fig. 6. Höstfärgerna kan varie- dra ekarter som Q . falcata och Q . alba. I dessa ra mellan olika trädindivider men kan också torra och många gånger fattiga miljöer bildas variera beroende på stånd­orten och klimatet, glesa ekskogar med enstaka tallar där ljus- då färgen brukar bli ­extra ­intensiv och kraf- förhållandena tillåter. Fältskiktet är på dessa tigast efter varma, långa somrar eller i varma platser relativt fattigt men man kan ändå där ståndortslägen. finna bl.a. en välbekant trädgårdsväxt,- näm

16 ligen jättekattfoten, Antennaria plantaginifolia, Odlingserfarenheter som är en uppskattad perenn för den torra ra- Scharlakanseken som ren art är ovanlig i od- batten. Dessa iakttagelser av scharlakanseken ling och återfinns vanligen i exklusiva träd- i denna karga miljö gör den mycket intressant samlingar och arboretum. I odling brukar för stadens ibland besvärliga situationer med arten vanligen representeras av sorten ”Splen- liknande markförhållanden. Scharlakanseken dens” som har större blad än genomsnittet är inte ensam bland de nordöstamerikan- hos arten samt en mer säker mörkröd höstfärg ska ek­arterna att inneha denna tolerans för (Bengtsson 1998). torra och ibland fattiga miljöer. Bland dessa Genom sin uppvisade breda ståndorts-­­­ finns det ett flertal ekarter som skulle kunnas a­mplitud i sin naturliga utbredning borde den prövas i stadens ibland gynnsamma mikrokli- kunna odlas såväl i parkmark som i gatumil- mat. Förutom kärreken som beskrivs längre jöer där utrymme för dess vida kronan kan fram i denna text samt rödeken (Quercus ru­ ges. Arten kan variera stort vad gäller växtsätt bra) vilken det finns en god odlingserfarenhet och framförallt utvecklingen av höstfärg och av skulle dessa nedan nämnda ekarter också därför skall man hellre använda sig av sorter kunnas prövas för odling i sydsvenska städer: där man lättare kan förutspå utvecklingen och tillväxten samt där man med säkerhet kan er- Quercus alba bjuda en lysande höstfägring. Quercus macrocarpa I Sverige finns scharlakanseken förekom- Quercus muehlenbergii mande vanligen som parkträd men sällan som Quercus prinus gatuträd. I östra USA är scharlakanseken­ näst Quercus velutina efter kärreken den vanligaste ekarten i gatu- miljöer, då den är mycket uppskattad för dess Intressant att tillägga är förekomsten av ekar höstfärger samt har ett växtsätt som ung som i bergsskogarna i Appalacherna vilket skil- gör den möjlig att använda i smala gatumil- jer sig en aning ifrån de i Europa. I de flesta jöer. Tyvärr ser man i dessa miljöer alltför ofta skogssystem i Appalacherna som finns be- svåra skador på träden efter hårda tillbaka­ skrivna i litteraturen och som även studerades beskärningar som i dessa trånga miljöer blivit under en studieresa sommaren 2006, förekom- alltför breda, då man inte har tagit hänsyn till mer det alltid ekar, oavsett det var rika eller artens breda uttryck som äldre och placera in fattiga ståndortsförhållanden. I de allra rikaste dem i miljöer som är mer långsiktigt lämp­ delarna var ekarna representerade med en­ liga. dast några enstaka trädindivider medan deras Scharlakanseken har ett mycket stort od- dominans blev större allteftersom markförhål- lingsvärde med ett ståtligt växtsätt. Med sina landena blev torrare och ibland även fattigare. mörkgröna glänsande blad vilket ger den Bland de nordamerikanska ekarterna finns det ett exklusivt och högklassigt uttryck för att nämligen flera arter som har en mycket snabb senare på säsongen få iögonfallande höstfär- utveckling och tillväxt vilket gör det möjligt ger. Detta är ett träd som man verk­ligen skulle för dem att kunna finnas med och konkurrera vilja kunna njuta mer av i våra städer, då till- i de rikare systemen som annars domineras gången av den är god med stora trädkvalitéer av snabbväxande och frodiga arter som lind tillgängliga bland de större trädplantskolorna (Tilia heterophylla), tulpanträd (Liriodendron tu­ i Europa. lipifera) och sockerlönn (Acer saccharum), vilka normalt skulle konkurrerar ut de annars mer Härdighet långsamma ekarna. Fig. 7. Zon 3

17 ner vilket medför att dessa vegetationssystem är mycket intressanta i jakten efter arter an- passade för hårdgjord stadsmiljö.

