Malmö högskola Lärarutbildningen Idrottsvetenskap
Examensarbete
15 högskolepoäng
Svensk fotbolls talangutveckling En kritisk studie om svensk fotbolls centraliserade talangutveckling
Talent development within Swedish football A critical study about the Swedish football centralized talent development
Peter Sundström 840713-3951
Magisterexamen 60 hp Handledare: Tomas Peterson Idrott i förändring, våren 2009 Examinator: Bo Carlsson
1
Abstract This is a critical theoretical inspired study of the centralized talent development within Swedish football. Prior research from mainly Tomas Peterson and Rolf Carlsson shows how difficult it is to anticipate which players that have best prerequisites to reach the elite level in football, and how individuals born in the first months of the year in early national youth elite selections are substantial overrepresented compared to individuals born late in the year because of further physical, intellectual and social development. These are factors that will be equally divided in adult age, and the dividing up in birth quarters of the players at the elite level also is quite equal which shows that the former imbalance were unjustified in terms of which players that have the best prerequisites for success.
In my C-essay, a comparative study of IFK Göteborgs and Malmö FF´s respectively football academy, my comprehensive conclusion were to abolish the youngest youth national teams and divide the resources to an increased quantity deliberated training for as many youth players as possible through a diffusion of football academies in Sweden. This underlies my question at issue in this study and for a critical interview with the former director of player education at the Swedish Football Association, Thomas Lyth. Interviews on the subject have also been done with three big football district associations in the south, which are compared with each other and the National Football Association.
It appears that it has been made important changes of the centralized talent development due to the research results. The individual education of players is emphasized to a greater extent than before, every year a larger age group of players to be stimulated is chosen, and the system of youth national teams (age 13-19) isn’t excluded for players that on an early stage in the system have been redacted (which was pretty much the case before).
In spite of this I think a discussion of more changes to be done can be interesting. Interviews with the football districts show that within Swedish football there also are some critics. Representatives from the districts Skåne, Småland and Göteborg have more or less critic to have the youngest youth national teams.
Most of the players’ training take place at the local level; therefore it is important to have strong football district associations that can give many players a deliberate education in a good environment just like football academies potentially can supply. I think that stimulation activities and ability groupings favourably can be done at district and club level. I think youth national teams are motivated from about the age of 18 years, when the dividing up of players in birth quarters is pretty equal and it’s easier to anticipate which players that have best prerequisites for success at the senior elite level. Earlier youth national teams send wrong signals to both the players who are chosen and mostly to all the players who are redacted. I think that a diffusion of resources and competence in Sweden according to talent development is important.
2
Förord En uppsats blir endast bra om de aktörer som är betydande för uppsatsens resultat ställer upp och är positivt engagerade. Thomas Lyth, Svenska Fotbollförbundets chef över ”spelarutbildning pojk” fram till årsskiftet 2008, välkomnade min undersökning och hade en ödmjuk inställning till den kritiskt inriktade intervjun med honom. Claes Eriksson, som har tagit över efter Lyth, visade intresse genom att sitta med, lyssna och till viss mån delge sina åsikter. Tack också till Roland Larsson, en riksinstruktör som plockat fram den statistik jag har efterfrågat. Något säger mig att alla länders fotbollförbund inte hade varit lika tillmötesgående.
Jag vill också betona min ödmjuka inställning; jag har inget facit på hur den ultimata övergripande strategin för talangutvecklingen skall se ut och erkänner ämnets stora komplexitet. Det offensiva skrivsättet med konkreta åsikter kan säkert uppfattas kaxigt och som en ”jag vet bäst attityd”, men så är inte fallet. Min avsikt är inte att förkasta, snarare skapa debatt utifrån mina åsikter som är grundade i forskning.
Viktigt att betona är också att det inte är talangutvecklarnas kompetens jag bedömer, det kan jag omöjligt ha åsikter om i denna uppsats, utan övergripande strukturer och strategier i talangutvecklingen. Samtidigt vill jag slå fast min prestigelöshet i frågorna. Jag jobbar inte inom fotbollsrörelsen och har ingen vilja eller några ambitioner att göra det heller - däremot har jag ett kulturellt intresse för fotboll och är en betraktare av idrotten. Den här uppsatsen är den sista jag skriver om talangutveckling inom svensk fotboll - och tanken är att den skall knyta samman det hela och vara utpräglat diskussionsinriktad.
Vidare skall min handledare, professor Tomas Peterson, som är väl insatt i anknytning till området jag studerat, tackas för bra och effektiv handledning.
3
Abstract Förord Innehållsförteckning Prolog...... 7 1. Inledning...... 9 1.2 Begreppsdefinition...... 10 1.2.1 Fotbollsakademier...... 10 1.2.2 Relative age effect...... 11 1.2.3 Brytpunkten 12 1.3 Syfte och frågeställningar...... 12 1.4 Disposition...... 12 2. SvFF:s selektionssystem till ungdomslandslagen och dess problematik..13 2.1 Små marginaler avgör vem som går vidare...... 17 2.2 Föreningsfostran kontra tävlingsfostran...... 17 2.3 Relative Age Effect i europeisk ungdomselitfotboll...... 19 2.4 Vägen till seniorlandslaget - hur kan den se ut?...... 19 2.4.1 Studien om det svenska “tennisundret”...... 20 2.4.2 Studie om framgångsrika ungdomar i sju olika idrotter...... 21 2.2.2 Fokus på fotbollsungdomar...... 22 3. Relative age effect…………………………………………………………..24 3.1 Alternativa förklaringar till RAE ...... 27 3.2 Fysisk utveckling………………………………………………………………………...29 3.3 Psykologiska faktorer………………….……………...………...………………………30 3.4 Erfarenhet………………………………………………………………………………..31 3.5 Möjliga begränsningar av problemet……………...…………………………………...32 3.6 Egna reflektioner………………………………………………………………….…….34 4. Fotbollsakademier...... 35 4.1 Potentiell problematik i anknytning till tidiga satsningar ...... 35 4.1.2 Malmö FF:s och IFK Göteborgs förhållande till den potentiella problematiken…36 4.2 Ökad mängd träning…………………………………………………………………….37 4.3 Fotbollsakademi innebär också tidig selektion...... 38 5. Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell...... 39 4
6. Metod...... 42 7. Intervjuer...... 46 7.1 Svenska Fotbollförbundet genom Thomas Lyth………………………………………46 7.1.1 Förhållandet till forskning i anknytning till deras verksamhet...... 46 7.1.2 Generellt kring talangutveckling och problematik ur Lyths perspektiv...... 46 7.1.2 Förändringar har genomförts...... 47 7.1.4 Inget stängt system...... 48 7.1.5 Distrikten vägrar förändra...... 49 7.1.6 Svårigheten att förutspå utveckling och relative age effect...... 50 7.1.7 Talangbegreppet...... 51 7.1.8 Fotbollsakademier...... 51 7.1.9 Elitprojektet...... 52 7.2 Intervju med Ulf Carlsson, Göteborgs Fotbollförbund…..………………...…………54 7.2.1 Generellt kring selektion………...……………………………………………………54 7.2.2 Om det nationella selektionssystemet…………………………………………….….55 7.2.3 Miljö för talangutveckling…………………………………………………………….56 7.2.4 Mängden träning och fotbollsakademier…………………………………………….57 7.2.5 Distriktets egen verksamhet för talangutveckling…………………………………..57 7.3 Intervju med Calle Andersson, Smålands Fotbollförbund………………………….58 7.3.1 Generellt kring selektion………………………………………………………..……58 7.3.2 Om det nationella selektionsssystemet………………………………………………58 7.3.3 Miljö för talangutveckling……………………………………………………………59 7.3.4 Mängden träning och fotbollsakademier……………………………………………60 7.3.5 Distriktets egen verksamhet för talangutveckling………………………………….60 7.4 Intervju med Lars Eiswohld, Skånes Fotbollförbund…………………………….…..62 7.4.1 Generellt kring selektion…………………………...…………………………………62 7.4.2 Om det nationella selektionssystemet……..………………………………………….62 7.4.3 Miljö för talangutveckling…………………………………………………………….64 7.4.4 Mängden träning och fotbollsakademier…………………………………………….64 7.4.5 Distriktets egen verksamhet för talangutveckling………………………………..…64 8. Analys...... 66 8.1 Samspelet inom svensk talangutveckling………………………………………………66
5
8.2 Makronivå försöker påverka exo- meso- och mikronivå...... 67 8.2 Spridning av kunskap och attityd till distriktsförbunden...... 69 8.3 Svårigheten att förutspå - satsa på en bredare ungdoms”elit”...... 69 8.4 Nivågruppera och stimulera - men på distrikts- och föreningsnivå...... 72 8.5 Relative age effect...... 74 8.6 Fotbollsakademier och elitprojektet...... 75 8.7 Övergripande slutsatser tankar...... 76 9. Referenser...... 78 9.1 Tryckt material...... 78 9.2 Internet...... 79 9.3 Intervjuer...... 80 9.4 TV-program...... 80 9.5 Statistik...... 80 Bilaga 1 – Födelsefördelning inom SvFF:s selektionssystem...... 81 Bilaga 2 – Relative age effect i Europeiska ungdomslandslag...... 82 Bilaga 3 - Spelare på Landskronalägret 2007...... 83
6
Prolog För tredje uppsatsen i rad inom ramen för det idrottsvetenskapliga programmet på Malmö Högskola har jag valt att skriva om fotboll och talangutveckling. Ni kanske anar ett visst fotbollsintresse hos mig. Det stämmer, det finns där. Men den största anledningen till att det blivit så här måste ändå förklaras med att det funnits intressant forskning på området, som tillsammans med min idrottsbakgrund och den nya företeelsen med fotboll på skolschemat redan på högstadienivå (eller ännu tidigare) har väckt intresse kring frågorna. Sedan har det blivit naturligt att bygga på med kunskap och nya undersökningsperspektiv för varje uppsats.
Min egen personliga erfarenhet av idrotten, av selektion, av att få speltid och uppmuntran från tränare och föräldrar, måste beskrivas som i huvudsak positiv. Jag spelade i en mindre fotbollsförening och var också med på ett distriktsläger för talangfulla ungdomar. Inom ishockeyn spelade jag i en elitförening upp till junior, då ökad konkurrens föranledde klubbyte. Jag slutade både spela ishockey och fotboll vid 19-20 årsåldern till följd av en längre period av nedåtgående intresse och träningsvilja.
Min bakgrund som spelare innebär att jag kan kombinera praktisk och teoretisk kunskap. Det ser jag som en viktig kombination. Som ungdomsspelare ville jag vinna och såg inget fel i att de sämre spelarna var bänkade i större utsträckning. Jag tänkte att det var för lagets bästa, kanske även för mitt eget bästa. Det naturliga var att vilja vinna och om spelare skulle behöva bänkas för att uppnå detta var det helt okej. Jag minns att tränare ibland frågade oss spelare om vi skulle toppa laget för att vinna - och att vi alltid svarade ja. Forskningen har emellertid fått mig att tänka om på denna punkt. Det är fortfarande viktigt att vinna, men inte så viktigt att det i verksamhet för barn och ungdomar i nedre tonåren är motiverat att bänka vissa spelare mycket mer än andra. Alla bör få spela ungefär lika mycket och som spelare skall man i de här åldrarna aldrig acceptera en långvarig bänkplats. Det är inte roligt och missgynnar ens utveckling.
Min praktiska bakgrund har gett mig en bra kunskap och inblick i hur idrotten arbetar med ungdomsspelare. Jag känner också att jag har förmåga att identifiera positiva egenskaper hos ungdomsspelare. Talangbegreppet är oerhört brett och gradskillnaden på hur det används är stor – såväl 16-åringen i exempelvis ett division 4-lag som 16-åringen som debuterade i Premier League kan hamna under samma begrepp. Därför valde jag att skriva positiva 7
egenskaper istället.
Min praktiska bakgrund i kombination med forskningen gör att jag känner mig väl utrustad för att genomföra denna uppsats. Mitt aktiva intresse för idrott är idag enbart på motionärsnivå, men jag konsumerar idrott i viss utsträckning och är genuint involverad i kulturen runt Malmö FF som är den förening jag tillhör.
8
Inledning
Inspirerad av tidigare forskning och med utgångspunkt från den mest övergripande slutsatsen i min C-uppsats1 har jag valt att studera och diskutera svensk fotbolls centraliserade talangutveckling. Med detta menas den talangutveckling som bedrivs från Svenska Fotbollförbundet med ungdomslandslag; hur och i vilken riktning de försöker påverka talangutvecklingen inom svensk fotboll i stort. Vidare studeras tre stora distriktsförbund, Skåne, Småland och Göteborg, som jämförs sinsemellan och även med Svenska Fotbollförbundet. Det intressanta är vilka skillnader och likheter som går att skönja samt hur de motiverar sina vägval.
Rolf Carlsson med doktorsavhandlingen “Vägen till landslaget”2 och Tomas Petersons artikel, “Selektions- och rangordningslogiker inom svensk ungdomsfotboll“3 (en del av ett forskningsprojekt kallat “De avgörande åren“), är den forskning som närmast berör området. De båda studierna handlar i stor utsträckning om hur de som är tidigt födda på året på grund av större fysisk mognad premieras i idrottens selektionssystem för ungdomar framför de sent födda på året (Carlssons studie är bredare och innefattar även hur framgångsrik socialisation till tävlingsidrott kan se ut). I eliten på seniornivå är det emellertid ganska jämnt fördelat (inom fotboll) mellan de olika födelsekvartalen vilket visar att den tidigare snedfördelningen varit omotiverad när det gäller vilka spelare som har bäst förutsättningar. Dessutom finns det mycket annan forskning som inte är direkt relaterad till svensk fotboll/idrott som pekar i samma riktning.
I min C-uppsats, som var en komparativ studie mellan IFK Göteborgs och Malmö FF:s respektive fotbollsakademier4 och ungdomsverksamheter, är den övergripande slutsatsen att avskaffa de yngsta ungdomslandslagen och satsa mer på en ökad mängd träning med bra kvalitet genom en spridning av fotbollsakademier i landet. Fotbollsakademier innebär att klubbar anordnar fotboll på skolschemat för ungdomar vilket möjliggör en ökad mängd träning för ungdomarna. Det är svårt att förutspå vilka som har bäst förutsättningar att nå den vuxna eliten - därför är det bättre att stimulera en bredare ungdomselit så länge som möjligt -
1 Peter Sundström, Fotbollsakademier - en växande företeelse inom svensk fotboll, 2007 2 Rolf Carlsson, Vägen till landslaget, 1991 3 Tomas Peterson, Selektions och rangordningslogiker inom svensk ungdomsfotboll, 2004 4 Information och definition av begreppet finns under rubrik 1.2 9
och de yngsta ungdomslandslagen sänder därmed fel signaler till både de som väljs ut och de som väljs bort. Dessutom finns det forskning som pekar på att det är intresset och mängden bra träning i en stimulerande miljö som är avgörande för hur bra individer blir inom olika områden, inte talangen i sig även om den är en fördel. Mängden bra träning är synnerligen viktigt inom svensk fotboll med tanke på den utbredda professionaliseringen och globaliseringen som medfört en oerhört stor konkurrens mellan klubbar och länder.
Det är med ovanstående i bagaget som jag har utfört denna studie. Mitt ställningstagande är grunden för en kritisk diskussion med Tomas Lyth, nyligen pensionerad från sin tjänst som chef vid ”spelarutbildning pojk” på Svenska Fotbollförbundet. En viktig fråga för studien är att undersöka hur man centralt inom förbundet resonerar kring talangutveckling av fotbollsungdomar. Detta ställs sedan mot distrikten och deras verksamhet och tankar kring talangutveckling.
Ett relativt nystartat (2007-2010) elitprojekt i SvFF:s regi intresserar mig också. Vad innefattar det? Hur har de klubbar, IFK Göteborg, Brommapojkarna och Helsingborgs IF, som är en del av det valts ut? Hela upplägget och genomförandet av uppsatsen är inspirerat av ett kritiskteoretiskt forskningsperspektiv5 (mer utvecklat i metodkapitlet). Studien är politiskt präglad, min roll är tydlig och berättarstilen kan beskrivas som terapeutiskt och vägledande. Mitt offensiva skrivsätt är positivt för att åstadkomma debatt kring frågorna. Den statistik som presenteras kan man givetvis tolka utifrån olika perspektiv och synsätt. Detta gör i sin tur de semistrukturerade diskussionsintervjuerna väl lämpade för undersökningen.
1.2 Begreppsdefinitioner Det är viktigt att definiera centrala begrepp i uppsatsen för att öka tydligheten och förståelsen för läsarna. ”Fotbollsakademier”, ”Relative Age Effect” och ”brytpunkt” beskrivs därför nedan.
1.2.1 Fotbollsakademier Fotbollsakademier kan förklaras som ungdomsverksamheter med anspråk på att vara seriös, professionell och där syftet är att få fram riktigt bra fotbollsspelare. De är vanligt
5 Mats Alvesson; Stanley Deetz, Kritisk samhällsvetenskaplig metod, 2000 10
förekommande i stora fotbollsländer som England, Italien, Spanien, Frankrike, Tyskland och Holland. I de största klubbarnas akademier finns det talangfulla ungdomar från i princip hela världen.
Begreppet har förhållandevis hög status inom fotbollsvärlden, det ger en känsla av professionalism. Det finns exempelvis i England från förbundshåll en del krav - ett visst antal bra träningsplaner, bra boende för spelarna som inte bor inom dagligt reseavstånd och skolutbildning om minst tio timmar i veckan - som måste uppfyllas för att en klubb ska få sätta epitetet akademi på sin ungdomsverksamhet.6 Hur kraven, om de finns, ser ut i andra länder har jag ingen kunskap om.
I Sverige har akademibegreppet börjat användas på senare år. Här har det främst fått betydelsen fotbollsträningar som en integrerad del i skolan för talangfulla ungdomar redan på högstadienivå. Det innebär fler träningar i veckan för spelarna. IFK Göteborg kallar emellertid hela sin ungdomsverksamhet för akademi sedan 1998 då ett stort utbildningspaket,7 skapat av Roger Gustafsson och med syftet att användas som en manual kontinuerligt för fotbollsträningar, blev klart.8 I Degerfors finns en fotbollsakademi som, enligt deras egen beskrivning, är ett centrum för utbildning, forskning, utveckling och träning för en vitalisering av svensk fotboll.9 Det finns i nuläget inga krav från Svenska Fotbollförbundet (SvFF) för att klubbar ska få sätta epitetet akademi på sin ungdomsverksamhet.
Akademibegreppet innebär i denna uppsats ett upplägg i elitsatsande syfte där fotbollsspelare i kombination med övriga studier har fotboll på skolschemat redan på högstadienivå eller tidigare. Det är fotbollsklubbarna som anordnar samarbetet med skolorna. Det finns likheter med hur det ser ut i England, med den stora skillnaden att skolan ges en större betydelse i Sverige.
1.2.2 Relative age effect Relative age innebär skillnaden i vilken tid på året ungdomar i samma åldersgrupp är födda. Relative age effect är den internationella benämningen på de konsekvenser som den ojämna
6 Roger Gottfridsson, HIF-tränares resa gav viktig vetskap, Skånebollen, nr.1 2007 s 40-41 7 Roger Gustafsson, Fotbollen hemligheter, 1997 8 Sundström, 2007 s25 9 http://www.fotbollsakademin.com/omfotbollsakademin.4.313f1b2410a01fcbb4880001968.html 11
födelseuppdelningen på året medför.10
1.2.3 Brytpunkten Detta begrepp förklarar det datum som avgör vilken åldersgrupp en spelare skall tillhöra. I Sverige används den första januari både för idrott och skola.
1.3 Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att identifiera och jämföra hur svensk fotboll på nationell respektive distriktsnivå förhåller sig till Relative Age Effect i sina vägval för talangutveckling, vad som görs för att begränsa problematiken och effektivisera talangutvecklingen, samt utifrån det initiera en diskussion där mina tidigare (2) studier och annan forskning i anknytning till RAE har en central roll.
På vilket sätt är de yngsta ungdomslagen effektivt ur ett talangutvecklingsperspektiv?
1.4 Disposition
I kapitel 2 beskrivs svensk fotbolls selektionssystem till ungdomslandslagen och den problematik det innefattar. Tomas Petersons och Rolf Carlssons forskning är i centrum, men även andra studier i anknytning till tidiga satsningar lyfts fram. Hur socialisationen till framgång för idrottsutövare kan se ut behandlas också. I kapitel 3 görs en generell översyn av studier kring relative age effect som utgår från en artikel av Musch & Grondin.11 Alternativa orsaker till RAE diskuteras liksom eventuella lösningar. I kapitel 4 behandlas fotbollsakademier i Sverige, en kort redogörelse om företeelsen, vad det innefattar i vidare mening och var de mest utvecklade akademierna finns. Därefter relateras till forskning i anknytning till talangbegreppet, om tidig specialisering, potentiell problematik kring tidig specialisering och den specifika situation fotbollen ur ett talangperspektiv befinner sig i.
I kapitel 5 presenteras ett teoretiskt perspektiv på talangbegreppet som valts utifrån litteraturgenomgången i kapitel 2 och 3. Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell appliceras på talangutveckling. I kapitel 6 resonerar jag kring den valda forskningsmetoden
10 Jochen Musch, Simon Grodin, Unequal competition as an impediment to personal development: a review of the relative age effect in sport, 2001 11 Musch & Grondin 2001 12
och motiverar varför jag finner den mest lämplig för min studie. I kapitel 7 presenteras resultatet av intervjuerna. I kapitel 8 analyseras intervjuerna och studien i sig. Hela uppsatsen knyts samman och det reflekteras kring huruvida jag fått svar på mina frågor.
2. SvFF:s selektionssystem till ungdomslandslagen och dess problematik Tomas Petersons studie, selektions och rangordningslogiker inom svensk ungdomsfotboll12, är den som närmast berör det område jag studerar och har fungerat som huvudsaklig inspiration till mina frågeställningar. Svenska Fotbollförbundets ungdomsutbildning är ett system där de som betraktas som mest talangfulla selekteras fram genom ett antal steg - zonläger, distriktsläger, elitläger, förberedande landslagssamlingar - för att i slutändan representera ungdomslandslag i olika åldrar. Det är den äldsta, största och mest systematiskt genomförda selektionsstruktur inom svensk idrott med ett urvalsunderlag i varje årskull på 20000-30000 pojkar och flickor. Selektionssystemet har fungerat som förebild för många andra specialförbund.
