EKBLADET Medlemsskrift för Ekfrämjandet
r4 -V, •% Vi $(% 1 . vf í-W.jjHm * P*ár * > cx!w '
ÆpSSk flf NR 18 „'Vnnrd»' 2003 EKBLADET
Medlemsskrift för Ekfrämjandet Styrelse 2002 / 2003 Nr 18 - 2003 Ordförande: Arne Mirton, (Jan Linder / Suppl.) ISSN nr 0283ÿ1839 Kenneth Arvidsson, (Jonas Thomasson) Sven-Inge Karlsson, (Henrik Nilsson) Redaktion Bengt Nihlgård, (Magnus Löf) Arne Mirton (Ansvarig utgivare) Cecilia Rooth, (Fred Lönnberg) Ulf Olsson (Redaktör) Ekfrämjandets styrelse Sekreterare: Lars Dahlén
Redaktionens adress: c/o U Olsson, Klockarev. 6E, 247 34 S Sandby Tfti: 046-516 82,044—480 64. Epost: [email protected] Hemsida på Internet: www.josnet.se/users/ulfo/ekinfo.htinl Medlemsregistrator: Lars Dahlén (se nedan)
Innehåll Ekfrämjandets exkursion och årsmöte i Blekinge 2002 1 Ekfrämjandets exkursion i Frankrike 22-26 maj 2002 8 Ekfrämjandets årsmöte och exkursion 2003 (notis) 11 Eken under hög- och senmedeltid - Några notiser (Del 1) 12 Skånska jätteträd 21 Vedsvampar på ek 10. -Ekskinn (Aleurodiscus disciformis) 27 Ek i politiken 31 Bokens insekter. 3. Bladgaller 35 Ädellövpristagare 2002 36 Bokanmälningar 39
Ekbladet utkommer med ett nummer per år och utskickas till Ekfrämjandets medlemmar. Medlemsskap kostar 200 kr per år. Postgiro 487 39 41-1
Tryck: Reproenheten, SLU Alnarp i maj 2003 Omslag: Bladgaller på bok -Foto: Åke Sandhall
Distributör: Ekfrämjandet, c/o Lars Dahlén, Box 234, 291 23 Kristianstad. Epost: [email protected] Ekbladet 18
EKFRÄMJANDETS EXKURSION OCH ÅRSMÖTE I BLEKINGE 19-20 SEPTEMBER 2002
Lars Dahlén
I strålande solsken ... av löv och med den bördighet som mar¬ ... och 20-gradig värme samlades drygt kerna i Blekinge kan visa upp var det inte 100 förväntansfulla ekframjare på en av utan svårigheter som det gick att ta sig kajerna i Karlshamns hamn. Med blick¬ fram. Genom en särskild exkursions- fång över den blånande Östersjön hälsade röjning hade en utmärkt öppning i såväl Ekfrämjandets ordförande Gustav lövskogen skapats. Precis lagom för att Fredriksson som länsjägmästare Jan Lin¬ rymma alla ekfrämjare. En bärbar högta¬ der deltagarna välkomna till årets laranläggning gjorde den minsta viskning exkursion. Jan konstaterade att han hade hörbar för alla. förmånen att hälsa välkommen även till Väl samlade på exkursionsplatsen häl¬ förra årets exkursion. Genom ett påpass- sade Torvald Persson från Södra välkom¬ ligt byte från Skogsvårdsstyrelsen i men. Torvald presenterade projektet Mälardalen till motsvarande arbetsplats i ”Lövskog” som han varit engagerad i Södra Götaland är Jan den ende (?) läns¬ först genom Skånes skogsägare och nu jägmästare som hälsat välkommen till två Södra. Syftet med projektet är att lära på varandra följande exkursioner. skogsägarna att sköta lövskogen. Ett Då omgivningarna inte visade sig inne¬ provytesystem har lagts ut med ek, bok, hålla lämpliga exkursionsobjekt ombads ask, björk och al i olika kombinationer. samtliga embarkera de två exkursions- Vaije provyta består av en skött och en bussama för vidare transport till en något oskött del. På den punkt vi nu befann oss mer trädbevuxen plats. på var det betesmark till 1975 och områ¬ det hade därefter vuxit igen med själv¬ Lövskogsskötsel vid Södra Hoka sådd björk och ek. Provytoma här lades Från Karlshamn styrdes färden mot nord¬ ut 1996 och röjdes samma år. Ytterligare ost. På allt mindre vägar genom det en röjning genomfördes år 2001. fortfarande sommarlika landskapet blev Målet för ekproduktionen här är en det till slut tvunget för bussarna att stanna diameter på 80 cm efter 130 år. Torvald och sällskapet fick promenera några förklarade med ett antal planscher hur hundra meter genom vegetationen. Målet virkesintäkterna minus skötselkost- för promenaden var ett ungskogsbestånd nadema gav olika förväntningsvärden på
1 Ekbladet 18 den framtida produktionen. Av de pre¬ På programmet vid Tranemåla stod senterade resultaten framgick tydligt kaffe som första punkt. Utspisningen av hur viktigt det är att med kontinuerliga den stora skaran deltagare gick utomor¬ röjnings- och gallringsingrepp bibehålla dentligt bra genom att samtliga deltagare de mervärden som skötseln av beståndet visade sig kunna begynnelsebokstaven i skapar. Det är påtagligt hur beståndets sitt eget efternamn. En pedagogisk finess framtida värde sjunker i takt med avslöjades samtidigt av Gustav. Många overksamheten. Några ville nu avbryta hade sedan exkursionen startat förgäves exkursionen för att åka hem och röja/ väntat på en exkursionsmapp. Det visade gallra. sig nu att någon sådan inte fanns. Enligt Som alltid fanns det även några kri¬ Gustav är de ”bara till besvär'’. Man slä¬ tiska röster men Gustav Fredriksson sam¬ par med dem till vaije punkt för man tror manfattade diskussionen med att det lö¬ de ska vara till någon nytta vilket de nar sig att sköta skogen. Där har vi alla sällan är. Därför får ni inget nu. Gustav ett ansvar att vara missionärer, såväl myn¬ tillade dock att det kunde komma någon¬ digheter som företag. Gustav uppmanade ting senare oss att hålla denna punkt i minnet till moigondagen. Vad det nu kunde betyda? Tranemåla -fågelbärsplantagen Vederkvickta av kaffet styrdes stegen den Tranemåla - en stiftelse. Kaffe utan korta vägen till fågelbärsplantagen. Dan pärmar. Rydbeig från Skogsvårdsstyrelsen inledde Efter en kort transport anlände sällskapet meden underfundig betraktelse om fågel¬ till Tranemåla gåid. På gårdsplanen häl¬ bäret som klätterträd och fågelbäret som sade Bengt Ljungström, ordförande i ett exempel på trädens och skogens so¬ Tranemålastiftelsen välkommen. Bengt ciala värden. Fågelbäret har importerats berättade att Tranemåla har anor från se¬ till Sverige vid flera, i tiden olika, om¬ kelskiftet 1400/1500. Sedan 1606 har gångar. Då fågelbär lagmässigt räknas till gården tillhört samma släkt ända till 1989. de ädla lövträden är det därmed det enda Då övergick den i Tranemålastiftelsens lagligt skyddade främmande trädslaget i ägo genom ett testamente sedan dess sista landet. Dan berättade vidare att fågelbär privata ägare, Ebba Larsson, avlidit. Stif¬ bl. a.: telsens officiella namn är ”Erik och Ebba - kallas för det vandrande trädslaget Larsson samt Thure Rignells stiftelse”. (genom ”fågelspridningen”) Stiftelsen äger förutom gården ca 220 ha - växer fort i ungdomen skog. -är skuggtåligt i ungdomen men ljus- Stiftelsens ändamål är att främja skogs- krävande på äldre dar forskning med ekologisk och biologisk -är rötkänsligt (att tänka på vid stam- inriktning. Man har under de tolv år man kvistning) hittills verkat stött ett fyrtiotal projekt - kan skördas vid en diameter om 50 med koppling främst till SLU och Lunds cm som uppnås efter 50-60 år universitet. - kan ge höga intäkter, 2 000-20 000 På gården finns en ca 600 år gammal kr /m3 i Tyskland. ek som därmed borde ha varit åtskilliga år redan då gården grundades.
2 Ekbladet 18 3 '#*»Æ a.av -ft: 'W'J «í ti ' ÍL \j ■�ftíT 1 j %1 ii. \'
Nr1
KVCBHÿ '--tóiar-' u» Några ekfrämjare vid Erik Stååls ekbestånd "Dammen". - Foto:Jens Varfeldt.
Många provenienser Gustav avslutade med att konstatera Olle Matthiasson frånTranemålastiftelsen att när det gäller fågelbär är smaken olika berättade att det i denna plantage finns (bärens alltså) och som skogsägare kan drygt hundra familjer representerade. De man välja att producera bär, klätterträd 50 bästa individerna har klonförökatsoch eller möbelvirke till goda förtjänster. finns nu i anlagda bestånd på många olika platser. Ove Martinsson på SLU i Umeå Tranemåla -masurbjörkplantagen har publicerat artiklar om proveniens- och Vid denna exkursionspunkt var det tänkt odlingsförsöken på Tranemåla. Dessa att masurmannen Johan Emanuelsson fanns i den exkursionsmapp som senare skulle ha varit med. Denne hade tyvärr trots allt dök upp. Erfarenheterna hittills fått förhinder och Arne Mirton fick där¬ tyder på att det är svårt att hitta tydliga för agera ställföreträdande masurman. samband mellan moderträd och avkom¬ Arne kunde berätta att masur är be¬ man. Frågan om hur långa ”stubbar” man teckningen på en ärftligt betingad ska lämna vid stamkvistning ledde till tillväxtstörning dels i enskilda celler dels många olika teoretiska svar. i hela årsringen och förekommer främst
3 Ekbladet 18 hos vårtbjörken. Handelsmåttet för masurbjörk är kilogram och priset \ högt! Plantagen anlades 1997 och "Yl innehåller förhoppningsvis tillräck¬ ligt tillväxtstörda individer från A Vitryssland, Finland och Sverige. Det tar 6-7 år innan det är möjligt > att konstatera huruvida det blivit någon masurbildning eller inte. Det är nämligen så (enligt finländsk ut¬ sago) att bara 25-65 % av indivi¬ derna utvecklar masur. Alvar Öhlén hade för ett tiotal år sedan sålt masurbjörk från skogsvårdsgården Lidhem i Kal¬ mar län som omräknat till kubik¬ meter hade betingat ett pris av ca 2 000 kr. Jens Granhof ansåg att etable¬ ringen kunde ha gjorts betydligt intensivare. Fler plantor borde ha satts ut för att björken på ett bättre sätt skulle lagt beslag på marken. Gustav avslutade med att för¬ Ekfrämjandets nye ordförande Ame Mirton. - söka få klarhet i på vilken stavelse Foto: Boris Möllerström. man ska lägga betoningen när man utta¬ jägmästare.Ame avtackade den avgående lar ordet masur. Den livliga diskussion ordföranden för dennes helhjärtade enga¬ som då utbröt kunde dock inte ge något gemang under nio år som ordförande. entydigt svar. Dokumentation från masur- Som bevis på uppskattningen utdelades mannen gav dock besked att ordet är ur¬ Ekfrämjandets högsta utmärkelse, ek¬ åldrigt och betyder ”livligt mönstrad”. skrinet, till Gustav. För att inte riskera tillväxtstörningar Ytterligare utmärkelser delades ut på exkursionsdeltagama avslutades nu nämligen Föreningen Skogens silverkvist diskussionen förfärd till kvällens närings- till skogsvårdskonsulent Anders Jönsson, gnag. Sjöbo. Lars Trulsson, Hjälmseryd, Blekinge Årsmöte och ny ordförande och Anders Söderlund, Ljungskile, Göte¬ Innan middagen hölls sedvanligt årsmöte borgs- och Bohuslän utsågs till Ek¬ på First Hotel Carlshamn. Åke Pettersson främjandets ädellövskogspristagare år från Kährs presenterade företaget och läm¬ 2002. nade en fyllig marknadsinformation. Efter en utsökt middag var det dags Årsmötet valde Ame Mirton till ordfö¬ för kulturella inslag där sällskapet till rande efter Gustav Fredriksson som valt långt in på natten bl.a. fick bekanta sig att avgå då han gått i pension som läns- 4 Ekbladet 18 klimatförsämring kunde m genast konstateras då det * 4 fSMitib19598 under natten fallit en del regn och så även tempera¬ - 'if#:,O h: turen. * v f ±M Hjälmseryd - välskött E ek /TBSSE?å*;i Dagens program inleddes & vid Hjälmseryd. Fastighet¬ ens ägare, Lars Trulsson med familj visade runt i en \ mycket välskött ekskog. '■M Beståndet vi besökte var 1 1 y æV. anlagt 1948. Avsaknaden av viltskador förklarades �T med att det varit så tätt att i c 'Ll ingen levande fyrfota var¬ v else kunde komma in. i Rundvandringen gav ett entydigt bevis på attdet var en välförtjänt skogsägare som kvällen innan mottog Ekffämjandets ädellövpris.
