Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Katarina Saltzman Title Att bevara den föränderliga. Om nomineringen av södra Ölands odlingslandskap till UNESCO:s världsarvslista Issue 38 Year of Publication 1999 Pages 61–78 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org

Att bevara det föränderliga

Om nomineringen av södra Ölands odlingslandskap till UNESCO:s världsarvslista

av Katarina Saltzman

I juni 1999 lämnade den svenska regeringen in en arbetar på södra Öland'. I nomineringen av södra ansökan om att hela den södra tredjedelen av Öland Öland till världsarvslistan har de pågående kultu¬ bör placeras på UNESCO:s världsarvslista. Områ¬ rella processer som formar landskapet satts i cen¬ det som föreslås bli klassificerat som världsarv kal¬ trum och därmed har de människor som i sitt dagli¬ las i ansökan ”södra Ölands odlingslandskap” och ga liv på olika sätt påverkar landskapet hamnat i omfattar allt från den odlade jorden, alvaret och sjö- fokus. Främst gäller det lantbrukarna, som här har markema till vägar och samhällen. I ansökan beto¬ fått en betydelsefull roll. nas att detta är ett landskap med lång historisk kon¬ tinuitet, format framför allt av ett jordbruk i ständig Perspektiv på landskapets för¬ utveckling, och att även framtida utveckling inom jordbruket måste tillåtas för att området ska behålla änderlighet sin unika karaktär. Alla landskap förändras. De ingår i långsamma Landsbygdens ”levande landskap” har under geologiska processer, konstitueras av en mängd senare år hamnat i fokus för ett starkt och växande ekologiska och kulturella processer, och rymmer intresse. På många håll görs insatser för att ”bevara en nästan oändlig mängd individuella livsförlopp. det värdefulla odlingslandskapet” med sin flora och Klimatförändringar, jorderosion, fotosyntes, jord- fauna, och sin kulturhistoriska betydelse. Ofta har bruksteknisk utveckling, årstidernas växlingar, bevarandeinsatsema kommit att riktas mot vattnets enskilda kretslopp - listan över ständigt pågående arter, objekt och avgränsade miljöer i landskapet. I processer i landskapet kan i princip göras hur lång nomineringen av södra Öland till världsarvslistan som helst. Frön gror, växter sträcker sig mot solen, finns drag av ett annat sätt att se på landskap, ett de blommar, sprider nya frön, vissnar och bryts ner. synsätt som förespråkas av allt fler forskare men Skog blir hygge, hygge blir plantering. Åkerjord som hittills sällan tillämpats i natur- och kulturmil¬ plöjs, gödslas, harvas. Mikroorganismer lever sina jövårdens praktiska insatser. Enligt detta synsätt myllrande, obemärkta liv. Snö bäddar in landskapet betraktas landskap som process, snarare än som ett i ett bländande ljus, skapar kälkbackar och skidfö- sceneri eller en summa objekt. re, grånar sedan och smälter bort.^ Med utgångspunkt i den öländska världsarvsan- Det fysiska landskapet är oändligt komplext. Det sökan vill jag i denna artikel initiera en diskussion kan dessutom tolkas på många olika sätt. Därför ter om vad ett processperspektiv på landskap kan inne¬ sig landskap som ett svårgripbart fenomen, och de bära för hanteringen av natur- och kulturarv. Är det flesta som i forskning eller på annat sätt intresserar som händer på Öland ett exempel på att ett sådant sig för landskap väljer att fokusera enskilda delar synsätt håller på att överföras från vetenskap till eller aspekter av landskapet. Som konsekvens av bevarandepraktik? Och är det över huvud taget detta kan vi konstatera dels att det fysiska landska¬ principiellt och praktiskt möjligt att bevara ett för¬ pet blir uppstyckat i olika expertområden, dels att änderligt landskap? olika forskare, administratörer och andra som utta¬ Mitt inlägg grundar sig dels på själva ansökan, lar sig om landskapet, lägger olika innebörd i ordet dels på intervjuer med människor som bor och landskap.^

61 Figur 1. Bygatan i Nedre Västerstad på sydvästra Öland. På karaktäristiskt öländskt vis ligger ekonomibyggna¬ 1900-talet. Kulturgeograferna har ofta fokuserat det derna på rad längs bygatan. Foto: förf. konkret materiella landskapefi, men har också intresserat sig för vad tankefiguren landskap har för Många forskare har under senare år uppmärk¬ ursprung, innebörd och sociala konsekvenser, och sammat den uppstyckning av landskapet som upp¬ forskare som Denis Cosgrove och Kenneth Olwig står när botaniker, kulturhistoriker, landskapsarki¬ har visat att landskapsbegreppet är mångdimensio- tekter och andra bara ser till ”sina” aspekter av det nellt och motsägelsefullt. De har visat att landskap, gemensamma landskapet. Även naturvetare har särskilt i anglosaxiskt språkbruk, ofta är detsamma påtalat det problematiska i att olika experter värde¬ som ”vy” eller ”utsikt”, det vill säga något statiskt rar landskapet på grundval av enskilda detaljer. och i första hand estetiskt. Samtidigt används land¬ Helheten är ofta så mycket mer än summan av sina skapsbegreppet ofta för att beskriva betydligt mer beståndsdelar, påminner Margareta Ihse och Ann komplexa samband och processer med anknytning Norderhaug i en artikel från år 1996 där de pläderar till den fysiska omgivningen. för att en holistisk landskapssyn bör vara utgångs¬ Kulturgeografen Torsten Hägerstrand har lanserat punkt för bevarande av kulturlandskapets biologis¬ begreppet förloppslandskap för att rikta uppmärk¬ ka värden. samheten mot landskapets ständiga föränderlighet. Den akademiska disciplin som mer än någon För Hägerstrand blir landskapet en integrationsram annan ägnat sig åt att studera landskap är kulturge¬ för allt stort och smått i natur och samhälle, för ografin. Det finns skäl att anta att den kulturgeogra¬ naturliga och kulturella processer - en totalitet där fiska forskningen har varit av betydelse för den form och process inte kan skiljas från varandra. uppmärksamhet som under de senaste åren, även Enligt detta synsätt kan man hävda att landskap, utanför akademin, riktats mot landskap av olika liksom plats, bör betraktas som en ”historiskt slag. Landskap har varit ett centralt begrepp i den betingad process”.’ geografiska forskningen under större delen av Även inom den utveckling som under senare år

62 fört delar av kulturgeografin i en mer humanistisk nen, samtidigt som landskapet formas av hur män¬ riktning, under rubriken ”den nya kulturgeogra- niskan lever i det. Finns det inga människor så finns fm”^ framhålls ofta att landskap måste tolkas som inte heller något landskap, varken som idé eller process. Vissa av dessa forskare har hävdat att land¬ som fysisk verklighet. Landskap kan i detta avse¬ skap måste läsas som en ”text” för att kunna ”dena- ende jämföras med andra sociala och historiska turaliseras”, vilket enligt denna uppfattning är nöd¬ processer. vändigt för att förstå att landskapet ingår i de soci¬ De olika vetenskapliga idéerna om landskapet ala processerna.’ Textmetaforen har emellertid mött som en kulturell eller historisk process kan beskri¬ samma kritik inom geografin som inom många vas som uttryck för ett i grunden dialektiskt synsätt. andra forskningsområden, och under senare år har Den marxistiskt inspirerade kulturgeografen David flera forskare framhållit att landskap måste förstås Harvey har klargjort att dialektiskt tänkande inne¬ som processer där det ideologiska och det materiel¬ bär, inte bara att delar och helhet liksom subjekt la samspelar.® I sin avhandling Wild Landscapes och objekt uppfattas som ömsesidigt konstitueran¬ påpekar lundageografen Tom Mels att det i vissa de, utan också att verkligheten ses som uppbyggd sammanhang är nödvändigt att betrakta landskap av processer, flöden och relationer, snarare än av som ett verb, snarare än ett substantiv, eftersom det ting, system och strukturer." Ett sådant dialektiskt ibland är viktigare att se vad landskap ”gör” än vad perspektiv på landskap implicerar en konstruktivis- det ”är”.’ tisk grundinställning, vilket innebär att landskapets Också i den landskapsforskning som under sena¬ såväl materiella som mentala dimensioner ses som re år tagit form tagit form inom humanistiska (ständigt föränderliga) produkter i en kulturell/soci¬ ämnen, har det framhållits att alla landskap inte al/historisk konstruktionsprocess. bara är, i en eller annan mening, kulturpåverkade utan att själva fenomenet landskap också i sig bör Att bevara betraktas som en kulturell process. Utgångspunkten föränderligheten är att landskap är ett komplext fenomen som lever Om landskap först och främst karaktäriseras av sin och formas i människans tankar, drömmar och min¬ ständiga föränderlighet, ja om landskap faktiskt