Den uppenbara problematiken är det faktum att de som väljs ut och går vidare i systemet till stor del är födda tidigt på året, medan det i eliten på seniornivå finns en jämn fördelning mellan de olika födelsekvartalen. Det visar att den tidiga snedfördelningen mellan födelsekvartalen varit omotiverad ur aspekten vem som har bäst förutsättningar att lyckas, vilket inte är oväntat eftersom födelsemånad logiskt nog inte bör ha inverkan på huruvida man är talang eller inte i fotboll. Istället är orsaken att de som är födda tidigt på året ofta är mer fysiskt utvecklade, vilket uttrycks i längd, bredd, tyngd och motorik. När ”allt annat” är lika avgör den fysiska mognaden. Intellektuell och social mognad inkluderas givetvis också men är svårare att mäta och bedöma. Detta är skillnader som har utjämnats vid 18-19 års ålder13 och dessutom ger fysisk mognad vid tidig ålder inte ett prognosvärde för hur den ser ut i vuxen ålder.14
Det föds cirka 100 000 barn i Sverige varje år, så även 1984 som är den årgång Peterson har följt sedan 1997. Hänsyn har också tagits till det antal barn som föddes i andra länder men som sedan dess har bosatt sig i Sverige. 1984 (absoluta tal, n= 93 792) föddes fler barn det
12 Peterson 2004 13 Peterson 2004 14 Peterson 2004; Carlsson 1991 13
första halvåret än det andra, skillnaden mellan det andra och fjärde kvartalet är 6 000 barn (se figur 1, bilaga 1), och denna fördelning är ungefär likadan från år till år. En stor andel av dessa barn lär ha sökt sig till den organiserade fotbollen någon gång mellan åldrarna 5-12 år. Det är också troligt att deras fördelning på födelsekvartalen liknade den för hela åldersgruppen, eftersom det inte kan antas att intresset för att börja spela på fotboll varierar med när på året man är född.
När dessa barn var 13 år kom 907 av dem med i forskningsprojektet ”De avgörande åren”. Urvalsantalet och de strategiska variabler det gjordes utefter gör det troligt att gruppen är tämligen representativ för när på året man är född. Redan här är födelseuppdelningen mellan kvartalen en annan än man kan förvänta sig av demografiska skäl; betydligt fler är födda det första halvåret (se figur 2 i bilaga 1). Dessa skillnader kan ha ägt rum redan när barnen började i föreningarna, men det är minst lika rimligt att de har uppkommit genom en selektionsprocess där de som slutade oftast var födda det andra halvåret. Överrepresentationen av spelare födda det första halvåret blir sedan tydligare för varje selektionssteg - ju snävare selektion, desto större snedfördelning av spelare mellan födelsekvartalen. Det handlar om oerhört stora skillnader, på landslagsnivå är hälften (pojkar plus flickor) födda under årets tre första månader och nästan åtta av tio under det första halvåret (se figurer i bilaga 1).
Studien visar även att selektionssystemet i princip är stängt för de som inte var med på de första zonlägerna. Alla 53 pojkar och flickor i elitlägergruppen (varifrån man tar ut spelare till första landslagstruppen) var också uttagna till de första zonlägerna. Var man inte med där, så var man i praktiken utestängd från ungdomslandslagen. Av de 51 pojkar och 30 flickor (årgång -84) som spelat landskamp från u15-u19 är det endast fyra pojkar som inte var med på elitlägren 1999 (statistik för u18 och u19 har jag genom sökning på Internet kompletterat Tomas Petersons undersökning med).15
Vid en jämförelse mellan undersökningsgruppen vid startåret 1997 med de (46 %) som fanns kvar i föreningarnas verksamhet finner man samma mönster. Av dem som fanns kvar var en större andel födda första halvåret (se figur bilaga1).16
15 Sökt på spelarnas namn via eniro.se 16 Sid 81 14
På den höga seniornivån i Sverige - A-landslaget, Allsvenskan och Superettan - bryts mönstret. I Allsvenskan var 52 % födda första halvåret 1997 och 58 % år 2002. Med tanke på den demografiska snedfördelningen från första början (se figur 1 i bilaga 1)17 kan inga stora skillnader i födelseuppdelningen mellan gruppen allsvenska spelare och normalpopulation skönjas. Liknande förhållanden gäller för Söderettan och Norrettan 1997 samt Superettan 2002 och, för att få jämförelse över tid (slumpvist vald), Allsvenskan 1938-39. Tabell 1 är en 18 tvärsnittsstudie sammanställd av Johan Kristoffersson som visar de svenska herrlandslagens födelseuppdelning 2001 (för P 18-landslaget dock 2002). I pojklandslagen är spelarna födda samma år, juniorlagen innehåller två årgångar och U21-landslaget fyra (födda 1979-82).
Tabell 1: De svenska herrlandslagens spelare uppdelade på födelsekvartal samt födda första halvåret 2001 (%) Första Kv 1 Kv 2 Kv 3 Kv 4 halvåret
P 86 48 44 4 4 91 P 85 48 37 11 4 85 P 84 48 35 13 4 83 P 83 47 24 20 8 72 U 21 23 26 16 35 48 Herr 29 24 21 26 53
Övergången till U21 medför en drastisk förändring och mer jämn fördelning av spelarnas födelse på året. Detta beror troligtvis på att spelarna växt färdigt och först nu kan konkurrera på lika villkor. Att tidigt födda på året har premierats i selektionssystemet visar sig vara omotiverat. Intressant att få veta är huruvida de spelare födda sista halvåret varit med i utbildningssystemet hela tiden eller inte, men det framkommer inte av studien.
Peterson menar att man i selektionsstrukturen letar efter talang men finner fysisk mognad. Dessutom visar den longitudinella studien av årgång 1984 att det klara sambandet mellan födelse på året och deltagande på elitläger inte uppstår den dagen man befinner sig där, utan snarare avslutas då en selektionsprocess som börjat på föreningsnivå innan tonåren och på
17 Sid 81 18 Material Tomas Peterson använt sig av, kan få det genom honom 15
förbundsnivå vid 13 års ålder. En tidpunkt i livet då skillnaderna i fysisk mognad är som störst - en trettonåring kan se ut såväl som en sjuttonåring som en nioåring och ändå rymmas inom det normala. Ovissheten kring hur individen kommer att se ut i vuxen ålder är som störst just då, medan man vet att alla har växt färdigt och är ungefär (skillnader förekommer naturligtvis, men inte i lika stor utsträckning) lika långa, breda, tunga och motoriskt utvecklade i arton- nittonårsåldern.19
Tomas Peterson hävdar att selektionen utefter fysisk mognad, i kombination med att den avgörande in- och utsorteringen sker vid en tidpunkt då prognosvärdet är som sämst, innebär att fotbollen frivilligt avhänger sig stora delar av den talang som finns i varje årskull. De som har talang och är födda sent på året blir systematiskt missgynnade, förbigångna och mindre uppmuntrade inom verksamheten. Peterson menar att en stor andel av dem kommer att sluta spela fotboll som en följd av detta.20
En annan kategori är de som inte väljer att ge upp, som istället biter ihop, tränar stenhårt för att visa tränare/instruktörer att de gjort fel val, som utvecklar ett starkt tävlingspsyke och är kapabla att sätta upp långsiktiga målsättningar som de fokuserat strävar emot. Denna kategori har, enligt Peterson, en jämförelsevis god prognos och det är bland dessa som vi tio år senare kommer att finna många av elitseriernas spelare. De har nått eliten på seniornivå trots, inte tack vare, svenska fotbollförbundets utbildningsverksamhet. Men för varje individ som inte ger upp finns det för många som gör det, på grund av det existerande selektionssystemet.21
Tomas Peterson menar att en talang lika väl kan bli född i december som januari och att man därför borde ”eftersträva att det spelarmaterial som föreningar och förbund väljer att selektera ur till seniorverksamheten (vid 19 års ålder), inom varje ålderskull, är fördelat efter födelsemånad på ungefär samma sätt som i födelseögonblicket – det vill säga som i Figur 1”22 (se bilaga 1). Den här problematiken är inte unik för svensk fotboll. Ishockeyn brottas med samma problem och även idrottsbetyget i skolan har kopplingar till när man är född på året (och om man är flicka eller pojke).23
19 Peterson 2004 20 Peterson 2004 21 Peterson 2004 22 Peterson 2004 23 Peterson 2004 16
2.1 Små marginaler avgör vem som går vidare Vid ett besök av Landskronalägret, dit de 100 bästa 14-åringarna i Skåne medverkar, kunde en oerhört jämn nivå av spelarna skönjas. Endast några enstaka spelare sticker ut från mängden och har, enligt mig, uppenbarligen kommit längre i sin utveckling än övriga. Känslan är att det är väldigt svårt att ta ut rätt spelare, att det är oerhört små marginaler, nästan likt ett lotteri, som avgör vilka spelare som går vidare. Richard Ohlqvist, ansvarig för Malmö FF:s akademi och med erfarenhet av att välja ut spelare på zonläger, bekräftar bilden och berättar att instruktörer ofta är oense om vem som ska gå vidare. De som är små till växten får svårt att gå vidare menar lägerchefen på Landskronalägret, Bengt Sjödin, eftersom de tar ut spelare som de tror kan göra bra resultat i distriktsmästerskapen vilket innebär att de större premieras. Potentialen hos spelarna blir inte det absolut avgörande, vilket i för sig är oerhört svårt att avgöra på snäv distriktsnivå, utan den kortsiktiga fixeringen vid resultat.24
2.2 Föreningsfostran kontra tävlingsfostran Tomas Peterson menar att ledaren/tränaren ställs inför ett dilemma när denne skall kombinera idrottens två grundläggande uppdrag: föreningsfostran och tävlingsfostran. Föreningsfostran handlar om den svenska föreningsdemokratins grundläggande ideal som det ideella arbetet och lika möjligheter för alla. Detta innebär bland annat att idrotten skall göras tillgänglig för alla oberoende av ålder, kön, social och etniskt tillhörighet, fysiska och psykiska förutsättningar eller hemvist. Alla skall tas om hand och få utvecklas utefter sina egna förutsättningar och dessutom vara fostrade och delaktiga enligt demokratiska principer. Det är i hög grad föreningsfostran, och idrottens förmåga att införliva dess ideal, som motiverar regering och riksdag att ge ett starkt samhälleligt stöd till barn- och ungdomsverksamheten.25
Tävlingsfostran, som är idrottsverksamhetens inneboende logik, innebär att lära ut hur barn och ungdomar skall handskas med tävlandet. Att vinna och förlora, att förhålla sig till medtävlande och medspelare, konkurrenter och motståndare, funktionärer och publik på ett bra sätt. Vidare innefattar tävlingsfostran aspekter som att få vara med i laget/tävlingsgruppen eller inte, sitta på bänken eller spela. Träning ger färdighet och är utgångspunkt för allt som händer under tävling eller match.26 Tomas Peterson menar att förhållandet mellan de båda
24 Peter Sundström, Skånebollen, nr 3 2007 s 17; Sundström 2007 s 33 25 Tomas Peterson, Förenings- och tävlingsfostran, 2007 26 Peterson 2007 17
uppdragen är ett dilemma eftersom tävling leder till rangordning medan föreningsfostran eftersträvar jämbördighet och ska motverka rangordning. Rangordning innebär inte per automatik selektion och utslagning, men leder dit förr eller senare. Föreningsfostran är en sorts medborgarfostran medan tävlingsfostran ska skapa de bästa idrottsutövarna.27
Enligt Peterson har idrottens inre logik en tendens att betona tävlingsfostran i för stor utsträckning. Han menar att det är för mycket fokus på rangordning och selektion vilket leder till avhopp från idrotten. Han drar en parallell till skolan som han anser har god kunskap och bra förhållningssätt till barn- och ungdomars olika utvecklingstakt såväl fysiskt, psykiskt som socialt. Om någon exempelvis visar ovanligt god fallenhet för exempelvis matematik flyttas denne inte upp en klass enbart därför, däremot får han/hon säkert läsa nästa klass matteböcker. Samma förhållningssätt borde användas inom idrotten enlig Peterson; det är när de aktiva är 19-20 år som de ska vara som bäst och fullärda.28
Jämförelsen finner jag till viss del haltande, i alla fall avseende lagsport. Inom fotboll, till skillnad från matematik, är samspelet medspelare emellan viktigt. För att utvecklas på bästa sätt är det viktigt att spelare i sin omgivning är ungefär på samma nivå; att tempo, intensitet och skicklighet i att utföra olika moment inte skiljer sig mellan spelarna i för stor utsträckning. Det är detta som enligt min mening motiverar nivågrupperingar på träningar och uppflyttningar av mycket duktiga spelare (som kan göras på föreningsnivå) inom fotboll, medan det i matematik vore ointressant. Sedan är man oftast inte bäst vid 19-20 års ålder inom idrott, utan utvecklingskurvan på de aktiva spelarna fortsätter, i olika hög grad, rimligtvis uppåt.
Hur föreningar förhåller sig till föreningsfostran/tävlingsfostran varierar i stor utsträckning. Elitföreningar har väldigt stark betoning på tävlingsfostran medan det finns andra föreningar som enbart eftersträvar social samvaro under idrottsliga former vilket ligger under föreningsfostran. Vad som är bäst går inte att ge ett generellt svar på, utan måste besvaras från idrottsgren till idrottsgren och i förhållande till föreningarnas olika förutsättningar i avseende på geografisk lokalisering, upptagningsområde, historiska traditioner och placering i seriesystemet, menar Peterson (samma resonemang jag har i min C-uppsats om MFF:s och
27 Peterson 2007 28 Peterson 2007 18
IFK Göteborgs respektive fotbollsakademier/ungdomsverksamheter och hur deras utbildningsstrategi skiljer sig åt29). Och att det viktigaste för en bra verksamhet är att verksamhetsidén och policyn tillämpas med stor konsekvens.30
Enligt Peterson bör man använda sig av fyra väldigt enkla principer som skapar en verksamhet som både uppfyller samhällets mål (demokratisk fostran, en bra social miljö, idrott å alla etc.) och idrottens mål (så många och så bra seniorutövare som möjligt): 1) så många som möjligt ska vara med så länge som möjligt. Ju större urval det är att välja från till seniornivå, desto bättre kan valen bli; 2) varje individ ska utvecklas utifrån sina egna, unika förutsättningar; 3) varje individ ska i sin utveckling endast jämföras med sig själv, och 4) alla skall få en bra grenspecifik utbildning.31
2.3 Relative Age Effect i europeisk ungdomselitfotboll En studie av tio länders ungdomslandslag, U15, U16, U17, U18, och två stora ungdomsturneringar, UEFA U- och Meridian Cup, uppvisar samma mönster i födelsefördelning som finns i Svenska Fotbollförbundets selektionssystem. I ungdomslandslagen, författarna har valt att presentera alla ungdomslandslag i respektive land som en enhet32, varierar andelen spelare födda det första kvartalet från 36 % (Spanien) till 50,49% (Tyskland). Andelen spelare födda det sista kvartalet varierar från 2,78 % (Sverige) till 17,02% (England). Vid en sammanslagning av ländernas ungdomslandslag är andelen födda det första kvartalet 43,38% och det fjärde kvartalet 9,31 % (se bilaga 2). Vid en liknande studie av Uefa-turneringar, U16, U18, U21, minskar, som väntat med hänsyn till det som tidigare presenterats, snedfördelningen på födelsekvartalen i takt med åldern. I Uefa U16 är andelen födda det första kvartalet 48,96%, i U18 29,86% och i U21 27,67%. (se bilaga 2).33
2.4 Vägen till seniorlandslaget - hur kan den se ut? Rolf Carlssons retrospektiva avhandling av ungdomar i sju idrotter, med fokus på hur socialisationsprocessen för barn/ungdomar till landslagsframgångar som seniorer ser ut, är inspirerad av en studie om Sveriges exceptionellt stora framgångar i tennis under 80-talet som
29 Sundström 2007, s 36-40 30 Peterson 2007 31 Peterson 2007 32 I Spanien, Frankrike och Sverige finns bara uppgifter för U16 och U18 33 Helsen F, Werner, Wincel, Jan van, Williams, Mark A., The relative age effect in youth soccer across Europe, 2004 19
hade liknande metodologiskt upplägg som hans avhandling34.
2.4.1 Studien om det svenska “tennisundret” I studien om tennis valdes en elitgrupp ut jämte en kontrollgrupp bestående av vardera 10 individer jämnt fördelat mellan könen. Urvalet till elitgruppen gjordes utefter den officiella världsrankingen, Association of Tennis Professionals Singles Ranking (ATP-ranking), som fortlöpande uppdateras och förändras beroende på matchresultat i poänggivande tävlingar. Kontrollgruppen valdes ut genom en parvis matchning med elitgruppen i variablerna kön, ålder och placering i Svenska Tennisförbundets junior-ranking. Deltagarna i elit- och kontrollgruppen skulle alltså ha samma ålder och i 12-14 års ålder nationellt varit rankade i det absoluta elitskiktet. Vidare skall ingen i kontrollgruppen ha lyckats som senior i den betydelsen att de återfanns på ATP-rankingen. Bland de individer som uppfyllde kriterierna att ingå i kontrollgruppen valdes de spelare ut som låg närmast respektive elitspelare i ranking.35
Intressant är att undersökningen visar att elitspelarna nästan uteslutande kom från landsbygdsmiljö (mindre tätort), medan kontrollgruppens spelare med ett undantag kom från tätortsmiljö. I intervjuer framhåller både elitspelare och spelare i kontrollgruppen att närmiljön varit av stor betydelse för resultatutvecklingen. Elitspelarna upplevde sin närmiljö som stimulerande. De hade ofta en nära och långvarig relation till sin tränare som ofta saknade formell tränarutbildning. Klubbmiljön gav utrymme för personlig frihet och möjlighet att påverka utformningen av tennisverksamheten. Vidare var det ingen tidig specialisering på enbart tennis, utan istället började de träna tennis i 7-årsåldern, utövade fler idrotter till 14-års ålder, hade god tillgång till tennisbanor för spontant spel och utvecklades i egen takt utan yttre press.
Spelarna i kontrollgruppen, i sin tätortsmiljö, befann sig i en annan situation. De hade inga personliga relationer till tränare, vilket har sin förklaring i det stora antalet spelare per tränare och fler tränarbyten (tränarutbildningen var dock hög), en klubbmiljö som till stor del var styrd av tränarna, inte lika bra tillgång till tennisbanor för spontant spel, tuffare konkurrens och yttre krav från föräldrar och tränare samt att de specialiserade sig ungefär tre år tidigare
34 Carlsson 1993 35 Rolf Carlsson, Att socialiseras till elitspelare i tennis, 1987 s49 20
än elitspelarna.36 Studien visar att tidig framgång inte är ett säkert prognosvärde på hur bra man blir i vuxen ålder. Men samtidigt framgår det att det går att förutspå till liten del, vilket är viktigt att betona enligt min mening, eftersom elitspelarna i studien hade tillhört elitskiktet i 12-14 års ålder (känns lite orealistiskt att argumentera för att det är en slump rakt igenom). Rapporten visar också hur stor inverkan interaktionen mellan miljö och individ har för en individs utveckling.
2.4.2 Studie om framgångsrika ungdomar i sju olika idrotter Carlsons avhandlingsresultat och slutsatser pekar, lite hårddraget eftersom det är många olika typer av idrotter som studeras, med betydligt bredare och djupare perspektiv, i samma riktning som tennisstudien. Idrotterna som studerades var brottning, simning, längdåkning, orientering, ishockey, handboll och fotboll. Metodologiskt användes en landslagsgrupp och en jämförelsegrupp. Landslagsgruppen utgjordes av idrottsgrenarnas landslag och jämförelsegruppen bestod av individer som i 12-16 års ålder tillhörde de bästa i landet men sedan inte nått framgångar i den betydelsen att de har kvalificerat sig för respektive seniorlandslag. Resultaten är grundade på enkätstudier och ett urval av intervjuer.
De som nådde landslagsnivå i simning skiljde sig i ett par viktiga avseenden gentemot de andra idrotterna: de hade tränat mer och specialiserat sig på sin idrott i tidigare ålder.37 Min hypotes till varför detta fungerar är att simningen är väldigt allsidig till sin natur, att hela kroppen tränas. I övrigt hade de som nådde landslaget generellt sett under sina första föreningsår ansett sig mindre talangfulla i sin huvudidrott än vad deltagarna i jämförelsegruppen gjorde, ägnat sig åt spontanidrott i tidigare ålder, specialiserat sig senare eller vid samma tidpunkt som de i jämförelsegruppen, haft en bättre kontakt med sin tränare, haft kompisar i större utsträckning inom idrotten och utvecklat en personlighet med stark vilja att bli bäst och alltid göra sitt bästa.38
Den inlärningsmiljö som de lovande ungdomarna verkade inom har haft stor betydelse för hur bra det gått för dem. Fischbeins modell för olika undervisningssituationer, där hon diskuterar betydelsen av individens samspel med miljön, har Carlson haft som utgångspunkt för sin
36 Carlsson 1987 37 Carlsson 1991 s 57-58, s 157-159 38 Carlsson 1991 s 58, s 157-159 21
beskrivning av inlärningsmiljön. Modellen består av dels miljöns beskaffenhet med avseende på tillåtande kontra restriktiv behandling av individen, dels grad av upplevd stimulans. Här fanns betydande skillnader mellan landslagsgruppen och jämförelsegruppen. Hälften av deltagarna i jämförelsegruppen förklarade utebliven framgång som senior med omständigheter som i olika hög grad var kopplade till tränaren. Ca 80% av landslags- medlemmarna och ca 60% av jämförelsegruppen betonade sina positiva erfarenheter av tränarnas agerande39.
En studie om 18-19 åriga manliga fotbollsspelares avhopp från tipselit, en typ av elitsatsning, pekar också på tränarnas viktiga roll. Många av dem som slutade hade uppskattat om de kunde ha haft en personlig relation till tränaren.40
Landslagsmedlemmarna i Carlssons studie hade i tidig ålder på det stora hela upplevt undervisningsklimatet mer stimulerande och tillåtande än individerna i jämförelsegruppen, men dessa skillnader jämnades ut efter de första åren. Deltagarna hade senare till stor del upplevt sin inlärningsmiljö som stimulerande. När det gällde tillåtande kontra restriktiv behandling av individen förelåg vissa differenser idrotterna emellan och det visade sig att det gick att nå bra resultat genom båda ledarskapsinriktningarna. Simtränare, i viss utsträckning även ishockeytränare och brottartränare, hade varit mer styrande och restriktiva till de aktiva i undervisningssammanhang. Dessa auktoriteter fick respekt och uppskattning av deltagarna för sin kunnighet och på så sätt uppnåddes i många fall goda resultat. Tränare bland orienterare och längdåkare valde att stimulera en friare inlärningsmiljö eftersom miljön tillhandahöll omväxlande möjligheter. De aktiva själva skulle ha möjlighet att vidareutveckla olika former av träningsaktiviteter. Idrotternas utformning och karaktär innebär således olika villkor för inlärningsklimatet.41
2.2.2 Fokus på fotbollsungdomar I det följande ska jag fokusera på Carlsons undersökning av fotbollen eftersom det berör syftet med denna studie närmast. På elitlägret, dit de olika distrikten skickar sina ca 15 bästa 15-åringar (totalt ca 384), betygssätts spelarna efter en skala från 1 (sämst) till 5 (bäst) av Sv.