Flakulla - och ännu mer Cecilia Rooth hälsar välkommen till Flakulla. välskött ek - Foto: Ulf Olsson. Nu började intresset för förmiddagskaffet bli påtag¬ med såväl brännvinskungens historia som ligt och sådant var utlovat vid nästa punkt. punschtillverkning med avsmakning. Så efter en kortare busstur nådde vi Flak¬ ulla där ett dignande kaffebord var Dagen efter... uppdukat på den flata kulle som gett fast¬ Exkursionens andra dag inleddes med en igheten dess namn. I samband med kaffet vilsam bussresa där lite av sömnbristen välkomnade Cecilia Rooth (med visst bi¬ från natten kunde tas igen. Bussguidema stånd av fadern Erik Ståål) deltagarna. Vi Gustav och Arne avbröt då och då med var nu alltså på en klassisk ekskogs- intressanta kommentarer om Blekinge i fastighet och besökte välkända bestånd allmänhet och skog i synnerhet. Bl.a. fick såsom ”Jonnagärdet” med Eriks m.fl.ekar vi veta att en hel del av landets avenbok och ”Dammen”. Båda dessa bestånd är finns i Blekinge och attkustädellövskogen utförligt beskrivna i Eriks bok ”Eken i går ända ut mot havet utan någon mar¬ skogen och landskapet”. Ett av råden un¬ kant ”buskridå”.Efteren timmes bussresa der vandringen var att ”ta vara på de i något nordligt väderstreck anlände säll¬ uppslag av inhemsk ek som kommer i skapet till Hjälmseryd. En viss stället för att plantera tusentals förskräck- 5 Ekbladet 18 liga holländska ekar” och ”det är när man Sjöarp - märkliga ljud går runt i beståndet man finner ut när det Nu böljade det bli hög tid för lunch och är dags att gallra, ligger man på soffan sådan skulle det bjudas på Sjöarp. På och läser skogsbruksplanen blir man bara vägen dit berättade Roland Gustavsson förvirrad”. Av hänsyn till den som fällde som är född och uppvuxen på Sjöarp om yttrandet blev det inte motsagt även om gårdens historia. Gården var i rätt dåligt det sista kanske inte var helt riktigt skick då den 1934 inköptes av Skogs- Det praktiska arbetet på gården förde¬ vårdsstyrelsen för att användas som lades så att Cecilia och Erik stämplade skogsbruksskola. Nuvarande ägare är och Cecilias man, Rolf, höll i sågen. landstinget. Ändeisen ”arp” har samma Gunnar Isacsson från Skogsvårds- betydelse som”torp” och anger ”gammal styrelsen berättade att han föregående bosättning”. sommar haft uppdraget att inventera samt¬ Efter en utsökt och mycket rikliglunch liga ffötäktsbestånd av ek i landet. Gun¬ skulle eftermiddagen ägnas åt olika nar kontrollerade kvaliteten och allmän¬ ”udda” arter. Rolands far, Ove, som var tillståndet och skulle även försöka finna rektor på Sjöarp fram till 1977 medver¬ ett samband mellan olika beståndsfaktorer kade till att det i slutet av 30-talet plante¬ och kvalitet. Resultatet visades påen bild rades annorlunda arter såsom tysktall, som visade allt. Resultaten är även publi¬ danskbok, douglasgran, hybridasp, cerade i Skogsstyrelsens rapport nr. 9/ hickory och rödek. 2002. Den första anhalten på vandringen var Under förmiddagen avlivade Gunnar just ett rödeksbestånd vilket föranledde Almgren myten om att linden ej själv- en längre diskussion om skillnader mel¬ föryngrar sig. Det gör den visst, åtmins¬ lan svensk, dansk, tysk och amerikansk/ tone i denna del av landet. kanadensisk rödek. En rekommendation Diskussionerna under vandringen blev från uppköparsidan representerad av Bo långa och intensiva, så långa att tiden ej Bergkvist var att rödeken mycket väl var medgav uppehåll vid ”målarspannodling- ett trädslag att satsa på igen. ama”. Dessa fick beskrivas från bussen Det andra stoppet gjordes i ett bestånd och i den ytterligare dokumentation om med sykomorlönn, alm och ask.Förutom Flakulla som fanns i mapparna. Reidar almsjukan diskuterades här begreppet Pettersson gav en intressant föredragning främmande trädslag. F.n. hindrar inget i om egna erfarenheter från konservburks- skogsvåidslagen plantering av sykomor¬ odling. lönn och rödek däremot utgår inte stat¬ Gustav avslutade denna del av pro¬ liga bidrag. Lars Bergenudd, avgående grammet med att styrelsen haft ambitio¬ naturvårdsdirektör på Länsstyrelsen, re¬ nen att visa finaexempel på god ekskogs¬ dogjorde för Naturvårdsverkets syn på skötsel. Därvidlag hade man verkligen främmande trädslag där en koppling görs lyckats. Gustav konstaterade också att med arternas naturliga utbredning. Det det finns en viss skillnad i vad ekskogs- innebär att även granen kan betraktas som skötaren och allmänheten betraktar som främmande just här. Under denna diskus¬ fin ekskog. sion uppstod även ett främmande ljud. Något som inte hörts på minst tre måna¬ der denna toira sommar - nämligen lju¬ det av fallande regndroppar. Lars kunde 6 Ekbladet 18 SVS köpte Sjöarp på 1930-talet. Be¬ „ •f" ståndet var då mycket tätt med nästan obefintliga kronor och det bedömdes som utsiktslöst att få fason pådet hela. Man gav dock inte upp utan inledde ett gallringsprogram med intervaller om fyra år fram till 1960 då de utöka¬ Vå des till tio år. Kronorna byggdes ut genom att vattskotten bildade en se¬ kundärkrona. Utseendet idag lovargott när det är dags att avverka. ”Av detta kan vi lära oss att det nästan aldrig är för sent att få fason på det mest omöjliga ekbestånd!” Med dessa ord avslutade Gustav Fredriks¬ son exkursionen och tackade för den tid han haft nöjet att vara ordförande i Ekfrämjandet och att avslutnings- exkursionen hölls just i hemlänet. Gus¬ Ove Gustavsson, fd. rektor på Sjöarps tav som nu även pensionerar sig från skogsbruksskola, står i och berättar om ett aktivt arbete inom Skogsvårds- rödeksbestånd som han lät plantera på 1930- styrelsen riktade även ett tack till sin talet. - Foto: Boris Möllerström. hustru Magdalena som fått stå ut med även meddela att Länsstyrelsen arbetar mycket - kanske inte alltid orsakat av med att bilda naturreservat i de delar av engagemanget i Ekfrämjandet - utan mer Sjöarp vi besökt. Reservatsavsättningar de många och långa (utlands)resoma som är annars ett ”hett” ämne i Sydsverige. varit förknippade med arbetet som läns- Från naturvårdshåll finns ambitioner att jägmästare på Skogsvårdsstyrelsen. styra de framtida avsättningarna av re¬ Sista ordet fick Jan Linder som i egen¬ servat till södra Sverige eftersom det där skap av ny i dessa sydliga nejder konsta¬ är brist på skyddadeområden. Det utspann terade att det varit stimulerande att följa sig nu en diskussion om begreppet skydd diskussionen och höra de olika kloka ar¬ och vilka värden det är man avser skydda. gument som förts fram. Mycket vet vi - En reservatsbildning kan därvid resultera kunskap saknas inte. Däremot saknas i- i allt från att skogen lämnas för fri ut¬ bland orken att fullfölja det enträgna ar¬ veckling till att skogen ska skötas enligt bete som skogsbruk i allmänhet och ädel- olika skötselplaner. Lars välkomnade en lövskogsbruk i synnerhet innebär. Det dialog mellan naturvårdare och skogs- innebär att vi i allt större utsträckning brukare i dessa frågor. inte får den skog vi önskar utan mer den skog vi orkar. Det är då extra roligt att Sista punkten konstatera att Ekfrämjandets exkursions- Exkursionens sista punkt blev Kalvhags- deltagare är en grupp som inte bara orkar eken på Sjöarp. Området har troligen exkurera utan även sköta sina skogar. självföryngrats kring 1860 och därefterej Därmed slut och kaffe! blivit föremål fór någon skötsel förrän 7 Ekbladet 18
EKFRÄMJANDETS RESA TILL FRANKRIKE 2002
Magnus Löf
Ekfrämjandets resa till Frankrike började buss i landets nordöstra, skogbeklädda med flyg från Ronneby flygplats till Lux- delar Lorraine & Alcace. Exkursions- emburg kvällen den 22 maj. Totalt var vi punkterna var mestadels belägna runt 41 deltagare, varav en gemytlig fransk staden Nancy där vi tillbringade två da- bussförare. Resan i Frankrike skedde med gar. Exkursionen uppmärksammades med en tidningsnotis i lokalpressen. Lördagen den 25 maj övernat¬ tade vi i byn Ribeauvillé i Alcace. Dagen efter besöktes slagfältet Verdun innan det var dags för hemfärd medflyg från Luxemburg. Våra guider un¬ der resan var Noel le Golf (Institute National de la Re¬ tø cherche Agronomique) och Claude Richter (Office Natio¬ lm nal de Forét). I Wtå ■tdSB Frankrikes skogar och > skogsbruk Frankrike är idag ett utpräglat jordbruksland men också ett avEuropas mest skogrika med ungefär hälften så mycketskog som i Sverige - främst i de nordöstra delarna av landet. Liksom i Sverige ärden största Ul delen av skogen privatägd. En stor del är ädellövskog, främst i i bok och ek, vilket gör Frank¬ rikes skogar intressanta (Tabell 1). Den franska skogsindustrin är i huvudsak koncentrerad på Figur 1. Ribeauvillé. - Foto: A. Jönsson. produktion av sågade varor
8 Ekbladet 18
Tabell 1. Frankrikes skogar jämfört med Sveriges (Källa: European Forest Institute).
'V Lövskog Barrskog Blandskog Frankrike 64% 27% 9% MÍ* B Sverige 6 % 79% 15%
Fransk ekskogsskötsel av traditionellt snitt Frankrike har lång tradition av ekodling. Colbert som var finansmi¬ ■:i nister under Ludvig XIV (1643-1715) ansåg bl.a. att nationellt självförsör¬ jande på virke var en nyckel till makt och stabilitet. Många fina ekbestånd anlades under denna tid, av vilka några faktiskt finns kvar än i dag. Det finns två huvudinriktningar iskötseln. Den ena är skottskogsskötsel, som bygger på kalavverkning med ett 30- årigt intervall. Det nya beståndet uppkommer i form av stubbskott. Figur 2. Verklig kvalitetsek. - Foto: T. Persson. Denna metod har varit mycket vanlig och vidareförädling. Frankrike är Euro¬ i Frankrike och förekommer fortfarande pas största producent av sågat lövviike. på en del privatägd mark. Huvudsyftet Frankrike har en lång tradition av har varit att producera brännved och virke skogsbruk i ädellövskog. Typiska skogs- till olika ändamål inom jordbruket. Nu¬ brukssätt som naturlig föryngring, mera är emellertid högskogsskötsel, skog beståndsvård och virkeshantering finns uppkommen av fröplantor, den vanligaste beskrivna redan på 1400-talet. Skogen skötselformen speciellt på statsägd mark. utnyttjades storskaligt mycket tidigt. Dessa ekbestånd har i regel längre om¬ Romarna hämtade t ex en stor del av sitt loppstid än vad vi brukar använda i timmer från Frankrike. Från 1400-talet Sverige.160-200 år är inte ovanligt! De fram till 1800-talets slut byggdes landets är också tätare. Bok och avenbok är de stora flotta upp med hjälp av inhemskt trädslag som normalt används som under¬ ekvirke. bestånd. I regel är marken så kraftigt beskuggad att markvegetation saknas. Detta leder till att naturlig föryngring av ek fungerar bra när bestånden öppnas upp. Öster om Nancy besökte Ekfrämjandet Champenoux-skogen som dominerades
9 Ekbladet 18 ner. Det var en nationell kata¬ strof och det kommer att dröja innan franskt skogsbruk har hämtat sig från detta. Stora de¬ lar av virkesmarknaden slogs ut. Vidare fanns det inga möj¬ ligheter att ta hand om allt stormfällt virke med stora insektsangrepp som följd. Ek¬ främjandet besökte ett område väster om Nancy där ett flera . 1 hundra hektar stort område med bok föll. De franska / skogsskötama har varit oroliga för hur alladessa områden skall h föryngras. Det fanns inte till¬ räckligt med plantor att tillgå. \ Det har dock visat sig att spon¬ tan föryngring fungerar ganska bra, speciellt efter nerblåst löv¬ skog.
Vin i Alcace Dåekvirke i Frankrike ofta an¬ vänds till vintunnor passade det Figur 3. Paul Dussourt guidar i sin vinkällare. bra att besöka en vinproducent. - Foto: A Jönsson. André och Paul Dussourt be¬ söktes lördagen 25 maj. De av ek. Vi fick se alla skötselstadier som driver en ganska liten vinodling kring föryngring, röjning, gallring och skog byn Scherwiller i Alcace. Vindistriktet mogen för slutavverkning. Vi fick också Alcace är känt för sina vita viner även om se bestånd som höll på att överföras från det också framställs en del rött vin (Pinot skottskog till högskog. noir). Här har odlats vin sedan medelti¬ den och området är i likhet med de andra Även boken kan blåsa ner! kända vindistrikten mycket rikt. De mest Stormen i december 1999 fällde ungefär kända druvorna är Riesling, Gewurz- 5 miljoner kubikmeter i södra Sverige, traminer, Sylvaner, Pinot blanc, Tokay vilket var kostsamt. I Frankrike föll eller pinot gris och Muscat. André och Paul skadades i december 1999 140 miljoner producerade alla dessa slags vin och fram¬ kubikmeter virke.Liksom i Sverige blåste ställde även ”Crémant d’ Alcace” som är främst barrskog ner, men inte heller avlö¬ ett mousserande vin. De flesta av resans vad lövskog hade någon chans i de värsta deltagare lät sig väl provsmaka och köpte stormbyarna. Ungefär 4% av det totala med sig några buteljer hem. franska virkesförrådet för löv och unge¬ fär 11% av virkesförrådet för barr blåste 10 Ekbladet 18 Verdun Efter 18 månaders strider vid Verdun och Innan hemfärden med flyg från Luxem¬ dess omgivningar förlorade emellertid burg den 26 maj besökte vi slagfältet Frankrike en halv miljon man. Tyskarna Verdun. Denna stad anfölls av tyskama i hade likartade förlustsiffror i slaget. Un¬ början av 1916. Staden saknade strate¬ der bataljen avfyrades 60 miljoner gisk betydelse, men var en symbol för granater. Av dessa ligger många kvar i den franska nationen. Regeringen var rädd marken som blindgångare. Därför är det att om Verdun föll skulle kriget vara för¬ fortfarande, 90 år efteråt, förbjudet att lorat. Försvaret leddes av Philippe Pétain ströva fritt i den skog som nu bekläder som blev berömd för att staden höll stånd. platsen. s? J •s* l ri tc w j i 'il sm L'-' *
*5 .
