MSTRKRFT Patrick Wolf The Books Brett Anderson Sounds Like Violence Babian Sara Berg Fellow Diners The Field Weeping Willows 5 Kanzeon 5 Tre frågor till Weeping Willows 5 Dela med sig eller inte 6 The Books topp 6 Turist i tillvaron 7 MSTRKRFT 1100 Groove är en oberoende musiktidning som ges ut av Musiktidning i Göteborg AB. 8 Brett Anderson Alessandra Johansson Cavalera, [email protected], delar med sig av nyvunna förälskelser. Groove 8 Patrick Wolf Box 112 91 1. Säkert! (skiva) 404 26 Göteborg Fröken Saferide levererar och levere- 10 Blågult guld rar, för att prata i musiktermer. Här www.groove.se kommer känslor som jag senast kände myspace.com/magazinegroove Babian då jag hörde Håkan Hellströms debut. Telefon 031–833 855 Elpost [email protected] Sara Berg 2. Roky Erickson (artist) Plusgiro 18 49 12-4 Jag hade tidigare nästan bara hört If You Have Ghosts, vilket för The Field övrigt är en fantastisk låt. Nu har det dock visat sig att denna Chefredaktör & ansvarig utgivare man har otroligt mycket mer att bjuda på. Gary Landström, [email protected] Fellow Diners 3. [ingenting] – Punkdrömmar (låt) Layout Detta är en extremt bra tunnelbanelåt. Med den är jag i min Henrik Strömberg, [email protected] 12 Lady Sovereign egen film och gör invändiga fuck you till alla som hetsäter godis/nötter, trängs, glor, ligger i sätet och lägger väskan på Annonser & Groove-CD platsen bredvid trots att det är fullt i vagnen. Per Lundberg G.B., 15 Biosphere [email protected], 0735–43 59 66 4. Vienna Heats sångare 15 Sounds Like Violence Sveriges sexigaste röst. Vårkänslor. Passar till ipodpromenader Groovearbetare på gator fulla av smågrus. Therese Ahlberg 5. Medium Cool (demoband) Mats Almegård 16 Amy Winehouse Myspacefavorit som nyligen släppt EP. Mikael Barani Roger Bengtsson 18 !!! 6. Bianca Ryan (underbarn) Ruben Brundell Min vän Bögen har fått mig besatt av underbarn. Bianca Ryan är Mathilda Dahlgren ett. En favorit är då hon sjunger Jennifer Holliday. Här snackar vi Nina Einarsson 20 Grinderman gåshud på armar som normalt inte knottrar sig. Johannes Giotas 7. Peggy Lejonhjärta (band) Anders Gustavsson 23 Recensioner Kärlek, kärlek, kärlek! Torbjörn Hallgren Camilla M Hansson 8. Regina Spektor – Soviet Kitsch (nya skivan) Skivor Linda Hansson Den är SÅ värd att vänta på. Uppföljaren till Begin to Hope är Erik Hjortek ingen besvikelse. Egenproducerat Sara Jansson 9. Autisterna (band) Alessandra Johansson Cavalera 31 Groove CD 2 • 2007 För att dra ännu en parallell till Håkan Hellström. Göteborgs- Gary Landström musik om spårvagnar kommer inte undan den liknelsen. Johan Lothsson Per Lundberg GB 10. Billie the Vision & The Dancers (band) Isac Nordgren Okej, okej. Ingen ny kärlek men jag kan ju inte göra en lista och Emma Rastbäck bara hoppa över dem. Nytt material är på gång?! Thomas Rödin Martin Röshammar Magnus Sjöberg Nya vinnare Mathias Skeppstedt Henrik Strömberg Petra Sundh och gamla förlorare Sara Thorstensson Christian Thunarf
Svenska Melodifestivalen måste faktiskt och Tommy Nilssons tro på människan har Praktikant kommenteras, jag såg det förvånansvärt tråk- väl naggats i kanten lite gissar jag… Skönt Lisa Andersson regisserade spektaklet som internationellt istället att få uppleva fräscha stjärnor som För icke beställt material ansvaras ej. definitivt genomförde sitt generationsskifte Sarah Dawn Finer och Andreas Johnsson som Citera oss gärna, men ange då källa. 2006 med Lordis vinst och nu följde i Sverige borde slagits om vinsten. med The Arks triumf 2007. Detta skifte sker Hemskt vad o-roliga säkra korten Kristian Tryck Elanders av två anledningar; kidsen idag är vana vid att Luuk och Robert Gustavsson var förresten. ISSN 1401-7091 rösta fram sina unga idoler och numera har Samma ämne, annat område: varje gång vi Groove görs i samarbete med: mer ”vanliga” poprockartister och deras skiv- hör goda nyheter från artister som medverkat bolag insett att den dalande CD-försäljningen på vår bland-CD värmer det i hjärtat. Senaste inte räcker till – Melodifestivalen blir därmed bandet har på kort tid fått förfrågningar från ett utmärkt tillfälle att dominera media. När flera skivbolag och bokningsbolag – och till och med Magnus Uggla kryper till korset det är de värda. Bli prenumerant du förstår vi att den beska medicinen kan vara också och kolla in framtidens favo- värd att svälja. ritartister redan nu. Det är garanterat Enda undantaget till skiftet är väl gamla lika roligt som att se dåtidens artister helylle-Carola med sina blixtrande bländvita försvinna ut med gårdagens skräp. tandrader som garanterat vinner bara hon ställer upp. Annars åkte Anna Book ut på ändan fortare än man hann säga… ja, A-B-C Gary Landström, [email protected] ledare innehåll
2 Groove 2 • 2007 Just nu på Åhléns! Välkommen in.
Stooges The Weiryness 185·
Air Brett Anderson The Cinematics Pocket Symphony Släpps 28 mars A Strange Education 185· 179· 179·
PS. Du kan även ladda din mobiltelefon från 100·
Priserna gäller t.o.m. 13/4 så länge lagret räcker. Tusen möjligheter )443 )- )/,( 5/%6 %),( 5/-6 .#' /%./ '( 5-6 ." ,% 5-6 1)& ')." , 5/-6 `G??AF? EGDDQ 5MK6 9EQ OAF=@GMK= 5MC6 K°C=JL 5K6 K9@9J9 @GLFA?@LK 5K6 KN=FKC9 9C9<=EA=F 5K6 JGCQ =JA;CKGF 5MK6 @9L=:J==< 5MK6 9A<=F 5MK6 BMKLA;= 5>J6 K=:9KLA9F 5>J6 ;GFN=J?= 5MK6 LAF?K=C 5K6 K9D=E 9D >9CAJ 5K6 BGQ <=F9D9F= 5<=6 D9E: G> ?G< 5MK6 ?GJADD9 :AK;MALK 5MK6 MF=9JL@ 5MK6 :GQK FGAR= 5<=6
`=J 9JLAKL=J LADDCGEE=J K² CD9JL E=< J=K=JN9LAGF >¿J °F #! !24)34%2 0¿ 3*5 3#%.%2 -!4 &2¿. (%,! 6¾2,$%. «, /#( 6).2¾44)'(%4%2 4¾,4#!-0).' ).'¿2 KkANZxEON Dubreggae från förr frågor 3till Magnus Carlson, sångare i Weeping Willows vars nya platta Fear & Love tagit dem tillbaka till stämningar som påminner om debuten Broken Promised Land. Hur känns det? – Det är bra som fan. Har varit otroligt mycket intresse för oss ett tag, har aldrig fått så I en källare i en replokal någonstans i Mattias Hellberg har spelat med The – Vi var övertygade om att vissa låtar mycket sms som nu, men denna vecka är det helt tomt. Vi väntar på att turnera så fort Stockholm träffas vi i början av februari, Hellacopters, Ossler, Stefan Sundström var kassa och vågade inte lyssna på ett Nico är färdig med musiken till Ett drömspel 2/3 Kanzeon och jag. Den tredje band- och senast sjungit i Nationalteaterns helt år. på Dramaten. medlemmen, basisten Tobias Danielsson, rockorkester. Han försökte sjunga på Framförallt har inspirationen bli- Hur kommer det sig att ni är så uppskattade knegar på sitt vanliga jobb och kunde plattan men tyckte att det lät skit och vit bredare, nu finns det spår av allt fortfarande? inte komma. Tidigare i veckan släpptes höll sig till att spela gitarr. från”Scratch”, Suicide, John Barry, Prin- – Vi har kanske blivit en institution, vi har ju deras debutplatta med dubreggaepro- Killarna kommer alla från Karlstad ce till Serge Gainsbourg, Dubreggae är funnits i över tio år. Många ville nog också jektet Kanzeon. Några dagar senare ska där de lärde känna varandra genom grunden i musiken men om du lyssnar att plattan skulle vara lugn, förra plattan de uppträda live tillsammans för första skivbacken. noga kan du till och med höra influenser var rockig men nu känns det skönt att göra gången. – Vi var fanatiska Lee ”Scratch” Perry- av synt och electronica i Atari Skank och tvärtom. Ja, Fear & Love är väldigt soft. – Lite nervösa är vi allt, men det ska mest fans och drömde om att göra något i reg- Funky Chicken, där duon Lisa & Lina – Jo, vi gjorde några akustiska spelningar på bli kul, säger Christian Gabel, trummis i gaestil tillsammans, säger Mattias. från deras hemort sjunger. polares födelsedagsfester som blev magi, då bandet. Vi har längtat efter att få spela 2000 släppte de en tolva bestående Vi diskuterar musikklimatet idag och sa vi att vi borde spela in på det sättet, i hela vår musik live. av tre instrumentala dubreggaespår. konstaterar att det är svårt att slå ige- tagningar. Så vi fick Andy Bell att producera De börjar uppträda inför en liten Responsen blev positiv och inspelning- nom med musik som dubreggae. Christi- allt i vår replokal i somras, Andy fick välja publik och hoppas att ryktet om deras en av ett album påbörjades. Men deras an suckar att ”det är synd att så mycket bland våra demoinspelade låtar. Vi har aldrig musik ska sprida sig. musikengagemang på andra håll gjorde handlar om vem som får chans att bli lämnat så mycket ansvar till någon produ- Men medlemmarna i Kanzeon är att världen fick vänta i några år till. Först spelad på radio”. Kanzeon är sugna cent förut men det kändes bra. knappast nybörjare inom musiken. De i våras kunde de plocka upp arbetet igen på att slå igenom, frågan är bara om Sve- Hur kommer Weeping att utvecklas efter detta då? är vana musiker som turnerat i flera år och avsluta det de påbörjat. Christian rige är redo. – Jag vet inte, men jag har en hemlig dröm att med många stora namn, men aldrig till- berättar att skivan förändrats över åren. Therese Ahlberg göra en soulig platta, på ett Paul Weller-sätt. sammans som Kanzeon. Gary Landström Dela med sig eller inte Musik är att resa. Ibland till platser och upens fönster. Hon tyckte att bilen körde för gången. Jag blev alldeles varm i kroppen fria sökande jag blev plötsligt en låt jag tider som inte är nu. Nyss satte jag på en långsamt. och kände mig nästan så där som man blir inte kunde lyssna på. För gjorde jag det, så platta. Denna gång blev det en tur till den Vårt mål var en utsiktsplats där man när man är kär. Låten fanns alltså på riktigt. saknade jag min pojkvän så mycket att jag engelska ön Antigua i Västindien. kunde lyssna på steel-drums live och dricka Skivan blev den överlägset mest spelade i nästan gick itu. Det var där jag hörde David Grays Sail rum-punsch i solnedgången. Jag stirrade på skivsamlingen. Men på samma sätt som en skiva har Away första gången. Den spelades på riktigt Céline i backspegeln, viskade att hon måste Och så hände det där som alltid händer, ett sista spår tog det också slut med denna hög volym genom bilstereon på en vit pick- vara galen, samtidigt som jag kommer ihåg det kom in en pojke i mitt liv. Jag var så kär kille. Kanske var det för att han försökte up. Vi var sju vilsna själar som av en slump att jag tänkte att så där levande och impul- och han var så underbar. Men givetvis skul- kopiera min musiksmak, kanske var det helt lärt känna varandra kvällen innan då vi siv ville jag också vara. Jag tittade ut genom le han börja gilla samma musik som jag. andra saker. Funkade gjorde det i alla fall anlänt till ön och tagit in på samma hostel. fönstret och skrattade åt lyckans ögonblick. Ni vet en sån där som säger att han är en inte. Låten fick då en helt Vi hade fått för oss att vi skulle ut på upp- Några månader senare kom jag till allätare när någon frågar vad han lyssnar annan innebörd och täcktsfärd, sånt där galet man bara gör när Monaco där det inte fanns så mycket kul att på. Eller ännu värre svarar att han lyssnar idag hatar jag den man inte är hemma i kontrollerade Sverige. göra. Jag spenderade två timmar på FNAC på radio. Men jag tyckte ju om honom så där låten. Vi var fyra svenskar, en fransyska, en (en gigantisk musikaffär). Plötsligt kom den jag delade med mig. Vi älskade spår 7 på italienare och en indier. Vi satt i en tungt där magiska låten. Jag hade inte hört den skivan tillsammans och det blev en sån där lastad pick-up som gick långsamt framåt. sedan den där dagen i solen, i pick-upen på finskiva, med ”vår låt” som vi dansade till När låten kom befann vi oss i en väldigt Antigua. Men jag hade nynnat på den och och sånt tjafs. brant lutande backe. Céline, den franska bevarat den där frihetskänslan som infann Senare drog jag ut på resa igen. Den tjejen i sällskapet, hoppade ut genom pick- sig när jag hört Davids stämma första fina låten som tidigare symboliserat mitt Therese Ahlberg, www.prettytess.blogg.se krönika www.groove.se 5 THcE BOöOKS Besatta av ljud På skiva är The Books en värld av udda samplingar och täta strukturer. Live visar duon upp ett betydligt mänskligare ansikte. Henrik Strömberg New Yorkarna Paul de Jong and Nick och höra allt där finns att höra. Jag är höjda. Att komponera skärper dina sin- med bandnamnet. Det känns naturligt att Zammuto är i Rennes för att spela på fes- intresserad av hur skivor är uppbyggda. nen. Du kan kolla på historien, och du senare fråga duon om de är trötta på att tivalen Transmusicales. Giget är klockan Så jag skulle vilja att folk lyssnar djupt, kan studera de tekniska aspekterna på få frågor om namnet. två på natten, och duon känner sig mal- för att höra allt vi gjort. samma gång. – Det är svårt at hitta på ett originellt placerade. Vanligtvis spelar de betydligt Samplingarna kommer inte bara från Är samplandet en besatthet? svar varje gång, säger Nick. tidigare på kvällen. Deras underfundiga filmer utan är också riktiga konversatio- – Jag hoppas det. De menar att The Books bara är ett sånger, ackompanjerade av akustisk ner smyginspelade med bandspelare och – Jag önskar fler personer hade den besatt- namn, och det är ett misstag att relatera gitarr och cello, går dock hem hos publi- mikrofon. Nick förklarar vilka ljud som heten, det gör livet mycket intressantare, allt de gör till böcker (Virginia Woolfs ken. Många av samplingarna bandet fyl- väljs ut. säger Paul. Man skadar ingen med det. The Waves nämns dock som en favorit). ler sina skivor med har för scenen över- – Jag föredrar när det pågår mer än en Det är ett härligt sätt att titta på saker Istället har de ägnat en stor del av The satts till en gigantisk filmduk. Men Nick sak samtidigt, saker som kan relatera till under mikroskop. Books hemsida åt mat. vill påpeka att videon bara är en del av många andra saker, särskilt på oväntade Bland The Books skivor märks Music Skulle ni kanske ha döpt er till Maten istäl- framträdandet. sätt. Man vet aldrig vad som händer när for a French Elevator and Other Short let? – Bilderna är inte menade att överväga. man för samman två ljud, om de funkar Format Oddities som speciellt excent- – Haha, det är ingen dålig idé. Paul förklarar att den något intellektu- tillsammans musikaliskt, rytmiskt, intel- risk. Bandet fick i uppdrag av Kulturmi- – The Food – jag gillar det, säger Nick. Vi ella men ofta torrt humoristiska känslan lektuellt. Så vi provar allt, och sparar det nisteriet i Paris att göra fyra korta spår är båda förtjusta i att laga, och äta, mat. deras skivor förmedlar funkar bra live. som funkar. Till slut har vi nåt slags fär- till deras nya hiss. – Det finns likheter mellan matlagning – Vi är väldigt roliga människor. Folk dig musik. Trodde ni någonsin att ni skulle göra hiss- och musikskapande, förklarar Paul. Båda skrattar vid våra framträdanden. Kan ni se på film utan att leta samplingar? musik? kräver ett visst mått av tålamod. Man ska Hur vill ni att folk lyssnar på era skivor? – Haha, nej. – Ja, faktiskt, ler Nick. Jag visste att det att addera rätt ingredienser vid rätt till- – På det sätt som tillfredställer dem, fun- – Knappast, inflikar Paul. skulle hända förr eller senare. fälle, och ofta måste man improvisera. derar Nick. Jag gillar att lyssna på skivor – Mina möjligheter att se på film är totalt På presskonferensen innan intervjun Henrik Strömberg om och om igen. Att gräva ner sig djupt sabbade, säger Nick. Men också för- är journalisternas alla frågor liknelser Turist i tillvaron Jag har insett att jag har ett problem. I Battersea Powerstation där jag stod i en på Staten Island där Public Enemy började Brendan satt i baren på Ned’s och njöt av dagens mediesamhälle där allt måste kate- halvtimme och glodde eftersom det är den sin karriär, Wu-Tangs studio, i Seattle var det sista av sin anonymitet innan hela ski- goriserar, analyseras och sedan exploateras byggnaden som är på omslaget till Pink det hur mycket som helst att se, likaså Chi- ten exploderade ett par månader senare. skulle jag tro att det skulle gå under etiket- Floys mästerverk Animals. Dagen efter var cago och New Orleans och jag skulle kunna Men det finns inget charmigt alls i det ten nördproblem. Personligen skulle jag jag i en gränd nånstans där Bowie hade rabbla namn och adresser i evighet, men faktum att jag faktiskt går och tittar där vilja kalla det ett ”lite smalare intresse”. stått på omslaget till Ziggy Stardust, och det är inte det som är poängen. Noice satt på omslaget till Tonårsdrömmar, Det var ingenting jag hade funderat över, så fortsatte hela resan. Jag betade av Royal Allt det här bara hände, det var som jag att jag sätter mig ner och känner efter eller planerat, eller ens varit speciellt med- Albert Hall (Sisters Of Mercys Wake), huset sa tidigare sällen planerat, men det var inte lite. Det är först då det slår mig. Det är inte veten om, det liksom bara hände. Rätt som där Vivianne Westwood och Malcolm McLa- förrän nyligen som jag insåg att det hade roligt längre, det är inte sött. Jag har ett det var stod jag bara där, och dagen efter på ren hade sin affär SEX, där hela den engel- blivit ett problem. Jag vet inte när det är problem. ett annat ställe och fånglodde på samma ska punkscenen skapades, och så vidare. dags att sluta, har ingen riktig koll på vad sätt. När jag riktigt tänker efter kommer När jag sen flyttade till New York fort- som viktigt längre. Man kan säga att det jag på att jag inte ens tagit ett enda foto. satte det, jag besöker sushirestaurangen gick för långt. Jag har liksom bara varit där, och känt efter, som ligger där det förut var Max’s Kansas Jag har alltid tyckt att det varit lite luktat, lyssnat och tittat, det är allt. City, adressen där Warhol hade sin första charmigt att det hugger till i mig när jag Vad är det då jag pratar om? Det började Factory och där Velvet Underground bilda- går genom Kungsträdgården och tittar på när jag var femton och åkte till London på des, The Project Of Living Arts där Suicide Volvo-affären och minns när Melody låg skolresa, alla andra i klassen gick på British bildades, givetvis CBGB’s, men även hörnet där och jag såg Ned’s Atomic Dustbin, och Museum och jag smet iväg och tog mig till där Ramones står på första skivan, kvarteret Suede-kvällen efter, och både Brett och Mathias Skeppstedt, [email protected] krönika 6 Groove 2 • 2007 MSåTtRKRFtT Från punk till house Jesse F. Keeler har ställt undan gitarren och börjat göra dansmusik inspirerad av sin stora idol. En idol som han är besatt av. Du har garanterat dansat baken av dig till Puodziukas som producerade Death tionellt uppbyggda. Mer vers-refräng än Work On You vid det här laget. Antingen From Above 1979:s debutalbum bestäm- andra dansakter. i originalversion eller i Para Ones heta de sig Jesse snart för att ändå gå in för Inom dansmusiken är det Green Vel- remix. Inledningsspåret från skivan The dansmusiken. Första singeln Easy Love vet (Curtis Jones) som är förebilden. Looks har skickat ut MSTRKRFT på den gick bra och när Work On You släpptes – Jag är hans nätstalker för fan! Han har internationella dansmusikscenen och att briserade MSTRKRFT-bomben totalt. fått massor av meddelanden från mig på det finns mer att ge bevisar albumet som – Vi är ju inga musikaliska nybörjare. myspace. Jag vet att han läser men han har ett par riktiga stänkare med vocoder- Runt 2000 gjorde jag rätt bra deep house svarar aldrig. sång, drivande hi-hats, feta baskaggar och hade ett skivbolag i Montreal som Vad är det som gör Green Velvet till en och ett satans partyröj. var intresserade av att släppa musiken. sån inspiration? – Min kusin är en galen rejvare som stän- Då blev det inget för då lossnade det för – Hans musik är enkel men alltid med digt försåg mig med kassetter för att sälja Death From Above 1979. otrolig kraft. Låtarna verkar alltid ramla in punkaren på dansmusik, säger Jesse F. Några reaktioner från punk- eller dans- i bitar och upplösas i kaos, men det gör Keeler med ett skratt. scenen? dom inte! Det är kontrollerat men samti- Jesse fastnade redan för kusinens för- – Ja, herre Gud! En del dansmänniskor digt helt okontrollerat. Jag gillar mycket sta kassett och bestämde sig för att börja ser The Looks som ett rockalbum och på hans label Cajual också. Det lite hår- göra egen dansmusik i sin dator. Mest de mest inbitna rockarna ser det som dare Chicago-soundet. kanske som omväxling till de olika rock- ett dansalbum och dissar det. Rytmiskt Jesse blir alldeles till sig och börjar få och punkband han spelade i. är det dansant, men våra låtar är tradi- fart på orden. Green Velvet är verkligen – Jag tyckte dansmusik var en energisk hans stora idol. Ironiskt nog ska Green kick och så lät det så enkelt att göra. Men Velvet agera förband åt MSTRKRFT fan, idag vet jag att det är tvärtom. Dans- någon vecka efter att vi pratas vid. musik är svårt, mycket svårare än rock. – När jag fick veta att bokaren ville ha På vilket sätt? honom som förband tänkte jag bara ”inte – Man måste vara kreativ på ett annat en chans” – jag var rädd att han skulle sätt. Vissa element måste verkligen klaffa vara sur för att jag nätstalkat honom, och man kan inte luta sig mot melodierna haha. Fan, jag kommer förmodligen säga som i en rocklåt. nåt dumt och töntigt som ”du har betytt Mest känd är Jesse från Death From allt”. Above 1979. Tillsammans med Alex Mats Almegård www.groove.se 7 Brett Anderson PpAaTRICK Brett Anderson är van vid att bli intervjuad. Han sätter sig bekvämt i en svart skinnfåtölj med tillhörande fotpall. Försiktigt smuttar WOLlFf han på kaffet han blivit serverad och fäller ner axlarna. Han ser förvånansvärt fräsch ut i sin gråblå kavaj och mörka jeans. Efter den senaste musikaliska vändan, där han återförenades med Bernard Butler i projektet The Tears, har karusellen nu börjat snurra igen. Denna gång handlar det om debut som soloartist. Mattias Elgemark – Soloskivan är det personligaste jag gjort. Den är som en inre dialog där mina tankar fått styra innehållet. Skivans elva låtar handlar bland annat om hans döda pappa, om kärleken som inte finns när man vill ha den och om det förakt han hyser för dagens konsumtionssamhälle. – Jag har helt enkelt kommit till ett stadie i The Magic Position blir livet där jag börjat bli bekväm med att se på Patrick Wolfs tredje skiva mig själv och den här skivan var ett sätt för och något har hänt. mig att berätta om det. Att visa upp Brett Tonerna i hans ljudland- Anderson precis som jag är. skap har ändrats. Bland Och att han inte är den förste som kommit till detta stadie kan han hålla med om, men hans i vanliga fall mörka det är inte något som gör företeelsen mindre musik lyser nu låtarna intressant att berätta om. Tvärtom. upp i helt nya färger. Han – Jag är otroligt fascinerad av ämnen som är sjunger om kärlek. I dur. ändlöst täckta. Hur många böcker har det inte skrivits om kärlek och hur många låtar har det inte gjorts om relationer? Se bara på Frida Kahlo, hon gjorde miljoner självport- trätt och det finns inte ett enda av dom som Varg i färgglada kläder är likt det andra. Musikaliskt skiljer sig Brett Anderson både från Suede och från The Tears. Skivan är mer Anledningen är enkel, den föddes ur en beskrevs han som något av ett musi- ville spela in. Istället insåg han att han nedtonad, mer centrerad kring texterna och kärleksaffär. kaliskt underbarn. Han behärskar en hade hundra olika idéer på hur han ville med detta också mer intim. Singeln Love is – Det hade varit en väldigt stor lögn att mängd olika instrument som han blan- spela in gamla ljud och instrument. För Dead är det spår som står ut mest och också den Brett är mest nöjd med. göra en skiva om att gå ensam längs dar med elektroniska ljud. första gången hade han lyxen att kunna – Jag är riktigt stolt över den låten faktiskt. gatorna i London och Cornwall. Du för- Har du något favoritinstrument? spela in en strängkvartett med tillräck- Det känns som att den summerar upp albu- står, jag var väldigt lycklig och ville dela – Jag har haft favoriter förut men jag vill lig med mikrofoner och utan att behöva met på ett väldigt bra sätt. Det är en ganska den känslan, säger Patrick Wolf. behandla dom som jämlika krafter. Jag göra eftergifter med kvalitén. ovanlig eftersom den inte har någon tydlig När de första albumen Lynchantrophy är besatt av dom. Även av instrument – Jag blev mer exalterad över hur saker refräng utan bara fortsätter i samma takt, och Wind in the Wires skrevs var Patrick som jag inte kan spela. Jag vill bara få spelades in på det här albumet. Det liksom en danslåt. fortfarande full