Arkeologi Inför Götatunneln

UV VÄST, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2005:4 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Arkeologi inför Götatunneln

Västra Götalands län, Göteborgs stad, RAÄ 216, norr om Järntorget och vid Lilla Bommen

Carina Bramstång och Göte Nilsson Schönborg

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Kvarnbygatan 12 431 34 Mölndal Växel: 031-33 42 900 Fax: 031-33 42 901 e-post: [email protected] e-post: [email protected] www.raa.se/uv

Framsida Foto: Metimur. Redigering: L. Troedson Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3

2 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning Innehåll

Inledning, bakgrund och metod...... 4 Inledning...... 4 Två delprojekt ...... 4 Arkeologiska observationer vid förundersökningarna...... 4 Lilla Bommen ...... 5 Järntorget...... 5 Slutundersökningens förutsättningar...... 5 Tidsplan ...... 6 Delområden ...... 6 Metod ...... 6 Fältmetod...... 6 Dokumentationsmetoder...... 7 Fyndhantering ...... 7 Informationsarbete ...... 8 Arkeologiska resultat...... 9 Lilla Bommen ...... 9 Pålspärr...... 9 Kurtinmuren ...... 9 Kanalmur och bassängmur ...... 10 Sänkverket...... 10 1800-talets lämningar ...... 11 Järntorget...... 12 Järnvågspiren ...... 12 Västra piren...... 14 Pustervikspiren ...... 14 Esperantoplatsen ...... 14 Utvärdering av undersökningsplan...... 15 Fyndhantering ...... 15 Analyser...... 15 Materialets potential ...... 16 Citerad litteratur och övriga referenser...... 17 Litteratur och tryckta källor ...... 17 Otryckta källor ...... 19 Övriga källor...... 20 Administrativa uppgifter...... 22 Listor ...... 22 Figurer...... 22

Arkeologi inför Götatunneln 3 Daff 2005:4 innehåller en presentation av arkeologin Inledning, bakgrund och metod inför Götatunneln under centrala Göteborg. Inledning De arkeologiska undersök- ningarna utfördes vid de två Riksantikvarieämbetet UV Väst har på uppdrag av Vägverket, Västra tunnelpåslagen – vid Lilla Regionen, utfört arkeologiska undersökningar inför byggandet av den Bommen och ut mot Gull- cirka 1,7 kilometer långa Götatunneln som skall gå under centrala Göte- bergsvass samt vid Rosen- borg. Dessa arbeten har utförts under ett års tid från maj år 2001 fram till lund och ut längs med Mast- försommaren 2002. Därefter har senare schaktkontroller utförts och den huggskajen. sista övervakningen utfördes under november 2004. Undersökningarna Befästningslämningar omfattar slutundersökningar av lämningar vid de två tunnelpåslagen. samt hamn- och piranlägg- Området vid den nordöstra tunnelmynningen sträcker sig från Lilla Bom- ningar dokumenterades. men och ut mot Gullbergsvass. Lämningarna vid den sydvästra tunnel- Därutöver tillvaratogs en mynningen framkom vid Rosenlund och ut längs med Masthuggskajen fartygslämning – Götavraket. (fig. 1 och 2).

Två delprojekt Slutundersökningarna kom att delas upp på två separata delprojekt, med skilda ekonomier och delvis skild administration. Detta var en anpassning till att själva exploateringsarbetena också var uppdelade på olika entre- prenader för Lilla Bommen och Järntorget. Detta hindrade inte att vi så långt det var möjligt samordnade personal och andra resurser. Därtill kommer också att undersökningsrapporter och annan publicering blir gemensam för hela projektet. Vi kommer i denna rapport att redovisa i vilken omfattning och form som de arkeologiska lämningarna kom att undersökas. Inledningsvis redovisar vi uppgifter som har relevans för båda delområdena, vid Lilla Bommen respektive Järntorget. Orsaken är att denna del i stort behandlar både gemensamma fornlämningsobjekt och generella frågeställningar. Därefter har vi valt att i ett eget kapitel ge separata redovisningar för resultaten vid Lilla Bommen respektive Järntorget. Ett delprojekt kommer dock att redovisas i en separat publikation och det är undersökningen av den fartygslämning som påträffades vid Lilla Bommen. För en historisk bakgrund samt redogörelse för förundersökningarnas resultat hänvisar vi till RAÄ UV Väst Rapport 2002:7, Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln.

Arkeologiska observationer vid förundersökningarna Det var aldrig möjligt att genomföra en regelrätt förundersökning så som brukligt är inför slutundersökningar. Tillträdet till de områden som skulle slutundersökas var mycket begränsade, till stor del p.g.a. den trafiksitua- tion som råder i en storstad. Från senvåren år 2000 hade vi dock möjlig- heten att göra en hel del arkeologiska observationer i samband med schaktningsarbeten för de olika ledningsomläggningar som genomfördes som förberedelse för själva tunnelbygget. De olika schakten berörde i hög grad områden omedelbart utanför kommande arbetsområden i anslutning

4 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning till tunnelmynningarna. Det var dock värdefullt att bevaka dessa arbeten, då de förväntades ge indirekt information om förhållandena inom kommande arbetsområden. Eftersom ledningsschakten endast undantagsvis kunde ge oss direkt information om exploateringsområden, så fick vi istället gräva en del provgropar och provschakt på tillgängliga ytor. Dessa exploateringsom- råden utgjordes dock till stor del av trafikyta eller av mark genomkorsad av befintliga ledningsstråk. Detta kom då dels att stark begränsa våra möjligheter att utifrån förväntade lämningar optimalt lokalisera schakten. Dessutom tvingades vi också att starkt begränsa schakten både till mängd och till omfång.

Lilla Bommen Förutom dokumentation av allmänna lager- nivå- och fyndförhållanden, så dokumenterades en del anläggningar och konstruktioner. Utanför Östra Nordstan påträffades den västra flanken av bastionen Gustavus Primus, samt smärre lämningar innanför denna. Strax utanför bastionen framkom delar av sänkverket och vallgraven. Framför Östra Hamngatans mynning dokumenterades kantmuren i lilla hamnkanalen och dess förlängning ut mot sänkverket. Slutligen återfanns utanför Västra Nordstan delar av de järnvägsspår som vid mitten av 1800-talet drogs ut mot Stora Bommen och sedan vidare ut mot Järnvågspiren. Samtliga observationer vid Lilla Bommen berörde området väster om Götaälvbron. Däremot saknades observationer på en sträcka av 150 meter i området närmast öster om bron ut mot Gullbergsvass fäste.

