––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––– 2016 Blekingebläddran Föreningen Blekinges Flora
1 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––– Föreningen Blekinges Flora
Föreningen Blekinges Flora bildades för att främja den botaniska verksamheten i landskapet. Föreningen grundades 1994 som en fortsättning på det nyligen avslutade inventeringsprojektet. Vi har möten två gånger per år med föredrag och dessutom exkursioner på våren, sommaren och hösten. Vi ägnar oss åt både blomväxter och olika kryptogamgrupper (mossor, lavar, svampar, alger). Föreningen har dessutom floraväktarverksamhet. 1998 startade föreningen ett svampprojekt med syfte att in- ventera främst storsvampar, men även i viss mån mikrosvampar. Vi deltager även i de vilda blommornas dag, med lokala exkursioner i juni månad. För att bli medlem kan du betala in årsavgiften på 100 kr (20 kr för familjemedlemmar) till postgiro: 4877 229-7, eller bankgiro: 5704-5205. Ange namn och adress, samt att du är ny medlem. Alternativt kan du höra av dig till någon i styrelsen.
Ordförande: Bengt Nilsson Kassör: Kjell Pettersson Trestenav. 5A, 294 35 Sölvesborg Arvid Nilssonsg. 8, 371 33 Karlskrona tfn 0456‑12748 tfn 0455-338141 e-post: [email protected] e-post: [email protected]
Sekreterare: Åke Widgren Floraväktaransvarig: Åke Widgren Ronnebyg. 10, 371 32 Karlskrona tfn (arb) 010-22 40 216 Svampprojektet: Jonny Svensson e-post: [email protected] Karsahult Pl 81, 360 10 Ryd tfn 0459-833 45 Programsekreterare: Johan Wolgast e-post: [email protected] Hunnemarav. 11, 374 34 Karlshamn mobil 07058-154424 Föreningens hemsida: e-post: [email protected] www.blekingesflora.se
Blekingebläddran
För författarinstruktioner, se bakpärmens insida. Redaktör: Lars Fröberg, Botaniska Museet, Box 117, 221 00 Lund. tfn 076‑848 9945, e-post: [email protected] Redaktionskommitté: Ingrid Grahn-Nilsson, Joakim Hemberg, Åke Widgren.
Omslagsbild: Bågsäv Scirpus radicans från kvävefällan vid Kallinge flygplats. Foto B. Nilsson 2 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––––
Förord
Årets nummer av Blekingebläddran har ett blandat innehåll. Åke Widgren redovisar status för stortimjan, som har sin huvudutbredning i Blekinge. Arten verkar hålla sig kvar på de flesta lokalerna, även om den förefaller ta stryk av igenväxning på några lokaler. Jonny Svensson rapporterar om intressanta svampfynd på Listers huvud, med flera nya arter för Blekinge. Svampprojektet närmar sig nu läget att redovisa resultaten av inventeringen som pågått sedan 1998. Bengt Ignell har bidragit med en trevlig artikel om ormtall Pinus sylvestris f. virgata, en ovanlig form av tall motsvarande ormgran, vilken blivit återinplanterad på en gammal lokal där ursprungsträdet dog. Som tur är var Bengt inblandad i att ta ympkvistar från trädet innan det dog och han har nu kunnat använda dessa för att åteplantera proviniensen på sitt ursprungliga ställe. Gunnel Carlsson från Gröna rum var på plats vid återplanteringen. Joakim Hemberg har funnit ett par nya lavarter för landskapet, på en kyrkogård och en tomt. Det går alltså att göra intressanta lavfynd även i människoskapade miljöer. Jenny Ström Åkesson hittade en ny lokal för ryl vid Totasjö i Eringsboda socken. Det är ett roligt fynd, eftersom arten är på stark tillbakagång. Utöver detta fynd har rylen två aktuella lokaler i landskapet. Bland intressanta nyfynd märks bågsäv Scirpus radicans, som blev funnen vid kvävefällan till Kallinges flygplats där fläderskära Bidens frondosa tidigare rapporterats. Sannolikt har bågsäven följt med den importerade vassen på samma sätt som fläderskäran (se artikel i Blekingebläddran 2015: 12–14).
Väl mött - Lars Fröberg (redaktör)
3 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
Stortimjan i Blekinge Åke Widgren
Stortimjan har som ängs- och hagmarksväxt ett begränsat utbredningsområde i östra och mellersta Blekinge, samt sydöstra Småland. Utöver detta förekommer den även som gräsfröinkomling. Eftersom de flesta av de naturliga förekomsterna ligger i Blekinge, är det en ansvarsart för oss. Arten bedöms finnas kvar på flertalet av sina lokaler, men har försvunnit på en del, på grund av igenväxning.
