Sigurd Klockare Svenska revolutionen 1917-1918 1967 Innehåll Förord ......................................................................................................................................... 1 Fabian Månssons midnattsmässa ............................................................................................... 2 Branting gör klart för bygget ...................................................................................................... 5 Den röda våren 1917 .................................................................................................................. 7 Vänstervinden från Västervik ................................................................................................... 10 Vinden växer till storm ............................................................................................................. 13 Svarta och röda garden ............................................................................................................. 16 Hungermarschen i Ådalen ........................................................................................................ 21 Kata ger vänstern Norrbotten ................................................................................................... 24 Kampens mål och medel .......................................................................................................... 29 Seskaröupproret ........................................................................................................................ 37 Den ockuperade ön ................................................................................................................... 49 Solidariska med Seskarö .......................................................................................................... 54 Vem kan döma i detta mål ........................................................................................................ 60 Det röda Norrbotten ................................................................................................................. 64 Samma andas barn .................................................................................................................... 67 Den svenska revolutionen ........................................................................................................ 74 Noter ......................................................................................................................................... 79 1 I huvudsak höll man fast vid legaliteten. Men under intrycket av de revolutionära rörelserna utomlands använde partiet hot om utom parlamentariska aktioner. Nu var dock icke längre tal om en social, endast om en demokratisk revolution. Med författningsreformen 1918-1921 vanns målet. Efter reformen utrensades de sista resterna av revolutionär doktrin . Tanken på det totala maktövertagandet försvann som en dröm under den politik av samverkan och kompromiss, som demokratien fordrade. Herbert Tingsten i Den svenska socialdemokratiens idéutveckling. Förord Vad var det som egentligen hände i Sverige 1917-1918? Varför blev det inte väpnad revolution när det var så hotande nära? Hur kom det sig att folkmakt kunde införas genom en fredlig revolution utan blodsutgjutelse? Jag har sökt finna svar på dessa frågor bl. a. genom att undersöka karaktären i de hunger- upplopp och oroligheter som förekom under första världskrigets två sista år och dessa händelsers inflytande på opinionsbildningen. De syndikalistiskt inspirerade aktionerna i Västervik den 16 april 1917 blev normgivande för demonstrationskraven på en rad andra platser i landet. Man ville kompensera sig för dyrtiden genom att förmå arbetsgivarna att höja lönerna och affärsmännen att sänka priserna. Detta skulle ske genom den påtryckning massuppvaktningen innebar. På samma sätt skulle de lokala livsmedelsnämnderna påverkas till att hos folkhushållningskommissionen begära ökad tilldelning av ransoneringskort. Hungerdemonstrationerna kulminerade den 30 maj i Seskaröupproret då sågverksarbetarna på den genom ishinder från livsmedelstillförsel avspärrade ön avväpnade en militärstyrka. Efter- som denna händelse tidigare inte blivit föremål för historisk forskning har jag ägnat förloppet och karaktären i Seskaröaffären det största utrymmet. Seskaröarbetarna köpte bröd utan kort, betalade fullt pris men framställde inga krav på prissänkningar till enskilda affärsmän. Hungerkravallerna 1917 hade en spontan grund i den svåra livsmedelsbristen, men fick form — och i en rad fall utlösning — genom politiska initiativ av syndikalisterna, ungsocialisterna och vänstersocialdemokraterna. Den ryska revolutionen, som tände sinnena även i Sverige, började också som en