39 Carlson 1991 s 155 40 Malin Carlsson, Björn Ekmark, Orsaker till att 18-19-åriga manliga fotbollstalanger avslutar sin tipselitsatsning, samt deras syn på sin tid i tipselit, 2007 41 Carlsson 1993 s 155-156 22
Fotbollförbundets instruktörer vad gäller spelskicklighet som exempelvis teknisk förmåga och speluppfattning. De manliga spelarna i jämförelsegruppen matchades parvis i ålder med landslagsmedlemmarna, och de som fått högst betyg valdes ut att ingå i jämförelsegruppen. Då det inte fanns något elitläger för flickor vid tiden för undersökningen, har istället deltagarna i den kvinnliga landslagsgruppen själva utsett en spelare som de ansåg ha tillhört de bästa spelarna i landet vid samma ålder som de själva (15 år). Sammanlagt utgjordes studien av 92 spelare. 32 av dem tillhörde kategorin fotboll U (U21-landslaget, ungdomsspelare upp till 21 år), 16 vardera i landslags- respektive jämförelsegrupp. Kategorin fotboll A (seniorspelare) utgjordes av 60 spelare, hälften vardera i landslags- respektive jämförelsegrupp.42
Mer än hälften av spelarna i fotbollskategori A, landslags- och jämförelsegrupp tillsammans, var födda det första kvartalet och endast 1/7 under det sista kvartalet. Bland ishockeyspelarna var förhållandet 41 % respektive 7 %. Bland män i landslagsgruppen var nära hälften eller fler födda under de tre första månaderna inom brottning, längdåkning, handboll och fotboll A, medan ingen eller ett fåtal i dessa idrotter var födda under årets tre sista månader.43 I fotboll U var förhållandet till viss del omvänt visar Carlsons bilaga44, ca 18% respektive 21% i landslags- och jämförelsegrupp var födda det första kvartalet, medan andelen för sista kvartalet var ca 31% respektive 42% för landslags- och jämförelsegrupp. Carlson har inte kommenterat det, men förhållandet är intressant eftersom det visar samma som tabell 1 (s 10) i Petersons studie.45 Att det är först på U21 nivå som det jämnar ut sig, att det då till och med blev en överrepresentation på sista födelsekvartalet, vilket kan bero på att många av dem har kämpat hårt i motvind eftersom de varit senare utvecklade. Det som går emot logiken är emellertid redovisningen om att i fotbollens landslagsgrupp A (män) var över 50%46 födda det första kvartalet. Vid en genomgång av de spelare (92 till antalet) som i något sammanhang representerat det svenska herr A-landslaget i fotboll 2003-2007 visar det sig att andelen födda varje kvartal med början på det första är 26 %, 34%, 23%, 17%.47 Med tanke på den lilla snedfördelning mellan födelsekvartalen som finns redan från början i varje ålderskull48 är det
42 Carlsson 1993 s 68 43 Carlsson 1993 s 70 44 Carlsson 1993 s 181 45 Peterson 2004 46 Carlson 1993 s 181 47 Spelarinfo gick att få på Svenska Fotbollförbundets hemsida, www.svenskfotboll.se 48 Se s 4 och bilaga 1 23
ingen jättestor överrepresentation på spelare det första halvåret. Det visar att Carlsons statistik om andelen födda första kvartalet inom fotbollslandslaget A (män) överstiger 50 % är en slump (litet urval), beror på att landslagsgruppen valts på ett sätt som inte presenterats (hur gjordes urvalet till landslagsgruppen, måste finnas fler än 16?) eller att födelsefördelningen i svenska A-landslaget i herrfotboll har förändrats över tid.
Att tidig framgång i ungdomsår inte är en säker prognos för framgång som senior visar en tillbakablick på de manliga fotbollsspelarna. På elitpojklägret i Svenska Fotbollförbundets regi ansågs endast 6 av de blivande 16 landslagsspelarna platsa. Medelbetyget för dessa 6 spelare var 3,33 vilket kan ställas mot medelbetyget för jämförelsegruppen, 4,22. Spelarna i landslagsgruppen hade till stor del fört en relativt anonym tillvaro under de tidiga föreningsåren och i flera fall inte fått stor uppmärksamhet menar Carlson.49 Här måste inflikas, anser jag, att de mycket väl kan ha varit framstående i sina respektive föreningar; de 6 som var med på elitpojklägret och sålunda bland de 15 bästa i sina distrikt har definitivt varit det; och för de andra är det inte orimligt att någon/några/alla av dem har varit med på åtminstone något zonläger och därmed varit relativt framstående i sina respektive föreningar. Carlsons slutsatser skall emellertid förstås i relation till jämförelsegruppen, och landslagsspelarna ansågs ha betydligt sämre förutsättningar att lyckas än de i jämförelsegruppen.
3. Relative age effect Som tidigare har beskrivits är relative age benämningen på de åldersskillnader som finns inom en och samma åldersgrupp. Relative age effect är i sin tur benämningen på de konsekvenser detta världsspridda fenomen, som existerar i de flesta idrotter, medför.
Jochen Musch och Simon Grondin gjorde år 2000 en översikt av den forskning som finns inom området.50 Bland annat konstaterar de att flera studier visar att individer födda sent på året har större problem i skolan i jämförelse med dem som är födda tidigt på året i samma åldersgrupp.51 Liknande åldersgrupperingar som i skolan finns inom idrotten. Spelare är uppdelade utefter kronologisk ålder med syftet att tillhandahålla lämplig instruktion för
49 Carlson 1993, s 95 50 Jochen Much; Simon Grondin, Unequal competition as an impediment to Personal development, 2000 51 Bell & Daniels 1990; DeMeis & Stearns 1992; Dickinson & Larsen 1963; Gilly 1965; Grondin, Proulx & Zhou 1993; Hauck & Finch 1993 i Musch & Grondin 2001, s 148 24
utveckling, rättvis konkurrens och lika möjligheter.52 För cirka 25 år sedan diskuterade Grondin, Deshaies, Nault samt Barnsely och Thomson en möjlig koppling mellan relative age och deltagande i sport som avspeglar kopplingen mellan relative age och prestationer i skolan. Deras argument handlade om att de äldre barnen födda tidigt under tävlingsåret har ett övertag konkurrensmässigt gentemot sina yngre kamrater. Som ett stöd till detta argument demontrerades en stor snedfördelning av födelsemånad bland ishockeyspelare i tävlingsbaserade ungdomsligor och i nordamerikanska NHL (national hockey league): de som var födda första månaderna på året var överepresenterade, medan det var en brist på spelare födda de sista månaderna på året. Grondin et al. menade att denna snedfördelning var ett resultat av brytpunkten, 1.e januari, som bestämmer åldersgrupperingen i ungdomshockeyn.53
Trots att det finns uppenbara paralleller mellan RAE i skola och sport finns det en stor skillnad. Denna skillnad kan vara resultatet av obligatorisk skolgång i jämförelse med det frivilliga deltagandet i sport. Trots att åldersrelaterade skillnader i kognitiv förmåga och prestation i skolan existerar54, jämnas detta ut de följande åren.55 Detta kan bero på hårdare arbete av yngre elever för att kunna tävla med deras äldre kamrater och den specialhjälp som ofta ges till sämre barn i skolor.56 Russel och Startup visade även att de svårigheter yngre elever upplever med att klara sina studier i slutändan kan leda till bättre resultat vid skolans slut där grunden för succé är hög motivation och ständiga ansträngningar istället för ett relative age övertag.57 En studie av Allan Svensson visar att övertaget i relative age vad gäller skolresultat i princip redan försvinner i slutet av högstadiet (15 år).58
I sport är emellertid RAE ett mindre välkänt fenomen och inga strategier har implementerats för att bekämpa de negativa konsekvenserna av en låg relative age. Ogynnsamheten gentemot de äldre barnen innebär att de yngre sannolikt försvinner istället för att fortsätta med det frivilliga deltagandet.59
52 Musch & Grondin 2001, s 148 53 Grondin, Deshaies & Nault 1984; Barnsley, Thomson & Barnsley 1985 i Musch & Grondin 2001, s 148 54 May & Welch 1986; Sweetland & De Simone 1987 i Musch & Grondin 2001, s 148, 55 Hauck & Finch 1993; Kinard & Reinherz 1986; Langer, Kalk & Searls 1984 I Musch & Grondin 2001, s 148 56 Musch & Grondin 2001, s 148 57 Russel & Startup 1986 i Musch och Grondin 2001, s 148 58 Allan Svensson, Har åldern någon betydelse?, 1993 59 Barnsley & Thomson 1988; Musch 1998 i Musch & Grondin 2001, s 149 25
RAE har undersökts i många olika sporter.60 Det har främst gjorts genom att se på skillnaden mellan det förväntade och observerade antalet av spelare födda per månad eller kvartal. Det förväntade värdet är baserat på det som har observerats från populationen i stort varifrån spelarna har plockats ifrån. En stor majoritet av RAE undersökningar har koncentrerat sig på manliga idrottsutövare.
Två idrotter, foboll och ishockey, har fått störst uppmärksamhet. I fotboll är fenomenet världsspritt. Verhulst rapporterade om signifikant RAE i de två högsta fotbollsdivisionerna i Belgien (55/45), Holland (60/40) och Frankrike (58/42).61 Dudink visade att effekten också är närvarande i de fyra högsta divisionerna i England (62/38).62 Musch och Hay rapporterade om RAE i Brasilien (57-43), Australien (58/42 1.e januari 1988/89, 60/40 1995/96 1.e augusti), Japan (66/34) och Tyskland (56/44).63 Många studier påvisar även RAE inom ungdomsfotboll. 64 Vad som framkommer i hans statistik, men som lämnas utan kommentar/reflektion är att RAE är betydligt större i ungdomseliten än i vuxeneliten. I såväl U17 som U20 VM 1990 var förhållandet 79/21vilket kan jämföras med förhållandet för senior VM samma år, 55/45. Övriga undersökningar på ungdomseliter inom fotboll uppvisar samma mönster; RAE är betydligt tydligare än i senioreliten.
Det har även gjorts undersökningar kring tidsförloppet av RAE. Musch observerade 1998 att RAE i Teennesse fotbollsprogram för ungdomar ökade i takt med fotbollsspelarnas stigande ålder (7-18 år)65 och Helsen rapporterade att RAE bland vanliga ungdomsspelare inte uppstod före tolvårsålder66. Å andra sidan visar Bäumlers undersökning av den högsta professionella fotbollsligan i Tyskland att RAE gradvis minskar från 18-22 års ålder där 68% var födda det första halvåret, för att slutligen nå en jämn fördelning (49%) bland 33-35 åringarna. Bäumler tolkar detta resultat som bevis för en gradvis minskning av det fysiska övertag spelare födda första halvåret av tävlingsåret har och ett motsvarande skifte emot spelare med bättre tekniska förmågor som bara inledningsvis led av ett relative age underläge.67
60 Thomson & Barnsley 1996 i Musch & Grondin 2001, s 149 61 Verhulst 1992 i Musch & Grondin 2001, s 149-151 62 Dudink 1994 i Musch & Grondin 2001, s 149-151 63 Musch & Hay 1999 i Musch & Grondin 2001, s 149-151 64 Barnsley, Thomson & Legault 1992; Baxter-Jones 1995; Brewer, Balsom & Davis 1995; Brewer, Balsom, Davis & Ekblom 1992; Helsen, Starkes & van Winckel 1998 i Musch & Grondin 2001, s 149-151 65 Musch 1998 i Musch & Grondin 2001, s 149 66 Helsen m fl 1998 i Musch & Grondin 2001, s 149 67 Bäumler 1996 i Musch & Grondin 2001, s 151-152 26
RAE existerar även inom ishockey i NHL och i ungdomshockeyn i delar av Kanada påvisar flera studier.68 I NHL är det idag en stor RAE men Daniel och Janssen ha frambringat bevis på att ingen RAE var befintlig under 1960- och 1970-talet.69 Andra sporter, inkluderat, baseball, cricket och tennis visar på RAE. I simning, volleyboll och handboll beror effekten på ålder och kategorier. För basket, gymnastik och amerikansk fotboll har ingen signifikant RAE påvisats. I college fotboll kunde emellertid RAE skönjas.
3.1 Alternativa förklaringar till RAE Trots de genomgripande bevisen för RAE i många sporter måste påståendet att datumet för brytpunkt i ungdomsidrotten är den enda eller huvudsakliga anledningen till den ojämna födelsefördelningen, försvaras mot möjliga alternativa förklaringar. Det finns ett antal konkurrerande förklaringar till RAE som hänvisar till klimatmässiga, miljömässiga, sociokulturella och biologiska influenser.70
Wendt har slagit fast att signifikanta faser i barns utveckling, såsom först sitta upp, gå, etc., uppstår vid en ganska beständig tid efter födelsen. Därför, istället för födelsetid, är kanske vissa säsongsrelaterade omständigheter under en senare känslig fas signifikant. Eftersom allt som är igångsatt under en sådan period efter födelsen automatiskt relateras till födelsedatumet kan en tidsförskjuten konstprodukt vara resultatet som falskt visar sig vara orsakad av brytpunkten för datumet i ungdomsidrott. Exempelvis, om varmt väder under viktiga faser av motorisk inlärning och de första utomhusaktiviteterna gynnar viktiga sportrelaterade färdigheter, kommer barn födda vissa månader av året ha fördel av det faktum att deras viktiga känsliga faser är under sommaren istället för vintern.71
Det finns emellertid ett flertal studier som visar att säsongsrelaterade influenser inte kan vara orsaken till den observerade RAE. Inom ishockey, exempelvis, är december och januari två motsatta ändar av tävlingsåret med väldigt liknande klimat. Trots det finns det många studier som visar på stor RAE inom ishockey72, vilket visar att det är datumet för brytpunkten som är
68 Barnsley m fl 1985; Barnsley & Thomson 1988; Boucher & Halliwell 1991; Boucher & Mutimer 1994; Grondin m fl 1984; Grondin & Turdeau 1991; Kruose 1995 i Musch & Grondin 2001, s 152 69 Daniel & Janssen 1987 70 Musch & Grondin 2001, s152-153 71 Wendt 1974, 1978 i Musch & Grondin 2001, s 153 72 Barnsley m fl 1985; Barnsley & Thompson 1988; Boucher & Halliwell 1991; Boucher & Mutimer 1991; 27
orsaken, inte säsongsrelaterade influenser. Även fotboll visar en RAE som är väldigt lik ishockeyns, även när de båda sporterna använder olika datum som brytpunkt.73
Mush och Hay gjorde 1999 en jämförelse av RAE i fotboll mellan olika kulturer för att bedöma förklaringar i termer av klimatmässiga och sociokulturella faktorer som kan sammanträffa med brytpunkten för datum i fotboll. De undersökte först RAE i de högsta ligorna av Tyskland och Brasilien, två länder med ett väl utvecklat fotbollssystem och med 1.e augusti som brytpunkt för juniorer. Eftersom periodiciteten av födelsedatum i den södra hemispheren är exakt det motsatta av den norra, skulle en parallell mellan de motsatta säsongerna och klimaten, med en 6 månaders skiftning i mönstret av födelsedatum på fotbollsspelare i Brasilien, indikerat säsongs- och klimatmässiga faktorer. Emellertid var uppdelningen av de professionella spelarnas födelsedatum likadan i båda länderna. Beståndet av en skiftande topp efter Japans brytpunkt, 1.e april, stödjer också uppfattningen av en universell RAE förbunden med respektive brytpunkt oberoende av sociokulturella effekter.74
Mush och Hay konstruerade också ett test av hypotesen kring brytpunkten för datum genom att direkt observera konsekvenserna av en förändrad brytpunkt i Australiens system för ungdomsfotboll, där den traditionella brytpunkten, 1.e januari, byttes ut mot 1.e augusti på förslag från världens fotbollförbund FIFA 1988. Ett motsvarande byte i födelsefördelningen av professionella spelare 10 år efter förändringen tillhandahöll starka bevis på att brytpunkten för datum är den underliggande faktorn till RAE.75
Samtidigt visar flera studier att RAE, logiskt nog, blir tydligare ju snävare selektion och desto större konkurrens det är om platserna i en grupp. Om det bara finns 15 intresserade spelare av 15 möjliga platser är en RAE inte att förvänta, medan om det finns 150 spelare som konkurrerar om 15 platser är en RAE att förvänta.76 Mina tidigare studier visar emellertid att även när endast intresset hos spelarna får styra, som i IFK Göteborgs fotbollsakademi, kan RAE skönjas i ungdomssatsningar. Det kan kanske bero på att de som uppfattas som bra i större utsträckning också har ett större intresse för att delta i ungdomssatsningar.
Boucher & Mutimer 1994; Grondin m fl 1984; Grondin & Turdeau 1991; Kruose; 1995 i Musch & Grondin 2001, s 153 73 Barnsley, Thomson & Legault 1992; Dudink 1994; Verhulst 1992 i Musch & Grondin 2001, s 153 74 Musch & Hay 1999 i Musch & Grondin 2001, s 153 75 Musch & Hay 1999 i Musch & Grondin 2001, s 153-154 76 Musch & Grondin 2001, s 154 28
3.2 Fysisk utveckling I Musch och Grondins översikt av forskning kring RAE framkommer flera studier som hävdar att det fysiska övertaget för de äldre spelarna är den enda anledningen till RAE.77 Den centrala tendensen i fysisk utveckling är också åtföljd av stor variation. För vikt och längd är den individuella variationen som störst mellan 13 och 15 år för pojkar och något tidigare för flickor, slår många studier fast.78 Det verkar därför rimligt anta att ett relative age underläge, tillsammans med sen utveckling, kan göra det omöjligt för en ung spelare att konkurrera.79
Trots det uppenbara viktiga med fysisk utveckling har förvånansvärt lite arbete gjorts för att underbygga relationen mellan fysisk utveckling och RAE genom att mäta de kroppsliga egenskaperna och styrkan hos unga spelare.80 Brewer visade emellertid 1992 att spelare i ett svenskt U17 elitfotbollslag hade högre nivåer än genomsnittet gällande fysisk utveckling i termer av kroppsvikt och längd i komparation med den totala populationen.81 Garganta, Maia och Natal bekräftade 1993 signifikanta skillnader i längd och massa mellan nationella ungdomsspelare och regionala ungdomsspelare i Portugal.82
Förklaringar enbart baserade på fysisk utveckling förväntar sig en stark RAE väldigt tidigt under grundskolan. Detta eftersom skillnaderna i relative age i jämförelse med den totala åldern, och sålunda det fysiska övertaget för de äldre, är störst vid de yngsta åldrarna och sedan minskar gradvis. Därför kan förväntan av en mycket tidig RAE användas för att testa huruvida fysisk utveckling är den enda eller huvudsakliga faktorn som underligger den ojämna födelsefördelningen som kan observeras bland professionella idrottsutövare. Som ett tillägg kan sägas att om den fysiska utvecklingen är den enda anledningen till RAE, skulle en minskning istället för en ökning av den ojämna födelsefördelningen ha observerats de följande åren eftersom skillnader i relative age i jämförelse med den totala åldern minskar.83 Emellertid fanns det ingen RAE bland de yngsta spelarna i studierna av Barnsley och
77 Baxter-Jones & Helms 1994; Baxter-Jones, Helms, Baines-Preece & Preece 1994; Brewer m fl 1992; Verhulst 1992 i Musch & Grondin 2001, s 155 78 Bouchard, Hollmann & Herkenrath 1968; Dimerjian, Janicek & Dubuc 1972; Tudenham & Snyder 1954; Twiesselmann 1969 i Musch & Grondin 2001, s 155 79 Musch & Grondin 2001, s 155 80 Musch & Grondin 2001, s 156 81 Brewer m fl i Musch & Grondin 2001, s 156 82 Garganta, Maia, Silva & Natal 1993 i Musch & Grondin 2001, s 156 83 Musch & Grondin 2001, s 157 29
Thomson 198884 samt Musch 1998. Och omfattningen av RAE ökade istället för att minska i takt med den ökande åldern i dessa studier. Detta mönster av resultat tyder på att RAE inte enbart kan förklaras av fysiska variabler.
3.3 Psykologiska faktorer Som ett resultat av åldern särskiljer sig barnen inte bara i fysisk utveckling utan också i psykologisk utveckling. Uppfattad kompetens är starkt bestämmande för deltagande i sport. Enligt Harters teori85 om kompetensbaerad motivation deltar de med hög uppfattad fysisk, akademisk eller social kompetens i större utsträckning i sina respektive aktiviteter. Smiths kognitiv-påverkande modell86 av stress tyder på att en situation som är karakteriserad av en obalans mellan situationella begär (exempelvis behovet av att demonstrera förmåga i en konkurrenskraftig kontext) och resurser (exempelvis brist på fysisk förmåga), kan barn uppfatta deltagande i sport som för stressande och som en konsekvens slutar med aktiviteter.