Järntorget Vid Masthugget och Pusterviken hade vi, förutom en allmän dokumentation av lager- nivå- och fyndförhållanden, också kunnat dokumentera diverse hamnanläggningar av varierande ålder. Dels har vi gjort vissa observationer inne på Pustervikspiren, dels har vi kunnat dokumentera olika delar av Järnvågspiren. Vidare lokaliserades lämningar av ännu en pir, Västra piren, som kan knytas till Masthuggets expansion kring mitten av 1700-talet.

Slutundersökningens förutsättningar Undersökningarna för Götatunneln fick till stor del utföras under pågå- ende exploatering, vilket dels kom att ställa mycket stora krav på samarbete och samordning. Dessutom innebar det att undersökningarna till viss del utfördes med okonventionella metoder. Det innebar också att huvudentreprenören hade det övergripande skyddsansvaret på arbetsplat- sen. Andra faktorer som också kom att påverka undersökningarna var att dessa till stor del utfördes under älvens nivå. Bitvis hade vi kraftiga vat- teninflöden i schakten och det svårt att hålla schakten torra.

Arkeologi inför Götatunneln 5 Tidsplan Den planerade tidsplanen var från början något osäker och byggde på en strävan att, så långt som fastställda trafikomläggningsplaner medgav, försöka ”saxa” mellan olika delområden både vid Järntorget och Lilla Bommen. Tidsplanen fick revideras ett antal gånger under resans gång. Främst därför att planerade trafikomläggningar inte gick att genomföras inom planlagd tid. Dessutom fick vi inte schakta tillräckligt djupt, för rädslan att grundvattennivån skulle hotas, utan vi fick återkomma med djupare schakt vid senare tillfällen. Delvis förändrades tidsplanen också något för att en arkeologisk lämning påträffades, i form av en båtrest. Denna ”överraskning” ingick dock i det möjliga scenariot från början.

Delområden Lilla Bommen Undersökningarna vid Lilla Bommen omfattade 2 delområden: Det västra området (1), som låg i och utanför S:t Eriksgatan, uppgick till cirka 6 500 kvadratmeter och undersöktes i 3 etapper. Det östra området (2), vilket låg cirka 100–150 meter norr om Östra Nordstan, uppgick till cirka 3 000 kvadratmeter och undersöktes i 1 etapp (fig. 3).

Järntorget Undersökningarna vid Järntorget omfattade 4 delområden: Det västligaste området omfattade ytterdelen av den s.k. Västra piren, och uppgick till cirka 1 200 kvadratmeter. Denna del kom att undersökas i 1 etapp. Nästa område omfattade delar av Järnvågspiren, och uppgick till cirka 3 000 kvadratmeter. Denna del kom att undersökas i 2 etapper. Nästa område omfattade delar av Pustervikspiren, och uppgick till cirka 6 000 kvadratmeter. Denna del kom att undersökas i 2 etapper. Det sista området i öster omfattade ett område vid Esperantoplatsen nedanför Spinnerihuset och Rosenlundshuset, samt upp i gatan mellan dessa. Detta område uppgick till cirka 1 800 kvadratmeter och kom att undersökas i 2 etapper (fig. 4).

Metod Fältmetod Arkeologiska undersökningar i ett stadsområde medför helt naturligt vissa försvårande omständigheter. Det som påverkade vårt fältarbete i hög grad var att arbetsområdena låg mitt i hårt trafikerade farleder. Detta innebar bl.a. att vi endast marginellt har kunnat tillämpa de för arkeologin traditionella metoderna, i form av särskild utredning eller förundersök- ning, för att fastställa förekomst, karaktär och omfattning av fornläm- ningen inför slutundersökningen. Vi tvingades därför istället att i olika former försöka hämta in indirekta kunskaper om de rådande arkeologiska förhållandena inför undersökningarna. Vi lade stor vikt vid olika former av kart- och arkivstudier – såväl lokala arkiv i Göteborg, som centrala arkiv i Stockholm. Vi följde dessutom de olika ledningsomläggningarna som föregick själva tunnelbygget vilka främst berört markområden omedelbart vid sidan om de kommande arbetsområdena. Slutligen grävde vi

6 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning också ett tiotal provgropar eller mindre schakt inne på mark som skulle komma att omfattas av den slutgiltiga exploateringen. Det arkeologiska fältarbetets takt vid undersökningen anpassades delvis efter det löpande tunnelbygget. Tillträdet till olika områden var till stor del avhängigt av entreprenörens fortskridande arbete. Dessa var i sin tur beroende av trafikomläggningar mm. Det var också i samarbete med entreprenörerna, på de skilda arbetsområdena, som vi organiserade till- gång till grävmaskiner, lastbilar och dumpers. Sammantaget medförde detta att vi fick vara mycket anpassningsbara i vårt arbete. Vi kunde såle- des inte alltid undersöka hela lämningar vid ett tillfälle, utan vi fick arbeta i etapper och återkomma vid senare tillfälle för att undersöka resterande del av vissa lämningar.

Dokumentationsmetoder Vid undersökningarna tillämpade vi dokumentationsmetoder som effek- tiviserade fälttiden något. Alla inmätningar av schakt och däri påträffade anläggningar, lager och fynd utfördes med hjälp av totalstation. Insamlat mätdata vidarebearbetar vi i det av UV utvecklade dokumentationssyste- met Intrasis. Dokumentation av anläggningar utfördes i form av fotogrammetri, varefter bildmaterialet bearbetas och översätts till ritningar och rekon- struktioner av Metimur. Övrig fotodokumentation av schakt, anlägg- ningar och fynd utfördes med digital kamera. En konstnärlig dokumentation i form av teckningar utfördes i fält av vår tecknare Anders Andersson.

Fyndhantering För en rationell hantering av fynd och dokumentationsdata upprättade vi i samarbete med Konservatorsateljén (SVK), ett fältkontor för allmän datahantering, fyndregistrering och magasinering. En viss del av fynd- materialet kom att förvaras i vattenfyllda bassänger. Visst konserverings- arbete kom också att utföras på fältkontoret. Fortlöpande underhandskon- sultationer skedde med Länsstyrelsen, Stadsmuseet och SVK för beslut i konserveringsfrågor. Frågor som rörde fyndens hantering och slutförva- ring, alternativt kassation efter registrering eller återdeponering avhand- lades. Registreringen av fynden utfördes i vår mätdatabas i Intrasis som upp- rättades inför undersökningen. Fynden i sig hänförs då till de kontexter som de är funna i.