Figur 2. Utblick över det öppna landskapet, mot sjömarkema i öster, från bygatan i . Foto: förf.

63 är föränderlighet, kan det åtminstone vid ett första logiska, botaniska, omitologiska, entomologiska, påseende te sig en smula problematiskt att försöka arkeologiska, bebyggelsehistoriska, historisk-geo- sig på att bevara landskap. Om det är just föränder¬ grafiska och andra märkvärdigheter trängs om ligheten som ska bevaras, kan man utgå från att helt utrymmet på ö-remsan i Östersjön, och lockar såväl andra tillvägagångssätt krävs, än i konventionella specialintresserade turister som forskare och exper¬ insatser för att bevara objekt, arter och miljöer. ter av olika slag. Landskapet beskrivs ofta som format och ständigt Det öländska landskapet har utan tvekan en omformat i ett samspel mellan människa och natur, karaktär som skiljer sig från andra svenska regio¬ det beskrivs som en länk mellan gångna tider, nutid ner. När man talar om vad det är som skiljer Öland och framtid, och som ett pedagogiskt panorama från andra områden pekar man idag ofta på ”den över hur människan genom historien lärt sig att öländska naturen” som så annorlunda. Samtidigt nyttja naturen på allt effektivare sätt. Det växande kan man lyfta fram det faktum att Öland är ett av de intresset för att värna om landskapet har, tillsam¬ i särklass mest utpräglade jordbrukslandskapen i mans med den alltmer allmänna fokuseringen på vårt land, och att det formats inte bara av mänskligt miljöfrågor, tvingat fram nya samarbetsstrukturer nyttjande av marken, utan också av perioder av hårt inom de administrativa samhällsfunktionerna. Den överutnyttjande. administrativa verksamhet som ryms under rubri¬ Synen på landskapet är minst lika föränderlig ken landskapsvård har fått en per definition gränsö¬ som landskapet självt.Den bild vi idag har av det verskridande position, mellan naturvård och kultur¬ öländska landskapet som intressant, vackert och miljövård, med starka kopplingar också bland annat värdefullt, har en historia som bland annat kan för¬ till fysisk planering och lantbruksadministration. knippas med landskapsmåleriets och turismens De sätt på vilka vi under de senaste decennierna utveckling. Konstnärer som Per Ekström, A.T. Gel- har kommit att tala om och tänka kring fenomenet lerstedt och Nils Kreuger böljade under senare landskap, har utan tvekan haft en gränsöverskridan¬ delen av 1800-talet avbilda det öländska landskapet de, men knappast en gränsupplösande funktion. med färger och penseldrag som förde tanken till Den grundläggande uppdelningen mellan natur och sydligare nejder, och turismen kom under 1900- kultur kvarstår, såväl i administrationen som i det talet att göra dessa vyer, exempelvis alvaret, till allmänna tänkandet. Som bland andra Johan resmål och ”sevärdheter”. Tidigare generationer Hedrén har påpekat, är denna uppdelning en viktig resenärer hade knappast sett någon skönhet i alva¬ orsak till den begreppsförvirring som många gång¬ ret. Carl Jonas Linnerhjelm beskrev år 1804 alvaret er tycks försvåra arbetet med att värna om miljö söder om som ”en jämn ödemark, hisk¬ såväl som landskap.'^ Tomas Germundsson och lig till sitt utseende och ogangnelig för kreaturen”.*^ Mats Riddersporre har uppmärksammat att land¬ Under senare år har ett hastigt växande intresse skapsvården, trots en tydlig strävan efter att över¬ för landsbygdens landskap noterats i många euro¬ brygga klyftan mellan natur och kultur, präglas av peiska länder.Denna uppmärksamhet har särskilt en landskapssyn som fokuserar fragment, och inte riktats mot sådana landskap som behållit en karak¬ förmår hantera de landskapliga sammanhang i vilka tär och en flora och fauna som minner om äldre fragmenten ingår. De menar att bevarandeinsatser¬ tiders mer småskaliga jordbruk. I Sverige är Öland na i stället borde ta sin utgångspunkt i ”helheten i den region som mer än någon annan hamnat i fokus det samtida landskapet”, och påpekar att Häger¬ för detta landskapsintresse. Av statliga satsningar strands begrepp förloppslandskap borde vara ett på att, med hjälp av ekonomiskt stöd till lantbruka¬ användbart tankeredskap för att nå dithän.'^ re, bibehålla naturbetesmarker, slåtterängar och olika ”kulturhistoriskt värdefulla element” i agrar¬ landskapet (t. ex. stenmurar, hamlade träd, odlings- rösen) har en stor andel tillfallit Öland. Det finns Öländska gott om sådana marker och företeelser i det öländ¬ landskap ska landskapet. Öland uppmärksammas ofta för de många olika Dessutom har nu alltså landskapet på södra ”värden” som landskapet på ön anses rymma. Geo¬ Öland nominerats för en placering på UNESCÖ:s

64 världsarvslista. Den ansökan som i juni 1999 läm¬ Natur eller kultur? nades till The World Heritage Committé:s (WHC) På Öland var planerna till en början inriktade på att kansli i Paris, har skrivits av tjänstemän vid Läns¬ enbart Stora Alvaret skulle föreslås som världsarv. styrelsen i i samråd med Riksantikvarieäm¬ I bakgrunden fanns ett gammalt förslag om att göra betet, Mörbylånga kommun och LRF:s lokalavdel¬ delar av alvaret till nationalpark. Initiativtagarna ningar på södra Öland. Under det år som följer ska utgick från att det var alvarlandskapets ovanliga WHC:s representanter granska ansökan och göra natur som skulle berättiga till en plats på världarvs- studiebesök i området. Ett slutgiltigt besked från listan. Ganska snart insåg man emellertid att alvaret WHC, om södra Öland får rätt att kalla sig världs- knappast skulle kunna betraktas som ett naturarv, arv eller inte, väntas komma i slutet av år 2000. då merparten av de ”naturvärden” som anses finnas UNESCÖ:s World Heritage List är en bevaran¬ på alvaret är beroende av att markerna nyttjas av destrategi som hittills främst förbehållits monu¬ människor och deras betesdjur. Det öländska alva¬ mentala miljöer som slott, katedraler, fomlämning- ret är ett tydligt kulturpräglat landskap, som till¬ ar och vildmarksområden av exceptionell karaktär. sammans med angränsande åkrar och ängar i tusen¬ The World Heritage Convention antogs 1972 för att tals år utgjort basen för ölänningamas livsföring. reglera bevarandet av natur- och kulturmiljöer som Den flora och fauna som tillhör det öppna alvaret anses så värdefulla att de är en angelägenhet för kan ses som ett resultat av att området kontinuerligt ”hela mänskligheten”. Sedan dess har 630 platser i betats under mycket lång tid. 118 länder placerats på världsarvslistan. Egyptens Att man nu valt att kategorisera området som en pyramider. Kinesiska muren, Akropolis och natio¬ ”kulturmiljö” och inte en ”naturmiljö” är sannolikt nalparken Serengeti i Tanzania är några av de mer en överraskning för en och annan. Alvaret och de kända. Sverige är representerat med nio olika plat¬ likaledes sedan urminnes tider betade sjömarkema, ser, bl. a. Drottningholms slott, hällristningarna i uppfattas av många som ”natur”. Dessutom kan det bohuslänska Tanum och Örlogsstaden . säkert förvåna många att världsarvsansökan nu Byggnadsverk, fornminnen och andra ”kulturmiljö¬ omfattar hela södra Öland, ett område som sträcker er” dominerar på listan. Det lappländska fjällområ¬ sig ca 5 mil i nord-sydlig riktning och upp till 1,5 de som i världsarvssammanhang döpts till Laponia mil mellan västra och östra kusten. Ansökan inklu¬ är det enda svenska ”naturområde” som hittills till¬ derar alltså allt från pittoreska radbyar och unika delats denna status.” slåtterängar till mer alldagliga miljöer och samhäl-