av tonårsångest. Låtarna mina händer på dom och skapa ljud med handlade mer om att utforska high fide- Låtarna skrevs tillsammans med norske bearbetade hela hans uppväxt och tog dom. lity. musikern Fred Ball, kanske mest känd från upp ämnen som utsatthet och ensamhet. Vilket instrument skulle du vilja lära På låten Magpie samarbetade han popelektronika-bandet Pleasure. Det är också Fred och Brett som producerat skivan. På nya albumet vågade han sig på att dig? med 60-talsikonen Marianne Faithfull. Varför valde du att göra skivan som ett sam- inspireras av kärlek. – I Glasgow idag så hörde jag en säckpi- Patrick hade trott att det skulle kännas arbetsprojekt? – Inspirationen var att få utforska det pa. Jag är inte så bra på blåsinstrument, konstigare att sjunga in en duett med – Jag skulle ha kunnat göra skivan själv i mitt ämnet för första gången utan att känna eller jag kan inte spela dom alls. Men Marianne, men känslan som infann sovrum men det skulle inte ha blivit den här sig som Celine Dion. jag skulle definitivt vilja spela säckpipa. sig var naturlig och avslappnad. Inför skivan. Jag har inget behov av att bevisa att Dansant är inte ett ord man i vanliga Många människor i England har två inspelningen valde de att inte repa. jag kan göra en skiva alldeles själv. Men det fall skulle förknippa med Patrick Wolf skräcker när det gäller ljud; naglar mot Dagen innan träffades de på hotellet och betyder inte att jag inte har självförtroende. men låtarna Get Lost och Accident & en griffeltavla och så säckpipan. Så det bara pratade. Jag har mycket självförtroende i det jag gör. Emergency bubblar av lust och energi. är inte ett särskilt populärt instrument, – Duetter är en förlorad konstform. Det Kanske lite för mycket ibland. De sista orden säger han genom ett leende. Det dramatiska mörker som han slog många hatar det verkligen, men jag har handlar inte om att föra ihop två sång- Ett leende som känns typiskt för honom. Lite igenom med finns fortfarande kvar, men faktiskt blivit kär i det. are utan om att harmonisera och två sjä- torrt, lite drygt, väldigt självsäkert. Väldigt nu lite mer i skymundan. När han den här gången gick in i lar som ställer varandra frågor. Brett Anderson. När Patrick för fyra år sedan som studion förväntade han sig att, som han Lisa Andersson Linda Hansson 21-åring slog igenom med debutalbumet brukar, ha flera hundra olika ljud han 8 Groove 2 • 2007 blågult guld Fellow Diners Från Dalarna kommer trion Fellow Jag har fått mest bra kritik men en del Diners som beskriver världen ur, något tycker att vi låter för ostädade. Men det de kallar, ett kaffebordsperspektiv. vill vi vara, förklarar Janne. – Det är den småstadsmentaliteten som Musiken är ett hopkok av trions olika Sara Berg man absorberas av själv när man bor så smaker och de försöker att inte begränsa Sara gör emotionell elektronisk musik, och Ditt klädval till skivans omslag är lite lustigt, här, förklarar Johan Bodin som står för sig ens där. på sistone har det börjat bubbla om henne i en rustning. Hur kom du på den idén? gruppens verbala bidrag. – Även om man försöker göra en rocklåt pressen, de blygsamma framgångarna eska- – Jag använde riddaren som symbol, han var De kommer från olika musikaliska så kan Johan försöka göra det till en vals, lerar sakta men säkert. Snart kommer ingen en av figurerna som fanns i mitt huvud när bakgrunder. Tommy Persson spelar mest säger Janne. undgå Sveriges nya electrofascination. jag gjorde skivan, han kämpar, låter sig inte klassiskt piano, Johan Bodin har sin bak- Janne beskriver Johan som den star- Det är en väldigt känslosam skiva du gjort, besegras så lätt av motståndaren. Slåss mot har det varit terapi att göra den? sina demoner om man så vill. grund bland hiphop och triphop. Janne kaste drivkraften i bandet. Det var han – Nej, kanske kan den fungera som det för Varför startade du eget skivbolag? Lepola, som är den mest rockinriktade som såg till att få med alla gästartister andra, men för mig är det ett kreativt uttryck, – Det var en naturlig väg att gå för mig och medlemmen, lyssnar mycket på blue- som de arbetat med. Några är Kanada- ett glädjefullt skapande. det kändes spännande. Viktigt att ta kontroll grass, blues och hårdrock. baserade Bleubird och svenska electrotje- Din video till Crawl Back From Under åter- över saker och ting själv. Nu är vi en kärn- – Jag bytte ett tv-spel mot en gitarr i hög- jen Sophie Rimheden. speglar musiken och texten, är det viktigt för grupp på fyra–fem personer som hjälps åt, vi stadiet och sedan var jag fast, berättar Johan såg Sophie uppträda på Mal- dig med bilduttryck? har en grundvärdering – att alla får göra som Janne. möfestivalen och blev så imponerad att – Kul att du märkte det, den utvecklades sakta dom vill, alla måste få utlopp för sina kreativa Trots, eller kanske tack vare, sina han skickade ett mejl och frågade om till en temaskiva, så jag gjorde det fullt ut, för visioner. Utan en gemensam strategi skulle olika bakgrunder och musiksmak jobbar hon ville samarbeta. Sophie ställde glatt att skapa en helhet. Videon är ganska abstrakt, det inte funka. en historia som växer fram om en man som Din skiva kretsar mycket runt tankar om att de bra ihop. Men musiken blir också gan- upp gjorde en remix på låten Coffee inte alltid gjort dom klokaste valen i livet, men lyckas/misslyckas, tycker du själv att du har ska annorlunda. Den glider mellan gen- Table Perspective. som aldrig ger upp trots alla motgångar. lyckats? rerna hiphop, pop och rock. Ibland lugn – Första lyssningen tänkte man ”vad har – I stort sett är det det som alla låtar handlar – Jag har lyckats komma så långt att jag vet och eftertänksamt enkel till gitarrkomp hon gjort?!”, säger Janne. om, små historier om att hitta en plats i livet vad jag vill, har kommit en bra bit på vägen. och ibland mer knasig och komplicerad Men när första intrycket släppt insåg där man trivs med vem man är. Vilket kan Jag ska ha ett hus vid havet och skriva konstig med elektroniska inslag. Janne snabbt att Sofie gjort en riktigt vara svårare än man tror i en värld full av reg- filmmusik när jag fyllt 50 år. – Frågar du tio personer vad dom tycker grym remix. ler. Att känna sig motarbetad i kampen för ett Camilla M Hansson om låtarna så tycker alla på olika sätt. Lisa Andersson bra liv är nog något de flesta kan relatera till. 10 Groove 2 • 2007 CMM Group är specialister på CD, DVD kopiering och tryck. NY WEBB! www.cmmgroup.se Pressa eller kopiera? CD eller DVD? Eller duo-disc? Babian Kan man komma undan att jämföras med Bob Hund om man gör energisprittande rock på skånska? Nja, det är svårt. Babian har även fått höra att de låter som Vi har allt för ditt Timbuktu, Peps Persson och flera andra artis- ter med skånsk dialekt. CD projekt. De spelar en skramlig garageinspirerad poprock, som det själva väljer att kalla aprock, och har egentligen inga större likheter med de andra skånsksjungande banden. – Vi är lite avundsjuka på Bob Hund. Dom äger skånskan lite grand, det har man märkt. Babian ska bli nästa grej på skånska, det blir ju då ett mål i sig. ”Fan va ni låter som Babi- an” ska folk säga, berättar Conny Andersson, gitarrist i bandet. Tillsammans med kompisarna Tobias Allvin, sång och gitarr, Christian Norefalk, bas och Anders Baeck, trummor, startade de upp The Field aprockbandet för ungefär ett år sedan. En av sakerna som förenar bandet är deras Det är ungefär två år sedan första tol- – Jag är oerhört nöjd om det både går att vilja att ge en bra liveshow. Livestämningen van Things Keep Falling Down släpp- dansa till och bara lyssna på hemma. Jag är något de eftersträvar även när de spelar in. tes. Efter det har The Field kommit med skulle bli ledsen om det bara blir bruks- – Man tar med sig ”festen” in i studion. Det får gärna slamra lite och är det någon som uppföljaren Sun & Ice och medverkat på techno för dansgolvet. Egentligen vill jag skriker till under inspelningen så är det bara Kompakts ambientsamling Pop Ambient bjuda på en möjlighet till och det är att kul. Oftast blir det förhöjd babiankänsla då. 2007. man kan ha musiken i bakgrunden, att Bandmedlemmarna har lite spridda influ- I dagarna släpps äntligen debutal- man inte behöver lyssna på den, berättar enser men 60-tals garagerocken är något bumet From Here We Go Sublime på Axel Willner över en öl i hans lägenhet i de alla gillar. Den har den stökiga ”rakt i Kompakt. På det fortsätter Axel Will- södra Stockholm. magen”-känslan som de själva är ute efter i ner att pumpa ut rytmisk musik som är Men det är ju rätt klubbig musik – pådri- sin musik. märkligt lätt och svävande, någonstans vande beats och så? I vår ska de till och med ge sig på att göra mellan techno och ambient. Som enligt – Jo, visst funkar det bra att dansa till. en cover på en låt av The Sonics. Vilken låt det blir är fortfarande hemligt, men att den blir honom själv egentligen inte alls passar på Men ibland kan jag känna att det kanske på skånska är klart. ett dansgolv. Eller så kanske det gör det. är lite för känsligt för dansgolvet, man Sångaren Tobias är även bandets låtskri- Han är inte riktigt säker. kanske börjar tänka, får fel tankar och går vare. Faktum är att The Fields musik alltid hem och börjar gråta. Men jag vet inte. – Han kommer med en låt så går alla loss på befinner sig någonstans mitt emellan. Det kanske smittar av sig från känslan våra instrument och ser vad det blir. Bastrummans raka 4/4-takt och hi-hat- jag hade när jag producerade, fast å andra Tobias, som tog initiativet till bandet, hade sens vispande ljud stakar givetvis ut vägen sidan kanske det bara är jag som tror det. konceptet klart redan innan de startade – rakt emot dansgolvet. Men samplingarna Dina harmonier känns rätt ambienta? rock med röj under namnet Babian. Ett namn som ligger över är drömskt flytande och – Jag upptäckte elektronisk musik via man kommer ihåg bättre än andra apraser som schimpans och gorilla tycker Conny. associerar snarare till ambient. ambient och det har funnits kvar sedan Låtarna handlar om olika saker men ett tema Musiken är romantisk med ett lätt början. För mig väger ambient tyngre som återkommer är apan och människan. drag av vemod som gör det till ett per- än all annan musik. Jag lyssnar på väl- – Vi är av samma skrot och korn. Vi beter oss fekt soundtrack en tidig morgon – då digt blandad musik, men jag återkommer på ungefär samma sätt fast aporna är sämre man klubbsvettig stannar till för att ta ett ändå alltid till ambient. på att ljuga. Mats Almegård Lisa Andersson dopp innan man går hem och lägger sig. Torshamnsgatan 39 B i Kista, 08-545 706 70, [email protected] www.groove.se 11 LlAaDY ySOVvEREiIGN Redo att ta över Hon är charmig och irriterande, kaxig och rolig men aldrig avslagen. Antingen älskar man Louise Harman eller så stör man sig på hennes uppstudsighet. Men det är svårt att vara ödmjuk när man är bäst. För ett par år sedan gjorde Musikbyrån aste Jay-Z och hans kompis Usher som lagt ner sedan hon började få vanor (läs; losofi: “if you love me then thank you/ ett reportage från London om musiksti- råkade befinna sig i rummet. sprit och cigaretter) som var svåra att If you hate me then f#ck you”. len grime. Det jag kom ihåg mest från – Dom verkar gilla mig här av någon kombinera med en idrottskarriär. Charmig och irriterande på samma inslaget var en kort, kaxig tjej som snack- konstig anledning, säger hon och jag kan – Jag har alltid älskat musik och tänkte gång precis som hennes musik som är ade om att hon skulle erövra den ameri- se framför mig hur hon samtidigt rycker att jag ger det en chans och ser om det väldigt rolig men ganska jobbig efter ett kanska hiphopen. på axlarna. funkar. Och det gjorde det ju. tag. Lady Sovereign är väldigt mycket När så Lady Sovereigns debutalbum Hon håller med om att det har hänt Lady Sov är 21 och det märks. Många in your face och det är svårt att förbli Public Warning damp ner i brevlådan för mycket på kort tid, det känns fortfarande artister idag är visserligen unga men skul- oberörd. Förmodligen är det så att man ett par veckor sedan, tyckte jag hon såg overkligt och helt galet. Men hon är sig le lätt kunna passera som äldre. Men inte antingen älskar eller hatar henne, något bekant ut. Och visst var det samma tjej. själv bara, och tar dagarna som de kom- Lady Sov. Hennes nonchalanta tonårsat- alternativ finns inte. Några dagar senare pratar jag med henne mer. tityd kanske i och för sig har mer med Men oavsett vad man tycker måste i telefon. – Jag tror jag är lite mer normal än vissa personlighet att göra än ålder men är hur man hålla med om att en tjej med text- Fortfarande lika kaxig som hon var artister. Jag är inte så upptagen av kän- som helst ett faktum. rader som ”I got hairy armpits but I dont för två år sedan, men med skillnaden att disskapet och allt runt omkring. Hon svarar ”jag vet inte”, ”jag bryr walk around like this/I wear a baggy t- det inte är bara snack nuförtiden. Hon Men sen tillägger hon att det så klart mig inte”, ”kanske” på de flesta frågor. shirt that hides that nasty sh#t”, faktiskt håller faktiskt på att erövra USA med sin beror på att hon är bäst, helt enkelt. Hon har inga förebilder förutom sig själv är ganska befriande i den stereotypa hip- punkiga grimehiphop. Utsålda spelning- – Jag spelar i en egen division och där är och inga andra inspirationskällor. hop-världen. ar, skivkontrakt på Def Jam som första jag bäst. Hon verkar helt enkelt inte bry sig Vi behöver Lady Sovereign, the big- icke-amerikanska tjej och högsta platsen Louise Harman började rappa för speciellt mycket, om något. Så länge hon gest midget in the game, som hon kallar någonsin som brittisk artist på Billboard fem-sex år sedan. Hon hade hoppat av får rappa, sova och festa. sig själv – hon är här för att stanna. Rap- och Billboards r’n’b-lista bådar skolan, eller blivit utsparkad, och var Texten i singeln Love Me or Hate Me, Sara Thorstensson onekligen gott. Kontraktet på Def Jam uttråkad och behövde en hobby. Dröm- sammanfattar ganska väl hennes livsfi- fick hon efter att ha freestylat för själv- men om att bli fotbollsproffs hade hon 12 Groove 2 • 2007 NEVERSTORE 20.04.2007 FOREST &CRISPIAN FOREST TYROL, STOCKHOLM TAKEOFF PRESENTS SAMT HOSTICNET- OCHATG-OMBUD. BILJ. VIATICNET077-1707070,WWW.TICNET.SE WWW.COKE.COM/MUSIC UTVALDA FRÅN : APRIL DIVINE © ’Coca-Cola’, ’Coke’, the design of the ’Coca-Cola’ contour bottle are trademarks of The Coca-Cola Company. iTunes is a trademark of Apple Computer, Inc., registered in the U.S. and other countries. PRESSEN HYLLAR TIMBUKTUS NYA ALBUM! ” ...ett konstnärligt steg framåt.” Aftonbladet ”Timbuktu är så pass modig att han vågar göra något nytt, inte upprepa gamla koncept - och komma ut som en vinnare. Bara så som riktigt stora artister gör.” Expressen ”… det bästa han gett ifrån sig” Svenska Dagbladet TIMBUKTU ”OBEROENDE- FRAMKALLANDE” ”Timbuktu regerar” City INNEHÅLLER SINGELN ”KARMAKONTOT” I BUTIK NU! JUJU RECORDS ”...läge att kapitulera...” 4/5 Sydsvenskan www.timbuk.nu www.jujurecords.com www.playgroundmusic.com BIOsSpPHEREh Sounds Like Violence De har spelat ihop i tretton år under ett otal olika namn (bland annat Limepit och The Heartattacks, Niccokick), men det var först 2002 som de hittade sin stil och blev Sounds Like Violence. Sångaren och låtskrivaren Mot nya höjder Andreas Söderlund och gitarristen Philip Hall har varit grannar sen de var barn och alltid spelat ihop. Geir Jenssen skippade bandmedlemmar, fick full kontroll över karriären och älskar att inspireras av naturen. Under året spelar han in nytt Biosphere-material. – Jag började använda en massa new Efter två skivor fick Geir nog och läm- i sin lusekofta, vindtäta jacka, militär- beat-element som egentligen inte pas- nade gruppen. byxor och fotvänliga kängor. sade i min musik. Bryssel satte sina spår i – Bara att komma överens om när vi – Jag älskar att åka snowboard och ski- min musik och det var botten. skulle repa var ansträngande, säger han dor och som alla norrmän går jag på tur. Geir Jenssen och jag slår oss ner med ett snett leende. För några år sen hade Geir sin största vid ett bord i Röda Rummet på Berns Det är uppenbart att han inte saknar naturupplevelse hittills: han besteg ber- i Stockholm. Det Röda Rummet där tiden i Bel Canto, utan trivs bra med get Cho Oyu i Himalaya. Bestigningen Strindberg spritade sig igenom nätterna soloprojektet Biosphere. spelade han in på sin minidiscspelare och gjorde odödligt i sin roman. Geir – Det är influerat av min hemstad Trom- för att fånga material som han kunde frågar om rummet är en turistattraktion sö dit jag flyttade tillbaka efter Bryssel. använda i sin musik. Jens Nordström i Stockholm och jag erkänner att det är Naturen runt Tromsö har alltid influ- Men efter mycket funderingar kom första gången jag är där och att det inte erat Geir till vackra ambientskivor som han fram till att det fungerade bäst – Det funkar bättre med nån man känner, är troligt att många hittar hit. Polar Sequences med sina rena ljud av som rena field recordings och för några säger Andreas på telefon från Ängelholm. Sounds Like Violence ligger på Burning Strindberg får oss att tappa tråden en smältande snö. Det går att plocka upp månader sen släpptes Cho Oyu 8201m Heart och det hörs. Deras debutplatta With stund, men snart är samtalet åter på rätt nästan vilken Biosphere-skiva som helst – Field Recordings from Tibet. En skiva Blood On My Hands är en snabb, emotionell spår. Nämligen om Geirs tid i etnoelek- och se naturens inverkan på Geir. Kväl- fylld av ljud från bestigningen: lamor och aggressiv sak som slår rakt mot hjärtat troniska popbandet Bel Canto och hur len innan vi träffas spelar Biosphere live som frustar, radiosignaler från kortvågs- med blödande, såriga texter. Bandet opererar det var att flytta till Bryssel med dem. för Berns slipsklädda publik. Själv ser radion, de kraftiga vindarna på bergets i ett slags ingenmansland mitt emellan post- han ut som han just kom ner från fjället sida och så vidare. Geir valde att släppa rock, hardcore och emo. skivan under sitt eget namn Det är kraftig bas och hårda trummor, och inte som Biosphere. korsat med en rejäl stuns och ett frenetiskt – Det är ju ingen musik på riffande, och ovanpå detta Andreas som tömmer sitt hjärta, sina lungor och sin själ skivan. Jag har bara bear- över hela blandningen. Och trots detta är det betat mina inspelningar, catchy på ett sätt som The Posies hade gillat. tagit bort extrema vindljud – Jag har svårt att få in texterna i musiken, och så. Därför ville jag inte det är en kamp, och jag är egentligen inte så göra den som Biosphere för där arg. Men det är ett bra sätt att få ur sig det namnet är reserverat för aggressionen. Men visst är texterna viktiga. musik. Skivan är producerad av bandet själva, dels Han har tagit sig från för att det var billigare så och dels för att de botten med Bel Canto till visste precis hur den skulle låta. – Det har tagit tid att skriva till skivan, men toppen på ett av världens det har fått ta den tid det tog, ibland är det högsta berg och samtidigt bra att kompromissa. Jag hade gärna tagit till den absoluta toppen bort två låtar från plattan för att få den taj- inom ambientmusiken. tare och mer direkt, men skivbolaget i USA Efter år av flitigt turne- ville ha flera. rande längtar han hem till Hur skriver ni låtar? studion igen – för ett riktigt – Jag kommer ofta med låtar till bandet eller Biosphere-album. delar av låtar. Sen sätter vi ihop vad jag har – Jag har precis köpt en ny till färdiga sånger med riff och mittpartier och sånt. Dom andra får gärna komma med Nord Lead-synt och bestämt låtar eller riff också, men det händer aldrig. mig för att inte turnera på Skivan släpps nu och direkt så ger sig ban- ett helt år. Nu ska jag ha det det ut på turné, först ett par spelningar i Sve- skönt i studion. rige, sen bär ut i Europa; Tyskland, Frankrike, Något som förmodligen Holland och England bland annat. avbryts av en och annan – Fast jag är trött på att sova på golv, vi vill skidtur eller fjällvandring. gärna växa lite som band nu och kanske spela Geir Jenssen trivs ju bäst i lite större och bättre ställen. det fria. Man får bara hoppas att vi får njuta av Sounds Like Violence ett tag till i Sverige Mats Almegård innan de gör en The (International) Noise Conspiracy eller Millencolin och försvinner på evighetslånga USA-turnéer, det känns just nu som att de levererar nåt som vi har ont om i Sverige. Hård, ärlig rock som gör ont. Mathias Skeppstedt www.groove.se Dean Chalkley 15 AaMyY wWiINEHOoUSE Intervjun är senarelagd som vanligt, så jag roar mig med att titta på folk. En ganska trevlig sysselsättning faktiskt, åtminstone om man befinner sig på Grand Hotel i Oslo. Utanför snöar det och de som inte tänker tillbringa dagen i hotellets magnifika restaurang är påpälsade för att kunna värja sig mot den bitande kylan. Rockstjärnemyten personifierad efter att ha varit på konserten kvällen han gick tillbaka till sin gamla flickvän. Jag Publiken jublar. Vi fortsätter prata musik och vad hon innan förväntar jag mig en social, sprallig hade inget att göra eftersom jag inte job- Men det finns onekligen baksidor med skulle göra om hon inte gjorde det här. liten tjej. Amy Winehouse är visserligen pyt- bade så jag hade inget att gå tillbaka till. framgången. Hon påpekar flera gånger Svaret kommer snabbt. teliten men långt ifrån glad och sprallig visar Istället blev det några mörka månader under intervjun att hon bara är en musiker – Då skulle jag vara en hemmafru. Vid det sig. Det är istället en trött tjej som möter av mycket depp och drickande. Och många som det råkat gå bra för men verkar inte den här tiden skulle jag förmodligen ha mig. En trött tjej som inte alls vill vara ute låtar. Amy skrev hela albumet under den helt tillfreds med allt som hör till. Turnéer, förberett för lunchen, städat lite och dan- på promotionturné utan bara vill hem till här tiden och hon har till och med materi- resandet och att prata med journalister är sat omkring i mitt kök. Jag älskar att laga London till pojkvännen och familjen. al över till en tredje skiva. Åtminstone tex- mest nödvändigt ont. mat. Men som det är nu har jag knappt – Inget har egentligen förändrats sedan ter, melodierna har hon inte hunnit skriva – Jag saknar verkligen England. Jag sak- ens tid för att äta, tillägger hon med en jag släppte min debutplatta, förutom att än men så fort hon får lite mer tid över ska nar doften efter att det har regnat, jag sak- aning bitterhet i rösten. jag aldrig är hemma och i princip inte har hon ta fram sitt anteckningsblock. nar till och med trottoarerna. Men det är Hon skulle gärna vilja plugga men tror något liv längre, säger hon sarkastiskt. – Jag måste känna väldigt starkt för något kul att resa också ibland. Igår när jag kom inte att hon någonsin kommer att kunna Hennes första album, Frank, släpptes för att skriva om det. Det måste vara något hit såg jag en stor snödriva vid vägen, jag göra det eftersom hon har svårt att kon- 2003 och blev en stor succé med nomine- som jag inte kan sluta tänka på. Jag skri- har aldrig sett det förut. Det var så vack- centrera sig. Men om hon kunde skulle ringar till Brit Awards och platina-försälj- ver ner det och sen går jag tillbaka till det ert. Men man säger ju att man saknar vad hon vilja plugga kriminologi. Svaret kom- ning. Hennes röst jämfördes med storheter efter någon månad och tänker, det där är man har först när man är borta från det mer lika självklart där. Men någon förkla- som Billie Holiday och Ella Fitzgerald. okej. Eller förresten, för det mesta tänker och det är verkligen sant, för jag saknar ring blir det inte. Istället börjar hon prata Efter den releasen tog Amy det lugnt jag vilken idiot jag är och stryker ut det. London så otroligt mycket. om att hon inte kan se på CSI eftersom i ett år. Eller ja, lugnt och lugnt. Hennes Men det som blir kvar efter att hon hon inte har någon tv. Den råkade hennes namn har ständigt förekommit i skvaller- strukit skriver hon melodier till, för det mitt under intervjun ringer hennes tele- pojkvän ha sönder, eller han snubblade på blaskor i hemlandet tillsammans med ord mesta på sin gitarr. fon. Det är hennes pappa och för ett par en sladd och välte ner tv:n under ett bråk. som viktminskning, ätstörningar, alkohol- Amy är känd för att vara väldigt öppen minuter är det som att hon fullständigt och drogproblem. Marijuanan har hon i i sina