5% - --*•« A vs I É Figur 4. Våra guider Noél le Goffoch Claude Richter avtackas av Gustav Fredriksson. - Foto: B. Österström.
EKFRÄMJANDETS ÅRSMÖTE OCH EXKURSION 2003
Ekfrämjandets årsmöte och exkursion förläggs år 2003 till västra Småland den 18-19 september med Skogsvärdsstyrelsen Jönköping / Kronoberg som värd. Samling och årsmöte på Toftaholms Herrgård ca en mil söder om Värnamo. Första dagen ägnas bland annat åt genbanksplanteringar. Andra dagen behandlar produktionsek, skötselkultur, blandskog m.m. Besök på Bruno Mattsson Center planeras. Inbjudan sänds ut i maj och anmälan görs senast i mitten av augusti. Styrelsen 11 Ekbladet 18
EKEN UNDER HÖG- OCH SENMEDELTID Några notiser - (Dell)
Lars Kardell
År 1177 får munkarna i Esrom kloster på binda samman udda notiser till en täck¬ Själland sina skogsprivilegier i Falken¬ ande väv. I mittfall ärden stora stötestenen bergstrakten bekräftade av den danske att jag inte fullt ut behärskar den europe¬ kungen. Det är så vitt jag vet den äldsta i iska kulturutvecklingen. Det är nämligen skrift bevarade notisen om skog och uppenbart att det som bevarats i skrift skogsbruk i vårt land. Jag skall mot bak¬ eller i kyrkotak mestadels går tillbaka på grund av denna samt ett antal andra belägg kontinentala förebilder, oftast införda med försöka ge en bild av vad vi vet om eken den katolska kyrkan. Jag kommer fortlö¬ under den drygt 350 år långa hög- och pande att kortfattat peka på svårigheter i senmedeltida epoken. Jag drar ett streck utnyttjat material. omkring år 1520, då Vadstena-munken Peder Månsson nedtecknat några uppgif¬ Eklandskapet ter om ek i sin anteckningsbok. I medeltida ballader, vilka inte så sällan återgår på utländska förebilder, utspelas Källmaterialet händelserna kring borgen, stugan eller De mest innehållsrika texterna finns i hemmet. Skogen är generellt sett en far¬ landskapslagarna. En del material kan lig plats, en hemvist för allsköns hämtas ur tryckta medeltida diplom (of¬ oberäkneliga väsen (jfr ulvaskogen). Mel¬ tast berörande köp och försäljning av lan riddarborgen och sjumilaskogen finns jord), några jordeböcker samt några sen¬ rosenlunden eller den gröna ängen. Här medeltida protokoll från städernas (främst växer uppenbart lind, men sällan ek. I Stockholms) bevarade räkenskaper. Där¬ balladen ”Herr Olof och älvorna”, där utöver har jag relativt slumpartat läst den förre är ute på jakt till häst, skadar igenom nedtecknade ballader, några pro¬ han sig dock så svårt av en ”ekegren”att fana texter samt sneglat på ortnamnen. han senare avlider (Jonssonl981, Jans¬ De medeltida kyrkotaken har granskats i son 1989). Härframträder ett jaktlandskap viss utsträckning liksom några bevarade med enstaka, fristående gamla ekar. träföremål. På den arkeologiska sidan Samma slutsats kan dras efter läsningen finns en del att hämta, även om trä som av en from betraktelse i vilken en tam sådant sällan blivit föremål för mera sys¬ korp ”wan war at stiäla päninga.... ok tematisk bearbetning. Eken är i detta göma j enne huli eek” (Klemming 1877- disparata material oftast en ”biperson”. 78). Vi får också veta att den ihåliga eken Det är därför svårt att som glad amatör hyste bin. tränga in i historiska källor och försöka 12 Ekbladet 18 I vår mest omfattande skogsstadga från skogstyper bestyrker detta. Men pollen¬ medeltiden, Trögbolagh, gällande för analyser är ett trubbigt instrument och Trögds härad SO Enköping, kan också lämpar sig bäst för rent lokala studier av eklandskapet skönjas. Denna lagsamling, vegetationsutvecklingen. Det är en på¬ som sannolikt nedtecknades på 1310-ta- fallande diskrepans mellan medeltids- let reglerar noggrant ekskogarnas utnytt¬ lagamas stora intresse för ek och artens jande för ollonsvin. I slutet av juli, då förekomst enligt publicerade kartor ollonår inträffade, skulle skogarna under (Björse 2000). sju dygn fredas och rensas (Lundberg 1952). Det är oklart vad denna rensning Ekens utnyttjande konkret bestod av. Men jag inbillar mig att man högg undan sly och bar bort ris Byggnation under kronorna på de vida ekarna, så att Ekvirket utnyttjades främst vid husbygg¬ svinen lätt skulle komma åt nedfallande nation (bondgårdar, kyikor, slott), till ollon. Eventuellt tog man hjälp av elden skeppsbyggnad eller som konstruk¬ för att bli kvitt gammal föma. tionsmaterial vid olika befästningar Självfallet fanns här som annorstädes (pålspärrar, palissader). Lagtexterna är i också uppväxande ek såväl individuellt dettastycke relativt tysta, vilket kan tyckas som i grupper, vilket antyds av att någon något märkligt. Här får vi främst förlita kunde straffas för att i annans skog hugga oss på arkeologiskt material. en mansbörda ung ek eller att där barka ekar (Holmbäck & Wessén 1962). Pro¬ blemet med landskapslagarna är att de går tillbaka på utländska förebilder, yt¬ K terst på mosaisk och romersk rätt (Sjö¬ holm 1988; jfr dock Hoff 1997). Det är därför inte alltid säkert att de speglar & reella förhållanden. Inte heller vet vi om man beivrade brott mot skogsföreskrift- ema,dåenbart fragment av senmedeltida domböcker bevarats. Men det är dock sannolikt, att omkring 1350, då Östgöta- lagen och landslagen kodifierades, så hade den av överheten införda rätten ef¬ ter 150 år på svensk botten, blivit ”ac¬ cepterad”. De relativt detaljerade rätts¬ Figur.1. En kogg-illustration från 1300-talet. - reglerna i dessa liksom i samtliga Bildkälla: www.abc.se/~ml0354/mar/cog.htm Svealandslagar talar för att innehållet i lagtexterna har viss sans. Till grövre konstruktioner använde Med stor sannolikhet var det medel¬ man medeltiden igenom ek eller tall. Den tida landskapet betydligt rikare på ek i förra hade vissa företräden men fanns jämförelse meddagens. Nutida försök att inte alltid till hands. Utvecklingen på far¬ sammanställa uppgifter från lokala tygssidan, från vikingaskepp över kogg pollenanalyser till regionala kartor över och kravell till renässansens linjeskepp,
13 Ekbladet 18 är i sina huvuddrag väl känd. Men detal¬ kert om man satte ihop några tunnor i jerna och teknikens relation till eken är Skåne under högmedeltid.Tekniken kom styvmoderligt behandlade. Vi känner inte från Tyskland med invandrande hant¬ någraskeppsgårdar eller småbåtsvarv. Av verkare. Dessa dyker dock först upp i de elva båtar man exempelvis i slutet av handlingarna efter mitten av 1400-talet 1970-talet grävde fram på Helgeands¬ (Granlund 1982a). holmen var sex tillverkade i ek och res¬ Mellan åren 1100-1300 uppfördes ten i furu. Båtarna daterades till 1300- cirka 2200- 2300 kyrkor i Sverige. Efter talet respektive sent 1400-tal. De flesta byggnationen av vår första riksborg på ekbåtar hade sannolikt kölsträckts i Nord- Visingsö i perioden 1150-1180 kan vi till sjöområdet (Varenius 1989). Mycket ta¬ medeltidens slut inräkna någonting mel- lar för att den i södra Skandinavien från tidig vikingatid välkända tekniken att vid båtbygge, tangentiellt kila ut ekplankor länge bibehölls (Crumlin-Pedersen 1989). Detta utnyttjades även i östra Sverige där man dock byggde i furu, vilket kan indi¬ kera brist på lämpligt ekvirke. Koggama som hade sitt ursprung hos friserna kunde göras lastdrygare, då de delvis byggdes i kravellteknik (Haasum 1989). Man ut¬ nyttjade virke av sämre kvalitet. Det är dock oklart om några koggar sjösattes i svenska vatten under här aktuell period. Men så kan vara fallet i Skåne, där handelsaktivitetema till följd av sillfisket var omfattande. Efter ostkusten fanns ett stort antal pålspärrar, vilka inte sällan indikeras av ortnamn på Stäk-. De syftade till att hin¬ dra fientliga anfall över vattnet eller i fallet pålkransar att ta upp tull (Wester- dahl 1989). I dessa konstruktioner kom eken flitigt till användning (se exempel¬ vis Bartholin & Ödman 1987). Transporter av såväl våta som torra varor skedde i tunnor. Från det stora sill¬ fisket i Skanör och Falsterbo torde utför¬ seln under toppåren på 1300-talet ha rört sig om 200 000-300 000 tunnor. Upp till 7000 båtlag fiskade. Enbart från Liibeck ankom årligen 500-600 fartyg (Eriksson Figur 2. Kyrkport (baksidan) i ek frän V. 1980). Merparten av dessa tunnor och Vram, Skåne, omkr. är 1500. Historiska fartyg tillverkades i ek. Det är dock osä¬ museet i Lund. Foto: Ulf Olsson.
14 Ekbladet 18 lan 400-450 befästa anläggningar. Omkring 60 städer växte upp (Kardell 2003). Även om man it från begynnelsen av 1100-talet > ' böljade använda sten och ett år¬ g *5553, - hundrade senare tegel, så gick det åt stora mängder konstruktions¬ virke i alla anläggningar. Och här kom eken till användning. I de r»V.| äldsta stavkyrkorestema (Lund) : »fe påträffar vi ekvirket liksom i den m d enda bevarade stavkyrkan (Heda¬ i;il i? red) (se t.ex. Ullén 1998). Detta har givetvis ett geografiskt sam¬ I '!-ií uppfördes band med att de inom , ektrakter. Däremot är våra äldsta träkyrkor (t.ex. Granhult och Figur 3. Hemse stavkyrka. Rekonstruktion efter fynd Tidersrum) byggda i furu under av de ekplankor som återanvänds i en senare tidigt 1200-tal. Som ett kuriosum stenkyrka. kan nämnas att i Herrestads kyrka intill dra befästningar fanns ansenliga trä- Tåkem sitter en takbjälke i ek, vilken på volymer. Christian Lovéns (1996) intres- dendrokronologisk väg daterats till år santa försök till skattningar av timmer- 1112. Här kan man tala om något ”lång- männens insatser vid uppförandet av siktigt hållbart” för att nu låna ett mode- kungaborgarna, leder dock inte till några uttryck ur nusvenskan. uppseendeväckande siffror (1000 dags- I alla borgar ingick stor mängd virke verken per år under 1300-talets andra till tak, golv och paneler. Många hade hälft). Även om man lägger till virkes- somexempelvis Älvsborgs fästning över- behovet i alla andra befästningar samt byggnader helt i trä. I palissader och an- arbetet med att ta fram timret ur skogen
Figur 4. Del av överliggare i en stavkyrkoportal i ek frän Brågarps socken. 1050- 1100. Historiska museet, Lunds universitet. - Foto: Ulf Olsson.
15 Ekbladet 18 blir åtgångstalen modesta. Den allt över- bränder), uppstod ett årligt behov av skuggande delen av all byggnation utför- byggnadsvirke om 160 000 m3sk. En rim- des dock av allmogen. Förekomsten av lig skattning är vidare att hälften av detta ek hari stort styrt tekniken. Inom ekskogs- utgjordes av ek. Om man vid en tänkt regionen byggde man i skiftesverk. Där kalavverkning kunde ta ut 100 m3sk gagn¬ tallen var vanlig knuttimrade man. Skif- virke ur ekskogen, där tillväxten av så- tesverk, som nått oss via Danmark/Tysk- dant satts till 2 m3sk per år och hektar, land ersattes av korsvirkestekniken, när hade detta antingen krävt ett kalhygge det blev brist på ektimmer (Erixon 1931, om 800 hektar eller plockhuggning på ca Henriksson 1996). 1 en mellanzon, från 40 000 hektar. I den senare siffran forut- Väster- och Östergötland till Norrlands- sätts att man enbart utnyttjade den årliga gränsen, alternerade skiftesverk med tillväxten. Med stöd av dessa överslags- knuttimring. siffror, är slutsaten att det i vissa tätbefol- Om man vill fundera lite över behov kade delar av Skåne, en kustzon i Hal¬ av ektimmer för byggnation i exempel- land samt Tåkembygden i Östergötland vis perioden 1150-1350 kan man (mycket och Skaraslätten i Västergötland kan ha ovetenskapligt) utgå från följande stor- uppstått brist på ekvirke. Brist i detta fall heter: betingades av svårigheter med långväga - 100 000 bondgårdar ä 150m3sk landtransporter. - 50 städer å 20 000 m3sk 1 sin "Stridskonst" gav Peder Måns- - 200 borgar ä 1 000 m3sk son (1913-15) råd om hur man skulle - 1500kyrkor och kloster å 500 m3sk uppföra en stadsmur. Den bör vara rund, så att man kan se runt om. Man böljar I olika byggnationer fanns virke, som med att bygga två träväggar med ett mel- överfört till stående skog motsvarade 17 lanrum av ”xx föther” (cirka 6 m). I detta milj m3sk. Nästan 90% av detta låg i utrymme kastas all uppgrävd jord. Stora landets gårdar. Om dessa liksom städer- ”ekebiälka mallen wäggiana” införs som nas hus ”omsätts” en gång persekel (röta, förstärkningar. När man enligt hans m cg 9\U $ 0 f Sik0 fgpl *« i % e
Figur 5. Herdar slår ner ollon till svinen. Ur tysk medeltida handskrift.