Korrelationer mellan uppfattad kompetens och faktisk kompetens, som är mätt av tränares värdering av prestation, avslöjar att barn blir mer precis i sin uppfattade kompetens í takt med åldern. Barn mellan 8-9 år är mindre precisa än de som är 10-13 år. Eftersom barn med hög uppfattad kompetens visar en mer inneboende orienterad motivation och i flera studier rapporteras tycka om sitt deltagande i aktiviteter mer än barn med låg uppfattad kompetens87, är det troligt att de relativt äldre barnen med ett RAE övertag i större utsträckning fortsätter sitt deltagande när alla barn har förmåga att precist bedöma sin kompetens. Utifrån detta kognitiva utvecklingsperspektiv är en ökad snedfördelning i födelsefördelningen att förvänta i takt med den ökade åldern. Förklaringar grundade på fysisk utveckling, å andra sidan, skulle förvänta sig en stark effekt redan vid grundskolans början när skillnaden i relative age i jämförelse med den totala åldern är som störst.88
Trots den stora tillväxten av forskning kring RAE har översikter av sociologiska och psykologiska faktors inverkan på avhoppsfrekvensen i ungdomssport inte ens nämnt RAE.89
84 Barnsley & Thomson 1988; Musch 1998 i Musch & Grondin 2001, s 157 85 Harter 1978 i Musch & Grondin, s 157 86 Smith 1986 i Musch & Grondon, s 157 87 Feltz & Petlichkoff 1983; Roberts, Kleiber & Duda 1981; Vallerand, Deci & Ryan 1988 i Musch & Grondin 2001, s 157 88 Musch & Grondin 2001, s 158 89 Gould & Petlichkoff 1988; Skard & Vaglum 1989; Weiss & Chaumeton 1992 i Musch & Grondin 2001, s 30
Det är förvånande eftersom många psykologiska teorier är kapabla att förklara RAE. Exempelvis kan en Pygmalion effect90 användas.91 I traditionell forskning inom kontexten prestationer i klassrummet, förutspår Pygmalion effekten att förväntningar av förmåga hos student utlöser en serie av verbala och icke-verbala interaktioner som oavsiktligt kontrollerar studentens påföljande prestationsbeteende vilket kan benämnas som en självuppfyllande profetia. Barn som mest drar nytta av ett begynnande övertag av relative age är troligtvis uppfattade som mest talangfulla i deras åldersgrupp. Pygmalion effekten kan förstärka och stabilisera detta övertag i relative age om beteenden hos föräldrar, tränare och jämlikar stämmer överens med denna begynnande förväntan av barns förmågor.92 Det är därför viktigt att föräldrar och tränare fullt ut förstår den potentiella påverkan av RAE. Med åtanke på de förödande effekter av lågt självförtroende som kanske kan drabba relativt yngre barn bör framtida forskning undersöka mer noggrant påverkansfaktorer, kognitiva och motivationella effekter av ett underläge i relative age.93
3.4 Erfarenhet Utöver fysiska och psykologiska faktorer involverade i åldersdifferens finns det en annan enkel, men viktig, faktor som medverkar till RAE. Det är erfarenhet och kan illustreras med hjälp av ett exempel. Bland barn i 10 års ålder representerar 11 månaders skillnad i ålder, naturligtvis, betydande övertag i längd, vikt, styrka och kognitiv utveckling. Emellertid, utöver dessa faktorer, representerar denna åldersskillnad nästan 10% av totala livserfarenheten. Kanske ännu viktigare representerar denna skillnad ett extra år av erfarenhet i en sport, vilket innebär mycket mer träning. Denna träningseffekt höjer troligtvis chansen att delta mer aktivt under säsongen. Skillnaden i träningstid bland barn kanske också kan vara större genom det faktum att relativt äldre spelare sannolikt väjs ut i bra lag och i grupper med stor förmåga. Sådan selektion är inte bara associerad med att få bättre tränare och få möta bättre motståndare; att vara involverad på större tävlingsnivåer är i sig själv mer prestigefullt och höjer sannolikt också motivationen.94
Om två barn anses ha samma ålder för att de är födda samma år, har barnet som är fött i
158 90 Rosenthal & Jacobson 1968; Rosenthal 1974 i Musch & Grondin 2001, s 158 91 Barnsley m fl 1985; Thomson m fl 1991 i Musch & Grondin 2001, s 158 92 Rejeski, Darracott & Hutslar 1979; Landers & Fine 1996 i Musch & Grondin 2001. s 158 93 Musch &Grondin 2001, s 158 94 Musch & Grondin 2001, s 159 31
januari ett stort övertag gentemot barnet fött i december när det gäller att få plats i laget och aktivt delta i matcherna. De yngre barnen kan å andra sidan bli frustrerade genom hans eller hennes begränsade förmåga att och kanske slutligen hoppar av från den organiserade idrotten.95
3.5 Möjliga begränsningar av problemet Musch och Grondin reflekterar kring att ha ett klassifikationssystem grundat på biologisk ålder, men kommer logiskt nog fram till att det är osannolikt att finna allt material och mänskliga resurser för att klassificera alla idrottsutövare utefter biologisk ålder. I vissa sporter, såsom wrestling eller boxning, delas utövare in i olika viktklasser med önskat resultat, men det är inte applicerbart generellt inom idrott.96
I individuella sporter kan man variera brytpunkten för datum i olika tävlingar, men inom lagsport skulle det innebära organisatoriska problem, som exempelvis att få fulla lag.97
Rotation av RA övertag inom läroplanen för en idrott kan vara en lösning inom lagsporter. Exempelvis har Grondin98 föreslagit ett 15 månaders eller 21 månaders kategorisystem för att bryta strukturen grundat på mångsidigheten av 12. Detta skulle ha fördelen av att konstant förflytta brytpunkten för åldersindelning genom året och därigenom eliminera ett systematiskt missgynnande av barn födda sent ett fastställt tävlingsår.
Brewer99 argumenterade för att 1- eller 2-års uppdelningar som är vanligast inom idrotten är för brett. En kortare 9 månaders period som har föreslagits skulle minska åldersskillnaden mellan de yngsta och äldsta barnen100. Emellertid skulle en snävare åldersindelning - precis som en roterande brytpunkt - kanske vara svårt att genomföra på grund av organisatoriska problem och det lägre antalet spelare tillgängliga i varje grupp.101
En spridning av RAE bland potentiella aktiviteter för unga skulle innebära att barn som deltar
95 Musch & Grondin 2001, s 159 96 Musch & Grondin 2001, s 159-160 97 Musch & Grondin 2001, s 160 98 Grondin m fl 1984, s 160 99 Brewer 1995, s 160 100 Boucher & Halliwell 1991 i Musch & Grondin 2001, s 160 101 Musch & Grondin 2001, s 160 32
i mer än en aktivitet kan ha övertag i RAE i någon av dem. Olika sporter använder idag oftast samma brytpunkt för åldersindelning och likadant som i skolan.102 Grondin och Koren rapporterade år 2000 att i professionell baseboll är RAE betydligt viktigare i japan än i USA.103 En potentiell förklaring till detta är att i Japan är många aktiviteter, såväl sport som skolrelaterade, grundade på samma brytpunkt, 1.e april, vilket inte är fallet i USA, där brytpunkten för barns liga i baseboll inte nödvändigtvis tillämpas i andra aktiviteter.104
Ett potentiellt problem av en sådan procedur skulle vara att många utbildare kanske skulle finna det lämpligast för barn att stanna med samma vänner så mycket som möjligt. Trots det, i anknytning till RAE, skulle en sådan spridning av datum för brytpunkt mellan olika sporter vara en lämplig väg att rikta problemet utan att framkalla för mycket oordning i en idrottsorganisation.105
En annan enkel och, enligt Musch och Grondin, smart lösning grundat på kronologisk ålder formulerades av Barnsley och Thomson 1988. Dessa författare föreslog att en inkvotering av barn födda genom hela aktivitetsåret skulle krävas i bra tävlingsinriktade lag.106 Själv har jag svårt att betrakta det smarta i detta ur ett talangutvecklingsperspektiv. Om en inkvortering behövs för att få det jämnt fördelat mellan födelsemånaderna skulle det sannolikt innebära tydliga skillnader i skicklighet mellan spelarna. Att spela med och mot spelare på ungefär sin egen nivå, ibland kanske vara lite bättre och ibland lite sämre, är bäst för sin utveckling. Detta är en uppdelning som utan problem kan göras på lokal/regional nivå.
Den fysiska utvecklingen och de tekniska färdigheterna hos unga spelare korrelerar vanligtvis med varandra. Likväl kommer det att finnas spelare som har mycket god teknik men som för närvarande inte kommit så långt i sin fysiska utveckling.107 Särskilda lag skulle kunna skapas för sådana spelare för att ge dem en bättre chans för rättvis konkurrens menar Musch och Grondin108. Enligt min mening finns det många små tekniska fotbollsspelare som kan hävda sig bra på fotbollsplanen trots bristande fysik. Visst kan bristande fysik vara en orsak till att
102 Musch 1998 i Musch & Grondin 2001, s 160 103 Grondin & Koren 2001, s 160-161 104 Musch & Grondin 2001, s 161 105 Musch & Grondin 2001, s 161 106 Barnsley & Thomson 1988, s 161 107 Brewer m fl 1995, s 161 108 Musch & Grondin 2001, s 161 33
du inte går vidare i ett nationellt eller regionalt selektionssystem, men i en sport som fotboll, där det finns många viktiga egenskaper mer än en bra fysik, kan du klara dig bra på klubbnivå utan en jättebra fysik om du istället har andra egenskaper.
Vidare, om individer inte kan prestera på den nivå de är på skall de få fortsätta delta på en lägre nivå trots deras ålder vilket ger dem chansen att få erfarenhet av konkurrens på sin färdighetsnivå, konstaterar Ryan.109 Att ha en dispens med en eller ett par överåriga i ett lag kan vara bra ur denna aspekt - och också något jag av egen erfarenhet vet förekommer/ förekommit i såväl ishockey som fotboll inom svensk idrott.
3.6 Egna reflektioner Av de möjliga presenterade begränsningarna av RAE känns en spridning av brytpunkten för åldersindelning mellan olika sporter som det enda rimliga och något som definitivt borde övervägas att införa i svensk idrott. Rent praktiskt skulle det kanske för en del idrotter bli problem vid internationellt utbyte, om åldersindelningen skiljer sig gentemot övriga Europa, men upp till och med de tidiga tonåren, där inget direkt internationellt utbyte sker, skulle det inte vara några problem. Fotboll är den största och mest globala sporten, som säkerligen är den idrott i Sverige där föreningar i störst utsträckning deltar i matcher/turneringar utomlands, och med det i åtanke känns det rimligt att fotbollen har kvar den första januari som brytpunkt. En eventuell spridning av cutoff datum mellan olika idrotter är en diskussion som RF borde var intresserade av att initiera. Förutom det uppenbara i att det kan bli mer rättvist för barn/ungdomar som deltar i flera idrotter, skulle en diskussion och genomförande förändring tydliggöra problematiken för alla aktiva inom idrotten på ett uppmärksammat sätt.
Det handlar väldigt mycket om att sprida kunskap kring fenomenet, om barn/ungdomars olika utveckling, svårigheten att förutspå vem som kommer att bli bäst i slutändan och hur det är viktigt att som tränare förhålla sig på olika sätt till individer som kommit olika långt i sin utveckling.
109 Ryan 1989 i Musch & Grondin 2001, s 161 34
4. Fotbollsakademier Jag har undersökt fotbollsakademier110 utifrån olika perspektiv i såväl min B-111 som C- uppsats112 vilket innebär att jag har en bra kunskap inom området i framförallt Sverige. En förhållandevis ytlig enkätstudie i min B-uppsats visade att fotbollsakademier hade börjat dyka upp i Sverige. Djurgården (har idag redan från mellanstadiet), AIK och Landskrona BoIS visade sig ha fotboll i samspel med skola på högstadienivå i form av två extra träningar, medan Malmö FF:s akademi innebär 4-5 träningar extra i veckan som därför, vid den tidpunkten, kunde betraktas vara den mest omfattande akademin i Sverige. Hösten 2007 startade IFK Göteborg en omfattande akademi som sett till antalet deltagare blev den största i Sverige.113 Vid en genomgång av klubbarnas hemsidor i Allsvenskan och Superettan framkommer information om att Hammarby, Helsingborgs IF och IFK Norrköping också startat fotboll integrerat på högstadienivå för fotbollspelare. Metoden för att skaffa information om detta innebär att jag ödmjukt reserverar mig för att det kan finnas fler klubbar som har en fotbollsakademi. I detta kapitel kommer jag använda IFK Göteborgs och Malmö FF:s akademier som exempel på hur verksamheterna kan se ut eftersom jag har mest kunskap om dem.
4.1 Potentiell problematik i anknytning till tidiga satsningar Paolo David lyfter fram problematik inom idrotten kopplat till den ökande professionaliseringen och kommersialiseringen. Alltför intensiv träning som lett till skador, åsidosatt skolutbildning, en brist av glädje och avsaknad av ett fungerande socialt liv är exempel på element i en livsstil som barn och ungdomar tvingats in i. Detta som en följd av föräldrars och tränares jakt efter framgång. (…) Dessutom finns det exempel på att spelaragenters jakt på talanger, oftast i Afrika och Sydamerika, kan gå ända ned i 6-års ålder. Paolo David betecknar detta som trafficking och neokolonialism. Det har förekommit att spelare av agenter blivit lovade kontrakt i klubbar, men när de kommit dit har de inte klarat att spela till sig ett kontrakt och istället blivit illegala flyktingar.114 Dessa problem har också uppmärksamts i ett politiskt dokument beställt av EU, Independent
110 Begreppsdefinition under rubrik 1.2 111 Peter Sundström, Malmö FF Football Academy, 2006 112 Sundström, 2007 113 Sundström 2007 s 23 114 Paulo David, Human rights in youth sport, 2005 35
European Sport Review 2006, vilket de stora transnationella sportorganisationerna, däribland FIFA/Uefa och IOC, har influerat.115
Peter Fritzon och Andreas Hasselgrens studie om svenska ungdomsproffs i England visar att den sociala situationen, närhet till lagkompisar, möjlighet till skolutbildning, etc., varierade för spelarna. Huruvida de lyckades skapa en meningsfull fritid var ofta avgörande för om sejouren avbröts eller fullföljdes av spelarna.116 Att skolan hamnar i skymundan i England och andra länder i Europa bekräftar Richard Ohlqvist och Roger Gustafsson, som gjort ett antal studiebesök, även om det blivit bättre och skolutbildning har fått en roll i England som tidigare i princip saknats helt117. Martin Bengtsson, ungdomsproffs i Inters akademi, kan beskrivas som ett extremfall vad gäller vantrivsel. I boken “I skuggan av San Siro” berättar han om sin tuffa social situation, om hur dåligt han mådde, hur han kände sig som en maskin, hur han bröts ned psykiskt och hur det slutade med ett självmordsförsök.118 Jay Coakley lyfter fram att skolstudierna på high School och college för duktiga idrottare i vissa fall blir lidande. Detta eftersom idrotten anses så viktig i USA och ger status för individer, skolor och universitet.119
4.1.2 Malmö FF:s och IFK Göteborgs förhållande till den potentiella problematiken. Skolgången för spelarna i Malmö FF:s och IFK Göteborgs akademier är fullständig och prioriteras uttalat framför fotbollen. Betygen för eleverna i årskurs 8 i Malmö FF:s akademi 2007 visar att skolgången går bra; alla minst godkända i alla ämnen och ett betygssnitt som står sig väl i jämförelse med Malmö och Sverige i övrigt (där det finns ett betydande antal som inte blir godkända i alla ämnen, i Malmö är/var den stor). Att IFK Göteborg anlitat det professionella utbildningsföretaget AB SWESA, som står för skolkunskapen, är samtidigt också ett erkännande av skolans stora betydelse (de har erfarenhet och borde vara bra). Den stora fokuseringen på skolgång innebär inte färre träningar än i fotbollsakademier i exempelvis England. Spelarna i MFF:s akademi tränar minst lika mycket och det går ihop genom att ha förmiddags- och kvällsträningar, medan man i England tränar förmiddag och eftermiddag (vilket innebär att det inte blir lika mycket skola).
115 Henning Berg, Pyramid or Democracy in Sports? Alternative Ways in European Sports Policies, 2008 116 Peter Fritzon, Andreas Hasselgren, Ungdomsproffs i England - Himmel heller helvete, 2003 117 Sundström 2007, s 28-29 118 Martin Bengtsson, I skuggan av San Siro, 2007 119 Jay Coakley, Sports in society 2003 s 484-524 36
Föräldrarna är involverade och informerade. (…) I IFK Göteborgs akademi bor vissa av spelarna 3-4 mil utanför Göteborg vilket kan vara ett problem, men föräldrarna har menat att det löser sig, bland annat genom samåkning. Richard Ohlqvist och Staffan Tapper som startade MFF:s akademi är både lärare och tränare vilket innebär en nära relation till spelarna och att de lär känna dem på ett bra sätt. Det finns tankar på att ta emot utländska elever i båda akademierna, i första hand som någon sorts praoutbyte, vilket skulle innebära mer jobb för att få det sociala att fungera. Det är de akademiansvariga medvetna om120 och min åsikt är att den fullständiga skolgången i hög grad bidrar till att vardagen kan kännas meningsfull även för de ungdomarna.
4.2 Ökad mängd träning Rolf Carlsons avhandling visar att landslagsgruppen i fotboll hade i snitt 2 träningstillfällen vid 10 års ålder, 2,3 vid 13 års ålder och 2,9 vid 16 års ålder.121 Varför skall man då satsa på mer intensiv träning idag? Svaret på frågan är att fotbollen har förändrats radikalt sedan landslagsspelarna i hans studie växte upp. Professionaliseringen i Sverige var då väldigt ung (Malmö FF blev första lag med helprofessionella spelare 1989). Professionaliserings- processen (1967 försvann amatörreglerna helt och hållet) inom svensk fotboll, som beskrivs av Tomas Peterson, innebar att talangutvecklingen blev betydligt viktigare än tidigare. Såväl träningsmängd som kvalité på träningen ökades successivt i klubbar för att de skulle hänga med i konkurrensen och fotbollen kunde i förlängningen betraktas som en profession.122
Forskning visar också att mängden noga övervägd träning i en för idrottsutövarna stimulerande miljö att utvecklas i är avgörande för hur bra de blir. Blir det för mycket träning kan det leda till utmattning och bristande motivation bland de aktiva - det handlar om att hitta en bra balans. Vidare är, som Rolf Carlssons och andra studier visar, ett bra stöd från föräldrar och tränare mycket viktigt. Detta stöd får inte övergå till något som uppfattas som press av idrottsutövarna vilket förekommer i viss utsträckning i Sverige (var femte barn/ungdom har enligt Augustsson någon gång upplevt obekväm press från föräldrarna att prestera).123
120 Sundström 2007 s26-28, 30-31; Sundström 2006 s 14-15 121 Carlson 1993, s 99 122 Tomas Peterson, leken som blev allvar, 1989; Tomas Peterson, Den svengelska modellen, 1993 123 K. Anders Ericsson, Ralf Th. Krampe och Clemens Tesch-Romer, The role of deliberate practice in the acgustion of expert performance, 1993; Christian Augustsson, Barnidrott på gott och ont. 1997; Svensk idrottsforskning nr 1 2007 s 16-21; Carlsson 1991 37
Problematiken med föräldrarna inom idrotten, som ökat i och med den tilltagande kommersialiseringen och professionaliseringen av idrott, uppmärksammades i ett program, ”dokument inifrån”, i SVT. Ett antal forskares åsikter kombinerades med ett exempel av föräldrapress (Andrez Vasquez, tidigare IFK Göteborg) (…) och på så sätt tydliggjordes problematiken.124
Roger Gustafsson lyfter fram hur stor konkurrensen har blivit i talangutvecklingen av fotbollsspelare över hela världen. Han menar att svenska fotbollsspelare behöver träna mer för att klara sig i konkurrensen, för att svenska klubblag skall kunna konkurrera i Europa och för att ha ett fortsatt bra landslag.125 Westerbeek och Smith menar att ur en ekonomisk aspekt är idrotten en av världens absolut största industrier126, varav fotbollen är den idrott som kommersialiserats och globaliserats i störst utsträckning.
Med avseende på tidig specialisering visar flera studier att man bör vänta att specialinrikta sin träning tills man kommit upp i tonåren (även om det också finns viss, inte lika omfattande eller kopplat till fotboll, forskning som visar vikten av en stor mängd noga övervägd specialinriktad träning i tidig ålder för att lyckas)127. IFK Göteborg som har sin akademi från årskurs 4, väljer att stimulera spelarna med andra idrotter två dagar i veckan128.
4.3 Fotbollsakademi innebär också tidig selektion Fotbollsakademier innebär också en tidig selektion på ett eller annat sätt. Gemensamt för både Malmö FF:s och IFK Göteborgs akademi är att de inkluderade spelarna inte nödvändigtvis behöver tillhöra de respektive klubbarna. IFK Göteborg startade verksamheten med en 4:e klass, två 5:e klasser, tre 6:e klasser och två 7:e klasser (ca 200 elever och fullt utbyggt 300- 350). De som får plats är uttagna utefter parametrarna när ansökan kom in, närhet och syskonförtur; alltså ingen selektion utefter fotbollsmässig färdighetsnivå. 10-12 i varje årskurs är spelare i IFK Göteborg, medan resterande kommer från totalt 25 olika klubbar. Malmö FF:s akademi består av en 7:e, en 8:e och en 9:e klass och innefattar totalt cirka 70 elever. De flesta av spelarna hör hemma i Malmö FF, men det finns även ett fåtal spelare från andra klubbar.
124 När sändes programmet? 125 Sundström 2007, s 29-30, 126 Hans Westerbeek och Aaron Smith, Sport Business in the Global Marketplace, 2003 127 Carlsson 1991; svensk idrottsforskning , nr 1 2007 s 6-15, 22-25 s 32-34 128 Sundström 2007, s26 38
Spelarna har valts ut genom ett särskilt fotbollsspecifikt uttagningsprov.129
Malmö FF:s selektion kan kännas väldigt snäv och spetsad, men det måste sättas in i perspektivet att uttagningen sker inom ett begränsat område. En bra bild för att understryka detta är att det vid ett läger i Landskrona, dit Skånes Fotbollförbund tar ut de ca 100 mest lovande 14-åringarna, endast fanns 6 spelare från Malmö FF 2007 (se bilaga 3).
När det gäller födelse på året var det i den första 7:an (86,4%) och i den andra 7:an (69,5%) en klar överrepresentation det första halvåret i Malmö FF:s akademi (ett litet urval måste sägas för att dra några större slutsatser, men det pekar i samma riktning som tidigare forskning). Intressant är att IFK Göteborg, som inte selekterar utefter fotbollsmässig färdighetsnivå, också har stor överrepresentation på spelare födda det första halvåret. 68% i 4:an, 68% i 5:an, 60,3% i 6:an och 53,1% i 7:an130. Utan att vilja dra för djupa slutsatser eftersom det är ett litet urval kan detta vara ett tecken på social och intellektuell mognads betydelse i sammanhanget. En rapport av Allan Svensson131 visar att sent födda generellt når sämre resultat i skolan vid låg- och mellanstadium och att det sedan jämnas ut för varje år för att princip vara lika vid grundskolans slut. Sämre resultat i skolan kan bidra till sämre självförtroende och med det kanske tron på att klara konceptet skola/fotboll minskar hos en del elever och deras föräldrar som har stor del i sina barns vägval. Även det faktum att många spelare i MFF:s akademi är små till växten kan också vara något som pekar i denna riktning samt att fler slutar spela fotboll (på föreningsnivå innan 13 års ålder, se bilaga 1) som är födda sent på året. Men, som måste betonas, är det för tunt material att dra djupa slutsatser utifrån.132
5. Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell Det har forskats en del kring talangbegreppet genom åren. Utvecklingen har gått från en uppfattning om att talang till huvudsak är medfött till att miljön har oerhört stor betydelse hävdar Reilly. Miljöfaktorer såsom träningsfaciliteter, tränare och föräldrar är mycket viktigt
129 Sundström 2007 s 26-27 130 Sundström 2007 s 35 131 Allan Svensson, Har åldern någon betydelse?, 1993 132 Sundström s 33, 36 39
(precis som min forskningsgenomgång visar) slår Starke fast.133 Det är också grunden bakom att jag valt förstå talangbegreppet utifrån Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell. Inspiration har även hämtats av det faktum att Carlsson använt den som teoretisk utgångspunkt för sin avhandling. En presentation av Bronfenbrenners tidigare forskning och teoretiska ansatser känns motiverat eftersom mina analyser i stor utsträckning kommer att luta sig mot hans utvecklingsmodell.
Bronfenbrenners empiriska forskningsverksamhet koncentrerades tidigt på fältstudier i en social kontext. De områden han främst studerat är samhällsstrukturer, socialisationsmönster i familjen, det relativa inflytandet från föräldrar och kamrater på barns handlingar, och utvecklingsekologiska studier. Forskningen har många gånger varit komparativ mellan olika länder.