texter. Det är mycket bakfylleångest, glömmer bort att jag sitter där. Antingen ibland får man långa associationsrika alla fall slutat med, ”it’s a kids drug” men ex och otrohet. På förra skivan handlade är hon så kaxig att hon inte bryr sig eller svar där hon bjuder på sig själv och ibland hon verkar ha ersatt den med alkohol. flera låtar också om en gammal pojkvän, så är hon bara likgiltig och trött. Hon när det är något hon inte vill eller känner Videoklipp där hon uppträtt full cirkule- men hon verkar inte bekymra sig över om öser i alla fall ur sig hur uttråkad och för att prata om får man knappt något svar rar på Youtube och hon har tvingats avbryta hon lämnar ut någon. rastlös hon är och börjar nästan gråta när alls. Men hon säger ofta vad hon tänker, konserter för att hon mått dåligt. Själv tyck- – Han brydde sig inte, säger hon. Om hon berättar att hennes pojkvän inte mår innan hon tänkt efter, vilket har mynnat ut er hon att hon har kontroll över sina vanor mina kompisar brydde sig om mina texter, bra och att hon bara vill hem till honom. i många kontroversiella uttalanden. Amy och vill inte sluta, precis som hon sjunger i om jag skulle skriva om dom någon gång, Pappa blir orolig och Amy får ägna de är på ett sätt rockstjärnemyten personi- första singeln Rehab; ”they tried to make så skulle dom inte vara mina kompisar. sista minuterna av samtalet till att försö- fierad, med musik och droger som största me go to rehab/but I said no, no, no”. Amy har alltid kunnat sjunga och trod- ka övertyga honom (och sig själv förmod- intressen. Men å andra sidan är hon en tjej Även detta album har fått strålande kri- de när hon var liten att det var något alla ligen) om att det är lugnt, hon kommer med ganska dålig självkänsla och en hel tik och Amy kammade hem pris för bästa kunde. Hon har aldrig tagit en enda sång- att kunna ta sig samman och genomföra del problem, som råkar vara grym på att kvinnliga artist på årets Brit Awards. lektion, hon går bara ut på scenen och kör. turnén. sjunga. – När jag skrev Frank lyssnade jag mycket – Många sångpedagoger lär ut fel ändå. – Förlåt att jag var en sån bitch tidigare, Några timmar senare när jag sitter på jazz men på sista tiden har jag lyssnat Jag tror sångteknik handlar mer om det säger hon när hon lagt på luren. Och tack på Oslo flygplats och väntar på att min på en massa tjejgrupper från 50- och 60- psykiska än det fysiska, säger hon med för att du väntade, du anar inte hur skönt gate hem till Stockholm ska öppnas, hörs talet och det har såklart präglat albumet. en inställning som får vem som helst som det var att få prata med pappa. plötsligt ett ”f#k off” med utpräglad Lon- Där Frank var mer poppig är Back to tagit sånglektioner att bli grön av avund. Amy före och efter telefonsamtalet är don-accent bakom mig. Black ännu mer soulig. Hon själv är mer som natt och dag och hon är betydligt lätt- Jag vänder mig om och där står Amy nöjd med den här skivan och har tidigare på konserten kvällen innan är Amy hur tare och roligare att intervju efteråt. Hon Winehouse och skriker på någon i sitt crew. sagt att hon vägrade lyssna på Frank efter bra och charmig som helst. Hon blandar erkänner att hon kan verka kaxig men Jag kollar på klockan, avgången till Paris att den släppts eftersom hon inte var helt gammalt och nytt material, får alla att egentligen tycker hon bara det är jobbigt går när som helst och tavlan framför mig nöjd med hur vissa låtar ändrades. Back to sjunga med och dansa och hon verkar att bli intervjuad. skriker ”go to gate”. Men det verkar inte Black känns mer som en helhet. nästan generad över alla ovationer hon får – Jag tycker det är så svårt med intervjuer, bekymra Amy. Hon strosar lugnt omkring efter varje låt. jag vet aldrig vad jag ska svara riktigt. Jag och handlar lite innan hon bestämmer sig hon skrev nya albumet efter att ett för- – Var någonstans kan man gå om man vill önskar verkligen att jag var bättre på det, för att gå på planet till Paris, där ännu en hållande tagit slut. fortsätta festa?, frågar hon publiken. Säg jag måste bli bättre, säger hon frustrerat. konsert väntar. – Jag blev kär men det var som att något till han där borta så går vi dit tillsammans. Sara Thorstensson saknades, något var fel. Vi gjorde slut och Ge mig en halvtimme bara. 16 Groove 2 • 2007 www.groove.se 17 !!d! Det ultimata groovet Skylten vid gate F61 på Arlanda pryds plötsligt av ett Schemat är redan tajt som det är inför cess. Där Louden Up Now! hade en fot alarmerande rött fält. Signalerna färdas omedelbart till stundande möte med !!! (uttalas vanli- stadigt nedgrävd i elektronisk dansmusik hjärnan innan jag ens läst texten; flighten är försenad. gen Chk Chk Chk, men kan bytas ut mot är Myth Takes ett steg mot det betydligt Trots höga höjder, vindmotstånd och luftgropar sker den valfria likadana enstaviga ord) i London. mer organiska. största turbulensen som vanligt på marknivå. Nervositeten har infunnit sig långt tidi- Den osannolika smältdegeln som är gare, då jag läst om bandets ovilja att !!! har resulterat i något än mer våghal- ägna sig åt publicitet; ”doing press is part sigt; house har en naturlig plats vid sidan of a big game that you have to play to av rock, dub bredvid soul, punk bredvid make music” har sångaren Nic Offer en spaghettivästern. Jag vill be Svenska Aka- gång uttalat. Och inför tredje fullängda- demin om tillåtelse att införa begreppet ren, Myth Takes, har det åtta man starka ”energeni”. För när det handlar om !!! bandet tryckt upp cardboard-figurer av är det de energiska rytmerna som skriker sig själva i naturlig storlek, som fotogra- högst. Om musiken så bygger på bas- fer får klä upp och posera hur de vill. gångar, ett beat eller en sångmelodi är ryt- – Egentligen är det mest bilderna vi är obe- merna där och fulländar slutprodukten. kväma med. Jag menar, jag kunde ju ha ett – En av aspekterna med vårt bandnamn värre jobb än att prata om mig själv, för- är just det rytmiska lätet i det, avslöjar klarar Nic Offer på närmast tillgängliga Nic Offer, samtidigt som jag skymtar tre hamburgerhak bredvid London Astoria. utropstecken på hans vänstra överarm. Senare på kvällen ska bandet spela !!! är något han är väldigt stolt över. på den anrika rock’n’roll-scenen, som – Vi har ett speciellt sätt att skriva våra numera hotas av nedläggning. Tankarna låtar. Först jammar vi, sedan tar vi dom går närmast till New Yorks CBGB’s, som bästa delarna från jammen och testar ju nyligen flyttat till nya lokaler. Tankar dom på publiken. Om folk inte dansar som värmer och inger hopp om en fort- gör vi inte vårt jobb. Sedan skriver vi om satt framtid även för London Astoria. låtarna i studion och spelar dom versio- Nic Offer sitter mitt emot mig med en nerna live. Musiken är under konstant blodsockernivå nära nollpunkten. Han förändring. tuggar utsvultet på sin hamburgare, sam- Inför Myth Takes packade de in tidigt som han kommenterar mitt val att sig med sin utrustning i ett hus utanför ösa mängder med salt på min mat. Nashville, där de jammade från gryning – Har du aldrig varit i England förut, till småtimmar. Varje dag inleddes med undrar han och skrattar. grundläggande kung fu-övningar – något Han ger intrycket av att vara en kille som uppskattades föga av grannskapet. med huvudet på skaft, vilket även hans – I början gjorde vi det mest på skoj, lyrik förmedlar mellan de bitska raderna. men det var fokuserande så vi fortsatte. Han är artig, men märkbart trött. Pratar Grannarna trodde att vi var en sekt eller inte i onödan. något. !!! har från vissa håll omskrivits som Myth Takes handlar som titeln politiska, särskilt i samband med 2004 avslöjar om olika myter. Ett inslag är års Louden Up Now!. Men det ver- rock’n’roll-myten. kar mest vara på grund av att namnen – Den handlar mycket om unga männis- George Bush och Tony Blair varvas med kor som flyttar till New York för att jaga diverse svordomar och sarkasmer i Shit, rockdrömmen. Det är en väldigt hårfin Scheisse, Merde och Dear Can. gräns mellan vad som får vissa att lyckas – Klimatet idag är ju ganska tungt, så det och vissa att sluta som roadkills. är klart att vi berör vissa ämnen. Men vi Ett annat exempel är Must Be the har aldrig gått in för att vara ett politiskt Moon, som kopplar samman ett kro- band. Jag tycker att nya plattan ur den gragg med yttre krafter som styr oss. Det aspekten är lika politisk som den förra. romantiska, hemlighetsfulla med månen. Till exempel All My Heroes Are Weirdos, Har ni funnit det ultimata svänget? där jag jämför Robert DeNiro med Geor- – Nej, skrattar han, vi har inte gjort den ge Bush… låten än. Det ultimata svänget är det Nic Offer förklarar vidare: sväng som får alla, precis alla, att bara – På 60-talet fanns ledare för folket att vilja ställa sig upp när dom hör det. Som följa, oavsett om dom kom med idéerna Running Away med Roy Ayers. Ladda eller inte; Malcolm X, Martin Luther ner den så förstår du vad jag menar. King, Dylan och The Beatles – ledare som – Vi kanske helt enkelt borde skriva en demokraterna i dag inte kan erbjuda. låt som heter Running Away. Någon som är både en ”weirdo” och en Men då har ni ju gjort ert jobb. Då kan ni ”hero”, någon som går mot strömmen. lägga av. Nya plattan heter alltså Myth Takes. – Nej, jag vill ju inte lägga av! Den är ett naturligt steg i sökandet efter Vi skiljs åt på Tottenham Street i det det perfekta svänget. rytmiska trafikkaoset. Den lekfulla, nyskapande musiken Christian Thunarf skvallrar om en mycket fri skapelsepro- Groove 2 • 2007 18 Simeon Rodophe Folkhögskolaafro/rock 1-2 år Sista ansökningsdag 1/4 www.furuboda.se GRrINDiERMaANd In med gitarren, ut med pianot Grooves Mathias Skeppstedt åkte till London för att prata med ett okoncentrerat, men extremt artigt, Grinderman om svenska tallar, Eric Clapton, våld mot barn, producenter och bandets första skiva. det börjar med att Nick Cave kommer får man lätt intrycket av att vi sitter på en Det är tredje plattan i rad ni jobbar med in på toaletten och ställer sig bredvid mig gammal engelsk herrklubb. Röken ligger Nick Launey (P.I.L., Lou Reed, Killing Joke, vid pissoaren. Sen kommer två meter Jim tung och de mörka draperierna runt väg- Talking Heads) som producent. Sclavunos och ställer sig på andra sidan. garna skapar stämning. – Vi hade inget val, det fanns inget annat De är båda oklanderligt klädda i kos- – Det var extremt befriande att Nick inte alternativ, säger Warren. tymer, Nick i en svart kritstrecksrandig spelade piano utan gitarr istället, det löste – Vad du måste förstå är att man formar med tillhörande slarvigt slängd halsduk upp mycket, säger Warren. en producent. Antingen knäcker dom dig runt halsen och Jim i en brun. De nickar – Ett piano tar väldigt mycket plats musi- eller så formar du dom, menar Nick. Du mot mig när de är klara och går tillbaka kaliskt, fyller Nick i. måste undervisa dom i hur du vill att det till intervjun de håller på med och jag sät- Ni ska spela på All Tomorrows Parties, blir ska låta och vad dom ska göra. Produ- ter mig och funderar på hur surrealistisk det nåt mer, en turné kanske? center kommer alltid in i ett projekt med hela situationen var. Tur att de i alla fall – Det är omöjligt att säga, allt hänger på egna idéer och du måste få bort dom och tvättade händerna. tid, om vi har tid, om vi kan organisera ersätta dom med dina egna. Jag är nummer sex idag. Jag var lite nåt. Och om vi spelar ATP, rockar rejält, Hur lång tid tog det? orolig för hela situationen från början, inte gör bort oss, gör låtarna rättvisa och – Det var en kamp. Han ville ändra Bad det är aldrig bra att intervjua ett helt det är skoj, då försöker vi nog få ihop Seeds på Nocturama, få in mer energi, band på en gång. Fyra mot en och allde- nåt. Vi vill göra en skandinavisk turné. men Blixa satte stopp för det ganska les för mycket interna skämt och ignore- – Jag är trött på jävla sill, vi spelar bara i fort. rande av frågor de inte gillar brukar vara Skandinavien, stönar Warren. – Nick Launey skapar en atmosfär där standard. Situationen är precis som jag fruk- man jobbar väldigt fort, skitsnack ligger Och det börjar inte bra. Jag kommer tat, bandet är väldigt okoncentrerat och på ett minimum och man kan spela när in till det bakre rummet på puben där de fnittrigt. Ställer jag en fråga de inte gil- man vill, fyller Jim i. Hela Grinderman- fyra sitter i varsin stor, mjuk läderfåtölj lar så pratar de sinsemellan om nåt annat plattan är inspelad live. och dricker te och rullar sina egna ciga- tills jag ställer en ny, eller bara svamlar retter, en pall är framställd till mig, och tills jag tröttnar. Min roll blir lite av tolk grinderman-skivan är en väldigt inten- Nick säger till skivbolagstjejen: ”Är det och dagisfröken. siv och rå upplevelse med Nick Cave lunch nu?” ”Nej, säger hon, en intervju Ibland vet man inte riktigt vad man ska på ett brutalt och samtidigt uppsluppet till”. Nick tittar på mig och börjar skissa tro. Vilket bara blir värre när jag säger att humör. Det är mycket mer rock, gnis- i en anteckningsbok. en skandinavisk turné vore kul eftersom sel och stök än vad Bad Seeds någonsin jag har inte en jävla aning. Vi har studio- Hur kom det sig att ni bildade Grinder- de nästan aldrig spelar här längre. varit. tid bokad i juni eller juli. man? – Jag har aldrig fattat alla jävla tallar, Samtidigt som den är väldigt person- Även om de verkar trötta på intervjusi- – Jag hade kört fast helt i mitt låtskri- dom har alltid skrämt mig, säger Nick. lig och ibland rent av vacker. Det är det tuationen är bandmedlemmarna extremt vande, säger Nick och tittar upp från Men allteftersom jag mognat... eh... har mest spännande någon av dem gjort på trevliga och artiga. De fyller konstant på sin bok, det funkade inte längre att sitta jag börjat gilla tallarna, dom gör nåt med länge. mitt te och försöker verkligen svara på på kontoret och skriva på pianot. Så jag mig. Nu gillar jag verkligen Skandinavien. Blev den som ni tänkt er? de frågor de inte hunnit tröttna på under samlade ihop en grupp människor och Kanske har det med åldern att göra. – Jag blev positivt överraskad av den, dagen. vi låste in oss i en studio i Paris för att – Då åker vi dit, utropar Warren, jag säger Nick. Det blev en mycket viktigare Vi börjar prata om att de flesta artis- skriva till nästa Bad Seeds-album. behöver lite räkor. skiva än jag trodde att vi gjorde. Den är ter när deras barn når en viss ålder börjar Jag försöker leda in samtalet på det mycket mer realiserad än vad vi hade göra barnvänliga saker. Jag nämner att basisten martyn p. Casey erbjuder mig faktum att Nick numera sköter alla gitar- tänkt. Jag tror att den kommer att ha ett det känns som att de har gjort den tota- lite kakor från fatet på bordet, och det rer. enormt inflytande på nästa Bad Seeds- la motsatsen med den här skivan. Nick blir i stort sett det enda han säger under – Det är faktiskt Eric Clapton, säger platta. skrattar. hela intervjun, det är Nick och The Nick, jag fick lära honom låtarna. Men Jaså, det blir en ny? – Vet du, mina tvillingar som är sex, gick Dirty Three-violinisten Warren Ellis i ett han är så dålig numera att fick honom att – Ja, jag skriver den just nu, säger Nick, och sjöng No Pussy Blues på skolgården enormt svart spadformat skägg som skö- börja med heroin igen så att han skulle och efter det här ikväll så ska Bad Seeds häromdagen. ”Pappa, jag har ingen fitta- ter snacket. bli bra. repa och klura ut lite grejor och komma blues”. Med kakorna och de fyra männen i Samtalet snöar in totalt och jag försö- i ordning. Jag håller på med texterna nu, – Jag fick faktiskt ett samtal från en lära- sina kostymer med varsin tekopp i knät ker få tillbaka det på rätt spår. men fråga inte vad dom handlar om för re för samma sak, säger Martyn. 20 Groove 2 • 2007 Du känner inte att det är något du borde Han vänder sig mot mig. tar att all erfarenhet berikar musiken, att Men intervjun är slut och Nick reser sig ta hänsyn till? – Det är skillnad på när Nick sätter tio den inte går att bortse från, det liksom upp direkt för att gå och äta lunch innan – Barn skall våldföras, säger Nick och är ord efter varandra och när jag gör det. sitter i en ens blod. Nick ger honom en ytterligare sex intervjuer tar vid. Vi skiljs tyst ett tag. Även om han står och hittar på vid mick- arg blick. åt med starka handslag och alla fyra går – Ett ögonblick. Det där lät inte rätt va? en så hittar han ju ändå inte på. Jag är – Vi godtar allas historia i det här ban- ut ur rummet. Medan jag packar ihop Kommer jag inte att bli insläppt i Sverige ledsen, men jag tycker det måste förkla- det utom vissa utflykter, han nickar mot mina grejor kommer Jim Sclavunos in nu? ras, det ger inte rättvisa åt det han gör, Warren och fortsätter, spelar du den där igen. Nick börjar göra en imitation på Pete det är ett hantverk. jävla... du vet vad jag menar... så. – Var i Brooklyn bodde du? Jag är född Townshend och pratar om små pojkar. Warren skrattar så han trillar av och uppvuxen i Brooklyn. Jag känner att vi börjar tappa greppet grinderman är en väldigt erfaren stolen och Martyn tänder ännu en hem- ”Red Hook”, säger jag och Jim som igen. grupp, Nick har ju varit stjärna sen den marullad cigarett. varit tyst hela intervjun står nu och berät- Det står i er pressrelease att texterna är blygsamma början med Boys Next Door, Warren berättar också att det var tar för mig hur yuppisarna tagit över improviserade. sen genom nihilismen med The Birthday viktigt för honom att inte spela fiol den sen jag flyttade och att jag troligtvis inte – Inte Go Tell the Women, den hade jag Party till dagens sofistikerade Bad Seeds. här gången, precis som det var viktigt för skulle känna igen det längre. Det känns innan, men annars ja. Basisten Martyn P. Casey kommer Nick att låta bli pianot. som att han saknar sitt Brooklyn och han Fast här lägger sig Warren i. från The Triffids, trummisen Jim Scla- – Fiolen och pianot är numera det som står och pratar med mig i en halvtimme – Jag tycker det där är orättvist. Du säger vunos har en historia i Sonic Youth, The definierar The Bad Seeds, säger Nick, och medan bandet försvinner ut ur puben. improviserade, men du kommer ju in Cramps och no wave-gudarna Teenage det var viktigt för oss att inte bara göra Mathias Skeppstedt med 30 års erfarenhet. Och du använder Jesus and The Jerks. Warren Ellis är ju ytterligare en Bad Seeds-platta. allt det du har lärt dig längs med vägen. annars med i The Dirty Three och berät- www.groove.se 21 +++ DOWNLOAD EXCLUSIVE PRE-RELEASED TRACKS AT WWW.NUCLEARBLAST-MUSICSHOP.DE +++ CHECK OUT! PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE: WWW.NUCLEARBLAST.DE skivor !!! de digitala ettorna och nollorna i första rummet. Egentligen inget större fan av vardagen med sagor om varulvar och fl ickor som kan Myth Takes Efter det (för Alva Noto) ytterst melodiska börjar jag ändå en fredag som denna längta prata med gäss. WARP/BORDER samarbetet med Ryuichi Sakamoto återvänder till måndag. Det är väl det han gör egentligen, Japan tar ett fast tag om dina mungipor Bland ökenekon och mustigt förortsfunksväng han med första delen i en ny serie som Captain Polaroid. Skriver låtar som inte bara och drar upp dem så långt det går. Fast den huserar jänkarna i !!! nu när tredje plattan behandlar data- och informationssamhället. fungerar som fotografi er som stannar kvar hos har en skönhetsfl äck. Det operaliknande Myth Takes dyker upp. Och vare sig de snor Den här gången är det kopian som intresserat en och fi nns till hands när det behövs, utan stycket som bryter av i mitten av låten känns Happy Mondays-grooves eller The Edge-gitar- honom. Kopian som en form som ständigt som också påminner om att det mitt i allt det krystat och rent jobbig att lyssna på. rer travar låtarna på i ullstrumporna, ibland omger oss – kopior av ljud- och bildfi ler, spel vanliga också fi nns något väldigt speciellt. Men det är så den här skivan är, full av tycker jag det är outhärdligt stompigt för att och fi lmer. Han har samplat material från Jag skulle kunna skriva en hur lång recen- motsatser och kontraster. På gott och ont. vid nästa lyssning trollbindas av ZZ Top-gitarr- reklamfi lmer och TV-program, från muzak sion som helst om OSSABWOF, men nöjer mig Systrarna Bianca and Sierra Casady sjunger gunget man får på köpet med Yadnus eller som spelas på fl ygplatser. Efter mikrobehand- med att konstatera att Better Works of Fiction med söta men samtidigt sträva röster. Musiken det snirkliga stroboblänket som fördjupas i ling har han sedan gjort en enastående vacker är en superlåt i all sin lågmälda ironi, Dust är naivt barnlik s amtidigt som den har tunga dansgolvspaketet Bend Over Beethoven skiva som rör sig mellan det brutalt oljudsaktiga Will Settle on this Lifeless Town går inte att skrämmande undertoner. Inget är som det som otvetydigt är plattans mest inspirerade till de mest ambient lågmälda och vackra. lyssna sönder, och Until Boxing Day skapar borde men ändå precis som det ska vara. och bästa spår. Där har de samlat all bandets Alva Noto framstår mer och mer som en av samma känsla som Buzzcocks Running Free. Lisa Andersson ork efter sin kung-fu-träning och destillerat vår tids viktigaste musiker/ljudkonstnärer. En fulländad skiva på sitt alldeles eget COUNTING CROWS ner det till åtta minuter glädje och svett. Mats Almegård fragmentariska vis. Köp. New Amsterdam – Live at Heineken Music Hall Härligt!!! SARA BERG Sara Jansson 2003 Myth Takes är modern i allt sitt tillbaka- When I Was a Young Child I Used to Feel Pleasure PELLE CARLBERG GEFFEN/UNIVERSAL blickande och med sin mix av dansgolvsestetik From Playing With Others In a Nutshell Ett decennium är en lång tid för de fl esta. Så och slackerrock. Men vi har faktiskt redan hört GAYMONKEY/BORDER LABRADOR/BORDER mycket kan hända under en tioårsperiod. Och det mesta förr. Genomsnittsnivån för chkchk- Emotronica, kallar Sara Berg sin musik. Emo- Pelle Carlberg fortsätter att göra samma trall- under tiden som du blir äldre börjar saker chk/!!!