Morfologi Den ungerska eken utvecklas till ett stort träd och kan nå 30-35 meter i höjd men blir vanligen i Sverige 15-17 meter högt. Utveck­ lar till en början en tät äggrund krona för att som äldre utveckla en mer öppen rundad trädkrona. Stammen är till en början slät och ljusgrå för att som äldre bli brunaktig med en mer uppsprucken barkstruktur. De mycket vackra bladen är omvänt äggrunda i formen med 6-10 välformad lober på vardera sidan av Fig. 8. Quercus frainetto ur Menitsky 2005. bladen. Bladen kan bli 15-20 cm långa och 7-10 cm breda. De är tydligt mörkgröna på ovansi- dan med en luden grågrön undersida, fig. 8.

UNGERSK EK QUERCUS FRAINETTO Ståndort TEN. Den ungerska ekens tolerans för varma och Utbredning torra ståndortsförhållanden kan mycket väl Sydosteuropa - Syditalien och Balkan till Un- jämföras med den turkiska ekens, då den an- gern och Rumänien samt Turkiet (Menitsky ses ha en stor tolerans för besvärliga stånd­ 2005). ortslägen. Den får en god utveckling i mark Trots namnet är den ungerska eken relativt med högt pH samt är tålig emot luftför­ ovanlig i Ungern och mer frekvent förekom- oreningar (Bengtsson 1998). mande i Balkanområdena. Bl.a. i ­Albanien är det den mest förekommande ekarten i de an- Odlingserfarenheter nars relativt artrika ekskogarna – med upp­till Den ungerska eken tillsammans med den tur- 12 ekarter representerade. De för svensk od- kiska eken anses ha en betydligt kraftigare ling intressantaste ekarterna i de Albaniska tillväxt som ung jämfört med de två i Sverige ekskogarna kan Q . cerris, Q, pubescens och Q . inhemska ekarterna. dalechampii nämnas. Den sistnämnda är en Erfarenheterna av den ungerska eken i nästan oprövad ekart för svenska förhållan- offentlig stadsmiljö är i Sverige mycket be- den som vi förövrigt påträffade i Rumänien gränsad. I södra Sverige där flera städer (2004) på Karpaternas östra sida (Moldavien) i drabbats hårt av almsjukan har en positiv in- mycket varma ekskogar tillsammans med bl.a. ställning emot mer okända trädval medfört silverlinden, Tilia tomentosa. att man nu både i Malmö och i Helsingborg Bland arter som växer tillsammans med planterat flera träd av ungersk ek som blir den ungerska eken i de sommarvarma ek­ intressanta att följa upp. Dessa nyplanterade skogarna i Albanien kan Carpinus orientalis, individer påträffas såväl i parkmark som i Ostrya carpinifolia, Fraxinus ornus, Sorbus tor­ hårdgjord stadsmiljö. Erfarenheterna av dem minalis, Sorbus domestica och Cotinus coggygria i stadsmiljö härleds därför till andra länder. nämnas. Alla dessa arter representerar en hög Rune Bengtsson (1998) beskriver att man bl.a. tolerans för varma och torra ståndortssituatio- i Holland har positiva erfarenheter av den un-

18 Härdighet Zon 3.

PERSISK EK QUERCUS MACRANTHE- RA FISCH. & MEY.