Den ekologiska modellen Bronfenbrenner använder sig av innebär att individens utveckling ses som ett resultat av interaktionsprocesser mellan individ och miljö, där även faktorer som inte finns i närmiljön är av stor betydelse. Individen betraktas som en växande dynamisk enhet som påverkar och påverkas av den omgivande miljön. För att komma så nära en heltäckande bild som möjligt av utvecklingsprocessen måste individen beskrivas med utgångspunkt från de olika kontexter som finns i individens totala miljö. Vidare representerar Bronfenbrenner ett fenomenologiskt synsätt på utvecklingsprocessen, vilket innebär att individens subjektiva upplevelser och värderingar många gånger betyder mer än den objektiva verkligheten. Han anser också att utvecklingen starkt gynnas av att personliga känslomässiga relationer utvecklas.
Miljön som direkt eller indirekt påverkar individen kan delas upp på fyra olika nivåer: mikro-, meso-, exo- och makronivån. Mikronivån i utvecklingssystemet är i individens absoluta närmiljö och innefattar de olika roller, relationer och aktiviteter som individen är engagerad i. En idrottsförening, kamrater eller en familj är exempel på sådana mikrosystem. Mesonivån utgörs av den interaktion som äger rum mellan två eller flera mikrosystem och i vilka individen är aktivt verksam. Den interaktionseffekt som uppstår exempelvis mellan den enskilda fotbollsföreningen, tränare, föräldrar och kamrater, är av betydelse för hur
133 Carlsson, Ekmark 2007, s 1 40
förutsättningarna ser ut för individen att utveckla sin eventuella talang inom fotboll, och utgör därmed ett mesosystem. Bronfenbrenner lyfter även fram betydelsen av att andra personer, förutom individen, kan ingå i flera olika microsystem. Exempelvis kan föräldrar vara engagerade som tränare i den förening sitt barn är aktivt inom.
Exonivån bildar det därefter närmast utanförliggande systemet, som inte individen har direktkontakt med men som ändå är av betydelse för individens utveckling. Individens uppväxtort, inkluderat närheten till bra fotbollsplaner, om det finns en genuin och välutvecklad fotbollskultur eller inte, etc., har också inflytande över talangens utveckling. Makronivån inbegriper övergripande strukturer i samhället av exempelvis politisk, ekonomisk, social eller kulturell karaktär. I min studie är det centraliserade selektionssystemet inom svensk fotboll något som på makronivå påverkar individens beteende och förutsättningar att utvecklas. Hela tävlingsidrotten i sig kan ses som en omfattande subkultur i samhället som får inflytande på barn och ungdomars idrottande (tidigt födda på året får exempelvis, tyder forskning på, generellt större uppmuntran även på föreningsnivå).
Eftersom Bronfennbrenner i sin ekologiska utvecklingsmodell inte tagit någon större hänsyn till tidsperspektivet har han senare utvecklat teorier för s k “chronosystem models”. Detta för att möjliggöra studier av effekter av förändringar över tid på de olika nivåerna. Dessa förändringar finns antingen hos individen eller i miljön. Den fysiska, sociala och intellektuella utvecklingstakten är ett exempel på individnivå. En talangs övergång från en fotbollsförening till en annan utgör exempel på miljömässiga förändringar. En sådan omställning medför ofta flyttning från orten, ibland till en fotbollsakademi i ett annat land, ny kamratkrets, ny tränare, nya förutsättningar, etc. Huruvida en sådan omställning är bra eller dålig varierar och beror på många faktorer. Miljöförändringar sker inte bara vid eventuell flytt, utan kan naturligtvis uppstå efterhand i samma förening; ny tränare, nya spelare, större konkurrens, ökade krav, etc.
Modell: Ekologisk miljöstruktur för utveckling. Från Carlsson (1991). För den enskilda ungdomsspelaren, och för utbildningssytemet i stort, är det viktigt att alla dessa nivåer är bra var för sig och dessutom har ett fungerande samspel med varandra. Svenska Fotbollförbundet, med den talangutveckling och strategier de använder sig av, är något på makronivå som påverkar den enskilda talangen. Distriktsförbund, föreningsideologi
41
och geografisk uppväxtort är faktorer på exonivå som påverkar talangen. Tränare, medspelare, familj och vänner är exempel på faktorer i på micronivå som påverkar talangen och dess utveckling. Den nivå jag fokuserar mest på i denna uppsats är makronivån inom svensk fotbolls talangutveckling och dess samspel med distrikt (exonivå) och i viss mån föreningar (spelarens micronivå).134
6. Metod Min uppsats är inspirerad av ett kritiskteoretiskt forskningsperspektiv utifrån Mats Alvessons och Stanley Deetz bok, Kritisk samhällsvetenskaplig metod. All forskning är i viss mån kritisk - man godtar inte några påståenden utan en bra kontroll av skälen och andra former av stöd för dem. Att kritiskt granska brister och felaktigheter är centralt i varje forskningsprojekt och utvärdering som genomförs inom forskarsamhället. Den kritiska samhällsvetenskapen är dock betydligt djupare än så. En hel del kritisk forskning är emellertid mera avgränsad i sina ambitioner och lyfter främst fram brister i rationaliteten i sociala institutioners sätt att fungera, men den forskning som här omtalas innebär en specifik form av kritiskt tänkande:
Det kan handla om 1) att identifiera och ifrågasätta de antaganden som ligger bakom vanliga sätt att varsebli, förstå och handla; 2) att erkänna det inflytande som historia, kultur och social position har över uppfattningar och handlingar; 3) att föreställa sig och utforska ovanliga alternativ som kan rubba rutiner och en etablerad ordning; 4) att uppmärksamma olika, inte minst subtila former för social dominans; och 5) vara tillbörligt kritisk till varje kunskap eller lösning som påstår sig vara den enda sanningen eller det enda alternativet.135
Kritisk forskning har tre huvudsakliga uppgifter vilka går under benämningarna insikt, kritik och transformativ omvärdering.
Insikt handlar om engagemanget för de hermeneutiska, tolkande och etnografiska målen att uppnå lokal förståelse som är i nära anknytning med och känslig för människors verklighet i olika situationer. Den kritiska uppgiften handlar om ett erkännande av möjligheten av dominans i lokala formeringar och förbinder lokala former och betydelser med större sociala,
134 Carlson 1991, s 135 Alvensson, Deetz 2000 s 12 42
historiska och politiska processer. Den dominans som är rådande och grunden för min studie är, om det inte redan har framgått tydligt, att tidigt födda på året i stor utsträckning premieras i svensk fotbolls centraliserade talangutveckling, vilket jag dessutom anser vara ineffektivt ur talangutvecklingssynpunkt.
Den transformativa omvärderingens uppgift innefattar de pragmatiska aspekterna av kritiskt tänkande. Insikt och kritik utan stöd för socialt handlande gör forskningen ganska ihålig. Det är också på denna punkt jag anser att min studie har mycket tyngd - till skillnad från tidigare forskning inom “relative age effect” som istället oftast haft mer fokus på problematiken och mindre tyngd på diskussioner kring hur den skall lösas. Vidare kan sägas att den kritiska forskningen jag blivit inspirerad av är präglad av dissensus. Det som är mest tydligt under dissensus-begreppet för mitt vidkommande är att studien är inriktad på omprövning och ifrågasättande, insikt och praxis är centrala frågor, endast till viss mån teoristyrd, politiskt präglad, och min roll är tydlig med en terapeutisk och vägledande berättarstil.
Slutligen kan sägas att jag delar Alvessons och Deetz uppfattning om objektivitet kontra subjektivitet. Det är ett oerhört komplext förhållande som lätt kan leda till missförstånd, men det är svårt att anse att objektivitet är ett centralt värde hos forskning. Samtidigt erkänner de existensen och betydelsen av en yttre verklighet. Liksom normativa forskares förmåga att få fram reproducerbara resultat om de tillräckligt mycket begränsar antingen den yttre världen eller sin uppmärksamhet till delar av den. Men som de själva beskriver det:
“Världen i sig är obestämd; den bestäms på ett specifikt sätt genom människors intressen för och sätt att förhålla sig till den. Fakta och data skapas och får bara mening i ett särskilt sammanhang, som låter och får oss att se vissa saker och bortse från andra. (...) Forskaren är del av en socialt konstruerad värld . Det som uppfattas som en neutral och distanserad ståndpunkt är en särskild delad social ståndpunkt: ´Vems ståndpunkt är det?´, ´Vad låter den oss att se?´, ´Vad bortser den från?´. Det betyder inte att all forskning är subjektiv på något enkelt sätt.136”
Intervjun med Thomas Lyth görs med utgångspunkt från den forskningsgenomgång i min
136 Alvesson, Deetz, 2000 s74 43
uppsats som berör ämnet. Det forskningsmaterial som har använts har jag kommit i kontakt med genom sökningar i olika databaser, genom tidningen svensk idrottsforskning (nr.1 2007), genom min B- och C-uppsats, genom den idrottsvetenskapliga forskningsportalen www.idrottsforum.org, genom kurslitteratur som varit en del av utbildningen på Idrottsvetenskap vid Malmö Högskola och förslag från Tomas Peterson. De studier som varit mest omfattande och närmast berört mitt ämne har jag också lagt mest tyngd på. Talangutveckling är en komplex företeelse och därför skickades en grundstruktur för intervjun till Thomas Lyth några dagar innan intervjutillfället (se bilaga 4). Det gör att han i viss mån har kunnat förbereda sig inför den kritiska diskussionsintervjun vilket ökar chanserna för bra konstruktiva resonemang kring frågorna.
Med vid intervjutillfället var också Claes Eriksson, tidigare A-lagstränare för Brommapojkarna, som vid årsskiftet (2008) tillträdde tjänsten som Svenska Fotbollförbundets spelarutbildningsansvarig för pojkar efter Lyth som gick i pension (men ändå har uppgifter kvar inom Svenska Fotbollförbundet). Han hade en passiv roll under diskussionen, lyssnade mestadels, men kom med en del instick. Det kändes logiskt eftersom intresset var att få reda på hur SvFF har resonerat och tänkt kring talangutvecklingsfrågorna, vilket gör Lyth till den naturliga representanten. Att Claes Erikson skulle vara med var inget planerat från min sida, jag blev överraskad när Lyth hade honom vid sin sida, men såg det enbart som positivt att han var intresserad.
Thomas Lyth var mest aktiv under samtalet. Det kan lite hårddraget beskrivas som en föreläsning där Thomas Lyth, utefter frågorna i grundstrukturen, berättade om hur de tänker, resonerar och agerar kring problematiken, medan jag med följdfrågor och påståenden styrde och fördjupade ”föreläsningen” i en för studien intressant riktning. Mina åsikter kring problematiken framkom och utvecklades inte i lika stor utsträckning under samtalet, men de framkommer däremot tydligt i min C-uppsats som han hade läst och hade med sig. Detta upplägg fungerade bra eftersom Lyth visade sig vara väl insatt i forskningen, i problemområdet, vilket innebar att jag inte behövde lägga tid och kraft på att skapa insikt. Det kan emellertid uppfattas som att jag blev styrd. Det skall erkännas att jag blev det i viss mån och det var en negativ aspekt med att skicka ut grundstrukturen i förväg. Intervjupersonen hade väldigt mycket att säga kring alla mina frågor och kom även in på en del sidospår. Eftersom jag anser att jag fick bra svar på mina frågor, ett bra underlag för analys, ser jag
44
emellertid inte detta som något större problem.
De tre distrikten som intervjuats har valts utifrån geografísk närhet och storlek. Tanken med detta är att jag ville ha så stor likhet som möjligt mellan distrikten gällande yttre förutsättningar. Intervjuerna har delvis gjorts utifrån det som framkommer av samtalet med Thomas Lyth. Samtidigt är tanken att ta reda på hur de resonerar kring talangutveckling/utbildning av spelare i stort, hur deras upplägg kring detta ser ut och hur de väljer att förhålla sig till RAE och tidig selektering. En grundstruktur med frågor skickades ut till dem; att ha en viss fingervisning om vad en diskussion skall handla om skapar förutsättningar för bra resonemang.
De som intervjuades var i turordning Ulf Carlsson på Göteborgs Fotbollförbund, Calle Andersson på Smålands Fotbollförbund och Lars Eiswohld på Skånes Fotbollförbund. Denna turordning var slumpmässig eftersom den baserades på när respektive person inklusive jag själv hade tid. Utgångspunkten för de respektive intervjuerna var likadan. Däremot kan inte sägas att intervjuerna var identiska. Semistrukturerade intervjuer inbjuder till frihet för intervjupersonerna om hur mycket de vill resonera kring frågorna, vad de vill lyfta fram samt vilka eventuella närkopplade sidospår de väljer att gå in på. Min roll var att styra intervjudiskussionen i en för studien intressant riktning och hålla resonemangen inom ramen för vad som kunde tänkas vara vitalt för analysen. Ulf Carlsson var den av de tre personerna som pratade och resonerade mest. En tanke kring anledningen till detta är, förutom personligheten, att han kände igen problematiken, hade mycket åsikter om den och ville berätta hur mycket de jobbar för att motverka den. I intervjun med Calle Andersson och Lars Eiswohld var jag mer aktiv för att få dem till att resonera kring problematiken. Sägas skall också att intervjun med Eiswohld var betydligt kortare än de två andra vilket dock inte har någon negativ påverkan eftersom jag sedan tidigare varit i kontakt med hur dem jobbar med talangutveckling.
De citat som presenteras är inte exakta utan till viss del omskrivna för att göra det läsvänligare och presentera åsikterna på ett bra sätt. De valda citaten är de som ansågs viktigast i deras resonemang och tankar, samtidigt som en kombination av indirekt och direkt anförande gör texten läsvänligare. Claes Eriksson har fått ta del av den presenterade intervjun med Thomas Lyth, liksom distriktens representanter har fått ta del av sin respektive presenterade intervju.
45
Syftet, att skapa insikt och förståelse kring hur Svenska Fotbollförbundet tänker och resonerar kring sina vägval för talangutveckling av svenska fotbollsungdomar, infriades på ett tillfredsställande sätt anser jag.
7. Intervjuer 7.1 Svenska fotollförbundet genom Thomas Lyth
Thomas Lyth har lång erfarenhet inom fotbollsrörelsen både som spelare (Huddinge IF) och tränare. I de tre klubbar han verkat inom, Huddinge IF, Brommapojkarna och AIK, har han varit såväl ungdomstränare som A-lagstränare i samtliga. Tjänsten på Svenska Fotbollförbundet som spelarutbildningsansvarig för pojkar har han haft i åtta år och dessutom har han verkat som kartläggare av svenska landslagets (U21 och A) motståndare i olika tävlingssammanhang.
7.1.1 Förhållandet till forskning i anknytning till deras verksamhet Thomas Lyth har stor respekt för Tomas Petersons forskning. En hel del av Tomas sätt att argumentera och det material han plockat fram erkänns som spännande, men att det också finns delar där de har en annan uppfattning. Han lyfter fram att Peterson för 3-4 år sedan bjöds in för att föra fram sina synpunkter inför talangutvecklarna, som tyvärr inte hanterade det på ett tillräckligt bra sätt. Dialog anses vara viktigt:
”Vi har för lite kunskap, det behövs mer kunskap. Att möta sina kritiker är spännande, det tvingar oss att tänka till”.
7.1.2 Generellt kring talangutveckling och problematik ur Lyths perspektiv Thomas Lyth trycker mycket på det faktum att fotboll kan bli ett yrke och att en stor del av hans arbete utgår från det. Att man måste se mycket seriösare på verksamhet för ungdomar än tidigare och drar en parallell till den vanliga skolan:
”När barnen börjar i första klass får inte de bestämma vad de ska lära sig. Samhället har bestämt att man börjar lära sig skriva, räkna och läsa - inte för att man skall bli professor, utan för att ha en bra grund och valmöjligheter i ett senare skede. På samma sätt är det för 46
fotbollsutbildningen, inte att göra elitspelare när de börjar spela fotboll i 6-8 års ålder”.
Han menar att det är svårt att nå ut till de ca 40 000 ungdomstränare inom svensk fotboll, som många gånger endast har 3-8 dagars utbildning, med begränsad erfarenhet att själv spela fotboll, med begränsad kunskap om barns utveckling och hur man skall hantera det.
”Många ser som sin huvuduppgift att vinna matcher (...) men det handlar också om att ha en långsiktig utbildningstanke, framförallt individuellt för spelare.(...) Många bedriver verksamheten på samma sätt som ett seniorlag gör, kanske till och med som ett senior elitlag - och det är olika idrotter.”
Thomas Lyth framhåller hur mycket konservatism det finns inom fotboll. Att han och hans föregångare har försökt få till förändringar genom att skicka ut papper och föreläsa, men det går väldigt långsamt. De försöker istället verka som förebild för hur spelarutveckling skall bedrivas; om de genomdriver förändringar i sitt sätt att arbeta är förhoppningen att det blir lättare att övertyga andra om det.
7.1.3 Förändringar har genomförts Det tidigare All Star team (de cirka 40 bästa spelarna) som plockades ut på elitpojklägret i Halmstad vid 15 års ålder har tagits bort. Detta för att ta bort fokus från att de som har kommit längst när de är 15 år ska lyftas fram. På landslagsnivå har de fler träningar och färre matcher än tidigare. Träningarna är individuellt inriktade. Dessutom satsar de på en bredare spelargrupp än tidigare; fler är uttagna än de direkt landslagsaktuella, alla i den uttagna landslagstruppen får speltid och utbildningstanken är central:
”Vi jobbar med landslagsläger från att de är 15 till 18 år. Sju träningsläger har vi resurser till, 60 spelare per åldersgrupp och det är till 95 % inriktat på individuell utveckling. Man spelar inte bara fotboll på lägren, utan har 6 olika ämnen kan man säga: lagspel, individuella kvalitéer, fysiska och medicinska tester, fotbollens träningslära, idrottspsykologi och kommunikation”.
Det handlar mycket om att skapa förståelse för spelarna om vad de behöver bli bättre på. I landslagsmatcherna är det de bästa som ska spela. Samtidigt finns det ett tak av tid, ca 30
47
dagar, som landslagsledningen har tillgång till spelarna. Det har föranlett att de inom de tre senaste åren ”tvingats” spela med olika landslag (något förbundskaptenerna var emot till en början, de ville inte spela med ”något jävla B-lag”) i två turneringar när de är 17 år, men det andra laget har nått minst lika bra resultat.
Förutom utbildningssyftet fungerar även landslagsläger och landslagsmatcher som viktiga stimulationsaktiviteter, menar Lyth. Spelarna måste ha morötter, någonting att sträva emot. Det absolut viktigaste för spelarna är emellertid det som sker på föreningsnivå, eftersom det är där spelarna får sin största del av utbildning (150-200 tillfällen/år), menar Lyth.
7.1.4 Inget stängt system Thomas Lyth hävdar att systemet för ungdomslandslag inte är en stängd verksamhet, men att det tidigare har varit mer åt det hållet. Då hade de ungdomsförbundskaptener som endast hade personliga kontakter i landet och kunde i princip själva bara se spelarna under en vecka på elitlägret i Halmstad. Det var dåliga förutsättningar att följa spelares utveckling och Lyth berättar hur de kunde förhålla sig:
”Kanske hörde de från Sundsvall eller Sunnaå (exempelvis) om någon spelare som borde tas ut till landskamp, men de som var med förra gången hade gjort bra ifrån sig. Och vad har tränaren i Sunnaå för kompetens att bedöma spelare i ett internationellt perspektiv?”
1998 startade SvFF ett talangutvecklingsprojekt, vilket innebar att de hade 10 deltidsanställda talangutvecklare (ökat till 16 senare) som följde verksamheten ute i distrikten:
”De följer spelarna som bedöms som spännande upp till 19 år. De skapar kontakter, jobbar för att förändra attityd och påverka tränare”.
Thomas Lyth menar att landslagsamlingarna inte är statiska heller, utan att det handlar om 80- 90 spelare som får chansen mellan 15-18 års ålder. Och att det inte är ovanligt att det vid 17 års ålder kommer upp 15 nya spelare som tar någon annans plats. På årgångarna 1982-1987 hade hälften av dem som togs ut hösten när de var 18, enligt Lyth, inte varit All Star Team spelare.
48
Kompletterande statistik, framtaget av riksinstruktör Roland Larsson, bekräftar bilden ovan. I ungdomslandslagsspelandet under 2007 var det i P15 1 av 23 spelare som inte varit med på elitlägret, i P16 6 av 29, i P17 8 av 43 och i P18 9 av 23.
7.1.5 Distrikten vägrar förändra SvFF har försökt sprida kunskap till distrikt om ungdomars utveckling och hur verksamheten skulle kunna förändras, men distrikten är svårpåverkade:
”Vi har bland annat föreslagit att talangutvecklare i varje distrikt skulle få insikt om hur ungdomar utvecklas på ett väldigt konkret sätt, som sedan kunde bli budbärare lokalt. Det köpte inte distrikten, de var inte mogna för det, hade inte tänkt så långt (...) Deras motargument var, lite hårddraget, att ge oss pengarna, det här kan vi sköta bättre.”
Thomas Lyth menar att det inte är något fel att vara duktig när du är 13 eller 15 år, men att det absolut inte är någon garanti för att du är bäst när du är 16 eller 17 år och att det är den erfarenheten de vill sprida. Att det måste finnas ett bra förhållningssätt till både de som kommit långt och de som inte kommit lika långt. Att man skall bygga mer på intresse. Vidare berättar han att zonverksamheten i stor utsträckning, dock inte överallt, innebär att de kallar in de tidigt utvecklade, spelar elva mot elva och plockar ut de som gör bäst ifrån sig. Det är inte bra och borde skötas på ett annat sätt:
”Man borde sätta upp anslag. Är du 13 år och vill lära dig mer om passning, en mot en och göra mål: anmäl dig till det här. Samla dem i mindre grupper, med sina egna tränare och jobba mer med tematräningar, ett begränsat urval av övningar...”
Budskapet skulle vara, ”kom hit om du vill bättre”, och efteråt, ”det här behöver du bli bättre på”. Distrikten tyckte inte att det var en bra idé, utan anser att de kan göra det bättre. Sådana här tematräningar har SvFF arbetat med på landslagslägren i sex år och Skåne har skapat ett liknande system i sitt distrikt. Ett annat problem är att distrikten tävlar mot varandra i för stor utsträckning, istället för att se det som utbildningsverksamhet, menar Lyth.
