Den Goda Moralens Rike: Luthersk Kollektivism I En Individualistisk Värld

Uppsala universitet Institutionen för informatik och media C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap Framlagd VT 2021

Den goda moralens rike: luthersk kollektivism i en individualistisk värld

En kvalitativ studie av svensk kvällspress gestaltning av nationaliteter under fotbolls-VM 2018

Författare: Hjalmar Desmond & Markus Hällje Handledare: Philip Zetterlund

Abstract

Sports media can, by framing a national team's character, stereotype the identity of a whole population. Since the early 20th century, football has been an uncontested arena for nationalistic expressions. However, nationalistic feelings get real consequences, and in relation to football there has been several examples of wars started or prevented because of the game. The present study used a number of questions and answered them in order to fulfil its purpose: to highlight mediated expressions of Swedish nationalism and national stereotypes in Swedish sports media by scrutinizing its framing of Sweden and ‘Swedishness’ related to opposition countries during the Football World Cup in 2018. The questions used were specifically how Sweden and ‘Swedishness’ were framed, how the characters of Sweden’s respective opposition countries were framed and finally how the media expressed Swedish nationalism. A combination of framing theory and Stuart Hall’s representation theory was chosen as theoretical ground to summarize the media’s framing of the respective nationalities. Additionally, Benedict Anderson’s imagined communities and Michael Billig’s banal nationalism let the analysis of the frames regarding Sweden be deepened. The framing analysis was carried out on twelve chronicles published by Swedish newspapers Aftonbladet and Expressen during the tournament. The analysis showed that Swedish identity and ’Swedishness’ were framed as showing good morale, specifically when it came to collectivism, unselfish and hard work and anti-racism. Ultimately, Sweden was stereotypically framed as a morally likeable and collective realm in an individualistic world. Swedish nationalistic expressions in sports media can be researched more. The result of this study offers awareness in thinking of our own attitude towards nationalism, and stereotypes of other nations, in relation to sports.

Keywords: nationalism, Swedishness, framing analysis, sports media, representation, stereotypes

1. Inledning 1 1.1 Problemformulering 2 1.2 Syfte 2 1.3 Frågeställningar 2 1.4 Disposition 3 2. Bakgrund 4 2.1 Sportens koppling till Sverige och svenskhet 4 2.2 Fotbolls-VM 2018 4 2.3 Den rasistiska hatstormen mot Jimmy Durmaz 5 2.4 Aftonbladet och Expressen 5 3. Tidigare forskning 6 3.1 Nationalism och internationella sportevenemang 6 3.2 Representation av Turkiet i brittisk sportpress 6 3.3 Nationell identitet, landslagsfotboll och israelisk sportpress 8 3.4 Grekisk nationalism och medierapportering kring fotbolls-EM 2004 9 3.5 OS i Sochi 2014, gestaltning av kön och nationalism i polsk press 10 3.6 Forskningslucka och positionering gentemot tidigare forskning 11 4. Teori 12 4.1 Gestaltningsteori och ramar 12 4.2 Representation, stereotypisering och “den Andre” 13 4.3 Imaginära gemenskaper 14 4.4 Banal nationalism 14 4.5 Sammanfattning av teoretiskt ramverk 16 5. Metod 17 5.1 Forskningsdesign 17 5.2 Metodval 17 5.3 Gestaltningsanalys 18 5.4 Material och urval 19 5.5 Genomförande 21 5.6 Metodologiska reflektioner 22 5.7 Forskningsetik 22 6. Resultat och analys 24 6.1 Träddiagram över resultatets teman 24 6.2 Banal nationalism i svensk kvällspress 26

6.2.1 Banal förberedelse 27 6.2.2 Svensk nationalhistoria och framgångens betydelse 27 6.3 Gestaltningen av Sverige och svenskhet 30 6.3.1 Banal religiositet och kulturella referensramar 32 6.3.2 Svenska landslaget som något större än sport 32 6.3.3 “Vi” och “Dem” inom nationen 33 6.3.4 Svenskhet förhandlingsbart och debatterbart 33 6.3.5 Sveriges politiska utveckling 34 6.4 Sverige ser upp till storebror Tyskland 34 6.5 England och Sverige har en relation till varandra 36 6.5.1 England och Sveriges olika vägar 37 6.5.2 Gareth Southgate 38 6.6 Schweiz som tekniskt kompetent men utan svensk lojalitet och disciplin 38 6.7 Mexiko som kompetent naturfenomen 40 6.8 Sydkorea inget som behöver ordas om 41 6.9 Sammantagna ramar och stereotypiserande representationer 41 6.9.1 Sammantagen representation av Sverige 42 6.9.2 Sammantagen representation av England 42 6.9.3 Sammantagen representation av Tyskland 43 6.9.4 Sammantagen representation av Schweiz 43 6.9.5 Sammantagen representation av Mexiko 43 6.9.6 Sammantagen representation av Sydkorea 43 6.9.7 Konstruktionen av nationell identitet 43 7. Diskussion och slutsats 45 7.1 Slutsats 45 7.2 Diskussion 45 7.3 Om framtida forskning 49

1. Inledning

“Gud ska veta att det funnits år, månader och matcher där jag önskat Sverige gott mer för att de haft gula tröjor och hetat Sverige än för att jag känt genuin sympati för vad laget stått för eller inte klarat av att stå för. Så är det inte längre.” – Simon Bank (2018b)

Fotboll är världens största sport och kanske även att betrakta som världens största kulturyttring och folkrörelse (Çağlar, 2020; Niva, 2014). En enorm samhällskraft finns inneboende i fenomenet. Landslaget blir ett sätt för landet i fråga att sluta upp mot gemensamma fiender och vid sportsliga framgångar kan vågor av optimism och nationalism skölja över landet, något makthavare inte varit sena att inse. Det finns konkreta exempel där väpnade konflikter både utlösts och stoppats av fotbollen (Çağlar, 2020; Niva, 2014).

Fotboll har, i både Sverige och världen, blivit en naturlig plats att utöva patriotism, vifta med flaggor och måla ansiktet med nationalsymboler. Detta ses oftast som något oproblematiskt (Çağlar, 2018). Den nationella medierapporteringen får stor betydelse och landslagen blir tacksamma projektionsytor för nationalism, nationellt stereotypiserande och konstruktion av nationell identitet. Sporten är i sig inte politisk, men har åtskilliga gånger använts i politiska kontexter för att driva opinion och förena den inhemska befolkningen. Landslag kan utnyttjas av politiska ledare för att vinna popularitet eller som kanal att sprida regelrätt propaganda (Billig, 1995; Chulov, 2017; Alkvist, 2017). Här är nationalismen central.

Ultranationalismen tycktes först ha dött ut efter andra världskrigets upplösning när Nazitysklands rätta ansikte stod bortom tvivel. Men efter Kalla kriget har ideologin återigen vuxit sig stark, om än i andra skepnader. Franska Front national blev det första av dagens flera exempel i europeiska parlament. Så även i Skandinavien genom bland andra Sverigedemokraterna med nazistiska rötter och Fremskrittspartiet, där Anders Behring Breivik dessutom länge var medlem (Björkman, 2013). Därtill sveper nationalistiska vindar över stora delar av världen som motreaktion till ökad globalisering samt ökad migration och flyktingströmmar (Bremmer, 2018). Runt om Europa växer högernationalistiska partier som gör motstånd mot invandring och islam, och som motsätter sig EU:s ambitioner om samarbete kring gemensam asylpolitik. Störst partier av denna art återfinns bland annat i Polen, Ungern och Frankrike (Thörnqvist, 2018; Bieber, 2018). Därför blir det viktigt att kartlägga faktorer som reproducerar och stärker nationen, nationell identitet och tillhörighet, och huruvida svensk sportjournalistik förstärker svensk nationalism.

Denna studie inom medie- och kommunikationsvetenskap placerar sig specifikt inom journalistikforskningen genom att studera fotbollskrönikor publicerade av Aftonbladet och Expressen under fotbolls-VM 2018.

1.1 Problemformulering

Sport och media är ömsesidigt beroende av varandra. Medierapportering är en förutsättning för en avlägsen publiks möjlighet att följa matcher och tävlingar. Medierapporteringen blir således också en maktfaktor (Besova & Cooley, 2009). Dels för hur sport upplevs som kulturellt fenomen, dels gällande vad som i sammanhanget anses positivt eller negativt. Sportjournalistik är ett område med visst vanrykte inom mediefältet (Schoch & Ohl, 2021). Trots det är publiken som konsumerar sportjournalistik stor, inte minst i internationella tävlingssammanhang. Medierapporteringen påverkar individers tankemönster och samhälleliga uppfattningar, både inom och utanför sporten (McCombs & Shaw, 1972; Besova & Cooley, 2009).

Utifrån Benedict Andersons (1983) koncept “imaginära gemenskaper” (imagined communities) utgörs nationen av en inbillad uppfattning om gemenskap. Michael Billig (1995) tar avstamp i Benedict Andersons koncept när han förklarar sin teori om “banal nationalism”. Det är den banala nationalismen i vardagen som gör att den imaginära gemenskapen, och därigenom nationen, kan fortsätta existera. Billig (1995) och Andersons (1983) konceptuella ramverk blir hjälpmedel i undersökningen av svensk nationell sportjournalistik. Många människor försöker göra gällande att sporten är frånkopplad politiken (SportExpressen, 2020). Trots det menar vi med ovan argument att mycket finns att vinna på att bidra till utvecklingen av det sportjournalistiska forskningsfältet, för att synliggöra tendenser och mönster som idag går outforskade.

1.2 Syfte

Denna studie syftar till att synliggöra mediala uttryck för svensk nationalism samt representationer av andra nationaliteter, inom svensk fotbollsjournalistik genom att undersöka hur Sverige och svenskhet samt andra nationaliteter gestaltades under fotbolls-VM 2018.

1.3 Frågeställningar

● Hur gestaltades Sverige och svenskhet i svensk kvällspress under fotbolls-VM 2018?

● Hur gestaltades Sveriges motståndarnationer i svensk kvällspress under fotbolls-VM 2018?

● Hur kan uttryck för svensk nationalism påvisas i svensk kvällspress under fotbolls-VM 2018?

1.4 Disposition

Härnäst presenteras relevant bakgrund till forskningsområdet. Efter bakgrundskapitlet redogörs för tidigare forskning på området. Därefter följer teorikapitlet som presenterar fyra teorier. Dessa teorier ligger till grund, och ger förståelse, för studiens resultat och analys. Därefter redogörs för studiens metod. Där presenteras bland annat metodologiska utgångspunkter, forskningsetik och det praktiska genomförandet. Syftet är att ge en konkret och transparent inblick i arbetet med studien. Resultat och analys är kapitlet där studiens upptäckter presenteras. Denna del av uppsatsen är uppdelad i tematiskt inspirerade underrubriker. Resultat- och analyskapitlet är strukturerat så att empirin presenteras och samtidigt analyseras utifrån teorierna från teorikapitlet. Därefter följer slutsats och diskussion. Först presenteras en konkluderande sammanfattning, där studiens frågeställningar besvaras. Därefter en diskussion om studien, beträffande resultat och i relation till tidigare forskning. Slutligen diskuteras framtida forskning på området.

2. Bakgrund

Här presenteras Sverige och svenskhet kopplade till sport ur ett historiskt perspektiv. Därtill en kortare genomgång av fotbolls-VM 2018, hatstormen mot Durmaz under mästerskapet, samt Aftonbladet och Expressen.

2.1 Sportens koppling till Sverige och svenskhet

Sportens koppling till nationell identitet är ständigt närvarande och inte minst tydlig i landslagssammanhang (Seippel, 2017). Världsmästerskap blir ypperliga tillfällen att påvisa hur såväl individuella som nationella och globala faktorer samspelar i konstruktionen av nationell identitet. Sport i allmänhet, och fotboll i synnerhet, har blivit en stor och viktig del av senmoderna samhällen – och tillskrivs därmed enorma tillgångar, ekonomiskt och kulturellt (Seippel, 2017). Framväxten av den svenska fotbollsnationalismen (Andersson, 2007) kan spåras tillbaka till 1913 och en landskamp mellan Sverige och Danmark. En folklig och allmän nationalism uppstod för första gången. På plats fanns organiserat hejande, den svenska flaggan vajades högt och nationalsången sjöngs i kör. Den nationella symboliken förekom för första gången i sportsammanhang och gemenskapen yttrades både visuellt och auditivt. Sedan dess har uttryck för både svensk nationalitet och nationalism ständigt närvarat i såväl inhemska som internationella fotbollssammanhang (Andersson, 2007).

2.2 Fotbolls-VM 2018

Fotbolls-VM 2018 spelades i Ryssland mellan 14 juni och 15 juli. Totalt 32 landslag, från samtliga världsdelar, hade kvalificerat sig till turneringen och Sverige var ett av dessa. Sverige spelade totalt fem matcher. I gruppspelet mötte Sverige Sydkorea, Tyskland och Mexiko, i åttondelsfinalen Schweiz och i kvartsfinalen England (Svenska fotbollsförbundet, u.å.). Mästerskapet arrangeras var fjärde år av det internationella fotbollsförbundet FIFA och efter 2018 års upplaga stod Frankrike som vinnare.

En av de som fick mest stjärnstatus och strålkastarljus under fotbolls-VM var ingen fotbollsspelare (Norberg, 2018). Kolinda Grabar Kitarovic var vid den här tiden silvermedaljören Kroatiens president, landets första kvinnliga sådan. Hon företrädde det kontroversiella, nationalistiska partiet Demokratiska unionen. Genom flera gester och handlingar blev Kolinda Grabar-Kitarovic en global superstjärna under turneringen. Expresidenten flög egenfinansierad ekonomiklass till matcherna och missade bara en match. Då för att närvara vid ett NATO-toppmöte, under vilket hon i stället delade ut kroatiska matchtröjor till de konservativa kollegorna Donald Trump och Theresa May. Själv förbjöds hon bära matchtröja på VIP-läktaren, bredvid bland andra Vladimir Putin, och valde i stället att placera sig bland de kroatiska supportrarna på de “vanliga” läktarna. Efter matchen gav hon sig trots spöregn, iförd

kroatisk matchtröja, ut på planen för att krama om och posera med spelarna, till skillnad från makthavarna på VIP-läktaren som efter matchen skyddade sina kostymer med paraplyer (Norberg, 2018).

Analysföretaget Mediatoolkit räknade ut att Kolinda Grabar-Kitarovic blev Kroatiens största stjärna i turneringen (Hajdari, 2018). Den studerade nyhetsrapporteringen om finalmatchen mellan Frankrike och Kroatien gav Grabar-Kitarovic 25% mer utrymme än någon av spelarna på gräset.

2.3 Den rasistiska hatstormen mot Jimmy Durmaz

Sveriges match mot Tyskland spelades den 23 juni och vanns av Tyskland med 2-1 efter ett sent frisparksmål. Frisparken som ledde till avgörandet tillkom efter att Sveriges yttermittfältare Jimmy Durmaz tacklat Tysklands Timo Werner till marken. Efter matchen möttes Durmaz av en rasistisk hatstorm på sociala medier, vilket väckte stor uppmärksamhet. Den 24 juni gick landslaget ut och fördömde hatet som riktats mot Durmaz. Med resten av landslaget bakom sig och landslagstränare Jan Andersson vid sin sida talade Durmaz till en samlad presskår angående det hat han mött efter matchen (Niva, 2018a). Durmaz och landslagets gemensamma ställningstagande mot rasism fick stort medialt utrymme.

2.4 Aftonbladet och Expressen

Aftonbladet och Expressen är Sveriges två största kvällstidningar (Andén, 2018). Tidningarna trycker gemensamt cirka 1 miljon pappersupplagor dagligen. Benämningen kvällstidning härstammar från när de gick till tryck på dagen och därmed fanns att köpa till kvällen (Nationalencyklopedin, u.å.a). Nuförtiden finns dock kvällstidningarna att köpa redan på morgonen. Till skillnad från dagstidningar säljs kvällstidningar i lösnummer, och innehållet tenderar fokusera mer på sensationella nyheter, bilder, sport och nöje. Aftonbladets ledarsida beskriver sig som “oberoende socialdemokratisk” (Aftonbladet, 2020) och Expressen betecknas “liberal” (Nationalencyklopedin, u.å.b). Tidningarnas sportredaktioner heter Sportbladet respektive SportExpressen.

3. Tidigare forskning

Nedan presenteras tidigare studier som utförts på denna studies problemområde. Under 3.1 ges en övergripande bild av forskning på nationalism och internationella sportevenemang. Därefter följer en redogörelse för enskilda studier som både inspirerat denna studie och synliggjort en forskningslucka.