/utropstecknena är låg men höjdpunk- tionell elektronisk musik. Och det känns som vänliga pop som på debuten Everything! Now. förändras. Vänner kommer och går, likadant terna är uppe i stratosfären. Defi nitivt!!! en bra genrebeskrivning, för When I Was a Och liksom då tycker jag att det är bedårande är det med kärleken. Fan vet om inte musik- Gary Landström Young Child I Used to Feel Pleasure From Play- och vill inte sluta lyssna. Med enkla melodier branschen är den bransch som förändras i ABORTED ing With Others är en ganska mörk historia där och charmiga texter lyckas han skapa ytterligare snabbast takt. Slaughter & Apparatus: A Methodical Overture syntarna och Saras röst står i centrum. Låtarna elva poplåtar som känns odödliga. Och det är Och därför är det så anmärkningsvärt att ett CENTURY MEDIA/EMI dansar fram i ett långsamt tempo och jag får ingen liten bedrift. Men det här albumet är band som Counting Crows trots åren som gått Mysigt! Härligt krutladdad dödsmetall från associationer till såväl betong som mörka skogar. verkligen gjort med en sådan imponerande fortfarande låter lika hungriga och känns lika Aborted och frontmannen Sven de Caluwé. Emellanåt känns det lite trögt och jag kommer fi ngertoppskänsla att det är svårt att tro att det relevanta. Precis som sina största infl uenser The Min favorit efter några lyssningar är rakt-på- av mig i lyssningen i verserna på ett fl ertal av fi nns något som kunde blivit bättre. För Pelle Band, Dylan och Grateful Dead fortsätter man sak-spåret Avenious, men låtarna puttrar och låtarna. Men så glimmar det till i en refräng och Carlberg känner sina låtar och han tycker om att återuppfi nna sina sånger i helt nya arrang- kokar ständigt. A Methodical Overture är lika jag är med igen. Som i snygga Demons och dem och vet att de förtjänar både omsorg och emang på sina konserter. Musikaliskt så är den övertygande medan The Chondrin Enigma är I Had to Trace och i coola Young Child. Skulle kärlek för att kunna blomma ut. Och då kan här liveinspelningen helt fenomenal, och först Century Medias första val att göra video på. bara önska att det kunde vara så hela tiden. det inte bli annat än bra. Jag kan inte tänka nu förstår jag vilka fantastiska musiker som På Slaughter & Apparatus: A Methodical Linda Hansson mig något bättre sätt att vänta in våren på, än gömt sig bakom sångaren Adam F. Horowitz. Overture har Aborted lycktas varva growl med DAN BERN genom att lyssna på denna skiva. Ibland blir ljudet nästintill för perfekt och man renare sångröst på ett väldigt naturligt sätt. Breathe Linda Hansson skulle kunna tro att man lyssnar på en studio- Det ger nyanser till den robusta nattsvarta COOKING VINYL/BONNIERAMIGO COCOROSIE inspelning. Ovan nämnde Horowitz låter som plattform gitarrer och baskaggar bildar. Antar att chansen är ganska stor att du liksom The Adventures of Ghosthorse and Stillborn om han försöker sjunga hjärtat ur kroppen i var Ett hack i skivan tycker jag mig dock fi nna. jag aldrig tidigare hört talas om Dan Bern. TOUCH AND GO/BORDER och varannan låt och påminner röstmässigt om Aborted lider av ordbokssjukan. De letar upp Detta till trots så är Breathe Dans sjätte album På skivans tolv låtar fi nns det infl uenser en djupt deprimerad Michael Stipe. svåra ord i sitt stora engelska lexikon, ord sedan debuten 1997. Han blev redan från som för ett normalt band skulle ha räckt till Materialet på New Amsterdam är hämtat som ”spaying”, ”chondrin”, ”aveniuos” och början utnämnd till ”den nye Dylan”, kanske åtminstone ett dussin skivor till. Skrapiga ljud, från gruppens alla fyra studioalbum, men ”emanation”. Alla biologer på Oxford nickar främst för att deras röster påminner så otroligt speldosor, harpor, hiphop och piano blandas tonvikten ligger på de två senaste albumen. igenkännande till såna termer, men oss andra mycket om varandra, men genombrottet kom Här fi nns även ett nytt spår, den vackra säger de nada. Släng ordboken och skriv aldrig och Breathe är därför lite av en come- texter om sånt folk förstår istället. Utan att back. Det handlar om countrysmyckad folkrock tumma på innebörden. med texter om relationer och politik. Och detta Torbjörn Hallgren mina vänner är faktiskt inte alls dumt. ARCADE FIRE AIR Dan har näsa för både smarta texter och Neon Bible Pocket Symphony svängiga melodier och alltsammans är smak- UNIVERSAL VIRGIN/EMI fullt producerat av Bruce Springsteens gamle Jean-Benoit Dunckel och Nicolas Godin har vapendragare Chuck Plotkin. Särskilt glad blir Utdrag ur Bibeln, Första Jakobsbrevet: ”den gjort en Japan-inspirerad pocketsymfoni. De jag av den Tom Petty-doftande Feel Like a Man som skådar in i den fullkomliga lagen, fri- har lärt sig att spela asiatiska instrument som som hade gjort Tom själv avundsjuk. Breathe hetens lag, och förbliver därvid och icke är shamisen och koto. är en skiva som just nu snurrar frekvent i en glömsk hörare, utan en verklig görare, Resultatet låter egentligen inte särskilt min stereo och den växer för varje lyssning. han varder salig i sin gärning.” japanskt men det är defi nitivt en bra skiva. Dan Bern visar sig helt enkelt vara en oslipad Med all säkerhet var inte Guds intentio- Till sin hjälp har de även tagit Jarvis Cocker diamant väl värd att upptäcka. ner med kyrkorgeln att den skulle använ- och Neil Hannons sångförmågor. Och Jarvis Thomas Rödin das till djävulens musik; rock’n’roll. Med bistra brittiska röst passar oväntat bra ihop CAPTAIN POLAROID de fria konventioner Arcade Fire bygger sin rande sväng ter sig som en omöjlighet. I med Airs svävande musik och de asiatiska Other Short Stories and Better Works of Fiction musik på har de tagit ett självklart, hädiskt fantastiska Intervention och fi na avslutaren ljuden i One Hell of a Party. Neils bidrag FILTHY LITTLE ANGELS steg mot ett ännu mörkare och episkt My Body is a Cage har inspelningsmiljön Somewhere Between Waking and Sleeping över- Precis som det står i pressmeddelandet gör landskap än vad genombrottet Funeral satt sin tydliga prägel. Building Downtown raskar också. Låttiteln är dessutom en bra indi- Captain Polaroid musik som handlar om korta erbjöd. Genom ett raffl ande effektsökeri (Antichrist Television Blues) är en ömsom kation på skivans känsla. Det vilar ett lugn och ögonblick ur livet. Och vilka ögonblick sedan. med kyrkorgel. spottande, ömsom smekande historia i en drömlik känsla över hela skivan. Förutom Inte för att Captain Polaroid på något sätt har Och man skulle nästan kunna säga att sann Springsteen-anda och nyinspelningen Neils låt så är det Once Upon a Time, med dess ett roligare liv än de fl esta. Men han har hittat det låter religiöst. Win Butler intar mer och av gamla No Cars Go känns förvånansvärt manande pianoslinga och magiska stämning, det där magiska receptet för att kunna för- mer rollen som smågalen, missförstådd fräsch jämte det nya materialet. som är Pocket Symphonys starkaste låtar. vandla den alldeles vanliga, ofta trista och grå profet i både lyrik och röst. Allvarliga Arcade Fire förnyar ständigt sig själva Lisa Andersson vardagen till glada, melankoliska, älskvärda ämnen som rör både samtid och framtid genom att vara verkliga görare – och ALVA NOTO popsånger. Sedan är det ju inte vilka glada, förstärks av en ljudbild stor som him- därmed saliga i sina gärningar – samtidigt Xerrox Vol. 1 melankoliska och älskvärda popsånger som melriket självt. Tunga Black Mirror leder som de lyckas behålla sin karaktäristiska RASTER NOTON/IMPORT helst. Nej, Captain Polaroid gör heminspel- långsamt in lyssnaren i ett spänningsfyllt kärna och konstnärliga integritet. Med På Trans-All-serien utforskade Alva Noto ningar med en överdos av fuzzgitarrer som drama med sina hemsökande röster och fi l- hjälp av högre makter eller ej; Neon Bible (Carten Nicolai) informationsfl ödet runt om- glädjer undertecknad som alltid skruvar upp miska uppbyggnad. Paranoida Keep the Car är ett storslaget verk. En psalmbok för den kring oss i den digitala världen. Med rytmiskt sustainratten på min Big Muff-pedal till max. Running spinner vidare på ”storebror ser bibellösa generationen. aggressiva och djupt avskalade låtar satte han dig”-temat, och att befria sig från dess klist- Christian Thunarf www.groove.se 23 egen producerat Explosionen av myspace – en av vår tids mot- pianoballaden Hazy. Det här är dock ingen THE FALL viss mån till de vokala gästerna. Robyn, till ex- svarigheter till den klassiska skivbacken – har samlingsskiva i liveformat eftersom fl era av de Reformation Post TLC empel, blir naturligtvis lite hetsigare, lite mer besinningslöst revolutionerat musikbranschen. största hitsen som Mr. Jones, Round Here och SLOGAN/BORDER annorlunda, men samtidigt egentligen inte så Särskilt ur ett osignat perspektiv. Varje vecka A Long December saknas. Men även om det Ett kontrollerat, smått tillrättalagt vansinne, annorlunda och intressant ett samarbete mel- trillar det in mejl med förfrågningar som här albumet främst kanske riktar sig till de känns på något sätt helt logiskt att kalla denna lan dem borde kunna bli. I princip allt, alla ”måste man skicka in en fysisk demo för riktigt lojala fansen så bör skivan även tilltala smått monotona men intressanta platta. Det gästinsatser uppnår ungefär förväntans styrka. att bli recenserad, kan du inte lyssna på vår alla de som tycker att musik ska vara lekfull, är ganska entonigt, samtidigt som det konstant Men egentligen inte så mycket mer. Freddie myspace” och så vidare. På samma sätt som känslosam och de som uppskattar en briljant händer saker. Men med 25 studioalbum i Wadling gör i och för sig att det känns som konservativa diskofi ler hävdar att ett fysiskt produktion. En magnifi k aptitretare i väntan ryggen får man väl anta att The Fall är ganska att man kommer hem igen. Och, med facit i omslag att febrilt klänga sig fast vid är en på det nya studioalbum som ryktas vara på trygga i sin roll. hand, så känns det som en tillräcklig ynnest, minst lika viktig del av upplevelsen som själva gång. Bästa spår bland många: Miami. Sångaren Mark E Smith är väl inte direkt faktiskt. musiken tycker jag att det på något sätt känns Thomas Rödin någon stor sångare, han låter ganska uttråkad Magnus Sjöberg tryggt att fortfarande få några hederliga cdr- CARL CRAIG och ibland lite halvfalsk, men får ändå till en THE FRAY demos i lådan. The Album Formerly Known As… glimt någonstans där i ögonvrån. Titelspåret How to Save a Life Men, hör och häpna, jag är tillräckligt in- !K7/PLAYGROUND får mig nästan att skratta till en smula, det EPIC/SONYBMG siktsfull för att erkänna samtidens expressfart. Landcruising kom 1995 och återigen visade låter verkligen inte som någonting annat, på Se där. Även ynglingar kan göra riktigt smörig Det är inte direkt svårt att halka dit på några Carl Craig sig vara en av världens viktigaste samma sätt som jag på något sätt tycks mig gubbmusik. The Fray ligger som en perfekt timmars myspacesurfande. Och sidorna är technoproducenter. Efter tolvor på legendariska ha hört det förut. Man har kallat det för post- kammad snedbena. Intet hårstrå vågar göra ju trots allt personliga. Tidsandans svar på bolag som Transmat hade han lagt grunden punk, och visst, men man skulle lika gärna uppror mot den släta frisyren. skivomslaget, månntro? Kanske är det så att för något stort – som blommade ut på allvar kalla det för post-dansband eller post-synth… Detta gäng från Denver är så klart väldigt musikens själ inte försvinner med det fysiska i och med albumet Landcruising. 2005 kom Och ha precis lika fel. Däremot gör ni rätt i duktiga på det de gör. Produktionen är fl äckfri mediet utan bara byter skepnad? En dator låtarna ut på nytt – i nya versioner och med att ge Reformation Post TLC en chans. Eller och det är precis så där emotionellt att tv- är ju trots allt ett högst fysisk fenomen. Låt en del extramaterial. Skivan fi ck namnet The kanske två. bolagen står i kö till att be om att få använda grubbleriet fl öda! Album Formerly Known As… Äntligen har Petra Sundh musiken i sina program. Mjukt plinkande på Från västgötaslätten kommer Hundarna denna skiva fått svensk distribution. Det är FLÄSKKVARTETTEN piano kompas av en gitarrton här och var. Över och fullkomligt pustar, blåser och frustar ut inte en dag för tidigt. Voices of Eden ligger en röst som sjunger om den där sorgen sin helsköna hybrid av E-Street Bands bekym- Carl Craig bygger hymner och storslagna UNIVERSAL som vi alla känner igen från att leva livet. merslösa spelglädje och Håkan Hellströms symfonier med sina maskiner. Det handlar om Ibland sätter man förväntningarna lite högt, Synd att sådana här duktiga musiker inte naiva desperation. Så långt ifrån dagens svepande stråkljud som toppar bubblande ryt- men ibland fi nns inga alternativ. En platta vågar sig på något mer intressant. apatiska indieklimat man kan komma. Jag mer. Tidlös maskinmusik från en av technons med Fläskkvartetten med gästspel av Freddie Mikael Barani tackar och bockar. Svettigt och tidlöst! största. Wadling, Robyn, Thåström, Anna Ternheim MIKAEL HERRSTRÖM En av mina favoritfi gurerare i demosam- Mats Almegård och Nicolai Dunger har lite av den effekten. The Second Waltz manhang, The Pica Pica Orchestra, är DOLOREAN Man vet att det kan bli en besvikelse, men COMSAT ANGEL/BONNIERAMIGO tillbaka. Det glada beskedet lyder: Gotlands You Can’t Win att det snarare kommer att vara riktigt spän- Mikael Herrströms andra soloskiva The Second fi nest svänger som aldrig förr! Det är mer Stax REDEYE/BORDER nande. Waltz är enligt honom själv ett verk av ”ögon- än Motown. Det handlar mer om samspel, Allting smälter samman på ett fullständigt har- Det är 20 år sedan jag såg dem första gång- blickets magi”. Skivan spelades in i Stockholm groove och eufori än hitmakeri. Titeln Get moniskt vis. Trumslagen, klaviaturen, de vackra en, Fläskkvartetten. Det gick på något sätt inte under två dagar och nästan alla inspelningar Your Soul High säger egentligen allt. Fulländad sorgliga texterna och Al James silkeslena röst att undgå att de skulle ikoniseras, det gick skedde då hela bandet spelade tillsammans soul av fl ammande musiker som förmodligen kommer ha dig i sin linda redan efter halva liksom inte att bortse från att det fanns ett så samtidigt. Och visst har Herrström rätt. Han gick direkt från livmoder till replokal. Sällan You Can’t Win. Då pratar vi inte om hela skivan, pass originellt och intelligent anslag att det skapar en väldigt verklig känsla med musik har ett svenskt band låtit så lite svenskt. Om så mycket tid behöver du verkligen inte för att inte skulle gå att värja sig, att det inte skulle som låter som allt från cirkusmusik till poppiga någon överträffar detta i år ska jag med glädje snärjas. Nej, jag menar titelspåret som även är gå att bortse från dem i längden. Sedan blev rocklåtar till lugn singer/songwritermusik. peppra och salta min hatt för omedelbar skivans första låt. Det räcker med det, sedan är ju allt precis så, och ändå så tvärtom. Ungefär Femte spåret, Love to Say I Told You So är förtäring. du fast. Tror du mig inte? Nej vad vet egentli- precis så typiskt det kan bli. Fläskkvartetten betydligt mer än en bra titel. Då Herrström ett Barr från Finspång/Stockholm/Öster- gen jag, du kanske har dålig smak. Personligen blev väl egentligen inte stora i sitt eget namn, par sekunder in i skivan ger ifrån sig en suck götland/Skåne/Hälsingland talar direkt till gillar jag dock Doloreans 2000-tals–tappning utan det krävdes en Freddie Wadling för att av det melankoliska/lyckliga slaget (om det mitt värmländska hjärta genom att inleda av någon slags lugnare sida av Neil Young lika genombrottet skulle komma på allvar. Nu, fi nns något sådant?) är jag helt såld. med värmlandsvisan, listigt förpackad under mycket som den svartbruna mjölbaggen en så här 20 år senare, känns det också som att Alessandra Johansson Cavalera namnet Risingevisan. Paranoid som jag är gång i tiden gillade mitt skafferi. det verkligen gått 20 år även för dem, för det JUST JACK känns det på något sätt som en komplott. Anders Gustavsson känns inte lika spännande längre, det känns Overtones Men det är inte bara detta stycke som fångar DOMINIK EULBERG verkligen att det var 20 år sedan de ruskade MERCURY/UNIVERSAL mitt intresse. Tryggt invaggande folkvisan The Heimische Gefi lde om en på allvar. Dynamiken fi nns där, men Mike Skinner i The Streets etablerade engelsk Sound and the Fury är väl avvägd och mycket TRAUM/IMPORT ofta underliggande, subtil, de annorlunda lju- rap på en internationell nivå som ingen an- stiligt framförd. Besvikelsen blir desto större Det är inte många artister som hade lyckats den och stämningarna likaså svåra att märka nan lyckats med dittills. I hans episka texter då hjärnsläppet plötsligt visar sitt fula ansikte; med att kombinera så vitt skilda intresseom- under långa perioder. Ibland bränner det till, om dagens England fi nns alltid något som ett svårt kontrasterande, hårdslående trum- råden som technodansgolvet och fågelskådning. men aldrig hett, aldrig vådligt. Sedan kan skaver och värker. Som om bakfyllan aldrig komp i Lady in the Lake. Usch och fy! Synd att Men Dominik Eulberg gör det. På nya albumet man ju naturligtvis försöka härleda detta i riktigt släpper. Grimescenen skitade ner beat- Barr bara skulle visa sig vara en ambivalent tar han till och med tillfället i akt att varva pe- upplevelse med potential. dagogiska fågelsång-spår där han förklarar lite I Malmö har Moa Eriksson funnit sitt rätta om varje fågel med tungt rullande basmattor i vatten. Under namnet I.A.M.M.O.A. skapar sina breda och djupa technoanthems. Frågan THE HORRORS hon sprudlande syntpop som blandar det är om det bara är så på promon eller om han Strange House bästa från den franska genren yéyé – med Bri- faktiskt tänker ha det kvar på den färdiga POLYDOR/UNIVERSAL gitte Bardot och France Gall som mest kända skivan – man får gissa att han har det kvar, namn – och Stereo Total. För att hedra France men kanske inte på vinylvarianten. Strange House är en platta jag inte kan leva Gall – den gamla schlagerfavoriten från 1968 Heimische Gefi lde är uppföljaren till Flora + utan! Lika bra att säga det med en gång. – har Moa gjort sin tolkning av hennes Teenie Fauna som kom för tre år sedan. Precis som på Horror, goth, barnramsor, punk, cirkus- Weenie Boppie i modern tappning. Förhopp- den bjuder han på drömskt atmosfärisk techno rock, cowboygitarrer, fl äskiga syntmattor, ningsvis kan Moa föra denna oförtjänt som sveper och drar iväg åt det melodiska teatralisk utlevelse och uppsprejat svartfärgat bort glömda del av musikhistorien vidare ut i hållet, utan att släppa beatsen och fokuset på hår – alla är de element i debuterande rampljuset. dansgolvet. Harzer Roller och Björn Borken- The Horrors geniala brittiska 80-talsosande Christian Thunarf käfer har redan gjort succé som tolvor och de post-allting-musikaliska uttryck. Första, andra är defi nitivt albumets bästa spår, men hela och tredje gången jag umgås med Strange upplevelser av högsta karat istället för att Hundarna: gustafl @telia.com albumet är en njutning. En kombination av House sitter jag med munnen dumöppen smetas ut över uttråkningens förlängning. Pica Pica Orchestra: [email protected] lyssningstechno, dansgolvsröj och pedagogisk och förundras att varje nytt spår är bättre Kan inte berätta nog om hur bra jag trivs Barr: [email protected] information om fåglar. Inte illa. (eller i alla fall spännande på ett annat sätt) med The Horrors cajalindränkta dramatik- I.A.M.M.O.A: [email protected] Mats Almegård än föregående. Jag har nog aldrig varit med pop på rockens knivegg. Drömmer tillbaka om detta förut. Fint att spåren är runt tre till svartklubbslivets långa festnätter… minuter också. Då hålls de till att bli pop- Gary Landström 24 Groove 2 • 2007 MACY GRAY BIG Nytt album 26 mars .*,"t-*'&*/$"3500/.05*0/ -JWFQÌ#FSOTEFOBQSJM skivor sen ytterligare och fortsatte att hylla partyn Beatles-svävande ande som är lätt att mysa här laget kan räknas som typiskt för Logh, om David Bowie tagit över mikrofonen är det och glitter, men med en fot i det mörka och med medan Seek and Destroy liknar en dator- kvar. Allt jobbar tillsammans och skapar deras bara att kapitulera. When Tom Cruise Cries är en tunga vardagslivet. Just Jack (Jack Allsopp) tar popmuterad barnramsa. Stråkkaskaderna i vackraste och kanske bästa skiva hittills. låt med samma ödsliga känsla som så ofta fi nns infl uenserna från grime och The Streets – men titelspåret blandas fi nt med små slagverk och Lisa Andersson hos Joy Division men i en gladare tappning. Vil- väljer att ta med dem till discotekets glitt- distade maskinljud, och kärleksbudskapet i Me LOW ket är uppiggande. Sedan är det kul att i Down rande värld. Overtones är en mycket ljusare Plus One kavlas ut rent maniskt. Min favorit Drums and Guns With Moonlight höra något som är misstänkt skiva än sina föregångare. Med uppenbara är dock akustiska gosedjuret British Legion. SUB POP/BORDER likt basgången till Michael Jacksons Smooth blinkningar åt northern soul, disco och en Väldigt Lennon, och extremt inbjudande. Skön Drums and Guns är Lows åttonde album sedan Criminal, fast i ett helt annat sammanhang. popikon som Justin Timberlake. Stråkdrivna temposänkning dessutom. bildandet i Duluth, Minnesota för 14 år sedan. I mitten av mars ger sig bandet ut på turné No Time, blåsgungande Glory Days och en rad Empire är bra ett tag, sedan blir den raskt Det är en förbannat bra skiva Low gjort. i Storbritannien. Tur att London inte är så andra låtar lever av mötet mellan engelska mindre intressant. Snyggt paketerad nutids- Faktiskt är det så. Jag kände mig inte speciellt långt borta. rappen och amerikansk souldisco. Med ett par boogie med substansproblem. pirrig inför lyssnandet men med hjälp av Sara Jansson undantag är det här en lysande debutskiva Gary Landström producenten Dave Fridmann har de gjort en SAXON med gott humör som främsta regel. THE LITTLE ONES modern, stökig men ändå tillbakalutad sam- The Inner Sanctum Mats Almegård Sing Song ling låtar. Beatsen och looparna skulle kunna SPV/PLAYGROUND KAISER CHIEFS BRANCHES RECORDING COLLECTIVE/EMI vara ett tecken på desperation och på att Low Saxon fortsätter sin trend med förvånansvärt Yours Truly, Angry Mob Söker du förstklassig eskapism men inte orkar är livrädda för att halka efter och för att låta pigga album på ålderns höst. Som ett AC/DC i B-UNIQUE/UNIVERSAL springa och leta efter suspekta svampar som gamla och mossiga. Men istället tycker jag att NWOBHM-tappning sprutar det nära nog gnis- Detta är endast Leeds-kvintettens andra album, gör tricket kan detta vara din lucky day. Det det tillför en extra nervpirrande dimension, en tor både här och där på The Inner Sanctum. framgången har kommit kvickt för dessa mjuk- du letat efter alla dessa dassiga dagar; känslorna, dimension som gör musiken ännu mer spöklik. Både fartvidunder som Let Me Feel Your Power rockers. Debuten Employment sålde miljoner drömmarna och de ljusa färgerna hittar du Martin Röshammar och tyngdlyftar-anthems som Ashes to Ashes och bandet tog hem statyetter och priser på nämligen inte i en fuktig skog, utan på en NINE skriver in sig fi nt i Biff Byford med kompanis var och varannan gala, nu landar Yours Truly, EP vid namn Sing Song, ihopknepad av fem It’s Your Funeral låtskatt. Angry Mob med stort rocksound och ekande nördfula kalifornienbor. SPINEFARM/UNIVERSAL När Judas Priest hävdade att visdom och fotbollskörer. Det låter väldigt brittiskt, åt det Stillsamt men ändå energiskt serveras vi När jag inför en annan recension lyssnade på ålder inte nödvändigtvis hörde samman hade håll som The Jam på ett mästerligt sätt gjorde drömska, spröda små indiebakelser som smakar Cheap Shots vol. 3 hörde jag en skitig hard- de säkert inte en tanke på att Saxon så sent i musik. Inte punk, inte pop, inte rock – utan melankolisk kärlek, längtan och sårbarhet. På corelåt med Nine som jag, även om det inte karriären skulle sätta många betydligt yngre någon glad och nyfi ken hybrid. ett Shins-liknande vis förser The Little Ones är en genre jag är helt hemma med, tyckte kollegor på pottkanten. Så har det i alla fall Men ibland går det lite på tomgång. Då oss med en slags munter sorgsenhet som både var riktigt bra. It’s Your Funeral ger mig inte blivit och kunde jag bara hitta mitt avdankade spolar man helst framåt. Kaiser Chiefs utma- kan beröra och få oss att känna oss som lätta, lika positiva reaktioner. Nine spelar melodisk nitarmband skulle jag sträcka näven i luften nar inte sig själva hela tiden, där är problemet. obekymrade småbarn. Cha Cha Cha är en hardcore med malande metalriff som ibland och sjunga I’ve Got to Rock (To Stay Alive) för Man sejfar genom att veva på grundackord latinofl örtande audiell bit solsken, men hela EP: närmar sig rocken. Det fungerar bra på vissa full hals. och standardkomp. Som vilket band som helst. n är som en ljuvlig dröm. Och du kommer aldrig av låtarna, men som helhet känns skivan för Roger Bengtsson Men det är de inte. Det visar sig i fartiga High- vilja vakna igen, jag lovar. jämn. Inte direkt slätstruken, men personli- THE SCARAMANGA SIX royds. Och i Smiths-ekande balladen Love’s Not Nina Einarsson gen kan jag sakna fl er låtar som sticker ut mer The Dance of Death a Competition (But I’m Winning). Då lever de LOGH från de faktiskt ganska melankoliska melodier WRATH RECORDS upp till sina framgångar. För Yours Truly, Angry North som hörs på It’s Your Funeral. Som Bird of Det var en märklig lyssningsupplevelse det här. Mob kommer att sätta ett leende på bandets, BAD TASTE /BORDER Prey, som inte bara ger lite Rage Against the Pressmeddelandet som beskriver vilket ont skivbolagsfolkets och lyssnarnas läppar. När jag reser bort har jag alltid med mig Machine-vibbar, utan där hela bandet faktiskt band The Scaramanga Six är i kombination Gary Landström mitt CD-case. Där fi nns det plats för de tolv låter riktigt förbannade dessutom. Vilket de med deras motto ”When we play, we SLAY!” KASABIAN skivorna jag för tillfället tror att jag inte klarar också gör på Line of Crosses. och texter som vid första titten verkar vara Empire mig utan. Sedan Logh släppte debutskivan Sara Jansson hämtade ur någon zombiefi lm utan budget SONYBMG Every Time a Bell Rings an Angel Gets His Wings PRIMROSE imponerar inte på mig. Inte heller musiken, Kasabians självbetitlade debutplatta från för fem år sedan har den haft en nästintill What You Want to Believe som jag i rättvisans namn måste säga bara 2004 tog dem rätt upp i hajpade rockhimlen permanent plats. En hedersplats som hotats av PLAYGROUND hade som bakgrundsmusik första gången jag där man säljer 700.000 ex bara i Storbritannien, varken Loghs två uppföljare, The Raging Sun Det är en hårfi n gräns mellan storslaget och lyssnade, tyckte jag var något att ha. och välförtjänt dessutom. Den var