BIHANG N:r 50 till Beredningsutskottets utlåtanden ocli memorial fax* åi* 1003.

Handlingar till frågan. om vissa åtgärder från kommunens sida mot de veneriska sjukdomarnas spridning. (Jfr Yttr. år 1902 sidd. 354— 357.)

1. Hälsovårdsnämndens yttrande ofver herr Wretlinds motion (sidd. 1— 3). 2. Förste stadsläkarens i 1 åberopade tjensteutlåtande (sidd. 4 — 10).

1.

Till stadsfullmäktiges beredningsutskott.

Genom remiss den 19 juni 1902 har utskottet anmodat Stockholms stads hälsovårdsnämnd afgifva yttrande öfver en af doktor E. W. Wretlind hos stads­ fullmäktige väckt motion om vidtagande af vissa åtgärder till förekommande af de veneriska sjukdomarnas spridning. Sedan i anledning häraf förste stadsläkaren lemnats tillfälle yttra sig i frå­ gan, får hälsovårdsnämnden, med öfverlemnande af det utaf lionom i sådant afse- encle afgifna uttalande, för egen del anföra följande. Bilí n:r 50. år 11)03.

Motionären liar föreslagit stadsfullmäktige besluta: l:o) att ställa en anmodan till stadens förste stadsläkare att ombesörja ut­ arbetandet ocli tryckandet på stadens bekostnad af en kortfattad skrift om de veneriska sjukdomarnas kännetecken och farliga följder för att genom sundhets­ polisen och läkarne gratis utdelas bland prostituerade och andra samhälls­ medlemmar, som kunna anses vara i behof af sådan kunskap. Under erkännande, att upplysningar om de veneriska sjukdomarnas känne­ tecken och följder vore en viktig åtgärd till förekommande af deras spridande, men med erinran, att en skrift i sådant syfte rätteligen^borde på föranstaltande af staten utgifvas och göras tillgänglig för hela landets befolkning, har förste stadsläkaren tillika upplyst, att svenska läkaresällskapet, som haft denna fråga under behandling, uppdragit åt sakkunniga personer att afgifva förslag i berörda syfte, hvadan det är att antaga, att detta behof skall inom kort blifva väl till- godosedt. Då emellertid nyligen till trycket befordrats en af öfverläkaren vid stadens sjukhus S:t Göran, professoren E. Welander utarbetad, för besökande vid nämnda sjukhus närmast afsedd uppsats i föreliggande ämne, har hälsovårdsnämnden på hemställan af förste stadsläkaren och efter medgifvande af professoren Welander beslutat att i lämpligt antal exemplar af try eka berörda uppsats för att vid be- siktningsbyrån och poliklinikerna tillhandahållas allmänheten och i öfrigt på lämpligt sätt utdelas. Motionärens framställning i denna punkt torde således icke erfordra någon åtgärd från stadsfullmäktiges sida. 2:o) att på stadens bekostnad upprätta i olika stadsdelar gratispolikliniker, afsedda för endast kvinliga patienter , behäftade med hudsjukdomar, underlifs- lidanden och veneriska sjukdomar, af hvilka polikliniker en eller flera böra skötas endast genom kvinliga läkare. Enligt livad förste stadsläkaren i sitt utlåtande upplyst, finnas redan nu, förutom polikliniken vid sjukhuset S:t Göran, hvilken är tillgänglig alla dagar, två polikliniker för behandling af veneriska sjukdomar, den ena å stadens poli­ klinik vid Folkungagatan och den andra å den af kommunen understödda s. k. allmänna polikliniken vid Riddaregatan. Då emellertid dessa polikliniker äro tillkomna på enskildt initiativ af för saken intresserade läkare och kommunen således icke kan med afséende å verksamheten därstädes göra gällande samma inflytande, som om desamma vore inrättade och underhållna genom kommunens försorg, anser hälsovårdsnämnden i likhet med förste stadsläkaren kommunen böra år 1903. Bilí. n:r 50.

taga hand om denna angelägenhet och därvid, på sätt förste stadsläkaren jämväl föreslagit, så anordna, att förutom polikliniken vid sjukhuset S:t Göran inrättas ytterligare två dylika polikliniker, en för Södermalm och en för de norra stadsde­ larna, med skilda afdelningar för män och kvinnor samt med iakttagande att å kvinnoafdelningarna, som helst böra förestås af kvinliga läkare, tillfälle om möjligt heredes för behandling jämväl af kvinnosjukdomar. Genom att kunna för berörda ändamål disponera de nuvarande poliklinikerna vid Folkungagatan och Riddaregatan skulle anordnandet på nu angifvet sätt af ifrågavarande polikliniker icke medföra andra kostnader än för arfvoden till 4 poliklinikföreståndare efter ett af nämnden såsom skäligt ansedt belopp af 1,000 kronor per år till hvarje föreståndare, till bestridande af renhållning, tvätt, ljus, medikamenter och uppassning 400 kronor per är till hvarje poliklinik samt för en gång för anskaffning af mikroskop, instrument och andra inventarier ett belopp af 1,500 kronor för båda poliklinikerna. Utöfver sist nämnda, för en gång utgå­ ende belopp skulle årliga kostnaden för de båda poliklinikerna således belöpa sig till 4,800 kronor. För att emellertid denna polikliniska verksamhet må kunna taga sin början redan den 1 juni innevarande år, får hälsovårdsnämnden hem­ ställa, att utskottet måtte föreslå stadsfullmäktige dels att för anordnande redan i år af polikliniker för behandling af veneriska sjukdomar ställa till hälsovårds­ nämndens förfogande ett belopp af 2,800 kronor, dels ock att därutöfver till inköp af inventarier till poliklinikerna anvisa ett belopp af 1,500 kronor. 3:o) att ålägga stadens distriktsläkare samt anmoda andra stadens prakti­ serande läkare , särskildt dem , som äro specialister för veneriska sjukdomar, att inrapportera till hälsovårdsnämnden färska fall af nämnda sjukdomar , hvilka komma under deras vård, med angifvande om möjligt af smittokällan; samt 4:o) att hos kungl. maj:t i underdånighet anhålla om a flätande till en kom­ mande af förslag till sådan ändring i vår strafflag , att person, som genom liknöjdhet eller vårdslöshet å annan person öfver för venerisk sjukdom , därför må kunna genom allmän åklagare ställas till laga ansvar. Med hänvisande till hvad förste stadsläkaren beträffande dessa två punkter anfört, hemställer hälsovårdsnämnden, att motionärens däri framställda förslag icke måtte föranleda någon åtgärd från kommunens sida. den 13 februari 1903. På hälsovårdsnämndens vägnar : ,1. AV. v. DÖBELN. Carl Schönmeyr. Bih. n:r 50. — 4 år 1903.