3.1 Nationalism och internationella sportevenemang Nationalismens koppling till sport har av många forskare lyfts och diskuterats (Morgan 2000; Dixon, 2000; Andersson, 2007; Tzanelli, 2006; Jakubowska, 2015). Dixon (2000) menar att internationella sportevenemang och dess mediering inte skulle kunna existera utan nationalism. Morgan (2000) diskuterar därtill hur internationaliseringen av sportevenemang blivit central för hur en nationell identitet kan ta form. I en diskursanalytisk studie använder Sharam Alghasi (2011) gestaltningsteori för att plocka ut de ramar som görs framträdande i representationen av Mexiko och Iran i det norska tv-programmet VM-Studio i samband med VM 2006. Alghasi finner att gestaltningen av Mexiko och Iran går att sätta i relation till gestaltningen av Norge och norskhet i programmet, och att representation i sportmedia antingen kan lösa upp eller befästa upplevda skillnader länder emellan.

I medierade internationella sportsammanhang får nationalism en central roll då idrottarna agerar representanter för sina länder (Dixon, 2000). Journalister har, likt övriga samhället, en emotionell koppling till den gemenskap som är nationen, vilket naturligt innebär en nationalistisk/patriotisk positionering (Dixon, 2000). Effekten av en sådan utgångspunkt blir enligt flera forskare en anledning till att sporten agerar arena för reproduktion av skillnader mellan nationaliteter, och därmed en bidragande orsak till nationalism (Morgan, 2000; Hall 1997a).

3.2 Representation av Turkiet i brittisk sportpress

Genom en kombination av lexikalisk och narrativ analys undersöker Nilufer Turksoy (2020) i artikeln “Roy’s Turkish Delight”: Football, Nationalism and the Representation of Turkey in the British Sports Media representationen av Turkiet i engelsk sportjournalistik. Närmare bestämt studerar Turksoy (2020) i England etablerade dagstidningar och tabloiders rapportering av de tre senaste fotbollsmatcherna de två nationerna emellan; två i samband med Europamästerskapet 2004 och en i samband med Europamästerskapet 2016.

Studien lyfter hur sportjournalistik skiljer sig från övrig. Exempelvis är resejournalister positiva till länder som Turkiet och uppmuntrar resor till denna fascinerande kultur, medan det snarare ligger i sportjournalisters intresse att lyfta det negativa med landet i fråga för att skapa intresseväckande rivalitet (Turksoy, 2020).

Teoretiskt utgår Turksoy (2020) från Stuart Halls representationsteori. Den beskrivs handla om att “självet” (the “Self”) så väl som “den Andre” (the “Other”) konstrueras genom språklig framställan i media. Denna framställning, det vill säga representationen, kan göras på flera olika sätt. I Turksoys (2020) studie har Turkiet rollen som “den Andre” och kan därmed representeras positivt, negativt, underlägset eller överlägset. Det finns alltså flera sätt på vilka man kan säga, representera, en och samma sak. Valet av sätt är alltid avsiktligt. Därtill råder nästan alltid ett antagonistiskt förhållande mellan “självet” och “den Andre”.

Fotbollsjournalistiken beskrivs av Turksoy (2020) som lämplig att studera då sporten, främst i landslagssammanhang, är ett av de mest tacksamma sammanhangen för nationsmedlemmar att uttrycka nationalism en masse. Det ligger i själva nationalismens DNA och definition att avgränsa mänskligheten och dela in den i kategorier som “självet” och “den Andre”. Studien sägs vara särskilt intressant i en västerländsk kontext då västerländskt tänkande är uppbyggt på logiken av binära motsatsförhållanden som god/ond, hjälte/skurk eller civiliserad/primitiv. Fotbollsjournalistiken förmedlar alltså ofta binära, om än ibland komplexa, representationer av nationer. Därtill används Benedict Andersons “imaginära gemenskaper” för att vidare beskriva en av sportjournalistikens funktioner, speciellt i anslutning till internationella mästerskap. Turksoy (2020) sammanfattar “imaginära gemenskaper” som en nations medborgares upplevda föreställning av gemenskap med varandra utan någon faktisk relation.

Turksoy (2020) söker svar på vilka budskap om turkisk kultur och identitet som kommunicerades i engelsk sportpress. Texterna kodas på tre nivåer; (1) representationen av det turkiska landslaget, (2) representationen av de turkiska landslagsspelarna och (3) representationen av det turkiska samhället i allmänhet och de turkiska supportrarna i synnerhet.

Studien finner att representationen av Turkiet i materialet som undersöktes baseras på fyra stereotyper. Den första går ut på att Turkiet, med hänvisning till historien, saknar förmåga att konkurrera med England. Oförmågan beskrivs sarkastiskt och satiriskt. Turksoy (2020) skriver att representationen skulle kunna vara ett uttryck för brittisk medias benägenhet att gestalta Englands kulturella och politiska, eller etniska, permanenta överlägsenhet. Den andra stereotypen är narrativet kring turkiska fans som nästan uteslutande aggressiva och våldsamma (Turksoy, 2020). Den tredje stereotypen gestaltar Turkiet som ett asiatiskt land, snarare än ett europeiskt (Turksoy, 2020). Detta tas som bevis för Halls påstående att diskursen “the West and the Rest” fortfarande används. Diskursen kan sammanfattas som att västvärlden är exempelvis modern, utvecklad och rationell medan orienten är exempelvis omodern, underutvecklad och irrationell.

Den sista stereotypen gestaltar de turkiska fotbollsspelarna som skickliga idrottare. Turksoy (2020) diskuterar om detta beror på många turkiska spelares hemhörighet i västeuropeiska fotbollsklubbar, eller förekomsten av turkiska landslagsmän som vuxit upp i Västeuropa, som invandrare från Turkiet. Att konstatera är att representation kan vara komplex och delvis motsägande, trots den inneboende antagonismen mellan “självet” och “den Andre”.

3.3 Nationell identitet, landslagsfotboll och israelisk sportpress

I studien Everybody’s team? The national narrative in the Hebrew press covering Israeli national soccer team matches undersöker Haim Hagay och Oren Meyers (2015) sportjournalistikens relation till nationalistisk rapportering och konstruktion av nationell identitet. Studien tittar på en israelisk mediediskurs och i synnerhet rapporteringen kopplad till landets fotbollslandslag. Undersökningen är gjord som en fallstudie med fokus på de narrativ som karaktäriserade rapporteringen i israelisk tryckt media under 1949–2006. Hagay och Meyers (2015) belyser hur en kollektiv identitet både kan konstrueras och dekonstrueras av rapportering kopplad till landslagsidrott. Deras huvudsakliga argument är att det finns en ömsesidig påverkan samhället och sportjournalistiken emellan. Sportjournalistiken är i sin natur en fördelaktig diskurs för nationalistiska och patriotiska uttryck som vidare påverkar konstruktionen av den gemensamma identiteten. Samtidigt menar Hagay och Meyers (2015) också att sportjournalistiken inte existerar i ett vakuum. Genomgående för den undersökta perioden är att ändringar i de sociala, ekonomiska och politiska kontexterna i sin tur också påverkar det sportjournalistiska innehållet.

Studien tar avstamp i två grundläggande frågeställningar som berör vilka som kommer till uttryck (berättarna) och vilka det talas om (karaktärerna). Därmed undersöks såväl journalisterna bakom innehållet, vilka karaktärer och narrativ som förmedlas samt hur detta förhåller sig till och reflekteras i befintliga diskurser.

Studien påvisar att rapporteringen i högre utsträckning antog ett patriotiskt narrativ under de första undersökta årtiondena. När det kommer till den senare halvan av tidsperioden menar Hagay och Meyers (2015) att den israeliska journalistiken förändrades drastiskt vad gäller stil, form och ämnesval. Detta var en bidragande anledning till att även berättarna, journalisterna, förändrades. Sedan 1990-talet har exempelvis utländska reportrar, icke-judiska reportrar, tidigare spelare, politiker och kvinnor blivit en del av sportjournalistiken. Något som tidigare var otänkbart.

Slutligen belyser studien hur sportjournalistiken inte enbart bör ses som en spegling av ett samhällspolitiskt klimat eller en del i konstruktionen av en nationell identitet. Istället diskuterar Hagay och Meyers (2015) att man också bör se sportjournalistiken som en kritiserande, diskuterande och

utvecklande röst i relation till nationalism och nationell identitet, åtminstone ur det historiska perspektivet (Hagay & Meyers, 2015).

3.4 Grekisk nationalism och medierapportering kring fotbolls- EM 2004

I studien ‘Impossible is a fact’: Greek nationalism and international recognition in Euro 2004 undersöker Rodanthi Tzanelli (2006) hur en grekisk nationell identitet skapas genom pressen i samband med fotbolls-EM 2004. Studiens huvudargument är att en nationell identitet inte enbart kan skapas utifrån sig själv, utan att det krävs dialog med och förhållningssätt till andra nationer för att uppnå en egen identitet. Det grekiska formas genom att bestämma det icke-grekiska samt erkännas av andra nationer.

Tzanelli (2006) fördjupar sig i formandet och (re)produktionen av en grekisk nationell identitet, och kommer fram till att detta görs på flera vis. Bland annat genom det rituella användandet av både antika Greklands hedniska och kristna grekisk-ortodoxa symboler. Även genom narrativet om den grekiska kulturen som en global och öppen diaspora, eller projektionen av andra nationers stereotyper. Tzanelli (2006) beskriver fotbollens roll i det hela: fotbollsframgångens betydelse för den grekiska identiteten.

Tzanelli (2006) skriver, med utgångspunkt i Benedict Andersons “imaginära gemenskaper”, att utan det ritualistiska sjungandet av nationalsången eller hyllandet av nationsflaggan skulle det historiska kontinuumet som krävs för att föreställa sig en nationell gemenskap försvinna. Aktiviteter som närmast alltid förekommer vid landslagsfotboll. Dessa sammanhang erbjuder en uppseendeväckande arena för (rasistiska eller nationalistiska) karaktäriseringar av nationalkaraktärer. Idrottssammanhang kan symbolisera kollektiv tillhörighet och ett samhälles värderingar eller dygder. Det diskursiva narrativet om nationaliteter i fotbollsrapportering berättar på samma gång narrativet om den egna nationens ideal (Tzanelli, 2006).

Vanligt förekommande inom pressen är också kopplingar mellan ett landslags spelstil eller strategi på fotbollsplanen och folket i frågas karaktärsdrag (Tzanelli, 2006). Under Greklands fotbollsframgångar 2004 hade man en tysk tränare. Grekisk press beskrev hans stil enligt “iron defence as a base for thunder attacks”, likt tyskarnas blitzkrieg under andra världskriget (Tzanelli, 2006, s. 493). Därtill sades den tyska tränaren implementerat ett kallt, seriöst, organiserat och kollektivt försvarsspel. Införandet av denna stil krockade med, och samtidigt korrigerade, den grekiska nationalkaraktären.

Inom grekisk press blev landslagets stil ett slags, för att tala med Bourdieu, symboliskt eller kulturellt kapital (Tzanelli, 2006). Grekisk media reproducerade detta i strävandet efter västeuropeiskt

erkännande men också överlägsenhet. Landslagets spelstil blev på ett sätt nationens offentliga “själv”. Greklands seger i fotbolls-EM 2004 utnyttjades i grekisk press fotbollsrapportering för att försöka vinna erkännande för nationens antika arv som västerländsk civilisations vagga och därmed återupprättelse (Tzanelli, 2006).

3.5 OS i Sochi 2014, gestaltning av kön och nationalism i polsk press

I studien Framing the Winter Olympic Games: A Content Analyis of Polish Newspapers Coverage of Female and Male Athletes undersöker Honorata Jakubowska (2015) den polska sportjournalistikens gestaltning av manliga respektive kvinnliga atleter under vinter-OS i Sochi 2014. Både det textuella innehållet och bildsättningen som kom att karaktärisera rapporteringen i samband med mästerskapet studeras. Det studerade materialet inhämtades från två dagstidningar, Gazeta Wyborcza och Przeglad Sportow. I synnerhet fokuserar studien på att kartlägga rapporteringens huvudsakliga teman och vilka atleter som uppmärksammades, samt härleda och påvisa eventuella skillnader i rapporteringen utifrån kön (Jakubowska, 2015).

Studien antar två huvudsakliga teoretiska utgångspunkter; dagordningsteori och gestaltningsteori. Jakubowska (2015) använder dagordningsteori för att poängtera det mediala inflytandet över samhälleliga tankegångar, och således också som motivering till studieområdets relevans. Jakubowska (2015) argumenterar för att gestaltningsteori bör ses som en “andra nivå” av dagordningsteorin och som konkret verktyg för att betona språkanvändningens effekt på samhälleliga uppfattningar om världen. Enligt Jakubowska (2015) kan medial rapportering bara spegla ett (av flera) sätt att tolka och uppfatta verkligheten.

Utifrån det område och den empiri Jakubowska (2015) tagit del av kommer studien fram till att det inte finns några signifikanta skillnader mellan gestaltningarna i relation till manlighet eller kvinnlighet. Överlag påvisar studien hur medierapporteringen huvudsakligen fokuserade på medaljvinnare, oberoende av atletens kön. Uppseendeväckande enligt Jakubowska (2015), är dock att nationalism istället var en stor och ofrånkomlig gestaltning som studien, trots fokus på manligt och kvinnligt, inte kan förbise. Genusdiskursen överröstades av en partiskhet som genomgående premierade den egna nationen. Den mediala rapporteringen främst koncentrerad på polsk framgång under mästerskapet och uttryck för både regional och nationell patriotism var ständigt närvarande.

3.6 Forskningslucka och positionering gentemot tidigare forskning

Vad beträffar de sammantagna resultaten av tidigare forskning på området finns spår av både uttryck för nationalism och nationellt identitetsskapande ständigt närvarande i sportjournalistiken. På en övergripande nivå styrker även tidigare forskning kopplingen mellan sportjournalistisk språkanvändning och bredare samhällsdiskurser.

Det forskningsområde som berör sportjournalistikens uttryck för nationalism samt nationella representationer är i dagsläget brett internationellt, men relativt underutvecklat i en svensk kontext. Samtliga studier som lästs eller lyfts i kapitlet berör utländska mediediskurser och sammanhang. Med andra ord finns forskning på området, men ingen som berör varken svensk media eller konstruktion av specifikt svenskhet i relation till fotboll. Därtill finns inom området i dagsläget en brist på tidigare forskning som studerar sporthändelser som inträffade så sent som 2018.

Sammanfattningsvis finns en forskningsmässig lucka som vi med denna studie avser fylla. Den forskning som redovisats i detta kapitel tillhandahåller inspiration för vår studie på området och synliggör ett forskningsmässigt tomrum. Därtill påvisas relevansen i att bidra till forskningsområdet med en svensk kontext.

4. Teori

I detta kapitel presenteras studiens teoretiska ramverk, med vilket studiens resultat och analys genereras. De teorier och ramverk som presenteras är: gestaltningsteori, representationsteori, imaginära gemenskaper och banal nationalism.

4.1 Gestaltningsteori och ramar

Gestaltningsteori är ett brett och svårfångat begrepp. Robert Entman (1993) menar att det, trots dess heltäckande närvaro inom humaniora och samhällsvetenskap, inte existerar någon allmänt vedertagen definition av gestaltningsteorin. Ingen har med övervägande brett stöd lyckats konstatera exakt hur ramar skrivs in i texter, uppenbarar sig eller påverkar läsarens medvetande. Gestaltningsteorin definieras oftast tillfälligt och med lösa avgränsningar. Alltså lämnas mycket åt analytikerns subjektiva tolkning och undermedvetna förförståelse vid tillämpning av teorin.

Entman, Matthes & Pellicano (2009) skriver att det inom forskarvärlden inte heller råder någon konsensus kring exakt vad en ram är. Å ena sidan återges exempelvis Gamson och Modiglianis generella definition: “a central organizing idea or story line that provides meaning to an unfolding strip of events” (Entman, Matthes & Pellicano, 2009 s. 175). Å andra sidan finns en mer specifik definition som ställer krav på att ramar ska utföra något bestämt, som Entmans ramdefinition: “defining problems, making moral judgments and supporting remedies” (Entman, Matthes & Pellicano, 2009 s. 176).

Entman (1993) kan ändå konstatera att gestaltningsteorin kretsar kring två begrepp; “selection” (hädanefter selektion) och “salience” (hädanefter saliens). Att använda ramar är alltså att välja en aspekt av verkligheten (selektion) och göra den mer synlig och framträdande (saliens), än de aspekter som ej väljs. Det vill säga, att belysa något på bekostnad av allt som ej belyses. Därtill lyfter Entman (1993) gestaltningsteorins fyra delar. Det finns alltid en kommunikatör, en text, en mottagare och en kultur (communicator, text, receiver, culture). Kultur beskrivs här som den samling ramar som vanligen används inom en social grupps diskurs och sätt att tänka, och därmed finns i gruppens referensregister. Således är kommunikatören begränsad till mottagarnas mentala register, vid användning av ramar, för att dessa ska få effekt (Entman, Matthes & Pellicano, 2009).