49
7.1.6 Svårigheten att förutspå utveckling och relative age effect Det är en del av verkligheten att det är svårt att förutspå utveckling och att en del spelare måste väljas ut, hävdar Lyth. Vidare lyfter han fram att det är viktigt att skapa en bra attityd hos spelarna:
”Man får stimulans av att vinna, känner att det går framåt, får glädje av att vinna. Samtidigt är det viktigt att lära sig hantera förluster. Att vinna är en dålig förutsägelse, men viljan att vinna, att ha den attityden, är viktigt. Det är vad idrott handlar om”
Om man flyttar fram ungdomslandslagen till U18 då det börjar bli mer jämnt fördelat mellan kvartalen finns det en risk att talanger väljer andra idrotter. Ett annat problem han lyfter fram är att de tidigare haft distriktsturneringar på juniorsidan vid 17-18 års ålder, men att spelarna då inte släpptes från sina seniorlag. Thomas Lyth menar också att det kanske finns andra aspekter än fysiskt mognad som gör att de tidigt födda på året premieras:
”Har man en trygg miljö hemma är chansen större att tåla problem när de dyker upp. Planerade barn, välkomna barn, får mer kärlek. Kanske är de tidigt födda på året i större utsträckning planerade barn?” Han säger inte att det är så, men att det kan vara så, att ”relative age effect” kan vara väldigt komplext. Vidare menar han att om alla stimuleras lika mycket så kanske det är bättre att vara sent född på året, att kurvan kommer att gå i den riktningen då istället. Att det kommer upp nya spelare när de är 17-18 år betyder, enligt Lyth, att det finns en skapligt bra verksamhet ute i föreningarna, men också att verksamheten för de som kommer med på det spännande tåget är för dålig. Samtidigt hävdar han att om elitföreningar blir ännu bättre på att utbilda spelare innebär det en ökad svårighet för dem som inte är med där från början:
”Att gå från div.3-div.4 vid 20 års ålder och sedan bli elitspelare kommer att bli mycket svårare i framtiden”.
Thomas Lyth delger statistik som visar hur svårt det är att förutspå vilka som når den vuxna eliten. I årskullarna 83-86 har 103 spelare (109 med utlandsproffs inräknade) spelat minst 10 matcher från start i Allsvenskan eller Superettan. 30% av dessa hade inte varit med på elitlägret, ytterligare 30% hade inte varit All Star Team spelare och 60% hade inte varit
50
uppmärksammade bland de 40-60 bästa. Samtidigt säger han att i ungdomslandslagen födda 1991 och 1992 är det en övervikt på spelare födda sent på året. Och att det i seniorlandslaget är cirka hälften av spelarna som har varit ungdomslandslagsspelare.
7.1.7 Talangbegreppet Lyth berättar att de bedömer talanger utifrån fyra olika komponenter: teknik, spelförståelse, fysik och karaktär. De har ingen bra måttstock på de här fyra faktorerna, utan tittar väldigt subjektivt på de hela. Lyth framhåller också att de gett förslag på att ändra definitionen av talang:
”Talang är goda förutsättningar, fallenhet för, det står i ordlistan. Men att vara talang är också att under flera år visat att man är beredd att träna för att utveckla sina färdigheter. Egentligen kan man inte vara talang förrän i 18-19 års ålder...”
Claes Eriksson kommer med ett instick om hur svårt det är med fotboll, att det är en väldigt komplex idrott i jämförelse till många idrottsgrenar:
”Om man inte är tillräckligt snabb kanske du kan kompensera det med något annat, det finns så många olika variabler inom fotboll. Simning exempelvis, där är talang lättare att definiera”
De lyfter också fram att det snackas alldeles för mycket elit på ungdomssidan, att det inte är bra, att det hela borde avdramatiseras.
7.1.8 Fotbollsakademier När det gäller fotbollsakademier, enligt min definition fotboll på högstadienivå (eller redan på mellanstadienivå) för talangfulla fotbollsspelare, lyfter Thomas Lyth främst fram att det inte finns några vettiga träningsförhållanden i stora delar av Sverige från november till mars. Att det måste byggas fler fotbollshallar för att hänga med i den globala konkurrensen:
”I Stockholm (en miljon invånare) finns en liten fotbollshall och en stor. I Örnsköldsvik (60 000 invånare) finns sju hockeyhallar. Hockeyspelare skulle aldrig träna eller spela på utomhusrink. Om man kan bygga 300 hockeyhallar, som kostar 2-3 gånger mer, 10-15 gånger
51
mer i drift, varför då inte bygga 600 fotbollshallar, för 10 miljoner styck, halva hallar? Det handlar om en attitydfråga.”
Enligt Thomas Lyth finns det 70-80 skolor med fotboll på högstadiet. Han har en del tankar om att at bort fotbollsinriktningen på gymnasiet och ha idrottsklasser från årskurs 4 istället. Att om man bara sysslar med fotboll slår man ut andra idrotter, samtidigt som det är bra med allsidig träning:
”Många är vrak vid 35 års ålder, har problem med ljumskar, axlar, för att det varit för ensidig träning. Fler idrotter bygger upp kroppen bra. Det är också bättre politiskt för idrotten, om någon väljer handboll vid 14-16 års ålder gör det inte mig något, men fotboll är roligast så de flesta kommer att välja det”.
Thomas Lyth uttrycker även åsikter kring Riksgymnasieverksamheten och att den borde certifieras. Att de inte kan ta ut 10 spelare till Norrköping och Sundsvall och tro att de prickar rätt, utan att verksamheten måste spridas. Förslaget har dock inte kunnat genomföras på grund av lagstiftning:
Det står i någon lag att riksidrottsgymnasium skall finnas på vissa orter. Det behövs en lagförändring (...) Men skolorna är oerhört intresserade, det blir en kontinuerlig fortbildning av skolinstruktörer, träning med fokus på att utveckla individen och inte nödvändigtvis matchspelande”.
Dessutom anser han att riksidrottsstödet, som idag går till lärarlön, borde gå till att förbättra förutsättningarna för spelarna.
7.1.9 Elitprojektet Ett elitprojekt i SvFF:s regi, på uppdrag från Svensk Elitfotboll (SEF, en organisation bestående av de 32 elitföreningarna inom svensk fotboll), har startat. Det övergripande målet är att utveckla elitföreningarna för att få klubbarna att nå fler framgångar i Europa, men på samma gång ta hänsyn till svensk fotboll i stort. Projektet består av fem olika delar: elitföreningen som sådan måste utvecklas, fortbilda och utveckla dagens elittränare, en ny omarbetad tränarutbildning (morgondagens elittränare), talangutveckling och en organisation
52
för helheten (i elitföreningar finns bara 10% av spelarna). Tre föreningar har valts ut - IFK Göteborg, Brommapojkarna, Helsingborgs IF - för att vara förebilder och skapa en exemplarisk verksamhet underifrån och upp. De med mest erfarenhet, högst utbildning och med störst insikt i de olika föreningarna är involverade i projektet. Arbetet börjar uppifrån med A-laget och går nedåt:
”Hur skall det se ut när A-laget spelar, vilka krav på spelarna i A-laget, vad skall de kunna, hur skall de få de kunskaperna? Sedan tittar man nedåt, det skall finnas träningsprogram från början i ungdomsverksamheten”
Alla ungdomstränare får ett träningsprogram, en riktlinje för utbildning av spelare, och måste följa det. Lyth menar att ungdomstränarna delvis blir överkörda, men att de sedan är med och utvärderar och diskuterar. SvFF kommer inte att säga till hur föreningarnas verksamhet skall se ut i detalj, men det finns en styrning, vissa riktlinjer föreningarna måste verka inom:
”Vi har inget facit, föreningarna bestämmer själva hur deras facit skall se ut, hur arbetssättet ska vara. Det finns ett koncept som ska följas, men innehållet skapar föreningarna själva.”
Sedan är tanken att föreningarna skall sprida information, lokalt i distrikten, om hur de arbetar med sin utbildningsverksamhet. De utvalda klubbarna får ett visst bidrag men måste lägga in minst lika mycket själva, kanske dubbelt så mycket, hävdar Lyth. SvFF har efter besök i Allsvenska föreningar valt ut de mest lämpliga av de många som var intresserade att vara med:
”Några faktorer som varit avgörande är; 1) insikten i styrelsen om vad man kan uppnå med det här långsiktiga arbetet, de som bestämmer är viktiga; 2) hur långt har de kommit, blir kanske ingen effekt förrän om tio år, men om man kommit en bit på väg är chansen större att man når resultat tidigare; 3) engagemanget för det i föreningarna.”
Att elitprojektet har varit attraktivt bland föreningarna är det faktum att SvFF fått motta brev från föreningar som undrar varför inte de blivit utvalda ett bevis på. Det är dock inga hemligheter med vad de utvalda föreningarna ska jobba med, och de är bara en liten del av hela elitprojektet:
53
”Det innefattar 12 heltidsanställda riksinstruktörer, 48 spelarutbildare, ekonomiskt stöd till distrikten (15 miljoner om året) (...) 30 % arbete med elitföreningar, 30% med distriktens.
7.2 Intervju med Ulf Carlsson, Göteborgs fotbollförbund
7.2.1 Generellt kring selektion Ulf Carlsson pratar väldigt mycket om hur svårt det är att förutspå vilka ungdomsspelare som blir bra i slutändan, att tidig selektering kan vara negativ ur ett talangperspektiv och framförallt när det gäller social fostran vilket är ungdomsidrottens huvuduppgift. Han exemplifierar det hela på följande sätt:
”Jag tror att ÖIS har haft 70 spelare födda -91 i sin verksamhet. Tror att en finns kvar. Var tog de övriga 69 vägen? Ofta hör man hur föreningar har fått lägga ned lag eftersom de blir av med sina bästa spelare tidigt. Ledarna tröttnar, spelarna tycker det är tråkigt och droppar ut, tidigare har de vunnit många matcher men nu börjar de förlora alltmer. Lagen jobbar ofta väldigt enskilt i sin förening och det uppstår då ett hål i föreningen. Och i slutändan blir det inget av selekteringen ändå. Det har bara skadat den sociala fostran.”
Han betonar också det faktum att ju längre i puberteten du kommer, desto bättre blir träffsäkerheten i att välja rätt spelare. Att tidig selektering blir som ett ekorrhjul, med tankesättet ”om vi inte tar honom tar någon annan honom”, som inte är bra för någon.
Det blir ofta ett stort tapp från pojk till junior och sedan räknar man med att övriga spelare hamnar i andra föreningar, hävdar Carlsson. Föreningar locka till sig spelare och satsat hårt på dem, sedan är de inte värda någonting mer. Speciellt invandrarkillar och dess föräldrar har också många gånger en tendens att vilja vara där det är bäst vilket också kan medverka till en tidig flytt till en annan förening, menar Carlsson. Budskapet från Göteborgs Fotbollförbund till spelare och deras föräldrar är att vara försiktiga med att byta förening tidigt med tanke på statistisk sanning:
” en av tio, en av femton flyttas upp till juniortruppen. Övriga åker ut. Föräldrar tänker att det inte händer dem, att deras pojke är så bra. Sedan blir de besvikna. Men det visste ni väl
54
från början, det sa vi, en av tio, en av femton. Folk är inte rationella. Vi ska försöka bli ännu tydligare med statistik”.
Han menar också att många killar som får negativt besked också får en negativ bild av fotbollen. De har satsat mycket men tröttnar.
7.2.2 Om det nationella selektionssystemet Distrikten måste leverera sina 16 bästa 15-åringar till Svenska Fotbollförbundets elitläger. Uttagningen till detta börjar ett år tidigare. Detta är ett system som inte tilltalar Carlsson:
”Det är alldeles för tidigt. Man bör vänta åtminstone ett år. Tills man börjar på gymnasiet då spelarna hunnit längre i puberteten och då det också blir en naturlig koppling till fotbollsgymnasium.”
Samtidigt menar han att när man är med i en gemenskap, i detta fall FIFA/UEFA, får man acceptera grundstrukturen som finns med ungdomslandslag. Deras uppgift blir då, eftersom träffsäkerheten är så pass låg, att förmedla till killarna att de inte skall deppa för att de inte kommer med. Ur ett talangperspektiv tycker han emellertid att de yngsta ungdomslandslagen är ett ineffektivt system:
”Det är så tydligt att de tidigt födda gynnas. Det finns ingen anledning att lägga så mycket krut på en så liten grupp.”
Ulf Carlsson ställer sig helt oförstående till den kritik som kommer från SvFF genom Thomas Lyth, om att distrikten tänker alldeles för kortsiktigt, att selektionen är i för stort centrum istället för en långsiktig utbildningsplan. Han menar tvärtom; att budskapet från SvFF enbart handlar om elit:
”Budskapet är att bevaka 60 gruppen (de landslagsaktuella, min anm.), vi vill ha talangerna, leta upp dem. Det är aldrig något annat budskap än elit. Budskapet är att de vill ha dem i 60 gruppen, att vi ska se till att de får bra träning”.
Han menar att om du skall bli sedd idag som ungdomsspelare måste du vara med på elitlägret
55
och distriktsverksamhet. Annars måste du gå till en elitförening och bli en del av tipselitverksamheten. Talangutvecklarna koncentrerar sig endast på 60-gruppen. Ulf Carlsson menar att vi behöver ett bredare perspektiv. Och berättar att distriktsturnering för 17 och 18- åringar är på väg att införas igen.
7.2.3 Miljö för talangutveckling Ulf Carlsson lyfter fram Sveriges unika idrottssystem, med konceptet idrott åt alla, att alla skall få vara med, som grunden bakom framgångar på elitnivå. Han vill att vi ska ta det lugnt med ungdomarna och värna om talangmiljöerna:
”Medelstora orter med bra fotbollskultur är väldigt viktiga. Division 2-3 föreningar, med en bra koppling mellan ungdomslag och senior lag, är viktiga för svensk fotboll. Ställen där kulturen säger att är man där så blir man bra.”
Han tycker att svensk fotboll tyvärr är på väg därifrån. Att vi tittar mer hur det ser ut i resten av Europa och följer dem:
”Det är ett tecken på dåligt självförtroende. Vi borde slå vakt om vår egen modell mycket hårdare.”
Han menar att dubbelidrottande är bra, att det gör dig som spelare bättre grundtränad. IFK Göteborg pratar om mängden träning, att det krävs 10 000 timmar, men det bör vara allround träning i så fall, mer än en idrott, menar Carlsson. Efter att ungdomarna blivit 16 tycker Ulf att det är rimligt att ägna sig åt endast en idrott. Nivågrupperingar och uppflyttning av spelare som kommit långt i sin utveckling anser Ulf vara bra, men att man skall vara försiktig med att permanenta uppflyttningar:
”Är du 15 år bör basen vara 15 års laget. Du kan flyttas upp i 16 års laget, ta med dina intryck ned, att släppa bollen snabbare till exempel och agera utefter det i 15 års laget. Man ska vara försiktig med att permanenta eftersom utveckling sker så olika”
Han menar också att uppflyttning av spelare kan innebära att den spelare det berör kan få fler träningar i veckan. Exempelvis tre träningar med j-laget och två träningar med A-laget.
56
Uppflyttning kan ske över fler steg, exempelvis från P16 till A-laget men då är det viktigt, betonar Ulf, att spelaren ifråga inte även spelar i j-laget. Att förflyttningar bara sker mellan två nivåer, det blir för mycket annars. En annan faktor Ulf lyfter fram som viktigt är att det finns olikhet i träningarna, att man inte gör samma saker hela tiden.
7.2.4 Mängden träning och fotbollsakademier Ulf Carlsson tycker att IFK Göteborgs startande med fotbollsakademi redan i årskurs fyra är för tidigt. Samtidigt ställer han sig tveksam till nödvändigheten av den stora mängden träning:
”Det kan bli för lite skillnad mellan träning och match. 8-9 pass i veckan innebär att förmodligen kvalitén blir sämre.”
Att tidigt samla alla duktiga spelare på samma ställe är han också frågande till:
”Hur får du fram tio bra rosor? Sätter du alla i samma grupp får du kanske bara fram en riktigt bra spelare”
Han menar också att man utvecklas bäst mot spelare som är på ungefär samma nivå. Att jämna matcher är bra, liksom det kan vara bra att vinna stort ibland och förlora ibland. Han menar att det är karaktärsdanande. Han lyfter också fram spelare, Henke Larsson och Kim Källström exempelvis, som är i fotbollens världselit utan att ha varit med i akademier och därför rimligtvis inte tränat den stora mängden. Vidare konstaterar han:
”Om det skulle vara så viktigt att vara med i tidiga satsningar kommer det visa sig på seniornivå; att väldigt många är födda januari-mars”.
7.2.5 Distriktets egen verksamhet för talangutveckling Göteborgs fotbollförbund börjar sin talangutveckling/spelarutbildning vid 12 års ålder. Det är ingen selektion, utan vilken spelare som helst får anmäla sig. Utbildningen sker vid 5 tillfällen per år och är uppdelat i sex olika zoner. Denna utbildning sker upp till 19 års ålder och sker utifrån en strukturerad matris för spelarutbildning som visar vad det skall vara fokus på i olika åldrar. Från 14 års ålder skall föreningarna skicka de spelare som är intresserade och träningsvilliga - de kan vara hur dåliga som helst. Det är stort fokus på bredd:
57
”Syftet med hela utbildningssystemet är att motverka selektering, få fler att stanna längre och undvika för tidigt klubbyte”.
I ett dokument om denna utbildning, benämnt ”spelarlyftet”, framkommer citat som ”om vi får flest möjliga fotbollsspelare att hålla på så länge som möjligt, så blir flest så bra som möjligt” och talang benämns som ”en intresserad ungdomsspelare som är träningsvillig”. Varje utbildningsår avslutas med en zonlagsturnering där inga distrikts eller landslagsspelare får vara med. Ulf Carlsson lyfter samtidigt fram att de har bra kontakt med de stora distrikten i söder och vet att det finns ett liknande tänk men att Skåne kanske är lite mer elitinriktat. Samtidigt menar han att det finns en annan attityd i Stockholm, som han benämner Brommapojkarna-syndromet:
”Där uppe är det väldigt viktigt att ha bra lag i tidig ålder. Det tilltalar inte mig.”
7.3 Intervju med Calle Andersson, Smålands Fotbollförbund
7.3.1 Generellt kring selektion Barn/ungdomar utvecklas olika och därför är det viktigt att ligga brett, att ha mycket uppföljningsläger som innebär ständiga chanser för spelare att visa upp sig, menar Calle Andersson:
”Ju fler exempel som görs på spelare som kommer fram sent, desto mer öppet utbildningssystem och uppföljningsläger kommer det att bli”.
Samtidigt menar han att den största talangen är viljan att träna och utvecklas. Att mycket är upp till individerna själva, att inte ge upp under resans gång. Han lyfter också fram närmiljöns betydelse för spelare, att det är den som måste vara riktigt bra och de jobbar mycket för att den skall vara bra.
7.3.2 Om det nationella selektionssystemet Kritiken från Thomas Lyth, att det är för lite utbildningstanke på distriktsnivå och för mycket fokus på uttagning, håller han inte med om:
58
”Visst, här finns det en svår balans i systemet med ungdomslandslagen. Vi blir tvingade att ta ut 16 spelare till elitlägret, men vill ändå ligga väldigt brett. Elitlägret framförallt tycker vi är tidigt. Det byts ut i snitt fem spelare mellan elitpojklägret vid 15 års ålder och distriktscupen vid 16 års ålder.”
Han säger att kanske vissa instruktörer, som de måste prata med, har för mycket matchtänk. Smålands fotbollförbund har en ambition om att gå långt i distriktscuper och ha många landslagsspelare. Budskapet från SvFF är att bevaka 60-gruppen, de landslagsaktuella, men de väljer att bevaka fler spelare. Samtidigt väljer han att ha en (…) resonerande hållning. Han lyfter fram att elitpojklägret är en stor manifestation för svensk fotboll, att man måste se det ur den vinkeln också. Han menar att ungdomslandslagsverksamheten är bra för dem som är där, men att han samtidigt är övertygad att det finns mer spelare som är minst lika bra än de som är där. Att det är väldigt små marginaler som avgör.
”En spelare, anfallare, var på gränsen till smålandslaget som forward. Sedan spelade han högerback på elitlägret, och idag är han kanske Sveriges bästa högerback i den åldern.”
De har också haft tankar om ett elitläger 2 istället för distriktscupen. Angående ungdomslandslagen menar han att det är svårt att säga vad det ger, att det inte finns några sanningar och att det finns skillnader från åldersgrupp till åldersgrupp:
”Ett år kanske alla i U18 landslaget har varit på elitpojk. Varje år är nya förutsättningar. I slutändan är det väldigt mycket upp till spelarna själva”.
7.3.3 Miljö för talangutveckling När det gäller hur en bra miljö för talangutveckling skall se ut menar han att det kan variera:
”Man utvecklas olika, kan utvecklas i olika miljöer, på olika sätt. Det finns inga sanningar, skiljer mycket mellan person till person”.
Samtidigt måste den specifika träningen, utbildningen, vara bra och de jobbar ut mot föreningar för det skall vara bra ur denna aspekt. Han lyfter också fram att Småland är ett stort
59
distrikt med många olikheter och förutsättningar. De har Jönköping, Växjö och Kalmar med elitfotboll, sedan många ställen där det finns division 2 och division 3 lag.
”De som gör tidig A-lagsdebut ligger ofta lite före, det ser vi i distriktsverksamheten. De som spelar i pojklag tar inte för sig på samma sätt”
7.3.4 Mängden träning och fotbollsakademier När det gäller träning har de funderat en del kring hur mycket, vad och när. Han berättar att det fanns en högstadieskola med fotbollsprofil (fri anmälan), med 4 träningar i veckan, och att många av dem som gick där inte sökte till fotbollsgymnasium. Nu har gått ned i antal pass:
”Det kan bli för mycket för en del ungdomar. Hur mycket man vill träna kan bero på hur det går i sin förening, hur lång man går där osv. De som orkar träna, ligga i, de når oftast längst.”
Samtidigt menar han att det är svårt att säga någon siffra på vad som är lämpligt:
”Det är väldigt individuellt, många lyckas utan att träna så mycket. Det är viktigt att inte träna för att tränaren säger det, utan träna för att man vill bli bättre. Att man som spelare måste ha det tänket, slår du 100 passningar räcker det inte att koncentrera dig på bara 50% av dem.”
Angående att idrotta med mer än en idrott är det upp till den enskilda spelaren (policy finns i fotbollens spela, lek och lär”. De är försiktiga med att säga att nu måste du välja fotboll, men i 15-16 års ålder bör man fundera på vilken idrott man lägger mest tid på.
När det gäller fotbollsakademier, fotboll och skola i samspel, är deras grundinställning positiv:
”Vi samlar in uppgifter från skolor och hjälper till att marknadsföra det.”
7.3.5 Distriktets egen verksamhet för talangutveckling Småland har delat upp sig i tolv olika utbildningszoner. Vid 12 års ålder har de en så kallad
60
tematräning som är öppen för alla (brukar vara runt 700 killar). Det är föreningarna som anmäler spelare, det kan vara allt från 5-15 spelare från en förening och det sker ingen uttagning. Även tränarna i respektive förening kommer dit:
”Vi vill utbilda dem i vårt tänk”.
Vid trettonårsålder har de tre utbildningstillfällen, varav tränarna i respektive förening är med på den sista. Även här är det fri anmälan. Senare på vintern har de ett uppföljningläger för de spelare som vill.