spännande och A Sunset Panorama, eller av andra artister. vackert och plågsam svulstighet. I sina bästa Men. Eftersom kombinationen text och och kändes fräsch trots att det egentligen var en Förrän nu. Med North når de äntligen stunder skapar Primrose på detta deras debut- musik trots allt påverkar hur musik uppfattas variant av vanlig allmän rock bandet levererade. upp till samma nivå som debuten och petar album samma storslagna och vackra känsla satte jag mig ner med texthäftet i handen Empire är dock en djupdykning in i Fab 4- därmed tillbaka mitt gamla album i skivhyllan. som Smashing Pumpkins gör på Adore. I sina och lyssnade. Drogs in i The Scaramanga Six östmysticism, Primal Scream-rymd och -elek- De senaste albumen har innehållit tvära kast sämsta stunder låter de som om David Brent dystopiska universum. Och ändrade åsikt. Det tronikinstrumentering samt Bobby Gillespie- mellan hardcore och lo-fi , till och med lite alt- i The Offi ce har fått tag på ett 24-kanaligt låter som om Freddie Mercury fortfarande lever nödig sång. Lyssna bara på boogiewoogien i country har hörts, men North är en betydligt mixerbord och en stråkorkester. och som om han och resten av Queen har Shoot the Runner. Inte så unikt som Kasabian mer sammanhållen helhet. För mig överväger, tyvärr, de sämsta stun- drabbats av masspsykos som dock på intet sätt själva hävdar alltså. Men gillar man cool elec- Resultatet blir smärtsamt vackert. Allt från derna. Jag skriver tyvärr, för när Primrose håller har påverkat Brian Mays gitarrvirtuositet. På trosmittad samtidsrock byggd på klichéer är den ensamma fl ygeln i skivans första sekunder sig på storslaget-och-vackert-sidan låter det Lifeblood Running Dry låter det som om Kurt Empire defi nitivt något krama hårt. Sun Rise till Mattias Fribergs avskalade röst. Självklart väldigt bra, som när den lågt mixade kören med Cobains frenesi och Frank Blacks förkärlek för Light Flies är en gungande och basgångsstinn fi nns den vemodiga stämningen, som vid det distad sång kommer in i Sad Song. So Alive är en mörk surfmusik har inkarnerats i låtarna. av de bättre låtarna på skivan, som dessutom The Dance of Death är en konceptskiva där visar hur bra Primrose är på låtarrangemang. låtarnas minsta gemensamma nämnare är PAT. C MILLER & HER FIVE ACES Introt till The Best in You ger mig nästan gåshud. deras fokus på människors mörka sidor och My Hearts on Fire Synd bara att de slarvar bort det till en av de på de som drabbas. LAST BUZZ/BORDER mest smördrypande ballader jag hört på länge. För att inte avskräcka de som liksom jag Sara Jansson tycker att Spinal Tap lika gärna kunde ha varit Skånetjejen Pat C Miller föddes ett halvt THE RAKES en dokumentär om ett band som fi nns på decennium för sent kan tyckas, men sam- Ten New Messages riktigt vill jag poängtera att det, trots ovanstå- tidigt utmärker hon sig mer nu än vad hon V2/BONNIERAMIGO ende beskrivning av mörker (och trots att The skulle gjort vid den tid då hennes stil var Vilken introlåt! Inte bara är The World Was a Scaramanga Six har en egen Eddie i form av på modet. Med sin rockabilly, westerns- Mess But His Hair Was Perfect en bra titel, den en fågel), inte handlar om metal. Det handlar wing och country är hon som stöpt i en börjar dessutom med ett riff som skräniga om musik som vägrar kategoriseras, skapad traditionell, populäramerikansk 50-tals- rockband skulle döda för, ett riff som dessutom av musiker som sällan förlorar humorn mitt form. Rösten är klar och säker, påminner går över till något som påminner om Sonic i allt det mörka. Men ta dig tid att lyssna lite om The Ronettes sångerska och har en Youths gamla låt Tunic, och i refrängen får igenom hela skivan med texthäftet nära till del av 60-talspopen i sig – sockersött på stilar på sitt sätt, även om hon efter ett tag sångaren Alan Donohoe fram samma despe- hands, annars kan du gå miste om det. ytan men emellanåt river hon i med rösten känns för energisk och lika repetitiv som en ration som går att hitta hos Pulp i deras bästa Sara Jansson och får de oskuldsfulla lockarna att dansa. jukebox i sångsättet. Hon blir ”too much” stunder. SPARZANZA Bandet backar upp henne tidsenligt, tufft för att lyssnarnas hjärtan ska sättas i brand, Det hade varit lätt att misstänka att resten Banisher of the Light och svängigt. Det går inte att förneka att helt enkelt. av låtarna inte skulle vara lika bra, men de öv- BLACK CULT/SOUND POLLUTION hon behärskar den för aktuella tidens alla Mathilda Dahlgren riga nio spåren på The Rakes andra skiva håller Into the Sewers från 2003 hade melodier, tyngd gott och väl. När det dessutom ibland låter som och en stonerapproach som funkade helt 26 Groove 2 • 2007 Brett Anderson ”Brett Anderson” The Moonbabies ”At The Ballroom” På Brett Andersons första soloalbum är det en mer eftertänksam och mogen The Moonbabies bjuder på snygg atmosfärisk pop på sitt tredje album. Bandet artist vi möter. Låtarna är lika knivskarpa som alltid men anslaget är denna gång har hittills haft stora framgångar i USA där de bl.a. haft med sin musik i något mer tillbakalutat. Detta är definitivt bland det bästa han gett ifrån sig. Grey’s Anatomy men nu är det hög tid att den svenska publiken upptäcker denna Malmöbaserade duo. Eleni Mandell ”Miracle Of Five” Ben Westbeech ”Welcome To The Rakes ”Ten New Messages” The Ruby Suns Eleni Mandells nya album är ett litet The Best Years Of Your Life” Driven energisk rock med dansanta Nya Zeelands svar på Beach Boys, en mästerverk som passar bäst framåt Ben Westbeech musik kan bäst rytmer bjuder The Rakes på sitt andra skön pop-platta som bl.a. fick betyget småtimmarna. Stillsamt, stilfullt beskrivas som den perfekta bland- album. Skivan föranleds av den fantas- 4/5 i Expressen och vackert. Hon spelar på Berns i ningen mellan John Legend och tiska singeln ”We Danced Together”. Stockholm 27 mars - missa inte. Jamiroquai. Goldrush 14/3 Soviac 18/4 Soulsavers 4/4 Katharina Nuttall 25/4 yourcodenameis: milo 4/4 Oi Va Voi 2/5 Apostle Of Hustle 4/4 Tom McRae 2/5 Jai-Alai Savant 11/4 Ed Greene 9/5 Kassin + 2 18/4 Streetwaves 9/5 Kristofer Åström 18/4 Malajube 9/5 Laakso 18/4 Bebel Gilberto ”Momento” Songs For The Young At Heart ”Momento” är Bebels tredje solo Songs For The Young At Heart är album och liksom på de tidigare finnes sammansätt av Stuart Staples & Dave samtidens främsta Bossa producenter Boulter (Tindersticks). På Skivan med- och musiker samlade. Ett måste för verkar bl.a. Jarvis Cocker, Kurt Wagner fans av brasilianska toner! (Lambchop), Bonnie ‘Prince’ Billy. LUGER PRESENTERAR FALL OUT BOY (US) 20/3 STOCKHOLM FRYSHUSET (ARENAN) BRETT ANDERSON (UK) 21/3 STOCKHOLM, DEBASER MEDIS NICOLAI DUNGER 28/3 STOCKHOLM, SÖDRA TEATERN godkänt. För egen del trodde jag Sparzanza Steve Albini sattes bandets fjärde studioplatta hade lagt ner verksamheten och blev glatt The Weirdness ihop, 34 år efter senaste albu- 15/4 GÖTEBORG, STORAN överraskad när Banisher of Light damp ner i met Raw Power! 18/4 UPPSALA, KATALIN postlådan. Även om de inte tagit några jätte- Och Iggys fallenhet för tråkigt hårdrockiga kliv är det både tyngre, mörkare och lite mer låtar som han signalerat på ett antal soloplattor metal än för fyra år sen. Gästvokalister från visar sig även här. Annars låter det oftast för- WEEPING WILLOWS The Haunted och Mustasch är ju kul men här vånansvärt virilt och tufft för att gjorts av gubbar 29/3 STOCKHOLM, DEBASER MEDIS/ MIKAEL HERRSTRÖM fi nns tillräckligt med stoff för att skivan ska i pensionsåldern. Trollin’ inleder med kåt sticka ut ändå. och rifftung tonårsrock, My Idea of Fun är ett 13/4 GÖTEBORG, TRÄDGÅR’N Roger Bengtsson annat totalt nihilistiskt hjärnsläpp kids borde 14/4 MALMÖ, KB MAVIS STAPLES hoppa i sina sängar till och en av plattans We’ll Never Turn Back bästa spår är Free and Freaky som påminner Mer datum på www.luger.se ANTP/BONNIERAMIGO om något bandets gamla polare i MC5 kunnat Sällan hör man äldre kvinnliga soul/blues- stått bakom. Dessa spår är kantiga och hårda sångerskor som vågar experimentera och ta med rejält tempo i drivet och Ron kastar JEANS TEAM (DE)/PLUXUS steget utanför de invanda stereotypa musi- ibland in små gitarrsolon där det behövs. Ett 27/3 LUND, MEJERIET kaliska spåren. Men Mavis Staples är ett fasci- lugnare och coolare spår är fl ummiga pärlan 28/3 GÖTEBORG, PUSTERVIKSBAREN nerande undantag. Med omfamnande värme Mexican Guy där Iggy rabblar hallucinationer och djup, kraftfull röst skapar hon storslagen på ett underhållande sätt: ”Maybe I should 29/3 LINKÖPING, HERRGÅR’N /JOHN DOE trygghet som växer för varje lyssning. Skivan är swallow a little pill/maybe I should listen to 30/3 STOCKHOLM, DEBASER till stor del uppbyggd kring tunga basgångar, Doktor Phil”. som hämtade från hiphopen men samtidigt Som helhet går The Weirdness inte att med andra foten i kyrkans gospeltradition. jämföra med något av Stooges tidigare tre KRISTIN HERSH (US)/THE MCCARRICKS (UK) Andlighet, familjen och kampen för jämställd- klassiska album, men bredvid Iggys soloäventyr 2/4 STOCKHOLM, DEBASER het mellan raserna är klara teman i texterna, kan det stå rakryggat. Och det är väl den enda men utan att för den skull påverka musiken i jämförelsen som egentligen är rimlig att göra. 3/4 GÖTEBORG, PUSTERVIKSBAREN/WOODY WEST någon tråkigt moraliserande riktning. Martin Ska bli kul att se om de kan rocka sönder Peace Luthers kända tal har varit en viktig inspira- & Love-festivalen i sommar. (UK)/MR HUDSON (UK) tionskälla för Staples frihetssånger. De två Gary Landström MIKA inledande låtarna Down in Mississippi och Eyes JAMIE T. 7/4 STOCKHOLM, BERNS On the Prize är både dunkelt mystiska och Panic Prevention emotionellt laddade på ett gripande sätt som EMI kan påminna om Tony Joe White i vissa stunder. Jag får helt enkelt inte grepp om det här, jag LADYTRON (UK) Man vill följa med djupare och djupare in kan liksom inte riktigt bestämma mig för vad 9/4 STOCKHOLM, DEBASER MEDIS i känslan. Längre fram i låtlistan blir dock det är. Antagligen är det en konservativ ådra musiken mer traditionellt gospelartad med i mig som kräver att allt ska sättas i en genre, kända klassiker som This Little Light of Mine, för att sedan få stämpeln ”bra” eller ”dålig”. SALEM AL FAKIR men även dessa framför Staples på ett modigt En totalt värdelös ådra. Jamie T leker med oss, 11/4 STOCKHOLM, CHINATEATERN sätt som sprider styrka till lyssnaren. han skojar och skämtar loss i en busig bland- Mathilda Dahlgren ning av en salig massa stilar, man behöver 12/4 GÖTEBORG, TRÄDGÅR’N THE STONER inte generalisera. Det känns extremt brittiskt, Mer datum på www.luger.se The New Pink huruvida detta beror på hans London-accent, HOOB/BORDER eller något drag i musiken, låter jag däremot The Stoner är en intressant bekantskap. vara osagt. Det är helt enkelt bra, det känns SCISSOR SISTERS (US)/DJ SAMMY JO (US) Framför allt för att de vågar ta ut svängarna bekvämt, om än förvirrande som sagt, men 17/4 STOCKHOLM, ANNEXET indirekt och förkläda en fördomsfri och något säger mig att det här faktiskt kan vara upptäckande attityd gentemot mycken musik början på något stort. som ligger och gränsar till jazzen. Visserligen Petra Sundh !!! (US) ofta, alltid, rotad i den, alltid villig att ge sig THE TRIFFIDS 19/4 STOCKHOLM, DEBASER ut på upptåg, ge sig ut och söka det oväntade. In the Pines Men inte alltid på det sätt att den lämnar hela Calenture konceptet och bara behåller fraser och takter, DOMINO/PLAYGROUND JOANNA NEWSOM (US)/ALASDAIR ROBERTS (UK) utan det känns som att formatet också ger Själv har jag alltid varit förälskad i den Lars den trygghet som krävs för att få utfl ykterna Aldman-inspelade plattan Triffi ds gjorde i en 22/4 STOCKHOLM, CHINATEATERN att bli relevanta, att kläs med mening. radiostudio i Stockholm 1989. Känslan där är Ofta ges ramen av en slags skogsdof- så där kall och tom som man ofta känner sig (UK)/BIFFY CLYRO (UK) tande folkådra, men i lika stor mening av all när man utsätts för David McCombs texter, BLOC PARTY modern musik, även om det inte märks ome- världsrymden blir stor när man hamnar mitt i 1/5 STOCKHOLM, CIRKUS delbart. Ofta blandandes ingredienser som Wide Open Road eller undersköna In the Pines. på samma gång är statiska och dynamiska, Trånaden efter mer krockar med vetskapen ofta omisskännligt jazzigt, för att sedan vara om livets taskiga begränsning – Triffi ds var ett BUILT TO SPILL (US) tillbaka i en lunk som lika gärna kunde höra gråtmilt band som lutade sig mot sin poetiska 9/5 MALMÖ, KB de mörka skogarna till som de sömniga ådra mitt i den torra öknen som vi alla befi nner 10/5 STOCKHOLM, DEBASER MEDIS dansgolven. Mystiskt, mytiskt och kanske inte oss i. Drogernas lockande fl yktväg låg också magiskt, men inte långt därifrån. bakom Davids alltför tidiga död, vilket inte är 12/5 GÖTEBORG, STICKY FINGERS Magnus Sjöberg förvånande. THE STOOGES Men om man vågar stirra in i evighetens (US)/VALIENT THORR (US) The Weirdness stålblå öga är Triffi ds vägen. In the Pines, FU MANCHU VIRGIN/EMI inspelad i ett fårklippningsskjul i australiska 10/5 STOCKHOLM, DEBASER För alla oss som tycker att 2000-talets veka obygden 14–18 april 1986, och debuten Born 12/5 MALMÖ, KB rockposörer är mer intresserade av att lägga Sandy Devotional är då plattorna som gäller. knullrufset tillrätta än att leva rockmyten Men bredvid all otillräcklighet och alla värkande kommer här en blast from the past fräschare känslor fi nns även glimten i ögat, det visar ANTONY AND THE JOHNSONS (US) än en ångande kaskadspya. Att Iggy är vår tids dessa återutgivningar. I fi na She’s Sure the Girl 2/6 RÄTTVIK, DALHALLA tuffaste överlevnadsrocker är alla överens om, I Love visar David att man kan fi nna sig i sitt han åtnjuter obegränsad cred i alla läger, och öde (tror jag…). tiden i Stooges var en av den wah-wah-fyllda Annars är denna enkelt inspelade platta FÖR INFO OM DESSA SAMT FLER TURNÉER SAMT ÅLDERSGRÄNSER, och rättframma rockens gulderor. Sedan 2003 fylld av episktdramatiska tongångar (Just Might TIDER, BILJETTER & FLER KONSERTER SE WWW.LUGER.SE har Iggy och bröderna Asheton spelat live igen Fade Away), sött moralberättande (Only One och hemma i Chicago hos kultmaskinisten Life) och tappra men taffl iga produktionsförsök www.groove.se 29 (titellåten) vilket ger den en bredd Calenture att ha spenderat en tid i sällskap med West inte kommer i närheten av. Calenture är bara förstår jag inte varför. Det är en väldigt lång en stort orkestrerad tråkpopplatta inspelad av skiva, som på sina håll urartar i monotona Pixies-producenten Gil Norton. Det känns som verser och intresset svalnar hastigt och är bandets skivbolagskoppel sitter lite för hårt iskallt inom en kvart. Då återstår fortfarande kring halsen vid denna period, demoversionerna tio spår, som alla låter likadant. Det här är till plattan är ju sjukt välpolerade i jämförelse inte förtrollande, det är inte smärtsamt ärligt, med vad In the Pines bjuder. Mitt Triffi ds är en det är inte upprört – det saknar allt som gör Tokdansa på Världens Bar karg och skoningslös uppenbarelse, inte en så singer/songwritermusik lyssningsvärd. här välstruken och grå resenär. Emma Rastbäck på lördagar! Rytmorgie med Club Barbés Gary Landström PATRICK WOLF THE TWILIGHT SAD The Magic Position eller störtsköna, ösiga konserter. Fourteen Albums & Fifteen Winters LOOG/UNIVERSAL FATCAT/BORDER Patrick Wolf är kanhända musikvärldens bäst Först måste jag berömma vem det nu än är som bevarade hemlighet i dagsläget. Åtminstone i målar The Twilight Sads omslag. Alltid är gjorda vår del av världen. Efter två strålande album i samma sköna stil som de illustrerade ”Duck är det fortfarande få som känner till denne and Cover”-instruktionerna, som spottades ut i exhibitionistiske electroglampopkung. The det stora landet på andra sidan Atlanten under Magic Position kan mycket väl ändra på det, 40- och 50-talen. Med andra ord steg-för-steg- den har allt. Det är långt ifrån en överdrift. instruktionerna som visade hur man skulle På en knapp timme samsas stråkkvartet- bete sig vid eventuella atombombsattacker. ter med elektroniskt oljud, poesi med ordlöst Helst skulle man, om man var barn, fort som berättande, glitter och glamour med nattsvart fan gömma sig under skolbänken. Det skulle mörker. I början känns de tvära kasten förvirran- tydligen göra susen. de, men med tiden blir det en extra dimension. Men det åsido, The Twilight Sad är inte bara Från euforiska titelspåret The Magic Position via snygga konvolut. Med bred skotsk dialekt (från energiska Accident & Emergency fram till den Glasgow mer precist) och drag av så väl My vackra och mystiska Marianne Faithfull-duetten Bloody Valentine som Mogwai och A Perfect Magpie (en sån röst hon har!). Circle har de funnit någonting eget, någonting Redan där känns det som att allt är draget vackert hårt och samtidigt behagligt virvlande, till sin spets – och då är halva skivan kvar. som man aldrig riktigt behöver ducka för. Augustine är kärleksfull och vädjande, Get Lost Anders Gustavsson plockar fram det leende som kom av sig några TYPE O NEGATIVE låtar in på skivan och Enchanteds cocktail- Dead Again kitsch ger den där behagliga magkänslan PLAYGROUND tillbaka. När systern Jo gästar på The Stars är 24 mars: Zarandea Type O Negative anses trots fyra års tystnad slutet nära, men jag vill inte att det ska ta fortfarande som gothkungar av vissa, med slut. Och själviskt nog vill en del av mig inte Sveriges första kvinnliga salsaband. De 12 medlem- allt vad det innebär. Man har ambitioner om att världen ska orka upptäcka den här hemlig- marna, som har rötter i Sverige, Argentina, Colombia ”bottenlös tyngd och vackra melodier”, precis heten riktigt än, samtidigt som få är lika värda som man alltid har haft. Det är så Type O Ne- framgång som Patrick Wolf. och Uruguay, mixar salsa med soul och funk. gative ska låta, det är så de alltid låtit, och det Den som förväntar sig samma sound som är så det låter nu. Denna mörka orkester från på debuten Lycantrophy eller uppföljaren Brooklyn hade sin peak med Bloody Kisses Wind in the Wires riskerar att bli besviken. och det är ganska uppenbart att de med Dead Kärvheten har slipats ner till en mjukare och 21 april: Party Puff People Again försöker återuppleva framgångarna och öppnare yta, men där under vilar samma närma sig soundet de hade då. En parodi på gamla Patrick Wolf. Ett fantastiskt sexmanna liveband som blandar samba- dem själva, skulle man kunna säga. För Type Emma Rastbäck O Negative borde insett för länge sedan att de NEIL YOUNG batucada med dansbeats som får en att skaka genom är ett 90-talsband, de når aldrig samma höjd Live at Massey Hall eller kvalitet igen, vi som en gång var positivt MAVERICK/WARNER ösigt lirande på percussion, samplers, moog-synth inställda till denna negativism har antagligen Neil Young är ju alltid Neil Young. Så jag vet gått vidare och upplever det hela som ganska egentligen inte varför jag känner mig lite och blås. krystat, eller rentav pinsamt, idag. kluven till den här plattan. Petra Sundh Inspelad live och akustiskt på Massey Hall i THE VIEW Toronto 1971. En Neil Young som bara haft en Hats Off to the Buskers solokarriär ett par år, och som fortfarande kan 19 Maj: Queen Etémé SONYBMG strö gyllene glitter av en romantisk ruralitet Engelsmännen får lyfta av sig hattarna för med bara en gitarr och en nasal stämma. En En tung solist som för tankarna till Aretha Franklin. dessa skottar. Detta unga gäng från Dundee Neil Young som fångar minuter och gör dem visar att det fortfarande går att göra intressant magiska i den i tiden så typiska, briljanta, Old Med en stor del Centralafrikansk musiktradition blan- brittisk pop. Dessutom är det snyggt och roligt. Man. En Neil Young som väl aldrig egentligen The View är stökiga, oförutsägbara men varit någon publikfriare av rang i mellansnacks- dar hon jazz, soul och gospel. målmedvetna. De har mycket gemensamt genren, men som här känns som en korsning med den inhemske fotbollshuliganen. En av blyghet och butterhet att det nästan känns skiva är egentligen ett för litet forum för ett skönt att den bevarats. Allt borde ju landa på band som The View. Gänget kommer främst till en summa av storhet, briljans – så där som Lördagar kl 20.30 - 02.00 Foajébaren, sin rätt på en scen, i en intim miljö. Hats Off to man minns att Neil Young kunde vara i stora the Buskers är nämligen fylld med röjiga bitar i delar under perioden. Göteborgs Stadsteater ingång via Berzeliigatan. Entré 60 kr. The Libertines anda. Men de har även en mjuk Jag börjar så smått tro att mycket beror på Entré konsertkvällar 150 kr. Ålder: 18 år sida. När bandet tonar ner sig upptäcker man att man minns saker som bättre och starkare att texterna är charmanta och smarta. än vad de var. Att de briljanta topparna, som Mikael Barani ju fi nns här, var så mycket mer briljanta än LUCINDA WILLIAMS mycket annat. Så att fastän det är bra låtar, West och bra framföranden, och goda minnen och LOST HIGHWAY/UNIVERSAL allt det där, så är det också ett bevis på att Göteborgs Stadsteater Lucinda Williams balanserar i vanlig ordning skillnaden mellan bra och medelbra låtar är precis på gränsen mellan country och så mycket större än man tror. Trist att upp- singer/songwriter och är kanske den starkast täcka, men också omistligt att höra höjdarna. BILJETTER 031-708 71 00 lysande kvinnliga stjärnan inom genren. Efter Magnus Sjöberg www.stadsteatern.goteborg.se 30 Groove 2 • 2007 Det gör ont när knoppar brista – dags då att välkomna det livsviktiga ljuset med spän- nande ny musik! Hänge dig åt att lyssna på Grooves CD#2. Vi serverar massvis av fräsch ny (svensk) musik året runt. För att få 10 nummer av Groove inklusive skiva hemskickad: betala in 319 kr på PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress. Välkommen i familjen! 1 Fiktion röst leverne till. Herregud vad peppad man 11 Mac Blagick Kärlekens problematik står på menyn: ”a pair Vardagspaus blir av Arlanda! Energi är den bästa drogen. Caligula Nightclub is more than two”. 