2 .

Till hälsovårds nämn den.

Sedan stadsfullmäktiges beredningsutskott anmodat hälsovårdsnämnden att inkomma med yttrande öfver en af doktor E. W. Wretlind hos stadsfullmäktige väckt motion om vidtagande af vissa åtgärder till förekommande af de veneriska sjukdomarnas spridning, får jag med anledning härutaf anföra följande. Att de veneriska sjukdomarna äro mest spridda i de stora städerna, men däremot relativt obetydligt förekomma å landsbygden och i de mindre städerna, är ju ett kändt sakförhållande. Om därför berörda sjukligliets utbredning inom Stockholm, landets största stad, utan vidare jämföres med förhållandena härut- innan i det öfriga Sverige, är det klart, att skillnaden skall te sig synnerligen stor. Yid en dylik jämförelse är det ock af en viss betydelse, att man i saknad af fullständiga statistiska data öfver dessa förhållanden nödgas till måttstock för de veneriska sjukdomarnas utbredning använda uppgifterna öfver antalet personer, som årligen vårdats å rikets kurhus, eller upplysningar, som af samma personer lemnats beträffande den ort, där de ådragit sig smittan. Tilloppet till kurhusen beror nämligen icke uteslutande på sjukdomarnas frekvens inom en ort, utan här- vid inverkar i rätt väsentlig mån, huru dessa sjukhus äro beskaffade, likasom ock möjligheten att mera obemärkt kunna begagna sig af denna vård, och såväl i det ena som andra afseendet erbjuder Stockholm dessa sjuka mycket stora för­ delar. På grund häraf söker också befolkningen i Stockholm gärna inträde å sjukhus för skötseln af veneriska sjukdomar, sannolikt vida mera, än livad som är fallet i andra svenska städer eller å landsbygden. De officiella uppgifterna öfver årliga antalet å kurhus vårdade personer kunna således lätt blifva missvi­ sande såsom uttryck för de veneriska sjukdomarnas utbredning på olika platser i vårt land. Af ett visst intresse äro dock ofvan berörda uppgifter för bedömande af de veneriska sjukdomarnas större eller mindre utbredning å en och samma plats under olika tidsperioder, hvarför jag ansett mig härutinnan böra meddela följande. Enligt en rörande dessa förhållanden publicerad sammanställning utgjorde antalet för venerisk sjukdom å Stockholms stads civila kurhus intagna personer under år 1851 7 pro mille af stadens folkmängd. Aret därpå steg 'detta antal år 1903. Bih. n-r 50. till 10 pro raille och höll sig sedan vid eller understundom icke obetydligt öfver denna siffra under hela tidsperioden 1852 — 1870 med undantag endast för åren 1856 och 1857, då berörda tal utgjorde omkring 9 pro mille. Så uppgick år 1859 antalet intagna personer till nära 14 pro mille, åren 1862 och 1863 ut­ gjorde detsamma omkring 13 och år 1869 ungefär 12.7 pro raille af befolknin­ gens antal. Från och med år 1871 visar sig emellertid en rätt betydlig för­ ändring till det bättre i dessa förhållanden. Sålunda utgjorde antalet intagna under åren 1872 — 75 endast 5 — 6 pro mille af stadens folkmängd och under åren 1876—78 7 pro raille. Ar 1880 var detta antal åter uppe i 9 pro raille. Under åren 1881— 1900 var förhållandet härutinnan följande:

Ar. Antal intagna personer. 0 oo af folkmängden.

1881 1,875 10,9 1882 2,156 12,1 1883 1,938 10,4 1884 1,827 9,3 1885 1,761 8,6 188-6 1,696 7,9 1887 1,741 7,9 1888 1,748 7,8 1889 1,573 6,8 1890 1,728 7,2 1891 1,820 7,4 1892 1,817 7,3 1893 1,988 7,9 1894 1,701 6,6 1895 1,803 6,9 1896 2,347 8,7 1897 2,615 9,4 1898 2,831 9,8 1899 2,336 7,9 1900 1,761 5,9

För så vidt dessa tal kunna anses vara ett uttryck för de veneriska sjuk­ domarnas spridning inom Stockholm, synes af desamma framgå, att dessa sjuk- Bilí. n:r 50. — 6 — år 1903. domar under senare åren åtminstone icke tilltagit, trots att staden betydligt till­ växt i storlek. Härmed må nu förhålla sig hurusom helst, det afsevärdt stora antal perso­ ner, som här årligen vårdas å sjukhus för veneriska sjukdomar, gifver dock otvetydigt vid handen, att dessa sjukdomar härstädes äro så spridda, att inga praktiskt utförbara åtgärder, som kunna bidraga till förekommande af smittans spridning, böra underlåtas. Härutinnan föreslår nu motionären herrar stadsfullmäktige: »att ställa en anmodan till stadens förste stadsläkare att ombesörja utarbetandet och tryckandet på stadens bekostnad af en kortfattad skrift om de veneriska sjukdomarnas känne­ tecken och farliga följder för att genom sundhetspolisen och läkarne gratis utde­ las bland prostituerade och andra samhällsmedlemmar, som kunna anses vara i behof af sådan kunskap». Att upplysningar om ifrågavarande sjukdomars kännetecken och följder är en viktig åtgärd till förekommande af smittas spridande, torde vara obestridligt. Enligt mitt förmenande borde dock en skrift i detta syfte utgifvas och göras tillgänglig för hela landets befolkning, i likhet med hvad för kort tid sedan skett beträffande lungtuberkulosen. En dylik åtgärd borde därför vara en statens upp­ gift. Svenska läkaresällskapet har ock diskuterat denna fråga och uppdragit åt sakkunniga personer att afgifva förslag i detta syfte, hvadan förhoppning förefin­ nes, att detta behof inom kort skall blifva väl tillgodosedt. För någon tid sedan har ock professor E. Welander utarbetat en kortfattad uppsats med titel: »Några upplysningar och råd angående de veneriska sjukdomarna», i hvilken på ett lätt­ fattligt sätt redogöres för de veneriska sjukdomarnas karaktär och symptom, vägarna för smittans öfverförande och hvad som till förekommande häraf bör vara hvars och ens plikt att iakttaga. Denna uppsats är afsedd att utdelas till patienter å sjuk­ huset S:t Göran och dess poliklinik, och har författaren medgifvit, att densamma får genom hälsovårdsnämndens försorg tryckas och öfverlemnas till besiktningsby- rån och poliklinikerna för att där utdelas, en åtgärd, hvars utförande jag härmed tillåter mig föreslå hälsovårdsnämnden att gå i författning om. Motionärens framställning i denna del torde härmed vara vederbörligen till­ godosedd. Vidare föreslår motionären herrar stadsfullmäktige: »att på stadens bekost­ nad upprätta i olika stadsdelar gratispolikliniker, afsedda för endast kvinliga patienter, behäftade med hudsjukdomar, underlifslidanden och veneriska sjukdomar, af hvil ka polikliniker en eller flera böra skötas endast genom kvinliga läkare». år 1903. Bill. n:r 5(K