Stortimjan Thymus pulegioides är Beskrivning ett ris med krypande växtsätt och Stortimjan skiljs från vanlig back uppstigande blommande grenar. timjan Thymus serpyllum ssp ser Arten är en gammal floramedlem i pyllum främst på sin fyrkantiga ogödslade slåtter- och betesmarker. stjälk med hårlister längs kanterna Den blev 1990 rödlistad som (fig. 1); backtimjan har allsidigt hå ”hänsynskrävande” (enligt dåtidens rig stjälk. Karaktären bör kollas en rödlistningssystem), men har sedan bit ned på stjälken, eftersom de övre 2005 tillhört kategorin sårbar (VU). ledstyckena hos stortimjan oftast har hår runtom som hos backtimjan. Stortimjan är normalt sett även mer storvuxen, med längre uppstigande grenar (backtimjan har ett mer mattliknande växtsätt, med endast korta, uppstickande sidogrenar). Dessutom har backtimjan smalare, lansettlika blad med borsthåriga bladkanter runt om medan de större bladen hos stortimjan är bredare och mer rutformiga med endast enstaka borsthår vid bladbasen (de övre, mindre bladen hos stortimjan Fig. 1. Stortimjan. Obs! den fyrkantiga liknar dock dem hos backtimjan). stjälken med hårlister på kanterna. Till Stortimjan brukar även ha en lång höger skymtar en vargspindel. Totasjö, Eringsboda 2015-06-26. Foto K. Petters sträckt blomställning med de nedre son. blomkransarna mer el. mindre 4 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––––
Fig. 2. Stortimjan bildar gärna täta, kuddartade bestånd intill stenar eller på tuvor med myrbon. Totasjö, Eringsboda 2015-07-08. Foto K. Pettersson.
åtskilda, medan backtimjan har ledstycken har jämnt spridda hår en mer kompakt, huvudlik blom runt hela stjälken. ställning. Båda arterna är gynodioika Stortimjan är en av få arter i flora vilket innebär att det finns plantor väkteriet som man i normala fall inte med honblommor och plantor med räknar i antal plantor. Artens växtsätt, tvåkönade blommor, varav den med ibland stora och löst till fast senare blomtypen är störst. sammanhållna bestånd/fläckar (fig. När de två arterna möts, så 2), gör att den mest praktiska metoden uppstår ibland hybrider. I Blekinge är att räkna yta (täckningsgrad), och har sådana under senare tid hittills som extra information även ange med säkerhet påträffats på ett par antalet bestånd/fläckar. lokaler i Blekinge (Ronneby 2013 och Tving 2005). Hybriderna kom Utbredning och ekologi binerar föräldrarnas karaktärer på Stortimjan förekommer i Sverige olika sätt, men oftast kan man se de dels som naturlig ängs- och fyra raderna med hår dominerande hagmarksväxt (i östra till mellersta på vissa ledstycken medan andra Blekinge, södra till sydöstra Småland
5 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
och sammanfaller väl med ut bredningsbilden i Blekinges Flo ra där arten noterades från 66 in venteringsrutor (Fröberg 2006). I floraväkteriet ingår idag 274 lokaler (Karlskrona 113, Ronneby 155, Karlshamn 6). Utbredningsgränsen mot väster är nästan knivskarp och går genom östra kanten av Karlshamns kommun. Arten saknas helt i den allra östligaste delen av landskapet. I västra Blekinge finns en utpostlokal på en vägkant vid Sölvesborg. Nästan alla växtplatser i Blekinge utgörs av ängs- och hagmarker. Endast på lokalen vid Sölvesborg och på Kungsholmen Fig. 3. Utbredning av stortimjan i södra i Karlskrona bedöms arten ha ett Sverige. Uttag ur Artportalen 2016-04- ursprung som gräsfröinkomling. 27. Stortimjan växer främst på torr till frisk moränmark, mera sällan på och i Bohusläns skärgård), och dels sandig mark. Den är tydligt hävd som gräsfröinkomling i bl. a. parker, beroende, och missgynnas starkt trädgårdar och på vägkanter i de av ohävd och igenväxning, samt flesta landskap upp till Västerbotten av gödsling. Arten växer ofta till (Karlsson 1992). I de övriga nordis sammans med andra skyddsvärda ka länderna förekommer arten som arter som slåttergubbe Arnica mon spontan i stora delar av Danmark och tana, solvända Helianthemum num i sydöstra Norge, samt som kultur mularium, sommarfibbla Leonto spridd i södra halvan av Finland. don hispidus och kattfot Antennaria Totalutbredningen omfattar större dioica. Den trivs särskilt väl på ytor delen av Västeuropa och arten når i där grässvålen tunnats ut, exempelvis öster strax över gränsen till Ryssland på tuvor med myrbon eller invid (Karlsson 1992). stenhällar (fig. 2). Utbredningen i Blekinge är näs tan helt begränsad till ett samman Stortimjans status i Blekinge hängande område i mellersta till Stortimjan är utan tvekan en östra delen av landskapet (fig. 3), blekingsk ansvarsart. Det är den 6 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––– floraväktarart som har överlägset olika fläckar/kloner. Få lokaler hyser flest antal registrerade lokaler i mindre än 1 m2. Blekinge. Ingen annan del av landet Varje år hittas nya förekomster, har så många aktuella lokaler för men det är uppenbart att stortimjan arten. Av 275 noterade växtplatser försvunnit från en del lokaler de i Floraväkteriet (1980–2014) fanns senaste årtiondena. Den främsta den bevisligen kvar på 167 lokaler orsaken till försvinnandet är igenväx under åren 2010–2015, några av ning. De flesta sådana lokaler utgörs dem nyfunna. På 46 lokaler kunde av hagmarker där arten noterades den inte återfinnas, men det är under 1980-talet, men som nu är mer sannolikt att arten ändå förekom på eller mindre ohävdade och igenväxta. några av dessa. På lokaler med små På ett mindre antal lokaler har arten och glesa förekomster av arten är det inte gått att återfinna trots att miljön risk att man missar den, i synnerhet ser bra ut. En intressant iakttagelse om man är ute sent på säsongen då som jag själv gjort på lokaler där den är överblommad. Resterande 62 vildsvin bökat upp stora delar av lokaler besöktes inte under dessa år. grässvålen, är att grisarna undvikit Det totala antalet lokaler där arten de ytor där det växer stortimjan. noterats som ”ej återfunnen” sedan 2005 då den blev floraväktarart Citerad litteratur uppgår till 94, d.v.s. 34% av alla Fröberg, L. 2006. Blekinges Flora. kända lokaler. Med all säkerhet finns SBF-förlaget, Uppsala. den ändå kvar på några av dessa. Karlsson, T. 1992. Thymus pulegioi På en handfull lokaler har arten des stortimjan. Artfaktablad återfunnits efter att tidigare noterats (rev. Edqvist, M. 2006.).