Utbredning Centrala och östra Kaukasus samt i bergs­ områdena i Armenien, Azerbajdzjan, norra Iran och i de Pontiska bergen i nordöstra Tur- kiet (Menitsky 2005). Sommaren 2005 genomfördes en fält­ expedition tillsammans med botaniker från Tbilisis botaniska trädgård i Georgien till Kaukasus där vi i bergsprovinsen Racha fick förmånen att studera den persiska eken. Den persiska eken växer huvudsakligen i den subalpina delen av bergen, i fuktiga och sommarsvala områden där den bl.a. syns till- sammans med den orientaliska boken, Fagus Fig. 9. Ungersk ek, Quercus frainetto, i Landskrona orientalis. I dessa områden har den persiska med en fin utveckling i hårdgjord miljö. Fot. Johan eken vanligen sin hemvist på torrare platser, Slagstedt. ofta i brant terräng eller på tunna jordlager. Sin största och snabbaste tillväxt får den dock på betydligt rikare marker men har på dessa gerska eken i gatumiljö. Den har visat sig trots jordar en betydligt besvärligare situation­ med varma och torra miljöer bibehålla en kraftig konkurrens om utrymmet med orientalisk tillväxt och fin utveckling som ung. I Köpen- bok samt lönnar. På de platser där vi såg den hamn kan man se flera exemplar av ungersk persiska eken uppträdde enskilda trädindi- ekar i stadsmiljö, både i hårdgjord miljö såväl vider tillsammans med andra lövträd som som i parkmark. Fagus orientalis, Acer trautvetteri, Acer platanoi­ De vackert djupt inskurna bladen tillsam- des och Acer pseudoplatanus och buskarter som mans med en tät och kontrollerad trädkrona Rhamnus imeretina, Euonymus latifolia, Lonicera gör den ungerska eken till ett värdefullt pryd- caucasica och Viburnum caucasica. I fältskiktet nadsträd. Med de växttekniska kvalité­erna växte några riktigt rara växter såsom Lilium med en stor tolerans för varierande ståndorts- szowitsianum, Paeonia macrophylla, Euphorbia förhållanden med en bibehållen kraftig tillväxt glaberrima samt Aconitum orientale för att näm- är den ungerska eken även ett värdefull och na några. intressant gatuträd. Den ungerska eken finns Längre ner i terrängen i de centralkauka- tillgänglig i stora kvalitéer bland de större siska bergsområdena i ett betydligt varmare, trädplantskolorna i Europa vilket medför att kontinentalbetonat klimat ersätts den persiska den mycket snabbt skulle kunna bli ett van- eken av Quercus imeretina (syn. Q . robur ssp. ligt inslag i våra städer. Bland annat finns det imeretina) och Quercus iberica (syn. Q . petraea flera sorter tillgängliga vilka utvecklas till fina ssp. iberica) vilka har en liknande roll d.v.s. upp­rättväxande träd. Fig. 9. har sin hemvist på de mer varma och torra

19 tydligt för att det ska kunna skapa uppmärk- samhet, då men varje vår kan se besökare i Al- narpsparken som stannar upp för att ny­fiket beundra denna märkliga företeelse hos den persiska eken. Vinteraspekten hos arten är spännande med den grova och ståtliga grenuppbygg- naden. Till detta bör även tilläggas de stora äggformiga knopparna, 8-10 mm stora som uppträder i en spännande glänsande mörk­ röd skepnad – vilket vintertid förstärker upp­ levelsen av detta träd.

Ståndort Den persiska eken har en stor tolerans för torra miljöer men är känslig för alltför varma förhållanden. Detta är väldigt tydligt i exem- Fig. 10. Quercus macranthera ur Menitsky 2005. pelvis Georgien, där den persiska eken får en fin utveckling på torra ståndorter i svala bergs­ områden medan den lägre ner i terrängen där växtplatserna tillsammans med bl.a. Acer klimatet är betydligt varmare sommartid, får ­campestre, Carpinus orientalis och Cornus mas (Schmidt 2004).

Morfologi Den persiska eken är ett relativt snabb­växande träd men har en långsam barndom och brukar få rejäl fart på tillväxten först vid ca 20 års ål- der. Därför bör man i offentlig användning använda sig av större och därmed äldre träd- kvalitéer för en god och snabb utveckling. Den persiska eken utvecklas till breda stolta träd som tidigt i öppna lägen får en bred uppsplittrad grenuppbyggnad. Vanligen utvecklas den med en låg stam med en tidig förgrening och tjocka, tätt sittande grenar. Den uppträder sällan med en rak genomgå- ende huvudstam. De stora bladen uppträder vanligen i form av omvänt brett äggrunda, 10-20 cm långa och 8-14 cm breda blad med 8-10 mjuka äggrunda lober på vardera sidan av bladen. Ovansidan av bladen är mörkgrö- na och nästan kala medan undersidan är grått filthåriga. Fig. 10 og fig. 11. Fig. 11. Bladutspringet och blomningen hos den per- Nytillväxten med de nya bladen och skot- siska eken Quercus macranthera, är både spännande ten är påtagligt håriga vilket är tillräckligt och iögonfallande. Fot. Elon Sjöman.