16 Ekbladet 18 "Bondakonst" skall bygga ett nytt hus Från Mjällby socken i Blekinge härstam¬ och har tillgång till ekvirke, så kan detta marett annatdokument med en ”ekeskoff, användas utan syllstenar, direkt på mar¬ kallesz Klåskoff’ nedtecknat år 1414. Här ken: ”Item eke trä lägs thet j bigningh håller prästen sina ollonsvin. De äldsta nidher j jordena thär som altidh är wäska delarnagår tillbaka till något av åren 1300 tha warar thet swa som stena lenge thy eller 1305. Tvistigheter om ollonsvins- thet staar moth wäskonne”. Detta förfa¬ betet förekommer i denna skog ända fram ringssätt utnyttjades långt fram i tiden, till år 1708 (Wallin 1939). av vad man kan se i bevarad torp¬ Lövtäkt är inte något man förknippar bebyggelse inom berörda trakter. Det käll¬ med ekskog. Däremot är det sannolikt att kritiska problemet med Peder Månssons landslagens bestämmelser om ”mans- skrifter är att mesta delen av innehållet börda ung ek” går tillbaka på vinter¬ härstammar från utländskt läsegods. Un¬ utfodring med får- eller getris. Dessutom der hans långa vistelse i Rom, som före¬ hade man under medeltiden en hel del ståndare för den heliga Birgittas hus flätverk i hus och gärdesgårdar. Det före¬ (1508-1524), hade han god tid att ta del faller som om de flesta ollonskogar varit av den teknologiska utvecklingen ute i hägnade. Risknippen utnyttjades även till Europa. Vad han tillfogade ur egen fata¬ förstärkning av vägar, när dessa passe¬ bur efter hemkomsten och utnämning till rade sanka ställen. Till samtliga dessa biskop i Västerås är något svårpenetrerat ändamål försvann säkerligen en hel del (Granlund 1982b). uppväxande ek. Ekens bark utnyttjades tidigt till garv¬ Ollonsvin, lövtäkt och barktagning ning. Sannolikt är det detta motiv som Iden äldsta, inledningsvis nämnda skogs- finns bakom lagarnas förbud mot bark- notisen får munkarna i Esroms kloster bl. täkt. ”Nu barkar någon av en ek i en a. rätt att hålla svin på ollon. Här får man annans skog; blir han tagen på bar gär¬ förutsätta att det kan gälla såväl bok- som ning, böte han tre marker”(Holmbäck & ekskog. Ju längre vi mot norr träffar på Wessén 1962). Om de senare inte kunde sådana uppgifter destosäkrare ärdet fråga betalas, fick man hudstryka förövaren. om den senare skogstypen. De medeltida beläggen för förekomst av ollonsvin är få Biskötsel och jakt (Kardell & Kardell 1996). Men i jämfö¬ I äldre kontinentala lagar liksom i flera relse med andra aktiviteter i ekskogen är landskapslagar finns synpunkter på bi¬ de dock så tydliga, att man får förutsätta skötsel. Mestadels regleras förhållandena att driftsformen hade viss ekonomisk mellan den som funnit en bisvärm och betydelse. Någon gång mellan åren 1210- den som äger skogens ihåliga träd. Så vitt 1216 reglerasen tvist mellan Östbo härads man kan förstå texterna fanns såväl tam¬ innebyggare och munkarnai Nydala klos¬ bin som vildbin (Husberg 1994). Biskötsel ter, i vilken ollonsvinsbete är en av dåtida har primärt inte med ek eller ekskog att skogsrättigheter.Iett senare byte av egen¬ göra. Det finns dock ett klart samband, domar i Tofteryds socken (Skillingaryd) speciellt uttalat för östra Småland, mel¬ mellan klostret och en man Brudde, får lan 1500-talets naturaskatter av honung den senare rätt att under ollonår beta sina och där befintliga ekförekomster. Här har svin i klostrets skog (Härenstam 1954). vi också stor svinhållning. Det är därför
17 Ekbladet 18 högst sannolikt att det hagmarkslandskap niga och månghundraåriga ekar utnytt- vi fortfarande kan skönja från Tjust och jade for produktion av animalier och ho- Möre också undermedeltiden var tillgagn nung. Ej att förglömma att man i jakten fór biodlingen. Honung och vax var näm- övade sig i vapenbruk samt fick nödvän- ligen mycket eftertraktade produkter. dig rekreation. Den medeltida jakten var omhuldad och statusfylld. Man jagade mest med Möbler och beläten nät, fållor och gropar. Men med riddar- De medeltida hemmen var fattiga på tidens inträde får man smak för parforce- möbler. Man klarade sig i huvudsak med jakt till häst. På kontinenten och i Eng- väggfasta bänkar och några kistor. Först land var djurgårdar och andra typer av under senmedeltid blir det mera vanligt jaktanläggningar ett måsteför alla feodal- med fristående sängar, någon stol,ett bord herrar. Några sådana är inte belagda i och kanske ett skåp. Materialmässigt do¬ skrift hos oss. Men ny¬ ligen harAndersAndrén Hl (1999) pekat på att nationalparken Dalby r i hage med stor sannolik¬ het var en inhägnad djurgård under högme¬ ■S v deltid. Nu när vi fått upp ögonen fór detta kom¬ fö* ; mer säkert flera att på¬ träffas. I Skånelagen (cirka 1216) är det tänkbart att “ man kan hugga en jakt¬ i hage i annans skog. Det 2 går tillbaka på nät- eller i M fållfångst. Med hjälp av : I ledarmar drev man vil¬ WL tet mot avjagnings- ■ , platsen. Deförra var för¬ §: ■ sv slagsvis tillverkade av :fR ■■ : ekris. Jag inbillar mig ■'”�i)' ;:s mm i' att feodaladeln värnade om ekskogarna även av ukS \ >ÿ“3 jaktliga skäl. Detta vi¬ lar på samma biologiska grund som skogarnas värde för ollonsvin och bin. För mitt inre ser jag m vidsträckta arealer med Figur 6. Johannes uthuggen i ek i en kalvariegrupp i Gualövs kyrka. glest Stående, vidkro- 1200-1250. Historiska museet, Lunds universitet. - Foto: LuHM.
18 Ekbladet 18 minerar furu och ek. Men även andra del (Månsson 1987). Detta går givetvis träslag som gran, bok och alm förekom¬ tillbaka på medeltida traditionsmaterial. mer i bevarade möbler. Det vill synas Av trädslagen överträffas eken enbart av som ek blir modeträslag vid medeltidens enen. Andra som lind och hassel har viss slut. Särskilda snickare omnämns först i betydelse medan resten av trädfloran ly¬ mitten av 1400-talet (Karlsson 1928). ser med sin frånvaro. Mängden bevarade medeltida skulp¬ turer, krucifix och altartavlor är ansenlig. Mycket har tillverkats inom tyskspråkigt område, speciellt Liibeck samt ett och Litteratur annat (ibland osäkert vad) inom landet. Anderman,T. 2002: Funbo kyrka 800 år- Företrädesvis utnyttjades ek. Men även Funbo församling, Uppsala. andra träslag som lind kom till använd¬ Andrén,A. 1999: Det förlorade paradiset- ning (Tångeberg 1986). En ”närläsning” att söka efter jaktparker i det medeltida av virket i dessa skulle måhända avslöja Danmark och Sverige.- Ale 1999:2:16- ett och annat om eken. Få upplysningar 30. kring hantverkets detaljer har bevarats. Bartholin,T. & Ödman,A. 1987: Ettusen- En notis: År 1421 inköptes till Funbo fyrahundranitton pinnar och pålar från kyrka (öster om Uppsala) en bild av den Stockholms ström. Dendrokronologisk helige Stefan för 10 mark (Anderman bearbetning av Helgeandsholmens trä- 2002). Ett sådant ”beläte”, vilket var den material.- Riksantikvarieämbetet, adekvata termen, motsvarade i värde fem Rapport RAÄ 1987:4. oxar. Alternativt kunde man anställa en Björse, G. 2000: Near-Natural Forests in kroppsarbetare under 8-9 månader Southern Sweden. Silvicultural and pa- (Lagerquist & Nathorst-Böös 1997). laeecological aspects on nature-based silviculture.- Sveriges lantbruksuniver¬ Eken i huskurer sitet, Silvestria 134. Peder Månsson har ett recept för fram¬ Crumlin-Pedersen, 0. 1989: Wood Tech¬ ställning av bläck från ”eke-äplon”, dvs nology andForestResourcesin theLight galläpplen. Dessa sönderstöts och blan¬ of MedievalShipfinds.- IMedieval Ships das med vinättika och jämfilspån i vatten. and the BirthofTechnological Societies Denna tinktur finns även i andra upp¬ (Ed.ChristianeVillain-Gandossi m.fl.). teckningar (Neuman 1918-20). Ekblad Vienna. kunde enligt en senmedeltida läkebok ut¬ Eriksson, H. S. 1980: Skånemarkedet.- nyttjas för sårläkning och som destillat Forlaget Wormianum, Højbjerg. tillsammans med glansbark från ungaekar Erixon, S. 1931: Svensk kulturgeografi vid huvudtvätt för att få bort utslag frånetnologisksynpunkt.-.S'ven-sfat Kul¬ (Klemming 1883-86). Det är dock up¬ turbilder lX:9-50. penbart att man måste ha använt dekokter Granlund, J. 1982a: Tunnbindare.- Kul¬ från ek i en mängd andra sammanhang. I turhistorisktlexikon förnordiskmedeltid Arvid Månssons berömda örtabok från 19:65-67. 1628 framstår nämligen ekäpplen tillsam¬ Granlund,J.1982b:PederMånssonsskrif¬ mans med ollon och i mindre grad blad ter.- Kulturhistorisktlexikon förnordisk och bark som mycket intressanta läkeme- medeltid 13:155-157.
19 Ekbladet 18 Haasum, S. 1989: Båtar och navigation Lagerqvist, L. O. & Nathorst-Böös, E. under vikingatid och medeltid.- AR- 1997: Vad kostade det?- LTs förlag, KEO-förlaget, Gamleby. Stockholm. Henriksson,G.1996:Skiftesverk i Sverige. Lovén, C. 1996: Borgar och befästningar Ett tusenårigt byggnadssätt.- Bygg- i det medeltida Sverige.- Kungl. Vitter¬ forskningsrådet, Stockholm. hets-, Historie- och Antikvitets- Hoff, A. 1997: Lov og landskab. Lands- akademien. kabslovenes bidrag til forståelsen af Lundberg, B. 1952: Tröghbolagh. Skogs- landbrugs- og landskabsudviklingen i hushållning, territoriell indelning och Danmark ca 900-1250. - Aarhus uni- Trögd under medeltiden.- Uppsala. versitetsforlag. Månsson,A.1987.EnmyckitnyttighÖrta- Holmbäck, Å. & Wessén, E. 1962: Mag- Book. - Bokförlaget Rediviva, Stock- nus Erikssons landslag i nusvensk holm. tolkning.-Rättshistorisktbibliotek.Sjät- Månsson, R 1913-15: Peder Månssons te bandet. skrifter på svenska utgivna av Robert Husbeig,E.1994: Honung, vaxoch mjöd. Geete.- Samlingar utgifna av Svenska Biodling i Sverige under medeltid och Fomskrift-Sällskapet 43. 1500-tal.- Avhandlingar från Historis- Neuman, E. 1918-20: Latinskt- Svenskt ka institutionen i Göteborg 7. Glossarium efter Cod. Ups. C 20. I. - Härenstam, C. 1954: Tofteryds sockens SamlingarutgivnaavSvenskaFomskrift medeltidsurkunder.- Skillingaryd. -Sällskapet 45. Jansson, S.-B. 1999: Den levande balla- Sjöholm, E. 1988: Sveriges medeltidsla- den. Medeltidaballad isvensktradition.- gar. Europeisk rättstradition i politisk Prisma, Stockholm. omvandling. Rättshistoriskt bibliotek. Jonsson, B. R. 1981: Svenska medeltids- Band 41. ballader.- NaturochKultur,Stockholm. Tångeberg, P. 1986. Mittelalterliche Kardell,L. 2003: Svenskarna och skogen. Holzskulptoren und Altarschreine in 1. - Manuskript i press. Schweden. Studien zu Form, Material Kardell, L. & Kardell, Ö. 19%: Ollon¬ und Technik- Kungl. Vitterhets Histo¬ svin. Historia samt försök med rie och Antikvitets Akademien. skogsgrisar på Tagel.- Sveriges lant- Wallin, C. 1939: Kring ett gammalt do- bruksuniversitet, Inst. för skoglig kument. Ett bidrag till Mjällby sockens landskapsvård, Rapport 65. medeltida historia.- Blekingeboken 17:29- Karlsson, W. 1928: Studier i Sveriges 76. medeltida möbelkonst.- Lund. Varenius, B. 1989: Båtarna från Helge¬ Klemming, G. E. 1877-78: Klosterläs¬ andsholmen.- Riksantikvarieämbetet, ning.- Samlingar utgifra af Svenska Rapport UV 1989:3. Fomskrift Sällskapet 22. Westerdahl, C. 1989: Norrlandsleden I. Klemming, G. E. 1883-86: Läke- och Arkiv för norrländsk hembygdsforsk- Örteböcker från Sveriges medeltid.- ning XXIV. Samlingarutgifnaaf Svenska Fomskrift Sällskapet 26.