Den stora betydelsen at att åt personer lidande af veneriska sjukdomar heredes lätt tillgång till kostnadsfri poliklinisk värd har ingalunda i Stockholm lem- nats obeaktad. Sedan flera år tillbaka har ä sjukhuset S:t Göran dylik polikli­ nik dagligen varit tillgänglig. Sistlidna år har ock mottagning hållits för be­ handling af veneriska sjukdomar såväl å den af staden understödda s. k. all­ männa polikliniken vid Riddaregatan som ock å stadens poliklinik vid Folkun- gagatan, med mottagning å det förra stället tre dagar i veckan kl. V2 I—V2.2 e. m. samt söndagar kl. 8 — 9 f. m., ocli å det senare tre dagar i veckan kl. 727— / 28 e. m. Sedan ungefär ett år finnes ock dylik poliklinik i aktiebolaget Manhems hus, Brännkyrkagatan 88 , med mottagning två dagar i veckan kl. 12 — I e.m. I mars månad 1’örlidet år begynnte en kvinlig läkare att å poliklinik- lokalen vid Riddaregatan hålla mottagningar tvenne kvällar i veckan för be­ handling af kvinnosjukdomar och veneriska sjukdomar. Med undantag för sjukhuset S:t Göran äro dessa polikliniska mottagningar emellertid privatinitiativ från för saken intresserade läkare, som för detta ändamål fått lokaler åt sig upplåtna. Dessa mottagningar hafva därför åtminstone delvis blott och bart karaktären af försök tills vidare och kunna därför när som helst upphöra. Dä emellertid, såsom ofvan framhållits, denna slags sjukvård afgjordt är ett kraftigt medel till förekommande af de veneriska sjukdomarnas spridning, synes det af vikt, att nödigt antal polikliniker för behandling af dessa sjukdomar städse finnes, äfvensom att de anordnas på sådant sätt, att de blifva till största nytta i berörda afseende. Intetdera torde likväl kunna blifva fallet, med mindre än att desamma inrättas och underhållas genom kommunens försorg. Under denna förutsättning synes härvid böra iakttagas: 1) Dylika polikliniker böra anordnas i olika stadsdelar, sä att besök å de­ samma ej vållar alltför stor tidsutdräkt. 2) A dessa polikliniker böra mottagningar hållas tre dagar i veckan och förläggas till sådana tider, att den allmänhet, för hvilken de äro afsedda, kan besöka dem utan att behöfva försumma sitt arbete, d. v. s. till kvällarna eller eventuellt söndagarna. 3) Särskilda mottagningar böra anordnas för män och särskilda för kvinnor, och vore det helt visst i många afseenden lämpligt, om för de senare kunde er­ hållas kvinliga läkare. Fördelaktigt vore nog ock, om å berörda mottagningar för kvinnor tillika kunde meddelas behandling af t. ex. kvinnosjukdomar. Motio­ nären föreslår liärförutom äfven hudsjukdomar. Ju längre man emellertid i detta afseende sträcker sina fordringar, desto svårare torde det blifva att till förestån- Bih. n:r oO. — 8 - är 1003. dare för en dylik mottagning finna en i alla afseenden fullt kompetent person. Några bestämda fordringar härutinnan torde därför icke böra uppställas. I öfverensstämmelse bärmed och då, såsom ofvan nämnts, en poliklinik för behandling af veneriska sjukdomar redan blifvit genom stadens försorg inrättad å Kungsholmen å sjukhuset S:t Göran, synes mig för öfriga stadsdelars behöriga tillgodoseende i förevarande afseende, att ytterligare tvenne dylika polikliniker böra på stadens bekostnad anordnas och underhållas, af hvilken den ena bör för­ läggas å Södermalm och den audra inom de norra stadsdelarna. Nödiga lokaler härför kunna erhållas i stadens polikliniklokal i n:r 69 vid Folkungagatan och enligt gjordt medgifvande å allmänna polikliniken i n:r 3 Riddaregatan. Å hvardera stället bör finnas en afdelning för män och en afdel­ ning för kvinnor med mottagningar å ofvan angifna tider. A afdelningarna för kvinnor bör om möjligt äfven meddelas behandling af kvinnosjukdomar och böra dessa afdelningar helst förestås af kvinliga läkare. Den polikliniska verksamhet af ifrågavarande art, hvilken, såsom nämnts, försöksvis redan blifvit påbörjad å dessa lokaler, har hittills icke för staden med­ fört andra utgifter än för renhållning, uppassning och belysning, och till polikli­ nikerna för närvarande utgående anslag hafva härför visat sig tillräckliga. Skola emellertid dessa polikliniker utvidgas på ofvan angifvet sätt, blifva naturligen kostnaderna icke obetydligt större än för närvarande. Enligt meddelande från föreståndaren för den s. k. allmänna polikliniken vid Riddaregatan kräfves för bestridande af renhållning, tvätt, ljus, medikamenter och uppassuing under sex mottagningar pr vecka 400 kronor pr år, och samma belopp torde böra beräknas för polikliniken vid Folkungagatan. Härtill kommer ock för anskaffande af mikroskop, undersökningsbord, instrument m. m. en utgift för en gång af 1,000 kronor. De läkare, som förestått de för närvarande på försök anordnade mottagnin­ garna för veneriskt sjuka, hafva hittills icke gjort anspråk på någon ersättning för detta sitt arbete. De hafva själfva tagit initiativet till dessa mottagningar och hafva på grund häraf också kunnat ordna detta arbete på det sätt, som för hvar och en fallit sig bekvämast. I händelse af bortresa hafva de ock utan vidare kunnat inställa mottagningarna. Skola emellertid nu dessa polikliniker utvidgas och skötas på föreslaget sätt, inträda helt andra och vida större kraf på föreståndarne. De få icke själfva bestämma sina mottagningstider, skola tjenstgöra tre dagar i veckan och måste för att kunna få ledighet ställa annan kompetent person som vikarie. På förfrågan hafva ock flere af dessa läkare för­ år 1908. Bilí. n:r 50. klarat sig obenägna att utan ersättning åtaga sig dessa ökade skyldigheter. Det torde därför blifva nödvändigt, att dessa poliklinikföreståndare erhålla arfvoden, såsom ju länge varit förhållandet med läkarne vid de genom stadens försorg in­ rättade poliklinikerna vid Folkungagatan. .Dessa sistnämnda åtnjuta i arfvode 600 kronor om året, med skyldighet att hålla tvenne mottagningar i veckan å tider, som de så vidt möjligt själfva få bestämma. Då nu af föreståndarne å poli­ klinikerna för veneriska sjukdomar skulle fordras tre mottagningar pr vecka, för­ lagda till kvällarna eller söndagarna, synes arfvodet för hvar och en icke gärna kunna sättas under 1,000 kronor pr år. För fyra polikliniker skulle alltså härför erfordras ett årligt anslag af 4,000 kronor. På grund af hvad sålunda anförts, får jag härmed hemställa, att hälsovårds­ nämnden ville föreslå stadsfullmäktige, dels att för anordnande af polikliniker för behandling af veneriska sjukdomar måtte beviljas ett årligt anslag å 4,000 kronor, däraf för 1903 ett belopp af 2,800 kronor (från 1 juni räknadt), dels att till inköp af inventarier för berörda ändamål måtte för innevarande år anvisas 1,500 kronor. Yidare föreslår motionären herrar stadsfullmäktige: »att ålägga stadens distrikts­ läkare samt anmoda andra stadens praktiserande läkare, särskildt dem, som äro specialister för veneriska sjukdomar, att inrapportera till hälsovårdsnämnden färska fall af nämnda sjukdomar, hvilka komme under deras vård, med angifvande om möjligt af smittokällan». Då i gällande läkareinstruktion finnes stadgadt, att läkare ej må yppa hvad honom i denna hans egenskap blifvit i företroenae meddeladt och ej heller i oträngdt mål uppenbara hvad han angående sjukdom eller dess uppkomst själf funnit, och då någon anmälningsskyldighet beträffande veneriska sjukdomar icke finnes före- skrifven i denna instruktion, torde det väl vara tvifvel underkastadt, om stads­ fullmäktige verkligen kunna ega rättighet att meddela härvarande distriktsläkare det af motionären föreslagna åläggandet. För öfrigt anlitas distriktsläkarne i regel mycket sällan för behandling af dessa sjukdomar. Bland stadens fattiga behandlade distriktsläkarne under år 1900 endast 61 fall och under år 1901 blott 54 fall. På ofvan angifna skäl tror jag ock, att en anmodan, på sätt - föreslagits, till andra stadens praktiserande läkare icke skulle leda till något resultat. Genom dylik anmälan skulle ock ifrågavarande sjuka i Stockholm komma i en alldeles särskild undantagsställning i förhållande till de sjuka å andra platser i vårt land, hvilket väl icke kan vara lämpligt. Särskildt beträffande angifvande af smitte- Bih. n:r 50. — 10 — år 1903, källan liar det å orter, där läkarne hafva dylik skyldighet sig lagligen ålagd, befunnits, att smittans härkomst blott relativt sällan kan uppgifvas. I stora städer äro nämligen kontrahenterna mycket ofta för hvarandra okända såväl till namn som bostad. Erfarenheten har därför utvisat, att på denna väg föga kan uträttas. Motionärens förslag i detta afseende synes därfär icke böra föranleda någon åtgärd från stadsfullmäktiges sida. Slutligen föreslår motionären herrar stadsfullmäktige: »att hos kungl. maj:t i underdånighet anhålla om aflåtande till en kommande riksdag af förslag till sådan ändring i vår strafflag, att person, som genom liknöjdhet eller vårdslöshet å annan person öfverför venerisk sjukdom, därför må kunna genom allmän åklagare ställas till laga ansvar». Äfven om man icke kan annat än instämma med motionären i önskvärdheten af att personer, som göra sig skyldiga till förseelser af berörda beskaffenhet, måtte blifva befordrade till lämpligt straff härför, torde dock en bestämmelse af före­ slagen art af brist på nödig bevisning väl endast mycket undantagsvis kunna leda till det afsedda målet. Däremot kan ju med skäl befaras, att en dylik bestämmelse kan komma att högst betänkligt missbrukas. På grund häraf, och då motionären och med honom liktänkande icke torde hafva svårt att pä annan väg bringa denna fråga under riksdagens pröfning, synes mig detta förslag icke böra föranleda någon åtgärd från kommunens sida. Stockholm den 15 januari 1903.