7 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
Hotspots för svampar på Listers huvud
Jonny Svensson
Blekinge har haft ett svampprojekt sedan 1998 och många intressanta fynd har gjorts inom projektet. Projektet plane- rar att snart publicera resultaten från inventeringen. Här rapporterar Jonny Svensson om intressanta svampfynd på Listers huvud, ett område som förefaller vara mycket värdefullt för svampar.
Listers huvud är ett restberg på Lister- Området är ett naturreservat. Listers landet, i Sölvesborgs kommun. Om- huvuds ädellövskog består till största rådet reser sig upp till 84 m ö.h. och del av avenbok, bok och ek; trädens utgörs till största delen av Karlshamns- ålder är 70–170 år. Avenbokskogen är granit, medan områdena omkring består förmodligen Sveriges största. av kritkalkavlagringar. Moränerna på Det undersökta området hyser Listers huvud är till stor del kalkpåver- flera intressanta svamparter; det är kade och källor med vatten har högt pH. begränsat till 8 ha och ligger sydöst Högsta kustlinjen ligger på 54 m ö.h., om toppen, från havsnivån till 60 m och därunder finns en serie med gamla ö.h. I den centrala delen går en stig till strandvallar. Engelska källan. Endast egna fynd från 2007–2015 presenteras. Området delas upp i fem dellokaler och presenteras från nordväst till sydost.
Område 1 Denna dellokal är en lövskog bevuxen med ek-, bok och avenbok, och är re- lativt torr och stenig, med hällar(cirka 50–60 m ö.h. norr om stigen). Här fann jag en solig oktoberdag 2014 en mycket stor och vacker spind- ling, nämligen kejsarspindling Cortina Fig. 1. Kejsarspindling. Foto J. Svens rius elegantissimus (EN; fig. 1). Detta son. är en sydlig lövskogsart, som i Sverige 8 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––––
Fig. 2. Lövblandskog på lokal 2. Foto J. Svensson. bara förekommer på fem lokaler i trak- I samma delområde finns även jätte- ten av Kristianstad i Skåne, förutom kamskivling, Amanita ceciliae (NT). på denna lokal. Den bildar mykorrhiza med bok, i ängsbokskog på torr och Område 2 kalkrik mark. Den växer företrädesvis Denna dellokal är ett källkärr, med på lätta, väldränerade jordar. översilad mark 35–50 m ö.h. norr om Endast ett par meter därifrån hittade stigen, där kalkhaltigt vatten tränger jag en svårt snigelangripen svamp år fram från bergsprickor. I trädskiktet 2008, en oktoberdag. Som tur var fanns finns alm och lönn, samt rikligt med en liten del av en lamell kvar och med murgröna (fig. 2). Lokalen hyser Ble- mikroskop kunde jag snabbt bestämma kinges enda kända bestånd av strävlosta den; det visade sig vara brunluddig ro- Bromopsis benekenii. Karaktärsart för ting Xerula longipes (VU; synonym X. svampfloran är ängsfingersvamp Cla pudens). Brunluddig roting har en hatt vulinopsis corniculata (fig. 3). som i ungt stadium är klockformad, se- nare något välvd till utbredd, ofta med tydlig puckel, slät till radiärt rynkad, samt torr och sammetsluden. Färgen är gulbrun till varmt rödbrunaktig. I Sve- rige är svampen sällsynt. Den är främst funnen på Öland och Gotland samt i östra Mälarområdet men det finns också enstaka fynd från Skåne, Västergötland, Östergötland och Närke. Fig. 3. Ängsfingersvamp. Foto J. Svens son. 9 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
Fig. 4. Olivjordtunga, samt rödbrun jord Fig. 5. Stenticka. Observera den håriga tunga infälld t.h. Foto J. Svensson. hattkanten. Foto J. Svensson.