20 Ekbladet 18
SKÅNSKA JÄTTETRÄD
Per Blomberg Författaren är projektledare för inventering av Skånes jätteträd som skett i Naturskyddsföreningen i Skånes regi.
Stora och gamla träd har alltid faschinerat ren. Även om bara några 10-tal träd skyd¬ människan och var förr en viktig del av dades så bidrog säkert uppmärksamheten religiösa och folkliga traditioner. De forn¬ att många träd fick stå kvar. Waldemar nordiska gudasagorna beskrev världen Biilow gjorde en sammanställning av somett träd och detta återspeglas i många stora träd 1921 (Skånes Natur 11) som andra äldre kulturer. Även om den reli¬ innefattar många av de största ekar som giösa vördnaden för stora träd inte lever finns kvar än idag. Många av godsägarna kvar på samma sätt så är det få människor i Skåne, som har merparten av de största som inte blir imponerade inför mötet med ekarna, var med i föreningen och rappor¬ trädens jättar. Jätteträden har dessutom terade in förekomster. Det dröjde dock enastående biologiska värden med över till 1950-talet innan vi fick en mer hel¬ hälften av landets hotade skogslevande täckande inventering av stora träd i land¬ arter knutna till sig. Detta var dock inte skapet. Professor Henning Weimarck speciellt känt i början på 1900-talet då vi hade uppdraget att dokumentera särskilt upplevde ett mycket stort intresse förstora värdefull natur i Skåne och i samband träd. med inventeringen fotograferades och När Svenska Naturskyddsföreningen mättes bland annat många stora träd. bildades 1909 och Skånes Naturskydds- Materialet finns sammanställt sockenvis föreninge året därpå så var värnandet om i ett stort bildarkiv som finns på Natur¬ stora träd en av de viktigaste uppgifterna. skyddsföreningen i Skånes kansli, på Motivet var främst trädens estetiska och Länsstyrelsen i Skåne samt på en del emotionella värden och syftade till att kommuner (de som lyckats bevara mate¬ bevara en del av alla de många åldrade rialet efter kommunsammanslagningar jättar som försvann vid denna tid. Under m.m.). Weimarck publicerade också en 1910- och 1920 talen handlade en tredje¬ sammanställning i Skånes Natur 1953 då del av artiklarna i Skånes Natur om just inventeringen var slutförd. Därefter stora träd och buskar. Det var främst två svalnade intresset för stora träd betyd¬ personer som bidrog till dokumentation ligt. Ytterligare några träd skyddades som och skydd av gamla träd, Waldemar naturminnen under 1950- och böljan av Biilow och Otto Gertz. Genom den na¬ 1960-talet men i övrigt var det få som turvårdslag som tillkom 1909 gavs möj¬ intresserade sig för jätteträden. Under lighet att bilda naturminnen för unika 1990-talet har intresset och engagemanget och anmärkningsvärda företeelser i natu- för den biologiska mångfalden åter upp- 21 Ekbladet 18
p-(>- r _ - T_ii r .4' !V- r\_ J*i- • - . r ; >rij J >• i 1Í1 ÍV, e& » *ÿ TjdBS (gä® sl*2s ", KÍV- -. J 7
1 Wk ■ > s: S>TfW: t>2 ::
&3»yi "Ää
fcH
[TI
HMN»
ST *
■ ■ • 'j ■ • . F .v i. •: \
,- : • - A- •;> , v -cV* * -ÿí-r- '\--v , ; ■!* -; .'-ÿ; ''-r ;
Figur 1. Björkesåkraboken, skånes största bok med en omkrets på 6,43 m. Trädet är ett typiskt utmarksträd med kort stam och vid krona och har förmodligen topphuggits i sin barndom.
22 Ekbladet 18 märksammat de stora trädens betydelse. allra största träden har nästan alltid Många av våra mest hotade lavar, svam¬ mycket höga naturvärden och en sam¬ par, mossor, skalbaggar och fladdermöss manställning av dessa ger ett viktigt bi¬ påträffas främst på och i de riktigt gamla drag till naturvårdsarbete. Dessutom är träden. intresset från allmänheten mycket stort Under våren 2003slutför Naturskydds¬ för storlek och ålder och det kan ofta föreningen i Skåne en inventering och vara lättare att mobilisera ett intresse för sammanställning av uppgifter om Skå¬ dessa frågor än för olika små sällsynta nes största träd och buskar. Arbetet har organismer. Ett viktigt syfte med arbetet pågått sedan föreningen hade en riks¬ är att öka intresset for de stora träden och täckande skogskampanj 1999 och en stor deras värden. del av arbetet har skett ideellt i de lokala Träden mäts i brösthöjd (1,3 m över föreningarna. 1999 tog föreningen fram marken) och förutsätter att stammen inte en lista med de största träden som skyd¬ delar sig under 1,8 meters höjd. Om så är dats i föreningens evighetsträdsprojekt. fallet mäts vaije stam för sig. Vissa träd (Evighetsträd är träd som markägaren lo¬ och många buskar har mycket sällan en vat spara och där en plakett sätts upp på stam som är så lång och för dessa har en träden. Som tack far markägaren ett dip¬ meters stam använts som nedre gränsoch lom.) Dessutom sammanställdes äldre mätpunkten har uppgetts när den skiljer uppgifter från Weimarck (Skånes Natur från 1,3 m, (t ex för apel, hassel, benved 1953, m.fl. samt Naturskyddsförening¬ och idegran). Växtplatsen anges med ens fotoarkiv) och en del av dessa hann koordinater i rikets nät och trädet be¬ återbesökas. Materialet var dock ojämnt skrivs till växtform, växtmiljö och före¬ beroende på engagemang i de lokala för¬ komst av håligheter eller andra viktiga eningarna och under 2002 sökte Natur¬ faktorer för sällsynta arter. En stor del av skyddsföreningen i Skåne pengar för att träden och buskarna har också fotografe¬ kunna komplettera materialet genom in¬ rats. Gränsen för vad som bedöms vara ventering, sammanställning av andra käl¬ ett jätteträd/jättebuske varierar mellan lor och sedan redovisa resultatet. Medel olika arter och har delvis satts för att få beviljades av Region Skånes miljövårds- en hanterlig mängd data. Högst gräns har fond, Svenska Naturskyddsföreningen ek vid 5 meter i omkrets följt av bok, samt Länsstyrelsen iSkåne och Per Blom¬ alm, lind, poppeloch pilsamt några exoter berg (artikelförfattaren) har varit projekt¬ vid 4 meter i omkrets med en avtagande ledare för arbetet och projektanställd på skala för resterande arter. Många uppgif¬ halvtid under oktober 2002- april 2003. ter har dokumenterats för arter under Inventeringen har koncentrerats på att dessa gränser bland annat för att det vid hitta de största träden och buskarna, dels mätandet ofta är svårt att avgöra exakt för att göra arbetet enkelt för de många omfång innan. idella krafter som deltagit, och dels för Av särskild betydelse har bidragen va¬ att följa upp de äldre uppgifterna. Det rit från de kommuner som gjort invente¬ finns många träd som har stort natur¬ ringar av stora träd, Hässleholm, Malmö värde utan att vara exceptionellt stora (heltäckande 12000 träd), Lund, Skurup men det är mycket tidsödande och kom¬ och Höör. Tomas Zichas examensarbete plicerat att dokumentera alla dessa. De 1997 vid SLU Alnarp om parkträd i fler-
23 - Ekbladet 18 - talet skånska slotts- och stadsparker har kunnat genomföras vid alla slottsparker). bidragit med många viktiga uppgifter om Uppgifter om äldre träd i Skogsvårds- speciellt exotiska trädslag (kan också ha styrelsens nyckelbiotopsinventering har stora biologiska värden). Närmare 60% också varit mycket värdefulla under in- av uppgifterna har dock tillförts under venteringen. I flera av kommunerna gavs inventeringen 2002-2003 där koncentra- viktig hjälp av lokala naturvårdare som tionen lagts till de kommuner som hade visade äldre träd. Många tips har också få uppgifter. Alla godsmiljöer, kyrkogår- kommit in från allmänheten efter upprop dar och äldre stadsparker har besökts un- i tidningar och TV-inslag. der inventeringen (på grund av tidsbrist har inte tillstånd hunnit fås och besök
m
Figur 2. Bosjöklostereken, Skånes största träd med en omkrets på m■ w i 9,26 m.Denna ek är ett av ett 40-tal träd i- r som skyddats som ■jj naturmirmen. -irm■ im i mm* ■ .(i-' - * u i 24 Ekbladet 18 Resultat fortfarande lever. Flest data har ek och Tabell 1 Skånes största träd och buskar av respektive bok med 248 respektive 250 träd. För art (2003) Mätt vid 1,3m höjd och avser omkrets (inom eken innebär detta troligen en bra täck¬ parantes äldre uppgifter från Skåne). ning av antalet jätteträd medan boken troligen har betydligt fler än de doku¬ Ek 9,26 (9.50) menterade. Boken är svårare att inven¬ Ask 7,20 Alm 6,70 (7,00) tera då den är mer spridd och jätteträd Bok 6,43 ofta står enstaka ute i skogen medan ekar Poppel 6,19 främst är knutna till området närmast gods Blodbok 6,17 Kaukasisk vingnöt 6,10 och gårdar. För övriga arter finns mellan Lind 5,65 ca 10 och 82 uppgifter för varje träd- och Pil 5,45 buskart och det är svårt att bedöma hur Platan 5,36 Bergek 5,28 bra täckning som ges. Förhoppningsvis Skogslönn 5,23 har de största träden och buskarna påträf¬ Mammutträd 5,20 fats men det finns säkert fler att upptäcka Äkta kastanj 5,16 Hästkastanj 5,11(5,38) i framtiden. Förekomsten av jätteträd och Lundalm 4,96 buskar är dynamisk genom att träden till¬ Robinia 4,92 växer samtidigt som många dör. Lärk 4,64 Gran 4,56 85% av Skånes jätteekar växer i gods¬ Avenbok 4,50 miljö och 90% på gammal inmark. De Douglasgran 4,50 viktigaste förekomsterna i Skåne finns Sälg 4,50 Asp 4,37 (4,75) vid Bosjökloster, Vanås och Vegeholms Bohuslind 4,30 gods med ca 10 ekar över 5 meter var. En Fågelbär 4,14 ganska stor andel av de 25 ekar som inte Idegran 4,04 Klibbal 4,00 (5,07) återfinns på gammal inägomark växer på Tysklönn 3,67 Hallands Väderö (6 st) och i övrigt spritt Tulpanträd 3,65 med enstaka träd på olika platser. Päron 3,40 Tall 3,35 Weimarck redovisar 64 ekar över 5 m Apel 3,28 i omkrets 1953 och av dessa har 42 kun¬ Björk 3,23 nat återfinnas levande. En tredjedel, 22 Hagtom 3,14 Oxel 3,09 stycken, har alltså dött men samtidigt har Valnöt 3,01 (3,55) 192 nya träd påträffats under invente¬ Naverlönn 2,64 ringen. Många av dessa har varit under 5 Ginko 2,02 Rönn 1,80 m för 50 år sedan och om man bara ser Hassel 1,52 (2,16) till de träd som är över 6 m i omkrets så Hägg 1,48 har ungefar dubbelt så många träd hittats En 1,36 Fläder 1,12(1,70) jämfört med Weimarcks sammanställ¬ Benved 0,98 ning. En försiktig bedömning utifrån ma¬ terialet är att antalet ekar över 5 m i omkrets ökar idag men att föryngringen och förekomsten av mellangenerationer, på flera av de mest värdefulla lokalerna Totalt har databasen nu uppgifter om fgr hotade arter, nästa saknas helt. 2000 stora träd där ca 1200 är över de En intressant möjlighet med Wei- gränser som används i inventeringen och mareks sammanställning är att jämföra 25 - Ekbladet 18 - tillväxten på ekarna de senaste 50 åren. Linderson, Kvartärgeologen i Lund). De 44 ekar (två under 5mi omkrets) som Eken växer som solitär intill en gård i kunnat återmätas har en medeltillväxt på öppet odlingslandskap och mätte 6,28 m 1,33 cm i omkrets per år (motsvarar 2,1 i omkrets 1992. Två borrprov togs och på mm i tillväxt radiellt).Tillväxten varierar 29,3 cm fanns 226 årsringar. Detta mot- dock mellan 0,3 och 3,3 cm i omkrets svarar mindre än en tredjedel av radien bl.a. beroende på växtplats och skador på och även om tillväxten var betydligt hö¬ starn och krona. Det finns några ekar gre när trädet var ungt så är det med stor som har provborrats och där en mer ex- sannolikhet äldre än 500 år, troligen mel¬ akt åldersbestämning kan göras. Tomas lan 600 och 700 år och därmed det äldsta S. Bartholin vid Kvartärgeologen i Lund kända i Skåne idag. Det vore mycket borrade ett antal ekar vid Torsebro/Udd- intressant om fler av de äldsta ekarna arp, Fulltofta/Bosjökloster samt Torup/ kunde borras för att få mer uppgifter om Börringekloster 1975 och i det publice- deras ålder. Tiden det tar att skapa träd rade materialt framgår att ingen av ekarna med stora biologiska kvaliteter (t. ex. var över 500 år. Äldst var Giddaeken vid jätteträd) är mycket intressantfördet fort- Fulltofta med 414 årsringar och med en satta naturvårdsarbetet. uppskattat ålder av 500 år (ihålig i mit¬ ten). Jätteekar vid Uddarp och Torsebro Referenser på närmare 7 m i omkrets bedömdes till Biilow W. 1921. Skånes Naturårsbok 11. högst 300år! Mångaav de åldersuppgifter Skånes naturvårdsförbund. som cirkulerar om jätteekar är med stor Hultengren S. & Nitare J. 1999. Invente- sannolikhet överdrivna och det finns tro¬ ring av Jätteträd. Skogsstyrelsen. ligen ingen 1000-årsek i Skåne. Skånes WeimarckH.1953.Deenligt naturskydd- största ek vid Bosjökloster (9,26 m i om¬ slagen skyddade botaniska objekten i krets 2002) är helt ihålig och undersöktes Skåne. Skånes Natur 1953. Skånes Na¬ ej 1975. De yttre profiler som kan stude¬ turvårdsförbund. ras och den tillväxt som uppmätts de se- Zicha T. 1997. Examensarbete. naste 75 åren visar på ganska breda års¬ www.alnarp.stud.slu.se/applications/ ringar. Det senaste borrprov av en ek Gardening/Tree som jag känner till gjordes 1992 på Bros- Samt närmare 50 uppgiftslämnare runt torpseken sydväst omBosjökloster (Hans om i Skåne.