22-årige Gustav Erik Lundh sitter i Västra www.myspace.com/ornsberg Mjukt rullande och dovt riffande heavy rock www.theelliots.se Frölunda och gör musik som är ”svävande som den gjordes på det flummiga 70-talet är vemodig med tema dröm/verklighetsflykt”. melodin för Mac Blagick. Bandets medlem- 15 Kyte Låttiteln är verkligen på pricken. Något vi alla mar härstammar från Mälardalen och debut- Peacemaker kan behöva gissar jag. Och med Fiktions hjälp plattan släpps i slutet av maj. Erotiken ligger i Melodisk och bräcklig popmusik, där en tunn får vi det. Vardagspaus är dröjande, spröd och luften, detsamma gäller gitarrsolon och högt gitarrslinga är röd tråd, serveras av kvartet- outsägligt känslig. Ger rysningar i nästan sju pitchad vibratosång – groovet är konstant ten Kyte med rötter i Mellerud. De smäktande minuter. och obevekligt. tongångarna på bandets debutplatta ligger www.fiktion.nu www.macblagick.com och väntar på release, singeln Peacemaker borde tills dess sätta månget hjärta i brand med sina söta harmonier. Smäktande är nog verkligen ordet. www.kyte.nu 2 Brett Anderson 7 The Tonic Bang Love Is Dead Safety Pin Allas vår kvidande gamle Suede-hjälte plutar Dessa fem tonårstjejer från Hultsfred upp munnen och poserar på nytt i fint skurna levererar en mix av Sahara Hotnights och kläder, dessutom till vackert storslagen musik Souls/Monkeystrikes – alltså aggressiv med texter om alldagliga mänskliga åkom- gitarrbaserad alternativrock med glöd som 12 Damned Dolls mor såsom kärlek. Vibratot i sången är intakt, drivkraft. Maria Stenströms sång funkar Wasted tillsammans med stråkarnas gråt gör det Love alldeles utmärkt över de vassa melodierna Målet för detta nystartade Malmö-band är Is Dead till en känslosam högtidsstund för och i de stora refrängerna. Tyvärr så behövs att sprida ”mayhem and destruction”. Det är oplastiga människor. nog bandnamnsbyte igen för att det ska lyfta väl alright. Men de säger att de vill definiera www.brettanderson.co.uk på riktigt. punken när den är som bäst, fast lyssnar 16 Streets of Mars www.myspace.com/thetonicbang man på Wasted tänker man bara på ett band: Taste 3 Joel Sahlin Guns’n Roses! Licksen är där, solona och den Med Moneybrother-stämma drar sångaren The Big Leap 8 Drunken Autopilot wailande sången likaså. Till och med koklock- Zizmond igång ångande Taste som handlar Sångaren och låtskrivaren Joel leder sin And My Heart Screamed No an. Välkommen till djungeln! om en superfräsch tjej. ”She wants me to Stockholmsorkester mot kontrollerat rockigt Ett långfinger i luften och sleazetuffa gitarriff www.damneddolls.com touch her like never before/taste her like territorium där steel guitar och piano får ta så är de igång – Hofors framtida glampunk- never again” fortsätter han och jag är fångad. stor plats i ljudbilden. Bandet låter som en storheter Drunken Autopilot. Det är pang på Värnamo-bandets alternativrock har intensi- lillebror till valfri amerikansk poprockartist rödbetan och ett jävla drag som bjuds från tet och coolness bortom rimliga gränser, det med hjärta, ryggrad och berättarambitio- början till slut. En CD med fyra rökare cirkule- kan bara betyda att genombrottet är nära. ner. De känns samtidigt ofärdiga med stor rar; den är tuffare än du, jag, Dregen och din www.streetsofmars.com potential och trygga i sitt uttryck vilket är en ölpimplande storebrolla tillsammans! kanonkombination. www.myspace.com/drunkenautopilot 17 Drillingholes www.myspace.com/joelsahlin Maybe 9 Tread New Traumas Trallvänlig powerpop från Jönköpingstrakten 4 Åsa Wännström & My Head har fina traditioner (The Cardigans), något The Caravan Band Ännu ett tveksamt bandnamn, men vad gäl- 13 Du Pacque kvartetten Drillingholes tagit fasta på. På God Is ler musiken läggs inga fingrar emellan. Infer- Sing Us A Lovesong Maybe är det somrigt, storblommigt och ”Norrländsk zigenarsoul med inslag av disco nalisk frijazzinspirerad galenpannestökrock Inledningen av Sing Us A Lovesong andas Love mysvänligt till max, framförallt Magnus och reggae”, så karaktäriserar Åsa sitt bands med sångerskan Britta Carlsson som Svengali Will Tear Us Apart, och bandets uppmaning Florins behagliga sång är tilltalande nu när sound. Medlemmar är en afroamerikansk med röstresurser liknande Björk. Attacken är till oss är att ”dansa lite”. Syskonbandet man anar knoppar i träd och mark. Så här ska basist, en finsk hårdrockszigenare på gitarr, gedigen. Andas får man göra efter 2.53 minu- Blackstrap går det än så länge bättre för, men livet vara! en dansbandstrummis och tre vita gospel- ter. Måste vara svårt överväldigande live. Du Pacque har en episk ådra som är svår att www.drillingholes.net tjejer på sång. Visst låter det spännande?! www.myspace.com/treadnewtraumas värja sig mot. När man dansar till Sing Us A God Is finns också i en längre version med Lovesong känns det tvunget att vifta med reggaeslut. armarna som en väderkvarn. www.myspace.com/asawannstrom www.myspace.com/dupacque 5 Trainspotters + Sci-Fi It’s Time Umeås unga partyrapppare Eric Hörstedt och Hannes Sigrell, aka Trainspotters, snackar här över jazziga beats med hjälp av Sci-Fi om vikten av efterfester. Otroligt tajt och smidig produktion bakom flytet vid micken som por- lar som en fjällbäck med Cristal. Bubblande och uppfriskande samtidigt som man blir 10 Kalla Kårar 18 Oriel Joans soft i sinnet. Zombie Town Disco Knuckles Whiten www.trainspotters.se Med Reeperbahn-ljudestetik (fast utan 14 The Elliots Vidsträckt och bredpenslad popmusik letar syntar!) och mässande sång gör Kristian- Catch My Fall sig inte alltid ut till den breda massan lyss- 6 Örnsberg stads-kvartetten Kalla Kårar (riktigt rysligt Förr kallade dessa fyra killar sig Beep, nu nare, får hoppas detta inte gäller Oriel Joans. Arlanda bra bandnamn!) i Zombie Town Disco dansant släpper de sin debutplatta och då heter de De är en svensk-finsk kvintett med finkäns- Johan Ragnarsson ger Hägersten en behövlig nutidsdisco grundad i punkrocksvängens The Elliots. Plattan Catch My Fall spelades in liga små melodier bakom skönt trippande uppglamning, men än så länge finns bara samhällskritik. Deras fyrspårs-EP innehåller i Charlie Storms studio på Hisingen och ban- och nynnande sång. Utan stora gester, men fyra Örnsberg-låtar. Hans totalcharmiga mer underhållande och tänkvärd punk utan dets mogna, berättande version av rock står med stor värme och innerlighet satsar de på dansfrenesi sprudlar av ungdom, djupa klun- skrän. Punk med ambitioner och stake. stadigt, det tyder engagerade titelspåret på. sig själva. kar på dyra drinkar och annat som hör glamo- www.kallakarar.se www.myspace.com/orieljoans www.groove.se 31 www.sonyericsson.se/walkman Jag vår låt Nya Sony Ericsson W880i är världens tunnaste Walkman®. Den rymmer bl.a. 900 låtar, 3G, TrackIDTM, 2,0 megapixelkamera, flight mode och videotelefoni. Allt logo and symbol are registered trademarks of Sony Corporation. registered logo and symbol are ® under ett 9,4 mm tunt skal. The WALKMAN Groove 2 • 2007 / övriga recensioner / sida i Skivor amerikansk småstad, en London-källare eller Tida- honom med bland stilbildarna i The Essential Blues holm. Lågmäld, gitarrbaserad popmusik är så gott Archive som serien kallas. 2PAC som densamma världen över. Mathilda Dahlgren The Prophet Returns Skivan som helhet är en spretig historia, en BISON DEATH ROW/BORDER handfull lugna låtar, ett par punkosande utfl ykter Sanningen om sanningen Skivbolagsbossen/benknäckaren Suge Knight äger och lite lo-fi -dist. Det känns lite svårt att försöka följa TRAPDOOR/SOUND POLLUTION tydligen fortfarande rättigheterna till ett gäng av en röd tråd genom Bad Apples elva låtar och förstå I gränslandet mellan punk och hårdrock kan Bison 2Pacs låtar eftersom han fortsätter att pumpa ut det sammanhang som ändå skymtar emellanåt. säkert vara kungar. Med texter på svenska påminner dem via sitt gamla bolag Death Row Records. Det är Det dominerande drömska soundet med svävande de helt klart om sina andra svenska kollegor, Charta enda kommentaren man kan fälla över The Prophet orglar och monoton röst är ytterst behagligt och 77, Coca Carola och så vidare, men med lite tyngre Returns. Utöver att 2Pac var en exceptionell talang. lugnande, men tappas här och där bort och kvar basbaserad riffrock drar de lite mer åt den hårdare Gary Landström fi nns lyssnaren, vilse i skivan. Fast så länge man har skolan. Tyvärr tröttnar jag ganska fort på svensk IV THIEVES Landscapes som en trygg hamn kring mitten så får sång av just det här slaget, det är ganska fokuserat If We Can’t Escape My Pretty resten vara hur förvirrande det vill. Det fi nns alltid på texterna, som ibland kan vara något kryptiska. ONE LITTLE INDIAN/BORDER en fenomenal låt att falla tillbaka på. Musikaliskt är det riktigt medryckande och bra, så Jag förstår att Mats Olsson, den gamle rockräven Emma Rastbäck pass bra att jag faktiskt blir lite besviken och irrite- till journalist, tycker om Nic Armstrong och hans IV BASSNECTAR rad på att jag inte kan fördra sången. Thieves. Det handlar verkligen om snövit pop och Underground Communication Petra Sundh rock med rötter, riff, attityd och läckra refränger OM/BORDER BLEUBIRD och ibland blandar Nic Armstrong in och annan En stenhård blandning av dubstep, rap, drum’n’bass RIP U$A (The Birdfl eu) söt ballad. Ja, allt är som skräddarsytt för Mats och en rad andra genrer. Med över 150 livespelning- ENDEMIK/DOTSHOP.SE Olsson och hans gelikar. Det är tidlöst, charmigt ar per år vet Bassnectar hur man håller intensiteten Manglande hardcorelåt och sprängfullt av melodier. Är det något IV Thieves igång. Musiken frustar och manglar. Rappen spottas som öppningsspår? Ja. har är det känsla för harmonier och just melodier. ut och det känns inte som om en ångvält kör över Trista osvängiga rytmer? Min värld ställs inte på ända, men det är en skönt dig framför stereon – utan en hel pluton ångvältar. Jepp. Skrikigt trist rap sorglös platta. Hårt och rakt i ansiktet, men utan att glömma att utan nyanser? Mmm. Apropå skåningar vill jag bara passa på att slå musik ska svänga, gå att dansa till och driva ut alla ”Engagerade” texter? Ja- ett slag för hopplöst underskattade The Men med nödvändiga demoner. visst. Skrytiga texter om gamle The Sinners-sångaren Sven Köhler i spetsen. Mats Almegård hur engagerad rapparen Deras Return är en fantastiskt skön 60-talsretroplat- BIG BILL BROONZY är? Gissa. Det här är den tristaste, mest förutsägbara ta som aldrig blir tårfyllt nostalgisk utan bara full av Volume 1 – The Pre-war och menlösa indiehiphop på länge. attack, refränger och kärlek till enkla och klockrena Years Själv rappar Bleubird att detta är ”music you popdängor. Sven Köhlers röst är förresten inte alls Volume 2 – The Post-war can’t dance or fuck to” och att det enda han lyssnar olik Nic Armstrong. De har samma kaxighet, samma Years på är radiokanaler som kör rock – men sluta med obekymrade sätt att ta sig an det de sjunger. Jag tror JIMMY REED hiphop då för helvete! också att de kan ha en och annan skiva gemensam i Ain’t That Lovin’ You Mats Almegård sina skivsamlingar. Baby BLISTERHEAD Martin Röshammar RAY CHARLES Under the City Lights AMANDINE The Soul of a Man ALLEYCAT/SOUND POLLUTION Solace in Sore Hands SRV/PLAYGROUND På de tre första spåren, Coldhearted Girl, Devotion FATCAT/BORDER Den som vill introduceras i bluesens rika källa, eller och Falling går Skövde/Falköpings-bandet Blister- När man inte tror att det kan bli så mycket bättre den som spelat sönder sina gamla vinylplattor, har head igenom sina infl uenser; Randy, Weezer, Clash låter sig en magiskt vacker fi olslinga höras. Det nu ett ypperligt tillfälle att tillfredställa sina musi- och The Pogues. Det blir i mitt tycke rätt mastigt. är skivans sista låt och jag önskar plötsligt att det kaliska begär. Det brukar krylla av samlingar med Hittar inte tråden. Fast jag vet att den fi nns där. här aldrig tar slut. Ett vemod framfört med en bluesartister, ofta med samma uttjatade låtar som Under the City Lights blir inte en fullängdare utan nyanserad Belle and Sebastian-liknande ljudbild är dyker upp om och om igen. Men här har gamla hits en samling låtar utan sammanhållning. Bra låtar i ett vemod jag gärna kan leva med ett bra tag in i och mindre kända låtar kombinerats till en serie och för sig men ensamma. Mitt tips är att sålla. Sålla framtiden. Olof Gidlöf och hans band förtjänar utan högst ”levande” skivor, trots att artisterna själva bland stilarna, Nu är ju inte punkrock astrofysik tvekan betydligt mer uppmärksamhet, men med är döda – Jimmy Reed och Big Bill Broonzy sedan precis. Blisterhead gör sin punkrock rak, enkel och Solace in Sore Hands har jag svårt att se att den inte omkring 50 år tillbaka, medan Ray Charles fi ck vara trevlig. Men det är de olika kryddorna som förvirrar kommer att komma rätt så omgående. med lite längre. Alla tre lever de dessutom vidare mig. Jag är en enkel snubbe. Det räcker med en om Anders Gustavsson genom oändliga antal covers. den används på rätt sätt. Odla Pogues-ådran, den ANNEMARIE Av Big Bill Broonzy har man gett ut två skivor, känns i mina öron så pass gammal att den är fräsch Abc On TV en från tiden före kriget och från tiden efter. Det igen. Ser fram emot nästa folkpunkskiva. MUSIC IS MY GIRLFRIEND/PLASTILINA råder en uppenbar skillnad mellan dessa två. Den Per Lundberg GB När denna indonesiska indiepopdebut hamnade i första är präglad av enkel, ursprunglig countryblues BLOWFLY min ägo fi ngrade jag nyfi ket på pressmeddelandet. medan den senare känns mer jazzig med tillagda Punk Rock Party Exotiskt var ordet. Jag fi ck uppenbarelser av lju- blåsinstrument. Broonzy har ofta politiska budskap ALTERNATIVE TENTACLES/SOUND POLLUTION dande små gonggongar som blandades med näpna i sina texter, där han tar upp allvarliga tema som Efter att ha lyssnat igenom den här smörjan en enda barnkörer och någon bambuxylofon, allt med en rasdiskriminering. gång blir jag nästan panikslagen over vetskapen om härlig indievibe och snygga asiater. Döm därför Jimmy Reed däremot har en helt annan framto- att jag antagligen kommer att behöva lyssna igenom av min besvikelse när första låten spelas upp och ning. Han blev anklagad för att vara en usel musiker det igen, för att ge det en andra chans. Vi har här en känns lika exotisk som Kalles kaviar. Jag får reda som till och med glömde sina egna texter, på sin tid. samling klassiska punklåtar, som blivit omskrivna av på att Annemarie tydligen diggar svensk indie och Det ryktas om att hans fru fi ck sitta och viska textra- denne Blowfl y, ett pornografi freak som tidigare syss- får lägga mina gonggongdrömmar åt sidan för lite derna till honom när han sjöng. Även hans speciella lat med den smutsigare sidan av rapmusik. Allt är traditionell indiesötma. sätt att spela munspel, med stativ, vilket Bob Dylan en extremt infantil orgie av pornografi humor, med Detta är hardcoretrallpop, koncentrerad twee senare anammade, ansågs banalt. Men jag anser låttitlar jag inte ens tänker citera. Inte ens att stor- med gulligt tafatta kärleksförklaringar, sommar, att han är den absolut starkaste av dessa tre med heter som Jello Biafra ger sitt erkännande genom att pasteller och stämsång. Faktum är att det är så glödande munspel och stor inlevelse. Han är också gästmedverka på spåret R.Kelly in Cambodia (japp, koncentrerat att när de spröda rösterna sjunger ”so en av de mest säljande bluesartisterna någonsin en ”cover” på Holiday in Cambodia) kan göra det ens in love with you” och ”it’s a nice day for loving” för och anses som grundaren till Chicago-bluesen. Reed en gnutta respektabelt. Kanske är jag mossig, men andra, tredje och fjärde gången börjar man längta är ett utmärkt exempel på att blues inte går ut på jag har svårt att förstå humorn i det hela. efter lite stuns. att spela skickligt utan att främst ha ett uttryck och Petra Sundh Tyvärr lyfter inte debuten från skvalmusik till känsla som når fram till lyssnaren. Det är nästan COCTEAU TWINS något som berör, men är asexuellt och fumligt lättare att spela ”duktigt” än att få fram den rätta BBC Sessions kärlekstrallande din melodi är du in for a treat. primitivt råa känslan – att kunna göra något eget av BELLA UNION/BONNIERAMIGO Nina Einarsson de få ackorden. Bluesen har en del gemensamt med Ah, gamla Cocteau Twins. Den mjuka episka pop- BAD APPLES punken på den punkten. Det ska vara ruffl igt och gothen. Måste erkänna att jag inte trodde att jag When Colours Become Day And Night skitigt, precis som Jimmy Reed. ändå saknad dem som jag inser när jag hör den här SEKSOUND Ray Charles är den av de tre som är mest känd dubbeln. Inspelad 1982, -83, -84 och 1996 trodde Estland är inte känt som någon stor popnation. för allmänheten, Polarpristagare och gigant inom jag också att jag skulle föredra de ljudmässigt mer Faktum är att jag inte kan nämna ett enda estniskt såväl soul som jazz och blues, så han behöver ingen klarare inspelningarna från 90-talet, men inser när popband på rak arm. När jag så först hör Bad närmare beskrivning. Han dyker till och med upp jag hör dem att de blev ju så fruktansvärt mycket Apples debutalbum When Colours Become Day And i rena samplingar i dagens hitlistemusik. Även om tråkigare efter typ 1990. För även om trummaski- Night förväntar jag mig något utöver det vanliga, det redan fi nns en uppsjö samlingsskivor med Ray nerna ger det dova indiepopsoundet man ibland men icke. De hade likaväl kunnat komma från en Charles känns det oundvikligt och nödvändigt att ha kan slita sitt hår i desperation över, kommer man Groove 2 • 2007 / övriga recensioner / sida ii inte ifrån att det var på 80-talet de gjorde låtar som Rewind och Too Late. På minuskontot ligger en Disco. Kanske inte något av hans starkaste spår, men man kunde fylla hela sin själ med, som man kunde demodoftande ljudbild som ger ett ofärdigt intryck rejält kul. fylla hela sitt liv med och för. Även om arrangemang och delar av låtmaterialet håller inte riktigt för en Givetvis är the usual suspects med; som Sascha och sound känns så trist och trådigt lyser alltid låtar- större satsning. Som egenutgivning är det ändå ett Funke, Paul Kalkbrenner och Modeselektor. De två na fram med en omisskännlig lyster, med en klarhet trevligt minne att köpa med sig hem efter någon förstnämnda gör mig lite besviken, de har nått så som ger tröst i de mest svåra stunder. Okej, jag inser spelning. mycket högre tidigare, men Modeselektors Untitled att det är lika delar nostalgi som nyupptäckande, Roger Bengtsson är galen raggamuffi ntechno utan en allvarlig min. men kan något av dem drabba mig, är jag säker på JILL CUNNIFF Labelchefen Ellen Allien själv bidrar med en fi n att det kan drabba någon annan. Det måste det. City Beach remix på Safety Scissors Where is Germany And How Magnus Sjöberg DOTSHOP.SE Do I Get There? och fortsätter pumpa ut bra låtar COMTRON Hon sjöng i ett av mina favoritindiepopband från tillsammans med Apparat i Red Planets. Ytterligare Follow the Money 90-talet, Luscious Jackson, som sakta dalade in i ett styrkebevis från Berlin alltså, även om hela RUSH HOUR/PLAYGROUND glömskans träsk, nu är det dags för solodebut från samlingen inte känns rakt igenom bra. Att följa stålarna är inte den säkraste vägen om man Jill Cunniff. Och City Beach är ett visslingssött litet Mats Almegård vill skapa musik med substans. Bas Bron och Rimer popförsök där Jill inte vill släppa indiestämpeln helt DIVERSE ARTISTER Veeman vet säkert det där. Deras ironiska skivtitel men ändå försöker tralla på mot de stora lyssnings- Pop Punk’s Not Dead har inte mycket att göra med den undergrounde- skarorna. Att musiken inte blir varken hackad eller GO-KART/IMPORT lectro de skeppar ut i världen. Eller så har det det. malen gör City Beach till en lättglömd parantes i Vi har alltså här en samling, en diger sådan, med I vilket fall som helst är det här rätt oengagerande musikhistorien. Men cool röst har hon fortfarande. pop-punkband från hela världen. Alltifrån lite mer electro som stampar på stället. Inte särskilt innova- Gary Landström kända akter som The Queers, Spitgun, The Parasites, tivt eller annorlunda. Vi har hört det förut. GUNNAR DANIELSSON till i princip helt okända. Naturligtvis är materialet Mats Almegård September i byn extremt ojämnt, en del håller hög kvalitet, andra THE CONCRETES ELOVISA sämre. Helt naturligt med tanke på att det är 30 Kids Nej, Gunnars tid är förbi – hans småfi luriga texter band som slåss om uppmärksamheten. Men som PLAYGROUND gav oss hits som Ishockey & fotboll och Som som- helhet är det en rolig genomlyssning, speciellt med De fi ck sina instrument stulna på turné, deras maren för sisådär 200 år sedan och som ledare i tanke på alla olika nationaliteter som uppvisas; sångerska Victoria Bergsman hoppade av ett tag Ensamma Hjärtan var han klockren. Men 2007 fi nns Japan, USA, Italien, Tyskland och så vidare. Det är därefter och säkerligen tvingades de gå igenom ingen naturlig plats för honom, till och med Gil- pop-punk från hela världen, och en ganska kul idé. diverse andra eldprover. Det sköna är således att lestugan i Göteborg har slagit igen. Gillar man trallpunk kommer man upptäcka mycket veta att indiepopparna i The Concretes, trots alla September i byn är en överrimmad platta för rik- nytt här, helt klart! motgångar, uppenbarligen lyckades komma ut på tigt boogie-gamla rockdiggare. Finns de ens längre? Petra Sundh andra sidan med en bibehållen lekfullhet. Gary Landström DRAGONTEARS EP:n Kids bådar gott för framtiden, även om det DAVENPORT 2000 Micrograms From Home vore fel av mig att säga att Bergsman inte på något Slow Town BAD AFRO RECORDS sätt saknas. En sådan skör och till synes väldigt fi n TRANSISTOR MUSIC/BONNIERAMIGO Namnet Dragontears får mig direkt att nästan sätta person och samtidigt utomordentligt säregen sång- Flera gånger under lyssningarna av Davenports skiva tandställningen i halsen av rädsla för att detta ska erska saknas förstås alltid. Men det fungerar liksom kommer jag på mig själv med att tänka på Nicolai vara något i stil med Dragonforce, överpretentiös helt okej ändå, så har man gillat The Concretes förut Dunger. Inte underligt, musiken påminner väldigt skitmetal med mer fötter i 80-talet än någon ens fi nns det ingen anledning att sluta nu. Men håll mycket om det Nicolai tidigare gjort och dessutom hade när det begav sig. Men ganska snart står vid sidan av bandets kommande fullängdare även är det han som producerat danska Davenports de- det klart att det här rör sig mer om en återblick gärna utkik efter Taken By Trees debutalbum. Det butskiva, Slow Town. Man kan inte undgå att Nicolai mot 70-talets psykedeliska avdelning, med några är Victoria Bergsmans nya projekt som av de släppta haft ett fi nger eller två med i spelet. Red Summer fi ngrar i dagens elektroniska ljudvärld. Det slingrar demolåtarna att döma kommer att bli både avskalat och Country Love Song är otroligt bra. Nicolai själv sig fram på ett lagom fl ummigt manér, drar i små och smått fantastiskt. Så med facit i hand kan man säger att han älskar det. Att melodierna påminner nostalgitrådar, samt varvar med små överrask- nog konstatera att det säkerligen var en smärtsam om hans egna men att de är mer ”catchy”, vilket ningar i form av aha-upplevelser. När andra spåret skilsmässa för Bergsman och The Concretes men jag mycket väl kan hålla med om. Bra catchy bör Borderline traskar igång efter den harmoniska dessbättre en med vettigt utfall för båda parter. kanske tilläggas. Sångaren och låtskrivaren Brian öppningslåten Microdof får man till och med en Anders Gustavsson Mathiesens namn är något att lägga på minnet helt liten ingivelse till att börja dansa. Det hela ger en RY COODER enkelt. skön, psykedelisk känsla, de genererar i alla fall hos My Name is Buddy Alessandra Johansson Cavalera mig en stämningsfull och lite mystisk atmosfär, och NONESUCH/WARNER DINOSAUR JR. jag är faktiskt lite förvånad själv över att jag faktiskt Man vet väl egentligen Beyond gillar det, riktigt mycket. aldrig var man har Ry PIAS/BORDER Petra Sundh Cooder numera, om Med tanke på att Beyond markerar ett kvarts sekel EMILIA man någonsin gjort för bandet kan det vara dags för gänget att döpa om Små ord av kärlek det. Men oavsett vilket sig till Dinosaur Sr. Faktum är att det denna gång är BONNIERAMIGO projekt han gett sig in i det förhistoriskt ursprungliga medlemmarna som Big Big World - Emilia har man alltid kunnat hittat tillbaka till varandra. J Mascis, Lou Barlow har gjort ett album med lita på att det gett och Murph har återigen slagit sina påsar samman. svenska låtar. Och titlar något av hög kvalitet, och något som man förr eller Fansen måtte dregla av lycka. såsom Var minut, Lär senare kommer att kapitulera inför. Egenheten och Det veteranerna nu klämmer ur sig består mig att älska, En sång förmågan att förmedla det på ytan vardagliga, men naturligtvis av mängder med fuzz-dränkta gitarrer om kärleken och Fotspår ofta undanskymda, på ett sätt som visar på och som skruvar sig genom skivans elva låtar. Själv är jag i snön kanske säger en tyder på passion inför uppgiften, inför musiken. Och väldigt trött på just dessa partier och välkomnar sa- del om genren hon valt. om man vill, kan man säga detsamma nu, med den ligt de låtar där gitarrsolona tar ett steg tillbaka. Ta Det är lika lättsmält som de schlagerlåtar som aldrig enkla skillnaden att musiken är lite… ja, tråkigare. exempelvis Back to Your Heart där J Mascis sömniga går vidare till fi nal. De som bara är en upprepning Oftast bottnad i en hybrid av brittisk och ameri- röst glänser med all dess melodiska briljans. på de som var med förra året, och förra igen, och kansk folk, men alltför ofta utan originalitet, utan Beyond är även de tuffa riffens skiva. Pick Me Up som får vara med bara för att sådana låtar ”ska” det där undanskymda. Istället ligger fokus mer på låter som något ur Neil Youngs stökiga repertoar. vara med. Liksom man ”ska” ha med någon grupp texten, på berättelsen; om förändring, förfl ytt- Överhuvudtaget vilar samma tidlösa anda mellan med unga killar som försöker sig på att rappa, och ning, otrygghet – resandet och målsökandet. Den Dinosaur Jr. och Neil Young. Ålder har inget med något band med etno-stuk. amerikanska arbetarhistorien. Och där är det lätt rock att göra. Men trots att låtarna på Små ord av kärlek går att hitta paralleller till skivans huvudperson, katten Mikael Barani in genom ena örat och ut genom andra tror jag Buddy; i metaforer, i det allmängiltiga, det histo- DIVERSE ARTISTER med all säkerhet att singlarna kommer hamna på riska. Men man kommer dock inte ifrån att det rent BPC Camping Compilation 03 Svensktoppen och Emilia kommer säkert att sälja en musikaliskt tyvärr känns som lite för stor brist på BPITCH CONTROL/IMPORT hel del skivor, för det är så det är. Men likväl kom- originalitet, lite för stor brist på det man förväntat Treårsjubileum för Bpitch Controls årliga cam- mer både hon och skivan vara glömd om fem år, för sig, även om man lärt sig att låta bli, för att man ska pingäventyr där de samlar sina artister och några det här så banalt och tråkigt man inte tror att det är ta till sig den som man borde en Ry Cooder-platta. inbjudna tältgäster. En sådan gäst i sällskapet, Jah- sant. Magnus Sjöberg coozi, får inleda samlingen med lekfull rap i BLN. Linda Hansson CORROSIVE SWEDEN Redan där anar man att Bpitch inte tänker bjuda ENDWELL Wanted på sin gamla vanliga godispåse: mindre hårtslående Homeland Insecurity EGENUTGIVNING techno och mer lattjo bland maskinerna. Tomas VICTORY/BORDER Hårdare rock med spänningsfaktorer som groove, Andersson är aldrig rädd för en dos galenskap och Välskriven så kallad screamo-metal, med lite för tempoväxlingar och bra melodier på pluskontot. skruvar fram sin knäppaste låt på länge med Go to höga ambitioner. Homeland Insecurity är fullspäckad Det manifesteras till exempel i låtar som Torture, med bra låtar, framförda på ett ytterst mystiskt sätt. Groove 2 • 2007 / övriga recensioner / sida iii Det känns som de försöker tilltala lite för många Efter första skivan Miami gjordes ofta jämförel- sen (Metallica) som stått för mixningen har säkert olika stilar, man blandar brutal skriksång, med sen med The Postal Service och den håller väl på potential i fl er länder. lite sporadiska dubbeltramp, med en skönsjung- sätt och vis än. Åtminstone om man säger att The Go Roger Bengtsson ande emo-kille, snygga melodier och blytunga riff. Finds Stars on the Wall är en betydligt sämre variant HEAVÏNESS Ungefär som att baka en tårta innehållandes massor av Postals Give Up. Heavïness av goda ingredienser som grädde, jordgubbar, Anders Gustavsson EGENUTGIVNING vaniljkräm, köttfärssås och gorgonzolaost. Jag är THE GOLDEN DOGS Jag ska vara helt ärlig. inte så säker helt enkelt på att de metalmänniskor Big Eye Little Eye Jag har inget som helst de tilltalar med sin musikaliska tyngd uppskattar PLAYGROUND till övers för shoe- de mer melodiösa ”snälla” partierna, lika lite som Med sina godisliknande gaze. Heavïness spelar emopersonligheterna tar till sig dubbeltrampen. 