Nordisk Museologi 2001 • 1–2 John Aage Gjestrum 1 till minne John Aage nämnde ibland Johannes Sivesind som sin läromästare. Sivesind ledde museet i Toten kommun (med 25 000 invånare) åren 1954–1967. Under tonåren började John Aage hjälpa till där, och tog för sin framtid och sitt museitänkande avgörande intryck av Sivesind. När han 1977 själv blev chef för Totens museum – 24-årig, den yngste av museichefer i Norge! – kom han att ut- veckla museet till det mönster för ett lokalmuseums möjligheter som gjorde det internationellt ryktbart. År 1991 fyllde Sivesind 70 år. Han hade då avslutat sin yrkesgärning som chef för Borgarsyssel museum i Sarpsborg. För att hedra honom redigerade John Aage Toten museums årsbok detta år som en festskrift till Sivesind med titeln Visjon og Virke. Han beskriver Sivesind och hans verk på följande sätt: ...han har gjort det meste på sin måte, ofte i tildels sterk utakt med omgivelsene. Da ikke ved å være for seint ute, men for tidlig; – på 1940- og 50-tallet med tverrfaglighet og helhetstenkning, på 1960-tallet med levende museum, på 1970-tallet ble Sivesind lands- kjent som konservatoren som restaurerer mennesker, på 1980-tallet kobler han sam- men det lokale og det nordiske kulturperspektivet på nye og spennende måter. Alt i (Si- vesinds) planer fra 1940-tallet finner vi filosofien bak den ideen som seinere i Frankrike ble gitt navnet ”økomuseum”, med hele bygda som et levende museum, – og i samfunnets tjeneste som et ledd i en naturlig utvikling av lokalkulturen etter framtidas behov. De fleste som møter Sivesind får problemer med å stille seg likegyldig. Han er et menneske som engasjerer, – og noen vil også ta det motsatte standpunkt, og avvise. Denne spenning- en omkring Johannes Sivesind har antakelig alltid vært der. Han har aldri villet gi opp i arbeidet med oppgavene han har valgt, og han har alltid gitt sine ”motstandere” i de mange vernesaker mulighet til ærerik retrett. Sivesind har brukt humor ofte som likever- dig kampmiddel med faglig integritet og kunnskap. I ettertid kan vi også se at hans evner til å finne løsninger med positiv utgang selv i de mest håpløse prosjekter, nettopp skyldes hans spesielle blanding av psykologisk intuisjon og innbitt motvilje mot å gi opp. Det är svårt att tänka sig en bättre beskrivning än denna av John Aages egen vision, hans eget livsverk. I den grundläggande idén om lokalmuseet som grund för ett samhälles självkännedom, i kopplingen till en lokalhistorisk forskning riktad mot tvärvetenskaplig helhetsförståelse och i öppenheten för samtidens medier fann John 2 Aage sitt museologiska centrum. Till sin förvåning återfann han detta i den franska ekomuseirörelsens teori och i MINOM, ekomuseernas internationella organisation, som han kom att entusiastiskt engagera sig i. I John Aages version vidgades lokal- museet till ett världsmuseum: i lokalmuseernas minnesskatt av föremål, traditioner och berättelser fann han ständigt reflexer av den stora världens rörelser. ”Verka lo- kalt, tänka globalt” blev en formel som han genast anammade och ofta citerade. Men också dess omvändning blev giltig: att verka i ett globalt sammanhang – i Afrika, i Kina, i Ryssland – för den starka potentialen i lokalmuseets/ekomuseets idé blev alltmer en livsuppgift, där även ICOMs internationella kommittéer, sär- skilt ICOFOM och ICR, erbjöd användbara fora. När John Aage 1989 sökte kontakt med museologin vid Umeå universitet var det i hög grad betingat av de kontakter med internationell museologisk forskning och debatt som institutionen kunde erbjuda. Åren 1992–1996 bedrev han doktorand- studier där med stöd av ett stipendium från Norges Forskningsråd. Han avsåg att slutföra arbetet på en avhandling om staden Røros som kulturarv; om kulturarv som avhängigt av över tid skiftande föreställningar om begreppets innebörd. Av- handlingen, som John Aage faktiskt arbetade med fram till sin död, blev inte avslu- tad. Han beskrev emellertid sitt ämne i en artikel 1999 som återges här (s.75–79). Den 3–4 mars 1993 anordnade danska Museumshøjskolen sina första museolo- giska föreläsningar i Nationalmuseet, Köpenhamn. På kvällen den 3 mars framlade John Aage idén till tidskriften Nordisk Museologi för att bland annat kunna ge nordisk spridning åt de föreläsningar som presenterats. Åtta årgångar hann John Aage med sin aldrig sviktande energi, sin entusiasm och sina internationella kon- takter faktiskt förverkliga. Istället för en festskrift till John Aage får vi nöja oss med ett minnesnummer av Nordisk Museologi, vars fortsatta utgivning vi hoppas skall bli en mer varaktig tribut till hans vision och livsverk. Med två rader av Karin Boye gav oss Elisabeth Nordengen i dödsannonsen en nyckel till sin makes väsen: Så skall du finna livet starkt som orkar brinna Ole Strandgaard Janne Vilkuna Per-Uno Ågren Minnesdelen som inleder detta dubbelnummer återger ett urval texter 3 av John Aage Gjestrum. I den följande delen reflekterar Maria do Céu Baptista om vad ett industriminne i vardande i spanska Asturien