26 Ekbladet 18 VEDSVAMPAR PÅ EK 10. Ekskinn, Aleurodiscus disciformis
Stellan Sunhede och Diana Meiere
Eken hyser en rad svampar som ofta eller & Knudsen (1997) och Núfiez & Ry- alltid bildar sina fruktkroppar på trädets varden (1997). bark. En del av dessa svampar är röt¬ Ekskinn kan möjligen förväxlas med svampar vars mycel huvudsakligen finns styvskinn, Stereum rugosum, som ej är i veden medan andra tycks ha barken som ovanlig på ek. Styvskinnet har dock grå¬ sitt huvudsubstrat.Ekskinn, Aleurodiscus gult till ockrafärgat hymenium och dess disciformis är en av de svampar som bil¬ yta blir hos färska fruktkroppar röd vid dar fruktkroppar påekens bark. Arten hör skrapning. till skinnsvampamas stora grupp, Cortici- aceae, liksom rutskinnet Xylobolus Ekologi frustulatus, som tidigare presenterats i Svampens fruktkroppar växer på bark. Ekbladet (Sunhede 2002). De uppträder ofta gruppvis på stammar och grova grenar av levande ekar från ca Ekskinn -Aleurodiscusdisciformis (DC.: 1-6 m över marken. Ekskinn är i Norden Fr.) Pat. funnen på gamla grova ekar men även observerat på klenare träd. Barkens kva¬ Fruktkropp litet tycks vara betydelsefull för svampen. Fruktkroppar resupinata (skorplikt ut¬ Den föredrar mjuk bark och fruktkroppar bredda på underlaget), rundade eller med hittas sällan på mycket hård bark. Ekskinn oregelbunden omkrets, vitaktiga-gråvita- förekommer ofta på träd i slutna bestånd ljusgrå, ibland med en svagt gulaktig men växer också på ± fristående träd. I anstrykning, vanligen 1,5-5 x 1-3 cm vissa ekbestånd är svampen bara funnen vida, stundom sammansmältande och då på enstaka träd medan den kan vara rela¬ större, 1-1,5 mm tjocka, ofta med fri ut- tivt frekvent lokalt i andra bestånd. 1 åtböjd kant, som färska segt läderartade, Sverige är arten funnen på ek, Quercus som torra korkartat hårda i konsistensen robur och bergek, Q. petraea. (figur 1A). På vertikalt substrat kan kan¬ Núnez & Ryvarden (1997) anger att ten på fruktkroppens övre del ibland vara ekskinn vanligtvis växer på Quercus (ek) hattlikt utböjd från underlaget. Kantens men att svampen även är funnen phAcer baksida (substratsida) är brunaktig. (lönn), Tilia (lind) och Cinnamomum Hymenieyta (den gråvita sporbildande (lagerväxter). Jahn (1979) och Breiten- ytan) mer eller mindre fint knölig, som bach & Kränzlin (1986) skriver att arten torr ofta med fina sprickor, under lupp växer på varma ståndorter med fuktigt till synes bepudrad med mjöl (figur 1A). lokalklimat, vilket i huvudsak stämmer För mikroskopiska karaktärer hänvisas med vår erfarenhet (jämför figur 1 B). till Eriksson & Ryvarden (1973), Hansen
27 Ekbladet 18
f K * v j- . i
A
'M
■ 'ÿ'- ■ ■ Vv . ■ ■■-■ -H ••TT'T'-'W-A , ■ —V'HT í: ••:ÿ:• .-.«i
---- 'yi B Figur 1. Ekskinn (Aleurodiscus disciformis). - A: Fruktkroppar, pä mossig stambark av ek (Quercus robur). Övre fruktkropp med småknölig yta och fina sprickor, nedre 8 mm bred. Coll. Sunhede 7670. - B: Växtplats, på grov ek i lövskogsparti med bl.a. ek, bok, vitsippa och blåsippa, vid vatten. - Västergötland, Skövde, N. Kyrketorp sn, Klagstorp, 11.5.2003. - Foto: Kjell-Ove Holmström (A) & Stellan Sunhede (B).
28 Ekbladet 18 Utbredning sitt mycel i barken. Svampen kan därför I Sverige är svampen känd från Blekinge, inte betraktas som någon skadegörare i Bohuslän, Halland, Närke, Skåne, Små¬ ekskogsbruket. land, Södermanland, Uppland och Västergötland. Den är funnen i Danmark Summary och södra Norge men inte i Finland (Han- Sunhede,S.and Meiere, D. 2003. Woodfungi on sen & Knudsen 1997).Ekskinn är tidigare oak-10. Aleurodiscus disciformis (DC.: Fr.) okänt från Baltikum men arten rapporte¬ Pat.- Ekbladet 18: 21-24. ras här som ny för Lettland (Riga, The gross morphology, ecology and distribu¬ Kisezers, mellan Ozolkalni och Suzi, på tion of Aleurodiscus disciformis (DC.: Fr.) Pat. bark av en 1,8 m grov ek i blandskog med are treated. In Sweden the species is found on ek, hassel, lind, lönn och tall, coll. Sunhede Quercus robur L. och Q. petraea (Matt.) Liebl. 767i). Arten är rapporterad från Polen Fruit-bodies appear on the bark of trunks and (Zarzycki m.fl. 1986) och Tyskland Jahn thick branches of living oaks, often growing in (1971, 1979). small groups, 1-6 m above the ground. In Núnez & Ryvarden (1997) anger att Northern Europe the fungus is often found on arten, som tycks följa släktet Quercus, är old, thick oaks but also on oaks of lesser funnen från de södra delarna av Skandi¬ dimensions. The quality of the bark seems to be navien till Medelhavsområdet (dock ej important for the fungus. Soft bark is preferred Storbritannien) och vidare genom Ryss¬ and fruit-bodies are rarely found on very hard land och Japan till östra delen av Nord¬ bark. The fungus is found in woods and amerika. sometimes on solitary trees. In certain stands it is found only on single trees whereas it may be Status more frequent in other stands. Most of the sites Ekskinnet är en skyddsvärd svamp. I are situated in locally warm and humid localities Sverige är arten upptagen som hänsyns- near coasts, lakes and rivers. In Sweden the krävande i Larsson (1997) och placerad i species is found from the province of Skåne in hotkategorin NT (missgynnad; Gärd- the south to the province of Uppland in the enfors 2000). I Danmark är arten känd north. Most records so far are from the Swedish från en lokal på östra Jylland (Pamhule west coast. Skov; Hansen & Knudsen 1997). I Norge In Northern Europe A. disciformis is red- är arten klassad som R (sällsynt; Ben- listed in Denmark, Norway and Sweden. The diksen m.fl. 1997). I Polen är arten förd species is not reported from Finland. It is here till kategorin V (sårbar; Zarzycki m.fl. reported as new to Latvia (Riga, Kisezers, 1986). between Ozolkalni and Suzi, on bark of 1.8 m thick Quercus robur L. in mixed wood with Artens roll i skogsbruket Acer, Corylus, Pinus, Quercus, and Tilia , coll. Ekskinnets ekologi är inte fullt utredd. Sunhede 7671). Our find in Latvia seems to be the Svampens fruktkroppar hittas nästan all¬ first record from the Baltic States. tid på bark av levande träd och vid kontroll The cambium of the tree, under the fruit- av kambiet under fruktkroppsställena har bodies of A. disciformis is intact and the wood detta varit levande och veden åtminstone seems to be unaffected by the fungus. It is till det yttre sett ut att vara oskadad. Det therefore probable that the mycelium mainly är därför troligt att svampen främst har lives by decomposing the bark. From the
29 Ekbladet 18 forester's point of view the fungus causes no Basidiomycetes.- Nordsvamp. Copen¬ damage. hagen. Jahn, H. 1971. Steroide Pilze in Europa Stellan Sunhede, Department of Natural Sci¬ (Stereaceae Pil. emend. Parm. u. a., ences, University of Skövde, Box 408, Hymenochaete)mitbesondererBeriick- SE-541 28 Skövde, Sweden sichtigung ihres Vorkommens in der Diana Meiere, The Faculty of Biology, BundesrepublikDeutschland.-Westfäh- Kronvalda blvd 4, LV-1586 Riga, Latvia. lische Pilzbriefe 8: 96-176. Jahn, H. 1979. Pilze diean Holz wachsen. Referenser - Busse. Herford. Eriksson, J. & Ryvarden, L. 1973. The Larsson, K.H. (ed.) 1997. Rödlistade Corticiaceae of NorthEuropé2.Aleuro- svampari Sverige.-Artfakta.(Swedish discus-Confertobasidium.-Fungiflora. Red Data Book of Fungi 1997). -Art- Oslo. Databanken, SLU, Uppsala. Bendiksen,E.,Højland, K., Branderud,T. Núnez, M. & Ryvarden, L. 1997. The E. & Jordal, J. B. 1997. Truede og sår¬ genusAleurodiscus(Basidiomycotina). bare sopparteri Norge-en kommentert -Fungiflora. Oslo. rødliste.- Fungiflora, Oslo. Sunhede, S. 2002. Vedsvampar på ek-9. Breitenbach, J.& Kränzlin,F. 1986. Pilze Rutskinn, Xylobolus frustulatus. - Ek¬ der Schweiz 2. Nichtblätterpilze.-My¬ bladet 17: 37-39. kologia. Luzem. Zarzycki, K., Wojewoda, W. & Heinrich, Gärdenfors, U. (ed.) Rödlistade arter i Z. 1986. Lista roslin wymierajacych i Sverige 2000. - The 2000 Red Ust of zagrozonych w Polske.-List of threate¬ Swedish Species. - ArtDatabanken, ned plantsin Poland.-PolishScientific SLU, Uppsala. Publishers. Warzawa. Hansen, L. & Knudsen, H. (eds) 1997. NordicMacromycetes3. Heterobasidio- id,Aphyllophoroid andGastromycetoid
30 Ekbladet 18
EK I POLITIKEN
Per Eliasson
Inget annat träd betydde så mycket som Med Gustav Vasa blev det annorlunda. eken i det gamla jordbrukssamhället. Det Han började bygga upp en svensk ör- är lätt att tänka på den tiden som ett träd- logsflotta och behövde ek till skepps- samhälle, där nästan all värmeenergi och virke. Därför förklaradeseken som kung- material kom från användning av träd. ens träd 1558 och bönderna förbjöds att Där var kunskaper om träd och trä vik- hugga ekar. Lokalsamhällets viktigaste tiga. Lika viktigt var det vem som hade träd hade blivit kronans. rätt till träet. Det gjorde eken till politik. Eftersom ekträ är starkt, hårt och tå- |( gagga*l)K bwas iiffyn inalohfom ligt mot röta var det nödvändigt där kon¬ EM maU]onaii oh flylil - struktioner var utsatta för hårda påfrest¬ nmfrl nfinjgtttumjw? arman ningar. Bärande bjälkar, syllar i grund¬ nEp§ ntohiiflrimsnnarfin. konstruktioner, axlar i kvarnar och fram¬ JjPak] ofithRaf tana, oghma förallt virke i fartyg blev många ekars 'i, flntfmjnluntwmhsaii öde. Virkets hårdhet gjorde det också vär¬ tr. af nuthutrar hunnu defullt för hantverkare som träsnidare, IL nil ok lumjv at fiojhilr naþc. niighu marton ok boktryckare och snickare. Tunnbindare rott manna ejwt flinflr jwr nar irnji na|>n ok rgli behövde ekvirke till tunnstäver både för mak Mha.|wraglM allt tiuvtia oh fl-ntjni hrøiaoh hårdheten och innehållet av garvsyra. För¬ utom virkesvärdet hadeekträdet flera an¬ Figur 1. Ur handskriften av Östgötalagen från mitten av 1300-talet. - dra kvaliteter. Ekollon var ett bra svinfo¬ BUdkälla: www.art-bin.com/art/asjhoIm.html der, barken nödvändig förgarveriemaoch knoppar och löv var - tvärtemot en fort¬ När Sverige under stormaktstiden på farande vanlig uppfattning - ett mycket 1600-talet blev en Östersjömakt av rang användbart foder. Det är självklart att an- fick flottan och därmed ekvirkes- vändningen av ett sådant värdefullt träd försöqningen en nyckelroll. När den för¬ skulle regleras. sta svenska skogsordningen utfärdades Redan i de svenska landskapslagarna 1647 reglerades samtidigt användningen från 1200- och 1300-talen reglerades an- av ek på ett sätt som kom att bestå i mer vändning av ek på allmänningar. Lagen än 150 år. Kronans rätt till trädet på krono¬ slog vakt om eken som en del av lokal- och skattejord bekräftadesochendast s.k. samhällets gemensamma tillgångar och vrakekar fick fällas, men då efter till- den fick inte huggas utan allas samtycke, stånd från häradsrätten och med skyldig- Men påenskild mark fick den fritt utnytt- het att återplantera dubbla antalet. jas.