20 Fig. 12. I det svala klimatet i de subalpina delarna av Kaukasus finner man den persiska eken, Quercus ma­ cranthera, som gärna använder guldazalean, Rhododendron luteum som skydd från bl.a. betning av boskap. Fot. H. Sjöman. den där en sämre utveckling och blir mer mot- Östeuropa är den betydligt vanligare då man taglig mot skadedjur och sjukdomar. Fig. 12. relativt ofta ser exemplar av dem i olika åldrar Ett träd som därmed är mycket lämpligt för i stadsparker och i äldre slottsträdgårdar. vårt svala, svenska klimat. Den har en själv- Tillgången av den persiska eken bland klar roll i varje syd och mellansvensk park Europas plantskolor är relativt god och de med någon form av självaktning. finns även tillgänglig i stora kvalitéer.

Odlingserfarenheter Härdighet Odlingserfarenheterna av den persiska eken är Zon 4 huvudsakligen begränsad till exklusiva träd- samlingar och botaniska trädgårdar. Under en period runt sekelskiftet (1800-1900) plantera- KÄRREK QUERCUS PALUSTRIS des en hel del persiska ekar i Sverige och finns ­MUENCHH. nu representerade i äldre stadsparker och järnvägsparker i södra och mellersta Sverige Utbredning (Nitzelius 1958). Idag används den persiska Kärreken har ett väldigt stort utbrednings- eken mycket sparsamt i offentliga samman- område i östra USA - från Massachusetts och hang, vilket är synd på ett så exotiskt träd. I södra Michigan i norr till North Carolina och

21 Morfologi Kärreken utvecklas till ett medelstort träd och kan bli över 25 meter högt. Ett av artens abso- lut största värde vilket också är dess tydligaste signum är dess mycket karaktärsfulla växtsätt som ung. Unga träd utvecklar en nästan spikrak genomgående stam med horisontella till något hängande sidogrenar. Fig. 13. Kron- former är till en början spetsigt pyramidal för att som äldre inta en mer rundad växtform, vilket medför att den som äldre inte längre skiljer sig så markant ifrån andra ekarter, åt- minstone vad gäller växtsätt. Bladen hos kärreken är elliptiskt avlånga, 8-15 cm långa med 5-7 stycken halvvägs ­eller nästan helt till mittnerven gående, avlånga lansettlika flikar, med 1-3 nålspetsar längst ut, fig. 14. Bladen är klargröna på ovansidan och glänsande blekgröna på under­sidan med relativt tydliga brungula hårtussar i nerv- vinklarna. Tillsammans med det formstarka Fig. 13. Kärreken, Quercus palustris, utvecklas till växtsättet är det kanske höstfärgerna som gör starkt arkitektoniska träd med vanligen en spikrak kärreken till ett mycket värdefullt prydnads­ genomgående stam. Fot. H. Sjöman. träd. Redan på sensommaren börjar några blad i grenspetsarna inta en röd nyans som sedan sprids med tiden över hela trädet för att Oklahoma i söder och med östra Kansas som slutlige explodera i färgprakt innan vintern. sin västligaste utpost (Miller & Lamb 1985). Efter varma och långa somrar kan kärrekens Genom sin stora geografiska utbredning i höstfärger vara extra skarpa och exklusiva. östra USA förekommer kärreken i flera olika Detta medför att man bör plantera kärrekar vegetationssystem. I dess nordliga utbredning i de mer varma delarna av staden, där vär- växer kärreken tillsammans med bl.a. Fraxinus mekvoten är högre­ samt växtsäsongen något nigra, Ulmus americana, Acer rubrum, Betula al­ leghaniensis, Larix laricina, Thuja occidentalis samt Picea mariana (Eyre 1980). I centrala Ap- palacherna växer den på rika och fuktiga till blöta marker tillsammans med bl.a. Liquidam­ bar styraciflua, Acer rubrum, Nyssa sylvatica, Quercus macrocarpa, Fraxinus pensylvanicum (Eyre 1980). På mer väldränerade marker växer den tillsammans med bl.a. Quercus alba, Quercus prinus, Carya cordiformis, Pinus strobus, Magnolia fraseri samt Oxydendrum arboreum (Eyre 1980).