70-talsfärger och este- shoegaze. För mycket av det goda blir oftast bara rörigt, up- tiskt korrekta mönster Gitarrväggarna ger penbarligen. är det faktiskt Big Eye mig olustkänslor, den Petra Sundh Little Eyes omslag som mumlande sången som RICHMOND FONTAINE bäst kan beskriva ka- låter som en Pete Doherty i slowmotion färgar min Thirteen Cities nadensiska The Golden själ beige och låtarna som blandas samman till en EL CORTEZ RECORDS Dogs. Gult, rött och svart massa får mig att med fl ackande blick längta Trots att han släppt två av 2000-talets mest kriti- grönt står för intensitet, kaxighet och barnsligt fl um. efter ett elavbrott. Musiken andas blekgula tapeter, kerrosade album inom americanagenren så står Många gånger funkar det alldeles utmärkt, Never Trainspotting och sunkiga kreddhak med fulsnygga Richmond Fontaine fortfarande i skuggan av mer Meant Any Harm är en sådan låt som enkelt leker människor som du beundrar men är lite rädd för. kommersiellt gångbara namn som Ryan Adams och sig fram med barnsliga men ändå smått geniala Jag gillar Trainspotting, men kommer fortfarande My Morning Jacket. Men när det nu är dags för det blippande melodier, eller Strong som bubblar av ihåg besvikelsen då jag lånade soundtracket, det var sjunde studioalbumet så känns det som om man studsande kärlek. Det är dock när The Golden Dogs helt enkelt för mycket psykedeliasvammel för mig på äldre dar gått och blivit lite kommersiella. Och intar sina ösiga rockposer som vi inte fåndansar att ta in. för en gångs skull känns det som ett positivt steg längre, utan förvånat stannar upp för att äcklas Men lyss ej till en hater, för er som går igång på att ta. Bra musik behöver inte alls vara så introvert av gubbiga ölhävarrocksvibbar. De stapplar sig Velvet Underground och allmänt skobetraktande och svår, snarare är det enkla oftast det vackraste. igenom skramliga Saints at the Gates, en hyllning fi nns säkert en del att hämta. Dessutom rubrice- Sångaren och textförfattaren Willy Vlautin står på till att spela live med krystad allsångsrefräng och ras tydligen detta album som ”dansinbjudande gränsen till att få sitt genombrott som seriös förfat- irriterande plattityder. shoegaze” av sina upphovsmän. Hur det kan vara tare och han har verkligen förmågan att berätta Det är synd, för annars är The Golden Dogs de möjligt är för mig en gåta, men fråga de snyggläs- historier. För det är detta Thirteen Cities handlar där färgglatt klädda människorna på klubben som kiga typerna med Joy Division-tröjor så kan du nog om, historieberättande till musik. Lite som att ha dansar som idioter men verkar ha så roligt att du få svar. de gamla västernfi lmerna från 60-talet på CD-bok inte vill göra annat än att joina. Och det är klart att Nina Einarsson liksom. Jag sätter mig i favoritfåtöljen och låter du får. KIERAN HEBDEN AND STEVE REID Willy och hans band ta min fantasi långt, långt Nina Einarsson Tongues bortom horisonten. Thirteen Cities är resultatet av GREEN PITCH DOMINO/PLAYGROUND bandets roadtrip genom Arizona där varje ny stad Ace of Hearts Efter förra årets The Exchange Sessions vol. 2 fortsät- man passerade genererade i en låt till plattan. Och RYKODISC/SHOWTIME ter Kieran ”Four Tet” Hebden att mixa sin elektronik det känns också i form av att man lyckats få till ett Green Pitch har åstad- med jazztrummisen Steve Reids intrikata spel. Precis jämnt album där låtarna går in i varandra. Som kommit en popskiva som på de två tidigare mötena är musiken inspelad en tågresa genom ett glödande prärieland. Här med sorgsna underto- i realtid, utan omtagningar och editeringar. Men fi nns inga spår som sticker ut, men alla håller en ner, fullspäckad med Tongues bryter av från de tidigare mötena. I stället genomgående hög kvalitet. Mitt hjärta har redan stämsång, akustiska för långa musiksjok handlar det här istället om tio kapitulerat. gitarrer och melodica. låtar som känns mer tyglade och hårdare hållna än Thomas Rödin Medan vissa låtar är tår- de tidigare improvisationerna. GLORIOUS BANKROBBERS drypande intill gränsen Steve Reids CV rymmer samarbeten med både The Glorious Sound of Rock’n’Roll för osmaklighet (dock inte över den!), är andra ljusa Miles Davis och James Brown så det är logiskt att SWEDMETAL/SOUND POLLUTION och hoppingivande, upplyftande. Så balanserar sig låta honom bli den drivande musikaliska motorn. Hand i hand med resten av världens 80-talsrevival Green Pitch fram genom tolv spår och lämnar efter Det är nämligen rytmerna och trummorna som har också glamrocken funnit nya marker att erövra. Diner lyssnaren ensam i världen, som med ens ter är mest engagerande och inspirerande. Kieran Glorious Bankrobbers fyller ut luckan som antag- sig stor och skrämmande när musiken tystnar. Hebdens elektroniska ljudmattor fungerar som regel ligen inte ens varit tom, fl er sleazeband behövs I sina bästa stunder rör sig detta danska famil- bra, men ibland blir de påfrestande kakafonier tydligen alltid, och nu är dessa Sollentuna-rockare jeband i gränslandet mellan Saturday Looks Good utan riktning, som i Brain. Tack vare Reids rytmer tillbaks efter hela 15 års tystnad. Bandet släppte sin To Me och ett mycket melankoliskt Jayhawks. I sina är ändå Tongues en intressant skiva som låter mer första platta 1983, och har en diger karriär bakom sämre stunder är de bara snäppet efter. kraut än jazz. sig. Emma Rastbäck Mats Almegård På The Glorious Sound of Rock’n’Roll har de HANNA LITEN HELIGOLAND lyckats med konststycket att låta sin erfarenhet Me Against the World A Street Between Us återspeglas i en snygg professionalism, utan att FASHIONPOLICE RECORDS OCEAN MUSIC/PLAYGROUND för den sakens skull få allt att låta mossigt. Det Jag har lyssnat på Hanna Litens fyraspårs-EP ungefär Det australiensiska ban- kunde lika gärna komma från ett gäng 22-åringar 30 gånger, och då på titellåten dubbelt så många. det Heligoland ligger med koll på läget, helt enkelt. Det fi nns ju alltid De fyra låtar som fi nns med på EP:n ljuder vacker precis som Tara King en risk med återföreningar att man hör lite för väl pop i Brita Perssons stil. Inte mycket behöver sägas Th. och Junetile på Tou- att de harvar i samma spår som de gjorde för 20 år egentligen. Hannas röst är bra, Hannas bakgrund- louse-baserade bolaget sedan, men det här imponerar. Dessutom innehar skilles röst är bra, Hannas EP är bra. Minst sagt. Då Ocean Music. Och precis Glorious Bankrobbers något som jag ofta eftersöker hennes fullängdare släpps kommer jag att hänga på som de andra är det ganska kraftigt hos dagens sleazeakter – en stor låset. Jag hoppas att vi ses där. lågmält, drömskt och portion självdistans och humor, mitt i all tuff Alessandra Johansson Cavalera ganska sorgligt som gäller. De tre delar också sam- rock’n’rollattityd! HARMFUL ma problem. De kan knepen, de vet vad de vill göra Petra Sundh 7 med sin musik, skapa stämningar och bygga upp en THE GO FIND KOOLARROW/IMPORT egen liten ljudvärld. Men även Heligoland saknar en Stars on the Wall Harmful släpper efter viktig ingrediens eller talang. Det hjälper inte hur MORR MUSIC/DOTSHOP.SE 15 år sitt första album väl man än kan sin genre, hur skickliga man är på Belgiens motsvarighet till svenska The Embassy fi ck utanför hemlandet att knåpa fram en mörk, atmosfärisk ljudbild om mig att slumra rätt så fort. Det var dumt, med tanke Tysklands gränser. Ti- det inte blir så mycket mer. Det är vackert, ömtåligt på att jag gett Dieter Sermeus tidigare enmansband teln är en fi ngervisning och fi nt på alla sätt men det måste fi nnas melodier i uppdrag att hålla mig vaken medan jag försökte om hur många tidigare bakom allt det andra. Men melodierna skriker med köra bil mitt i natten. I sista stund hann jag dock skivor de hunnit med sin frånvaro här. Det puttrar mest på. Synd. slänga in The Killers nya och kunde med den betyd- och det är en smula Martin Röshammar ligt rockigare öroninjektionen undvika diket. märkligt att de behållits inom landsgränserna så HELLOWEEN Nej, det här är ingen skiva som får dina ögonlock länge. I alla fall om de även innan levererat klädda Keeper of the Seven Keys – The Legacy – World Tour att stiga mot skyarna, men som en ganska så harm- kort som Old Mistake och Recipe. 2005/2006 lös vän just när du vill somna fungerar den skapligt. Alternativ rock med ett ytskikt av metal med SPV/PLAYGROUND Tre låtar (Beautiful Night, New Year och 25 Years) får Billy Gould (ex-Faith No More) både som producent DVD-utgåvan av The Legacy Live har, förutom mu- dig garanterat att sväva så där äckligt sött på mol- och nytillkommen medlem och Flemming Rasmus- siken, lockbeten i form av en trekvarts roadmovie nen. Resten kan man diskutera fram och tillbaka. och ungefär lika många minuters intervjuer. Det Groove 2 • 2007 / övriga recensioner / sida iv problematiska består i att av den grundstomme GRETA KASSLER mina öron blir det för smörigt rent sångmässigt, hur som Michel Kiske, Kai Hansen och Michael Weikath Miss Universum fi na en del texter än är, och det stör mig. Nej, skala utgjorde är bara den sistnämnde kvar i sättningen. BUZZBOX/SOUND POLLUTION bort utsvävningarna och gör om. Och glöm inte att När låtar från samliga tre The Keeper of the Seven Den här skivan får mig att önska att jag var 17 år tillsätta lite fl er stråkar och krydda lite extra med Keys ställs jämte varandra blir det tyvärr ganska up- igen. Jag vill gå på gymnasiet och dricka folköl. Ha gitarriffen för säkerhets skull. penbart att storhetstiden numera ligger en bra bit snedlugg och dra Converse-skorna längs en grusplan Anders Gustavsson bakåt i tiden. Det må vara hur bra kvalitet som helst för att de ska se nedgångna ut. DAWN LANDES på inspelningar, ljussättning, kameravinklar och så Greta Kassler doftar Ebba Grön, Imperiet och Dawn’s Music vidare, samtliga låtar jag verkligen gillar – och det Dia Psalma. Politiska texter som ironiserar över OCEAN MUSIC/PLAYGROUND fi nns ett helt gäng här – vill jag helst inte höra med vår blå regering. Ett argt Greta Kassler bjuder på Dawn Landes har en stämma som snarast påminner Andi Gers Deris bakom mikrofonen. fem punkiga låtar. I låten Manselit sjunger bandet om Dolores O’Riordan från gamla avsomnade The Roger Bengtsson ”olika kön, olika lön” och jag minns sena kvällar Cranberries. Men musiken hon gör påminner inte THE HIGHER på gymnasiet med min forna punkvän Niklas. När om nåt annat jag hört. Vibrafoner och dragspel On Fire skivan slutat snurra måste jag ändå inse att jag inte leker vilt över enkla baskomp och till detta trallar EPITAH/BONNIERAMIGO är 17 längre men att Greta Kassler kunde ta mig på Dawn texter som lika gärna skulle kunna vara Det vore oschysst av mig att såga The Higher rakt en 15-minuters nostalgitripp. Jag kommer defi nitivt improviserade under tiden som hon sjunger. av. Dels för att det är ett högst kompetent band, jag lyssna på skivan igen. Låter det konstigt? Snarare charmigt om du frågar menar de kan ju samtliga behärska sina instru- Alessandra Johansson Cavalera undertecknad. För det fi nns nåt väldigt levande och ment. Jo, det tror jag minsann. Och dels för att Seth KID DOWN lekfullt över fröken Landes musik. Vi pratar inte om Trotter besitter en sångröst som är väldigt bra på …And the Noble Art of nån storvulen produktion och knappast heller några att hålla en ren ton. Jo, den är så välpolerad att jag Irony särskilt avancerade arrangemang. Men det känns blir alldeles trött i huvudet av tristess. Sångaren BURNING HEART/BONNIE- spontant och griper liksom tag i en. Hon låter oss ta påstås för övrigt vara 20 år men det måste givetvis RAMIGO del av hennes vardagliga små problem och funde- vara en lögn, med den stämman kan han på sin Tillbaka till 90-talet. ringar och man känner sig nästan som man vore en höjd vara 17. Men just ja, jag skulle inte kritisera, Sambon blir nostal- del av familjen. så var det. Nej men detta är helt fantastiskt rätt. Jo gisk och plockar fram Jag vet inte i vilken genre jag ska stoppa in Dawn då. För alla som lyssnar på Rix FM och trånar efter en gammal Cheap Landes, men någonting säger mig att hon nog helst någonting som både ser ut och låter som Hanson. Shots-platta, även den av allt inte vill tillhöra någon genre alls. Hon vill Ni vet de där långhåriga bröderna som vräkte ut och utgiven på Burning helt enkelt bara vara den hon är. Och vem hade inte in på sig själva under mitten av 90-talet och sjöng, Heart. Och visst fi nns det likheter mellan banden på önskat att man vågat vara det hela tiden. Vårens just precis, ”mmmbop”, efterföljt av de minst lika Cheap Shots vol. 3 och Åmålbandet Kid Down även soundtrack månne? hjärteskärande raderna, ”ba dubi dop ba do bop ba om de sistnämnda kommer i en något mer slick Thomas Rödin dubi dop ba do bop”. produktion. LAVENDER DIAMOND Anders Gustavsson Svängig skatepunk i samma anda som Millenco- Imagine Our Love THE HOLLOWAYS lin och Randy är inget jag väljer att mata CD-spe- ROUGH TRADE/BORDER So This is Great Britain? laren med i vanliga fall, men Kid Down är på inget Becky Starks klara och BONNIERAMIGO sätt tråkiga att lyssna på. De står stadigt förankrade stabila stämma leder Utan att vara allt för uppmärksam förpassar man i någon slags melodiös skatepunk men utan att bli dig genom Imagine Our nog The Holloways ganska snabbt till den alltför enformiga. Dessutom hanterar de sina instrument Love med fi nkänslighet välfyllda högen av simpel, trallvänlig och ack så tillräckligt väl för att kunna leka med genren och va- och precision, och när intetsägande pop. Men lyssna lite extra, det fi nns riera den med hjälp av andra inspirationskällor. Så skivan tonar ut står du faktiskt innehåll i vissa av låtarna av det hyfsat får också deras metalinfl uenser en chans att komma där, förförd och förtjust. välformulerade och samhällskritiska slaget. Det må ut ur garderoben på 110% och Red Lights. Ett stort Åtminstone var det den så vara att skivan inte direkt sprudlar av påhopp plus också till Kid Down för att de skapar dynamik resa jag fi ck följa Los Angeles-bandet på. Som en på det engelska parlamentet och samhället av idag på skivan genom att inkludera ett par lugnare låtar behaglig bilsemester i mitten av juni, med stopp men ambitionen fi nns där åtminstone och det är ju som lysande Get Up Again Over And Out. Allra bäst på öde rastplatser längs med ändlösa landsvägar, alltid trevligt. Och alla som rent musikmässigt om låter Kid Down när de blandar fotbollskörer med ett doften av ängsblommor från vägrenarna som än för bara några korta ögonblick andas The Level- lugnare tempo som sakta byggs upp. Som i If You’re fl äktar in genom öppna fönster. Det är ett vemod lers är alltid värda en chans. Sark, Then I’m Vaughn. Ibland kommer jag till och och en skörhet som tar god tid på sig att tränga in Anders Gustavsson med på mig själv med att längta tillbaks till den i medvetandet, men som i gengäld håller sig kvar JOAKIM där tiden när alla gick runt med kryss på händerna, mycket länge. Monsters & Silly Songs släppte ut minkar och var politiska till svängig Mina tankar vandrar tidvis till Rosie Thomas !K7/PLAYGROUND musik. när hon är som allra bäst, då singer/songwriter och ”Att göra ett helt album med bara dansmusik skulle Sara Jansson något slags berättande folktradition blandas med nästan vara som att komponera en skiva helt i F KINGS OF LEON exakt rätt proportioner. Exempelvis ger utsökta dur”. Orden kommer från Joakim Bouaziz och säger Because of the Times Garden Rose gåshud, liksom I’ll Never Lie Again. På en hel del om albumet Monsters & Silly Songs. Precis RCA/SONYBMG sina håll skiner Becky Starks kristna uppväxt igenom som titeln. För jämsides med en rad monsterdanslå- Visst har medlemmarna i musiken, men på ett ytterst subtilt och avlägset vis. tar följer ett par rätt knasiga rock/pop-stycken som i klanen Followill skön Centralt är istället hennes fantastiska tonsäkerhet, är oerhört varierande i kvalitet. Det går från trista retrostil som de håller de tämligen enkla melodierna och känslosamheten. Nick Cave-imitationer till fantastiskt överstyrda fast vid och visst gör de Emma Rastbäck gitarrer, trumdriv och svirrande syntljud i skivans milt svängig och, som LUSINE absoluta topp Love-Me-2. Där hittar Joakim helt rätt det heter, chosefri mu- Podgelism mellan episka Godspeed You Black Emperor-byggen, sik. Men denna fl um- GHOSTLY INTERNATIONAL/IMPORT Joy Divisions primitiva råhet och Jeans Teams känsla miga rock som Because Förutom att Flat förekommer fyra gånger skulle för att blanda elektronik och akustiska instrument. of the Times bjuder är väl luddig och konturlös. detta kunna vara ett helt nytt, varierat och intensivt Mats Almegård Inget sticker ut eller griper tag, de vaggar lyssnaren album från Jeff Mcllwain alias Lusine. Men det är JUNETILE till sömns istället. Enda spåret som river och sliter, det egentligen inte. Det är en samling remixer som Work som vill skaka om och demolera högtalarna är Char- Lusine gjort själv – eller anlitat någon att göra. De OCEAN MUSIC/PLAYGROUND mer – där påminner Kings Of Leon om ett rockband olika versionerna låter dock så olika varandra att Work är tänkt som en presentation för den europe- med stake. Annars är de alldeles för lulliga. det bara är att plugga in CD:n och luta sig tillbaka. iska publiken av Toronto-bandet Junetile. Här fi nns Gary Landström Aldrig känns det upprepande och störigt att Flat låtar från år 2000 och framåt och det kan funka, SETH LAKEMAN återkommer om och om igen. Med producenter inte minst i ett Coldplay-älskande England. Men jag Freedom Fields som Apparat, John Tejada, Robag Wruhme, Matthew omfamnar inte Junetiles skira och bräckliga pop RELENTLESS/EMI Dear och Dimbiman bakom spakarna är det natur- fullt ut. I vissa stunder når de faktiskt Red House Usch vilken klibbig ligtvis inte heller troligt att det skulle stöpas i en Painters-höjder med låtar som är ömtåliga som om soppa. Två deciliter form. Dessa producenter har sin egen stil och den de skulle gå sönder. Going Nowhere är ett lysande folkmusik blandat med överför de på ett redan bra grundmaterial. En fi n exempel på när de kommer nära, så nära. Och lika delar Fleetwood samling remixer. ibland, som på Neversick vågar de bli mer elektriska, Mac blandat med fem Mats Almegård mer konstiga och mer galna. Men oftast blir det matskedar Enrique mest fegt, svullet, tröttande och förutsägbart. Som Iglesias. Nu ska det de många band som bjuder sin publik på storslaget understrykas att detta romantiska sånger som i mina öron bara känns givetvis är min högst subjektiva åsikt om hur det pompösa och ja, jobbiga. låter och vore det inte för den osmakliga Iglesias- Martin Röshammar ingrediensen så hade jag nästan köpt det. Men i Groove 2 • 2007 / övriga recensioner / sida v MAGNUM WILLY MASON MOONBABIES Princess Alice and the If the Ocean Gets Rough At the Ballroom Broken Arrow VIRGIN/EMI STARTRACKS/BONNIERAMIGO SPV/PLAYGROUND När Willy Masons Where Att tv-serien Grey’s Anatomy är en sucker för svenska Trettonde gången gillt the Humans Eat kom för band är ingen hemlighet. Både Mando Diao, The för de brittiska pom- ett par år sedan sprang Second Band och Moonbabies har spelats i sjukhus- prock-pojkarna. Det jag i varenda skivaffär serien. Och At the Ballroom blir bättre varje gång mesta är faktiskt sig likt jag kom förbi och jag lyssnar, meningen ”but if good means right I will då Tony Clarkin (gitarr) frågade efter den, efter end this fi ght” från tredje spåret återvänder jag till och Bob Catley (sång) att ha hört ett smakprov fl era gånger. Moonbabies låter som Hello Saferide stått för lejonparten på P3. När jag till sist vs. Marit Bergman i en upptempo/electrodräkt. av låtarna. Den stora överraskningen tillskriver jag fi ck tag på den långt senare blev jag inte besviken, Refränger att dansa till. Det kan ju inte vara annat istället Rodney Mattews återkomst med ännu ett det var något av det mest spännande jag hört inom än bra. fantasyinspirerat konvolut, minns jag rätt är det singer/songwriterfåran. If the Ocean Gets Rough är Alessandra Johansson Cavalera ända sedan On a Storytellers Night (1985) han hade ungefär så långt från spännande det går att ta sig. MOONLIGHT samma uppgift. 