Figur 3. Skulpturalt flyttblock på Stora Alvaret. Foto: förf.

65 len, som med ett konventionellt bevarandeperspek¬ tiv knappast skulle klassas som värda att bevara. I den öländska världsarvsansökan tycks man allt¬ så ha bmtit med den fokusering på enskilda värde¬ fulla element, som tidigare varit så dominerande inom landskapsvården. Här har man utgått från hel¬ heten snarare än delarna och som vi kommer att se längre fram, har stor tonvikt också lagts på land¬ skapets föränderlighet. Kanske kan man därmed säga att de som har skrivit den öländska världsarvs¬ ansökan har valt att tillämpa det slags perspektiv som exempelvis Germundsson och Riddersporre efterlyste, när de pläderade för att förloppsland- skapsprincipen borde vara vägledande i bevarande¬ arbetet. Ansökan om att södra Öland bör placeras på världsarvslistan präglas emellertid inte av någon konsekvent fokusering på landskapet som helhet och som process. Det kriterium som i ansökan framhålls som det främsta skälet att området bör bevaras är att odlingslandskapet på södra Öland är unikt i fråga om markanvändningens och markin¬ delningens historiska kontinuitet. I ansökan formu¬ leras det så här;

Kontinuiteten i markanvändningen går tillbaka till stenål¬ dern då människan som jordbrukare började nyttja detta område. Sedan dess har markanvändningen inte ändrats nämnvärt utan åkerbruk och boskapsskötsel är fortfarande den dominerande näringen på södra Öland. ... Markindel¬ ningen är lättläst och man uppfattar tydligt indelningen mel¬ lan inägojord och utmark, en indelning som varit konstant sedan medeltiden.'®

Med intresset för markindelning följer ett fokus pä vissa fysiska strukturer i landskapet. I ansökan framhålls att det är uppseendeväckande att man i dagens öländska landskap kan se gränser mellan utmark och inägor som i stort överensstämmer med de gränser markerats på kartor från 1600- och 1700-tal. En sådan uppmärksamhet pä gamla grän¬ ser har sina vetenskapliga rötter i en speciell inrikt¬ ning inom kulturgeografin, nämligen den historiskt orienterade kulturgeografi som ägnar sig åt tolk¬ ning av äldre kartor.'^ Inom denna forskning har Figur 4. Gränserna för det föreslagna världsarvet mycket intresse riktats mot det intressanta källma¬ ”Södra Ölands odlingslandskap". Karta: Henrik Svens¬ terial som de äldre lantmäterikartorna utgör. Man son, Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geo¬ arbetar bland annat med så kallade ”historiska kart¬ grafi, Lunds universitet.

överlägg”, en metod som under 1990-talet kommit att få stor betydelse för kulturmiljövårdens land-

66 slcapsvårdsinsatser.^“ Denna metod är emellertid tycks försöka finna former för ett bevarande grun¬ helt inriktad på fysiska strukturer och detaljer i dat på ett processuellt perspektiv på landskap. Kan¬ landskapet och på kartorna, och inbjuder knappast ske kan detta nytänkande till viss del förklaras av till något helhetsperspektiv på landskapets förän¬ att den grupp tjänstemän som tagit initiativ till och derlighet. utformat ansökan utgörs av en skara yngre perso¬ ner, huvudsakligen kvinnor, med olika utbildnings¬ ”Levande bakgrund, som ur skilda infallsvinklar blivit invol¬ landskap” verade i de senaste decenniernas satsningar på I världsarvsansökan framhålls också det faktum att landskapsvård. I diskussioner kring det öländska området är ett fungerande produktionslandskap, landskapets många, och ibland motstridiga ”vär¬ med bland annat modem mjölkproduktion, spann¬ den”, har de insett vikten av att inte bara se till måls- ocb grönsaksodling. Att lönsamheten i dessa detaljer, utan hellre utgå från ett helhets- och för- agrara produktionsgrenar inte försämras, anges som änd-ringsperspektiv på landskapet.^^ en förutsättning för att ”det unika odlingslandska¬ Den öländska världsarvsansökan är emellertid pet” ska kunna ”bevaras och fortleva”. Det kan kan¬ inte ensam om att uttrycka sådana ambitioner, den ske framstå som motsägelsefullt att säga att ett ansluter sig tvärtom till synsätt som WHC uppmun¬ landskap ska vämas både som bärare av historiska trat under ett antal år. I Världsarvskommittén, som budskap och som ett modernt produktionslandskap. sedan starten arbetat med skilda kriterier för natur- Vi har vant oss vid att se den moderna tidens ratio¬ respektive kulturmiljöer, har under 1990-talet allt nalisering och teknikutveckling inom jordbmket större uppmärksamhet riktats mot sådana miljöer som ett av de största hoten mot såväl naturvärden som formats av natur och kultur. I en rapport från som kulturhistoriska värden i landskapet. I den ett europeiskt möte om världsarvslistans nya fokus öländska världsarvsansökan formuleras saken så på ”kulturlandskap” påpekas att ett kontinuerligt här: bruk är en förutsättning för att ett produktionsland¬ skap ska kunna bevaras: Det föreslagna områdets främsta kriterium är markanvänd¬ ning och markindelning i ett levande odlingslandskap där ett The best form of maintenance is modernt jordbruk pågår. Det måste även framledes finnas by active living use (for möjligheter för jordbruket att utvecklas i takt med tiden. example the vineyards of ). The motivation for this maintenance needs to be both social and economic and there Samtidigt måste en sådan utveckling gå hand i hand med ett is a need for bevarande av de unika natur- och kulturvärden som finns i acceptance that continuing maintenance and use of rural området. Det är mycket viktigt att landskapet inte stagnerar landscapes will necessitate some change. There is a need to avoid och övergår till att bli ett relikt odlingslandskap.^' nostalgia in the conservation of cultural lands¬ capes. An honest and pragmatic approach to the conserva¬ tion of cultural landscapes is required. It may be questiona¬ ble whether the protection of rural cultural landscapes as Det är intressant att notera att man betonar vikten living agricultural landscapes should be attempted when av att området inte förvandlas till ett museiland- they are not economically viable.^ skap. Förslaget att utnämna det sydöländska land¬ skapet till världsarv innebär inte att man vill att det Här föreskrivs alltså en ska se likadant ut i all framtid. Det ofta slentrian¬ syn på landskap som något levande och och en syn mässigt använda uttrycket ”levande landskap” blir föränderligt, på bevarande som inte enbart är tillbakablickande, utan tillåter här ett nyckelbegrepp, som beskriver landskapets teknisk och ekonomisk utveckling. Likheterna med inneboende föränderlighet på samma sätt som de Hägerstrands ”förloppslandskap” och humanister¬ formuleringar som återfinns i den öländska världsarvsansökan är slående. I den framhålls ren¬ nas ”landskap som kulturell process”. Kanske kan tav det moderna lantbruket som ett av de värden man till och med säga att uttrycket ”levande land¬ som gör området så väsentligt att bevara: skap”, i all sin enkelhet, ger en väl så tydlig bild av landskapets processuella karaktär som de mer aka¬ Det är unikt med ett landskap där exceptionellt höga kultur- demiska begreppen. och naturvärden med flertusenårig kontinuitet, förenas med Det kan framstå som innovativt och nästan lite ett levande jordbrukslandskap, där dagens lantbrukare nytt¬ vågat, att man i den öländska världsarvsansökan jar markerna pä ett modernt och effektivt sätt.“