kan lära av det etablerade industriminnet Røros; Odd Are Berkaak diskuterar en möjlig nyorientering av samtidsdokumentation; Esben Kjeld- baek karakteriserar tre museigenerationer; Line Hjorth analyserar begreppet reflexiv utställning; Olav Aaraas skriver om utställningstexter; Jørgen Hein utreder skillnaden mellan konstkammare och skattkammare i museihistoriens gryning; Janne Vilkuna diskuterar de etiska frågorna kring utställandet av döda människor. Med klassiker- texten erinrar vi om Carl-Axel Moberg, arkeolog, museiman, pedagog och poet. e. aur M c r a oto: M Ålesund, juni 1997. F John Aage Gjestrum in memoriam This issue of Nordisk Museologi is dedicated to the memory of one of its founding fathers – and undoubtedly the most important one. He died unexpectedly at the age of 48 a year ago on the 6th of April in Krasnoyarsk, Sibiria. In order to give a comprehensive idea of John Aage Gjestrums work and thinking, a selection of his writings is offered on pp. 3– 97. A brief summary of the texts can be found on p. 101 and his bibliography (’tryckta skrifter’) on p. 96–100. Nordisk Museologi 2001 • 1–2, s. 4–11 4 Da fyrstikkfabrikken ble bygget John Aage Gjestrum En liten sensasjon var det i sommer da Terje Vegar Larsen kom innom arkivet på Stenberg med en gammel regnskapsprotokoll funnet på loftet til kårbygningen på garden Elton. Protokollen var ført av Jens Bjerknes (1835-1901) som var gardbruker og ”propiertær” på Elton ovenfor Raufoss. Protokollen viser seg nemlig å inneholde Mens interesssentselskapet fra 1868 hadde ”Fyrstik-Fabrikkens Regnskab” fra 27. juni en forholdsvis liten aksjekapital fordelt på lo- 1873 til 15. september 1875. Dette dekker 38 kale hender, er aksjekapitalen i fyrstikkfa- sider. Lenger ut i protokollen er det ført regn- brikk-selskapet på hele 30.000 spesiedaler. En skap for Elton for tidsrommet 1889–1900. kapital som nok i hovedsak var hentet uten- Jens Bjerknes var født i Fåberg, utdannet for distriktet ettersom styremedlemmene agronom, og kom til Vestre Toten i 1862 som utenom Bjerknes var hoffapoteker Hans S. bestyrer ved Lerudmyra interessentskap. Han Ditten, overrettssakfører Wilhelm Faye-Han- kjøpte like etterpå garden Elton og var med i sen, grosserer Gustav Christian Hellesen og interessentskapet som i 1868 kjøpte Rødfos- hypotekbanksekretær Bernt Th. Paulsen. sen gard. Dette selskapet bestod av forret- Protokollen som har dukket opp følger ak- ningsfolk og bønder på Toten, Vardal og Gjø- tiviteten med oppbyggingen av fabrikken fra vik og drev særlig aktivt saga ved Rødfos Brug høsten 1873 og fram til den var driftsklar to sammen med oppkjøp av skogeiendommer. år etterpå. I 1872 solgte interessentselskapet ved Jens Den første innførselen er fra 27. juni 1873: Bjerknes Rødfossen til Martin Hveem på ”Udlagt paa en Reise til Kristiania 5 Spd.”, – Smeby. Men allerede året etter selger Martin Jens Bjerknes hadde altså møtt styremedlem- Hveem Rødfos gard til interessentselskapet mene og investorene i Kristiania, der de sik- Rødfos Fyrstikkfabrik ved Jens Bjerknes. kert hadde gjennomdrøftet hvordan oppbyg- Ideen om å anlegge en fyrstikkfabrikk på ningen av fabrikkanlegget skulle skje. Bygge- Raufoss må altså ha kommet i 1873, og Jens prosessen startet nærmest umiddelbart, for Bjerknes som også var med i interessentsel- den 17. juli utbetaler Bjerknes 6 spesidaler til skapet fra 1868 er formann i styret for fyr- Jens Knudsen ”contant paa Gjøvik, paa Sten- stikkfabrikken og nokså sikkert en drivkraft brydningen”. Den 22. august er Jens Knud- bak prosjektet. sen igang ”i Rødfossen” da han får de neste 5 Da fyrstikkfabrikken ble bygget spd., og fram til 7. mars 1874 fikk han totalt bog til Collin”. Sivilingeniør Adam Collin var 5 utbetalt 56 spd. Jens Knudsen brøt nokså sik- ansatt for å ha ledelsen av oppbygging og kert gråsteinen til fabrikkmurene, og ut fra idriftssettelse av fabrikken og skulle vel bli en omtrentlig beregning basert på lønnsnivå- bestyrer etter idriftssettelsen. Da firmaet meld- et som er nevnt ellers i protokollen med 3 te seg til handelsregisteret 25. januar 1875 er eller 4 ort pr. dag, kan vi regne med at Knud- nemlig Collin kalt bestyrer. Regnskapsproto- sen her fikk betalt for omlag 14 ukeverk. Det kollen viser at Collin ledet oppbygningen av var i et steinbrudd oppe ved Karsrudskogen fabrikken, og gjennom 1873, 1874 og våren steinen ble tatt, og sjøl om fyrstikkfabrikken 1875 er store og mindre beløp stadig utbetalt er borte i dag, står de metertykke gråsteins- gjennom Collin. Den 14. april 1875 står murene ennå i en av fabrikkbygningene på imidlertid Collin nevnt for siste gang, og da Raufoss A/S. Ettersom det blir mye snakk om har Bjerknes ikke bare skrevet ”Collin” som spesiedaler, ort og skilling i artikkelen, tar vi oftest før, men ”Udbetalt Hr. Ing. Collin con- med at pengesystemet i Norge i 1816–1875 tant 45 spd.” Regnskapsboka tyder altså på var bygd på at 1 spesiedaler rommet 5 ort, og at Collin og Bjerknes skilte lag her, og da fle- at det i 1 ort var 24 skilling.