Gestaltningsteori sägs utgöra välbehövligt komplement till innehållsanalys vars kodning missar dimensionen av saliens (Entman, 1993). Gestaltningsanalys går djupare än att enbart kvantifiera antalet negativa och positiva uttryck, utan analyserar vilken textuell mening som egentligen är mest framträdande. Genom att identifiera och beskriva en texts ramar blir möjligheten att bestämma textens egentliga mening störst (Entman, 1993).

Generellt positionerar gestaltningsteorin sig epistemologiskt inom konstruktivismen (Pan & Kosicki, 1993; Pedersen, 2011), vilket rimligen är även denna studies ansats. Inom konstruktivismen betonas att kunskap om världen är mänskligt och subjektivt konstruerad. I denna studie blir det ett slags grundpremiss, och synsätt som tillskriver studien grundläggande teoretisk legitimitet. Studien är beroende av vissa subjektiva bedömningar hos forskaren, och det konstruktivistiska synsättet påpekar att subjektivt tolkande är en förutsättning för att kunna kalla något kunskap. Det vill säga, världen är konstant, men när denna värld övergår till någonting människan ska tänka, resonera eller erhålla kunskap om, övergår den till något subjektivt och konstruerat.

Utefter samma premiss befinner sig studien inom den socialkonstruktivistiska ontologin. Teorin betonar att språket, dess förutsättningar och hur vi talar om ett fenomen, i exempelvis en medietext, påverkar hur vi ser på världen (Ahrne & Svensson, 2015; Karlsson & Strömbäck, 2015). Gestaltningar och uttryck för nationalism, är samtliga mänskligt skapade fenomen. Med andra ord är även den värld studien studerar högst tankemässig och i sin helhet situerad i ett nav av sociala konstruktioner.

4.2 Representation, stereotypisering och “den Andre”

Representation som konceptuellt ramverk är närmast förknippat med kulturvetaren och sociologen Stuart Hall och används för att undersöka konstruktionen av mening i den språkligt komplexa verklighet kulturen är situerad inom. Representation är i grunden det som kopplar samman språk och mening till den större kulturella kontexten (Hall, 1997a). Hall betonar att vi utifrån en konstruktivistisk ansats måste vara noga i sättet vi skiljer den materiella världen från den värld som skapas via symboliska praktiker vari mening, språk och representation återfinns. Meningsskapandet sker gemensamt i den sociala kontexten. Således har ett ting, ett fenomen eller en händelse inte någon inneboende mening som existerar oberoende det diskursiva sammanhanget (Hall, 1997a). I grunden handlar representation om att återge någonting om världen på ett meningsfullt sätt, och blir således en fundamental byggsten i hur mening produceras och delas vidare (Avraham & First, 2010).

Representation blir både en naturligt förekommande kraft i den kontinuerliga konstruktionen av identitet inom kulturer, och en stereotypiserande kraft som ständigt riskerar kategorisera (och reducera) den mänskliga komplexiteten till ett antal statiska karaktärsdrag (Avraham & First, 2010). Kopplat till stereotypisering beskriver Hall (1997b) benägenheten att kategorisera skillnader i samhället genom produktionen av “den Andre” (“the Other”). Utifrån Saussures lingvistik argumenterar Hall (1997b) för att det är i dialog med “den Andre” mening kan skapas. Alltså är förekomsten av skillnader en förutsättning för att nå mening. Med det följer att skillnader blir ett ofrånkomligt fundament i det vi kallar kultur. En kategorisering, eller en betingning, av någonting som karaktäriserande för antingen

“självet” eller “den Andre” – blir det som i slutändan möjliggör gemenskap. Representationen kan därmed vara både den kraft som cementerar skillnader (genom ex. stereotypisering), eller som aktivt omförhandlar hur vi uppfattar skillnader i vår omvärld (Hall 1997a, 1997b).

4.3 Imaginära gemenskaper

Konceptet “Imagined communities”, eller imaginära gemenskaper, är framtaget av Benedict Anderson för att analysera nationalism. Anderson (1983) menar att nationen är någonting uteslutande socialt konstruerat. Nationens gemenskap vilar på inbillningen att en grupp hör ihop trots att det inte ens i de minsta av länder finns någon chans att samtliga medborgare har personliga relationer till varandra (Anderson, 1983). Gemenskapen baseras på ett imaginärt system som via exempelvis standardisering av ett nationellt språk eller praktiker i nationens namn (som sportevenemang) spridit sig. Anderson (1983) menar att det medierade budskapet, via tryckpressens uppkomst och kommersialisering, standardiserade språket på nationell nivå och cementerade nationen som ofrånkomlig gemenskap. Konceptet innebär huvudsakligen att nationen finns eftersom vi bestämt låtsas det. Nationen existerar som en mental bild hos medborgaren och denna bild blir en känsla av samhörighet vid fysiska tillfällen då nationen representeras, som sportevenemang.

Nationen är socialt konstruerad, men Anderson (1983) betonar att den också är en gemenskap (om än en imaginär sådan). Oavsett hur en maktordning ter sig, eller hur ojämlik en nation är, existerar ändå ett djupt och horisontellt kamratskap. Trots att gemenskapen är imaginär blir dess konsekvenser icke- imaginära. Det vill säga, gemenskapen är inbillad men ändå kraftfull. Detta påvisas genom hur personer under de senaste århundradena åtskilliga gånger varit villiga att både strida och dö för den imaginära gemenskapens skull (Anderson, 1983).

4.4 Banal nationalism

I boken Banal Nationalism argumenterar Michael Billig (1995) för en utvidgning av begreppet nationalism.

“In both popular and academic writing, nationalism is associated with those who struggle to create new states or with extreme right-wing politics.” (Billig, 1995, s. 5)

Billig menar att nationalismen inbegriper långt mer än så. Den är inneboende och ständigt närvarande i vardagen. Även i västvärldens länder som upplever sig för moderna för nationalism. Men skulle inte alla nationer genomsyras av nationalism, skulle dess medborgare glömma bort sina nationaliteter och nationella identiteter. Västvärlden har exotifierat nationalismen och intellektuellt placerat den i perifera länder, som något ytterst sällan förekommande på hemmaplan. Anledningen till att detta är möjligt, är

att den vardagliga nationalismen sker undermedvetet, den går medborgarna obemärkt förbi. Billig (1995) kallar denna obemärkta nationalism för “banal nationalism”. Banal nationalism utgår från Andersons (1983) imaginära gemenskaper, då banal nationalism undermedvetet reproducerar imaginära gemenskaper (Billig, 1995).

Vad banal nationalism gör mer precist är att ständigt påminna medborgare om sina nationella identiteter (Billig, 1995). Detta genom ideologiska vardagliga vanor som dagligen reproducerar etablerade nationer i västvärlden genom subtila symboler. Som exempel på effekten av banal nationalism lyfter Billig USA:s gulfkrig, vilket fick starkt stöd av den amerikanska befolkningen. Men stödet uppstod inte först när krigsaktionerna började bli aktuella för den amerikanska regeringen. Det fanns sedan tidigare en förförståelse för vad en nation är och vilken var och en tillhör. Att stödja den egna nationen var en självklarhet. Bland annat belyser Billig denna reproduktion genom att studera “linguistic deixis” inom journalistiken. Hur småord som “vi”, “detta” och “där” används slentrianmässigt utan att erbjuda några alternativa åsyftningar. Det råder exempelvis inga tvivel om att “vi” åsyftar den egna nationens medborgare och nationen i helhet. Det finns bara ett vi, och det är oss (nationen). På så sätt institutionaliseras dagligen “vi” och “dem” i läsarnas medvetanden.

Billig (1995) lyfter även den banala nationalismens roll i nationell tidningspress sportsidor. När sport ska beskrivas hämtas många metaforer från krigföring. Exempelvis talas det inom fotboll om att anfalla, attackera, skjuta och skott. Sportmetaforer tenderar i sin tur tränga sig in i politiska diskurser. Exempelvis använde den amerikanske presidenten Richard Nixon återkommande boxningsanalogier i sin retorik. Därtill kampanjade Silvio Berlusconi med symboler som används för att heja på det italienska fotbollslandslaget, som fotbollsramsan “Forza Italia”, innan han valdes till Italiens president.

Därtill används sportsymboler för att förstå verklig krigföring (Billig, 1995). Exempelvis möttes de brittiska trupper som återvände från Falklandskriget av folkmassor som sjöng påhejande med nationalflaggor som vajade. Ett bemötande identiskt med det av landslag som återvänder från mästerskap med pokaler. Under kriget gestaltade kontinuerligt serietecknare i brittisk press kriget som en fotbollsmatch. Även soldater som deltagit i krig kan använda sportmetaforer för att förklara sina upplevelser i efterhand.

Vidare lyfter Billig (1995) en till poäng med banal nationalism i sportpress. Sportpressen läses huvudsakligen av manliga medborgare. Dessa läser dagligen sportsidorna, av nöje, på jakt efter kittlande sportresultat. Läsarna möts då av kontinuerliga hyllningar av manliga idrottares uppoffringar för nationens ära i hårda bataljer med utländska motståndare. Billig (1995) lyfter flera exempel på citat från sportsidorna, bland andra ett från en idrottare beskriven som nationell hjälte: “when your country needs you . . . how can you say No” (Billig, 1995, s. 124). Därtill en “rugby hero” som “despite pain

and injury, carried on to fight for the cause of national honour against New Zealand” (Billig, 1995, s. 124). Rugbyhjälten beskrivs ha ett svart öga, ett bandagerat knä, svullna händer och käkben och citeras: “this was a do-or-die situation. The tour had to be saved.” (Billig, 1995, s. 124). Billig menar att det snarare är självuppoffring än viljan att döda som lockar unga män i krig. Skulle dagen komma då nationen kallar medborgare till strid finns viljan att offra sig i nationens namn sedan länge planterat i manliga läsare av sportjournalistiks medvetanden. Förutsättningarna är redan bekanta. De är “primed”. Billig (1995) kallar detta för banal förberedelse, när män läser i sportsidorna om heroiska, självuppoffrande krigarinsatser i nationens namn mot utländska motsvarigheter. Fotbollsplanen och krigsfältet blir varandras substitut. Manliga konsumenter av sportjournalistik kan sägas förberedas för krig.

4.5 Sammanfattning av teoretiskt ramverk

Gestaltningsteori och representationsteori beskrivs ha koppling och fungera som kompletterande teorier till varandra (Avraham & First, 2010). Av teoripresentationerna framgår att gestaltning och representation på en övergripande nivå är snarlika. Detta ligger till grund för hur teorierna används i studien. Genom en gestaltningsanalys av nationaliteter, baserad på selektion och saliens (Entman, 1993), identifierar studien ramar i representationen av nationaliteter i materialet. Kopplat till studiens syfte agerar gestaltningsteori ramverk för analysen av hur Sverige, svenskhet och andra nationaliteter gestaltades. Representationsteori låter sedan analysen av gestaltningen, med hjälp av koncepten representation, stereotypisering och ”den Andre”, vidareutvecklas med hänsyn till studiens syfte. Därtill agerar koncepten imaginära gemenskaper och banal nationalism verktyg för att identifiera element som fungerar som uttryck för nationalism. Således bidrar samtliga fyra teorier till det analytiska arbetet.

5. Metod

I detta kapitel presenteras studiens metod, samt övervägningar och val som gjorts i samband med valet och användandet av metoden. I kapitlet återfinns följande underkapitel: Forskningsdesign, Metodval, Gestaltningsanalys, Material och urval, Genomförande, Metodologiska reflektioner och Forskningsetik. Därtill återfinns en tabell över materialet som studerats.

5.1 Forskningsdesign

Denna studie tillämpar en fallstudie för att besvara frågeställningarna. Att genomföra en fallstudie innebär att gå på djupet och detaljerat studera ett enda fall (Bryman, 2018). Exempel på fall är; en viss del av samhället, en viss skola, en speciell familj, en enda organisation, en viss person eller en viss händelse. I denna studie utgör det sista exemplet, en viss händelse (och specifikt dess mediebevakning), fallet som noggrant och detaljerat analyseras. Den specifika händelsen är svensk mediebevakning under fotbolls-VM i Ryssland 2018.

Att studera medierapporteringen från fotbolls-VM 2018 utgör en exemplifierande, representativ eller typisk fallstudie eftersom det studerade är en vanlig och genomsnittlig situation för mediebevakning av det svenska herrlandslaget (Bryman, 2018). Att delta i mästerskap är målet för alla landslag samt vad mediebevakningen av ett landslag främst handlar om att täcka. I bevakningen ingår dels att rapportera om händelseutvecklingen, dels kommentera och värdera prestationerna från en partisk synvinkel i egenskap av svensk, vare sig det rör sig om slutspel i ett mästerskap eller kval till ett.

Möjligheten för ett europeiskt landslag att delta i ett mästerskap uppstår vartannat år och däremellan bedrivs kvalspel. Även om världsmästerskap bara förekommer vart fjärde år handlar övrig tid om vägen dit, eller till ett liknande mästerskap. Därför är mediebevakningen av landslaget i ett världsmästerskap representativ för den mesta mediebevakningen av landslaget. Men det bör betonas att exemplifierande fallstudier inte genererar representativitet eller generaliserbarhet i den vetenskapliga bemärkelse som exempelvis enkätstudier kan göra (Bryman, 2018).

5.2 Metodval

För att besvara frågeställningarna används metoden gestaltningsanalys. En kvalitativ ansats anses utifrån frågeställningarna lämplig för att belysa materialets djupgående element. Därtill läggs då en vetenskaplig betoning på förförståelser och kontextuella betydelser – något som riskerar missas vid enbart användning av kvantitativa och statistiska verktyg (Bryman, 2018).

Gestaltningsanalyser synliggör texters framträdande och meningsfulla språkliga mönster och tendenser (Hansen & Machin, 2019). Ett vedertaget förhållningssätt inom medieforskning är att utgå från att media deltar i konstruktionen av verkligheten, snarare än att media speglar den som den faktiskt är (Karlsson & Strömbäck, 2015). Därmed blir medias gestaltning av världen samtidigt medskapare av uppfattningen om världen. Ett sätt att nå djupa och komplexa innehållsanalyser är tillämpning av kvalitativ ansats och fokus på identifiering av ramar (Hansen & Machin, 2019). Denna studie syftar till att belysa materialets mest framträdande element rörande nationalitet samt komplexa nyanser som svårligen låter sig analyseras utan en djup kvalitativ ansats. Studien undersöker representationen av olika nationaliteter och en gestaltningsanalys låter studera beskrivningarna av nationaliteterna. En texts ramar synliggör vad avsändaren, medvetet eller ej, anser viktigast att förmedla, vilken information som framhävs framför annan (Entman, 1993). I vårt fall påverkar ramarna mottagarnas förståelse av andra nationaliteter, och detta kan aldrig göras objektivt, utan att använda en ram är att framhäva en aspekt av verkligheten framför alla andra. Därför har gestaltningsanalys valts, för att identifiera vilken kommunikation som framhävs och därmed guidar mottagarens uppfattning av nationaliteter.

5.3 Gestaltningsanalys

Utgångspunkten för kvalitativ innehållsanalys utifrån gestaltningsteori är i grunden att medias kommunikation påverkar människors sätt att uppfatta sin omvärld. En ram är sättet en sak eller ett fenomen framställs på – och detta är vad gestaltningsanalysen vill uppmärksamma (Karlsson & Strömbäck, 2015). I denna studies fall innebär det att analysen uppmärksammar på vilket sätt olika nationer och nationaliteter framställs på.

Trots att gestaltningsteori går att spåra till 1970-talet har det länge saknats tydliga operationaliseringar och definitioner av begreppet (Karlsson & Strömbäck, 2015). För att analysera och identifiera ramar krävs mer av forskaren än att enbart kvantifiera förekomsten av specifika ord. Det blir naturligt en subjektiv bedömning som står i centrum och krav ställs på ett trovärdigt tolkningsarbete från den som kodar utifrån gestaltningsteori, där textens “overall tone” behöver tas i beaktning (Hansen & Machin, 2019). Redan befintliga och teoretiskt utarbetade ramar kan användas för att motverka denna problematik. Därtill bör även betonas att kodningen av materialet lämpligen görs iterativt (Hjerm, Lindgren & Nilsson, 2014).

Vidare finns ytterligare vedertagna teoretiska synsätt som menar att en journalistisk gestaltning kan behandla ytterligare aspekter – allt från journalistisk infallsvinkel, vilka källor och fakta som får utrymme, till hur värdeladdade ord används. En vanlig uppdelning är den mellan politiska/sakpolitiska gestaltningar och generella gestaltningar (Karlsson & Strömbäck, 2015). Generella gestaltningar

förekommer i all nyhetsrapportering och är resultatet av bakomliggande journalistiska värderingar, rutiner och praktiker.