IVAR ANDERSSON.

Stockholm, 3i. L. Beckmans Boktr., 1903. BIHANG Nh 51 till Beredningsutskottets utlåtanden och memorial fox* åx* 1 Q 0 3 .

Kungl. telegrafstyrelsens framställning 0111 tillstånd att ytterligare ned­ lägga oeli begagna telefonkablar i gator oeli allmänna platser samt 0111 rätt att från rikstelefonens kabelledningar lägga biledningar till kvarteren.

Till öfverståthållareämbetet för polisärenden.

Genom beslut den 18 juni 1890, hvilket den 4 juli samma år vunnit öfverståthållareämbetets fastställelse, hafva stadsfullmäktige i Stockholm medgifvit kungl. telegrafstyrelsen rättighet att nedlägga och under trettio år, räknade från den dag, stadsfullmäktiges beslut i ärendet blifvit af öfverståthållareämbetet fast- ställdt, begagna telefonkablar i följande gator och allmänna platser, nämligen: 1) från telegrafverkets egendom n:r 2 vid Skeppsbron i , Stor­ torget och Kåkbrinken till lämplig punkt invid någon af statens i västra delen af Staden inom broarna belägna byggnader; 2) från egendomen n:r 2 vid Skeppsbron längs Skeppsbron söderut till Slussen samt därifrån i Östra Slussgatan, Stadsgården, Stora Glasbruksgatan, trapporna, Klefvegränden och Mosebacketorg till telegrafverkets egendom n:r (5 vid Stora Fiskaregränden eller emellan Slussen och sistnämnda egendom den väg, som kan befinnas vara mera lämplig; 3) utgrening från kabelledningen enligt 2) vid Östra Slussgatan eller Stads­ gården under Brunnsbacken och Hornsgatan till närheten af Adolf Fredriks torg; 4) från egendomen n:r 2 vid Skeppsbron norrut förbi Östra Lejonbacken i Norrbro, Gustaf Adolfs torg österut, Strömgatan, Kungsträdgården och Arsenals- gatan fram till Nybrohamnen; Bill. n:r 51. år 1903.