Analysarbete Inom ramen för undersökningen upprättades ett samarbete med andra institutioner för olika analyser. Alf Bråthens Dendrokronologiska laboratorium anlitades för att utföra dateringar på trä. Arkeologiska Natur- vetenskapliga Laboratoriet, ANL, vid Arkeologiska Institutionen i Göte- borg gavs i uppdrag att utföra osteologiska analyser av benmaterialet. Därutöver har geologisk rådgivning erhållits och miljöarkeologiska analyser utförts av ANL. Geoarkeologiska Laboratoriet, GAL, i Uppsala

Arkeologi inför Götatunneln 7 utförde analyser av järn- och slaggmaterial från Järnvågen. Som marin- arkeologisk expertis har Andréas Olsson anställts. Dessutom har den Marinarkeologiska sektionen vid Bohusläns Museum anlitats för under- sökningen av den påträffade båtlämningen.

Informationsarbete En del av undersökningen rörde frågor om bl.a. informations- och utställ- ningsverksamhet. Kring dessa frågor samarbetade UV Väst, Stadsmuseet och Vägverket. Vi utarbetade en hemsida med basinformation om arkeologin kring Götatunneln med historiska bakgrundsfakta, samt en vecko- dagbok. Under grävningens gång uppdaterades denna kontinuerligt med aktuell information för att fackfolk och en intresserad publik skulle kunna följa undersökningarna. Hemsidan länkades samman med Vägverkets, Stadsmuseets och SVK:s hemsidor; dels för att skapa fler ingångar, dels för att erbjuda en bredare information om annan publik verksamhet kring projektet och om Götaledsprojektet som helhet. Utställningar om Götatunnelprojektet (INFRA) på stadsmuseet utöka- des med en historisk-arkeologisk utställning av Mona Lorentzon som visade fynd från undersökningen. Vi på UV tillhandahöll olika former av fakta och material till denna utställning (fig. 5). I samarbete med Stadsmuseet och Vägverkets Anna Thalénius hölls också dagliga guidade turer till grävningsplatsen under den varmare års- tiden. Turen började med en visning av INFRA utställningen på stadsmuseet, åtföljd av en stadspromenad som avslutades vid grävplatsen. Där slöt någon av oss arkeologer upp för en visning av respektive grävplats. Då undersökningen rönte stort intresse hos förbipasserande flanörer tillverkades tidigt informationsskyltar. Dessa innehöll kartor, foton och information om vad som skedde på platsen, vad man kunde se i schakten, samt en kortare historik. Dessa tillverkades också i samarbete med Väg- verket och Stadsmuseet.

8 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning Arkeologiska resultat

Lilla Bommen Inom området vid Lilla Bommen fanns 2 delområden med arkeologiska lämningar som skulle omfattas av slutundersökningen. I väster var ett cirka 6 500 kvadratmeter stort område mellan Västra Nordstan och Lilla Bommens nu igenfyllda hamnbassäng. Inom detta område fanns bl.a. kulturlager med sopor och annat avfall som avsatts på sjöbotten. Vidare berördes den yttersta delen av västra kanalmuren och dessutom stötte vi på lämningar av pålspärr, sänkverk och kurtinmur i området. Slutligen fanns också smärre hamn- och järnvägslämningar från mitten av 1800- talet. På grund av erforderliga trafikomläggningar så kom vi att gräva området i 3 skilda etapper. Längst i öster grävdes ett cirka 3 000 kvadratmeter stort område. Schakten följde sänkverkets norra ände ut mot älven vid Gullbergsvass (fig. 22).

Pålspärr I vårt första schakt framför Hasselbladshuset vid Lilla Bommen under- söktes ett kulturlager på 2–3 meters djup som utgjort den gamla sjöbot- ten. I samband med detta framkom en pålrad som hört till en pålspärr utanför kurtinmuren. Pålarna stack upp en halv meter över leran när vi schaktat klart (fig. 6). När pålspärren var i bruk bör spetsarna ha stuckit upp över vattenytan. Detta för att hindra fientliga skepp att kunna gå intill och äntra muren som skyddade staden. På några äldre kartor syns en markering i älven som kan motsvara den nu påträffade pålraden (fig. 7). Men det är först nu som vi fått belägg för att en sådan spärr verkligen uppfördes. Pålspärren bör ha byggts som en föregångare till sänkverket. Därefter förlorade pålspärren sitt syfte som just spärr. Pålarna bestod av mellan cirka 4–7 meter långa kluvna furstockar. Varje stock som använts till spärren var i regel kluven i fyra delar på längden. Pålarna var skadade i topparna, delvis eroderade, men var i övrigt välbevarade och hade konserverats bra i leran. De stod placerade med cirka 0,1–0,3 meters mellanrum. Sammanlagt 70 pålar stod uppra- dade på en sträcka av upp emot 28 meter (fig. 8). Vid ett senare tillfälle kunde vi schakta fram ytterligare 8 pålar som vinklade vår pålrad mot nordväst. En del av pålarna i pålspärren daterades med hjälp av dendroprover. Trädslaget var fur och årsringarna i pålarna visar att de fälldes mellan åren 1652–1660.

Kurtinmuren Befästningarna vid Lilla Bommen utgjordes bl.a. av strandmuren, en del av den så kallade sjöfronten, som legat i sträckningen för S:t Eriksgatan. Denna rest av kurtinmuren har varit övertäckt sedan rivningen i början av 1800-talet. De bevarade resterna av muren är från det äldsta utbyggnads- skedet av Göteborgs befästning, uppförd enligt den Holländska befäst-

Arkeologi inför Götatunneln 9 ningsskolan. Muren var uppbyggd i skalmursteknik med en yttre glacis av huggen sten (fig. 9). Muren kom att friläggas på en sträcka av 50 meter. Den var 2 meter bred och bevarad upp till 1,5 meters höjd och vilade på en rustbädd. På insidan fanns mot muren vinklade förstärkningsmurar placerade var åt- tonde meter. På murens insida har jordvallar varit upplagda. I murens fyllning påträffades delar av natursten och tegelskrot lagda i kalkbruk. Teglet är av den röda stortegeltyp som brukar återfinnas i stadens äldsta lager (fig. 10). Muren har enligt äldre kartmaterial tillkommit under 1600-talets mitt. Våra resultat överensstämmer väl med denna tidsangivelse. Stockar från rustbädden som bär upp kurtinmuren är daterade med hjälp av dendroprover. Stockarna har fällts mellan åren 1648–1652 (fig. 11). För att göra det möjligt att delvis återuppbygga kurtinmuren i den park som så småningom ska anläggas på platsen togs ett parti av fasadstenen tillvara. Stenarna märktes därför upp för att de skulle kunna fogas samman på ett likvärdigt sätt i framtiden.