Fig. 14. Quercus palustris ur Grimm 2002.

22 längre än på landsbygden, vilket kan resultera i vacker höstfägring varje år.

Ståndort Kärreken förekommer naturligt på alltifrån blöta marker till torra ståndortslägen. Som namnet avslöjar så påträffas kärreken på styva, dåligt dränerade marker där den kan utveckla nästan enhetliga bestånd (Dirr 1983). På mer väldränerade marker förekommer kärreken tillsammans med mängder av andra arter och tappar därmed sin dominans. Utvecklingen varierar också beroende på ståndortsförhål- landena. På blöta marker utvecklas kärreken till lägre knotiga träd medan dess största och snabbaste tillväxt nås på mer väldränerade marker. Sommaren 2006 påträffade vi ett ståtligt 20 meters exemplar av kärreken i Appalacherna som växte på sandig mark men med ett förmo- dat högt grundvatten tillsammans med bl.a. Pinus strobus, P . rigida, Quercus alba, Q . rubra, Fig. 15. Kärreksplantering, Quercus palustris, i gatu- Q . bicolor och Q . coccinea i trädskiktet, medan miljö, Karlshamn. Fot. H. Sjöman. Rhododendron maximum och Kalmia latifolia do- minerade i buskskiktet. För odling av kärrek i Sverige är lerhaltiga, 7,0 vilket för en kärrek anses högt. Genom att fuktighetshållande jordar att föredra, dock är dessa träd står i parkmark kan man misstänka­ det mycket viktigt att förhållandena är väldrä- att de tillsammans med mykhorriza tillgo- nerade. Kärreken vill gärna ha det fuktigt men dose vissa näringsbrister medan denna chans inte blött. är mer begränsad i hårdgjord miljö på enkla Ibland beskrivs kärreken som extremt substratjordar. Detta medför att placeringen känslig för högt pH. I amerikansk litteratur av kärrekar ska vara väldigt nog­g­ranna för en brukar man bittert men även skämtsamt på- vacker och mångårig utveckling.­ Andra mark- peka att man tar för givet att kärreken är gul- faktorer som jordsubstratet i växtbädden, bladig, vilket är en tydlig reaktion på det höga växtbäddens storlek samt ­ambitionerna i etab- pH-värdet som vanligen är högt i urban miljö leringsskötseln med bevattning och gödsling (Sternberg & Wilson 2004). Personligen­ har jag är förstås minst lika betydande för en snabb sett båda varianterna, då de dels kan ses tyd- och säker etablering och utveckling. Ifall dessa ligt påverkade på marker med ett förmodat faktorer är tillfredsställda kan en stressfaktor högt pH, medan man på platser i hårdgjord som högt pH vara enklare att tolerera. stadsmiljö där man antar att det borde kunna vara ett högt pH ser träd med en fin utveck- Odlingserfarenheter ling utan några synliga tecken på stress relate- Kärreken är i USA den vanligaste förekom- rat av ett högt pH. mande ekarten i offentlig miljö. Som redan I Alnarpsparken står flera äldre träd på en nämnts är kärreken med sitt, för stadsmiljö jord som är känd att ha ett pH mellan 6,5 och mycket lämpliga växtsätt, ett intressant till-