5) utgrening för kabelledningen enligt 4) yid Gustaf Adolfs torg norrut i Malmtorgsgatan, Brunkebergstorg, Beridarebansgatan och Slöjdgatan till Hö­ torget ; ocli 6) från egendomen n:r 2 vid Skeppsbron västerut i Slottsbacken (gemen­ samt med linien till Kåkbrinken), , Riddarhustorget, Riddarhus- gränden. Yasabron och Tegelbacken till området för statens järnväg eller alterna­ tivt utgrening från kabelledningen enligt 2) från Lejonbacken i , längs södra kajmuren af Norrström i Yasabron och Tegelbacken till området för statens järnväg. Uti de för åtnjutande af omförmälda rättighet utaf stadsfullmäktige upp­ ställda villkor och bestämmelser föreskrefs i det med l:o betecknade villkor bland annat, att tillståndshafvaren skulle före utgången af juli månad 1890 hos drätselnämnden styrka, att han med Stockholms allmänna telefonaktiebolag äfven­ som med Stockholms belltelefonaktiebolag ingått aftal eller, därest hinder mött, afgifvit bindande förklaring, att han vore villig ingå aftal om samtrafik med tillräckligt antal förbindelseledningar under villkor, a) att samtrafiken omfattade telegrafverkets och bolagens samtliga då befintliga och framtida ledningar; b) att förbindelseledningarna anlades af telegrafverket, men kostnaderna därför be­ stredos efter lika fördelning af telegrafverket och bolagen; c) att abonnementled- ningarna, afsedda för förbindelse med telegrafverkets interurbana ledningar, skulle göras dubbeltrådiga; samt d) att för samtrafiken mellan telegrafverkets och bolagens lokala nät ej skulle erläggas särskild afgift af abonnenterna, men för begagnande af interurbana ledningar, då dessa tillhörde telegrafverket, afgift enligt taxa, fastställd af kungl. maj:t, och, då ledningarna tillhörde ettdera bolaget, den för deras begagnande af bolaget bestämda taxa. Yillkoret 16:o innehöll bland andra de bestämmelser, att tillståndshafvaren skulle vara underkastad de ordningsföreskrifter, som för anläggning och använ­ dande af elektriska ledningar kunde varda af öfverståthållareämbetet fastställda, och i villkoret 19:o förekom den bestämmelse, att tillståndet skulle vara för- verkadt, därest ledningarna ej blifvit anlagda inom två år efter det stadsfullmäk­ tiges boslut om tillståndets meddelande fastställts, så ock därest nägotdeia af de aftal om samtrafik, som telegrafverket träffat den 17 maj och 6 juni 1890 med Stockholms allmänna telefonaktiebolag och den 4 juni samma år med Stockholms belltelefonaktiebolag angående samtrafik i hufvudstaden, upphörde att under don öfverenskomna tiden gälla eller andra ändringar i afseende å do där bestämda samtalsafgifter vidtoges än deras nedsättning eller borttagande. år 1903. Bilí. n:r öl.

Don i villkoret l:o omförmälda förklaring afgafs af telegrafstyrelsen den 29 juli 1890, och under sommaren 1891 påbörjades arbetet med kabelblockens nedläggning. I mars månad 1892 kunde den första underjordiska telefonkabeln tagas i bruk. Den 15 juni 1891 erhöll telegrafstyrelsen rätt att nedlägga tele­ fonkablar i Arsenalsgatan från Gustaf Adolfs torg till Kungsträdgården, i Nybrogatan från Nybrohamnen till Riddaregatan samt i Lilla Vattugatan från Malmtorgsgatan till Vasagatan, under iakttagande af de den 18 juni 1890 med­ delade villkor och bestämmelser med det tillägg, att, om före arbetets utförande det skulle enligt drätselnämndens andra afdelnings bedömande finnas lämpligt, att med hänsyn till stadens egna ledningar eller arbeten annan än sålunda med- gifven gatudel begagnas för kablarna, afdelningen skulle ega rätt att därom besluta. Såväl då stadsfullmäktige den 1 juni 1893 meddelade telegrafstyrelsen rätt att nedlägga telefonkablar från telegrafverkets egendom n:r 2 vid Skeppsbron längs Skeppsbron söderut till Slussen och därifrån i Östra Slussgatan och under Brunnsbacken till Hornsgatan, hvilken anläggning icke blifvit utförd inom två år efter det stadsfullmäktiges beslut om tillstånd till densammas utförande blifvit af öfverståthållareämbetet fastställdt, som då telegrafstyrelsen den 8 maj 1894 erhöll tillstånd att nedlägga telefonkablar i Vasagatan från kabelbrunnen midt för Lilla Vattugatan till Kungsgatan, skedde detta under såtillvida förändrade bestämmelser, att i det med 16:o betecknade villkor föreskrefs, att tillståndshafvaren skulle vara underkastad de af öfverståthållareämbetet den 10 juni 1892 utfärdade ordnings­ föreskrifter för elektriska anläggningar i Stockholm i den omfattning och med de ändringar, som bestämts genom ämbetets kungörelse den 30 mars 1893, äfven- som de ytterligare föreskrifter, hvilka kunde i berörda hänseenden varda i laga ordning meddelade. På en af telegrafstyrelsen den 8 februari 1895 hos stadsfullmäktige fram­ ställd anhållan om medgifvande att på samma villkor, som för de dittills gjorda gatuarbetena blifvit bestämda, nedlägga cementrör för jordkablar från kabelbrunnen i Gustaf Adolfs torg mellan Norrbro och ryttarestatyn och i Regeringsgatan till hörnet af Smålandsgatan, meddelade stadsfullmäktige den 1 april 1895 det be­ gärda tillståndet under de af stadsfullmäktige den 18 juni 1890 uppställda vill­ kor och bestämmelser med de senast den 8 maj 1894 däruti gjorda ändringar samt med föreskrift att åt villkoret 19:o skulle gifvas följande lydelse: Tillståndet är, om stadsfullmäktige det påyrka, förverkadt, därest ledningarna ej blifvit anlagda inom två år efter det stadsfullmäktiges beslut om tillståndets Bill. n:r 51. — 4 — å r 1003. meddelande fastställts, så ock därest i följd af någon tillståndshafvarens åtgärd eller underlåtenhet något af de aftal om samtrafik, som kungl. telegrafstyrelsen träffat dels den 17 maj och den 6 juni 1890 samt den 13 februari 1891 med Stockholms allmänna telefonaktiebolag och dels den 4 juni 1890 med Stockholms belltelefonaktiebolag, upphör att gälla under koncessionstiden utan att ersättas af annat aftal, som af stadsfullmäktige pröfvas i alla de delar, hvilka beröra abon­ nenternas rätt, innehålla för dem minst lika gynnsamma villkor som det upphörda aftalet. Telegrafstyrelsen, som icke ansåg sig kunna ingå på det föreslagna skärpta villkoret 19:o, framhöll i skrifvelse till stadsfullmäktige den 13 augusti 1895, att styrelsen redan enligt villkoret l:o i bestämmelserna af den 18 juni 1890 afgifvit bindande förklaring att ingå på fri samtrafik med de enskilda bolagen, hvarför styrelsen fann det uppenbart, att det tvång, som genom det föreslagna nya villkoret lades på styrelsen, icke afsåge samtrafiksafgifterna utan andra be­ stämmelser i kontrakten, och skulle följaktligen telegrafstyrelsen ensidigt betagas all möjlighet att före år 1920 vinna befrielse från ofördelaktiga bestämmelser i dessa kontrakt, med mindre full enighet om ändringarna skulle kunna vinnas mellan telegrafstyrelsen och bolagen samt, i vissa fall, stadsfullmäktige. Därtill komme, att det icke uteslutande vore telegrafstyrelsen, som hade intresse af att telefonledningarna så mycket som möjligt fördes under jorden, utan att detta tvärtom ansetts vara en så stor förmån för staden själf, att staden, för att få allmänna telefonaktiebolagets kablar nedlagda i jorden, afstått från fordran att nämnda bolag skulle ingå på fri samtrafik. Om återgång till omförmälda villkors lydelse i bestämmelserna af den 18 juni 1890 icke kunde vinnas, måste tele­ grafstyrelsen fortsätta med luftkablar eller vanliga fria luftledningar, men då detta icke kunde vara i enlighet med stadens intressen, hemställde telegrafstyrelsen, att stadsfullmäktige behagade meddela styrelsen nytt tillstånd att nedlägga de ifråga­ satta telefonkablarna med iakttagande af alla de villkor och bestämmelser, som omförmäldes i stadsfullmäktiges skrifvelse den 1 april 1895, allenast med den ändring, att i den nya lydelsen af villkoret 19:o orden »under koncessionstiden» utbyttes mot orden »under den öfverenskomna tiden». Stadsfullmäktige beslöto emellertid den 5 maj 1896 att, med vidhållande af sitt förut fattade beslut, förklara den af telegrafstyrelsen gjorda framställnin­ gen icke kunna bifallas, och har på grund af detta beslut någon utvidgning af telegrafverkets jordkabelnät i Stockholm sedan nämnda tid icke kunnat ske. ur 1003. - 5 Bih. n:r öl-