5.4 Material och urval

Insamlingen av material gjordes via mediearkivet Retriever. Så samlades totalt tolv krönikor in. Retriever användes för att säkerställa att enbart texter som gått i tryck och faktiskt nått publiker undersöks – vilket är relevant utifrån vårt problemområde och ontologiska utgångspunkt. Detta material kan inte heller tidningen i fråga redigera i efterhand, vilket är fallet med artiklar på deras hemsidor. Krönikorna valdes uteslutande från kvällstidningarna Aftonbladet och Expressens respektive sportredaktioner, Sportbladet och SportExpressen, eftersom dessa är Sveriges två största kvällstidningar (Andén, 2018). De är rikstäckande och lägger stort fokus vid sport och landslagsbevakning.

Dessa tolv krönikor valdes ut enligt en krönika per tidning och match (tio krönikor) samt en krönika från varje tidning som behandlar rasismattacken mot Durmaz. Rasismen Durmaz utsattes för efter matchen mot Tyskland och landslagets efterföljande manifestation anses relevanta för studiens frågeställningar. Kriterierna för övriga tio krönikor var att de skulle vara skrivna inför matchen i fråga och med denna som huvudsakligt fokus. Då flera krönikor var aktuella gjordes urvalet utifrån vilken journalist som uppfattas vara mest etablerad, återkommande och profilerad hos tidningen. Studien intresserar sig för den mest framträdande rapporteringen, därmed motiveras att inte enbart utgå från vem som jobbat längst för respektive tidning.

Antalet krönikor som studeras beror främst på att Sverige spelade fem matcher. Insamlingen gjordes från varje tidning gällande Sveriges samtliga matcher. Materialet anses heltäckande och mängden lämplig för en studie av denna omfattning samt för att resultat ska framträda. Krönikornas längd varierar mellan 547 och 1064 ord. De längdmässiga skillnaderna anses inte utgöra problem då studien inte är komparativ. Studien undersöker vad som kommer till uttryck i rapporteringens helhet.

Just krönikor valdes, och inte nyhetsartiklar, för att komma åt material där författaren givits mer svängrum att formulera sig målande och engagerande. I krönikor, som gärna får väcka känslor, är stereotyper och svepande beskrivningar av nationer betydligt mer förekommande än i nyhetsartiklar där krav på objektivitet och neutral ton finns. Krönikor tillåter mer subjektivt språk. Därtill är metaforik, andra stilfigurer och mer litterärt berättande ofta använda verktyg vid skrivande av krönikor, vilka kan säga mer om gestaltning, stereotyper och representation. Därtill hade troligen nationalistiska uttryck varit svårare att urskönja i “neutrala” nyhetsartiklar.

De journalister vars krönikor utgör denna studies material är Aftonbladets Erik Niva och Simon Bank samt Expressens Jennifer Wegerup och Noa Bachner. Denna studie är inte intresserad av att jämföra de enskilda journalisterna eller tidningarna, utan intresserar sig snarare för svensk kvällspress som helhet. Däremot finns anledning att presentera skribenterna vars krönikor valts baserat på författarnas profilering hos respektive tidning eller i Fotbollssverige.

Erik Niva har sedan 2003 arbetat som sportjournalist på Aftonbladet. I tio raka år (2010–2020) har han tilldelats priset som Sveriges bästa sportjournalist genom SvenskaFans omröstning Guldskölden. Därtill vann han 2011 Publicistklubbens pris "Guldpennan" och 2020 priset som årets “TV-personlighet” på Kristallengalan (Wikipedia, 2020a). Erik Niva driver även podcasten “When We Were Kings” och är tv-expert i Viasats fotbollssändningar. Han tilldelades Stora retorikpriset 2021 (Aftonbladet, 2021).

Simon Bank har också arbetat på Sportbladet sedan början av 2000-talet. Som sportjournalist har han etablerat sig som både ett av branschens största namn och en av de skickligaste krönikörerna. Bland annat tilldelades han 2006 priset som årets krönikör av Aftonbladet. 2006 vann han även “Krönikörssvenskan”, ett pris han återigen tilldelades 2009. (Wikipedia, 2018)

Jennifer Wegerup har sedan början av 1990-talet arbetat som journalist i en mängd olika former. Bland annat som sportjournalist, nyhetskolumnist, utrikeskorrespondent och programledare. Hon har därtill givit ut 15 böcker, en majoritet med tydlig fotbollskoppling. Under Fotbolls-VM 2018 var hon kolumnist på Expressen. Idag jobbar hon på SVT. (Wikipedia, 2020b)

Noa Bachner har sedan 2015 arbetat som krönikor på Expressen. Sedan dess har han blivit en av Sveriges största journalister inriktade på både svensk och internationell fotboll. Noa Bachner har bland annat podcasten Disco & Noa tillsammans med Expressenkollegan Daniel Kristoffersson (Expressen, 2019). Därtill har han tidigare varit förknippad med programmen Eurotalk och 3-5-2. Noa Bachner är styrelsemedlem i Publicistklubben Stockholm (Publicistklubben, u.å.)

Titel Krönika nr. Datum för Tidning Författare Antal Källhänvisnin publicering ord g

...men nu fixar vi en 1 18-06-18 Aftonbladet Erik Niva 892 (Niva, 2018b) drömstart

FRYS TIDEN, 2 18-06-18 Expressen Noa 738 (Bachner, FORSBERG! Bachner 2018a)

GE OSS EN KNALL 3 23-06-18 Aftonbladet Erik Niva 912 (Niva, 2018c)

CHANSEN: TYSK 4 23-06-18 Expressen Noa 937 (Bachner, PANIK Bachner 2018b)

Så beklämd - så stolt 5 25-06-18 Aftonbladet Simon 709 (Bank, 2018a) Bank

De är besatta av vem som 6 25-06-18 Expressen Noa 547 (Bachner, är svensk och inte Bachner 2018c)

HÄR. TILLSAMMANS. 7 27-06-18 Aftonbladet Simon 886 (Bank, 2018b) NU. Bank

BLÅGULT KAN VINNA 8 27-06-18 Expressen Jennifer 620 (Wegerup, - GENOM ATT BRYTA Wegerup 2018a) MOT REGLERNA

SOM VI HAR 9 03-07-18 Aftonbladet Simon 1064 (Bank, 2018c) LÄNGTAT HIT Bank

DRÖM GÄRNA OM 10 03-07-18 Expressen Jennifer 586 (Wegerup, FINAL – MEN NU Wegerup 2018b) GÄLLER SCHWEIZ

Klä av dem, Blågult 11 06-07-18 Aftonbladet Simon 967 (Bank, 2018d) Bank

JANNES LAG MÅSTE 12 06-07-18 Expressen Noa 867 (Bachner, DRIVA ENGLAND TILL Bachner 2018d) VANSINNE I DAG

Fig. 1. Tabell över insamlade krönikor

5.5 Genomförande

Gestaltningsanalysen genomfördes genom att samtliga krönikor kodades och tematiserades med inspiration från Hjerm, Lindgren och Nilssons (2014) beskrivning, men dessutom utifrån gestaltningsteori. Hjerm, Lindgren och Nilsson (2014) föreslår hur en kvalitativ analysprocess kan utgå från fyra iterativa steg; insamling av data, kodning, tematisering och summering. Kodningen gjordes utifrån gestaltningsteori i syfte att plocka ut de ramar som karaktäriserade materialet.

Koder och teman uppkom huvudsakligen utifrån materialet, men med hänsyn till gestaltningsteori och vad som kunde tänkas vara intressant utifrån frågeställningarna. Först identifierade kodningen vad som gjorts mest salient i gestaltningen av Sverige och svenskhet (se frågeställning 1). Detsamma gjordes sedan med Sveriges motståndarnationer och respektive gestaltning (se frågeställning 2). Gestaltningsanalysen undersökte inte krönikornas generella gestaltningar, utan specifikt hur Sverige och svenskhet samt respektive motståndarnation gestaltades.

För att besvara forskningsfrågorna om hur olika nationaliteter gestaltades har materialet kodats utifrån vad som selekterats och gjorts mest salient (Entman, 1993) i relation till respektive nation. Denna studies gestaltningsanalys undersöker vilka teman som gjorts mest framträdande, salienta, i relation till varje nation (Entman, 1993), för att därefter kunna analysera nationella stereotyper och konstruktion av identiteter (Hall, 1997a; Hall 1997b). Kodningens teman, i egenskap av vad som gjorts mest salient, är därmed att betrakta som ramar för varje nation (Entman, 1993). Det är så nationerna ramas in och framställs (Karlsson & Strömbäck, 2015).

Därtill genomfördes kodningen dessutom med två teoretiskt förankrade teman i åtanke; banal nationalism och banal förberedelse (se frågeställning 3) för att synliggöra hur nationalism uttrycktes. Samtliga teman återfinns i fig. 2. Gestaltningsanalysens genererade ramar sattes i relation till de teorier och koncept som lyfts i teorikapitlet (se kap. 4), vilket presenteras i resultatkapitlet.

5.6 Metodologiska reflektioner

Denna studie kan sägas uppnå extern reliabilitet då andra forskare kan ge sig på att åtminstone grovt upprepa den (Bryman, 2018). Det är fullt möjligt för andra att också genomföra en kvalitativ gestaltningsanalys av Sportbladet och SportExpressens krönikor under ett mästerskap. Det går till och med att upprepa med samma mästerskap och samma krönikor. Däremot blir replikerbarheten problematisk när det kommer till intern reliabilitet (Bryman, 2018). Det är inte säkert att andra skulle enas om exakt samma strategier för tolkning som i denna studie. Detta då gestaltningsanalys här kräver vissa subjektiva bedömningar från forskaren.

Vid noggrann förkovring och fördjupning i materialet som undersöks är chansen till intern validitet hög, men ansträngning krävs för att på ett transparent och systematiskt sätt uppnå så träffsäkra läsningar av urvalet som möjligt. I så fall ska sedan resultatet innehålla tillräckligt hög extern validitet för att kunna säga något om andra krönikor i samma genre och som inte är tidsligt avlägsna. Även om detta sista kriterium här inte innebär generaliserbarhet. Kriteriet är ett som kvalitativ forskning ofta brottas med på grund av att exempelvis just fallstudier är vanliga (Bryman, 2018).

5.7 Forskningsetik

Ur ett etiskt perspektiv finns på förhand få kritiska punkter att beakta. Vad som kan behöva hanteras varsamt är ifall resultat blir uppseendeväckande kontroversiella. Exempelvis ifall det skulle påvisa ultranationalistiska eller rasistiska tendenser hos en tidning, eller ifall det blir en fråga huruvida innehållet utgör lagbrott, som förtal. I sådana fall skulle en studie av denna karaktär belysa saker som kan få verkliga och stora konsekvenser för en tidning, ansvarig utgivare eller journalist. Av författarna

till studien skulle då krävas noggrannare etiska avvägningar än vad som planerats för. Med det sagt, fanns inga förväntningar på denna sorts resultat utifrån urvalet studien baseras på. Men vi skulle potentiellt kunna påverka delar av svensk sportjournalistiks rykte även om det är högst osannolikt då C-uppsatser sällan har den genomslagskraften.

Oavsett blir ett etiskt förhållningssätt fortsatt en poäng då det hjälpt oss göra medvetna och genomtänkta val i uppsatsarbetet. Etiken ställer krav på reflektion, systematik, transparens och struktur, som i grunden underlättar skrivandet av en högkvalitativ uppsats. Vetenskapsrådets (2017) andra regel för god forskningssed handlar om att medvetet och öppet granska studiens utgångspunkter. I vårt fall finns anledning att kritiskt reflektera över den egna ingången till forskningsämnet: landslagsfotboll och dess mediebevakning. Max Weber utvecklade begreppet värderelevans som handlar om värderingarna som styr ett forskningsintresse (Sohlberg & Sohlberg, 2019). I vårt fall är idén att studera vald mediebevakning mycket riktigt sprungen ur ett gemensamt fotbollsintresse. Vi ser dock även en forskningsrelevans i ämnet på grund av dess inflytande i samhället och världen.

6. Resultat och analys

I följande kapitel presenteras studiens resultat och analys. Detta görs utifrån det teoretiska ramverket. Figur 2 redovisar samtliga teman som uppstått under kodningen av materialet. Vissa teman presenteras tillsammans med tillhörande koder för att ge djup och exemplifiera. Vissa teman rymmer fler underliggande koder än andra. Kapitlet avslutas med en presentation av sammantagna representationer av varje nationalitet. I kursiv stil skrivs gestaltningsanalysens genererade koder, teman och ramar, vilka skall ses som resultat.

6.1 Träddiagram över resultatets teman

Trädet är en visuell sammanfattning av kodningens resultat och ska läsas som en reflekterande spegling av de framträdande temana i materialet. Trädet utgår från den vågräta rad som listar de olika nationaliteterna. I vertikal linje från varje nationalitet listas de teman som var mest salienta i relation till respektive nationalitet. De flesta teman innefattar koder som ej syns i trädet. Enbart övergripande teman är synliga. Sträck har dragits mellan teman som förekom i relation till olika nationaliteter men ändå hade koppling till varandra. Exempelvis Svensk kollektivism och Tysk kollektivism. Ett sträck har även dragits mellan de europeiska länderna och de icke europeiska, för att visa materialets eurocentrism. Resultatet vidareutvecklas i följande avsnitt. Samtliga svenska teman i gul färg är underteman till Anderssonismen.

Fig. 2. Träd över de teman som uppstod ur kodningen.

6.2 Banal nationalism i svensk kvällspress

I teorikapitlet 4.4 introducerades Michael Billigs (1995) begrepp banal nationalism. Efter kodning och analys av denna studies material kan konstateras att “vi” och “Sverige” användes synonymt och för att både beskriva landslaget och nationalstaten Sverige med dess medborgare. Inga alternativa tolkningar erbjöds för vilka “vi” skulle kunna åsyfta utan underförstått var att “vi” är den spelartrupp på ett tjugotal fotbollsspelare med blågula tröjor. “Vi” användes samtidigt på samma sätt för att åsyfta hela den svenska nationen och dess historia, utan att någonsin erbjuda alternativa tolkningar.

Så betydde “Jag tror på att vi har en god chans mot Schweiz” (krönika 10) att “vi” är fotbollslaget. Därtill betydde “Hur kunde vi hamna här? Hur kunde vi sjunka så djupt?” (krönika 5) att “vi” är nationalstaten Sverige med dess medborgare (som gjort sig skyldiga till rasismattack mot Durmaz). Så kodades alla dessa banala påminnelser om den imaginära gemenskapen (Anderson, 1983) genom “linguistic deixis” (Billig, 1995) i svensk kvällspress under temat banal nationalism.

Därmed blev det svårt att skilja nationalstaten med dess medborgare från fotbollslandslaget. Dessa var i symbios med varandra. Således tillskrevs rimligen nationen, på ett plan, samma attribut som landslaget beskrevs med eftersom vi är vi. Sverige är kollektivister. Vi kan därför besegra Schweiz. Då det svenska landslaget gestaltas, gestaltas också Sverige och därmed svenskhet. Därtill refererades Sverige återkommande till som hemma.

“Den glädje och förväntan som nu råder kring blågult är något att njuta av för alla svenska fans, vare sig på plats i Sankt Petersburg eller hemma i Sverige.” (krönika 10).

Detta ifrågasattes inte heller någonstans, utan underförstått var genomgående att det geografiskt avgränsade landområde med beteckningen Sverige är allas vårt gemensamma, hemtrevliga hem. På flera ställen återfanns koden Sverige som hem vilken kategoriserats under temat Banal nationalism. Det finns ingen objektiv självklarhet i att Sverige skulle vara mer hemma än Ryssland. Den som bor högst upp i norra Sverige har närmare till Murmansk än till Malmö, och kan möjligen relatera mer till de ryska nordliga levnadsförhållandena än de svenska södra. Men allt som kodats Sverige som hem påminner hela tiden om läsarens officiella och administrativa tillhörande av nationalstaten Sverige (Billig, 1995).

“Att flyga hem till Stockholm härifrån tar 80 minuter, för att flyga vidare i VM krävs minst 90.” (krönika 9)

6.2.1 Banal förberedelse I verket Banal nationalism bygger Billig (1995) vidare på den banala nationalismen och ger en underkategori specifikt för dess funktion i sportjournalistiken. Detta introduceras i teoriavsnittet 4.4 under begreppet banal förberedelse. Banal förberedelse är ett tema som använts i kodningen av krönikorna. De mest framträdande koderna som kategoriserats in under detta tema är:

Fotboll som krig: “Jag tror på Janne Anderssons målmedvetenhet och förmåga att få spelare att kriga för honom och för Sverige som för gamla tiders kungar och härförare.” (krönika 10)

Fotboll och våldsmetoforik: en skribent beskrev inför matchen mot Mexiko den arena där nationerna skulle mötas som “En korsning av Mad Max och en amfiteater eller tjurfäktningsarena.[egen kursivering]” (krönika 7)

Fotboll på liv och död: “Man har tränat mot ett Italien som riskerade halshuggning [vid förlust av matchen].” (krönika 4)

Här märks att svensk kvällspress använde sig av liknande diskurser som Billig (1995) redogör för gällande banal förberedelse. Koden fotboll som krig har en nära koppling till Billigs diskussion om sportmetaforer hämtade från verklig krigföring (Billig, 1995). Svenska läsare får hela tiden läsa om att offra sig själv för nationens ära i hårda strider med andra nationer:

“Marcus Berg behöver göra mer än att offra allt han har för laget” (krönika 7).