Kanalmur och bassängmur Ett schakt grävdes på en gräsyta mellan trafikerade vägar för att lokalisera kanalmuren som iakttagits vid förundersökningen. Schaktet mätte 25×13,5 m. och började grävas närmast hamnbassängen. Vi hade stora svårigheter med inströmmande vatten i schaktet från älven. Bassäng- muren ut mot hamnen lokaliserades mitt i schaktet som en slät vägg av kvaderhuggen sandsten (fig. 12). Kanalmuren framkom cirka 0,3–0,5 meter under markytan. Murens ytterkant låg under gatans bussfil, varför varken denna kant eller murens bredd kunde dokumenteras. Längs innerkanten av muren låg också en stor avloppskulvert som gjorde att vi varken kunde dokumentera murens djup eller rustbädd. Överdelen av muren kan eventuellt ha tillkommit senare då den skilde sig något från dess undre del som hade en relativt jämn och svagt sluttande fasad. Vinkelrätt mot kanalmuren kom sedan den inre bassängmuren. En cirka 4,1 meter bred yta rensades fram med en mycket svagt lutande fasad av slät kvaderhuggen sandsten. Murens baksida var närmast rak och av grovhuggen sten. Anslutningen mellan de två murarna var, p.g.a. avloppskulverten bru- ten så att det inte säkert gick att avgöra om de var av samma ålder och i förband. Kanalmuren kan delvis ses som en anvisare för trafiken in till kanalen, men kanske också som en brygga ut till sänkverket där en öppnings- och stängningsbar bomspärr ska ha funnits. Dessutom har man kanske också velat ha möjlighet att vid behov etablera en yttre bemanningslinje ute vid sänkverket.

Sänkverket En annan del av befästningen vid Lilla Bommen var det s.k. sänkverket. Utanför bastionen Gustavus Primus nordspets återfann vi rester av detta

10 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning sänkverk. Verket har hört samman med den yttre befästningslinjen som legat ute i älven och har aldrig tidigare arkeologiskt dokumenterats i Göteborg (fig. 14). Det äldre kartmaterialet indikerar att man under tidigt 1600-tal påbör- jar utbyggnaden av sänkverket längs den nordöstra delen av sjöfronten. Utbyggnaden av verket tycks sedan fortgå under hela 1600-talet, för att avslutas nere vid Pusterviken först i början av 1700-talet. Lämningen bildade ett sorts fundament för en befästningsvall. Den finns redovisad på en karta från Krigsarkivet, daterad 1731. Vallen illu- streras som en jord- eller stenfylld löpande timmerkista som vilat på sjö- botten och haft en höjd av cirka 3–4 alnar (1 aln=60 cm). Vid ledningsdragningar vid förundersökningen fann vi en liten del av sänkverket vid denna plats. Då togs prover på timret som nu daterats till 1680-talet med hjälp av dendroanalys. Vi följde nu sänkverket en drygt 75 meter bort mot Lilla Bommen. Sänkverket grävdes fram så långt det var möjligt. På grund av miljö- farliga massor kunde den västligaste delen av lämningen inte grävas fram. Ett flertal störningar i form av ledningar, rör och husgrunder avbröt till viss del bilden av sänkverket (fig. 13). Förutom vanlig fotodokumentation gjordes en fotogrammetrisk dokumentation av sänkverket. För att få en annan bild av sänkverket avbildade vår tecknare Anders Andersson det också i fält (fig. 15). Lämningen mättes dessutom tämligen ingående in med geodimeter. Innan vi lämnade sänkverket tog vi ytterligare dendroprover på stockarna för en datering av trädens fällningsår. Stockarna var sammanfogade med stora nitar av järn av vilka vi sam- lade in några exemplar av. Hela sänkverkskonstruktionen var fylld med sten. Vi grävde bort stenarna för att lättare se konstruktionsdetaljer av underliggande timmer och rustbädd. Sänkverket dokumenteras därför i profil vid den del där vi sparat stenpackningen.

Rustbädd i älven Det som vi vid förundersökningen trodde var en del av sänkverket har nu visat sig vara en rustbädd. Rustbädden skulle kunna vara grunden till ett friliggande verk eller byggnad som stått ute i älven strax utanför sänkver- ket. Förmodligen togs densamma ur bruk när sänkverket var helt färdig- ställt vid slutet av 1600-talet. Anläggningen bestod av ett fackverk av horisontella stockar lagda i ett rutmönster. I varje fack var fyra stockar nedförda vertikalt i leran. Kon- struktionen mätte totalt 6,7×5 meter (fig. 16). En bit av timret från rust- bädden har daterats med hjälp av dendroprov till år 1640. Rustbädden återfinns inte markerad i något av det detaljerade kartmaterial som finns från sent 1600-tal.

1800-talets lämningar Järnvägen Järnvägen mellan stationen och Stora Bommen byggdes vid mitten av 1800-talet. Senare drogs ytterligare spår, varav ett nådde enda bort till järnvågspiren.

Arkeologi inför Götatunneln 11 Ett stickspår från järnvägen har från senare halvan av 1800-talet gått ut på västra kajsidan om Lilla Bommens hamnbassäng, där operan ligger idag. För att kunna vända järnvägsvagnarna ut på stickspåret krävdes en vänd- skiva (fig. 17). Den vändskiva som syns på figur 46 fann vi redan vid förundersök- ningen. Det var själva underdelen till vändskivan som fanns kvar. En motsvarande svängbar överdel har funnits med rullar däremellan som fungerat som kullager. Själva vändskivan är utmärkt på en karta från år 1867. Två kranfundament har också påträffats. De har utgjort underlag till de kranar som använts för att underlätta på och avlastning från tågvagnarna (fig. 18).

Träbockar och stockbom Fyra träbockar hittades i Lilla Bommen-området (fig. 19). En teori är att de fungerat som fundament till landgångar. Landgångarna ska ha använts då man körde ut massor och tippade dem i sjön. Därefter lämnades bockarna kvar efter att man fyllt ut mellan kurtinmuren och sänkverket. Att flytta ut sjökanten längre ut i älven var något som utfördes efter 1820- talet. En stockbom påträffades på något högre nivå än träbockarna. Stock- bommen bör ha varit i bruk samtidigt med järnvägen som gick mellan stationen och Stora Bommen. Stockbommen fungerade som ett stopp för vagnarna (fig. 20).

Avloppsrännor Strax intill den vändskiva som dokumenterades påträffades flera genera- tioner avloppsrännor. Den äldsta kan vara grävd runt år 1830, i samband med att den forna sjökanten flyttades. Den äldsta rännan bestod av ett stenfyllt dike täckt av plankor (fig. 21). Efterträdaren var uppbyggd som en lång, fyrkantig trätrumma sam- mankopplad med en slamavskiljningsbrunn uppbyggd av träplankor. Tredje generationen avloppssystem bestod av ett keramikrör tillverkat i Höganäs. Röret hade grävts rakt igenom de äldre rören för att ersätta dem. Med all sannolikhet har Höganäsröret anlagts samtidigt med vänd- skivan till järnvägen som låg precis ovanför. Detta medför att röret grävts ner på 1860-talet. Då hade dessa nymodigheter precis börjat tillverkas i Höganäs.