Här finns rikligt med olika spor- Område 3 säcksvampar, bl.a. olivjordtunga/ Denna dellokal består av grov, gam- rödbrun jordtunga, Microglossum oli mal bokskog, och har rikligt med lågor vaceum s.str. (NT; fig. 4). Olivjordtunga (20–40 m ö.h., söder om stigen). Här har fruktkroppar som är 2–7 cm höga, finns lågor av bok, med många olika tunglika, ärggröna, brungröna, ljus- arter av tickor. bruna eller rödbruna. Den bruna eller Stenticka Polyporus tuberaster (NT; rödbruna färgformen, som helt saknar fig. 5) är en ticka med hatt och vanligen gröna färgnyanser, behandlas ibland centralställd fot. Hatten är 2–15 cm vid, som en egen art. Dess ställning är dock trattformad, ljust gulbrun till gråbrun ej fullt klarlagd (båda finns här). med mörkare, spetsiga, uppräta fjäll. År 2007 fann jag sotfingersvamp Hattkanten är gärna något ullig eller hå- Clavaria asperulispora/ atrofusca rig. Fruktkropparna bildas ofta från ett (VU) på samma ställe. Det är en grå- sklerotium i marken. Sklerotiet består svart–svart, enkel och ogrenad, 5–10 av tätt hopfiltade hyfer och jordpartik- cm hög fingersvamp. Fruktkropparna lar. Stenticka är i Sverige bara funnen är ofta klubblikt utvidgade överst och i Skåne, Blekinge och Västergötland. smalnar av nedåt. Foten är otydligt av- Fruktkropparna bildas oftast på lågor, gränsad från hymeniet. Unga exemplar stubbar och nerfallna grenar, här på har pruinös yta och är då gråsvarta, men bok. Även när fruktkropparna finns på senare blir de rent svarta. ved, har de en förbindelse genom veden På ett något udda substrat, gamla till ett sklerotium i marken. På den här murgrönsblad har jag även funnit en lokalen lyckades jag finna denna. liten brosking, murgrönsbrosking På dellokalen finns andra intressanta Marasmius epiphylloides. arter som rödfotad nagelskivling Gym
10 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––––
Fig. 6. Föränderlig brosking. Foto J. Fig. 7. Grönfjällig fjällskivling. Foto J. Svensson. Svensson. nopus erythropus (NT), filtfotsbrosking På nästan naken jord under hassel Marasmius torquescens och föränderlig fann jag nästa fjällskivling: grönfjällig brosking Marasmius wynnei (fig. 6). fjällskivling Lepiota grangei (VU; fig. 7), som är en liten fjällskivling med Område 4 1–3 cm bred hatt. Den är grågrön till Denna dellokal är en brant, blockig, mörkgrön, snart fjälligt uppsprickande. sluttning, med bok (5–15 m ö.h., cirka Foten saknar ring men har nedåt bälten 100 m från stranden, söder om stigen). eller flockar av hattens gröna färg. Det I trädskiktet finns främst bok och nå- är en mycket sällsynt art, som förutom gon ek. i Blekinge är funnen på några få loka- Här hittade jag brunringad fjällskiv- ler i Skåne, på Öland, i Dalsland och ling Lepiota ignivolvata (VU), som är Uppland. Den kan till viss del vara en fjällskivling vars hatt är upp till 10 förbisedd; jag har själv sett den på fyra cm bred, utbredd, med puckel, brun lokaler i Blekinge. och slät i mitten, utåt vitaktig med små, På denna dellokal finns också fran- beigefärgade fjäll. Lamellerna är fria, sig jordstjärna Geastrum fimbriatum. ganska breda och vita. Foten är ganska hög och har brunkantade ringar eller Område 5 ringrester på nedre delen. Fotbasen är Detta är en strandnära dellokal med något knöllikt uppsvälld. Det är en syd- klibbal. lig art, som nu är funnen på fem olika På ännu barkförsedda delar av ställen i östra Skåne samt på Öland. De gamla lågor och högstubbar av klibbal svenska växtplatserna utgörs av tjock finner man stor sotdynaCamarops po lövförna under bok på näringsrik och lysperma (NT; fig. 8). Det svarta stro- kalkhaltig mark. mata bryter fram under barken eller ur 11 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
Fig. 8. Stor sotdyna. Foto J. Svensson. Fig. 9. Scharlakansvårskål. Foto J. Svensson. veden. Svampen består av ett glänsande och man kan också plocka björnbär svartaktigt, 5–10 mm tjockt dynlikt st- där. Området har en intressant geologi roma, som varierar från 4–15 x 3–5 cm och vacker utsikt, och är väl värt ett i utbredning. Arten är sparsamt funnen besök. från Skåne till Uppland. Scharlakansvårskål Sarcoscypha austriaca (fig. 9) finner man i fuktiga Tack till Lars Fröberg för synpunkter lägen tidigt på våren, oftast på små och hjälp på manus. begravda lövgrenar. Litteratur På Listers huvud finns mycket mer att ArtDatabanken – artfaktablad. titta på t.ex. artrika betesmarker, både Upptäck naturen i Blekinge. Läns- vad gäller svampar och kärlväxter, styrelsen.
12 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––––
Ormtallen i Äskemo - hur en blekingetall förföljt mej hela mitt vuxna liv Bengt Ignell
Bengt Ignell har haft chansen att kunna rädda en genotyp av ormtall vid Äskemo i Blekinge. Han lyckades få ymp risplantor till genotypen att ta sig, och har nu genomfört en återplantering på dess ursprungliga lokal. Det hela ge- nomfördes 17 maj i år, med hjälp av trädgårdsjournalisten Gunnel Carlson med flera.
När jag 1966 påbörjade en tjänst- som hade överlevt. Två planterade jag göring som assistent vid nuvarande på Gammalstorp, Ronneby – de tynade Skogforsk, Ekebo, Svalöv var det bort och dog. Den tredje ympen satte efter introduktion en intensiv period av ympningsarbete som väntade. Min företrädare hade gjort en Blekingeresa för att samla in ympris från plusträd men även fått med sig några kvistar från en ormtall i Äskemo, väster om Mörrum. Dessa ympades på lämpliga grundstammar våren 1967. Ormtallen hade uppmärksammats när skogsvårds- styrelsens skogvaktare E. Oscar Frans- son i Asarum gjorde en stämpling i området redan under 1950-talet.