67 Eftersom ansökan så starkt betonar böndernas bety¬ klara över att tycker inte lantbrukarna det här är bra delse för det landskap som nu föreslås bli världsarv så blir det ingenting”. Dessa signaler från myndig¬ har det också blivit viktigt att förankra idén bland heterna möttes till en början med förvånade miner de aktiva lantbrukarna. Under den tid då arbetet bland bönderna på södra Öland, som uppenbarligen med att utforma ansökningshandlingarna pågick, inte väntat sig att ett sådant beslut skulle läggas i gjorde kommunen och länsstyrelsen olika insatser deras händer. för att sprida information om planerna till lokalbe- fofkningen. Kommunen skickade ut ett informa- Bondens möda tionsbrev till alla hushåll i området, och länsstyrel¬ sen arrangerade informationsmöten dit alla lantbru¬ Lantbruket är en dominerande näring på södra kare bjöds in. Öland, med närmare 400 aktiva gårdar.“ Totalt är Lantbrukarna fick veta att deras röst skulle bli 5700 personer bosatta inom gränserna för det före¬ avgörande. Om inte de ville, så skulle det inte bli slagna världsarvsområdet. Elär som på så många någon världsarvsansökan. En positiv inställning andra håll har antalet sysselsatta inom lantbruksnä- bland lokalbefolkningen är ett krav som WHC stäl¬ ringen minskat stadigt under senare år, till följd av ler för att ett område ska kunna utses till världsarv, effektivisering och storleksrationalisering. Många och särskilt viktigt är detta i ett påtagligt brukat och gårdar har lagts ner, och de som drivs vidare brottas befolkat landskap. En tjänsteman på kommunen i många fall med lönsamhetsproblem. Många lant¬ förklarar att ”alla har liksom avvaktat: ’ja, okey vad brukare upplever att intresset för och kunskapen om tycker ni då?’ Man förstår att man måste ha lant¬ modernt lantbruk är mycket litet i samhället i brukarna med sig. Alla har liksom från starten varit övrigt. En ung lantbrukare med ambitionen att ta över och utveckla familjejordbruket, berättar att han tycker att han har det intressantaste jobb han kan tänka Figur 5. Lök är idag en av de viktigaste grödorna för sig, men konstaterar samtidigt att hans lantbrukarna i den bördiga Mörbylångadalen. Foto: förf. yrke står lågt på den samhälleliga rangskalan:

68 Man känner lite det där, att det är fruktansvärt låg status. Åsikterna i frågan var delade, och vid de många Men jag bryr mig inte egentligen, för att... man trivs med LRF-möten som följde, vägdes fördelar mot nack¬ det man gör va. [Men] man känner ändå att man har den delar. I diskussionerna utkristalliserade sig snart en stämpeln på sig. Bönder de är... lägre kan man inte sjunka. skiljelinje mellan lantbrukarna på östra och västra Bland bönderna märks en förhoppning om att sidan av ön. På östra Öland, där mjölkproduktion är världsarvsutnämningen ska kunna innebära ett den dominerande näringen, var intresset för världs- slags garanti för att lantbruket i området ska leva arvet betydligt större än i den bördiga Mörbylånga- vidare. Insikten om att bondens arbete med att hålla dalen på västra sidan, där åkerbruk med odling av landskapet öppet och levande nu efterfrågas av grönsaker och andra specialgrödor dominerar. myndigheterna, gör att man kan känna att man har Det finns flera skäl till att mjölkböndema i all¬ ett bra utgångsläge för att förhandla med dem som mänhet var mer positiva till förslaget. På östra har makten i samhället. Bönderna har fått klart för sidan, där gårdarna generellt är mindre och jordar¬ sig att en världsarvsutnämning skulle innebära att na magrare, ser lantbrukarna svårigheter att inför den svenska staten tar på sig ett ansvar för att framtiden klara sig på en marknad med fri konkur¬ odlingslandskapet på södra Öland bevaras för all rens. Dessutom kan de, eftersom de har djur, dra framtid. En lantbrukare i övre medelåldern konsta¬ nytta av satsningar på att främja betesdriften på terar att alvaret och sjömarkema.

Det hade ju inte blivit världsarv om inte bönderna hade dels Växtodlingsbönderna i Mörbylångadalen har

skapat landskapet så som det är, och dels underhållit det ... möjligen mer att förlora, om en världsarvsutnäm¬ Så det är endast med bondens möda som det är möjligt att ning skulle sätta gränser för vidare rationalisering betrakta det som ett världsarv. och effektivisering av driften på gårdarna. Jordarna Till en början var dock många av lantbrukarna på västra sidan av södra Öland är bland de bördi¬ avvaktande eller öppet kritiska mot förslaget. Efter¬ gaste i Sverige, vilket gör att man här har helt andra som man upplevt att en rad restriktioner och påla¬ möjligheter att konkurrera med sina produkter. Jor¬ darnas gor under de senaste åren har lagts på det svenska höga avkastning har också möjliggjort en jordbruket, fanns en misstanke om att även detta ganska långt driven speeialisering och effektivise¬ förslag måste vara till nackdel för bönderna. Egna ring. Relativt få bönder i de bördiga trakterna längs västra sidan har dåliga erfarenheter av kontakter med myndigheter idag några djur. gjorde i vissa fall att ”det var någon liten djävul bakom örat som tyckte att nu kan vi ge igen”. ”Kvalitetsturism” Många förklarar sin skeptiska inställning med hän¬ Det är i allmänhet visning till de hårda villkor som tidigare generatio¬ många olika skäl som samverkar ner ölänningar tvingats leva under, särskilt under till att en placering på världsarvslistan ses som en intressant åren 1569-1801 då hela ön var en kunglig jakt- möjlighet för en ort eller en region. Ett motiv som ofta finns med i bilden är utan tvekan en park.“ Ett lantbrukarpar i övre medelåldern resone¬ rar kring detta: önskan att kunna locka fler turister till platsen ifrå¬ ga. Så är fallet också på södra Öland. Hela Öland är Hon; På länsstyrelsen sä sa dom ju att det skulle inte bli att betrakta som avfolkningsbygd, med betydande några pålagor eller så. Det är ju det som man är mycket rädd arbetslöshet och för. För att Öland har ju varit, tyvärr, väldigt utsatt. För vi har låga medehnkomster. Som bekant ju haft djurgärdsinrättningen dä, frän 1500-talet till 1800- är Öland sedan länge ett välbesökt semestermål för talet, när man inte fick göra nånting egentligen här dä. Och såväl svenska som utländska turister, men idag går sen har vi ju EU... huvuddelen av besöksströmmama till norra delen

Han: Fogdens svin och hjortar gick och ät upp grödorna för av ön. En av de tjänstemän som tagit initiativ till bönderna, och dom fick inte jaga bort dom, för dä blev dom ansökan, menar att världsarvet ”kan bli ett väldigt stympade, både hundar och bönder. Och det liksom sitter ju lyft för Mörbylånga kommun och för sysselsätt¬ kvar i generationer. Det är därför som när... ja det är ju inte ningen där, om man använder det här staten men det är UNESCO, som kommer med ett sä kallat på rätt sätt,

världsarv, dä är man ju skeptisk va. Och det sitter ju i gener¬ genom att man utvecklar en kvalitetsturism i kom¬ na, när man har varit förtryckt så många är som ölänningen munen, som vänder sig till just dom som är intres¬ var. serade av namr och kulturvärden”.