Järntorget Järnvågspiren Redan vid förundersökningen påträffades rester av Järnvågspiren. Det var vid denna piranläggning som exportjärnet utskeppades under 1700- och 1800-tal. Då blev platsen en ersättning för den järnvåg som tidigare var placerad vid Brunnsparken (fig. 23 och 24).

12 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning Historik År 1785 förordas av Kungl. Majt:s uppförandet av en ny timrad järnvåg vid Pustervik. Samma år uppfördes järnmanufaktur och smidesbyggnad. 1786 uppfördes det nya järnvågshuset och 1802 två nya våghus. År 1805 byggdes en kontorsbyggnad på platsen. Diverse ombyggnadsarbeten före- togs år 1818 och verksamheten fortsatte på platsen till år 1889 då järn- vågen lades ned (uppgifter från Göteborgs Stadsmuseums arkiv). Piren och den intilliggande hamnbassängen igenfylldes vid platsens om- daning på 1890-talet. I det samtida kartmaterialet finns piren och byggnaderna markerade på Arnoldssons Charta öfver Sjö- och Stapelstaden Götheborg daterad 1810. Rustbäddskontruktionen finns avbildad på Planritning till rustvärk och Grundläggning… Nya Järnvågsplatsen vid Pustervik daterad 1819. Järnvågspiren finns angiven på Charta öfver alla Platser uti Masthug- get på staden Götheborgs grund belägne såsom de nu befinnes författad år 1799. På denna plan finns också ett antal byggnader markerade.

Piranläggningen och befintliga huslämningar Hela undersökningsområdet mätte omkring 70×50 meter. Själva piren avtäcktes på ett flertal ställen på ett område om cirka 70 meter i väst- östlig riktning och cirka 50 meter i nord-sydlig riktning. Vid undersök- ningen påträffades rester av pirens ytterkanter i nord-sydlig riktning, cirka 50 löpmeter (fig. 27 och 28). Dessa murar var lagda i kallmurs- teknik av huggen natursten, vilande på pålar och rustbädd (fig. 29). Murarna var cirka 2,5 meter tjocka. Murkonstruktionen bildade ett ram- verk och i pirens mittområde var fyllning av diverse sten, lera och sand. På pirens yta har flathuggen sten legat. Rester av denna beklädnad åter- fanns mestadels i rasmassorna vid utgrävningen. Vid utgrävning framkom rester av bebyggelse på järnvågspiren. En husgrund (husgrund 1, fig. 25), cirka 16×6 meter i storlek, påträffades i pirens mittdel i utgrävningsområdets norra del. Husgrunden låg i väst- östlig riktning och hade minst tre rumsindelningar. Söder om denna på- träffades en mindre husgrund (husgrund 2, fig. 26) som mätte 11×6 meter. I denna påträffades ett stop av kinesiskt porslin med imari-dekor. Husgrunderna utgör rester av den kända bebyggelse som funnits på järnvågspiren och som varit knutna till järnhanteringen (fig. 31).

Fynd En mindre del yngre rödgods, kinesiskt porslin, järn- och slaggföremål tillvaratogs; det mesta i form av schaktfynd. Ankarjärn med ringar för ankring av fartyg tillvaratogs också. Dessa var tillverkade av stångjärn och ett unikt exemplar var försett med två mycket tydliga stämplar som torde gå att bestämma till bruks och till- verkningsort (fig. 30). Att finna ett stämplat stångjärn i ett sådant sammanhang torde vara unikt i varje fall för Västsverige. Stämplat järn från järnbruk vars pro- dukter skeppats ut via Göteborg eller använts i staden har inte tidigare i nämnvärd utsträckning dokumenterats.

Arkeologi inför Götatunneln 13 Västra piren Väster om järnvågspiren påträffades en rest av den så kallade Västra piren. Den bestod av ett vinkelformat system av pålar. Dessutom framkom en övre yta i form av en kavelbro och ett antal stenar, därutöver cirka 10 löpmeter av en plankrad som fungerat som träspont (fig. 32, 33 och 34). Vid undersökningen vattenfylldes hela schaktet vid ett flertal tillfällen varvid undersökning och dokumentation försvårades betydligt. En liten mängd lösfynd påträffades i form av keramik. Vid anlägg- ningens mitt urskiljdes en annorlunda konstruktionsteknik. Piren var gjord i två etapper.

Pustervikspiren En stockkonstruktion frilades i den västra kanten av Pustervikspiren, som anlagts under 1800-talets andra hälft. Stockkonstruktionen framkom på cirka 2 meters djup i ett schakt vinkelrätt mot den västra pirkanten (fig. 35). Schaktet grävdes drygt 2 meter brett. Anläggningen var cirka 14 meter bred och utgjordes av underliggande, upptill plana stockar i öst- västlig riktning och vinkelrätt över dessa runda stockar fogade med dym- lingar. Av de övre stockarna, som var 17 till antal, så saknades 5 i mitten- partiet. Anläggningen som både över- och underlagrades av mörk påförd lera kan inte ha utgjort rustbädd till piren eftersom den ursprungliga sjö- botten låg cirka 2 meter djupare. Förmodligen har lämningen istället utgjort en form av armering för att stabilisera fyllningen i piren. Eftersom den västra kanten av stockbädden borde sammanfalla med den västra kanten av piren, så revs den förra och vi grävde oss ner till ren lera under denna. Leran låg där cirka 4,1 meter under markytan. Vidare framkom inga spår av själva pirkanten just där, vare sig i form av fasaden eller rustbäddar. På leran fanns dock ett cirka 0,2 meter tjockt brunt kulturlager med en hel del växtfibrer och enstaka fynd. Vid ett senare tillfälle framkom den västra fasadens sträckning av Pus- tervikspiren några meter längre västerut (fig. 31).

Esperantoplatsen En bevarad del av kurtinmuren återfanns vid Esperantoplatsen i Kungs- gatans förlängning ner mot Järntorgsgatan. Kurtinmuren sträckte mellan bastionerna Regeringen och Hållgårdsbastionen. Rustbädden under muren var här uppbyggd på ett annorlunda sätt i jämförelse med kurtinmuren vid Lilla Bommen liksom muren vid Gustavus Primus (fig. 36 och 37). Stockkonstruktionen var uppbyggd av fyra lager liggande stockar och relativt glest med pålar under konstruktionen. Vid Lilla Bommen var muren grundlagd med tätt satta pålar med hammarband runtom och endast ett lager plank därpå. Framför kurtinmuren fanns en rad pålar förankrade i leran som stagade upp muren. Direkt utanför muren fann vi en stödmur som har vett ut mot Pusterviken. Förmodligen har denna yttre murdel burit upp vägen som gick utmed kurtinmuren från staden genom Karlsporten till Masthugget och Klippan.