Efter skogsmästarskolan 1971 fick jag en tjänst vid skogsvårdsstyrelsen i Ble- kinge som bl.a. omfattade ansvaret för länets naturminnen. Äskemotallen var skyddad som naturminne sedan 1964. Vid besök på min gamla arbetsplats Ekebo i början på 70-talet sökte jag upp ymparna efter ormtallen i Äskemo – de var nu midjehöga men fortfarande flytt- Fig. 1. Ormtallen vid Äskemo fotografe bara och jag fick gärna ta hand om de tre rad 1978. Foto Länsstyrelsen i Blekinge. 13 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
Fig. 2. Ormtallen i Östergötland, från Fig. 3. Ungplantor som ska planteras på vilken ympkvistar togs till Blekinge. Foto Äskemolokalen. Foto B. Ignell. U. Ignell. jag på lerhaltig tomtmark i min svär- Svalöv lovade att ställa upp med lämp mors trädgård i Forsaström, Åtvidaberg liga grundstammar och utrymme. Deras och den är fortfarande vital. pensionerade trotjänare Per-Erik Björk- lund bodde fortfarande kvar i ett av När jag för några år sedan i förbifarten husen på Ekebo och han var inte svår att på ett ”Blekingefloramöte” fick höra övertala att utföra ympningsarbetet när Bengt Nilsson och Kjell Pettersson Bengt Nilsson och jag uppvaktade ho- diskutera naturminnen i Blekinge och nom med en kylväska full av ympris. berätta om den döda, omkullblåsta Äskemo-tallen kunde jag informera om Hösten 2014 flyttades resultatet, 4 att jag hade en levande genetisk dubb- levande ympar, för vidare tillväxt och lett av den. Vi började smida planer vård till Blekinge (fig. 3). om att utföra en återplantering av den på den gamla växtplatsen! Den 4 maj Den 17 maj 2016 planterades 3 st av 2013 hämtade jag lämpliga toppkvistar dessa på gården i Äskemo, som fortfa- från det nu cirka 7 m höga Åtvidabergs- rande ägs av Karl Roland Olsson. Han trädet (fig. 2). är generation nr 11 som brukar gården och hans brorson Kalle är nu på väg att Mats Eriksson vid Skogforsk, Ekebo, ta över (”Karl den 12:e”). Markägaren 14 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––––
Fig. 4. Ormtallen planteras vid Äskemo 17 maj 2016. Gunnel Carlson är i full fart med att gräva. Foto B. Ignell. har hela tiden varit positiv och glad FAKTARUTA över vårt tilltag att väcka liv i hans märkliga tall. Ormtallar (Pinus sylvestris f. virgata) är mycket sällsynta och bara några få För att lyckas med planteringen anli- exemplar finns beskrivna och är från tade vi trädgårdsjournalisten Gunnel norra Sverige. Deras växtsätt beror på Carlson - hon är själv uppvuxen i trak- en genetisk förändring. De är konkur- tens mylla. Ormtallen i Äskemo har på renssvaga och växer långsamt på de nytt fått liv på sin gamla växtplats. sparsamt förekommande grenarna som inte har regelbundna sidoskott. Detta ger grenarna deras slingrande ormlika Tack alla som hjälpte till! utseende.
15 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
Två nya lavar för Blekinge Joakim Hemberg
Joakim Hemberg rapporterar om ett par nya lavar för Ble- kinge. Den ena kollekten fick ligga ett tag innan den kunde få en säker bestämning, så det visar att det kan i vissa fall vara bra att avvakta innan man rapporterar ett fynd.
Krimmerlav Falsk allékrimmerlav växer i Sve- Den 29 juni förra året gjorde jag ett rige enbart på ädellövträd (alm, ask, besök på Hjortsberga kyrkogård väster bok och lönn) i kulturmiljöer. Den gyn- om Johannishus (fig. 1). Eftersom jag nas av att barken är mer eller mindre bor i Johannishus så har jag ganska impregnerad av näringsrikt damm från bra koll på kyrkogårdens lavflora, åkrar, grusvägar och grusgångar. Arten men hur många gånger man än har har i Sverige färre än tio aktuella loka- besökt ett område så blir det aldrig ler från Skåne till Uppland och drabbas färdiginventerat. På en gammal alm naturligtvis väldigt hårt av almsjukan har jag tidigare noterat stora mängder och askskottsjukan. I rödlistan från av liten blekspik Sclerophora peronella 2015 har den därför klassats som starkt (VU). På almens sydsida ser jag nu ett hotad (EN). Att vara beroende av träd svartaktigt stråk som sträcker sig från i kulturmiljö är också farligt eftersom ca 2 m höjd och ner till basen. När jag många allé- och kyrkogårdsträd av- tittar i luppen ser jag en mörkgrön till verkas då de på mer eller mindre lösa svart kornig bål och fåtaliga svarta, grunder ofta anses vara farliga eller ca 0,5 mm stora apothecier med ljus fula. På Hjortsberga kyrkogård tog kant (fig1). Jag misstänker direkt att man för några år sedan ner några gamla det är någon krimmerlav och att det ekar med flera rödlistade kryptogamer. förmodligen lutar åt falsk allékrim- Almen med krimmerlaven ser ännu så merlav Rinodina pityrea (fig. 2) För länge frisk ut. Det finns visserligen att vara helt säker skickar jag en liten någon enstaka klen död gren, men det kollekt till Ulf Arup, Lunds universitet, är omöjligt att veta om detta har orsa- och han bekräftar ganska omgående kats av almsjuka eller något annat. På att mina misstankar är korrekta. Falsk ett äldre träd är det ganska naturligt allékrimmerlav beskrevs som art först att enstaka grenar dör av alla möjliga 1995 då den urskiljdes från allékrim- orsaker. Almsjukan har dock härjat merlav R. colobina. Arterna kan bara ordentligt på Johannishusåsen och vid skiljas åt på mikroskopiska karaktärer Johannishus slott, så det återstår att (sporernas utseende). se hur länge almarna vid Hjortsberga kyrka ska överleva. 16 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––––
Fig. 1. Lokalen för krimmerlav; arten Fig. 2. Närbild av falsk allékrimmerlaven. sitter på almen t.v. Foto J. Hemberg. Foto J. Hemberg.