31 Ekbladet 18 De flesta lövträd blir, till skillnad från Men det fanns andra användarintressen barrträd, hårdare ju snabbare de växer, än kronans och på samma sätt som då det När därför Sverige erövrade Skåne, Hal- gällde skogsfrågoma i allmänhet blev land och Blekinge med fina växt- 1730-talet vändpunkten, när bönder och förhållanden for ek, var det en stor fördel borgerskap i allians böljade pressa till¬ för flottan. Det var inte bara närheten till baka ekförbudet. arvfienden Danmark som gjorde att flot¬ Det var städernas privata fartygs- tans huvudbas 1680 flyttades från Stock- byggare och hantverkare som hade ek holm till Karlskrona i det ekrika Ble- som råvara och därför krävde fri tillgång kinge. till virket. Redan 1726 hade kommers¬ kollegium i sin redogörelse för handels¬ _ balansen väckt frågan om ekvirkets kommersiella användning. Det ledde I till en riksdagsskrivelse 1734 med I begäran om en förordning om bärande j I träd där även export av ekvirke tilläts V I eftersom... w ..."skeppsbyggen, pipe- och tunnesta- I var, snickare, hjul- och vagnmakare, I artillerie- och fortifications samt ma- ■ nufacturs- och mångfaldiga hushållsarbeten I med flere gör alla tillhuggne ämnen af desse I trän ganska begärlige". En större förståelse för böndernas K intressen fanns därför i nya förord-
iS*. i? . ss
<1
í' 1m ■ 7/ v-W Figur 2-3. Båt byggd med spant av ek (övre bild). Stockar av ek lämpliga för utsågning av spant (nedre bild). - Orust 1993. Foto: Ulf Olsson.
32 Ekbladet 18 ningar 1742 och 1746 som gjorde att Från denna Sveriges sydligaste provins ekvirke kunde säljas på en begränsad hade det bästa ekvirket kommit. marknad. Kanske låg det också i den un¬ Flottan klämdes alltså mellan två sköl¬ der frihetstiden dominerande adelns in¬ dar: böndernas allt starkare krav på att tresse att inskränka utbudet av ekträ från frisläppa eken och ett akut behov av att bondejord. Adelsmännen fick nämligen göra Sverige självförsöijande med ek¬ själva disponera fritt över ekarna på sin virke. frälsejord. Den flottkommitté, som lade fram sitt Genom den epokgörande s. k. skatte- betänkande 1819, föreslog en sista stor köpsförordningen 21 februari 1789 fick inventering i södra Sverige för att dels emellertid skattebönderna samma rättig¬ undersöka hur många användbara träd heter på sin jord som adelsmännen hade som återstod på bondejord, dels utse på sin frälsejord - med rätten till ek som lämpliga platser för statliga ekplant¬ ett viktigt undantag. Men de lovades att eringar. Dessa - som kallades Flottans när kronan inventerat och märkt de träd Parker - skulle säkra tillgången av som flottan kunde behöva skulle resten svenskt ekvirke. bli bondens egendom. Uppdragetgick till Johan af Bomeman, Ekarna inventerades under 1790-talet chefen för flottans konstruktionskontor. och de användbara märktes med en kron- af Bomeman, som från början var in- stämpel på stammen. Men frisläppandet dröjde och när en ny skogsordning kom 1805, Sveriges sista, var trädet fortfa¬ rande kronans. Naturligtvis fann sig inte ett alltmer självmedvetet bondestånd i % E=3| ©1 detta, utan protesterade högljutt vid fyra riksdagar i rad under 1810-talet. Frågan hade blivit ännu viktigare för bönderna än tidigare. Det var inte bara trädets vir- kesvärde som striden gällde, utan att det hindrade jordbrukets omvandling. Visnings# Sigill från 1581 Eftersom ekarna företrädesvis stod i ängarna var det ett hinder för den viktiga ställd på att behålla kronans rätt till ek, foderproduktionen av hö. Vidkroniga svängde fullständigt redan efter några ”sparbanksekar” hindrade med sin skugga månaders arbete i Blekinge. ”Missbruken och sina sura löv gräset från att växa och äro förvånande, följderna gränslöst för¬ genom attdet inte fick huggas försvårade störande”, var hans slutsats. Bönderna det uppodlingen av ängsmarken. Den hatade eken och högg den i smyg, samti¬ agrara revolutionen och folkökningen digt som de hindrade all föryngring ge¬ gick stick i stäv med flottans behov av nom att rycka upp, trampa ner eller hugga ekar på bondens jord. av plantorna. Särskilt den hårda stam- Samtidigt hade problemen med flot¬ kvistningen för att minska trädets skugga tans virkesförsöijning blivit akuta när var förödande eftersom det gick röta i Pommern, Sveriges sista besittning i såren och virket blev förstört. Tyskland, avträtts efter Napoleonkrigen.
33 Ekbladet 18 Efter sex års arbete i hela södraSverige till lämpliga lokaler för flottans ek¬ var inventeringen färdig. Resultatet var planteringar. Av de tre områden som han katastrofalt. De användbara träden hade själv föreslog, Omberg, Bobergoch Bisp- minskat till en femtedel, eller 40 000 motala, blev Bispmotala rekommenderat ekar, av vad som fanns på 1790-talet. Det som ekplantering av riksdagen 1830. Det skulle bara räcka till ett par nya linje¬ underkändes emellertid i sin tur av af skepp. Den enda lösningen var enligt Jo¬ Ström som istället förordade Visingsborgs han af Bomeman att låta bönderna fri- kungsgård på Visingsö. Israel af Ström köpa ekarna för att istället inrätta statliga fick sin vilja igenom och utnämndes dess¬ ekplanteringar på sammanlagt 16 000 utom 1830 till chef för Ekplanter- tunnland. Sådana hade han flera förslag ingsstyrelsen, som skulle verkställa på. Det var bland annat godset Skarhult i planteringarna. Dessa påbörjades strax Skåne, området söderom Borgholms slott före jul 1831 och pågick till omkring på Öland och på den gamla härads- 1860. Då hade sammanlagt 750 tunnland allmänningen Hössön vid Åsnen i Kro¬ planterats istället för de 16 000 tunnland nobergs län. Inget av dessa förslag gilla¬ somaf Bomeman en gång föreslagit eller des dock av regeringen. de 25 000 tunnland som diskuterats på Frisläppande av eken och statliga plan¬ riksdagen 1828. teringar blev till slut regeringens förslag De sista ekträden på skattejord som till riksdagen 1828. Därför genomfördes inte hade blivit inlösta släpptes genom i böljan av 1830-talet den sista stora riksdagsbeslut till markägarna 1875. För ekinventeringen i Sverige när bönderna i kyrkans boställen tog riksdagen beslutet socknarna i alla län i södra Sverige bör¬ att upphäva kronans rätt till ekarna först jade räkna sina ekträd för att lösa in dem. 1934 i samband med en ny boställs- Redan innan dess hade hovjägmästaren ordning. Skyddet avvecklades sedan suc¬ Israel af Ström fått i uppdrag att i sam¬ cessivt i takt med att nya skogs- band med den samtidiga regleringen av hushållningsplaner antogs fram till mit¬ kronoparkema undersöka möjligheter till ten av 1940-talet. Först med riksdags¬ ekplanteringar. Israel af Ströms första åt¬ beslutet 1934 var den sista resten av den gärd 1825 var ett förslag om en ek¬ regalrätt till ekar som infördes av Gustav plantering på kronoparken Östra Malm¬ Vasa närmare 400 år tidigare borta. Det skogen i Östergötland. Det underkändes betyder att alla äldre ekar på dagens kyr- emellertid av Baltzar von Platen, Göta kojord vuxit upp i skydd av denna regal¬ kanals upphovsman, som fått ett liknande rätt. kungligt uppdrag att komma med förslag
34 Ekbladet 18
BOKENS INSEKTER
Åke Sandhall
3. Bladgaller på bok En gallbildning är en deformation eller utväxt som en växt utvecklar runt en or¬ ganism, t.ex. en insekt, ett kvalster, en svampeller en bakterie. Den gallbildande arten retar, oftast med kemiska substan¬ t j ser, värdväxten till en onormal tillväxt så a M att ett skydd bildas för parasiten. I detta ?ÿ skydd har parasiten också tillgång till sin áMl föda. De spetsiga pungliknande bildningar K som man ibland ser på bokblad har bil- n r ■ dats av en liten gallmygga med det ve- I m tenskapliga namnet Mikiola fagi. På vå- I Jr ren lägger gallmygghonoma sina ägg i fl bladknoppareller skottspetsar. Varje hona I I» kan lägga upp mot 300 ägg. Kring vaije H-. nykläckt larv bildas vallar vilkas kanter Foto:— Ake Sandhall. (Se även bild på omslaget). närma sig varandra mer och mer och slut- som gallmygglarven lever av. På under¬ ligen växer ihop till en gall i vilken larven sidan av bokbladen har vaije gall en liten lever väl skyddad. Gallema är hårda och öppning som är stängd med fina hår. dessutom överdragna av vax. Vissa fåg- Bokar som angrips hårt av denna gall¬ iar, oftast mesar, kan dock komma under- mygga kan få nedsatt tillväxt. Tre galler fund med att gallema innehåller läcker- fordrar lika mycket material och energi heter och hackar då sönder dem och äter som ett helt bokblad. Detta måste levere- upp larverna. ras av andra blad. På hösten faller galler- Gallema är till en början gröna men na till marken och där övervintrar larver- övergår senare till gult och slutligen rött na. Tidigt på våren förpuppas de och om de sitter i solsken och innehåller kläcks till myggor ett par veckor senare. honlarver. Galler som innehåller hanlarver Myggorna är bara cirka 4 mm stora. är mindre och ljusare. På insidan av gal¬ len bildas ett skikt av näringsrika celler
35 Ekbladet 18
ÄDELLÖVPRISTAGARE 2002
Ekskrinet till Gustav Fredriksson
väldokumenterade bestånden används fli¬ tigt vid kurser och skogsdagar. Som länsjägmästare, först i Blekinge, sedan i Skåne och slutligen i hela södra % Götaland, har ädellövskogsfrågoma un¬ der en lång följd av år upptagit en bety¬ dande del av Gustavs arbetsfält. Han har 1 * £ r * skapat ett omfattande kontaktnät gente¬ mot organisationer och företag i landets ädellövskogsregion och själv kommit att framstå som den naturliga ledargestal¬ ten. Med entusiasm och skärpa har Gus¬ tav engagerat sig för ädellövskogen och bl. a. tagit initiativ till seminarier och exkursioner i samverkan med skogs¬ 5 :§ näringen och övriga intressenter. e Som ordförande i Ekfrämjandet har Gustav värnat om kontinuitet och stabili¬ tet i sällskapets verksamhet, samtidigt som han har verkat för expansion och «5 nya grepp. Framför allt har han genom ä sitt internationella kontaktnät öppnat möjligheter för Ekfrämjandets med¬ lemmar att ta del av ädellövskogsskötsel Gustav Fredriksson har varit Ekfrämj¬ utanför Sveriges gränser. Under hans ord¬ andets ordförande sedan 1993, nio förandeskap har resor arrangerats till Po¬ händelserika och framgångsrika år av len, Tyskland, Litauen, Norge, Danmark sällskapets verksamhet. Genom sitt hel¬ och Frankrike. hjärtade engagemang har Gustav i hög Genom sina insatser under sin ord¬ grad personligen bidragit till denna ut¬ förandetid i Ekfrämjandet är Gustav en veckling. synnerligen värdig mottagare av Ekfirämj- Gustavs intresse för ädellövskogen är andets högsta utmärkelse, Ekskrinet 2002. väl förankrat sedan barndomen på Arne Mirton föräldragården Horred, i skånska Sösdala. Där får han alltjämt utlopp för den prak¬ tiska kontakten med ekskogsskötsel. De
36 Ekbladet 18 Ekfrämjandets ädellövskogspris i Blekinge till Lars Trulsson
Lars Trulsson ägde och brukade fastighe- Ekhuvudstammar i 15-meters förband ten Hjälmseryd 1:4 i Jämjö socken, märktes ut 1980 i samband med att be- Blekinge län, fram till 1998 då sonen ståndet gallrades. Sedan dess har ytterli- Peter tog över. Fastigheten har 34 ha skog, gare gallringar utförts. Stamkvistning och varav ca fem hektar är ädellövskog. putsning av vattenskott har i mån av be- Lars lät sig tidigt inspireras av Erik hov utförts vaije år. Stååls modell för att utveckla kvalitativt Med stor entusiasm och idogt arbete högproduktiva ekbestånd. På fastigheten har Lars, med god hjälp av övriga famil- Hjälmseryd finns dessutom idealiskaför- jemedlemmar, skapat ett mönsterbestånd utsättningar för ekproduktion. med välbalanserade och snabbt växande Inom ett tre hektar stort område med ekhuvudstammar av mycket god kvali- delvis översilad mullmark, avverkades tet.För denna föredömliga insats belönas överståndama 1948. En mycket tät för- han med Ekfrämjandets ädellövskogspris yngring av varierande trädslag, mest gran, 2002 i Blekinge. etablerades. Beståndet röjdes 1957. ' r ■'v?