För närvarande har telegrafstyrelsen, med vederbörligt tillstånd, cementkabel- bloek nedlagda i följande gator och allmänna platser: från egendomen n:r 2 vid Skeppsbron, längs Skeppsbron söderut till Slussen, Östra Slussgatan och Hornsgatan till hörnet af Götgatan; från egendomen u:r 2 vid Skeppsbron norrut förbi Östra Lejonbacken i Norr­ bro, Gustaf Adolfs torg österut, Arsenalsgatan, Nybrohamnen och Nybrogatan till Linnégatan; från Norrbro längs Västra Lejonbacken öfver Mynttorget till ; från Gustaf Adolfs torg norrut i Malmtorgsgatan, Brunkebergstorg, Beridare- bansgatan, Mäster Samuelsgatan, Slöjdgatan, Hötorget, Holländaregatan och Tunnel­ gatan till närheten af Olofsgatan; från Brunkebergstorg i Lilla Vattugatan och Vasagatan till Kungsgatan med biledning från hörnet af Lilla Vattugatan i Vasagatan till statens järnvä­ gars område samt i Klaraviken till serafimerlasarettets område. Äfven Stockholms allmänna telefonaktiebolag har erhållit stadsfullmäktiges tillstånd att nedlägga telefonkablar i vissa gator och allmänna platser. Första gången sådant tillstånd erhölls, den 17 november 1891, skedde detta under samma villkor, beträffande ofvan angifna punkter, som de, under hvilka telegrafverket den 18 juni 1890 erhöll rätt att i stadens gator nedlägga kablar. Sedan bo­ laget förklarat sig icke kunna antaga det uppställda villkoret om fri samtrafik, utByttes detta villkor den 1 juni 1894 mot skyldighet för bolaget att erlägga en årlig hyra af 1 kr. 50 öre för hvarje längdmeter nedlagd kabeltrumma eller själfständig kabelsträng, livarjämte koncessionens bestånd gjordes beroende af att de mellan telegrafverket och bolaget träffade samtrafiksaftal icke i följd af någon bolagets åtgärd eller underlåtenhet upphörde att gälla under koncessionstiden utan att ersättas af annat aftal, som af stadsfullmäktige pröfvades i alla de delar, hvilka beröra abonnenternas rätt, innehålla för dem minst lika gynnsamma villkor som det upphörda aftalet. Tillståndet skulle äfvenledes vara förverkadt, därest led­ ningarna icke blifvit anlagda inom fem år efter det stadsfullmäktiges beslut om tillståndets meddelande fastställts.