22-åringen från Martha’s Vineyard har gått vilse WRANGLERS Materialet är jämnstarkt och gubbarna är i Bob Dylan-komplexen och naturliknelserna och MW absolut inte uträknande än. Jag håller dock fast vid tappat bort det där lilla extra som fi ck mig att aktivt EGENPRODUCERAD Brand New Morning (2004) som deras bästa album leta efter förra skivan i några månader. Bara en Moonlight Wranglers efter återföreningen då topparna var aningen högre sådan sak som att skivan avslutas med två spår om från Göteborg har ett där. miljöförstöring och jordens undergång skulle kunna ohämmat ungt sound, Roger Bengtsson avskräcka vem som helst. Det är synd att vi håller laddat med svallande MALAJUBE på att döda jorden, men jag vill inte höra popmusik känslor. Man får en Trompe-l’œil om det. Paradoxalt nog är det först där som If the känsla av att de väljer COOPERATIVE MUSIC/BONNIERAMIGO Ocean Gets Rough börjar bli tilltalande. att ge ut en EP med fem Jag är ingen höjdare på franska, men har jag inte Willy Masons andra skiva är egentligen inte låtar istället för ett helt album, just för att de är så fattat helt fel betyder ”trompe l’œil” mer eller min- dålig, men den är förbaskat tråkig och intetsägande, ungdomligt ivriga och helt enkelt inte har tålamod dre ”som bedrar ögat”. En synvilla kort och gott. Un- trots att han har en av de mest säregna rösterna att samla ihop fl er. Men samtidigt fi nns en stark gefär som när jag köpte Vanessa and The O’s skiva inom genren. mognad, en djup förankring i altcountryn. De låter häromåret och mina förväntningar var skyhöga då Emma Rastbäck som de befi nner sig i ett skede mittemellan två allt till det yttre såg så oerhört lovande ut. Bandet MAXIMO PARK stadier där vad som helst kan hända. Ibland, som bestod av två av mina gunstlingar, Niclas Frisk från Our Earthly Pleasures i The Night’s Always Young och No More Songs for Atomic Swing och James Iha från Smashing Pump- WARP/BORDER You blir det strålande, andra stunder, som i Cursed kins, och dessutom fanns den oerhört kompetente I den digra luntan som skivbolaget skickar ut och God Knows, blir det mindre stabilt men ändå på Andreas Mattsson från Popsicle med i blandningen tillsammans med plattan säger Paul Smith i Maximo ett charmigt sätt. Sångaren svajar på rösten, men och sångerska var den sensuella fransyskan Vanessa Park att Our Earthly Pleasures låter som ”Smashing blir ändå så skön att låta örat möta – påminner Contenay-Quinones. Pumpkins korsat med The Smiths”. Ja, och jag ser lite om Broder Daniel i sin okonventionalitet och Tyvärr föll det platt som en pannkaka och besvi- ut som Mikael Persbrandt och Kungen röstar rött. även lite Mando Diao i sin kaxighet. Avslutande No kelsen var givetvis stor, men roligt då att Malajube å Maximo Park är för mig indierock när den är som More Songs for You känns som en frihetssång som andra sidan nu nästan helt och hållet besvarar mina allra tråkigast och som allra mest ansträngd. Då stämningsfullt stannar kvar långt efter att skivan förväntningar… som jag en gång i tiden hade på hjälper det inte att man tar in (en inte helt purung) slutat snurra, nästan som en ny Knockin’ on Heavens just Vanessa and The O’s. Jo, för precis så känns det. Gil Norton som ju producerat band som Foo Figh- Door. Bredden är imponerande – från indiepop, via Visst, sångerskan har råkat bli en sångare men det ters och The Pixies. rockig altcountry till ett nästan andligt tillstånd. Jag kan jag väl leva med, när det uppvisas en rock som De vill så gärna vara tunga, kraftfulla och utstrå- odlar de små frön som såtts medan jag väntar på en har både bitande skärpa och artistiskt nytänkande. la energi, men resultatet blir mest att det låter som fullängdare. Det här kan säkert bli en riktigt ståtlig Femmannabandet från mångkulturella Montreal i något trött skatepunkband. Det är liksom mycket växt med tiden, vajandes på ranchen… Kanada är nog faktiskt här för att stanna, åtmins- ljud men noll känsla. Jag fattar faktiskt ingenting Mathilda Dahlgren tone för några år framöver. av det här svullna skitbandet som inte har en aning MORELLO Anders Gustavsson om vad man vill göra egentligen, förutom det där Handheld JESSE MALIN med att vara tunga och arga. Vill de vara punk? Jag EGENUTGIVEN Glitter in the Gutter vet inte. Vill de vara indie? Ingen aning. Vill de vara Första gången jag hörde Handheld tyckte jag den ONE LITTLE INDIAN/BORDER nyskapande? Jag antar det. Sorgligt är ordet. verkade cool, men den lyssningen var alldeles för Trodde faktiskt att Martin Röshammar splittrad och fl yktig märker jag nu. Malcolm Cross Jesse Malin inte skulle MIDDLEAGE och hans band är nämligen alldeles för gulliga för komma tillbaka som Different View att kunna tas på allvar. skivartist. Det kändes BORDER Och med uttalade Prince- och Giorgio Moroder- inte som om det fanns Stockholmskvartetten Middleage hämtar inspiration infl uenser hade man faktiskt väntat sig något bättre. utrymme för en salongs- från HIM och A Perfect Circle. På fullängdsdebuten Men Handheld är inte mer än en sockerbomb anrät- berusad kille som gillar växlar fokus således mellan melodier och tyngd. tad med mjuka och menlösa melodier. Jag gäspar. att klä sig som Willie Different View lyckas bra med denna uppgift även Och går vidare med mitt liv. Nelson och gå som Bruce Springsteen till. Visst, om den inte övertygar till fullo. De starka korten är Gary Landström Malins första platta var fantastiskt bra. Färgstark låtarnas dynamik, Freddie Reins grymt riviga röst MOROS EROS och för genren relativt fräsch. Men bara för att man och den produktion som lagts ner kring denna. I Saw the Devil Last Night and Now the Sun Shines gör en duett med Bruce Springsteen, som för övrigt Instrumenteringen hade gärna fått träda fram lite Bright är plattans klart sämsta spår, behöver det inte vara mer och varit lite smutsigare. Nu är den klinisk och VICTORY/BORDER bra. Det är först mot slutet av Glitter in the Gutter ligger lågt bakom Reins vokala insats. Moros Eros sägs vara emopoppens svar på The Mars som det blir lite allvar. I Bastards of Young gör Jesse Mikael Barani Volta, och visst rör det sig om ett indieemoband Malin en hyfsad cover av Replacements lilla pärl- MODERAT LIKVIDATION precis som det förväntas när det kommer från Vic- smycke. Jesse har fortfarande kanske den coolaste Never Mind the Bootlegs tory – vart The Mars Volta-infl uensen ligger kan jag rösten i hela alt-countryträsket. Fast den kunde HAVOC RECORDS däremot inte riktigt urskilja på I Saw the Devil Last användas på annat sätt. När jag träffade honom Har man på något sätt befunnit sig i “punksvängen” Night and Now the Sun Shines Bright. Det kanske för några år sedan berättade han att han och några de senaste 20 åren har man säkert, faktiskt nästan fi nns någonting i sångarens lite gälla, gnälliga röst polare hade en bar som han brukade jobba i. Kan garanterat, på något sätt kommit i kontakt med som påminner, eventuellt kanske det även fi nns inte tänka mig en bättre bartender än Jesse Malin. Moderat Likvidation, ett argt och i dessa kretsar en liten progressiv ådra. Just detta är väl egentli- Där kan han berätta mustiga NYC-historier för bleka högt ansett band från Malmö. Nu har Havoc Records gen det enda som gör det hela intressant, annars rockers och tjocka utrikeskorrar natten lång. i USA bestämt sig för att ge ut en återutgivning är det ganska slätstruket, det grötar lätt ihop sig Per Lundberg GB av gammalt material från just denna orkester, inne i huvudet och blir helt enkelt ganska jobbigt nymastrat från originaltaperna, och Never Mind the till slut. Det är svårt att till exempel försöka hitta Bootlegs är alltså resultatet. Här fi nns klassiker som ett favoritspår på plattan, man kan upptäcka små Tio timmar, Sprängd, Proggrebell och så vidare, 20 snygga partier här och där, annars faller det platt stycken gamla godingar. En helt komplett samling, som ett pitabröd. underbar som nostalgilyssning, eller helt perfekt Petra Sundh som introduktion för den som önskar träda in i den moderatfi entliga musikens värld. Petra Sundh Groove 2 • 2007 / övriga recensioner / sida vi MURDER BY DEATH SALIVA tonas ut liiite för tidigt) – här fi nns så många klas- In Bocca al Lupo Blood Stained Love Story siska hiphopspår från 90-talet att man blir knäsvag. BONNIERAMIGO ISLAND/UNIVERSAL Skrålet på wiggerfesten i sommar blir inte kraftigare Murder By Death har tagit sitt namn efter en gam- ”From Memphis to än så här. mal skräckfi lm från 70-talet. Och även om jag inte Oklahoma/From Boston Gary Landström kanske inte blir vettskrämd av att lyssna på In Bocca to California”. Sjunger SOULBREACH al Lupo så ger den onekligen ett väldigt schizofrent Josey Scott i avslutande My Dividing Line intryck. Ena stunden tror jag mig höra John Silver powerballaden Here MASCOT RECORDS sjunga sjörövarsånger med en röst hämtad ur With You. Soulbreach trash metal är väldigt tajt och snyggt avgrunden, i nästa stund möts jag av svängig ameri- Amerikanska Saliva producerad. Så långt skiljer det sig inte så mycket cana. Visst ligger det en spänning i att inte alls veta gick till stora skivbola- från den övriga genren. Det som ger dessa svenskar vad som ska komma härnäst, men det gör ju också get och sa att vi kan låta som fi nska The Rasmus om ett stort plus är att de knökar in en hel del riktigt att helhetsintrycket blir lite splittrat. ni vill. Vi kan till och med se ut som dem. schyssta melodier. In Flames är som bekant mästare Ljudbilden byggs upp med Sarah Balliets cello Det här är en direkt vämjelig skiva. Transparant. på detta, och inte är det utan att jag ser vissa som central punkt. Detta ger ett lite spöklikt sound Ocharmig. Dum. Meningslös. The Rasmus framstår likheter banden emellan. Nu har Soulbreach en som gifter sig perfekt med bandets texter som ofta som musikaliska genier vid sidan av Saliva. Och gu- bra bit på vägen framför sig innan de befi nner sig i handlar om det ockulta. Man rör sig inom så många darna ska vet att The Rasmus verkligen inte är det. samma liga som fl ammorna. Men här fi nns en god olika musikgenrer att det hade varit orättvist mot Det galna är att Saliva förmodligen säljer dubbel grogrund. Murder By Death att sätta in dem i nåt fack. Klart platina och spelar för utsålda hus hemma i Staterna. Mikael Barani står dock att man behärskar att spela många olika Världen är orättvis och ond. SPITALFIELD sorters musik. Särskilt läcker är den piratinspirerade Per Lundberg GB Better Than Knowing Where You Are Dead Men and Sinners som klockar in på strax under SEBASTIAN VICTORY/BORDER två minuter. The Vintage Virgin Jag känner de första sekunderna av Better Than In Bocca al Lupo kräver lite av sin lyssnare, men SONYBMG Knowing Where You Are en ganska kraftig motvilja det här borde tilltala fans av Nick Cave, Tom Waits Med en så anskräm- att fortsätta lyssningen. Ännu ett emo-pop-punk- och Shane MacGowan. 45 minuter av charmigt lig titel har jag inga band. Men jag har ändå en liten önskan om att bli larmande vansinne. problem att såga denna positivt överraskad, jag vill bli motbevisad i det här Thomas Rödin Idols bredbenta och fallet. Men det händer liksom aldrig, hur mycket jag NEVERSTORE pompösa popplatta. än lyssnar. Jag tror skivbolagen rider lite för hårt på Sevenhundred Sundays Anse den därmed rejält emo-vågen för tillfället, det ska kombineras med EPIC/SONYBMG sågad. olika stilar och dras åt olika håll, men ändå slängs Nu har den amerikanska punkdrömmen blivit Att dra paralleller det ut så enormt mycket som låter likadant. Det är försvenskad. Inte i den grad som till exempel Mil- till andra Melodifestivaldeltagare är heller inte synd, för enligt de tendenser jag noterat den senaste lencolin bemästrat så skickligt, utan precis sådär svårt – ofta sjunger han tillgjort som Ola Salo och tiden börjar genren få ganska dåligt rykte. Antag- college-aktigt och välfl ätat att det skulle passa i en eftersom producenten Peter Kvint står bakom ligen på grund av smörja som det här. Det fi nns ju American Pie-fi lm. Tre snygga välartade Skövde- plattan fi nns även Andreas Johnsons-vibbar tydligt trots allt massor med bra band i den här skolan, och grabbar trallar här fram elva tjusigt producerade blottlagda även om Sebastian inte på långa vägar vi har säkert inte sett slutet heller. Jag tror dock inte poppunklåtar. Genren som sådan anser jag vara når fram till Andreas personliga och varma sångröst. att jag kommer att behöva höra så mycket av just tämligen tråkig, men killarna i Neverstore lyckas Nej, lekfullheten och självsäkerheten saknas hos Spitalfi eld i fortsättningen. Jag stänger av CD-spela- ändå med ett lagom schyst fl ow som gör att jag alla dessa coversångare när de ska ta steget och bli ren, och andas ut. ändå kan skilja dem från mängden. Inlednings- ”riktiga” artister. Petra Sundh spåret Stop Waiting är behagligt medryckande, och Gary Landström STATIC THOUGHT även när de ”mesar” till sig lite som i L.Y.D. är det JESSICA SIMPSON In the Trenches fortfarande något som tilltalar. Jag är helt övertygad A Public Affair HELLCAT/BONNIERAMIGO om att de kan vinna en hel del framgångar, inte EPIC/SONYBMG Eric Urbach, Static Thoughts gitarrist och tillika minst på den internationella marknaden. Allt med Jessica Simp- frontman, har deklarerat sitt missnöje över den mo- Petra Sundh son känns fejk; från derna punkens tendenser att bli alltför poppig, och PAIN OF SALVATION MTV-giftermålet med menar att hela tanken med hans punkiga orkester Scarsick Nick Lachey till bilder- är att vara en frisk fl äkt av kraftfulla, snabba låtar. INSIDEOUTMUSIC nas poser och självklart Nog lever han som han lär, titelspåret Drug of My Ner. Och så högt upp. Kvar på samma nivå. Och även musiken. Hennes Mind drar igång i 250 knyck och resten av skivan sedan ner i en glamdipp. Så sammanfattar jag de Scott Storch-proddade följer efter med samma frenesi. I lite samma anda fyra första låtarna. Det är med andra ord en ojämn spår känns som Timba- som The Casualties, modern punk som försöker ”go platta rutinerade Pain of Salvation släpper när deras land-ripoffs och sången är hela tiden light-versionen back to basics” med ett ganska aggressivt tillväga- sjätte fullängdare äntligen står i skivhyllorna. av Madonna, Nelly Furtado och/eller Kelis. Men gångssätt. Men även lite modernare infl uenser fi nns, Å andra sidan tycker jag att Spitfall är så otroligt fl icksnärtan har ju ett sött leende och käck attityd spår nummer två, Dead and Gone, har till exempel härlig att höra på så vad bryr man sig om dippar? vilket räcker långt. en klar Rancid-känsla, och mycket känns som en Låten är paketerad i vit-snubbe-rap som Fred Durst Gary Landström klar utveckling av alltfrån G.B.H. till The Clash. Det i Limp Bizkit önskar att han själv fortfarande kunde SNOOP DOGGY DOGG måste väl ändå ses som ganska bra kritik till ett göra. Men förutom Spitfall och tredje spåret Crib- & DR DRE punkband? caged är det här väl progressivt och tokigt för mig. From Compton to Long Petra Sundh Betänk dock – vad den ena uppfattar som knasigt Beach SWAMP CABBAGE och överexperimentellt uppfattar någon annan som DEATH ROW/BORDER Honk genialt. Hitnivån på denna HEMIFRÅN Torbjörn Hallgren platta är sinnessjukt Ett band som heter Swamp Cabbage och döper sitt THE PROCESS hög. Visst, allt material album till Honk? Det kan väl nästan inte innebära (s/t demotape) med Snoop och Dre är någonting annat än tunggungande amerikansk rock ALL SYSTEMS GO gammal skåpmat som and roll med drag av gammal hederlig blues? Nej, Som en länk mellan punk och hardcore, beskrivs Suge Knight skrapat faktiskt inte. Och sisådär halvvägs in på plattan The Process inriktning, med en fot i den klassiska ihop från 1992–93 men jag kan inte få klassiska har man väl tröttnat så gott som helt och hållet? hardcorescenen, och den andra i lite modernare rader som ”Tanqueray and chronic – yeah I’m Absolut. infl uenser som ger dem ambitionen att spränga fucked up now”, ”Thought I was sleazy, thought I Anders Gustavsson gränser. Frågan är väl om det är så nyskapande, was a mark ’cause I used to hang with Eazy”, ”When TACERE konceptet i inledningsspåret Svidande kritik, snabb I’m on the mic it’s like a cookie – they all crumble”, Beautiful Darkness hardcorepunk på svenska, har vi hört förut, och ”With all that drama in the LBC it’s kinda hard SM/BONNIERAMIGO kanske i bättre versioner dessutom. Resten av plat- being Snoop D-o-double-G”, ”We have your record Nä, dra på trissor! Ett fi nskt band med både manlig tan framförs på engelska, och jag känner direkt en company surrounded, put down the candy and let och kvinnlig sångare som kombinerar delar från extremt stark koppling till tidiga Refused. Ganska the little boy go” och ”I can’t be faded – I’m a nigger olika metalstilar, jämförts med Nightwish och tråkigt, det fl yter ihop, med vissa små höjdpunkter from the motherfucking street” ur skallen. De sitter Within Temptation och redan fått goda vitsord av här och där. Men jag måste även tillägga att jag som fastnitade! Och även om rappen är tuff, cool sina landsmän. Gotisk romantisk metal kallas det hör samma potential som Refused hade i starten. och minnesvärd slås man mest av hur tajt Dre var visst och det är så unikt att jag blir alldeles lamsla- Om The Process får mogna till sig lite, och hitta ett som gangsterproducent. Han lade verkligen upp gen… INTE. lite mer eget sound, tror jag det här kan bli rent av ribban högt för andra att sikta mot. Roger Bengtsson briljant. Jag behåller namnet i bakhuvudet för att From Compton to Long Beach är faktiskt värd att om några år kunna säga ”vad var det jag sa…” ha i samlingen (om man fortfarande hänger kvar i Petra Sundh CD-träsket och inte störs för mycket av att låtarna Groove 2 • 2007 / övriga recensioner / sida vii TARA KING TH. hel del prärie även i de jämtländska landskapen. YOUTH GROUP A Sigh of Relief Den enda plumpen i protokollet blir 16 minuter Casino Twilight Dogs OCEAN MUSIC/PLAYGROUND långa psykedeliska mangelnumret Death and ANTI/BONNIERAMIGO De kallar sig för Tara King Theory som av någon Destruction som känns märkligt malplacerad mitt i Vacker musik från det anledning skrivs Tara King Th. Det franska bandet bland alla countryinspirerade nummer. Men efter australiensiska bandet rör sig i en värld en del av oss skulle kalla för trip- att ha hört Grande Roses helt briljanta tolkning av Youth Group. På deras hop. Det känns alltså inte helt sprillans superfräscht Contract är jag beredd att förlåta vad som helst. andra studioalbum med men de gör det ändå med den äran på den här Blir väl så illa tvungen att inhandla första bästa det kryptiska namnet avskalade, akustiska skivan. Det är känslosamt, at- samlingsskiva med The New Riders Of Purple Sage Casino Twilight Dogs mosfäriskt, drömskt och nervigt. Så långt är det bra, nu. Tro mig, det var bättre förr. blandas försiktiga gi- men problemet med den här genren var redan när Thomas Rödin tarrslingor med singer/ det begav sig att det blir lite för stelt, lite för upp- THE USED songwriterlåtar i indierocktappning. Bandet håller styrt och lite för opersonligt. Det delikata problemet Berth tillbaka lite väl mycket på vissa av spåren, vilket lyckas inte heller Tara King Th. ta sig förbi. REPRISE/WARNER också är min huvudsakliga invändning mot Casino Martin Röshammar Denna liveskiva från melodiska hardcore-akten Twilight Dogs. Roligare då att lyssna på verserna i TEXUM The Used är en vek historia. Nio ynka låtar, inklippt formidabla Catching & Killing, där sångaren Toby Different Strokes for Dif- tystnad mellan spåren och inget mellansnack är Martin nästan lyckas med konststycket att låta som ferent Folks riktigt snålt. Det handlar uppenbart mest om att Bob Dylan, även om han inte lyckas få in samma ROOTSY.NU/PLAYGROUND hålla fansens intresse uppe inför nästa skiva. En avundsvärda mängd ord på en versrad. Infl uenserna Norska Texum har tagit målsättning som man enbart lyckas med tack vare från denna charmigt (ja, det tycker jag) buttre sitt countryidiom och den medföljande DVD:n där det smaskiga materia- man hörs på fl era av låtarna, fast det låter i högre skalat av det så att det let fi nns. Medlemmarna snackar loss och tittaren grad som den pre-elektriska Bob Dylan. Som Youth på samma gång känns bjuds på klipp ur bandets rock’n’roll-vardag. Berth Group sedan gör en egen elektrifi erad version av. som altcountry som är med andra ord något för den som redan har allt Lågmälda Start Today Tomorrow bjuder på singer/songwriterpop. annat med bandet. ekon av Nick Drake. Dessutom gör Youth Group en Vilket i de fl esta fall Mikael Barani fi nstämd och sorgsen version av Alphavilles Forever kan bli så grått och tråkigt att man somnar. Texum THE WATERBOYS Young, som i deras tappning blir en av de sällsynta lyckas dock hålla intresset vid liv, framför allt tack Book of Lightning covers som känns motiverad att inkludera på en vare bra låtar, även om inget direkt känns så ome- W14/UNIVERSAL skiva. Hoppas bara att Youth Group lyckas dra delbart och direkt och originellt att man hajar till. Mike Scott gjorde några plattor under 80-talet uppmärksamhet även till sina egna låtar. Det lunkar på i en lagom takt mest hela tiden. med Waterboys som var och fortfarande är en löst Sara Jansson Men efter ett par genomlyssningar börjar man sammansatt grupp runt hans egen person, som var ZILVERZURF skapa en relation, precis som med det mesta i briljanta, om än rätt präglade av den tid de spela- West Eastern Impressions genren. Skillnaden är väl att det i Texums fall ändå des in i. 80-talet har om inte annat lärt oss att det LOLA’S WORLD/CDA är värt det. I de lite mer souligare styckena känns går att maskera även den mest lysande låt i vidriga Även om han då och då träder i sin Dag Vag-kostym det som att man dessutom skapar en relevant länk syntmattor, även om Waterboys aldrig föll direkt i är det nog solokarriären Zilverzurfarn väljer att mellan det rurala och det urbana, och det är där de fällan. Efter sex bra plattor och två Dylan-doftande lägga krutet på nu för tiden. West Eastern Impres- känns som bäst, även om det kan bli lite väl mycket soloplattor återvände Scott till sitt svulstiga ban- sions är hans fjärde soloskiva och baktakten gungar Hothouse Flowers av det. Jag erkänner, det berör dego, men kom aldrig upp i samma klass som han fortfarande honom framåt. Reggae är dock inte det mig inte så mycket, men Texum är ändå bättre än en gång kunde. Och för varje platta känns numera enda han ägnar sig åt på detta album. Det är lite genomsnittet i sin genre. allt igen. världsmusikkryddor från olika håll som stänks på Magnus Sjöberg Det är samma försök att med elektriska och för att hotta upp en anrättning som tyvärr känns TOTAL CHAOS akustiska medel och på en och samma gång lite för tunn för att kunna kamoufl eras med stark Freedom Kills varande skörhet och fyllighet fi nna den optimala kryddning. Låtmaterialet är helt enkelt inte tillräck- PEOPLE LIKE YOU/BONNIERAMIGO kombinationen av uppblåst arenarock och den ligt starkt. Total Chaos har 17 år bakom sig som Kaliforniens Dylan-kopia han en gång blev beskylld att vara och Mats Almegård främsta punkhjältar, i ordets “rätta” bemärkelse. nu verkar förlikat sig med. I och för sig känns det Att Total Chaos, och band som Green Day, båda går rätt okej ändå att han till skillnad från de första under benämningen ”punk”, är nästan skrattre- plattorna inte längre varierar sig lika mycket, när tande. Det fi nns ingen som helst likhet med de ame- det nu inte längre fi nns samma kvalitet i låtarna, rikanska punkband vi blivit matade med de senaste man känner igen sig från en skiva till en annan. De 10-15 åren. ibland övertydliga religiösa anspelningarna fi nns På Freedom Kills håller de sin vana trogen den här också, men de blir inte så överhängande som brutalare formen av punk högt och ger den en given man kunnat befara. plats i 2000-talets musikliv. De visar tydligt att de Men sammantaget känns det som ytterligare fortfarande har sin energi kvar, och spottar fram en platta som är otäckt nära att vara överfl ödig. en rasande, snabb, vansinnig och extremt politiskt Jag hoppas fortfarande, det känns som att det medveten punk. Freedom Kills släpptes redan 2005, fortfarande ska fi nnas något kvar hos Mike Scott av men det är inte förrän nu den släpps här i Europa. det storartade, det geniala. Men inte mycket av det För den som anser att den klassiska formen av fi nns att hitta här, tyvärr. punkrock ska få leva kvar, är det här rena rama Magnus Sjöberg julafton TAMARA WILLIAMSON Petra Sundh The Boat TRAIL OF THE NEW RIDERS PLAYGROUND A Tribute to the New Riders of the Purple Sage Tamara Williamson lämnade England i början av 90- FLOWER PRODUCTIONS talet och slog sig ner i Toronto där hon snabbt blev Har du någonsin hört talas om The New Riders Of en del av den kanadensiska alternativscenen. The Purple Sage? Nä, det hade ärligt talat inte jag heller. Boat är hennes sjätte album som soloartist och hon Så därför blev jag lite förvånad när jag helt plötsligt fortsätter på samma upptrampade stig med att väva fi ck en hyllningsskiva till bandet i min hand. Hyll- ihop sitt alldeles eget ljudlandskap med hjälp av ningsskivor brukar ju vara reserverade för giganter trumpeter, gitarrer, violiner, pianon och samplingar. inom rockhistorien eller bortglömda genier med Det här är verkligen musik som kräver en del av sin kultstatus. Och kanske får vi dela in TNROTPS i den lyssnare och helt plötsligt tar den vändningar som senare kategorin. man aldrig kunnat ana. Hon är berömd för sina Bandet bildades 1969 ur Grateful Dead och gjor- livekonserter där hon med hjälp av olika fotpedaler de sig ett namn genom att spela såväl country som lyckas skapa en massiv ljudbild på egen hand. Man psykedelisk rock och singer/songwriter-ballader. Mot har beskrivit det som folkmusik på syra. Själv tycker 70-talets mitt hade intresset svalnat, men bandet jag att det är innovativt och välproducerat, men är aktivt ännu idag. Idén till detta album föddes tyvärr berörs jag inte alls inombords. Tamara ska när en gammal TNROTPS-entusiast fi ck för sig att dock ha en eloge för att hon vågar gå sin egen väg världens människor borde upptäcka vad de missat i och inte har några som spärrar när det gäller att alla år. Så han bad sina vänner och favoritband att experimentera med sin musik. Spännande, men inte medverka och till slut stod A Tribute… klar. särskilt njutningsfullt. Jag brukar vara lite negativt inställd när okända Thomas Rödin svenska band ska leka country, men för en gångs skull blir jag positivt överraskad. Det verkar bo en