Billig (1995) menade att detta var undermedveten förberedelse inför de riktiga krigen. När nationen kallar sina manliga medborgare till armén för verklig väpnad konflikt. Då vet de män som läst sportsidorna vad det handlar om: Att offra sig för den egna nationen i hårda representationsstrider med andra nationer. Enligt dessa koder och detta tema visar studiens resultat att vad Billig (1995) skulle kalla banal förberedelse även förekom i svensk kvällspress, kodat under temat Banal förberedelse.

6.2.2 Svensk nationalhistoria och framgångens betydelse Genomgående i kvällspressens rapportering var också referenserna till svensk fotbollshistoria, och alltså svensk nationalhistoria, som längst tillbaka i tiden till 1950-talet. Allt detta späder på påminnelsen om nationalstaten och dess folks gemensamma historia. Det befäster uppfattningen att fotbollsspelare på 50-talet har något att göra med fotbollsspelare på sent 2010-tal. Dessa idrottsmän anses sitta ihop, med nationaliteten och den “gemensamma” historien som lim. Detta kan analyseras med hjälp av Benedict Andersons (1983) myntade begrepp, imaginära gemenskaper, som presenterades i teorikapitlet (se 4.3).

Som detta resultat visar verkar den imaginära gemenskapen inte bara tidsligt horisontellt, utan även tidsligt vertikalt. Dagens upplevda gemenskap omfattar inte bara dagens svenska landslag och svenska medborgare, utan även tidigare svenska landslag och svenska medborgare. Gemenskapen sträcker sig bakåt i tiden.

Under temat Svensk nationalhistoria har koderna fotboll som historieskrivande och nationalhistoriskt kontextualiserande tematiserats in. Citat som kodats med fotboll som historieskrivande lyder exempelvis:

“60 år sedan vi besegrade Tyskland i en tävlingsmatch. [...] Alla imperier faller, alla epoker har ett slut. Det är dags att ge historien en annan riktning nu.” (krönika 3).

En svensk vinst av fotbollsmatchen vore historieskrivande. Koden nationalhistoriskt kontextualiserande har tilldelats citat som fyller kontextualiserande funktioner:

“Skulle vi vinna vore det större än krysset mot Argentina 2002, det skulle innebära vår största bedrift och framgång sedan 1994.” (krönika 3).

Inga matcher gestaltades som att de spelades i ett historiskt vakuum, utan genomgående jämfördes dagens upplaga med tidigare svenska diton och kategoriserades därmed i ett rangordningssystem. Därtill lyftes tidigare svenska landslags prestationer som betydelsefulla för dagens landslags prestationer.

“De [svenska landslagsspelarna] ska leta fram gamla Youtube-klipp på Kurre Hamrin på gamla Ullevi.” (krönika 3)

“Kurre” Hamrin spelade för det svenska landslaget från 1953 till 1965 (Wikipedia, 2021) och påstås kunna påverka än idag genom att vara en del av samma historia som dagens spelare.

Med nära koppling till ovan resultat presenteras temat Sveriges revanschlust. Det är på grund av tidigare upplagor av det svenska landslaget och deras besvikelser som upplagan 2018 beskrivs finna delar av sin motivation:

“För sexton år sedan stod Anders Svensson där. [tidigare landslagsspelare] [...] Hur länge sitter den sortens missade möjligheter kvar som ett sår? Hur länge kan man känna stygnen av bitterhet? En månad? Ett år? Ett liv? - Jag tänker fortfarande på det, säger Anders Svensson efter sexton år.” (krönika 9)

Detta trots att det inte är dagens spelare som deltagit vid misslyckandena. Det hela kretsar kring idén om att tidigare svenska landslagsprestationer har betydelse för dagens landslagsspelare. Att dagens spelare påverkas av och upprepar alternativt bryter sig loss från prestationer av andra spelare som de aldrig spelat tillsammans med. Det främsta som binder dem samman är att de representerat och representerar samma nation – den imaginära gemenskapen (Anderson, 1983). På så sätt placerades spelarna in i en nationell kedja som de inte kan frigöra sig från. De blir länkar i nationens fotbollshistoria.

Benedict Anderson (1983) betonade också att även om gemenskaperna är imaginära, är dess konsekvenser icke-imaginära. Exempel på den imaginära gemenskapens ytterst reella konsekvenser är alla historiska exempel på människors vilja att gå i krig för sin nation. Konsekvenserna av den imaginära gemenskapen för oss in på temat Svensk framgångs betydelse.

Följande tre citat är exempel på vad som kodats Meningen med livet, en kod som är besläktad med koden Fotboll på liv och död.

“Om några få timmar går Andreas Granqvist, Sebastian Larsson, Ola Toivonen och alla de andra som grät ihop på San Siro ut för inleda en VM-turnering som de kämpat sig igenom hela sina karriärer för att spela.” (krönika 1).

“Tänk hur det är att stå där ni står nu, att ha en livstids stora chans att göra det ingen trodde var möjligt, att kunna bli den sorts otroliga hjältar som ingen någonsin räknat med.” (krönika 9)

“Jag tänker på Tyskland. Jag tänker att det är det här man lever för.” (krönika 4)

Gemensamt för det som kodats Meningen med livet är uttryck för att dessa stunder egentligen är vad spelarna lever för. Spelarna, samt supportrarna, lever för att trä på sig den gula tröjan, likt en uniform, eller rustning, och representera nationen i tävling mot andra nationer. Denna kod ligger under temat Svensk framgångs betydelse som återkommande gestaltats som enormt viktigt. Frångår vi spelarna gavs samma uttryck i relation till de svenska åskådarna. De reella konsekvenserna av den imaginära gemenskapen för svenska medborgare:

“Den glädje och förväntan som nu råder kring blågult är något att njuta av för alla svenska fans, vare sig på plats i Sankt Petersburg eller hemma i Sverige.” (krönika 10)

6.3 Gestaltningen av Sverige och svenskhet

Gestaltningen av svenskhet och det svenska har en nära koppling till gestaltningen av de svenska spelarna och landslaget. Tzanelli (2006) beskrev hur landslagets spelstil blev kulturellt eller symboliskt kapital för Grekland, och nationens offentliga “själv”. På liknande vis blir den språkliga representationen av Sverige och svenskhet svår att särskilja från representationen av landslaget. Därtill representerar landslaget nationen i officiell bemärkelse, landslag är per definition representationslag (Nationalencyklopedin, u.å.c).

Temat Anderssonismen användes återkommande som sammanfattning av landslagets spelstil, mentala inställning och sätt att uppträda och representera Sverige. Anderssonismen, som syftar till vad landslagstränaren Jan Andersson implementerat i laget (begreppet myntades i en analyserad krönikorna) innefattar följande underteman; svensk kollektivism och konformism, svensk struktur, organisation och disciplin, svensk pragmatism, Sverige som försvarsfort, Sverige mer intelligent än motståndarna och luthersk arbetsmoral.

Svenskarna tillskrevs däremot avsaknad av individuella kvalitéer, vilket kategoriserats under temat Sverige som underdog. Men det faktumet kompenseras för av Anderssonismen som gör att landet, trots sitt underläge, kan överraska skickligare nationer. Ramen som uppstod och kontinuerligt reproducerades beskrev att Sverige slog från underläge och att det var kollektivet, disciplinen och de gemensamma värdena som låg bakom Sveriges framgång. Inför matchen mot England:

“Sverige kommer inte att slå England på fart eller teknik eller grundkvalité eller ens på gammelengelsk underskattning. Men de kommer att försöka med organisation, intelligens och lagom mycket fotbollsbegåvning.” (krönika 11)

Ett tema, som enbart förekom i en krönika och stack ut från övriga resultatet, var Svenskt fulspel som nyckel till framgång. Temat motiverades utifrån Sveriges position som underdog samt att övriga fotbollsvärlden redan är smutsig, då måste man spela med i fulspelet för att ha en chans mot alla andra, det är fotbollens oskrivna regler:

“De stora nationerna kommer alltid att ha medvind, fotboll på toppnivå är det mest cyniska och pengastinna av alla spel. Då kan man försöka vinna med enbart ärliga medel och få åka hem från Ryssland eller gilla läget, spela med i fulspelet och gå vidare.” (krönika 8).

Kopplat till temana Sverige som underdog och Anderssonismen kom ytterligare en återkommande ram till uttryck. Under temat Sveriges mystik gestaltades omvärldens mystifiering av det svenska kollektivet.

Omvärlden gestaltades oförstående inför hur bemöta den, paradoxalt nog, uppenbara och simpla spelidé Sverige anammat:

“Alla kan se vad Sverige gör, men ingen förstår hur man ska värja sig. Englands stora utmaning? Att inte drivas till vansinne av det blågula vapnet: Anderssonismen.” (krönika 12).

Ett av undertemana till Anderssonismen, Svensk pragmatism, betonade att Sverige behövde se till sina förutsättningar och koncentrera sig på en stark defensiv och uthållighet för att bryta ner sina kvalitetsmässigt bättre motståndare:

“Vi är inte här för att vår briljans och begåvning ger oss någon sorts gudagiven rätt att vara det, utan för att det här laget utgått ifrån sina förutsättningar, insett sina begränsningar och förtjänat det.” (Krönika 1).

Vidare påstods Sveriges kollektiva styrka bygga på en ödmjukhet som inte fick glömmas bort:

“När jag till höger och vänster nu hör folk prata om Sveriges stora chanser [...] då blir jag betänksam. När så många pratar om “samma känsla om [sic] i VM 1994”, då vill jag vifta med ett varningens finger.” (krönika 10).

En intressant aspekt i krönika 10 var att det svenska folket måste förbli ödmjuka, så att de svenska spelarna inte riskerar underskatta sina motståndare. Landslaget, nationen och det svenska folket gestaltades med oskiljaktig koppling till varandra. Beskrivningarna av dessa var svåra att skilja. Mest salient i beskrivningarna var temat Jantelag och behovet av ödmjukhet:

“Ursäkta om jag sticker min lilla pinne i lyckohjulet. Förlåt om jag är en party-pooper. Men är det inte dags för lite sans och balans?” (krönika 10)

Nära förknippade med Jantelag och behovet av ödmjukhet är temana Sveriges eventuella hinder och Sverige spelar felfritt. I och med Sveriges gestaltade behov av ödmjukhet följde också att brist på ödmjukhet kan bli ett hinder för Sverige, om man låter sig ryckas med av framgången. Sveriges ödmjukhet beskrevs vara en del av framgångsreceptet som tagit Sverige till VM och får således en koppling till hur Sverige lyfts som prestationsmässigt felfria utifrån sina förutsättningar:

”Sverige har knappt satt en fot fel de senaste två åren. De är ett kompakt, klokt, lojalt fotbollslag som vi lärt oss tycka väldigt mycket om.” (krönika 9)

I temat De svenska landslagsspelarna beskrivs spelarnas uppenbarelser. De var loja, avslappnade, opåverkade, oberörda av framgången och harmoniska:

“Night of the Living Dead. Det är så det ser ut när spelarbussen stannar utanför Jekaterinburg Arena och de svenska spelarna släntrar ut för sin sista träning inför det som kan vara deras sista VM-match” (krönika 7).

6.3.1 Banal religiositet och kulturella referensramar Likt vad som tidigare diskuterats i samband med temat Banal nationalism uttrycktes subtila påminnelser om den imaginära gemenskapen (Anderson, 1983) genom det kontinuerliga användandet av religiösa tankefigurer:

“Så står vi nu här. En match ifrån himmel eller helvete” (krönika 8).

Under temat Religiositet och det övernaturliga finns återkommande referenser till gud, himlen och helvetet – eller till hur övernaturliga element talar till Sverige via exempelvis åskan:

“Sent på midsommaraftons kväll åskade det här i Sotji. Himlen hade något att säga oss, så himlen laddade ur.” (krönika 3).

Refererandet till kristendomen finner vanligen främst en funktion, eller mening, i länder med en historia baserad på religionen. Att tala i termer som att åskan kommunicerar med det svenska folket väcker på liknande sätt andra konnotationer med (forn)nordiska förförståelser – och på samma sätt blir midsommar en gemensam nationell referenspunkt i en svensk kontext. Användandet av språkliga modeller baserade på gemensamma nationella referensramar blir, om än undermedvetet, en påminnelse om den imaginära gemenskap som utgör ett land (Anderson, 1983). Exempelvis gestaltades väder och klimat med svenska egenskaper:

“S:t Petersburg är regnigt, grått, med den där sortens svensk sommarkyla som skär genom alldeles för tunna kläder”. (Krönika 9)

Genom att gestalta sommarkylan som svensk konstrueras ett uttryck för banal nationalism (Billig, 1995), ett ryskt väderförhållande ramas in till att istället påminna om det gemensamma svenska.

6.3.2 Svenska landslaget som något större än sport Framför allt mot bakgrund av hatstormen mot Jimmy Durmaz uppstod en tendens i den svenska medierapporteringen. Sverige hyllades inte bara för fotbollsmässiga insatser, utan också för vilka värden de representerade. Under temat Svenska landslaget som något större än sport ramas Sverige in som något både större än fotbollen och större än resultaten:

“Jag känner en total sympati för dem, jag tror att det betyder något att de stod upp, att det är en bild som kommer att dröja kvar oavsett om de vinner eller förlorar i kväll” (krönika 7).

“Jag såg något väldigt starkt hända i Gelendzjik i går, en urstark människa som läste från sin telefon och gjorde sig själv och sitt samhälle väldigt stolt.” (krönika 6)

6.3.3 “Vi” och “Dem” inom nationen I rapporteringen kring rasismattacken mot Durmaz identifierades ett skifte i vilka som inkluderades i det “vi” som tidigare avsett såväl nation, medborgare och landslag. Nu exkluderades de ytterst ansvariga för rasismen:

“Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land, och det sker aldrig över en natt.” (krönika 5).

Noterbart är att de svenskar som utsatt Durmaz för rasism inte längre innefattas av “oss”, de tillhör inte den imaginära gemenskapen utan har förflyttats till andra sidan. De förändrar vårt land. Så tog Durmaz, citerad i en krönika, avstånd från rasismen genom att påminna om den imaginära gemenskapen:

“- Vi står enade, vi är Sverige, sa Jimmy Durmaz, och hans lag stod bakom honom, i den starkaste markering ett svenskt landslag någonsin gjort. [egen kursivering]” (krönika 5).

Sverige inbegriper ej ansvariga för rasistiska angrepp. En distans gestaltades, inte bara mellan Sverige och motståndarna, utan mellan olika svenska medborgare. Svenskarna är inte det enade “vi” som tidigare gestaltats, utan delas upp mellan de som tar till rasistiska uttryck, och övriga. En krönika om Durmazskandalen avslutades med det slagkraftiga: “Vi är Sverige, alla andra kan gå hem.” (krönika 5) och antydde att den nationella gemenskap som tidigare omskrivits i termer om “vi” inte omsluter den svenskhet som inkluderar rasistiska och hatiska tankebanor.

6.3.4 Svenskhet förhandlingsbart och debatterbart Analysen visar att svenskhet och svensk identitet på individnivå gestaltades som förhandlingsbart eller debatterbart. Under temat Svenskhet och svensk identitet har exempelvis koden Svensk identitet som något som måste hävdas eller försvaras kategoriserats. Exempelcitat som kodats så:

“Längst fram stod en svensk landslagsspelare från Örebro och sa “jag är svensk”. 2018 är det ett politiskt ställningstagande.” (krönika 5).

“fotbollslandslaget känner sig nödgat att pausa sina förberedelser inför en monumentalt viktig VM-match för att markera att högermittfältaren visst är svensk” (krönika 6).

Följande citat som också kodats med Svensk identitet som något som måste hävdas eller försvaras visar svenskhetens rörlighet, att identiteten ej är statisk, ej något man bara har eller inte har:

“de ogenerade försöken att förvandla honom till “icke-svensk”” (krönika 6).

6.3.5 Sveriges politiska utveckling Under temat Sveriges politiska utveckling ryms koder med det gemensamma budskapet att Sverige som samhälle rör sig i fel riktning. Sverige förändras till det sämre:

“För det som hände i går natt och i går handlar så klart inte om fotboll, utan om de allt mer aggressiva och intoleranta politiska vindar som blåser i den svenska samhällsdebatten” (krönika 6).