Sedan år 1896, då telegrafverket senast nedlade cementkabelblock i stadens gator, har rikstelefonapparaternas antal i hufvudstaden ökats från 2,630 (vid 1895 års utgång) till 7,928 (vid 1902 års slut), och har behofvet af utvidgade jordkabelförbindelser med telefonnätets tillväxt gjort sig allt mera och mera gäl- Bihé n:r 51. _ 6 — år 1903. lande, såväl med hänsyn till det ökade krafvet på säkra, af väderleksförhållan­ dena oberörda förbindelser som i betraktande af de obehag af flerfaldiga slag, som äro förbundna med en mångfald i luften framdragna blanka ledningar och kablar. Då telegrafstyrelsen alltid, så vidt möjligt, sökt tillämpa de framsteg och rön, som blifvit gjorda å telefonteknikens område, äfven om detta stundom måst ske med stora ekonomiska uppoffringar, har styrelsen inom ganska stor utsträck­ ning i ett flertal af de större landsortsstäderna utbytt de otidsenliga, vanprydande och osäkra luftledningarna mot jordkablar. Vederbörande kommuner, som insett, att en sådan förändring icke endast är till telegrafverkets utan äfven till kom­ munens och abonnenternas fördel, hafva med stor beredvillighet och utan att i allmänhet därför fordra någon ersättning medgifvit telegrafverket rätt att i gatorna nedlägga kabelblock. Att äfven vid utvidgningen af hufvudstadens rikstelefonnät den nyare tele­ fonteknikens förbättringar komma till användning, synes styrelsen i hög grad önskvärdt och måste anses för alla parter fördelaktigt. Beträffande de till abon­ nenterna utgående ledningarna sträfvar man numera att så mycket som möjligt undvika luftledningar och att ersätta dem med underjordiska ledningar, hvarvid man till och med i några af utlandets telefonnät gått så långt, att de enskilda ledningarna från gatan inledas direkt i husen, så att luftledningar helt ocb hållet undvikas. Visserligen finnes inom telegrafstyrelsen utarbetadt ett fullständigt förslag till sådan anordning, men det jämförelsevis ringa antalet abonnenter tillå­ ter ännu icke införandet af ett så fullständigt genomfördt kabelsystem. Såsom en öfvorgång har emellertid styrelsen tänkt sig, att till hvarje kvarter, inom hvil­ ket abonnentantalet uppgår till 20, jordkabel skulle framledas och utgrenas till de inom kvarteret boende abonnenterna. Genomförandet af denna anordning nöd­ vändiggör emellertid, att en utvidgning af telegrafverkets nuvarande jordkabelnät i hufvudstaden får ega rum på sådana villkor, som äro för telegrafstyrelsen möj­ liga att antaga. Den af stadsfullmäktige den 1 april 1895 beslutade förändringen af vill­ koret 19:o i de meddelade koncessionsvillkoren anser sig telegrafstyrelsen fortfa­ rande icke kunna antaga, men styrelsen föreställer sig, att, då stadsfullmäktige tillåtit Stockholms allmänna telefonaktiebolag utbyta ett för bolaget oantagligt villkor mot skyldighet att erlägga viss årlig hyra för de i stadens gator ned­ lagda kablarna, ett liknande inedgifvande skulle kunua af telegrafstyrelsen er­ hållas. I sitt utlåtande n:r 126 år 1890 med anledning af telegrafstyrelsens begå- år IDOS. 7 Bih. n:r 51. ran att nedlägga telefonkablar i gator ocli allmänna platser uttalade bered­ ningsutskottet sina betänkligheter mot att staden skulle förbehålla sig rätt till ett begränsadt antal telefoner utan afgift. Äfven om en dylik förmån lämpligen kunde ifrågasättas hos och beviljas af ett enskildt bolag, följde enligt utskottets mening däraf icke, att det kunde vara i sin ordning att under sådan form be­ gära ersättning, då kommunen ville bevilja en statsmyndighet en af denna sökt förmån. Utskottet fann det vara riktigast att icke i detta hänseende frångå den grundsats, som följdes hos stadsfullmäktige, när telegrafverket fick företrädesrätt till telefonledningars fästande å stadens hus och framdragande genom det luft- område, öfver hvilket staden förfogar. Ehuru stadsfullmäktige vid bestämmandet af 1890 års koncessionsvillkor synas hafva delat denna af beredningsutskottet uttalade åsikt, och ehuru, såsom ofvan omförmälts, i de flesta andra städer inga afgifter fordrats för rätt för telegrafverket att nedlägga telefonkablar i gatorna, är emellertid telegrafsty­ relsen beredd att, om så erfordras, erlägga en lämplig afgift för rättigheten att i stadens gator nedlägga kabelblock; ocli tillåter sig styrelsen att beträffande de grunder, efter hvilka en sådan afgift skulle beräknas, samt storleken af densamma föreslå följande. Stockholms allmänna telefonaktiebolag erlägger en årlig hyra af 1 kr. 50 öre för hvarje längdmeter nedlagd kabeltrumma eller själfständig kabelsträng. Dock lärer, enligt inhemtade upplysningar, för kabelblock, innehållande 7 pipor eller därunder, erläggas en årlig hyra af 50 öre för hvarje längdmeter. Det synes telegrafstyrelsen riktigare, ate den årliga afgiften beräknades efter meter pipa i stället för efter meter block, så att för ett block med större antal pipor erlades en högre årlig afgift än för ett med mindre antal pipor, och torde denna afgift lämpligen böra bestämmas till 4 öre per längdmeter pipa. Efter denna beräk­ ningsgrund skulle den årliga afgiften för den af telegrafstyrelsen ifrågasatta ut­ vidgningen af jordkabelnätet i Stockholm uppgå till omkring 7,650 kronor. Den föreslagna afgiften skulle visserligen, beräknad efter längdmeter kabelblock, komma att utgå med ett lägre belopp än det, som af Stockholms allmänna telefonaktie­ bolag erlägges, men telegrafstyrelsens åtagande att till hvarje kvarter, inom hvil­ ket abonnentantalet uppgår till minst 20, framföra ledningarna i jordkabel torde i flora hänseenden för kommunen medföra sådana fördelar, att det uppväger minsk­ ningen i den årliga afgiften. A bifogade karta finnes angifvet det nuvarande abonnentantalet inom hvarje kvarter, hvarjämte å densamma finnas inritade såväl det nuvarande jordkabelnätet som den utvidgning af detsamma, hvilken under Bih. n:r 51. år 1003. de närmaste tre åren skullo vara erforderlig. De sidoledningar frän de stora ka- belrouterna, som behöfvas för kablarnas framledande till det kvarter, där de skola utgrenas, ocli hvilka bestå af 1- till 3-pipiga rör, som läggas i trottoarerna, fin­ nas icke utmärkta å kartan. Enligt den uppgjorda planen skulle nedläggas

under år 1903: 335 meter 36-pipiga kabolblock 300 » 24 » » 530 » 18 » » 2,655 » 15 » » 1,760 » 7 » » och 1,920 » 3 »»

under år 1904: 2,610 meter 15 ■pipiga kabelblock 3,980 » 7 »» och 970 » 7 » » samt

under är 1905: 220 meter 15-•pipiga kabelblock 2,070 » 7 »» och 5,570 » 3 »»

I anledning af hvad ofvan blifvit anfördt anhåller telegrafstyrelsen, att öfverståthållareämbetet behagade inhemta och därefter delgifva styrelsen Stockholms stadfullmäktiges yttrande, huruvida de äro villiga medgifva telegrafverket dels rätt att nedlägga och begagna telefonkablar i följande gator och allmänna platser:

i Staden inom broarna: i Skeppsbron från centralstationen till Norrström ...... kabelblock med 36 pip. )) Slottsbacken— Storkyrkobrinken— Riddarhustorget — Riddarhusgrändon— Yasabron till Vasahamnen...... )> » 15 )) » Riddarhustorget från till » » 3 » )) Riddarholmen från till kammarrätten » )> 3 .» år 1903. — 9 — Bilí. n:r 51. i Telegrafgrändeu— Österlånggatan —Köpmanbrinken — Köpmantorget— Skärgårdsgatan—Kindstugatan—Tyska brinken till L illa Nygatan ...... kabelb. m. 7 p. )) Lilla Nygatan från Kornhamstorg till Yxsmedsgränden )> » 3 » )) Stora Bankogränden från Skeppsbron till Järntorget 78 » » 3 ))