69 Figur 6. Kanske kommerfler öländska bönder iframtiden framtidens bönder ska bli pittoreska inslag i ett exo¬ att kombinera lantbruk med viss verksamhet för turister, tiskt semestersceneri: till exempel uthyrning genom organisationen "Bo på lantgård". Foto: förf. Ja, världsarvet, det vet vi inte hur det kommer att bli med det. Jag säger... jag brukar ju skämta om att vi får väl ha en varsin T-shirt som det står ”urinvånare” på ryggen, som vi Bland lantbrukarna tycks det råda en kluven får gå och visa. Och sä måste man visa helskägg för dom, jag vet inte... inställning till turismen. Å ena sidan inser de att en ökad turism kan ge sysselsättningstillfällen och inkomster till bygden, och de kan uppskatta att Det är den lokala befolkningens arbete med jord människor från andra håll tycker att det är fint där och djur som varit avgörande för att forma de land¬ de bor. Några räknar med att själva kunna tjäna en skap som idag anses så värdefulla, men initiativet slant på att hyra ut rum till turister som vill ”bo på till insatser för att bevara landsbygdens landskap lantgård”. Å andra sidan berättar många lantbruka¬ kommer ofta från annat håll. Kanske kan man säga re gäma om hur turisterna tycks sakna förståelse för att inte bara idén om ett världsarv, utan också idén att landskapet är bondens arbetsmiljö: de parkerar om landskapet, snarare hör hemma i turistens syn¬ sina bilar i vägen för traktorerna och öppnar grindar sätt än i bondens relation till sin omgivning. Den så att djur kommer lösa. Vissa lantbrukare förund¬ brittiske kulturgeografen Denis Cosgrove hävdar ras över turisternas sätt att tänka, till exempel ”när att landskap i princip bara kan betraktas från ett uti- dom ser djuren ute här och allt är så trevligt, då får frånperspektiv. Öländska lantbrukare omformar dom den här sörgårdsmentaliteten över sig...” genom sitt arbete mark och vegetation, men ser En lantbrukare i 60-årsäldern utgår från att knappast dessa resurser och sitt eget arbete i första världsarvet är något som är till för turisterna. hand som beståndsdelar i ett landskap. Så snart man Bakom hans skämtsamma tonfall kan man skönja själv är en del av händelseförloppet kan man enligt en allvarsam kritik mot att det ibland tycks som om Cosgrove svårligen betrakta det som ett landskap.

70 Han pekar på landskapsbegreppets starka historiska Marken och dess indelning och användning, det är det som är lite koppling till landskapsmåleriet, och hävdar att märkvärdigt, och vi har en tjej där inne pä länsstyrel¬ sen ... som har tydliggjort det här på ett mycket bra sätt. Och landskap i första hand är ”ett sätt att se” där män¬ det hade vi aldrig kommit åt, och hon hade aldrig kommit i niskan blir en utomstående betraktare. Han visar ropet, om det inte hade varit för världsarvets skull. Sä vi har att om också denna idé landskapet ursprungligen lärt oss mycket utav henne och vi har fått en annan syn på vår hör hemma i privilegierade grupper i samhället, hembygd. ... De här flickorna pä länsstyrelsen som har som haft möjlighet att förverkliga sina önskemål jobbat med det här, det är kanonbrudar egentligen, för de begriper böndernas situation. Och sen har de chefer som all¬ om att få blicka ut över vackra vyer, antingen inom tid håller sig bakom och liksom sticker med lagparagrafer guldram eller i det fria.^’ Med utgångspunkt från sådär, det är ju dem som man inte tycker om. Men det är bara Cosgroves resonemang blir landskap ett ord som en fråga om relationer, nu när vi har träffat dem så här runt ligger närmare turisters sätt att närma sig en trakt, ett kaffebord eller runt ett sammanträdesbord... de är ju van¬ än bönders sätt att leva i och av sina fysiska omgiv¬ liga människor de med! ningar. I april 1999 röstade södra Ölands bönder om världsarvsfrågan i sina LRF-kretsar, och resultatet Att mötas runt ett kaffebord av omröstningen blev övervägande positivt. Även De möten som länsstyrelsen arrangerade för att dis¬ Mörbylånga kommun ställde sig positiv, och där¬ kutera världsarvsfrågan med bönderna kom att med ansågs förslaget ha den lokala förankring som handla om en hel del annat än det som arrangörer¬ WHC kräver. Några justeringar gjordes i ansökan, na avsett. Lantbrukarna passade på att ta upp kritik för att tillgodose lantbrukarnas önskemål, innan som de ville framföra till myndigheten, mot regler ärendet lämnades vidare till regeringen. Samtidigt som enligt deras uppfattning försvårar och fördyrar bildades en samrådsgrupp med representanter för verksamheten. Diskussionerna kom framför allt att länsstyrelsen, kommunen och lantbrukarna (LRF), handla om två saker: det biotopskydd som sedan några år gör det förbjudet att ta bort stenmurar, vil¬ ket ställer till problem för bönder som har små åkrar och stora maskiner, och den kulturmiljölag¬ stiftning som innebär att i stort sett varje nybyggna¬ tion i de fornlämningsrika byarna på Öland måste föregås av en arkeologisk undersökning, något som markägaren själv får bekosta. Informationsmötena kring världsarvet tycks emellertid inte bara ha gett utrymme för konfronta¬ tion, utan verkar också ha fungerat som en platt¬ form där bönder och tjänstemän kunde mötas och presentera sina respektive synpunkter på lantbruket och landskapet.^* En av de lantbrukare som varit mest engagerad i diskussionerna, menar att världs¬ arvet fört det goda med sig att ”länsstyrelsens tjän¬ stemän har fått en annan syn på verkligheten och på vad som krävs för att kunna driva ett företag”. Själv var han från början motståndare till världsarvet och mycket misstänksam mot myndigheterna, men ändrade så småningom uppfattning:

Figur 7. Den naturinriktade turismen är ett inslag i land¬ skapet, som kan komma att få än större betydelse om södra Öland placeras på Världsarvslistan. Foto: förf.

71 Figur 8. Natur eller kultur - i det öländska landskapet är viss betydelse för de öländska lantbrukarnas gränserna flytande. Vy från entrén till Eketorps borg, bedömning av för- och nackdelar med en världs¬ med utblick över Stora Alvaret. Foto: förf. arvsutnämning. Vad som tycks ha skett i diskussionerna kring den för att tillsammans följa utvecklingen i världsarvs- öländska världsarvsansökan är att lantbrukare och frågan. Lantbrukarna fick i detta sammanhang löfte landskapsvårdare har ingått något som närmast kan om att de även i senare skeden ska kunna stoppa en beskrivas som en allians. Två grupper som båda världsarvsutnämning, om händelseutvecklingen får upplever att de i dagens samhälle har svårt att få dem att ändra uppfattning. gehör för sina intressen, har funnit att de tillsam¬ Detta är inte första gången som svenska lantbru¬ mans och med en världsarvsansökan som redskap, kare har fått avgöra om ett område ska föreslås som kan ha bättre möjligheter att göra sina röster hörda. världsarv eller inte. Ett av de första områden som i Relationerna mellan bevarandebranchens och lant¬ början av 1990-talet diskuterades som ett tänkbart bruks sektorns företrädare tycks därmed ha fått en svenskt världsarv var socknarna Markim och annan karaktär på södra Öland än i Markim-örkes- Orkesta i Uppland. Där finns ett småskaligt och i ta, vilket sannolikt haft betydelse för att ölandsbön- viss mån ålderdomligt odlingslandskap med en rik dema kom att inta en mer positiv ståndpunkt.^’ förekomst av runstenar. I Markim-Orkesta föll frå¬ gan när lantbrukarna genom sin organisation mot¬ Gränsen för världsarvet satte sig förslaget. Man kan förstås fråga sig vad det var som gjorde att utfallet blev ett annat på södra Den mest påtagliga justering som gjordes i ansökan Öland än i Markim-Orkesta, trots ganska likartade till följd av lantbrukarnas remissvar var att den förutsättningar. Det är möjligt att de jordbrukspoli- norra gränsen för det tilltänkta världsarvsområdet tiska förändringar som skett under 90-talet, bland flyttades. I nordväst var det från början tänkt att annat i och med Sveriges inträde i EU, kan ha haft gränsen skulle gå tvärs igenom Torslunda socken