En ny sipperlav säker och skickar även i detta fall ett Så till nästa fynd. Förra året köpte min kollekt till Ulf Arup. Ulf vågar sig inte syster ett litet hus på Västagårdsvägen på en säker bestämning och råder mig i Listerby. På tomtens baksida noterade att skicka laven till Martin Westberg jag en liten berghäll full med hakmossa vid Naturhistoriska riksmuseet. När Rhytidiadelphus squarrosus och strut- Martin har tittat på kollekten tror han skinnlav Scytinium palmatum (fig. 3). att det kan röra sig om en sipperlav Strutskinnlaven är rödlistad som hän- Dermatocarpon, men inte heller han synskrävande (NT) och är alltid rolig kan göra en säker bestämning. Tiden att hitta. Förekomst av strutskinnlav går och kollekten förblir i säkert för- indikerar lite speciella, ofta artrika, var hos Martin. Medan jag väntar på berghällar som periodvis översilas av en bestämning söker jag efter bilder näringsrikt vatten. I en liten lucka bland av Dermatocarpon-arter på internet. all hakmossa och strutskinnlav noterar Dermatocarpon leptophyllodes är den jag en gråbrunaktig skorpa som med enda arten som stämmer bra med mitt obeväpnade ögon mest påminner om fynd på berghällen. Det verkar dock lite torra gyttrade jordklumpar. När jag osannolikt då D. leptophyllodes har få tittar i luppen kan jag dock konstatera kända fynd i Europa. I Sverige är den att det rör sig om en lav med små tätt bara påträffad på en lokal i Dalsland sittande lober. På loberna sitter väldigt där den samlades av A.H. Magnusson små svarta perithecier. Från boken 1941. I övrigt finns fynd från Norge, ”Rödlistade lavar i Sverige” minns jag Island, Brittiska öarna och västra Nord- bilden på grå jordlav Catapyrenium amerika. Arten verkar med andra ord psoromoides, vilken stämmer ganska vara knuten till oceaniska eller subo- bra med det jag har hittat på berghällen. ceaniska delar av världen. Detta skulle vara ett roligt fynd och en I mars får jag så äntligen ett mail ny art för Blekinge. Jag är dock inte från Martin Westberg där han berättar 17 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
Fig. 3. Lokalen för Dermatocarpon leptophyllodes. Foto J. Hemberg. att han har visat min kollekt för Starri 1475360) 29 juni 2015, på gammal alm. Heidmarsson från Island. Starri är en Cirka 20 kvadratdecimeter. Det. Joakim av världens främsta experter på Der Andersson Hemberg, conf. Ulf Arup. matocarpon och kan bekräfta att arten som jag samlat är D. leptophyllodes. Dermatocarpon leptophyllodes: Ble- Härmed rapporteras alltså andra fyndet kinge, Listerby sn., Västragårdsvägen för Sverige och första för Blekinge.Ar- 11 (RN: 6229410 1474457) 26 juni ten är sannolikt något förbisedd och går 2015, på periodvis översilad berghäll säkert att hitta på flera berghällar med i trädgård. Cirka 3 kvadratdecimeter. rätt förhållanden. Det låga antalet fynd Det. Martin Westberg, conf. Starri antyder dock att den verkligen är gan- Heidmarsson. ska sällsynt och en möjlig kandidat för rödlistan. Eftersök på berghällar med Citerad litteratur strutskinnlav kan kanske ge fler fynd Arvidsson och Thor, 1999. Rödlistade och ett bättre underlag för bedömning lavar i Sverige, ArtDatabanken av artens status. Santessons checklista 2016.