å Norrmalm: i Yasaliamnen från till Klaraviken kabelb. m. 15 P- )) Yasagatan » Kungsgatan )) Barnhusgatan » )> 15 » )) Uplandsgatan » Barnhusgatan )) Odengatan )) )) 15 » )) )) » Odengatan » Karlbergsvägen )> )) 7 » » Karlbergsvägen » Uplandsgatan )) Helsingegatan » » 7 » )) » }) Helsingegatan . )) Norrbackagatan )) » O » )) Uplandsgatan )> Karlbergsvägen » Freygatan )) )> OQ » )) Odengatan ); Uplandsgatan » Norrtullsgatan )) )> 7 )) )) Norr tullsgatan » Odengatan )) Surbrunnsgatan )) » 7 )) )) Holländaregatan )) Tunnelgatan » Kammakaregatan )) )> 7 )) )) G:a Kungshbrg. )) Målaregatan » Slöjdgatan )) » 3 » )) Fredsgatan » Gustaf Adolfs torg )) Akademigränden )> )) 3 » )) Akademigränden » Fredsgatan )) Jakobsgatan » )) 3 )) )) Kungsträdgården )) Strömgatan )) Arsenalsgatan )) )) 36 )) )) )) Arsenalsgatan )) Hamngatan » )) 24 )) Hamngatan )) Kungsträdgårdsg. » Regeringsgatan )) )) 18 )) Regeringsgatan » Hamngatan » Brunnsgatan » )) 18 )) )) )) Brunnsgatan )) Tegnérsgatan » )) 15 )) Roslagsgatan )) Tegnérsgatan )) Kungstensgatan » )) 15 )) )) )) Kungstensgatan » Odengatan )) » 7 )) )) )) Odengatan )) ; Roslagstull » )) 3 )) Brunnsgatan )) Regeringsgatan )) Brunnsgatan 11 » )) 3 )) )) Jutas backe )) » )) Birger Jarls gata )) » 3 )) )) Birger Jarls gata )) J utas backe )} Iversons gränd » » 3 )) )) Iversons gränd » Birger Jarls gata. )) Norrteljegatan )) » 3 » )) Tegnérsgatan )) Roslagsgatan )) S:a Badstugatan )) )) 7 » )) Kungstensgatan )) )) )) Döbelnsgat-an » ' )) 7 » »Odengatan )) » )) Odengatan 10 » » 3 » 2 B ih. n:r 51. — 10 år 1903.

i Blasieholmtorg och j fr. Arsenalsgatan till Teatergatan kabelb. m. 3 IT » Blasieholmsgatan 1 )) Birger Jarls gata )) Nybrohamnen )) Biblioteksgatan » » 7 )>

å Östermalm : i Nybrogatan från Linnégatan till Östermalmsgatan » » 15 )> )) Linnégatan )> Nybrogatan )) Brahegatan » » 7 )) )) Östermalmsgatan )) Engelbrektsgatan )) Jungfrugatan )> » 7 » )) Riddaregatan » N ybrogatan » Skepparegatan )) » 15 » )) » )) Skepparegatan » Banérgatan )) )) 7 » )) )) )) Banérgatan ))' Narvavägen )) )> 3 )) )) Narvavägen » Riddaregatan )) Storgatan )) » 3 )) )) Storgatan )) Eredrikshofsg. )) Skogsinstitutet )) » 3 )) )) Skepparegatan )) Riddaregatan )) Linnégatan )) )) 7 )) )) Linnégatan )) Skepparegatan )) Styrmansgatan )) )) 7 )) » Banérgatan Riddaregatan )> Banérgatan 25 » » 3 Ï)

å Södermalm: i Hornsgatan från Götgatan )) Bellmansgatan » )) 15 » )) )) )> Bellmansgatan )) Ringvägen )) y> 7 » )) )) )) Ringvägen )>Arstaviken » » 3 » )) Bellmansgatan )) Prestgårdsgatan » S:t Paulsgatan »» 3 » )> » )) Hornsgatan )) )) )) )) 7 » )) )) )) )) )) Lilla Badstugatan l) )) 3 » )) Stadsgården )) Brunnsbacken )) Stadsgården 14 )) » 3 » )) Götgatan » Hornsgatan » Kocksgatan » » 15 » » )) )) Kocksgatan )) Ölandsgatan )) » 7 » )) )) )) Ölandsgatan )) Skanstull » » 3 » )) Kocksgatan )) Götgatan )) Södermannagatan )) » 7 » )) Södermannagatan )) Kocksgatan )) Bondegatan » » 7 »

)) Bondegatan . )) Södermannag. )) Klippgatan » » 7 » )) )) )> K lippgatan )) Hammarbysjö )) » 3 »

å Kungsholmen: i Handtverkareg. från Klarav iken )) Pilgatan )> )) 15 » )) )) )) Pilgatan » S:t Eriks gata » » 7 » år 1903. 11 Bih. n:r 51. i Handtverkareg. från S:t Eriks gata till Arbetaregatan kabelb. m. 3 p. )> Drottningholmsväg. )) Arbetaregatan )) Mariebergsgatan )) 3 )) )) Scheelegatan » Handtverkareg. )) Kungsholmsgatan )) 3 )) )) Pilgatan )) )) )) Fleminggatan » 3 )) )) S:t Eriks gata )> 3) )) )) )) 3 )) dels ocli rätt att å plats, som. af stadens byggnadskontor anvisas, från ofvan uppräknade eller från de förut af telegrafverket i stadens gator nedlagda kabel­ ledningar nedlägga biledningar, bestående af 1 — 3-pipiga kabelblock, till de kvarter, där kablarna skola utgrenas. För åtnjutande af omförmälda rättighet förbinder sig telegrafstyrelsen : att ställa sig till efterrättelse de villkor och bestämmelser, som af stads­ fullmäktige den 8 maj 1894 meddelades, med den ändring, att kabelblocken skola vara nedlagda inom fem år efter det stadsfullmäktiges beslut om tillståndets meddelande fastställts ; att till staden erlägga en årlig afgift af fyra öre för hvarje längdmeter pipor i de ofvan uppräknade uti stadens gator eller öppna platser vid årets slut nedlagda kabel trummor; börande vid bestämmande af den längd, efter hvilken afgift skall beräknas, gälla en af byggnadskontoret verkställd uppmätning, vid hvilken ombud från telegrafverket eger närvara; samt att från och med 1907 års utgång, inom ett år efter det antalet af tele­ grafverkets abonnenter i något kvarter uppgår till 20 eller däröfver, uteslutande använda jord- eller vattenkabel för ledningarnas framförande från telefonstationen till sådant kvarter. Stockholm den 6 mars 1903. MAURITZ SAHLIN. AXEL RYDIN. e. f. V. Carlheim-Gyllensköld.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1903. —

.

.

, -

. i'. ,