14 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning Enligt äldre kartmaterial finns murarna delvis utritade från mitten av 1600-talet och tydligt markerade från början av 1700-talet. På två kartor från åren 1643 och 1644 antyds en väg som går genom kurtinmuren mellan bastionerna Regeringen och Hållgårdsbastionen. På en karta från år 1712 är samma väg tydligt markerad men med en annan ingång i kurtinmuren på Hållgårdsbastionens södra murdel. På en karta från år1786 är öppningen åter förflyttad till kurtinmurens långsida. Om det verkligen är så att vägen ändrat läge är svårt att svara på då kartorna inte kan avläsas med sådan exakthet. Några pålar drogs upp med maskin för årsringsda- tering.

Utvärdering av undersökningsplan I undersökningsplanen framförde vi en förväntan att undersökningen skulle ge ny och väsentlig kunskap om tillkomsten och förändringen av befästningslämningar längs den gamla strandkanten. Detta har vi med råge fått tillfredställande resultat på. Dessutom gav grävningsresultaten ny information om sjöfart och handelsverksamheter. Några farhågor som framfördes i projektplanen inför undersökning- arna visade sig också besannas. – Till viss del fick undersökningen utföras med okonventionella metoder under stor tidspress. Fältarbetstiden fick utökas bl.a. då tidplaner ruck- ades av stopp i byggnadsarbetet. – Då vi grävde under älvens nivå drabbades vissa schakt av stora vatteninflöden vilket försvårade tillgängligheten. – Vi flaggade tidigt för ovissheten av att vi kunde stöta på obekanta objekt och framför allt pekat på risken för uttjänta båtar. Mycket riktigt påträffades ett fartygsvrak, det nu s.k. Götavraket.

Fyndhantering Det skulle visa sig att vi inledningsvis hade en för hög ambitionsnivå vad det gäller fyndhanteringen. Vi upprättade ett fältkontor i en av vägverkets uttömda lokaler för bl.a. fyndhantering och magasinering. I dessa lokaler skulle också Konservatorsateljén (SVK) våtförvara fynd i bassänger och påbörja konserveringsarbetena. Det var svårt att beräkna den mängd fynd som vi skulle träffa på då ingen regelrätt förundersökning hade kunnat utföras. Det skulle visa sig att fyndens antal inte överensstämde med vår beräknade uppskattning. Fyndmängden var betydligt mindre än förutsett. Däremot uppstod ett stort förvaringsbehov då båtvraket skulle våtförva- ras. Nu var de iordningställda bassängerna för små för detta ändamål och vrakdelarna fick inte plats, varpå fältkontoret avvecklades, och en ny lokal upprättades i Angered specifikt för båtvraket.

Analyser Ett samarbete upprättades med andra institutioner för olika analyser. Alf Bråthens Dendrokronologiska laboratorium anlitades för att utföra dateringar på trä. Därutöver engagerades Nationella laboratoriet för vedana- tomi och Dendrokronologi på Lunds Universitet för dendroanalys av

Arkeologi inför Götatunneln 15 främst båtvraket. Arkeologiska Naturvetenskapliga Laboratoriet, ANL, vid Arkeologiska Institutionen i Göteborg gavs i uppdrag att utföra osteologiska analyser av benmaterialet. Det skulle dock visa sig att ett ytterst marginellt benmaterial fanns bevarat i dessutom omrörda lager, varför detta fick stå tillbaka för konserveringskostnaderna. ANL bistod med geologisk rådgivning och miljöarkeologiska analyser av marken runt vraket. Geoarkeologiska Laboratoriet (GAL) i Uppsala var anlitade att utföra analyser av järn- och slaggmaterial. Vi valde att lägga tyngdvikten på stångjärnen funna i järnvågspiren.

Materialets potential Lämningarnas vetenskapliga potential och några frågeställningar som vi fördjupar oss i. – Befästa tidsfaser kring tillkomsten och förändringen av befästnings- lämningarna utmed sjöfronten. Särskild vikt läggs vid den äldre kurtinmuren samt pålspärren och sänkverket. Studera detaljer i grundlägg- ningsteknik – jämföra de äldsta och de yngre konstruktionsdetaljerna. – Analysera grävningsresultaten mot bakgrund av det digra kartmaterial som vi samlat in, samt att göra kartmaterialet mer tillgängligt. – Analysera järnfynden från järnvågspiren – dess stämplar och tillverk- ningsort. Järnvågspiren som plattform för järnexport. – En vetenskaplig genomgång av murtegel, kinesiskt importporslin och keramik funna i fyllnadsmassorna vid Lilla Bommen. – Analysera hamnanläggningarnas utveckling utifrån våra undersök- ningsresultat. – En fördjupad analys av Götavraket. Ovanstående frågeställningar kommer att analyseras i en vetenskaplig rapportering, den så kallade steg två, där nya rön presenteras efter senare års arkeologiska undersökningar i Göteborg. Slutligen skall återigen påpekas den guldgruva som Göteborg är då det gäller arkeologisk forskning och möjligheterna att kombinera arkeologi i historisk tid med det skriftliga källmaterialet.