jr
Í as i:a 37 Ekbladet 18
Ädellövskogspris i Västra Götaland till Anders Söderlund
Fastighet: Anfasteröd 2:1. självföryngrad ek i granungskog genom Socken: Ljung. att tidigt friställa ekarna Hans intresse Kommun: Uddevalla. för ekproduktion tar sig även uttryck i att Prod, skogsmark: 350 ha; Total areal: 559 ha. han välvilligt upplåter fastigheten för ex¬ kursioner och utbildningar. Arealen Om fastigheten ädellövskog ökar successivt i samband Anfasteröd Gård ligger i ett naturskönt med nyetablering av bestånd. 1996 plan¬ område vid havsviken Åkers kile, strax terades drygt ett hektar åkermark med ek, söder om Ljungskile i mellersta Bohus¬ fågelbär, lönn och al. De närmaste åren län. Fastigheten har en omväxlande kommer ett ca 9,2 ha stort område betes¬ topografi med ett småbrutet kulturland¬ mark samt skogsmark med i huvudsak skap insprängt mellan skogklädda kullar, granskog, successivt att ersättas med löv¬ insjöar och hav. I östra delen av fastighe¬ skog - främst ädellöv som ek, ask och ten slingrar sig den riksintressanta lönn men även al. Detta för att knyta ihop Bratteforsån somärfiskbärande av bäckö¬ en större areal till redan befintlig fin ek¬ ring samt under säsong även havsöring. skog. Med sina ädellövskogsraviner och den Andra aktiviteter på fastigheten som rika örtfloran utmed ån är detta en av Anders bedriver är vildmarksarrange- fastighetens flera pärlor. På senare år har mang och kurser för företag och grupper även bävern fattat tycke för just denna där deltagarna får prova på teamwork, pärla. Fastigheten består av ca 350 ha överlevnad, fiske, lerduveskytte och klätt¬ produktiv skogsmark, med ett förhållan¬ ring m.m. devis stort inslag av ek och bokskog. Anders har under de senaste åren varit anställd av Skogssällskapet föratt ta fram Om Anders virke till Ostindienfararen som byggs i Anders är utbildad till jägmästare. Han Göteborg. Han har då åkt runt i större tog över fastigheten efter sin far 1985 delen av södra Sverige samt även Dan¬ tillsammans med sin fru Mona. Fastighe¬ mark och haft förmånen att främst få ten hade tidigare varit i släktens ägo sedan arbeta med sitt brinnande intresse - ek- 1921. Anders valde år 1994 att koncen¬ skog. trera sig på att driva fastigheten fullt ut. Anders engagemang för ädellövs- Dessutom har han en egen skoglig kon¬ skogsskötsel är av extra stor betydelse i sultverksamhet. Anders brinner för ett område där många skogsägare känner ädellövskog i allmänhet ochekskog i syn¬ tveksamhet inför ädellövskogsbruk. Vår nerhet. Han lägger mycket tid på skötsel bedömning är att Anders är en synnerli¬ av sin ekskog och ser långsiktigt på skog¬ gen välförtjänt mottagare av Ekfrämj- skötseln. Han nyetablerar bestånd, andets länspris. gräsröjerrunt nyplanterade ekplantor, väl¬ jer ut framtida huvudstammar och frihugger dessa samt stamkvistar huvud¬ stammar. Anders tar även vara på 38 Ekbladet 18 % m BOKANMÄLNINGAR
Skog, makt och människor: En Författaren har skrivit en innehållsrik miljöhistoria om svensk skog 1800- och mycket intressant bok om sydsvenskt 1875 skogsbruk under 1800-talet. Han har verk- Per Eliasson. 2002. Skogs- och lantbruks- ligen borrat sig ned till de ursprungliga historiska meddelanden nr 25. Kungl. Skogs- faktakälloma, ett kännetecken på en rik¬ och lantbruksakademien. tig forskargäming. I boken hittar man ISBN 91-89379-22-5 många trevliga illustrationer, kartor och Duro Grafiska, Malmö. 455 sidor. teckningar. Boken kommer att fungera som uppslagsverk för den som letar efter Boken är ett doktorsarbete vid Lunds användbara fakta under många år ffam- universitet som behandlar den nya skogs- över. För en bredare skoglig läsekrets är vetenskapens genombrott och synen på boken emellertid ganska tungläst. Därför äganderätten till träden. Boken kom ut finns det också utrymme för att trycka en 2002 med stöd av ett flertal finansiärer populariserad skrift baserat på bokens och är en mycket fin kunskapskälla för innehåll. den skogshistoriskt intresserade. Magnus Löf I södra Sverige började en systematisk skogsodling i kronoparker under början Sveriges vildväxande träd och buskar. av 1800-talet. Jägmästare kartlade och Marie Widén 2002. Studentlitteratur, Lund . inventeradeskogarna då industrisamhället ISBN 91-44-02137-2 skapat en ökad efterfrågan på virke. Efter Napoleons fall 1815 avträddes svenska Svenska träd och buskar har genom åren Pommern vilket betydde att den svenska beskrivits i en mängd olika böcker och flottan miste sina viktigaste förråd av ek- kompendier, företrädesvis anpassade för virke. Många trodde att förlusten kunde olika utbildningar. För att tilltala en bred- ersättas av svenskt ekvirke och därför are läsekrets får nivån inte vara alltför kartlades resursen. Situationen för det avancerad, men inte heller så begränsad svenska timmerförrådet av ek var dock att man gör för mycket våld på urvalet. allt annat än bra. Bönderna avskyddeeken Den här trädfloran har i det avseendet en och den bekämpades på alla vis. Endast lagom spännvidd och är genom sin en- 40000 ekar kunde uppbringas som lämp- kelhet och tydlighet lätt att tillägna sig. liga för flottan. Författarens beskrivning Det pedagogiska upplägget ochde mycket av detta skede har självklart ett skogs- träffsäkra illustrationerna gör att även en brukshistoriskt värde. Boken har också amatör snabbt blir vän med den. Bestäm¬ ett stort ekologiskt värde då eken är ningsnycklama är påfallande lätta att följa mycket viktig för biologisk mångfald, och ordlistorna i slutet av boken är ett Mängden ekar i historisk tid kan idag värdefullt komplement. användas i skogligt restaureringsarbete. 39 Ekbladet 18 För Ekbladets läsare kan det vara av Identifiering av lindar särskilt intresse att studera hur de svenska Gröna Fakta 7/2001 ekarterna presenteras. Den ständiga frå- Rune Bengtsson 2001 gan, hur man skiljer på skogsek och SLU, Alnarp bergek, beskrivs med all önskvärd tyd¬ lighet genomde utmärkta illustrationerna, Linden är vårt vanligaste stadsträd och som visar arternas särdrag beträffande har använts på gator och torg i snart lyra¬ skaft, bladflikar och knoppar. Samtliga hundra år. Den trivs ganska bra i ädellövträdslag behandlas i boken, inklu- tätortsklimat och den tål beskäming. Det sive alla de tre svenska almartema. finns ett tjugotal olika arter och sorter. Arne Mirton Alla med sina specifika egenskaper och användningsområden såsom vindtålighet, Träd deras biologi och vård härdighet, storlek och benägenhet att an¬ Klaus E. F. Vollbrecht 2002 gripas av insekter. Arbor Scandia, Åkarp I Gröna Fakta 7/2001 beskriver Rune ISBN 91-971342-0-1 Bengtsson de vanligaste arterna och 4:e upplagan. odlingssortema av lind. Han jämför lin¬ darnas blad i bild, blomställning samt Undertecknad har inte haft tillgång till härdighet och växtsätt. Skriften innehål- och därför inte kunnat jämföra denna upp- ler också en lindnyckel som gör det enk¬ laga med tidigare utgåvor. lare att bestämma rätt art eller sort. På bokens 140 sidor beskrivs inled- Identifiering av lindar är en trevlig ningsvis trädens byggnad, funktioner, pro- och informativ skrift på åtta sidor och cesser samt deras skydds- och försvars- intressant för både stadsbor och skogs¬ mekanismer. Därefter helt kort om pro¬ folk. jektering följt av en gedigen uppräkning Cecilia Rooth av olika trädarter, med angivande av de¬ ras härkomst, växtsätt, användnings- Svenska jätteträd och deras möjligheteroch skötselkrav. Sedan följer mytologiska historia en rad kapitel med skötselråd, arbetssätt Österman, P. 2001: Svenska jätteträd och deras och utrustningar alltifiån plantering hela mytologiska historia. vägen genom trädets etablering, hanter- Förlag: Artbooks, Tomelilla. ing av olika skadeproblem etc. ISBN 91-631-1259-0. Boken är rikt illustrerad med svartvita bilder och figurer som stöder och tydlig- Det är en bok i tidens tecken, denna bok gör texterna. En bok där alla, alltifrån om stora träd i Sverige, som också ger den träd(gårds)intresserade hobby- glimtar om de stora trädens historia. Vi entusiasten till den mer professionelle gör idag inventeringar i Sverige i flera stadsplaneraren torde ha något att hämta län avseende förekomsten av jätteträd, i sin förkovran. ofta med naturvårdsföreningar som dri- Jan Linder vande. Bakom detta ligger önskan om att få skyddat jätteträden framför allt för att de brukar vara hemvist för en stor mång¬ fald arter av både växter och djur. I Per Östermans bok får man emellertid reda 40 på att jätteträd har varit mänskligheten Boken inleds med Artur Lundkvists till nytta även på helt andra sätt! Under poetiska karaktärisering av eken: ”mans- mer än 3000 år fanns vad man kan kalla träd, Han, grubblare, kämpe, beredd att en religiös kult av jätteträd i Sverige. Un¬ bli gammal och enstörig, gudaträd och der bronsåldern finns det säkra belägg för galgträd, älskad av korpar, med löven detta, men troligen fannsdet redan mycket midsommarsena, skuma i grönt läder...” tidigare. Stora träd kunde bli bortsättar- Därefter ger författarna ikapidet ”På spa¬ träd, offertallar och heliga lundar verkade ning efter ekjättar” en bakgrund till idén det finnas lite varstans! De heliga lundar¬ om att göra en bok om gamla ekjättar. I na bidrog säkert till att spara små tur och ordning följer sedan följande ka¬ naturmiljöer på många ställen, men de pitel med de informativarubrikerna:Ekar, skulle förstöras vid kristendomens in- Ålder och årsringar, Hamling och topp¬ trängning i landet!Men flera lokaler tycks huggning, Brända ekar, Ekar i åker, äng ändå fortfarande gå att spåra, och det är och utmark, Ekar som vårdträd, Vägekar, säkert så att ju mer man känner till om Kyrkekar, Herrgårdsekar, Fridlysta ekar, denna historia,destolättareärdet att iden¬ Ekjättar landet runt och Vård av gam- tifiera lokaler som använts för dessa melekar. Boken avslutas med en littera¬ syften! Förutom den intressanta mytolo¬ turförteckning, ortregister och en härads- gin kring jätteträden behandlar Österman karta över Västergötland. 28 olika trädarters största exemplar som i Ekens livsfaser beskrivs och exempel dag är kända i Sverige och sexton av på tillväxthastighet hos både snabb- och dessa mera ingående och med vackra bil¬ långsamväxandeekarges. Gammelekama der. Vad trädslagen användes till beskrivs sätts i sitt historiska sammanhang och i målande ordalag på ett populär¬ det påpekas att nästan alla gamlaekar bär vetenskapligt sätt. Boken är faktiskt spår efter yxa och lövkniv. De kan därför jättetrevlig! Beställning kan göras på se helt olika ut beroende på om de råkat www.artbooks.se och den kostar då ca ut för topphuggning eller sidohamling. 200:- inkl frakt. Eldande vid basen av ekstammar vid Bengt Nihlgård gamla tiders ängsröjning (som kan spå¬ ras i form av bashåligheter) belyses. Frå¬ Gamla ekar geställningar om varför de gamla ekarna Carlsson, Å. och Hagman, T.2002: Gamlaekar, står där de står och mycket annat intres¬ 240 sidor, rikt illustrerad. Mölndal. sant tas upp. ISBN 91-974267-1-7. Nutida hot mot gammelekar t.ex. igen- växning och åtgärder för att förhindra Boken ”Gamlaekar” ären värdefull doku¬ detta diskuteras och författarna vill väcka mentation av Västergötlands gammelekar oss till engagemang i denna fråga. En som ännu står kvar. Åke Carlsson svarar bok som är väl värd att läsa, filosofera för en mångfacetterad text och Tore Hag¬ över, agera utifrån men också som skön- man för fina färgfoton på drygt 200 hetsupplevelse att njuta av. Den rekom¬ västgötska ekar. Nils Forshed har gjort ett menderas varmt. tiotal illustrativa bilder i färg och svart¬ Stellan Sunhede vitt. En delsvartvitafotografier från gamla tider ingår också. EKBLADET NR 18 (2003) Medlemsskrift för Ekfrämjandet
fwl
FÖRFATTARE I EKBLADET 18 Blomberg Per, Naturskyddsföreningen i Skåne, Lund Dahlén Lars, jägmästare, Skogsvårdsstyrelsen,Kristianstad Eliasson Per, fll.dr., Lund Kardell Lars, prof. emer., Uppsala Löf Magnus, skog.dr., Inst. f. sydsvensk skogsvetenskap, SLU, Alnarp Meiere Diana, The Faculty of Biology, Riga, LATVIA Mirton Arne, jägmästare, Skogsvårdsstyrelsen, Ronneby Sandhall Åke, författare och naturfotograf, Lund Sunhede Stellan, fil. dr., Inst. for naturvetenskap, Högskolan Skövde
ISSN 0283ÿ1839