72 och i nordost skulle den dela Gårdby socken i två Ålebäck inte några marker på alvaret. När byborna delar. På båda håll var lantbrukarna skeptiska mot fick kännedom om den planerade gränsen drog de att gränsen skulle skära tvärs igenom socknen. I slutsatsen att det var alvaret som var det viktigaste i Torslunda fanns många starka motståndare till världsarvet, och att ”dom klippte av, eftersom vi världsarvsplanema, medan Gårdbyboma var mer inte har nåt ”. Men länsstyrelsen ordnade positiva. För att så långt som möjligt tillmötesgå informationsmöte och förklarade, enligt en Åle- böndernas önskemål flyttades gränsen så att även bäcksbo, ”att det absolut inte var för alvarets skull södra delen av Torslunda uteslöts, medan hela egentligen, utan det är mest för det här med bebyg¬ Gårdby inkluderades i världsarvsområdet. gelsen, sjömarkema, inägoma och att det fortfaran¬ Många har undrat hur myndigheterna har resone¬ de är som det var på medeltiden”. I den ansökan rat då de har kommit fram till att ansökan ska gälla som till sist skickades till WHC finns dock Övre Just den nu utpekade delen av Öland. Odlingsland¬ Ålebäck med. En bybo konstaterar att ”på sätt och skapet kan tyckas vara lika ”värdefullt” på många vis kanske man tycker att det är roligt att det har andra delar av ön. Ölands Naturväm - den öländska uppmärksammats”, men samtidigt finns en oro för lokalavdelning i Svenska Naturskyddsföreningen - att en utnämning ska medföra att myndigheterna hävdade i sitt remissvar att hela Öland borde inklu¬ lägger sig i hur marken ska skötas. deras, då de kriterier som anförs lika väl kan sägas gälla även på mellersta och norra delen av ön. ”Om vi skulle bli ett världs- Byn Övre Ålebäck i Gårdby socken var en av arv...” dem som till en böijan inte inkluderades i ansökan; den låg strax utanför gränsen. Byn ligger också pre¬ Att bönderna fått en så central position i arbetet cis norr om Stora Alvarets nordgräns, så till skill¬ med den öländska världsarvsansökan, kan sägas nad från sina grannar i söder har bönderna i Övre vara en logisk konsekvens av att man här försökt tillämpa ett perspektiv som fokuserar ”levande landskap”. Om ett agrart landskap uppfattas som en kulturell process måste rimligtvis bönderna vara nyckelpersoner. I vissa sammanhang, i samtal kring världsarvsfrågan, kan man till och med möta påstå¬ enden om att det är bönderna som ska bli världsarv. En lantbrukare använder själv uttrycket ”om vi skulle bli ett världsarv”, och när en länsstyrelse¬ tjänsteman ska förklara att en utnämning kan med¬ föra konkurrensfördelar för de öländska bönderna, säger hon:

[Då] har Ölands lantbrukare en mycket starkare ställning, i och med att dom är ett världsarv, och markerna ska bevaras. Det betyder att dom måste ha djur, dom måste odla marken. Och går staten vidare med den här ansökan så förbinder dom sig till det (min kursivering).

De personer som för samhällets räkning varit invol¬ verade i utformningen av ansökan, framhåller gärna att diskussionerna kring ett eventuellt världsarv kan bidra till att ”stärka identiteten” hos dem som bor på södra Öland. En av initiativtagarna konstaterar

Figur 9. Blirframtidens öländska bonde statist i ett turis¬ tiskt sceneri, eller brukare av ett produktionslandskap? Öländsk fågelskrämma bland ensilagebalar. Foto: förf.

73 att människor börjar förstå att de måste kunna för¬ lokalsamhället ligger i viss mån i världsarvsinstru- klara för besökare vad det är som är så värdefullt mentets natur. När bevarandet ska vara en angelä¬ med landskapet i området, ”och bara det är ju posi¬ genhet för ”hela mänskligheten” är det sällan den tivt i sig, därför att det ökar ju också identiteten hos lokala befolkningens relation till bevarandeobjektet de här individerna, som förstår att det här som vi som är utgångspunkten.^° kliver... trampar omkring i, det är förhållandevis unikt.” Ett par museitjänstemän som resonerar kring den symboliska betydelsen av en världsarvs- utnämning konstaterar att det måste vara av stor Processperspektiv i praktiken? betydelse för självkänslan ”om man bor i ett områ¬ Om nu de öländska bönderna och deras landskap de som är ens vardagslandskap, och att det helt placeras pä UNESCO:s världsarvslista kommer det plötsligt jämställs med... ja, Egyptens pyramider”. kanske att visa vad ett processperspektiv på land¬ Att lantbrukarna satts i centrum, och att de själva skap, med fokus på det mänskliga livet i det levan¬ kommit fram till att en världsarvsutnämning skulle de landskapet, får för konsekvenser om det tilläm¬ kunna vara till deras fördel, förändrar inte det fak¬ pas i bevarandearbete. Man kan misstänka att kon¬ tum att initiativet ursprungligen kom ”uppifrån” flikter trots allt kommer att uppstå mellan traditio¬ eller ”utifrån”. Att länsstyrelsen och kommunen nella bevarandeintressen och jordbrukets utveck- lyckats/örankra förslaget bland lokalbefolkningen lingskrav. Det är omöjligt att förutse hur jordbruket kan uppfattas som positivt, men är inte alls detsam¬ och samhället i stort kommer att utvecklas, och där¬ ma som att förslaget skulle ha tillkommit på lokalt med vanskligt att förutse vilka svårigheter som kan initiativ. Att de främsta drivkrafterna finns utanför uppstå, och kräva nya slags lösningar. Det enda som med säkerhet kan förutsägas är, att i en bevaran¬ deinsats som bygger på synsättet att landskapet är en Figur 10. Det modema lantbruket är av central betydel¬ process, måste även bevarandearbetet vara flexi¬ se i det tilltänkta öländska världsarvet. Foto: förf. belt och berett på förändringar.