18 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––––
Nytt fynd av ryl i Blekinge
Jag vet inte hur många gånger jag åkt mossklädda blocken. Vid ytterligare ett förbi och tänkt att ”här ser det intressant besök tidigt i våras hittade jag äntligen ut”. När jag äntligen tog mig tid för ryl Chimaphila umbellata, en art som ett besök och lite inventering, hittade jag letat efter sedan jag började inven- jag ett för Blekinge ytterst unikt och tera nyckelbiotoper. Något i ögonvrån skyddsvärt område. Området utgörs fångade min uppmärksamhet; där i en idag av en nyckelbiotop på drygt 10 lucka (fig 1–2) växte den bland blå- hektar som består av en luckig och oli- bärsris och mossa! Att man kan bli så kåldrig barrblandskog som domineras glad för något så litet. Rylen finns för av riktigt gamla träd. Inom området övrigt bara kvar på två av 10 aktuella finns tallticka Phellinus pini, som lokaler Har ni vägarna förbi Totasjö tillstyrker beståndets höga ålder. De tycker jag absolut att ni ska ta er tid öppna hällarna och omgivande skog för ett besök i detta fantastiskt fina och med stort inslag av tall och markvege- unika bestånd. tation av bärris bör göra den attraktiv som tjäderlokal. I de mer blockrika Ryl Chimaphila umbellata (EN). partierna är skogen mer sluten. Blocken Blekinge, Eringsboda sn, Totasjö, ca är täckta av mossa och här finns bland 500 m öster om Kvarnforsen (RN: annat signalarter som västlig hakmossa 6259340 1479162) barrblandskog; ca Rhytidiadelphus loreus, vågig siden- 30 plantor. mossa Plagiothecium undulatum och rikligt med knärot Goodyera repens, som på sina ställen växer upp på de Jenny Ström Åkesson
Fig. 1. Lokalen för ryl vid Totasjö. Foto J. Fig. 2. Närbild på rylen. Foto J. Ström Ström Åkesson. Åkesson. 19 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
Fyndrapporter Intressanta fynd från Blekinge av kärlväxter, mossor och lavar från framförallt 2015 rapporteras. Flertalet fynd finns inlagda i Artportalen.
Kärlväxter Filago vulgaris klotullört. Sölvesborg Ajuga genevensis kritsuga. Augerum sn, Ljungaviken, 200 m O om brofästet sn, Kummeln (RN: 6230687-1491586) (RN: 6214124-1425116) utfyllnad 2015- hagmark, under buskage i glänta 2015-07- 07-14 B. Nilsson. Ny för Blekinge. 12 C. Wigermo, B. Nilsson & Å. Svensson. Hieracium crebriserratum (sect. Hiera (belägg till LD) cium). Ronneby sn, 1,2 km N om Möljeryd Allium zebdanense majlök (fig. 1). (RN: 6237044-1474971) 2015 B. Nilsson; Ysane sn, NO om Ysane kyrka (RN: det. T. Tyler. Flera fynd (tidigare uppgiven 6218735-1428412) lövskog (troligen ut- från Johannishus 1892 och Augerums gård sådd av Trafikverket) 2015-03-26 B. Nils- 1950). son; conf. T. Tyler. Ny för Blekinge. Hieracium lepidiceps (sect. Vulgata) Begonia boliviensis. Ronneby sn, Hul- bärnstensfibbla. Kyrkhult sn, Skälmershult tatippen (RN: 6232157-1468004) jordhögar (RN: 6251049-1416899) 2015 B. Nilsson; 2015-08-23 B. Nilsson & Å. Svensson; det. det. T. Tyler. T. Tyler. Ny för Norden. Hieracium pachytrachelum (sect. Bistorta amplexicaulis blodormrot. Tridentata). Ringamåla sn, 1,4 km SV Ronneby sn, Hultatippen (RN: 6232173- om Slänsmåla (RN: 6246359-1433151) 1468000) jordhögar 2015-10-25 B. Nils- vägslänt; Jämshög sn, Smedatorpet (RN: son (belägg till LD; det. T. Tyler). Ny för 6245699-1413591) skogsbryn, Nyteboda Blekinge. (RN: 6244238-1412917) vägslänt, alla Cerastium glutinosum klibbarv. Karls- 2015-07-10 B. Nilsson; det. T. Nilsson. krona sn, Stumholmen på Bastion Kungs- Juncus ensifolius svärdtåg (fig. 2). hall (RN: 1487351-6225646) torrängsyta på Ronneby sn, 800 m NNO om Bredåkra befästningsvall, 2015-05-17; Torhamn, Tru- kyrka (RN: 6237042-1465842) damm seryd, Norre Nabb (RN: 1504690-6219864) (kvävefälla) 2015-06-24 B. Nilsson & G. klipphäll nära stranden, 100-tals plantor Ohlsson. 2015-05-23; båda Å. Widgren (belägg till Lactuca sativa sallat. Sölvesborg sn, LD; conf. L. Fröberg) Sölvedeponin (RN: 6215945-1427032) Chenopodium ficifolium fikonmålla. ruderatmark, 2015-08-18 B. Nilsson; conf. Ronneby sn, Hultatippen (RN: 6232163- T. Tyler. 1467981) 2015 L. Stenberg & B. Nilsson. Lactuca serriola var. integrifolia hel- Exochorda macrantha. Karlshamn sn, bladig taggsallat. Sölvesborg sn, Sölvede- Stärnö (RN: 6225709-1440573) skogsbryn ponin (RN: 6215869-1427055) kompost, 2015-05-30 B. Nilsson & G. Ohlsson; det. 2015-08-18 B. Nilsson; conf. T. Tyler. T. Tyler. Ny för Blekinge. 20 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––––
Fig. 1. Majlök vid Ysane. Foto B. Nils Fig. 2. Svärdtåg från kvävefällan vid son. Kallinge. Foto B. Nilsson.