16 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning Citerad litteratur och övriga referenser Litteratur och tryckta källor Almqvist, H. Göteborgs historia, grundläggning och de första hundra åren. I: Göteborgs jubileumspublikationer 1929, 1935, del I–II. Göte- borg. Andersson, B. m.fl. 1996. Göteborgs historia, näringsliv och samhälls- utveckling. Stockholm. Andersson, H. (red.) 1967. Historia kring Göteborg. Stockholm. Andersson, H. 1972. Historisk arkeologi i Göteborg. I: Göteborgs historiska museums årstryck 1972, s. 39–55. Andersson, H. 1984. En historisk båttur rund Hisingen. I: Vid älven, Göteborgs arkeologiska museums årsbok, 1983–84. Andersson, H. & Attman, A. 1973. Nya Lödöse–Gamlestaden femhundra år. Göteborg. Andersson, S. m.fl. (red.) 1986. Livet i det gamla Göteborg. I: Arkeologi i Västsverige 2. Göteborgs Arkeologiska Museum. Göteborg. Bergman, E. 1954. Gamla varvet vid Göteborg 1660–1825. Göteborg. Bodman, G. 1923. Göteborgs äldre industri. I: Göteborgs jubileumspublikationer 1923. Göteborg. Baeckström, A. 1923. Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814. Stockholm. Cederbourg, E. 1739. Beskrifning öfver Götheborg. Göteborg. Dahl, O. 1989. Det äldsta Göteborgs roteindelning. I: Stadsbor i gångna tider. Släktforskaren och staden, Sveriges släktforskarförbunds årsbok 1989. Stockholm. Fröding, H. 1903. Det forna Göteborg. Stockholm. Göteborg 1923. En översikt. Göteborgs jubileumspublikationer 1923. Göteborg. Göteborg 1978. Svenska Turistföreningens årsskrift 1978. Stockholm. Hasselgréen, I. 1983. Ostindiska huset – Göteborgs museum. Göteborgs historiska museums skrifter I. Göteborg. Hofstedt, L. 1933. Skansen vid Fredrikshamn på Hisingen. I: Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1932–33. Göteborg. Järpe, A. 1984. Nya Lödöse, Medeltidsstaden 60. RAÄ rapport 1984. Stockholm. (Även om Älvsborgsstaden.) Jönsson, E. & Kihlberg, S. 1981. Stadshistorisk undersökning. Utgräv- ning av kvarteren Enigheten, Vindragaren, Stadskvarnen och Vadman i Västra Nordstaden i Göteborg 1979–80. I: Göteborgs historiska museum. Årstryck 1981. Göteborg. Jönson, E. & Kihlberg, S. 1981. Stadsarekeologisk undersökning i Göte- borg, kv Enigheten, kv Vindragaren, kv Stadskvarnen och kv Vadman 1979–80. Rapport. Göteborgs historiska museum. Göteborg. Jönsson Kihlberg, E., Kihlberg, S. & Lorentzson, M. 1984. Staden som inte syns – arkeologi i Göteborgs innerstad. I: Vid älven, Landskapet och människan. Göteborgs arkeologiska museum. Årsbok 1983–84. Göteborg. Kalm, P. 1742. Västgöta och Bohusländska Resa 1742, Stockholm.

Arkeologi inför Götatunneln 17 Kjellberg, S.T. 1933, 1936. Fajansfynd i Göteborg. En översikt av fajans- förekomsten i staden fram till importförbudet 1730. I: Göteborgs historiska museums årstryck, del I–II, 1933 och 1936). Kjellberg, S.T. 1974. Svenska Ostindiska Compagnierna 1731–1813. Malmö. Kjellin, M. 1965. Kvarteret Kommerserådet i Göteborg. Göteborg. Kjellin, M. 1973. Östra Nordstaden i Göteborg. En stadsdels historia från grundläggningen till nuvarande tid. I: Göteborg Förr och Nu. Göte- borgs hembygdsförenings skriftserie VIII 1973. Lejonet och Kronan – Stormaktstidens Göteborg 1989 (red. Mats Sjölin). Utg. av Göteborgs Historiska Museum. Lilienberg, A. 1928. Stadsbildningar och stadsplaner i Göta älvs myn- ningsområde. Göteborgs jubileumspublikationer VII. Göteborg. Lindstam, C.S. 1962. Göteborgs gatunamn. Göteborg. Linné, Carl v. 1746. Västgöta resa. Stockholm. Ljungberg, V. 1924. Göteborgs befästningar och garnison. Göteborgs jubileumspublikationer VIII. Göteborg. Lindälv, E. 1977. Klippans kulturreservat och andra byggnadsminnen i Majorna. I: Göteborg Förr och nu 1977. Göteborgs hembygdsför- bunds skriftserie XII. Göteborg. Lorentzson, M. 1978. Handelsbanken i Bankens hören. Utgiven av Han- delsbanken Regionbanken i västra Sverige. Göteborg. Lorentzson, M. 1980. Arkeologiska fynd. I: Göteborgs och Bohus läns Stadshypoteksförening. Nybyggnad av 15 kv Frimuraren tomt nr 3, Södra Hamngatan 29. Göteborg. Lorentzson, M. 1983. Rapport över Gbg 216 kv Polismästaren. Bebyg- gelselämningar och kulturlager. Nyare tid. I: Fyndrapporter 1983 (GAM). Göteborg. Långström, E. 1926. Göteborgs stads borgarelängd 1621–1864. Göte- borg. Lönnroth, G. 1981. Från rådhus och fattigstuga till Traktören och Skan- dinavium. Utg. av Centrum för Byggnadskultur i serien Växlingar i västsvensk byggnadskultur. META 2:1981. Göteborg. Munthe, L.W:son. 1902. Kongl. Fortifikationens historia, del 1. Stock- holm. Nilsson Schönborg, G. 1989. Göteborgs befästningar. I: Lejonet och kronan – Stormaktstidens Göteborg (red. Mats Sjölin). Göteborg. Nilsson Schönborg, G. 2001. Kinesiskt importporslin i Göteborg sett ur ett arkeologiskt perspektiv. I serien Urbaniseringsprocesser i Väst- sverige. Göteborg. Nyström, P. 1978. Göteborg – porten mot väster, ett led i stormaktstidens politik. Utg. av Centrum för Byggnadskultur i serien Växlingar i väst- svensk byggnadskultur, 2, 3. Göteborg. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II. Ortnamnen på Göteborgs stads område jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar. Första häftet. Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola. 1925. Göteborg.

18 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning Ribbing, O. (red.) 1949. Göteborgs eskader och örlogsstation 1523– 1870. Historik utarbetad av Försvarsstabens krigshistoriska avdelning. Göteborg. Ribbing, O. (red.) 1950. Nya Varvet 1700–1950. Minnesskrift utarbetad av Försvarsstabens krigshistoriska avdelning. Stockholm. Roth, S. 1967. Göteborg. Uppkomst och äldre historia. En orientering. Bearbetat av R. Scander. Utg. av Göteborgs hembygdsförbund och Göteborgs historiska museum. Göteborg. Scander, R. 1966. Vad krönikor kan ställa till med. Nya Lödöses flyttning till Älvsborgs slott på 1540-talet. I: Göteborg Förr och Nu 1966. Scander, R. 1975. Karl IX:s Göteborg på Hisingen. I: Göteborg Förr och Nu 1977. Scander, R. 1981. Holländarna i Göteborg. I: Fataburen. Nordiska Muse- ets och Skansens årsbok 1981. Stedt, G. 1891. Försvaret af Götaelfs mynning. Tidskrift i fortifikation 1890. Stockholm. Strömbom, S. 1923. Forskningar på platsen för det forna Nya Lödöse. Göteborgs jubileumspublikationer V. Göteborg. Thulin, O. 1930. Från det hisingska Göteborg. Utgrävningarna i Färje- näs 1926. Festskrift till Axel L. Romdahl den 18 mars 1930 från läre- ljungar. Göteborg. Ugglas, C.R. af 1931. Lödöse. Historia och arkeologi. Göteborgs jubileumspublikationer IV. Göteborg. Widéen, H. 1963. Älvsborgs slott. Grävnings- och fynddata. Göteborgs historiska museums årstryck 1963. Widéen, H. 1960. Lödöse som blev Göteborg. I: Göteborg Förr och Nu 1960. Göteborg. Widéen, H. 1963. Provgrävningar på Lindholmens slottsberg, 1962–63. I: Göteborg Förr och Nu 1964. Zettersten, A. 1890. Svenska flottans historia 1522–1634. Stockholm. Zettersten, A. 1903. Svenska flottans historia 1635–1680. Norrtälje.