74 När man enas om att ”bevara ett landskap” är det ohållbar. Mycket av den forskning som berörts i viktigt att så långt som möjligt försöka komma öve¬ denna artikel pekar mot en uppluckring av den rens om vad det är som ska bevaras, vad som menas grundläggande dikotomin natur - kultur. Mänsklig med ”landskap” och vad ”bevara” innebär. Det är verksamhet är ingenting som försiggår ”utanför” emellertid väsentligt att komma ihåg att ett land¬ ekosystemen, och ”naturen” finns inte någonstans skap, exempelvis ”södra Ölands odlingslandskap”, ”utanför” samhället. Natur och samhälle kan alltså aldrig kan beskrivas på ett objektivt och värdeneu- inte betraktas som två distinkta kategorier eller sys¬ tralt sätt. Om man ser landskapet som en kulturell tem som påverkar varandra.^' Denna dikotomi är konstruktion blir det uppenbart att också vaije land- emellertid ännu så central i vårt tänkande, inte skapsbeskrivning är en konstruktion som är socialt minst när det gäller den verklighet vi brukar och historiskt betingad. benämna landskap, att det är ansträngande att ens Argumenten för att landskap måste betraktas som försöka föreställa sig en tolkning som inte tar sin ett processuellt, levande fenomen kan framstå som utgångspunkt i skillnaden mellan natur och kultur. lockande och oproblematiska för dem som arbetar Klart är åtminstone att den uppluckring av dikoto¬ med landskapsvård i olika former. Den positiva min natur - kultur som följer med ett processper¬ symboliska laddningen i ett ord som ”levande” kan spektiv på landskap får omvälvande konsekvenser knappast underskattas. Först när, och om, det för världsarvslistans grundläggande utgångspunk¬ öländska världsarvet blivit verkhghet och hunnit ter. genomleva ett antal situationer där traditionellt bevarandearbete skulle ha hamnat i konflikt med jordbruksutvecklingen, blir det möjhgt att avgöra om man lyckas förena bevarande och utveckling i ett ”levande landskap”. Då kommer man också att kunna se i vad mån världsarvsprojektets fokus på landskapets föränderlighet överensstämmer med de vetenskapliga teserna om ”förloppslandskapet” eller ”landskapet som process”. Under tiden måste vi fortsätta att fråga oss vilka Katarina Saltzman, f. 1966, fil.mag. i etnologi och de kunskapsteoretiska konsekvenserna blir av att verksam som doktorand vid Etnologiska institutio¬ betrakta landskap med ett processperspektiv. Ett nen, Lunds universitet. Arbetar för närvarande med dialektiskt synsätt på landskapets föränderlighet sin doktorsavhandling om hur landskap skapas, innebär också att uppdelningen av verkligheten i med exempel från Öland. kategorierna natur och kultur framstår som alltmer

75 Noter 18 Nomineringen av södra Ölands odlingslandskap till UNES- CO:s World Heritage List är skriven på engelska. Översätt¬

1 Intervjuerna har utförts av en grupp studenter vid Etnologis¬ ning här i enlighet med den svenskspråkiga remissutgävan ka institutionen i Lund under en fältkurs pä södra Öland i av ansökan, daterad 1999-03-31. april 1999. 19 T. ex. M Riddersporre, 1995, M Widgren, 1997. 2 Landskapets föränderlighet har uppmärksammats i många 20 CTollin, 1991. populärvetenskapliga sammanhang. I boken Detföränderli¬ 21 Jfr not 17. 22 Karoline ga landskapet, avsedd för studiecirkelverksamhet, beskriver Daugstad och Michael Jones har analyserat den Lorentz Bolin (1969) hur en lång rad olika faktorer bidrar till begreppsförvirring som uppstod när representanter för olika att landskapet ständigt omformas. Intressant att notera är att intressen i det norska samhället; jordbruk, naturvård, kultur¬ Bolin kopplar samman landskapsfrågoma med 60-talets miljövård och planering, under senare delen av 1980-talet alla framväxande medvetenhet om miljöproblem som DDT, luft¬ började engagera sig för ”kulturlandskapef’. Dä samla¬ des föroreningar och buller. En annan bok med samma titel är experter med olika akademisk bakgrund i olika projekt Gunnar Brusewitz och Lars Emmelins Det föränderliga för att diskutera sig fram till en gemensam administration av landskapet frän 1985, som är en gedigen och pedagogisk landskapets framtid. Ett problem var dock att de olika exper¬ presentation av landskapets komplexitet, i skärningspunkten terna, genom att de kom frän olika akademiska diskurser, mellan ekologi och historia. Av central betydelse i denna bok hade olika sätt att använda ordet kulturlandskap. De intres¬ serade är Brasewitz vackra illustrationer av landskap under olika sig för helt olika aspekter av något som de alla kalla¬ historiska perioder, inklusive ett antal framtidsvisioner. Den de kulturlandskap (Jones & Daugstad 1996). Man kan anta att diskussioner av det här suggestiva effekten av dessa illustrationer understryker bety¬ slaget så småningom kan leda till en insikt om att man måste enas om delsen av visuella och estetiska faktorer i vårt tänkande kring gemensamma utgångs¬ landskap. Ett tredje exempel är Svenska Naturskyddsföre¬ punkter för sitt arbete. ningens årsbok frän 1991, med titeln Föränderlig natur 23 Report of the Expert Meeting on European Cultural Lands¬ (Larsson 1991). capes of Dutstanding Universal Value. Vienna, Austria, 21 3 M Jones, 1991. April 1996, enl WHC:s hemsida pä Internet. 24 Jfr not 17. 4 Se t. ex. Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 26/1993: The futu¬ 25 I re of rural landscapes. Mörbylånga kommun fanns 1998 totalt 428 lantbruksföre¬ 5 T Hägerstrand, 1993, Jff APred, 1986. tag och merparten av dessa finns inom det föreslagna världs- arvsområdet. 6 Uttrycket ”den nya kulturgeografin” mister en väsentlig del 26 Den av sin innebörd när det översätts till svenska. I Sverige är kungliga djurgårdsinrätmingen inrättades som en kung¬ “kulturgeografi” först och främst en benämning på discipli¬ lig jaktpark av Johan III, som 1569 förbjöd all jakt på hög¬ vilt nen som helhet, vilken pä engelska benämns geo¬ pä Öland. Bestämmelserna skärptes successivt. Under 1600-talet blev det också graphy. Uttrycket new cultural geography har lanserats förbjudet för allmogen att fälla inom engelskspråkig geografi, och anspelar där pä den träd, liksom att hålla hund, såvida hundarna inte var ”stam¬ inriktning inom ämnet som kallas cultural geography och pede” på ett ben. I slutet av 1600-talet förbjöds även innehav som brukar förknippas med Carl Sauers tidiga landskaps- av skjutvapen, vilket gjorde det svårt för de öländska bönderna att freda sina åkrar mot forskning (t. ex. Sauer 1925). Den ”nya” kulturgeografin rådjur och hjortar, som därmed blev alltmer orädda. utmärks bland annat av ett intresse för socialvetenskaplig Djurgårdsinrätmingen var i och humanistisk teoribildning. kraft till år 1801 (Jonsson 1999). 7 J Duncan & N Duncan, 1988. 27 D E Cosgrove, (1984) 1998. 28 Jfr E 8 T. ex. E J McCann, 1997. Carlsen, D Fernandez, H Lydänge & A Nordberg, 1999. 9 T Mels, 1999, s 47. 29 10 T. ex. E Hirsch, 1995, E Hirsch & M 0’Hanlon (eds), C Till¬ Jag vill tacka Lars J. Lundgren för synpunkter som fick mig att ey, 1994, J Thomas, 1996, K Saltzman & B Svensson, 1997. uppmärksamma detta. 30 Atle Omland 11 D Harvey, 1996, s 46ff. (1998) har visat hur idén om ett gemensamt 12 J Hedrén, 1998. världsarv bidrar till att åsidosätta lokala gruppers intresse för 13 T Germundsson & M Riddersporre, 1994. det kulturarv man vill bevara. Som exempel lyfter han fram 14 Det är i själva verket tveksamt om man alls kan skilja ”land- världsarvsnomineringen av det heliga berget Njelele i Zim¬ skapef’ från ”synen på landskapef’. babwe, som inneburit begränsningar för lokalbefolkningens 15 C J Linnerhjelm, 1932. möjligheter att använda kulturminnet som del i den levande 16 D Lowenthal, 1997. kulturen. Här tycks effekterna av världsarvskonventionen 17 Lapplands världsarv, i internationella sammanhang benämnt snarast ha varit av kolonial karaktär. Laponia, omfattar bland annat nationalparkerna Sarek, Mud- 31 D Harvey, 1996, s 184. dus. Stora Sjöfallet och Padjelanta. Med tanke på områdets länga historiska koppling till den samiska kulturen har Lapo¬ nia bedömts som ett kombinerat naturarv och kulturarv (jfr Nilsson Dahlström 2000).