Sverige som samhälle gestaltades i samband med hatstormen Durmaz utsattes för:

“Kostymrasisterna som talar om för Zlatan Ibrahimovic att han inte är svensk, normaliseringen av rasismen, den svårdefinierade men upplevda rasismen som så oerhört många vittnar om också inom fotbollen. Strukturerna som vi faktiskt kan räkna oss till: den totala bristen på mångfald i maktens korridorer.” (krönika 5)

6.4 Sverige ser upp till storebror Tyskland

I samtliga krönikor som denna studie analyserat och där Tyskland nämns, gestaltas landet som med marginal bäst i världen. Detta trots att stornationen genomförde ett misslyckat mästerskap. När Tyskland inledde turneringen med att förlora mot Mexiko skadade inte detta respekten för de förra, tvärtom. Ett Tyskland som inlett med förlust och därmed befann sig under press, piskat att vinna nästa match, gjorde dem istället till en ännu omöjligare utmaning för Sverige. Tysklands position som bäst i världen gestaltades bland annat som att de är:

“den allra svåraste motståndare som fotbollsvärlden kan kasta över oss [egen kursivering].” (krönika 3).

Ytterligare exempel på temat:

“Man ska ju helst inte möta Tyskland alls. Man ska helst springa åt andra hållet så fort Jogi Löws [Tysklands tränare] gäng uppenbarar sig i synfältet.” (Krönika 4)

Tyskland gestaltades vara så bra att det inte ens var lönt att försöka möta dem. Bäst vore att fly från dem. Ovan nämnda förlust för Tyskland mot Mexiko ledde visserligen till gestaltningen av Tyskland som sårade, pressade, stressade och desperata, men alltjämt lika övermäktiga Sverige. Av denna gestaltade tyska dominans kom temat Svensk respekt för Tyskland:

“Ett lag har jag sett oftare än något annat. Ett lag har imponerat mer än något annat.” (krönika 3)

Samma skribent “känner en nästan oproportionerligt stor respekt” för det tyska landslaget (krönika 3). Tillsammans med dessa gestaltningar av Tyskland som bäst i världen och några att respektera visar resultatet att det som tyskarna gjorde så bra var slående likt det som kännetecknade svenskarna. Två teman som närmare beskrev Tysklands karaktär, och inte bara konstaterade positionen i hierarkin, var Tysk kollektivism och Tysk disciplin och systematisk struktur. Denna gestaltning av Tysklands karaktär har nära kopplingar till Anderssonismen (se fig. 2).

Temat Tysk kollektivism uttrycktes genom formuleringar som att Tysklands dominans är sprungen ur att de tidigare “spanade efter stjärnor för ofta och inte fick med alla på tåget” (krönika 4), men nu flyttat fokus från individualister till breddverksamhet.

Därtill var inte dominansen någon slump. Tyskland hade analyserat världen med nyktra ögon, därefter fattat rätt beslut och gjort vad som krävts för att vara där de är idag. Under temat Tysk disciplin och systematisk struktur kodades citat som:

“I början av 2000-talet genomförde tysk fotboll en rejäl omprövning av nästan allt. Tränarutbildningar, styrande ideal, urvalsprocesser. Jobbet där och då lade grunden för världens starkaste herrlandslagsverksamhet.” (krönika 4).

“Längs den här vägen har jag inte varit allra mest imponerad av Ballack, Lahm, Klose eller Neuer - utan av långsiktigheten, systematiken, hur de konsekvent lyckats göra fotboll och resultat av sina visioner.” (krönika 3).

Därtill visar resultatet ytterligare likhet mellan Sverige och Tyskland i kvällspressens gestaltning. Efter rasismattacken mot Durmaz gav en krönikör ett förklarande exempel. För att förklara vad som hade hänt i Sverige, använde han Tyskland. Detta kodades under temat Tyskland jämförs med Sverige.

Tyska vardagliga naturmiljöer som “En öde småstadsgata här, en vacker strand där, en idyllisk landskapsbild med korsvirkeshus i bakgrunden” (krönika 5) jämfördes med svenska “öppna landskap”

och landsorter som bland andra Tjörnarp och Oderljunga. Gemensamt för det tyska och det svenska var här rasistiskt motiverade brott som anlagda bränder.

6.5 England och Sverige har en relation till varandra

Den andra nationen, som gestaltades med närhet till Sverige, är England. Kodningen visar att både Tyskland och England gestaltades med mer närhet till Sverige än övriga nationer. I fallet med Tyskland handlade det om att nationen till stora delar liknar Sverige, fast med betydligt högre kvalitet, vilket imponerar på och vinner Sveriges respekt. Därtill användes Tyskland för att förklara politiska skeenden i Sverige. I fallet med England var den tydligaste ramen, trots att Sverige och England rör sig i motsatta riktningar, relationen länderna emellan. Deras gemensamma beröringspunkter och erfarenheter av varandra.

Även England vann positiv inställning från svenskt håll, med de identifierade temana England som sympatiskt och Englands imponerande ledare. Men positiviteten till engelsmännen berodde inte på samma anledningar som den till tyskarna. Tvärtom skiljde sig Sverige och England åt genom teman som England mer individualistiskt än Sverige och England närmar sig efterlängtad förnyelse (detta medan Sverige återgick till det gamla). Trots detta gestaltades England ändå som nära genom temat Sverige och England har en relation till varandra.

Ett av Sveriges framgångsrecept under fotbolls-VM 2018 beskrevs vara just återgången till det gamla, tillbaka till landets fotbollsrötter.

“Janne Andersson [har] revolutionerat Sveriges landslag genom att ta det ett steg tillbaka, till rötterna, till Bob och Roy och lutherska kärnvärden” (krönika 11).

Med Bob och Roy menas de två engelska fotbollstränarna Bob Houghton och Roy Hodgson. Dessa tränade under 70-talet svenska klubblag och influerade därigenom hur svensk fotboll sedan skulle komma att bedrivas under lång tid därefter (Edwards, 2015). Så menades att Sveriges rötter delvis består av klassiska engelska tränare. Detta kodades för att sedan kategoriseras under temat Sverige och England har en relation till varandra.

Under samma tema identifierades ramen Sunderland som gemensam beröringspunkt som gjordes salient i gestaltningen av England. Dels lyftes faktumet att Sunderland fostrat två av Englands mest betydande spelare:

“Sunderland har [...] kunnat njuta av att se stans egna stoltheter vara med och spela England till VM- kvartfinal [...] Jordan och Jordan, födda, uppväxta och fotbollsfostrade i Sunderland. Proper Mackems.” (krönika 11).

Här märks en detaljbeskrivning av England som inte återfanns om andra nationer. Därtill lyftes att två svenska landslagsspelare också levt och spelat i Sunderland. Vidare citerades engelska fotbollssupportrar från Sunderland och deras omdömen av svenskarna:

“Ola Toivonen och Seb Larsson i en VM-kvartsfinal. Absurt.” (krönika 11)

“Det är svårt att ta in att ett lag med Ola Toivonen och Seb Larsson står mellan England och en VM- semifinal.” (krönika 11)

Här visas engelska supportrar som, om än skeptiskt inställda, känner svenska spelare. Ramen Sunderland som gemensam beröringspunkt späder på temat Sverige och England har en relation till varandra och skapar en uppfattning av revanschlusta inför mötet med de välkända engelsmännen.

“Jag ser mycket fram emot att se matchen [mot England] i en rysk rymdstad som heter Samara, men jag hade gärna sett den i Sunderland också” (krönika 11).

6.5.1 England och Sveriges olika vägar Samtidigt gestaltades de två länderna som på väg i motsatta riktningar.

“Sverige blev gamla Sverige igen. England är på väg att äntligen bli ett nytt England.” (krönika 11).

Här syns att temat Sverige och England har en relation till varandra inte behövde betyda att länderna liknar varandra. Tvärtom gestaltades de som motpoler fotbollsmässigt:

“Om Janne Andersson revolutionerat Sveriges landslag genom att ta det ett steg tillbaka, till rötterna, till Bob och Roy och lutherska kärnvärden, så har Gareth Southgate blivit ett med den där kontinentalt inspirerade DNA-rörelsen som hela den engelska fotbollen insett varit nödvändig.” (krönika 11)

Vidare beskrevs hur England numer börjat moderniseras. Medan Sveriges framgångsrecept var att titta bakåt, mot historien och engelska influenser, var i sin tur Englands framgångsrecept att titta framåt, mot moderniteten och länge efterlängtade influenser från kontinentaleuropa: temat England närmar sig efterlängtad förnyelse.

Ytterligare skillnad länderna emellan var temat England mer individualistiskt än Sverige. Denna skillnad gestaltades så tydligt att engelsmännen beskrevs som förvirrade, oförstående och på gränsen till vansinne när de försökte förstå svensk kollektivism. En engelsk tidning citerades:

“Englands stora utmaning är att komma på vad det är som är utmaningen. Det finns ingen världsklasstalang, inget uppenbart hot, ingen tydlig styrka. Hur markerar man bort ett starkt kollektiv? Hur tacklar man lagarbete? Hur dribblar man sig genom järnvilja?” (krönika 12)

Detta summerades av krönikören själv under temat Anderssonismen och hur den “kommer driva England till vansinne” (krönika 12). Detta belyser Sveriges mystik som framkom under kodningen. Sverige betraktades av omvärlden med mystik, eftersom kollektivism idag blivit så sällsynt. Temat Sveriges mystik grundar sig i ramen Ett kollektivistiskt Sverige i en individualistisk värld.

6.5.2 Gareth Southgate Englands tränare och ledare, Gareth Southgate, gjordes väldigt salient i gestaltningen av landet. Detta märks genom temat Englands imponerande ledare vilket är studiens enda tema som specifikt handlar om en motståndarnations tränare. Detta fokus på Englands ledare påminner om beskrivningen av Sveriges rötter som delvis var just engelska fotbollsledare. Tema hänger också ihop med England närmar sig efterlängtad förnyelse:

“Gareth Southgate har varit kapten i varenda lag han spelat i och nu är han förbundskapten för England, en nytänkare som mycket väl kan vara på väg att ta dem till platser där de aldrig varit förut.” (krönika 11).

Detta hänger i sin tur ihop med temat England som sympatiskt vilket beskrevs som en del av det nya England i kontrast mot traditionell “gammelengelsk underskattning” (krönika 11).

6.6 Schweiz som tekniskt kompetent men utan svensk lojalitet och disciplin

Gestaltningen av Schweiz under fotbolls-VM 2018 var, inför matchen mot Sverige, fokuserad kring det rent speltekniska. Istället för att gestalta dem på målande vis eller lyfta annan intresseväckande information höll sig svensk kvällspress till att strikt, tekniskt och mer objektivt göra de schweiziska spelarnas fotbollsförmågor salienta.

“De är rasande skickliga på att anfalla snabbt och via kanterna” och “Xherdan Shaqiri är ett trippande, tekniskt hot i anfallen, Blerim Dzemaili är lurigt vältajmad i sina andravågslöpningar in framför mål” (krönika 9).

Sådana beskrivningar har tematiserats under Fotbollsteknisk beskrivning av Schweiz. I samband med detta tema gestaltades landet även som skickligt och med hög potential. Det resulterade i temat Schweiz är kompetenta motståndare:

“När de är bra är de väldigt, väldigt bra.” (krönika 9).

Men det gavs inte bara positiva beskrivningar inför matchen, utan också strikta, tekniska beskrivningar av Schweiz brister:

“Det är inte alls ovanligt att de tappar boll tidigt, på egen planhalva. Och de har så här långt i VM haft skov i varenda match, faser då de tappat formen och offrat lite väl många spelare framåt.” (Krönika 9)

Extra intressant med denna beskrivning är kontrasten mot beskrivningen av Sverige, under temat Sverige spelar felfritt. Sverige har inte sådana skov. Schweizs svagheter var Sveriges styrkor:

“Sverige har knappt satt en fot fel de senaste två åren.” (krönika 9)

Dessa brister tillsammans med gestaltningen efter matchen har tematiserats under det gemensamma temat Schweiz saknar, disciplin, organisation och arbetsmoral. Efter matchen, som Sverige vann, gestaltades Schweiz exempelvis enligt:

“Jag såg Xherdan Shaqiri misslyckas med dribblingar mot Sverige och alibispringa tio meter därefter. Jag såg hur ett lag där lojaliteten inte genomsyrade varje aktion, utan kompromissades bort när spelare inte lyckades med det de ville, och det får ofta saker att falla samman.” (krönika 12).

Relevant för denna gestaltning är att den dessutom görs i kontrast mot Sverige. Beskrivningen av Schweiz ställs mot den av Sverige, som är den motsatta. Schweiz var därtill den enda nation vars specifika reaktioner efter matchen mot Sverige kom till uttryck i pressen. Under temat Schweiz hantering av förlusten återfinns citat som:

“Precis allt med Sverige är svårt, muttrade Granit Xhaka i den mixade zonen medan hans lagkamrater gnällde om otur.” (krönika 12).

6.7 Mexiko som kompetent naturfenomen

Mexiko gestaltades delvis som en teknisk, fartfylld, strukturerad och kompetent motståndare. Många av koderna kunde därför tematiseras under det övergripande temat Mexiko som skickliga. Inför Sveriges match mot Mexiko:

"Mitt i allt det där kaoset som de kastade över Tyskland i premiären så fanns det ju både struktur och organisation. Men visst, själva knäckfrågan i dag är förstås hur Sverige ska kunna spärra in all den där farten som finns i Juan Carlos Osorios tricolor-bygge.” (krönika 7).

Det betonas såväl en kaotisk fartfylldhet som struktur hos det mexikanska laget. I ett annat tema, Mexiko som naturfenomen, ramas Mexiko in med beskrivningar som både alluderar till naturen och anspelar på den fartfylldhet och okontrollerbarhet som karaktäriserar gestaltningen av Mexiko. Inför Sveriges match mot Sydkorea:

“Men då är då och nu är nu, och det spelade inte den minsta roll att Janne Andersson redan hunnit ha sin presskonferens när den gröna jordbävningen briserade” samt “Mexiko virvlar fram och blåser bort världsmästarna av bara farten [...]” (krönika 1).

Ytterligare tema var hur laget återkommande beskrevs utifrån sin fysik. Mexikanernas fysik innefattar gestaltningar av Mexiko med ett övergripande fokus på fysiska förutsättningar och karaktärsdrag:

“Förbundskapten Osorio svamlade en del, men lille Chicharito sa en sann sak som jag tyckte mycket om” (krönika 7).

Därtill betonades Mexikanernas fysik i relation till de svenska spelarna:

“Och de ska hantera fasta situationer mot ett lag som har väldigt många, väldigt mycket längre spelare än vad de själva har.” (krönika 7)

Ytterligare exempel på när gestaltningen tenderade anspela på fysik är följande citat om en mexikansk spelare:

“När Hector Herrera hade sprungit bort Sami Khedira från startelvan och rivit upp både Hummels och Boateng en gång för mycket [...]” (krönika 4).

Återigen anspelades på Mexikos fartfylldhet, men också på hur de var både fysiska, snabba och okontrollerbara i sin stil.

Till sist förekom även uttryck för att Mexiko hade ett brett folkligt stöd bakom sig:

“De kommer till den här matchen med sex poäng, med en fantastisk supporterskara i ryggen och en dröm som de faktiskt verkar tro på den här gången, på riktigt.” (krönika 6).

Denna typ av citat har kodats som Mexiko är starkt stöttat av folket/medborgarna. Till skillnad från gestaltningen av Tyskland, England och Schweiz dras få paralleller mellan Mexiko och Sverige. Utöver det fysiska betonas varken likheter eller skillnader.

6.8 Sydkorea inget som behöver ordas om

Ett av gestaltningsanalysens resultat var att Sydkorea helt enkelt saknade ramar. De fick betydligt mindre utrymme än övriga nationer. Sveriges premiärmotståndare i VM 2018 nämndes givetvis:

“Vi måste hitta ett sätt att besegra Sydkorea, för att ens få förmånen att ge det här ett försök på riktigt.” (krönika 1).

Men aldrig med någon djupare beskrivning av nationen eller landslaget. Denna studie lyckades inte finna något sammanhängande tema i gestaltningen av Sydkorea. Eventuella förklaringar till detta resultat diskuteras i diskussionskapitlet under 7.2.

6.9 Sammantagna ramar och stereotypiserande representationer

När det kommer till den sammanlagda gestaltningen av Sverige och dess motståndarnationer i svensk kvällspress kan ett antal ramar och stereotyper formuleras. Enligt Stuart Hall sker representation ständigt när en del av verkligheten återges på ett meningsfullt vis (Avraham & First, 2010). I fallet för denna studie sker den meningsfulla återgivningen genom mediebevakningen av ett världsmästerskap i fotboll. Således bedriver den svenska kvällspressen representation. Att genom diskurser tillskriva delar av verkligheten mening är en social process som omöjligen kan få med hela bilden, utan något måste premieras framför det som inte gör det. Hall menar att konsekvensen av detta blir att representationen får en stereotypiserande kvalitet som ofta kategoriserar verkligheten genom att reducera den till ett begränsat antal statiska karaktärsdrag (Hall, 1997a). Samtidigt innebär det också att representation blir en maktfaktor för hur vi upplever ett avlägset fenomen. Hela vår upplevelse av VM-2018 är beroende av en medierepresentation.