Vid 14 års ålder har de ett utbildningsläger (ca 950 killar i tolv zoner) varifrån de tar ut 18 spelare från varje zon. De går vidare till Smålands motsvarighet till elitpojklägret . De som inte går vidare har möjlighet att vara med på ett exakt likadant läger med samma instruktörer senare på sommaren. Sedan har de ett sista läger, innan distriktsverksamheten börjar.
De har många uppföljningläger för att ge chansen för spelare att komma in i distriktsverksamheten och bli ”upptäckta”:
”Från division 2 och uppåt kan du betraktas som upptäckt. Tränare i division 3,4 och 5 kan nominera spelare från åldern 16-19 år till uppföljningsläger. Vi har två läger per år, för att stimulera dem”.
För att se till att verksamheten till distrikten är öppen är spelarutbildare och lokala talangutvecklare, och deras samspel, viktigt. Det finns en lokal talangutvecklare i varje zon och spelarutbildaren är kontakten uppåt mot distriktsverksamhet/landslagsverksamhet.
”Det är viktigt att få ut de lokala talangutvecklarna på matcher, konstaterar Calle”
De har också skapat något som kallas för fyndrutan:
”Dit kan föreningar, tränarna, föräldrar eller spelaren själv anmäla sig. Sedan kommer vi och tittar. Ibland har det dykt upp ett riktigt stjärnskott”
61
När det gäller distriktsverksamheten ligger de väldigt brett, menar Carlsson. De börjar med 60 spelare och har sedan 30 spelare per läger. De har också ett stort läger efter elitlägret, där de bjuder in spelare som inte var med på distriktslägret. Calle Andersson betonar också vikten av att ha bra kontakt med föreningar och dess tränare, eftersom närmiljön är det absolut viktigaste:
”Närmiljön måste bli bäst. Vi har 12 spelarutbildare som kommer att erbjuda sig att träffa alla föreningar och prata om spelarutbildning, ge exempel på övningar osv. Vi får inte bli någon isolerad verksamhet.”
7.4 Intervju med Lars Eiswohld, Skånes Fotbollsförbund
7.4.1 Generellt kring selektion Lars Eiswohld betonar vikten av att ligga väldigt brett och att följa många spelare högre upp i åldrarna. Utbildning lyfts fram som centralt och det vitala i att närmiljön för spelarna är bra:
”Det är föreningarna som gör 90% av jobbet. Vi har även med spelarnas tränare på våra första utbildningsläger. Den kopplingen är viktig”.
Eiswohlds känsla är att det är ganska lite omsättning av spelare mellan olika föreningar i Skåne under de unga tonåren. Vid första distriktslägret är väldigt många spelare representerade och att det först 2-3 år senare sker en större spelaromsättning:
”Elitklubbarna har bra koll och plockar intressanta spelare vid 16-17 års ålder”
7.4.2 Om det nationella selektionssystemet Angående ungdomslandslag tycker han att 15 år är lite för tidigt:
”Jag ser inget problem i att skjuta på det, det får stå för mig och inte för Skånes FF, men jag tycker det är tveksamt ta ut landslag till 15 år. Har svårt att se vad det är för gagn med det. ”
Samtidigt kanske Svenska Fotbollförbundet också tycker det, men att de sitter fast i hur strukturen med ungdomslandslag ser ut med VM och EM och att det kanske inte vore bra att
62
inte vara med i U17 VM/EM:
”Instruktörerna kanske lär sig. Det kan vara en viktig erfarenhet för dem, vet faktiskt inte”.
Han menar också att det är en resursfråga, att om pengarna som läggs på ett ungdomslandslag skulle fördelas på distrikten så skulle det bli väldigt lite pengar.
När det gäller elitpojklägret ser Skåne inte det främst som ett uttagningläger, utan mer som en manifestation av svensk fotboll: ”Alla är där och vi tycker det är riktig roligt. Det är stimulerande, att möta andra människor, en upplevelse”
Eiswohld lyfter också fram elitpojklägret som en viktig marknadsföring av den svenska fotbollen. Han menar att det lägret kan göra att många väljer att satsa på fotbollen. Han menar att om exempelvis ishockeyn hade haft något motsvarande utan att fotbollen hade haft något, skulle de ha varit i underläge.
Att det skulle vara små marginaler som avgör vem som går vidare till elitpojklägret håller han inte riktigt med om: ”8-10 spelare är vi rätt överens om i 16- gruppen. Sedan finns det kanske en gråzon från spelare 13-16. Vi brukar ha med 6-8 spelare till Bosönlägret (första landslagssamlingen, min anm.) och vet att de är bäst just då.
När det gäller vilket år man skall börja med ungdomslandslag tycker han är svårt att säga, men menar på att ungdomslandslag vid 18-19 års ålder måste vara bra:
”Att vara med där, i den miljön vid denna ålder, måste vara viktigt, stimulerande och utvecklande”
Av de fyra skåningar som är med i dagens U18 landslag har endast en varit med på elitpojklägret, berättar Eiswohld.
63
7.4.3 Miljö för talangutveckling När det gäller en bra miljö för talangutveckling finns det olika vägar att gå för spelare, menar Eiswohld och exemplifierar: ”Man kan vara kvar i Lödde (div,3), träna mycket och spela med A-laget. Men du kan inte spela med juniorlaget, det är för dålig träningsmiljö, då är det bättre att vara i en elitklubb. Många instruktörer är väldigt inne på det här att det är bra med tidig A-lagsdebut”.
Om du är 15 och spelar i ett A-lag, i division 4 med bra tränings- och matchmiljö, tränar 3 pass i veckan med A-laget och något pass med juniorlaget, kan det vara bra, menar Eiswohld. Det är inte nödvändigt att tillhöra en elitklubb.
Eiswohld lyfter också fram den mentalitet hos spelare som kommer fram i svenska miljöer som positiv.
”Klubbar vet vad de får när de köper svenska spelare. De gör alltid sitt bästa, är lojala och kämpar alltid.”
7.4.4 Mängden träning och fotbollsakademier Lars Eiswohld har inga direkta tankar om mängden träning som är motiverad.
”8-9 pass känns spontant ganska mycket. Men det beror på så mycket. Vill veta mer, hur de tränar, ta del av utvärderingar, forskning osv.”
När det gäller att hålla på med mer än en idrott ser han inga problem med det, såvida spelaren själv känner att han orkar det. Som exempel nämner han att i en tipselitverksamhet förväntas man träna sju pass i veckan, och att det då blir svårt att orka med något mer.
Skåne är generellt positivt inställda till fotboll i kombination med skola, något de sprider information om, men att mängden träning har de ingen åsikt om i nuläget.
7.4.5 Distriktets egen verksamhet för talangutveckling Skånes Fotbollföbrund börjar sin spelarutbildning vid 13 års ålder. Föreningarna väljer de spelare de tycker är bäst i nuläget. De har fyra läger per år för 13 åringar, alla är med hela
64
tiden, och totalt rör det sig om 900 pojkar uppdelat i nio olika zoner.
Vid 14 års finns det första uttagningslägret som mynnar ut i 16 spelare till elitpojklägret. I övrigt fortsätter den lokala talangutvecklingen, nu rör det sig om ungefär 400 pojkar som är uppdelade i nio zoner och har 5 träffar per år. Lars Eiswohld menar att de hela tiden skjuter på det:
”Tidigare hade vi uttagning vid 13 års ålder, men det är helt meningslöst att hålla på med sånt då”
Tanken är att den lokala talangutvecklingen skall pågå tills du är 18 år. Distriktslagen som de har vid 16, 17 och 18 års ålder exkluderar spelare i elitklubbar, allsvenskan och superettan, eftersom de redan antas få väldigt bra träning i sitt klubblag.
”För en del föreningar är distriktsverksamheten väldigt viktig. Att elitklubbarna inte är med öppnar dörrarna för andra. 40 nya som mår bättre av det”
I åldern 16-17 spelare har de verksamhet för 200 spelare och vid 18 års ålder handlar det om 40 spelare. De håller koll på fler spelare än tidigare:
”Tidigare hade vi 40-60 spelare runt distriktslägerna vid denna ålder. Nu når vi 5 gånger fler”.
Lars Eiswohld har också tankar på att utbildningsverksamheten för 13 år skall försvinna helt.
65
8. Analys 8.1 Samspelet inom svensk talangutveckling Det är uppenbart att det inte råder fullständig enighet om hur den centraliserade talangutvecklingen skall organiseras och bedrivas inom svensk fotboll. Om man utgår från Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell kan sägas att spelarens makronivå i utbildningssystemet, SvFF genom Thomas Lyth137, berättar hur de har förändrat sin verksamhet mot en betydligt större bredd och med mer fokus på utbildningsverksamhet. Samtidigt berättar han hur de har försökt påverka distrikten i en liknande riktning men att de är otroligt svårpåverkade och att verksamheten i distrikten tvärtemot deras egen har för mycket fokus på selektion och för lite på utbildningsverksamhet, medan de intervjuade distrikten138, exonivån i utbildningssystemet, inte känner igen sig i detta. De menar att de av SvFF snarare blir tvingade att ta ut 16 spelare till elitpojklägret men att de annars vill ligga väldigt brett med sin talangutveckling.
Samtidigt skall sägas att det finns tydliga nyansskillnader i distriktens sätt att möta kritiken från SvFF, där Göteborgs Ulf Carlsson framstår som den största kritikern mot de yngsta ungdomslandslagen. Calle Andersson på Smålands Fotbollförbund har en mer försiktig hållning, slår fast deras roll i systemet, deras uppgift, men säger också att de framförallt tycker att elitpojklägret ligger väldigt tidigt. Lars Eiswohld på Skånes Fotbollförbund menar att ungdomslandslagen kan vara bra för instrukörerna, som kan dra nyttig erfarenhet, men tycker personligen att 15 års-landslaget är för tidigt, att han har svårt att se vad det är för gagn med att ha det. Man skall komma ihåg att Lyth i sin kritik mot distrikten reserverar sig med att det finns undantag, att Skåne är ett sådant, men enligt Ulf Carlsson finns det ett bra samspel distrikten emellan i södra Sverige och att alla har liknande distriktsverksamhet för talangutveckling.
Samspelet mellan föreningar (micronivå), distrikt (exonivå) och SvFF (makro), och förändringar som har gjorts eller som kommer att göras, är naturligtvis intressant för den enskilde spelaren. Beroende på spelarens utveckling ges den olika förutsättningar genom att den får ta del av olika mycket utbildningsresurser. En tidigt utvecklad och bra spelare går igenom många steg i det nationella selektionssystemet, medan en senare utvecklad spelare
137 Lyth, Tomas, s 46-48 138 Carlsson, Ulf; Andersson, s 54; Andersson, Calle, s 57-58 66
inte gör det. Den intressanta frågan, och det direkt avgörande för om systemet i sin nuvarande form skall anses vara motiverat och effektivt, är vad det i slutändan ger i form av spelare till vuxeneliten och vad det kan tänkas ha mist på vägen, som Tomas Peterson argumenterar om.139 Den naturliga följdfrågan är vad det bör ge för att det skall anses vara motiverat och det är väldigt komplext och något som kan diskuteras mycket. Det intressanta är de förändringar som har ägt rum de senaste åren. Det är uppenbart att svensk fotbolls centraliserade talangutveckling, och även SvFF:s tankar om talangutveckling inom svensk fotboll i stort, har gått i forskningens riktning för att förhålla sig till problematiken kring relative age effect på ett bättre sätt. Om det är på grund av forskningen, på grund av egna insikter från svensk fotbolls sida, eller som jag finner mest rimligt, en kombination av båda delar, kan det bara spekuleras kring. En annan aspekt, som troligtvis har varit betydande, är ökade resurser för talangutveckling. Även på distriktsnivå har det uppenbart skett en förskjutning mot en större bredd och mer fokus på utbildningsverksamhet. Inte minst är kopplingen mellan föreningar och distrikt tydligare än förut, där spelarnas tränare också är med på utbildningsverksamheten vilket i förlängningen kan innebära att den vardagliga träningsmiljön för spelare i föreningar kan bli bättre.
8.2 Makronivå försöker påverka exo- meso- och mikronivå Den svenska organiserade idrotten under Riksidrottsförbundet (RF), under vilket svensk fotboll verkar, utgör med sitt mål, ”idrott åt alla”, en bra grund att bygga talangutveckling på. Den svenska idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse och byggs upp av ideellt engagemang. De cirka 600 000 som av RF beräknas ha ett eller flera ledaruppdrag inom svensk idrott, varav de allra flesta utan att få någon ersättning överhuvudtaget, är grunden för att det finns cirka 22 000 idrottsföreningar i Sverige140 och en förutsättning, tillsammans med det statliga stödet till idrotten, för att RF:s mål skall te sig realistiskt. Alla som vill vara en del av idrotten skall få vara en del av idrotten - Sveriges upplägg är att betrakta som unikt i världen - och det är, i mina ögon, en stor orsak till att ett litet land som Sverige ständigt når stora framgångar internationellt i många olika idrotter. På detta sätt kan urvalet från vilka utövare når eliten vara stort i förhållande till antalet invånare i Sverige. Det är också detta Ulf Carlsson141 refererar till om vad som ligger bakom Sverige framgångar inom fotboll.
139 Peterson, 2004 140 Statistik från RF:s hemsida, http://www.rf.se/templates/Pages/InformationPage____359.aspx 141 Carlsson, s 55 67
Detta gäller inte minst för fotboll, som 2006 innefattade 3 266 föreningar, runt en miljon medlemmar varav cirka 500 000 var aktiva spelare och med detta utgör en tredjedel av den samlade svenska idrottsrörelsens aktiviteter och är det största specialförbundet inom svensk idrott.142 Den svenska idrottspolitiken, från stat och RF, kan utifrån Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell betraktas som institutioner på makronivå som påverkar exo- meso-, mikronivå och i förlängningen indirekt den enskilda idrottsutövaren; det finns generellt goda förutsättningar att börja idrotta.
De generella problem som Thomas Lyth lyfter fram med talangutveckling i stort143, och som naturligtvis inte är unikt för fotbollen, är emellertid också kopplat till den svenska idrottsrörelsens uppbyggnad. Det ideella engagemanget innebär att kunskapen och kompetensen som ledarna har många gånger kan vara bristfällig när det gäller barn- och ungdomars utveckling samt lämplig fotbollsträning vid olika åldrar. Inget konstigt i sig, och inget ont om de ideella ledarna - tvärtom, de är viktiga för svensk fotboll - men eftersom det är oavlönat arbete kan ingen professionalism utkrävas. Många av ledarna har troligtvis en högre kompetensnivå i det yrke de verkar inom. Ideellt engagemang innebär naturligtvis inte per automatik en låg kompetens, absolut inte, men generellt sett kan det antas att professionella yrkesutövare är bättre.
Istället är det framförallt de anställda inom fotbollsrörelsen, på olika nivåer, som har till uppgift att eftersträva en utveckling i rätt riktning. SvFF, som också måste betraktas som en organisation på makronivå, hävdar att de försöker påverka framförallt distriktsförbunden (exonivå) till en bra verksamhet för talangutveckling, men även den enskilda föreningen, tränare, föräldrar (spelarnas mikronivå) och indirekt även interaktionen mellan de olika mikrosystemen (mesonivå). Naturligtvis har även distrikten en stor potentiell påverkansroll på meso- och micronivå.
Att det är svårt att sprida information till alla och att det går långsamt, som Lyth framhåller144 , känns logiskt. Att SvFF försöker verka som förebild låter sunt, de förändringar som har
142 Statistik från SvFF:s hemsida, http://www.svenskfotboll.se/t2svff.aspx?p=152178 143 Lyth s 45-46 144 Lyth, s 45-46 68
gjorts145 har säkerligen haft en viss positiv inverkan på talangutveckling, men fortfarande förespråkar jag diskussion kring fler förändringar på en övergripande strukturell nivå. Det är också det som den här analysen kommer att inrikta sig på - jag ser det huvudsakligen som ett underlag för debatt.
8.2 Spridning av kunskap och attityd till distriktförbunden Om zonverksamheten i princip endast handlar om, som Lyth hävdar146 , att ta in de tidigt utvecklade, spela elva mot elva och plocka ut de spelare som gör bäst ifrån sig är det ett väldigt kortsiktigt tankesätt (att nå framgång på ungdomsnivå) och sänder helt fel signaler till både spelarna och deras föreningar. Distriktsförbunden är en paraplyorganisation för föreningarna i de olika distrikten och bör verka som förebild - vid ett sådant här scenario är de istället avskräckande exempel på hur selektion av spelare, vid en tidpunkt det är oerhört svårt att förutspå spelarnas utveckling, är klart överordnat utbildningsverksamheten som endast består av matchspel. En sådan verksamhet innebär att föreningarna skickar de spelare de tror kan hävda sig bäst i matchspel. Med andra ord är det stor risk att många små spelare väljs bort just för att de är små och får svårt att hävda sig i matchspel. Utbildningsverksamheten på distriktsnivå är, med detta upplägg, väldigt begränsad och spelarna får förlita sig till att den utbildning de får i sina föreningar håller en tillfredsställande nivå vilket långt ifrån är en garanti (Lyths resonemang under rubrik 7.2 och mitt resonemang under rubrik 8.1). Nu skall sägas att det är tveksamt, med tanke på intervjuerna med distrikten147, att det ser ut så här i särskilt många distrikt.
8.3 Svårigheten att förutspå - satsa på en bredare ungdoms”elit” Det är svårt att förutspå unga fotbollsspelares utveckling, men hur skall man förhålla sig till det? Är det så svårt att all selektion och spetsning av spelare i de tidiga tonåren bör betraktas som onödig, att det bara sänder fel signaler till spelare, är slöseri med resurser och ett ineffektivt system? Så enkelt vill inte jag hävda att det är, det är snarare väldigt komplext. Det hela kan exemplifieras inom svensk fotboll med två spelare som kan betraktas som ytterligheter. Å ena sidan Alexander Farnerud, den extrema talangen, som redan innan tonåren var exceptionellt tidigt utvecklad, debuterade i Allsvenskan vid sjuttonårsålder, debuterade i
145 Lyth, s 46-47 146 Lyth s 48 147s 53-64 69
A-landslaget och blev utlandsproffs vid artonårsålder. Å andra sidan Petter Hansson, inte i närheten av ungdomslandskamper, till viss del bänkad pojkspelare i sin lilla förening Söderhamns FF vid 16 år ålder, allsvensk debut vid 22 års ålder, landslagsdebut vid 25 års ålder, utlandsproffs året efter och därefter har blivit en etablerad spelare i A-landslaget.
Att detta är ett komplext område är också de olika åsikterna som finns inom fotbollsrörelsen ett tecken på. Vid vilken ålder är ungdomslandslag motiverat, hur många spelare skall inkluderas i olika satsningar, hur skall urvalet göras, etc. Det finns inget facit.
Med hänsyn till tidigare presenterad forskning på området, tillsammans med mina egna erfarenheter som aktiv spelare inom såväl ishockey som fotboll, är min uppfattning att det generellt går att göra vaga antaganden om hur bra spelare kan bli. Det är ingen slump att cirka hälften av A-landslagets spelare över tid har gjort pojk- eller juniorlandskamper (märk väl att det i seniorlandslaget kan röra sig om ca 15 årskullar). Intressant är också fördelningen av dessa 50% mellan pojk- och enbart juniorlandskamper (inget jag känner till då det inte är min statistik). Det är emellertid inte heller en slump att av de 103 spelare (109 med utlandsproffs inräknade) i årskullarna 83-86 som spelat minst 10 matcher från start i Allsvenskan eller Superettan, och därmed kan betraktas som etablerade, har 30 % inte ens varit med på elitpojklägret.
Vad som däremot är säkert är att tidiga satsningar och snäv selektion av ungdomsspelare i nedre tonåren inom fotboll i stor utsträckning gynnar de som är tidigt födda på året. Lika säkert är att detta faktum är ett bevis på hur svårt det är att plocka ut rätt spelare eftersom det på seniornivå är en mer jämn födelseuppdelning över kvartalen. Att ungdomslandslag födda - 91 och -92 har en överrepresentation på andra halvåret som Lyth påstår148 - statistiken har jag inte kollat upp men har ingen anledning att tvivla på den - måste betraktas som en slump. Det är ett så litet urval, medan det finns omfattande forskning med stort urval som pekar i motsatt riktning.
Thomas Lyth menar att det faktum att det kommer upp många nya spelare vid 17-18 års ålder betyder att verksamheten ute i föreningarna är skaplig samtidigt som verksamheten är för
148 Lyth,s49 70
dålig för de som kommer med på SvFF:s landslagsläger och ungdomslandskamper.149 Enligt mig är det istället främst ett tecken på svårigheten att förutspå ungdomsspelares utveckling. Oavsett hur bra en talangutvecklingsverksamhet är kommer man inte runt problematiken att det är svårt att förutspå ungdomars utveckling. Det är också därför jag anser att de yngsta ungdomslandslagen sänder fel signaler till både de spelare som väljs ut och väljs bort, oavsett hur mycket talangutvecklarna försöker skapa förståelse för spelarna kring utvecklingsaspekter eftersom det blir lite av dubbla budskap.
I Sveriges U18 2007 hade knappt 40 % inte varit med på elitpojklägret.150 Det innebär att en stor och viktig förändring har skett sedan Tomas Petersons studie som visade att systemet i princip har varit stängt.151 Emellertid är det också ett tecken på hur oerhört svårt det är att plocka ut rätt spelare vid 15 års ålder. 40 % är en väldigt stor siffra och även om det inte går att generalisera utifrån ett U-landslag pekar det i samma riktning som all annan forskning. I Musch och Grondins forskningsöversikt kring relative age effect slås fast att det är i åldern 13-15 år som de största skillnaderna i fysiskt utveckling förekommer.152 Med det i åtanke är det logiskt att de intervjuade distrikten framförallt tycker att det första ungdomslandslaget, U15, ligger väldigt tidigt.
Studien om relative age effect i Europeisk ungdomselitfotboll, Uefa-turneringar (stort urval), visar på en stor utjämning av födelseuppdelningen vid U18.153 Då har de generellt växt färdigt, fysiska skillnader har jämnats ut, och de kan i större utsträckning än tidigare konkurrera på lika villkor.
Det är också vid denna ålder jag tycker det är rimligt att börja med ungdomslandslag. Då är det lättare att bedöma spelarnas förutsättningar att nå den vuxna eliten vilket innebär att ungdomslandslag kan fungera som viktiga utvecklings- och stimulationsaktiviteter för rätt spelare i större utsträckning än vid tidigare ålder. För landets bästa spelare i 18 års ålder, som ofta inte riktigt etablerat sig i senioreliten men många gånger är på god väg att försöka ta det där sista jobbiga steget, kan landslagsspel fungera som stimulerande, självförtroendehöjande
149 Lyth, s 49 150 Larsson, Roland, s48 151 Peterson 2004 152 Musch & Grondin 2001, s 155 153 Helsen F, Werner, Wincel, Jan van, Williams, Mark A., The relative age effect in youth soccer across Europe, 71
och vara viktigt för spelarnas fortsatta utveckling. Det är ingen slump att det är stora skillnader på vilka spelare som representerar U15 och U18 i ungdomslandslagen, däremot är det rimligt att spelarna i U18 i större utsträckning även ligger i framkant tre år senare. Det hade varit rimligt att börja med ungdomslandslag lagom inför kval till eventuella U19 VM och U19 EM.