Lolium perenne x Schedonorus praten Rosa majalis ´Foecundissima´ bukett- sis engelskt rajgräs x ängssvingel. Rödeby ros. Karlshamn sn, Stärnö (RN: 6225638- sn, Bubbetorpsdeponin (RN: 6234931- 1440558) 2015 B. Nilsson; conf. T. Tyler. 1487588) 2015 B. Nilsson; det. T. Tyler. Salix x pendulina fontänpil. Tving, sn, Nassella tenuissima svansfjädergräs. Tvings idrottsplats (RN: 6242513-1487496) Sölvesborg sn, Ljungaviken, 200 m O om 2015 B. Nilsson; det. T. Tyler. brofästet (RN: 6214124-1425116) utfyll- Saxifraga tridactylites grusbräcka. nad 2015-07-14 B. Nilsson & Å. Widgren. Karlskrona sn, Stumholmen på Bastion Senast sedd i Blekinge 2003. Kungshall (RN: 6225646-1487351) torr Nepeta racemosa bergnepeta. Karls- ängsyta på befästningsvall, ca 100 plan- krona sn, Stumholmen på Bastion Kungs- tor 2015-05-17. Känd på lokalen sedan hall (RN: 1487351-6225646) förvildad Aspegren uppgav den i början av 1800- 2015-05-17 Å. Widgren (belägg till LD, talet. conf. L. Fröberg). Scirpus radicans bågsäv (fig. 3; se även Oenothera gaura småblommigt som- omslagsbild). Ronneby sn, V om Kallinge marljus. Sölvesborg sn, Svartaled, 170 m flygplats (RN: 6237075-1465900) damm V om rondellen (RN: 6214279-1422754) (kvävefälla), 2015-06-08 B. Westman. jordhög, 2015-09-14 B. Nilsson (belägg Ny för Blekinge (på lokalen för Bidens till LD; conf. T. Tyler). frondosa fläderskära, se Blekingebläddran Poa bulbosa knölgröe. Karlskrona 2015: 12–14). sn, Saltö pestkyrkogård (RN: 1485083- Taraxacum disseminatum (sect. Erythro 6226811) på stenmur, spridda strån 2015- sperma) parkmaskros. Jämshög sn, Jäms- 05-17 Å. Widgren. högs kyrkogård (RN: 6235335-1421181) 21 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
Fig. 3. Bågsäv från dammen vid Kallinge. Observera utlöparen som slagit rot. Foto B. Nilsson. gräsmatta, 2015-05-14 B. Nilsson & G. Mossor Ohlsson (belägg till LD; det. H. Øllgaard). Drepanocladus sordidus fiskekrok- Ny för Blekinge. mossa. Tving sn, Skärsjön (RN: 6243857- Taraxacum intercedens (sect. Palust 1478942) oligotrof klarvattensjö 2015- ria) sumpmaskros. Listerby sn, Styrsvik, 09-03 Å. Widgren (belägg till S; det. L. två lokaler Å. Widgren (RN: 6222692 Hedenäs). Andra fyndet i Blekinge. -1471710; 6222483-1471558) havsstrand- Leucobryum juniperoideum dansk äng, 2015-05-15. Nya västliga utpostlokaler blåmossa. Mjällby sn, Västra Torsö (RN: i Blekinge - och världen! 6209680-1427795) näringsrik bokskog på Taraxacum marginatum f. heterophyl något fuktig mark, flera fläckar 2015-08-22 lum (sect. Erythrosperma) hedmaskros. Å. Widgren (belägg till S; det J. Rydlöv). Karlskrona sn, Bryggarbergets östra sida Enda aktuella fyndet i Blekinge. (RN: 6227199-1487608) grusig vägkant och översilad grässlänt, 2015-05-02 Å. Lavar Widgren (belägg till LD; det H. Rydberg). Bacidia incompta savlundlav. Au- Få fynd i Blekinge, men samlad från ± gerums sn, Mölletorp, Mölleberga (RN: samma lokal av H. Wittzell 2005. 6233292-1492198) i savflöde på gam- Taraxacum sect. Taraxacum. Följande mal bok, 2016-04-28 J. Hemberg (ca 50 ogräsmaskrosor är funna som nya för land- kvadratcentimeter). skapet; närmare uppgifter om dem finns på Menegazzia terebrata hållav. Erings- Artportalen (www.artportalen.se): boda sn, Räntemåla, intill Lillån, 100 m T. acrolobum, T. amaurolepis, T. cya S om Rålången (RN: 6258909-1463352) nolepis, T. procerisquameum, T. severum, på senvuxen gammal klibbal i strandskog, T. uncosum. 2016-04-05 J. Hemberg (en bål om ca 10 kvadratcentimeter).
22 ––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 –––––––––––––––––––––––––––
Författarinstruktioner
Detta är föreningens medlemshäfte och skickas ut 1 gång per år, under våren. Vi presenterar intressanta fynd och ger rapporter från floraväkteriet. Dessutom ges re- ferat från föreningens aktiviteter, kommande programpunkter och andra botaniska aktiviteter med anknytning till föreningen. Vi publicerar även specialinventeringar, samt diverse systematiska utredningar som har anknytning till landskapet.
Bidrag kan skickas till föreningens redaktör, Lars Fröberg (lars.froberg@biol. lu.se). När ni skickar in era bidrag måste bilder och tabeller bifogas separat från textdokumentet.
23 –––––––––––––––––––––––––––– Blekingebläddran 2016 ––––––––––––––––––––––––––
Blekingebläddran År 2016 ISSN 2001-3485
Innehåll
3 Förord 4 Stortimjan i Blekinge 8 Svampar vid Listers huvud 13 Ormtallen vid Äskemo 16 Ett par nya lavar för Blekinge 19 Nytt fynd av ryl i Blekinge 20 Fyndrapporter
24