På liknande sätt fungerar ramar enligt gestaltningsteorins begrepp selektion och saliens. Som presenterades i teorikapitlet konstaterade Entman (1993), trots svårigheten att definiera gestaltning, att teorin kretsar kring dessa två begrepp. Likt vid representation, selekteras en aspekt av verkligheten och görs mer framträdande, mer salient, på bekostnad av det som ej selekteras. Med denna sammantagna teori som verktyg formulerar studien följande sammanfattande ramar och representationer av Sverige och det svenska samt motsvarigheter för motståndarnationerna:

6.9.1 Sammantagen representation av Sverige Underdogen Sverige är beträffande individuell kvalitét svagare än flertalet övriga nationer. Vi; Sverige, nationen och laget, kan däremot kompensera för detta genom Anderssonismen; kollektivism, konformism, struktur, organisation, disciplin, pragmatism, att uppträda som ett försvarsfort, vara mer intelligent än motståndarna och ha en luthersk arbetsmoral. Att Sverige på detta sätt lyckas kompensera för bristen på individuell kvalitét, genom hårt och noggrant lagarbete samt att spela felfritt utifrån de egna ogynnsamma förutsättningarna, förvirrar samtliga motståndare, som är betydligt mer individualistiska, och skapar en mystik kring Sverige.

Sverige lyckas genom detta uppträdande nå framgång, vilket betyder enormt mycket för de svenska medborgarna samt de hängivna spelarna. Framgång är av nationalhistorisk betydelse och Sverige är revanschlystet efter tidigare nationella motgångar. Det vore ett hinder för landslaget och folket om de rycktes med av framgången och blev upprymda. Svensk framgång är beroende av alla svenskars ödmjukhet. De svenska spelarna för sig avslappnat, opåverkat, oberört, lojt och harmoniskt.

Samtidigt uppvisar Sverige som samhälle en oroväckande politisk utveckling där svenskhet och svensk identitet kommit att bli något som måste hävdas eller försvaras. Vårt land håller på att förändras av dem. Men Sverige som landslag representerar värden som är större än sporten. Utöver sympatisk kollektivism och lojalt, självuppoffrande arbete, står landslaget tydligt för antirasism.

6.9.2 Sammantagen representation av England England och Sverige har en gammal och innehållsrik relation till varandra, inte minst som Sverige har influerats starkt av engelska ledare. Men denna relation betyder inte att länderna för den sakens skull liknar varandra. Englands nuvarande ledare är imponerande och leder landet mot efterlängtad, kontinentalt inspirerad och modern förnyelse, vilket gjort laget mer sympatiskt. Men England är långt mer individualistiskt än Sverige och kan inte förmå sig att ens förstå den svenska kollektivismen.

6.9.3 Sammantagen representation av Tyskland Sverige känner enorm respekt för Tyskland, som är överlägset bäst i världen. Det är inte ens lönt att försöka tävla med Tyskland, som är omöjligt att besegra. Anledningen till tyskarnas dominans är kollektivism, disciplin och systematisk struktur, vilket liknar svensk metodik. Därtill kan Sverige jämföras med Tyskland på ett politiskt och samhälleligt plan.

6.9.4 Sammantagen representation av Schweiz På en fotbollsteknisk nivå är Schweiz mycket kompetenta motståndare med hög högsta nivå. Men de har också brister, gör misstag och den lägsta prestationsnivån är rätt låg. Detta beror på en schweizisk avsaknad av disciplin, organisation och arbetsmoral, vilket också ledde till deras förlust mot det mer disciplinerade, lojalare och hårdare arbetande Sverige. En förlust som Schweiz hanterade mindre charmigt.

6.9.5 Sammantagen representation av Mexiko Mexikanerna är fysiskt betydligt mindre än svenskarna. Svårigheten med Mexiko är framförallt att de är ett fartfyllt och okontrollerbart naturfenomen. Men de är också organisatoriskt skickliga, därtill starkt stöttade av det mexikanska folket.

6.9.6 Sammantagen representation av Sydkorea Sydkorea är Sveriges premiärmotståndare som måste besegras för att Sverige ska avancera i turneringen.

6.9.7 Konstruktionen av nationell identitet Stuart Hall (1997b) menar också att den egna identiteten endast kan produceras genom att kategorisera verkligheten i skillnader och därefter placera sig själv på en av dessa avgränsade sidor. Mening om självet kan enbart produceras i dialog med “den Andre”. Vi kan inte säga något om oss själva utan att säga något om de andra och hur dessa skiljer sig från oss (ibid.).

Mot denna teoretiska bakgrund menar vår studie att svensk kvällspress byggde svensk identitet genom representationen av omvärlden som individualistisk. Sverige är speciellt, på ett mer sympatiskt vis, och skiljer sig därigenom från resten.

Det svenska konstruerades i dialog med det icke-svenska, som luthersk kollektivism i en individualistisk värld. Sveriges startelva gestaltades i princip som turneringens enda som betedde sig som ett lag, istället för som elva individer:

“I snart en månads tid har Sverige skickat en påminnelse till hela världen om en av den här sportens mest självklara utgångspunkter: Det är elva mot elva.” (krönika 12)

Sverige representerar lagaspekten av fotboll mest av alla:

“Lagsporten fotboll romantiseras inte just nu [...], den glöms nästan bort, och det gör nog att den överraskar när den plötsligt uppträder i sin renaste form [förkroppsligad av Sverige]” (krönika 12).

Dessa citat betonar båda hur Sverige sticker ut från resten, skiljer sig från “den Andre”. Kollektivism kan enbart tillskrivas som svenskt mot bakgrund av att individualism kännetecknar “den Andre” (Hall, 1997b).

7. Diskussion och slutsats

7.1 Slutsats

Denna studie syftar till att synliggöra mediala uttryck för svensk nationalism samt nationella representationer inom svensk fotbollsjournalistik genom att undersöka hur Sverige och svenskhet gestaltades i relation till andra länder och nationaliteter under fotbolls-VM 2018. Metoden som användes var kodning och gestaltningsanalys, och de teorier som låg till grund för vidare analys var representationsteori, imaginära gemenskaper och banal nationalism. Genom att besvara forskningsfrågorna har studien, i viss mån, kunnat synliggöra hur sportjournalistiska uttryck på ett värderande sätt varit en del i det kontinuerliga konstruerandet av svensk nationell gemenskap och identitet. Studien bidrar med insikter om svenska, nutida exempel till ett forskningsområde som berör sportjournalistik och nationalism och nationella identiteter och stereotyper.

Hur gestaltades Sverige och svenskhet i svensk kvällspress under fotbolls-VM 2018? Det mest salienta i gestaltningen var stereotypen om Sverige som den goda moralens rike. Som ett land som står för luthersk kollektivism i en annars individualistisk värld.

Hur gestaltades Sveriges motståndarnationer i svensk kvällspress under fotbolls-VM 2018? Studien visar ett större fokus på England och Tyskland och hur deras närhet till Sverige gjordes mest salient. Schweiz gestaltades med något färre ramar, men överlag uppenbarade sig en viss europeisk centrism. Mexiko gestaltades som ett fartfyllt och kaotiskt naturfenomen. Sydkorea fick närmast till inget utrymme i det undersökta materialet.

Hur kan uttryck för nationalism påvisas i svensk kvällspress under fotbolls-VM 2018? I studien framkommer att det fanns uttryck för nationalism i svensk kvällspress under fotbolls-VM 2018. Dels i form av banal nationalism och banal förberedelse, dels genom ett kontinuerligt och patriotiskt konstruerande av gemensam nationell identitet, i dialog med och kontrast till omvärlden.

7.2 Diskussion

Med hänsyn till både tidigare forskning och gestaltningsteori (Entman, 1993) finns anledning att betona att det som kommer till uttryck i medierapporteringen inte existerar i ett vakuum. Mediegestaltningen reproducerar redan existerande ramar och uppfinner sällan nya. Entman, Matthes & Pellicano (2009) menar att kommunikatören är begränsad till mottagarnas mentala register när denne använder ramar för att göra ett fenomen förståeligt. Det blir en förklaringsmodell till varför rapporteringen såg ut som den gjorde. Ett av studiens mest framträdande resultat; att Sverige karaktäriseras av stark kollektivism, goda

värden och luthersk arbetsmoral, är en ram som rimligen redan existerar i den större samhällsdiskursen. Något som i sin tur påverkar den sportjournalistiska språkanvändningen. Med detta menas inte att det inte fanns någon sanning i gestaltningen, men att den troligen redan fanns hos läsarna sedan tidigare och därmed var lättillgänglig för skribenterna som formade narrativet.

På samma sätt har inte den svenska sportjournalistiken bestämt att Sverige har få gemensamma referenspunkter med Sydkorea, utan det mediala ointresset var troligtvis snarare en effekt av redan existerande tankesystem. Hall (1997a) beskriver medierepresentationers kraft att antingen vara reproducerande och stärkande av existerande tankesystem, eller en del i omförhandlingen av dessa.

Ytterligare ett intressant resultat i materialet är en generell västeuropeisk centrism. Mest uppmärksammades Sverige, England, Tyskland och relationen dessa emellan. Det fokuserades mindre på dels Schweiz och Mexiko, men i synnerhet Sydkorea. En sådan representation riskerar efter en längre tid cementera den västeuropeiska centrismen (Hall, 1997a). Vad som också ska poängteras är att Sydkorea inte är en lika stark och historiskt förankrad fotbollsnation som Tyskland och England. Rimligen påverkade det sättet landet gestaltades på i rapporteringen kring mästerskapet.

Turksoy (2020) använder sig i sin studie av Stuart Halls identifierade diskurs om “the West and the Rest” där Europa stereotypt representeras som modernt, utvecklat och rationellt. Detta medan övriga världen och framför allt orienten representeras som omodern, underutvecklad och irrationell. Detta stämmer delvis överens med vårt resultat: Sverige och Tysklands rationella och organisatoriskt utvecklade identiteter, Englands moderna identitet och Mexikos irrationella kaosartade, naturfenomensliknande identitet. Mexiko gestaltades som mindre raffinerade.

Utelämnandet av tydliga gemensamma nämnare eller referenspunkter leder i viss mån till att Mexiko och Sydkorea, på en övergripande nivå, upplevs mer avlägsna än de andra motståndarnationerna. Något som inte minst riskerar cementeras ytterligare av den generella tendensen att gestalta Mexiko som ett naturfenomen, än som något relaterbart och närliggande det svenska.

Till risken att distansen mellan Västeuropa och övriga världen stärks, kan kopplas hur Jakubowska (2015) menade att gestaltningsteorin bör ses som en påbyggnad av dagordningsteorin. Den belyser hur medierapporteringen avgör vad mottagarna ska tänka på och ha åsikter om. Således betonar Jakubowska (2015) hur mediegestaltningen påverkar vad allmänheten anser relevant att fokusera på och inte.

Beskrivningen av Sverige som ett starkt kollektiv med goda värderingar skulle vissa rimligen inte se som ett uttryck för nationalism. Samtidigt finns, med hänsyn till Michael Billig (1995) och Benedict Andersons (1983) konceptuella ramverk, anledning att uppmärksamma hur dessa återkommande

uttryck egentligen är vad som konstituerar den gemenskap som vi anser nationen vara. Uttryck som spelar en aktiv roll i den kontinuerliga produktionen av nationell gemenskap och nationell identitet borde rimligen kunna beskrivas som uttryck för nationalism. Något som denna studie belyser i den svenska kontexten.

Nationalism som begrepp har en ställning som är relativt stigmatiserad. Det är inget man i västvärlden vill bli förknippad med (Billig, 1995). Därmed uppstår risken att förbise uttryck omkring oss som kontinuerligt förstärker nationen. Positiva gestaltningar av nationen tenderar inte ses som nationalism eftersom vi är så övertygade om att den positiva beskrivningen är en objektiv sanning. Man skulle också kunna se det som att vi är så förankrade i den imaginära gemenskapen att vi förbiser egentliga uttryck för nationalism. Rimligen blir det av just den anledningen av stor vikt att påtala de element som, trots att vi inte tänker på det, reproducerar nationalstaten som en hegemonisk del i det globala världssystemet (Billig, 1995).

Med inspiration från Billigs (1995) banala nationalism presenterar denna studie under 6.3.1 banal religiositet och vidskeplighet. Tzanelli (2006) beskrev hur både kristna och antika hedniska symboler användes i formandet och reproduktionen av grekisk nationell identitet. Detta var inte på samma sätt som det vi belyste i svensk kvällspress, men alltjämt fyller kristna och landet i frågas hedniska symboler en funktion i reproduktionen av nationell gemenskap.

Som framkom under avsnitt 6.9.7, menar vi att Sveriges identitet konstruerades i dialog med det icke- svenska. Det kollektivistiska ställdes mot det individualistiska. Turksoy (2020) menar att sådana motsatsförhållanden är signifikativt för västerländskt tänkande, vilket är uppbyggt på binära tankemodeller som god/ond, hjälte/skurk, civiliserad/primitiv, osv. Tzanellis (2006) studie visade på liknande sätt att konstruktionen av nationell (grekisk) identitet skedde i dialog med “den Andre”.

Tzanellis (2006) studie innefattade även, likt vår studie, en beskrivning av tyskhet – som därtill liknade våra resultat. Den tyska tränaren beskrevs stå för kallt, seriöst, organiserat och kollektivt försvarsspel. Inom grekisk press blev denna tyskhet, enligt Tzanelli (2006), ett kulturellt kapital som gjorde Grekland mer västeuropeiskt, vilket också omfamnades av grekisk press. Detta påminner även om denna studies resultat gällande Sveriges förhållningssätt och beundran för det tyska. Tysklands struktur och systematik kan också i vår studie ses som kulturellt kapital.

I Hagay och Meyers (2015) studie belyser man hur sportjournalistiken inte existerar i ett vakuum. Det som kommer till uttryck styrs i stor utsträckning av den övriga samhällsdebatten. Utifrån det kan man dra en koppling till hur denna studie visar sportjournalistikens återgivningar av det svenska politiska läget. Därtill uppstod även svenska sportjournalisters varma känslor för just detta landslag delvis mot

bakgrund av den politiska utvecklingen i Sverige. Hagay och Meyers (2015) menade att sportjournalister bör ses som kritiserande och utvecklande röster i relation till nationalism och nationellt identitetsskapande. En ståndpunkt som delvis harmonierar med denna studies resultat.

Tzanelli (2006) menade också att mästerskap av samma dignitet som fotbolls-VM är goda tillfällen för media att porträttera nationalkaraktärer. De diskursiva narrativen i fotbollsrapporteringen kan spegla den egna nationens egentliga ideal, värderingar och dygder. Med samma resonemang kan i så fall svensk sportpress rapportering berätta något om Sveriges samhälleliga ideal, värderingar och dygder. Det svenska kollektivet och lojaliteten beskrevs som karaktäristiskt för Sverige, något som rimligen inte är helt frånskilt tidigare nationella tankemodeller om välfärdsstat och folkhem. Även sättet som landslagets ställningstagande mot rasism återkommande lyfts, och hyllas, skulle kunna säga någonting om de generella svenska värderingarna, enligt Tzanellis (2006) resonemang.

En intressant aspekt att diskutera berör sportjournalistik som delvis en underhållningsform. Att tillskriva sport stor betydelse blir ett sätt att göra exempelvis ett mästerskap mer intressant att följa. Rimligen finns ett underhållningsvärde i den typ av målande språkbruk som ofta används. Turksoy (2020) lyfter hur sportjournalistiken skiljer sig från övrig journalistik. Hon lyfter hur exempelvis resejournalisten är mer benägen att vara positivt inställd till andra länder, för att uppmuntra resande, medan sportjournalisten snarare försöker konstruera rivalitet. Användandet av en sportjournalistisk jargong med exempelvis återkommande nationalistiska uttryck och krigsmetaforer kan reproducera och framhäva sportens samhälleliga betydelse, vilket ligger i sportjournalistikens intresse. Fler forskare lyfter därtill hur sportjournalistiken tenderar reproducera och stärka skillnader mellan nationer (Alghasi 2011; Morgan 2000; Hall 1997a). Men då nationalistiska vindar blåser över stora delar av världen och partier från den yttersta högern blivit etablerade delar av många parlamentariska sammanhang (Bieber, 2018; Björkman, 2013; Thörnqvist, 2018), uppstår frågan huruvida sportjournalistiken har ett ansvar att ej bidra till ökad rivalitet och nationalistiska känslor länder emellan. När världen står inför ett antal utmaningar, med pågående klimatkris, ökade flyktingströmmar och geopolitiska spänningar, inte minst i Europa, finns anledning att betona vikten av samarbete över nationsgränserna. Något som även sportjournalistiken kan behöva reflektera kring i syfte att inte försvåra det samarbete som blir nödvändigt för att med goda förutsättningar möta vår tids största utmaningar. När nationalismen är på frammarsch blir sportjournalistiken inte nödvändigtvis så oskyldig som den kan verka. Det finns, som sagt, konkreta exempel där krig både utlösts och förhindrats till följd av fotbollsmatcher (Çağlar, 2020; Niva, 2014).