76 Käll- och litteraturförteckning The Rural Residue. I: P. Groth & T.W. Bressi (red): Under¬ standing Ordinary Landscapes. Otryckta källor: McCann, Eugene J. 1997: Where do you draw the line? Lands¬ cape, texts, and the politics of planning. Environment and Södra Ölands Odlingslandskap. World Heritage Convention - Swedish Nomination, 1999. Planning D: Society and Space Vol. 15. Intervjuer genomförda under etnologiska institutionens fältkurs Mels, Tom 1999: Wild Landscapes. The Cultural Nature ofSwe¬ dish National Parks. på södra Öland vt 1999, arkiveras i Folklivsarkivet i Lund. Nilsson Dahlström, Åsa 2000: Vems paradis? I: Samtid & muse¬ The World Heritage Committé:s hemsida på Internet: er, nr 1 2000. http://www.unesco.org/whc Olwig, Kenneth R. 1996: Recovering the Subtantive Nature of Landscape. Annals of the Association ofAmerican Geograp¬ Jonsson, Jan-Åke 1999: Djurgårdsinrättningen. På hemsidan hers Vol. 86. ”Ölands Kulturarv” pä Internet: Omland, Atle 1998: UNESCOs Verdensarv-konvensjon og för¬ http://www.oland.fhsk.se/oka/historia/iidginr.htm ståelsen av en felles verdensarv. Hovedoppgave i nordisk arkeologi, Institutt for Arkeologi, Kunsthistorie og Numisma- tikk. Universitetet i öslo. Litteratur: Pred, Allan 1986: Place, Practice and Structure. Social and Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 26/1993: The future of rural Spatial Transformation in Southern 1750-1850. landscapes. Red.: Ulf Sporrong. Qviström, Mattias 1998: Om förloppslandskapet. Ett försök att Bolin, Lorentz 1969: Det föränderliga landskapet. tillämpa teorierna om förloppslandskapet pä begreppet biolo¬ Brusewitz, Gunnar & Emmelin, Lars 1985: Det föränderliga gisk mångfald i en landskapsanalys. Examensarbete, Sveriges landskapet. Utveckling och framtidsbilder. Lantbruksuniversitet, Alnarp. Carlsen, Eva, Fernandez, Daniela, Lydänge, Helen & Nordberg, Riddersporre, Mats 1995: Bymarker i backspegel. Odlingsland¬ Anja 1999: ”Allt ont kommer från fastlandet”. Om relationer skapet före kartornas tid. mellan Jordbrukare och myndigheter på södra Öland. Semi- Saltzman, Katarina & Svensson, Birgitta 1997: Inledning. I: narieuppsats ETN 102, Etnologiska institutionen. Lunds uni¬ Modema landskap. Identifikation och tradition i vardagen. versitet. Sauer, Carl O. 1925: The Morphology of Landscape. University Cosgrove, Denis E. 1998 [1984]: Social Formation and Symbo¬ of California Publications in Geography 2:2. lic Landscape. Thomas, Juhan 1996: Time, Culture and Identity: An Interpreta¬ Duncan, James & Duncan, Nancy 1988: (Re)reading the Lands¬ tive Archaeology. cape. Environment and Planning D: Society and Space Vol. 6. Tilley, Christpher 1994: A Phenomenology of Landscape: Pla¬ Germundsson, Tomas & Riddersporre, Mats 1994: Förlopps- ces, Paths and Monuments. landskap och bevarande. Svensk Geografisk Årsbok 1994. Tollin, Claes 1991: Attebackar och ödegärden. De äldre lant¬ Harvey, David 1996: Justice, Nature and the Geography of Dif¬ mäterikartorna i kulturmiljövärden. ference. Widgren, Mats 1997: Bysamfällighet och tegskifte i Bohuslän Hedrén, Johan 1998: Om natur- och kulturarvets konturlöshet. I: 1300-1750. A. Alzén & J. Hedrén (red.): Kulturarvets natur. Hirsch, Eric 1995: Landscape: Between Place and Space. I: E. Hirsch & M. 0’Hanlon (red) The Anthropology of Landsca¬ pe. Hägerstrand, Torsten 1993: Samhälle och natur. I: Region och miljö. NordREFO 1993:1. Ihse, Margareta & Norderhaug, Ann 1996: Biological values of the Nordic cultural landscape seen in a comprehensive per¬ spective. I: M. Ihse (red): Landscape Analysis in the Nordic Countries. Integrated Research in a Holistic Perspective. FRN Report 96:1. Jones, Michael 1991: The elusive reality of landscape. Concepts and approaches in landscape research. Norsk geografisk tid¬ skrift Vol. 45. Jones, Michael & Daugstad, Karoline 1996: Cultural Landscape under Administration: A Conceptual Analysis. I: M. Ihse (red): Landscape Analysis in the Nordic Countries. Integrated Research in a Holistic Perspective. FRN Report 96:1. Larsson, Erik (red) 1991: Föränderlig natur. Naturskyddsföre¬ ningens årsbok Sveriges Natur, årgång 82. Linnerhjelm, Carl Jonas 1932: Brev under resor i Sverige. Lowenthal, David 1997: European Landscape Transformations:

77 To preserve the changeable. The nomination of the cultural landscape of the southern part of the Island of Öland for the UNESCO’s World Heritage List

By Katarina Saltzman

Summary

The concept of landscape occupies a central posi¬ UNESCO’s Cultural Heritage List. In the applica¬ tion in this article. In traditional preservation work, tion it is stated that this a landscape was formed by both in nature preservation and cultural environ¬ fanning which was continuously developing, and ment preservation, the landscape has most often continued development must be permitted in order been regarded as being something which is rather that it will be possible for the landscape to be pre¬ static, such as scenery or the combined sum of a served and survive. number of objects. In a newer perspective, howev¬ The landscape on the Island of Öland, with its er, the landscape is understood as being rather a bare limestone areas, rare plants, birds and insects, cultural process. Humanistic researchers maintain has often attracted attention by its nature values. that landscapes are complex phenomena which live The fact that the Öland Nature is in reality very and are formed in the thoughts, dreams and memo¬ much formed by culture is emphasized in the nom¬ ries of , at the same time as landscape is ination for the World Heritage List. The authorities formed by how people live in it. In the field of cul¬ have understood that continued use of the different tural geography the concept processual landscape types of land areas is a basic condition for the char¬ has been introduced in order to clarify the fact that acter of the area of as a living landscape to be pre¬ landscape is a frame of integration where the con¬ served. This preservation strategy places the farmer nection between natural and human processes are of today in the centre of the picture. In certain cir¬ clear. cumstances the importance of the role of the Öland If landscape is characterized primarily by its con¬ farmers is so clearly stated that it almost appears as tinuous changeability, indeed if landscape really is if it is the farmers themselves who are being nomi¬ changeability, then it can, at least at first sight, be nated as world heritages. somewhat problematic to preserve landscape. This The article thus contains a discussion of the fact article discusses the consequences of applying a that the World Heritage application appears to be process perspective on landscape in connection based on a process perspective and what the conse¬ with preservation processes. The discussion has its quences of such a perspective can be in connection starting point in the nomination of the cultural land¬ with the practical preservation work. scape of southern Öland for inclusion in

78