216 • nationalnyckeln till sveriges flora och fauna

tribus stam Arthropoda understam Hexapoda ordning Diptera Tribus Eristalini omfattar traditionellt släktena Ana- larven äter multnande växtdelar några centimeter överfamilj Syrphoidea simyia, , , , , , längre ner i vattnet. Larverna lever främst i pölar, di- familj Syrphidae och . Numera innefattar Eris- ken, gödselvatten, strandkanter eller översvämmade underfamilj talini även släktena Arctophila och Sericomyia som tidi- områden. Arterna i släktena Mallota och Myathropa tribus gare fördes till tribus Sericomyini. Många av arterna utvecklas dock i tidvis vattenfyllda håligheter i stub- släkte liknar honungsbin, vildbin, getingar eller humlor. bar, stammar och rötter, medan larverna inom släk- Larverna har ett långt andningsrör som kan förlängas tena Arctophila och Sericomyia lever i blöt miljö med likt ett teleskop. Andningsöppningen i spetsen på rö- torv eller översilad mossa. ret flyter ofta på en krans av hår på vattenytan medan

släkte – dammblomflugor stam Arthropoda understam Hexapoda namngivning ordning Diptera Släktet utmärks av grå längstrimmor på ryggen, Anasimyia Schiner, 1864. Catalogus Syste- överfamilj Syrphoidea orangegula antenner, relativt uppsvullna baklår och maticus Dipterorum Europae: 108. Synonym: Eurimyia Bi- got, 1883 (för A. lineata, reviderad släktstatus genom familj Syrphidae bakskenben med två mörka ringar. Släktet Lejops skil- underfamilj Eristalinae Claussen & Torp, 1980). tribus Eristalini jer sig från släktet Anasimyia genom de svarta anten- Etymologi: Anasimyia = trubbnosfluga; anasimos (gr.) = släkte nerna och bakkroppens karakteristiska grå, längsgå- trubbnäst; myia (gr.) = fluga. ende parfläckar. Dammblomflugor påträffas alldeles intill de akvatiska miljöer där larverna utvecklas, t.ex. l i t t e r at u r Ball & Morris 2000, Claussen & Torp 1980, Hartley 1961, Mutin & Barkalov 1999, Nielsen 2005. vid randen av dammar, sjöar, myrar och lugna vatten- drag. I världen finns totalt närmare 25 arter, varav tio förekommer i Palearktis och fem i (främst södra delen av) Norden.

Släktet Anasimyia utmärks av grå längsstrimmor på Hos honorna kan strimmorna baktill bli breda och ryggskölden i kombination med orangegula antenner, nästan gå ihop. Mellan dem finns ibland en mycket relativt uppsvullna baklår och bakskenben som har smal, ofullständig mittstrimma. Utanför dem finns två (ofta ofullständiga) mörka ringar. Arterna liknar i en bredare (ibland dock ofullständig) längsstrimma viss mån dem i släktet Helophilus, till vilket Anasimyia på vardera sidan. Behåringen är utstående och gul; länge räknades som ett undersläkte. Det har även fö- hos hanarna lång, hos honorna lite kortare. Skutel- reslagits att Anasimyia istället bör vara ett undersläkte len är svart i främre delen och på sidorna, men gul i till Lejops. Dammblomflugor omfattar relativt små, spetsen. Dess behåring är övervägande gul; beroende mörka arter. Ögonen är nakna och även hos hanarna på art med större eller mindre inblandning av svarta åtskilda av en relativt bred panna. Ansiktet är vitgult hår. Bakkroppens färgteckning och behåring är ka- med nedåtriktad ljus behåring. Det är endast något rakteristisk för respektive art. Vingarna ser ut som förlängt, utom hos långnosig dammblomflugaA. li- hos släktet Helophilus, bortsett från att marginalcellen neata som har ett långt, spetsigt ansikte och därför invid vingkanten är nästan lika bred som submargi- ibland förs till ett separat släkte, Eurimyia. Kinderna nalcellen. Benen är rödgula med varierande svarta är svarta (med mer eller mindre pudrad nederkant) teckningar. Fram- och mellanfötterna kan (beroende och bildar en blank, triangulär eller smalt rektangulär på art) vara helt gula eller ha mer eller mindre mörka yta när huvudet betraktas från sidan. Antennerna är yttre segment. Bakskenbenen är gula med två karak- Långnosig dammblomfluga orangegula med naket antennborst; första segmentet teristiska (ibland ofullständiga) svarta ringar; den ena är ett mycket passande svenskt är dock ofta mörkare. Ryggskölden är svartbrun med nära spetsen och den andra nära basen. Bakfötterna namn på denna blomfluga. gulbrun pudring. Upptill på ryggskölden finns två är helt mörka. FOTO: KRISTER HALL grå strimmor som, speciellt hos hanarna, är smala. syrphidae: anasimyia • 217

Släktet Lejops skiljer sig från Anasimyia genom de svarta antennerna och bakkroppens karakteristiska grå, långsmala parfläckar. Dammblomflugor påträffas helt nära de akvatiska miljöer där larverna utvecklas, t.ex. vid randen av dammar, sjöar, myrar och lugna vattendrag. Larverna har liksom övriga arter inom tribus Eristalini ett långt andningsrör och lever under vattenytan i multnande bladveck av kaveldun och andra vattenväxter. I världen finns totalt närmare 25 arter dammblom- flugor, varav tolv i Amerika, tio i Palearktis och tre i tropiska Afrika. I Norden förekommer fem arter, huvudsakligen i områdets södra del. Fyra av de fem nordiska arterna förekommer över stora delar av Pa- learktis, en av dem dessutom i Nordamerika. En sjätte europeisk art (Anasimyia femorata Simic, 1987) är en- dast känd från Montenegro på Balkanhalvön.

marginalcell med bred öppning

Karakteristiskt för släktet dammblomflugor Anasimyia är att de har grå längsstrimmor på ryggskölden i kombination med orangegula antenner, uppsvullna baklår och två mörka ringar på bakskenbenen. Bilden visar tidig dammblomfluga . submarginalcell med FOTO: KRISTER HALL något bredare öppning Vingspets

Bestämningsnyckel till arter i släktet Anasimyia Key to species of the Anasimyia

1. Ansikte långt, spetsformigt ­ 1. Face strongly extended, tapering utdraget...... Anasimyia lineata to a point...... Anasimyia lineata p. 221 . långnosig dammblomfluga s. 221 – Face less extended...... 2 – Ansikte bara måttligt eller ­ obetydligt utdraget...... 2

♀

2. Tergit 2 och 3 med kraftigt krok- 2. Tergites 2 and 3 with hook- formiga parteckningar som i mitten shaped markings pointing for- pekar framåt (kan vara avbrutna wards at the centre (may be inter- eller reducerade till punkter)...... 3 rupted or reduced to spots)...... 3 – Tergit 2 och 3 med föga böjda – Markings on tergites 2 and 3 less ­parteckningar som i mitten pekar curved, pointing mainly towards snett inåt...... 4 the centre...... 4