7.3 Om framtida forskning

Det resultat och den analys som framkommer ur denna studie grundar sig i 12 krönikor som publicerats i två svenska kvällstidningar under fotbolls-VM 2018. I materialet finns tydliga, återkommande och framstående mönster utifrån studiens syfte och frågeställningar. Men det finns anledning att återigen poängtera att det inte går att uttala sig om resultatet som generaliserbart. Metoden som använts i denna studie är belägen inom det kvalitativa forskningsområdet. Resultaten som presenteras är inte kvantifierbara eller statistiskt generaliserbara. Den kritik som går att rikta mot detta faktum är densamma som kan riktas mot kvalitativ forskning i generell mening. Det finns vissa subjektiva bedömningar som blir nödvändiga i och med användningen av gestaltningsanalys som huvudsaklig metod. Samtidigt innebär det också att studien tillåts ta hänsyn till djupare och kontextuella betydelser, något som är nödvändigt för studiens övergripande syfte. Vid användning av en kvantitativ ansats i studerandet av mediala uttryck för nationalism kan andra perspektiv och slutsatser, som denna studie inte kan uttala sig om, framkomma.

Det resultat som denna studie ger uttryck för bör enbart ses som kännetecknande för medierapporteringen för det studerade fallet. Denna studie har analyserat landets två största kvällstidningars bevakning under VM i fotboll 2018. Det finns både fler tidningar och fler krönikor som varit del av medierapporteringen under den studerade perioden. Rimligen skulle analys av dessa kunna ge uttryck för ytterligare nyanser.

Av det som framgår i studiens kapitel 6 är vissa teman mer framstående, återkommande och styrkta än andra. Överlag finns anledning att se de stora och mest framträdande teman som presenterats, som relativt karaktäriserande för den generella rapporteringen under perioden, åtminstone hos de två tidningar som undersökts. Men det skulle framgent finnas anledning att ta ett större omfång på studien och studera både fler krönikor och fler tidningar i syfte att få ännu mer framträdande belägg. Något som tyvärr inte varit möjligt för denna C-uppsats av resursmässiga skäl. Nationalistiska element samt nationella stereotyper inom fotbollsjournalistik förblir relevanta att studera.

“Visst tenderar VM att förstärka nationalistiska känslor på många håll, men i det här fallet är fotbollen bara en projektionsyta för underliggande strömningar, ett ämne att exploatera för hatets predikanter.” – Noa Bachner (2018c)

Referenser

Aftonbladet. (2021). “Kristallklar poddkung" får Retorikpriset. Aftonbladet.se, 16 mars. Tillgänglig: https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/bnqRqg/kristallklar-poddkung-far-retorikpriset [Hämtad 2021-05-19].

Aftonbladet. (2020). Om Aftonbladet. Aftonbladet.se. Tillgänglig: https://www.aftonbladet.se/omaftonbladet/a/LOlQ4/om-aftonbladet [Hämtad 2021-05-19]

Ahrne, G. & Svensson, P. (2015). Handbok i kvalitativa metoder, 3. uppl. Stockholm: Liber.

Alghasi, S. (2011). Narration of Lives and Nations. Nordicom, 32, 75-91.

Alkvist, L-E. (2017). Fotboll som politisk propaganda, Dalademokraten.se, 4 mars. Tillgänglig: https://www.dalademokraten.se/artikel/fotboll-som-politisk-propaganda [Hämtad 2021-05-23]

Anderson, B. (1983). Imagined communities: reflections on the origin and spread of nationalism. London: Verso.

Andersson, T. (2007). Landskampen Sverige-Danmark - framväxten av en svensk fotbollsnationalism. I Idraetshistorisk årbog, 23, 27–41

Andén, A. (2018). Expressen knappar in på Aftonbladet. Dagensmedia.se, 14 juni. Tillgänglig: https://www.dagensmedia.se/medier/dagspress/expressen-knappar-in-pa-aftonbladet-6919602. [Hämtad 2021-05-19]

Avraham, E. & First, A. (2010). Combining the representation approach with the framing concept: Television news coverage of the Arab population in Israel during conflict. Journalism, 11 (4), 481-499.

Bachner, N. (2018a). FRYS TIDEN, FORSBERG!. Expressen, 18 juni.

Bachner, N. (2018b). CHANSEN: TYSK PANIK. Expressen, 23 juni.

Bachner, N. (2018c). De är besatta av vem som är svensk och inte. Expressen, 25 juni.

Bachner, N. (2018d). JANNES LAG MÅSTE DRIVA ENGLAND TILL VANSINNE I DAG. Expressen, 6 juni.

Bank, S. (2018a). Så beklämd - så stolt. Aftonbladet, 25 juni.

Bank, S. (2018b). HÄR. TILLSAMMANS. NU. Aftonbladet, 27 juni.

Bank, S. (2018c). SOM VI HAR LÄNGTAT HIT. Aftonbladet, 3 juli.

Bank, S. (2018d). Klä av dem, Blågult. Aftonbladet, 6 juli.

Besova, A., & Cooley, S. (2009). Foreign News and Public Opinion: Attribute Agenda-Setting Theory Revisited. Ecquid Novi: African Journalism Studies, 30 (2), 219-242

Bieber, F. (2018). Is Nationalism on the Rise? Assessing Global Trends, Ethnopolitics, 17(5), 519-540

Billig, M. (1995) Banal Nationalism. London: Sage publications.

Björkman, A. (2013) Viktigt och klargörande om fascismen. Svd.se, 2 april. Tillgänglig: https://www.svd.se/viktigt-och-klargorande-om-fascismen [Hämtad 2021-06-05]

Bremmer, I. (2018). These 5 Countries Show How the European Far-Right Is Growing in Power. Time.com, 13 september. Tillgänglig: https://time.com/5395444/europe-far-right-italy-salvini-sweden- france-germany/ [Hämtad 2021-05-23]

Bryman, A. & Nilsson, B. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. 3. uppl. Stockholm: Liber.

Çağlar, E. (2020). Fotboll i krig och fred: hundra år av konflikt och dialog. Stockholm: Fri Tanke.

Çağlar, E. (2018) Avspark för VM – i nationalism. Aftonbladet.se, 14 juni. Tillgänglig: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/BJE5Ev/avspark-for-vm--i-nationalism [Hämtad 2021-05-23]

Chulov, M. (2017). Mixed feelings for Syrian exiles as footballers hold on to World Cup dream, TheGuardian.com. Tillgänglig: https://www.theguardian.com/world/2017/sep/06/mixed-feelings- syrian-exiles-footballers-world-cup [Hämtad 2021-05-23]

Dixon, N. (2000). A justification of moderate patriotism in sports. I T. Tannsjö, & C. Tamburrini (red.), Values in Sport : Elitism, Nationalism, Gender Equality and the Scientific Manufacturing of Winners. Routledge: Florence, US, 74-89.

Edwards, R. (2015). Houghton, Hodgson and the unlikely Swedish love affair. FourFourTwo.com, 30 september. Tillgänglig: https://www.fourfourtwo.com/features/houghton-hodgson-and-unlikely- swedish-love-affair [Hämtad 2021-05-19]

Entman, R.M. (1993). Framing: Toward Clarification of a Fractured Paradigm. Journal of Communication, 43, 51-58.

Entman, R.M., Matthes, J. & Pellicano, L., (2009). Nature, Sources, and Effects of News Framing. I Wahl-Jorgensen, K & Hanitzsch, T., (red.), The Handbook of Journalism Studies. New York: Routledge, ss 175-190.

Expressen. (2019). Disco & Noa. Expressen.se, 4 november. Tillgänglig: https://www.expressen.se/podcast/disco-och-noa/ [Hämtad 2021-05-19].

Hagay, H. & Meyers, O. (2015). Everybody’s team? The national narrative in the Hebrew press covering Israeli national soccer team matches. Media, culture & society, vol. 37, ss 530-546.

Hajdari, U. (2018). Croatia's real World Cup star? The president in the stands. TheGuardian.com, 16 juli. Tillgänglig: https://www.theguardian.com/world/2018/jul/16/croatia-president-kolinda-grabar- kitarovic-world-cup [Hämtad 2021-05-19]

Hall, S. (1997a). The Work of Representation. I Representation: Cultural Representations and Signifying Practices. Sage: London, 13–74.

Hall, S. (1997b). The spectacle of the ‘Other’. I Cultural Representations and Signifying Practices. London: The Open University, 223–291.

Hansen, A. & Machin, D. (2019). Media and communication research methods. 2. uppl. Basingstoke: Palgrave Macmillan

Hjerm, M., Lindgren, S. & Nilsson, M. (2014). Introduktion till samhällsvetenskaplig analys. 2. uppl. Malmö: Gleerup

Jakubowska, H. (2017). Framing the Winter Olympic Games: A Content Analysis of Polish Newspapers Coverage of Female and Male Athletes. Polish sociological review, nr. 197, ss 67-81.

Karlsson, M. & Strömbäck, J. (2015). Handbok i journalistikforskning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

McCombs, M., & Shaw, D. (1972). The Agenda-Setting Function of Mass Media. Public Opinion Quarterly, 36 (2), 176–187

Morgan, W. J. (2000). Sport as the moral discourse of nations. I T. Tannsjö, & C. Tamburrini (red.), Values in Sport : Elitism, Nationalism, Gender Equality and the Scientific Manufacturing of Winners. Routledge: Florence, US, 59-74.

Nationalencyklopedin. (u.å.a). Kvällstidning. Tillgänglig: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kv%C3%A4llstidning. [Hämtad 2021-05- 19]

Nationalencyklopedin. (u.å.b). Expressen. Tillgänglig: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/expressen. [Hämtad 2021-05-19]

Nationalencyklopedin. (u.å.c). Landslag. Tillgänglig: https://www-ne- se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/landslag-(1). [Hämtad 2021-05-19]

Niva, E. (2014). Utväg: Fotboll. Stockholm: Modernista.

Niva, E. (2018a). Jimmy Durmaz: Då var det en bomb. En bomb. Aftonbladet.se, 9 september. Tillgänglig: https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/a2Ql9O/jimmy-durmaz-da-var-det-en-bomb-en- bomb?fbclid=IwAR1YQzPKzR_EtoquxHrW_HKZV3ZLGYGvmPnfT6ZPn1zQInLe9Xu6MuTYQec [Hämtad 2021-05-19]

Niva, E. (2018b). ...men nu fixar vi en drömstart. Aftonbladet, 18 juni.

Niva, E. (2018c). GE OSS EN KNALL. Aftonbladet, 23 juni.

Norberg, L. (2018). Efter kärlekshyllningarna: ”Hon har förstört hela VM”. Aftonbladet.se, 17 juli. Tillgänglig: https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/zL1dxw/efter-karlekshyllningarna-hon- har-forstort-hela-vm [Hämtad 2021-05-16]

Pan, Z. & Kosicki, G.M. (1993). Framing analysis: An approach to news discourse. Political communication, 10 (1), 55-75.

Pedersen, O. (2011). Discourse Analysis. International Encyclopedia of Political Science, 3, 672-677.

Publicistklubben. (U.å). Stockholmskretsens styrelse. Tillgänglig: https://www.publicistklubben.se/kontakta-oss/organisation/stockholmskretsen/ [Hämtad 2021-05-19].

Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet

Schoch, L. & Ohl, F. (2021). “How Can They Like Doing That?” The Ambivalent Definition of Legitimate Work in Sports Journalism. Journalism studies, vol. 22, ss 263-281.

Seippel, Ø. (2017). Sports and Nationalism in a Globalized World. International journal of sociology, 47 (1), 43-61.

Sohlberg, P. & Sohlberg, B. (2019). Kunskapens former: vetenskapsteori, forskningsmetod och forskningsetik, 4. uppl. Stockholm: Liber.

SportExpressen. (2020). “Hör idrott och politik ihop – i så fall hur?”. Expressen.se, 5 februari. Tillgänglig: https://www.expressen.se/sport/hor-idrott-och-politik-ihop-i-sa-fall-hur/ [Hämtad 2021- 05-25]

Svenska fotbollsförbundet. (U.å). VM 2018. Tillgänglig: https://www.svenskfotboll.se/landslag/herr/vm-2018/ [Hämtad 2021-05-19]

Thörnqvist, I. (2018) Allt fler högernationalister i Europas regeringar. svt.se, 12 september. Tillgänglig: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/allt-fler-hogernationalister-i-europas-regeringar [Hämtad 2021-06- 05]

Turksoy, N. (2020). “Roy’s Turkish Delight”: Football, Nationalism and the Representation of Turkey in the British Sports Media. Journalism practice, vol. 14, ss 499-514.

Tzanelli, R. (2006). ‘Impossible is a fact’: Greek nationalism and international recognition in Euro 2004. Media, culture and society, vol. 28, ss 483-503.

Wegerup, J. (2018a). BLÅGULT KAN VINNA - GENOM ATT BRYTA MOT REGLERNA. Expressen, 27 juni.

Wegerup, J. (2018b). DRÖM GÄRNA OM FINAL – MEN NU GÄLLER SCHWEIZ. Expressen, 6 juli.

Wikipedia. (2020a). Erik Niva. Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Niva [Hämtad 2021-05- 19].

Wikipedia. (2020b). Jennifer Wegerup. Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Jennifer_Wegerup [Hämtad 2021-05-19]

Wikipedia. (2018). Simon Bank. Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Simon_Bank [Hämtad 2021-05-19].

Wikipedia. (2021). Kurt Hamrin. Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kurt_Hamrin [Hämtad: 2021-05-23]

Pressrelease

Sommaren 2021 är en EM-sommar. Kommer du att heja på Sverige?

Vårt sätt att se på nationstillhörighet är någonting väldigt komplext - och samtidigt så enkelt. Man kan fråga sig: Hur kan vi egentligen känna gemenskap med någon som bor hundratals kilometer bort, bara för att vi tillhör samma nation?

Fotbollen är bara i andra hand en sport, i första hand är den en kulturyttring och kulturbärare. Sporten är en projektionsyta för allt från kultur och identitet till politik och ideologi. De två fotbollslag som möts i en tuff batalj representerar på varsin sida av planen samtidigt olika värden. Detta blir inte minst tydligt i landslagsturneringar där lagen som ställs mot varandra representerar olika nationalstater.

Studenter från institutionen för informatik och media vid Uppsala universitet presenterar nu, inom ramen för en kandidatuppsats i medie- och kommunikationsvetenskap, exempel på hur svensk sportjournalistik bidrar till konstruktionen av svensk nationell gemenskap och dess identitet. I studien utförs en gestaltningsanalys på krönikor som publicerades av Sveriges två största kvällstidningar, Aftonbladet och Expressen, under fotbolls-VM i Ryssland 2018.

I krönikorna påmindes kontinuerligt om den nationella tillhörigheten. Både Sverige som land och som landslag beskrevs återkommande som “vi”. Det gestaltades därmed en oskiljaktig koppling mellan spelarna på planen och nationens medborgare. I fotbollssammanhang beskrevs Sverige som ett starkt kollektiv med hög och självuppoffrande arbetsmoral samt stark lojalitet mot de egna värdena. Det betonades att Sverige verkligen inte var världens bästa fotbollslag, men kompenserade för det genom andra attribut, som att våga stå upp för vad man tycker är rätt. Detta gjorde landslaget till representanter för något större än sporten.

Därtill skedde gestaltningen av Sverige i dialog med omvärlden. Sveriges motståndare målades i generell mening upp i kontrast mot det svenska - som individualistiska, odisciplinerade och mindre lojala. Gestaltningen reproducerade därtill en närhet mellan Sverige och dess, såväl kulturellt som geografiskt, närmast liggande motståndarnationer.

England och Tyskland fick rikligt med detaljerat och hyllande utrymme i det studerade materialet, medan utomeuropeiska nationer visades mindre intresse.

Efter att ha läst denna studie, kommer du möjligen att se på ditt landslagsengagemang på ett nytt sätt. Aktuellt redan i sommar!

Markus Hällje och Hjalmar Desmond

Den goda moralens rike: luthersk kollektivism i en individualistisk värld. Institutionen för informatik och media, Uppsala universitet [email protected] - 0734266455 [email protected] – 0735011300

Vem har skrivit vad? Arbetsprocessen för denna uppsats har genomsyrats av att författarna skrivit varsin bit på egen hand för att sedan visa upp och gå igenom det skrivna med varandra. Således har författarna lagt grunden för olika stycken, men samtliga stycken har i efterhand redigerats av båda två. Båda författarna har lagt sin hand över varje paragraf genom en iterativ arbetsprocess och många omläsningar samt bearbetningar. Ingen mening är formulerad utan godkännande från båda författarna utefter åsikt och tycke. Denna uppdelning gäller uppsatsens samtliga kapitel och avsnitt. Det har inte gjorts en uppdelning där exempelvis den ena lagt grunden för teorikapitlet, medan den andra lagt grunden för metodkapitlet. Utan samtliga delar av uppsatsen har skrivits tillsammans och i samförstånd.