Thomas Lyth menar att om elitföreningar blir ännu bättre på att utbilda spelare innebär det en ökad svårighet för dem som inte är med där från början.154 Det är också den åsikten jag uttrycker i min C-uppsats, att en spridning av fotbollsakademier innebär olika förutsättningar för dem som är med och de som inte är med i dem155, men det motiverar bara i högre grad en stärkning av distriktsförbunden och en ökad kvalitativ decentraliserad (från SvFF) utbildningsverksamhet. Sedan är det givetvis så att alla spelare inte vill träna mycket i 13-14 års ålder, som saknar intresse eller mognad för det, och då ska de givetvis inte göra det heller. Träningsverksamhet bör naturligtvis ta hänsyn och anpassas utefter ungdomarna och deras utveckling, mognad och intresse.
En intressant frågeställning är huruvida hälften av de spelare i A-landslaget, som har gjort pojk- eller juniorlandskamper, hade nått dit utan ungdomslandskamperna. Eftersom många når eliten utan att ens ha varit med på elitpojklägret pekar svaret i en jakande riktning. Det är trots allt, som Lyth också påpekar, på föreningsnivå den mest omfattande utbildningen äger rum och den har därmed också mest betydelse. Därför bör målet vara att stärka utbildningen för så många som möjligt, att spelarnas absoluta närmiljö, mikronivån i Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmiljö, är tillfredsställande och stimulerande för ungdomsspelarna.
8.4 Nivågruppera och stimulera - men på distrikts- och föreningsnivå Lyth motiverar ungdomslandslagsverksamheten som viktiga stimulations- och utbildningsaktiviteter; att spelarna måste ha något att sträva emot. Alla som vill satsa på sin idrott har, logiskt sett, den vuxna eliten som slutmål. För att detta slutmål skall nås är det nödvändigt att det är en stimulerande verksamhet under den långa resan mot målet. Men att snäva nationella selektioner som utmynnar i ungdomslandslag är nödvändiga stimulationsaktiviteter ställer jag mig frågande till. Det är stimulerande för det fåtal som väljs
154 Lyth, s 49 155 Sundström 2007, s 33 72
ut, medan det för den stora massan, de som slås ut på vägen, snarare har motsatt effekt, vilket Tomas Petersons argument handlar om.156 Om inte ungdomslandslag upp till U18 hade funnits hade inte spelarna ens funderat över det, stimulationsaktiviteterna hade istället endast varit på en mer lokal och regional nivå vilket hade varit helt naturligt. Och om inte det är tillräckligt för vissa spelare bör de fråga sig varför de idrottar överhuvudtaget. Att endast se ett investeringsvärde, att i framtiden få ut någonting av idrotten genom sina framgångar, är ett tecken på att idrotten i sig inte känns rolig.
Tränare, föreningar och distrikt måste förhålla sig på olika sätt till spelare som kommit olika långt i sin utveckling. Att nivågruppera spelare på träningar vid olika moment utefter kunskapsnivå, och flytta spelare från olika grupper beroende på hur de utvecklas, är ett bra förhållningssätt. Av samma anledning förespråkar jag att exempelvis en exceptionellt duktig 14-åring som kommit så långt i sin utveckling att han platsar i ett 15 årslag skall få spela där, såvida denne själv är mogen och intresserad av att bli uppflyttad. Det kan finnas sociala aspekter att ta hänsyn till också, och göra något mot spelarens vilja är inte att föredra. Dessa resonemang kan också kopplas till att det går göra vissa vaga antaganden om vilka spelare som har bra förutsättningar att lyckas och dessa måste stimuleras, vilket går utmärkt att göra på förenings- och distriktsnivå. Det finns spelare som redan vid 16-17 års ålder, även om de är väldigt få till antalet, är mogna för senioreliten och dessa måste naturligtvis stimuleras i en sådan riktning.
IFK Göteborg har en ideologi som även innefattar att de försöker ta ut spelare som är på ungefär samma nivå som motståndarna, eftersom man utvecklas bäst mot spelare på samma kunskapsnivå.157 Det är ett resonemang jag har förståelse för, men på föreningsnivå, eftersom det är en väldigt decentraliserad verksamhet och kontexterna och förutsättningarna kan skilja sig åt, anser jag att det går och är motiverat att nå framgång på olika sätt.
Detta kan exemplifieras av Malmö FF och IFK Göteborg som når framgångar med sina ungdomsverksamheter utifrån olika ideologier. Det handlar lite hårddraget om att IFK Göteborg försöker stimulera en bra bredd och först vid U-truppen börjar sin riktiga spetsning av spelare (finns undantag med tidigare värvningar i IFK Göteborg), medan Malmö FF
156 Peterson 2004 157 Sundström 2007, s 31-32 73
försöker ha bra lag som vinner genom hela ungdomsverksamheten och klubben rekryterar fortlöpande spelare från nio års ålder för att uppnå detta. Båda lagen får fram spelare till sina A-lag, med skillnaden att MFF får fram betydligt fler spelare som funnits i ungdomsverksamheten längre än vad IFK Göteborg får och tvärtom. I sammanhanget måste också nämnas att föreningarna verkar i olika kontexter med olika förutsättningar. Exempelvis finns det fler elitlag i Göteborg än i Malmö, som kanske (behöver inte nödvändigtvis vara så men rimligtvis) innebär att fler spelare får bra utbildning och att det motiverar en stimulering av en bra bredd i högre grad (mer kring resonemangen i referensen).158
På distriktsnivå finner jag det lämpligt att ungefär vid 13 års ålder börja med tematräningar, enligt Lyths förslag (se 7.1.4), för de spelare och deras respektive tränare som är intresserade av att vara med på det. Sedan för att i ungefär 16 års ålder i större utsträckning välja ut en bred ”ungdomselit” att stimulera genom olika zonläger för att sedan selektera fram spelare till ett eventuellt elitläger varifrån den första landslagstruppen tas ut. Riksinstruktörerna skulle kunna få verka endast på distriktsnivå, få ansvaret knutet till en viss del av landet och arbeta utifrån det.
8.5 Relative age effect Thomas Lyth lyfter fram ett par resonemang och tankar kring Relative age effect som måste bemötas. Han anser att problematiken kan ha en koppling till att de som är födda tidigt på året i större utsträckning än de som är födda sent på året är planerade barn, vilket kan innebära att de är mer välkomna, får mer kärlek, växer upp i en tryggare miljö, och att chansen därför är större att de hanterar problem när de dyker upp på ett bättre sätt.
Resonemanget i sig, att barn som får mer kärlek och växer upp i en tryggare miljö kan hantera problem på bättre sätt är det inget märkvärdigt med, men varför skulle tidigt födda barn på året i större utsträckning vara planerade barn? Det är den frågan resonemanget faller på. Vad skulle orsakerna till det i så fall vara?
Vidare menar Lyth att om alla stimuleras lika mycket så kanske det är bättre att vara sent född på året, att ”födelsekurvan” kommer att gå i den riktningen då istället.159 Det kan jag definitivt
158 Sundström 2007, s 37-39 159 Lyth, s 49 74
hålla med om, att förhålla sig på samma sätt till alla spelare har rimligtvis en negativ inverkan på talangutvecklingen. De som är tidigt utvecklade, de som är bra vid de tidiga tonåren, måste stimuleras på ett annat sätt än de som inte är det. Men det går enligt mig utmärkt att göra på förenings- och distriktsnivå. Det handlar om, som också tidigare uttryckts, om att använda sig av nivågrupperingar vid träningar och matchspel.
Lyth har tankar om att en framflyttning av ungdomslandslagen till U18 skulle innebära en risk att talanger väljer andra idrotter. Och att seniorföreningar inte släpper sina spelare till distriktsturneringar vid 17-18 års ålder.160 Han hade kunnat ha en annan inställning till detta. SvFF, som är det överlägset största specialförbundet inom svensk idrott, som med sitt selektionssystem verkat som förebild för många andra specialförbund, hade istället för en rädsla över att tappa talanger till andra idrotter kunnat gå i bräschen för en mer kvalitativ decentraliserad talangutveckling inom svensk idrott i stort.
8.6 Fotbollsakademier och elitprojektet När det handlar om fotbollsakademier lyfter Lyth främst fram att det inte finns några vettiga träningsförhållanden i stora delar av Sverige från november till mars och att träningarna blir därefter. Att det måste byggas fler fotbollshallar.161 Det ligger visserligen en hel del i det, men det gäller all fotbollsverksamhet i Sverige och det går inte att vänta på att det skall byggas några hundratal inomhushallar runt om i Sverige. Frågan bör drivas politiskt, men under tiden måste man anpassa sig efter träningsförhållandena på bästa sätt. Det går att träna utomhus på konstgräsplaner vintertid, även om inomhushall med konstgräsplan är att föredra.
Hans lösa tankar om idrottsklasser från årskurs 4, med mer än en idrott på schemat, och certifiering av riksgymnasieverksamheten är åsikter jag delar även om det förstnämnda blir svårt att uppnå (hur skall det finansieras och organiseras exempelvis?) Senare specialisering är enligt många forskningsresultat positivt och en spridning av kunskap och kompetens är det SvFF i större utsträckning bör lägga sina resurser på.
Fotboll på skolschemat för ungdomar, som möjliggör en ökad mängd träning, är oerhört viktigt sett till den utveckling fotbollen gått med ökad professionalisering, globalisering och
160 Lyth, s 49 161 Lyth, s 50 75
därmed ökad konkurrens. Det krävs otroligt mycket fokuserad träning för att nå eliten - och det är något en ökad spridning av fotbollsakademier kan bidra med till väldigt många spelare.
Elitprojektet, med grundtanken att genom förbättring av verksamheter och kunskapsspridning inom svensk fotboll stärka elitfotbollen, är en satsning i rätt riktning. Elitprojektet står, enligt hur Lyth beskrivit det som, för ett arbetssätt jag förespråkar och som i grunden är så som svensk fotboll bör arbeta med talangutveckling. Hur sedan de olika delarna inom det omfattande projektet sköts, hur man mer konkret går tillväga i arbetet för att nå sina mål, är något som inte ryms inom ramen för denna uppsats och inget jag har kompetens eller nog med kunskap för att ha åsikter om.
8.7 Övergripande slutsatser och tankar Thomas Lyth har god insikt i talangutveckling och dess problematik. Precis som man kan förvänta sig av en person i hans ställning. Hans resonemang och tankar är, med undantag för ett par kommentarer om relative age effect, till stor del i samma riktning som mina åsikter. Det som skiljer sig är åsikterna om hur SvFF bör förhålla sig till problematiken, hur de ser sin roll i sammanhanget och hur de bör påverka fotbollsrörelsen i stort. Detta är icke desto mindre viktigt, snarare direkt avgörande för i hur stor utsträckning problematiken begränsas. SvFF vill verka som förebild, de anser att den centraliserade talangutvecklingen är en förebild för distrikt och föreningar. Den är det till viss del anser jag; verksamheten har förändrats till betydligt mer fokusering på utbildningsverksamhet, koncentration på individuell utveckling och tematräningar inom olika områden. Men fortfarande är det är en alldeles för snäv selektion på nationell nivå i för tidig ålder. Det sänder fel signaler till distrikt och föreningar, till spelare och ideella tränare runt omkring i Sverige; att det går att förutspå unga spelares utveckling i större utsträckning än vad man i praktiken kan göra.
Lyth säger själv att det är det som sker i spelarnas föreningar som är viktigast. Se till att den miljön, på mikronivå i Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell, får goda förutsättningar att bli riktigt bra. Hur denna miljö skall se ut kan variera, men det går att hämta inspiration och riktlinjer utifrån Carlssons forskning, försöka undvika övrig problematik som har lyfts fram samt att ta hänsyn till de yttre förutsättningar som präglar varje specifik närmiljö. I en stor idrott som fotboll, med det stora antalet aktiva, med sina stora resurser, bör det finnas möjlighet att se till att utbildningskompetensen på
76
distriktsförbund (en del av spelarnas exonivå) är tillräckligt hög för att kunna decentralisera utbildningsverksamheten dit helt och hållet. Det stora antalet spelare och den stora konkurrensen innebär också att det finns tillräckligt många potentiella elitspelare för att kunna decentralisera verksamheten. Propagera och arbeta politiskt mot elitföreningarna för att få till en spridning av fotbollsakademier och en stärkning av deras ungdomsverksamheter, med ökad mängd bra träning (finns en gräns naturligtvis) och fokus på individuell utveckling.
Jag har svårt att se det unika som erbjuds genom den yngsta ungdomslandslagsverksamheten, som är så oerhört betydelsefullt för de uttagna ungdomarna och som inte kan fås på distriktsnivå. Matcher mot bättre motstånd, visst, men det är ett så fåtal och i sammanhanget utan särskild betydelse. Träningar med spelare som är på samma höga nivå kan även fås på distrikts och föreningsnivå genom olika träningsgrupper och eventuella uppflyttningar.
Däremot ser jag de signaler det sänder till resten av fotbollsrörelsen, signaler som berättigar till för tidig selektion, för tidig spetsning och för lite uppmuntran till för stunden sämre spelare. Kanske till och med bänkning av vissa spelare i alldeles för stor utsträckning. SvFF har förändrat den centraliserade talangutvecklingen i hög grad men jag anser att diskussion om fler förändringar är befogat. Ungdomslandslag är motiverat från ungefär 18 års ålder och grundtanken med elitprojektet är positivt för svensk fotboll. Detta är påståenden som kan vara underlag för fortsatt diskussion.
77
9. Referenser
9.1 Tryckt material Alvesson, Mats; Deetz, Stanley, Kritisk samhällsvetenskaplig metod (2000), Studentlitteratur, Lund Augustsson, Christian, Barnidrott på gott och ont (1997), Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet Augustsson, Christian; Patriksson, Göran, Innebörd och utbredning av upplevd föräldrapress i ungas idrott (2007) Svensk Idrottsforskning nr 1, s 16-21 http://www.cif.space2u.com/files/doc/doc_000088.pdf (tillgänglig 26/2 2008) Bengtsson, Martin, I skuggan av San Siro (2007), Prisma, Stockholm Berg, Henning, Pyramid or Democracy in Sports? Alternative Ways in European Sports Policies (2008), http://www.idrottsforum.org/articles/eichberg/eichberg080206.html Bronfenbrenner, Ulrie, the Ecology of Human Development (1979), Harvard College, USA Carlsson, Malin; Ekmark, Björn, Orsaker till att 18-19-åriga manliga fotbollstalanger avslutar sin tipselitsatsning, samt deras syn på sin tid i tipselit (2007), C-uppsats, Halmstad Högskola, http://www.uppsatser.se/uppsats/67bb271766/ Carlsson, Rolf, Vägen till landslaget (1991), GIH, Stockholm Carlsson, Rolf, Att socialiseras till elitspelare i tennis (1987), Högskolan för Lärarutbildning, Stockholm Carlsson, Rolf; Engström, Lars-Magnus, 80-talets svenska tennisunder (1986), Högskolan för lärarutbildning, Stockholm Carlsson, Rolf, Från talang till firad stjärna – vilka blir bäst? (2007), Svensk Idrottsforskning nr 1, s 10-15 http://www.cif.space2u.com/files/doc/doc_000088.pdf (tillgänglig 26/2 2008) Coakley, Jay, Sports in society (2003), Mc Graw Hill Higher Education, Singapore David, Paulo, Human rights in youth sport (2005), Routledge, Oxford Ericsson, K. Anders; Krampe, Th. Ralf ;Tesch-Romer, Clemens, The role of deliberate practice in the acgustion of expert performance (1993) Psychological Review, 100 (3), 363- 406 http://projects.ict.usc.edu/itw/gel/EricssonDeliberatePracticePR93.pdf (tillgänglig 26/2 2008) Fritzon, Peter; Hasselgren, Andreas, Ungdomsproffs i England - Himmel heller helvete (2003), Examensarbete, GIH, Stockholm Gottfridsson, Roger, HIF-tränares resa gav viktig vetskap (2007), Skånebollen, nr.1
78
Gustafsson, Roger, Fotbollens Hemligheter (1997), IFK Göteborgs utbildningscentrum Helsen F, Werner, Wincel, Jan van, Williams, Mark A., The relative age effect in youth soccer across Europe (2004), Journal of Sports Sciences, June 2005; 23(6): 629 – 636, http://graphics8.nytimes.com/images/blogs/freakonomics/pdf/RelativeAgeEffectSportsHelsen
EtAl(2005).pdf Kenttä, Göran; Lundqvist, Carolina, Från ung och lovande till färdig seniorelit (2007), Svensk Idrottsforskning nr 1, s 22-25 http://www.cif.space2u.com/files/doc/doc_000088.pdf (tillgänglig 26/2 2008) Jochen Musch; Simon Grondin, Unequal competition as an impediment to personal development: a review of the relative age effect in sport (2001), developmental review 21, 147-167 (2001) Patriksson, Göran, Idrottens Barn (1987), Friskvårdscentrum, Svenskt tryck Patriksson, Göran; Wagnsson, Stefan, Specialisering i barn- och Ungdomsidrotten (2007), Svensk Idrottsforskning nr 1, s 6-9 http://www.cif.space2u.com/files/doc/doc_000088.pdf (tillgänglig 26/2 2008) Peterson, Tomas, Några argument för SEN SPECIALISERING (2007), Svensk Idrottsforskning nr 1, s 32-34 http://www.cif.space2u.com/files/doc/doc_000088.pdf (tillgänglig 26/2 2008) Peterson, Tomas, Den svengelska modellen (1993), Arkiv förlag, studentlitteratur Lund Peterson, Tomas, Leken som blev allvar (1989), Arkiv förlag, studentlitteratur Lund Sundström, Peter, Landskronalägret - med betoning på utbildning (2007) Skånebollen, nr. 3 Sundström, Peter, Fotbollsakademier - en växande företeelse inom svensk fotboll (2007), C- uppsats, Malmö Högskola, http://dspace.mah.se/bitstream/2043/4247/1/Microsoft%20Word%20- %20Fotbollsakademier.pdf (tillgänglig 26/2 2008) Sundström Peter, Malmö FF Fotball Academy (2006), B-uppsats, Malmö Högskola Svensson, Allan, Har åldern någon betydelse? (1993), Rapport nr 1993:04, Inst. För pedagogik, Göteborgs Universitet Westerbeek, Hans; Smith, Aaron, Sport Business in the Global Marketplace (2003), London
9.2 Internet Peterson, Tomas, Förenings- och tävlingsfostran (2007), Riksidrottsförbundet. idrottsinfo.rf.se/files/{10360D13-0398-4037-BDB1-15C85C05AEB1}.pdf (tillgänglig 26/2
79
2008) Peterson, Tomas, Selektions och rangordningslogiker inom svensk ungdomsfotboll (2004), Malmö Högskola, http://www.idrottsforum.org/articles/peterson/peterson.html (tillgänglig 26/2 2008) Om Degerfors fotbollsakademi http://www.fotbollsakademin.com/omfotbollsakademin.4.313f1b2410a01fcbb4880001968.ht ml (tillgänglig 26/2 2008)
9.3 Intervjuer Andersson, Calle, 11/2 2008 Carlsson, Ulf, 10/2 2008 Eiswohld, Lars, 20/2 2008 Lyth, Thomas, 29/1 2008
9.4 TV-program SVT, dokument inifrån, Bäst barn vinner, 17/2 2008
9.5 Statistik Larsson, Roland, Sammanställning av statistik av ungdomslandslagsspelare som varit med på elitpojklägret Svenska Fotbollförbundets hemsida, födelseuppdelning i seniorlandslaget de senaste 5 åren www.svenskfotboll.se RF:s hemsida, Den svenska idrottsmodellen http://www.rf.se/templates/Pages/InformationPage____359.aspx (tillgänglig 26/2 2008) SvFF:s hemsida, Fotbollen i Sverige, http://www.svenskfotboll.se/t2svff.aspx?p=152178 (tillgänglig 26/2 2008)
80
Bilaga 1 – Födelsefördelning inom SvFF:s selektionssystem
81
Födelsesamsättningen på Tomas Petersons grupp vid 13 års ålder och bland dem som var kvar vid 16 års ålder.
82
Bilaga 4 – Grundstruktur för intervju
Ungdomslandslag Vad är det övergripande syftet med företeelsen? Vad motiverar företeelsen? Hur ser förhållandet ut mellan utbildning kontra prestige i att ha bra ungdomslandslag? Tas spelare ut till matcher utefter hur bra de kan hävda sig på plan i nuläget, eller för hus stor framtida potential förbundskaptener tycker sig ana hos spelarna. Innebär det ena per automatik det andra? Är utbildningen bättre på ungdomslandslagsnivå än ute i olika elitföreningar (väl medveten om att det kan se olika ut i skilda föreningar, men finns det en generell uppfattning)? Vad är bättre? Vad leder till utveckling hos spelarna i ungdomslandslagen som fine finns på föreningsnivå?
Relative Age Effect Selektion i tidiga tonåren gynnar i stor utsträckning de tidigt födda på året visar omfattande forskning. Ju snävare selektion, desto större snedfördelning mellan födelsekvartalen. Hur förhåller sig fotbollsrörelsen till detta, vad innebär snedfördelningen på födelsekvartalen för svensk fotboll? Har man erkänt det som en problematik? Har man diskuterat kring åtgärder, om huruvida det finns bättre alternativ än det nuvarande centraliserade utbildningssystemet? Tappar man många talanger födda sent på året, om ja, gör det något? Eller är det nödvändigt?
Att se och bedöma unga spelares potential och förutsättningar att nå den vuxna eliten I hur stor utsträckning går det att förutspå ungdomars förutsättningar att lyckas slå sig in i senioreliten? Hur går de generella resonemangen? Hur är dina tankar i frågan? Hur säker kan man vara vid 13, 14, 15, 16 och 17 års ålder?
Talangbegreppet Hur betraktas talangbegreppet inom svensk fotboll? Vad är talang, vilka egenskaper söks hos spelarna? När ser man om en spelare är talang eller inte? Finns det olika typer av talanger?
Selektionssystemets historiska utveckling Hur och när har selektionssystemet byggts upp, utvecklats och förändrats?
83
Relation mellan forskning/forskare och fotbollsrörelsen? Hur tas forskningen som görs inom talangområdet i anknytning till fotboll emot av fotbollsrörelsen? Är medvetenheten om forskningen spridd? Är den något man diskuterat ofta, har man tagit till sig av den, eller förkastat den? Har forskningen bidragit till någon förändring? Ses forskning/forskare som en tillgång eller bara jobbigt och intressant? En generell bild, om det går att ge…
84