23 Fig. 16. Höstfägring under en kärrek, Quercus palustris . Fot. H. Sjöman.

skott bland stadens gatuträd, fig. 15. Tyvärr köping, Karlshamn och i Malmö finns exempel inser man inte kärrekens breda storlek som på planteringar med kärrek i gatumiljö, där äldre, då man i amerikanska gatumiljöer ser deras fina växtsätt tillsammans med de vackra träd som vuxit sig för stora på sin plats och bladen tillför platserna stora kvalitéer, fig. 16. därefter beskurits hårt tillbaka, vilket alltid resulterar i fula och skadade träd. En annan Härdighet aspekt som kan anses som negativ eller som Zon 3 man måste vara uppmärksam på, är de lägre grenarna som till en början är tydligt horison- tella vilka börjar hänga ner som äldre, vilket SAMMANFATTNING försvårar för sikt och utrymme i gatumiljö. I Denna text har som syfte att åskådliggöra en parkmiljö däremot är denna företeelse bara intressant växtgrupp med arter som vi har en, spännande då det under dessa slöjlika grenar om än liten, positiv erfarenhet av i Sverige, infinner sig en fantastisk rumslighet som nog men som sällan används. Förhoppningsvis­ uppskattas av alla åldrar. kan denna beskrivning av några utvalda arter I Sverige finns flera fina exempel på kärr- medföra till en ökad trygghet eller nyfiken- eksplanteringar, såväl i parkmark som i hård- het att använda dem för stadens parker eller gjord stadsmiljö. I Stockholm, Göteborg, En- gator.

24 REFERENSER ÖVRIG LITTERATUR Almgren G., Jarnemo L. & Rydberg D., 2003: Aldén B., Engstrand L., Iwarsson M., Nils- Våra ädla lövträd, Skogsstyrelsen. son Ö. & Ryman S., 1998: Kulturväxtlexikon, Natur och Kultur, LTs Förlag. Bengtsson R., 1998: Stadsträd från A-Z, Stad och Land. Bean W.J., 1988: Trees and Shrubs hardy in the British Isles, Eight edition. London. Mossberg B. & StenbergL., 2005: Den nya nordiska floran, Wahlström & Widstrand. Corneliuson J., 1997: Växternas namn – ­vetenskapliga växtnamns etymologi, Wahl- Boomkwekerij G., Van den Berk B.V. & Hout- ström & Widstrand. man R. (Dendrological editing): 2002 Van den Berk on Trees. Elias T. S., 1989: Field Guide to North Ameri- can Trees, Grolier Book Clubs Inc. Dirr M.A., 1983: Manual of Woody Land- scape Plants. Stipes Publishing Company. Farrar J. L., 1995: Trees of the Northern United States and Canada, Iowa State Press. Ellenberg H., 1988: Vegetation Ecology of Central Europe, Fourth Edition. Cambridge Grimm W. C., 2002: The Illustrated Book of University Press, New York, NY (USA). Trees, Revised by John Kartesz. Stackpole Books, Mechanicsburg. Eyre F. H., 1980: Forest Cover Types of the United States and Canada, Society of Ameri- Hillier J. & Coombes A. – Consulting editors, can Foresters. Washington. 2002: The Hillier Manual of Trees and Shrubs, David & Charles. Krüssmann G., 1984: Manual of Cultivated Broad-Leaved Trees & Shrubs, Timber Press. Lorentzon K., 1996: Våra trädgårdsväxter – aktuella svenska och vetenskapliga namn, Menitsky Y.L., 2005: Oaks of Asia, Science Natur och Trädgård. Publishers, Enfield. Lundquist K., 1991: Alnarpsparken – Histo­ Miller H. & Lamb S., 1985: Oaks of North risk trädgårdsanläggning, dendrologisk hög- America. Naturegraph Publishers. borg och sydvästskånsk närrekreationspark, Lustgården. Nitzelius T., 1958: Boken om träd, Saxon & Lindströms Förlag. Mitchell A. & Wilkinson J., 1983: Träd i Nordeuropa (The Trees of Britain and Schmidt P. A., 2004: Oaks and Oak forests Northen Europe), Svensk bearbetning av in Caucasia, Publ. The journal of the interna- Tor Nitzelius, Bonniers förlag. tional oak society, No 15. Ståål E., 1986: Eken i skogen och landskapet, Sternberg G. & Wilson J., 2004: Native Trees Lindströms Boktryckeri i Alvesta AB. for Northern American Landscapes, Timber Press.

25