Otryckta källor Lindström, M. Resultatredovisning av utförda arkivstudier på Krigsarki- vet. Riksarkivet och Sjöhistoriska museet avseende Götatunneln belä- get i Göteborg. Kalmar 2000. Stencil. Lorentzon, M. Arkeologiska observationer av befästningsanläggningar i samband med schaktningar i Göteborg. Göteborg 2000. Stencil. Nilsson Schönborg, G. Redovisning av arkivarbete inför projektet Göta- tunneln. Göteborg. Göteborg 2000. Stencil. Nilsson Schönborg, G. Rapport över undersökningsresultat vid förunder- sökning och schaktningsövervakning vid Järntorget och Lilla Bom- men, Göteborg, inför Götatunneln under sommaren och hösten 2000.

Arkeologi inför Götatunneln 19 Övriga källor I Krigsarkivet har i första hand följande källmaterial undersökts – Äldre befästnings- och stadsplaneritningar, samt olika illustrationer och konstruktionsritningar. – Bohusläns regemente, Regementsexpeditioner, Generalorder 1808– 1813, EII volym 1. – Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. Varvschefen, Utgående skrivelser, BI volym 1. – Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. Varvschefen, Utgående skrivelser, 1812–1831, 1840, 1842, 1847–1854, BI volym 1. – Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. Stationsbefälhavarens kansli, EII.

Därutöver har följande material genomgåtts mer schematiskt – Bohusläns regemente, Regementsexpeditioner, Krigskollegii brev 1808–1810, 1808/5 volym 7. – Bohusläns regemente, Regementsexpeditioner, Brev- och orderjour- naler över utgående och inkommande skrivelser, BIa volymerna 2–3. – Bohusläns regemente, Summariska räkningar över uppbörden och kvartalsförslag 1810–1812, Avd I volym 49. – Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. – Sjöexpeditioner, III. – Skeppsmönsterrullor, Serie B, Häftade, 1806, 3 volymer. – Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. – Kammar-, sjömilitie- och varvskontoret. – Skeppsmönsterrullor 1808, DV volym 3; Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. – Eskaderschefens kansli, Utgående skrivelser, BI volymerna 41–44; Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. – Stationsbefälhavarens kansli, Förslag över fartygens tillstånd 1829, EII.

I Riksarkivet har följande källmaterial undersökts – Rikets ständers protokoll. Motion om anslag till uppmuddring af in- loppet till stadens riviere m.m. afslås. Riksdagsår 1840/41. Motioner Bg. 6, 357. Saml. 4. Avdeln. 1, nr 465.

I Sjöhistoriska museets arkiv har följande källmaterial undersökts – SjöMIS (Sjöhistoriska Museets och Sjöfartsverkets Maritima Informa- tionssystem).

Göteborgs Stadsmuseum har bidragit med följande källmaterial – Arkivuppgifter avseende diverse äldre publicerade och opublicerade observationer och undersökningar som utförts av Göteborgs Historiska

20 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning museum Göteborgs Arkeologiska museum och Göteborgs Stadsmu- seum. – En stor uppsättning äldre stads- och befästningskartor.

I Sjöfartsmuseets arkiv har bl.a. följande källmaterial undersökts – Excerpt- och klippsamlingar angående hamnarnas utbyggnad under olika skeden. – Handlingar och fotosamlingar från Stadshamnen, Lilla Bommen och Gullbergsvass. – Rapporter över muddringar från 1600-tal och fram i 1800-tal. – Diverse äldre kartmaterial över hamn- och varvsanläggningar längs den södra älvstranden

I Göteborgs stadsarkiv har följande källmaterial undersökts – Delar av Hamnens arkiv, (Göteborgs hamnarkiv). – Kartmaterial från 1700- och 1800-tal över Masthugget, Stora Hamnen och Lilla Bommen. – Diverse kartor och handlingar angående stadens befästningar.

I Landsarkivet har följande källmaterial undersökts för att få en bild av befästningarnas avveckling – Diverse befästningsplaner, samt diarieböcker tillhörande Rådhusrätt och magistrat, samt Kungl. Majt:s skrivelser till landshövdingen.

Arkeologi inför Götatunneln 21 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 423-1390-2001, 423-1391-2001. Länsstyrelsens dnr: 220-6755-99. Projektnummer: 1310202, 1310201. Intrasisprojekt: V2001:24 (Lilla Bommen), V2001:27 (Järntorget). Undersökningstid: maj 2001–november 2004. Projektgrupp: Viktor Svedberg, Carina Bramstång, Göte Nilsson Schön- borg, Kristina Persson, Ola Kadefors, Andreas Olsson, Tina Fors, Mats Lindqvist, Håkan Pettersson, Anders Andersson och Thomas Rooseveltsson. Underkonsulter: Göteborgs stadsmuseum, Stiftelsen Västsvensk Konser- vatorsateljé, Dendrokronologiska laboratoriet i Trollhättan, Metimur. Läge: Ekonomiska kartan, blad 7B 0e, edition Nov. 1991, x 6405/y 1271,2–x 6404/y 1270,4. Koordinatsystem: Göteborgs stads. Höjdsystem: Göteborg stads, +10,00 = RAK 1900. Digital dokumentation: foton med Unr 4111:1–15 (Lilla Bommen), Unr 4112:1–10 (Järntorget). Övrig digital fotodokumentation förvaras på UV Väst. Fynd: fynd med Fnr 1–218 (Lilla Bommen), 1–11 och 13–26 (Järntor- get). Dokumentation av konservering av fynd medföljer fynden till stadsmuseet i Göteborg.

Figurer Figurerna finns i en separat figurbilaga (s. 23).

Listor Listorna finns i en separat listbilaga (s. 45).

22 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:4. Arkeologisk undersökning