spontan, ideologiskt opåverkad aktion i form av strejker och en kampanj för mer och bättre livsmedel och en annan politisk regim. Aktionerna övergick till en folkresning när demonstrationerna för mera bröd slogs ner av polisen och militära förband anslöt sig till demonstranterna. Lenin som inte räknat med en revolution i sin egen generation skyndade efter revolutionen hem från Schweiz för att ge den form och innehåll. Även i Sverige bekämpades till en början hungerdemonstrationerna med polis och militär. Sammanstötningar förekom bl. a. i Stockholm, Göteborg och Seskarö. Inflytelserika högermän tog initiativet till rekrytering av en borgerlig skyddskår vilket dock avbröts genom Hjalmar Brantings kraftfulla ingripande i riksdagen. Samtidigt inställdes arbetarnas tilltänkta motaktion, uppsättandet av arbetargarden. Även i övrigt försökte Hjalmar Branting avstyra aktioner som kunde ge upphov till reaktioner från den ena eller andra samhällsgruppen. Det fantasilösa tänkesättet att ”sådant händer inte här” kan utan konkret grund vara bedrägligt. Det kan också tämligen rationellt beläggas varför det som hände i Ryssland, Tyskland och Finland inte hände här. I motsats till Ryssland var demokratiseringen i Sverige redan inledd, den politiska upplösningen i Tyskland var en följd av kriget och blodbadet i Finland uppstod när de ryska trupperna i Finland upplöstes och dess politisk-administrativa band med 2 Ryssland slets av. Det blev inbördeskrig i Finland men inte i Sverige. De borgerliga i Finland motsatte sig den av socialdemokraterna godkända s. k. maktlagen som innebar att det i övrigt självständiga Finlands försvar och utrikespolitik var länkat till Ryssland. I valet 1917 fick de borgerliga majoritet. Den socialdemokratiska partiledningen förlorade kontrollen över utvecklingen. De röda gardena tog ledningen, fick vapen ur ryska förråd och drabbade samman med de borgerliga skyddskårerna. Ett inbördeskrig var inlett och vanns av de borgerliga med tysk hjälp. Kriget innebar en för revolutionära sinnen även i Sverige avskräckande folkslakt. I Sverige behövde varken borgar- eller arbetargardena träda i funktion. Vi rycktes inte med i yttre händelser bl. a. för att vi förvaltningsmässigt inte var knutna till någon stormakt. Trots syndikalisternas aktioner utbröt ingen storstrejk som skulle stoppat samhällsfunktionerna och livsmedelsdistributionen. Samhällsapparaten bevarades och kunde så småningom övertas av folkmakten. Raden av utomparlamentariska aktioner som bidrog till författningsreformen i december 1918 inleddes av kungen genom hans borggårdskupp och beställda bondetåg för herremaktens bevarande. De alltmer högljudda kraven på allmän rösträtt, hungerkravallerna som symptom på borggårdsministärens misslyckande och hotet om en väpnad revolution samt risken för Andra kammarens konstituering som nationalförsamling, gjorde att högern som behärskade Första kammaren så småningom accepterade en författningsreform. För att bevara monarkin utövade kungen och kronprinsen påtryckningar på högerns ledande män till förmån för folkmaktens införande. Utan alltför stark tillspetsning kan sägas att revolutionen i dess svenska form genomfördes av Sveriges arbetare med hjälp av Per Albin Hanssons hot om storstrejk och utomparlamen- tariska aktioner bl. a. från kungen och kronprinsen – som förvisso inte var syndikalister. Stockholm den 10.8 1967 Sigurd Klockare Fabian Månssons midnattsmässa Brödransonering infördes den 15 januari 1917. Världskriget hade gått in i sitt tredje år. De sedan hösten 1916 skärpta försörjningssvårigheterna medförde ett stigande missnöje med regeringen Hammarskjölds livsmedels- och handelspolitik, vilket fick sin urladdning i remissdebatten den 22 januari 1917. Kritik riktades också mot regeringen för att den inte i tillräcklig grad utnyttjat möjligheten till samarbete med riksdagen som erbjöds genom hemliga utskottet.1 Socialdemokrater och libe- raler ansåg att Hammarskjöld ensidigt, påverkad av kungen och drottningen, odlade förbindel- serna med Tyskland och mörklade de påbörjade handelsförhandlingarna med England. Vänsterpartierna ansåg att regeringen förverkat den från vänstern mer eller mindre motvilligt accepterade borgfreden under det pågående kriget. Remissdebatten inleddes av statsminister Hammarskjöld som mer eller mindre aningslöst yttrade bl. a. följande: Riksdagen har givetvis både rätt och plikt att med regeringen dela bekymren, omsorgerna och ansvaret. Det önskvärda samarbetet bör vara så mycket mera möjligt och genomförbart, som det, såvitt vi känna, mellan regering och riksdag råder principiell överensstämmelse i avseende å de väsentliga syftena för den innevarande kristidens svenska politik ... Vad man framförallt väntar av denna remissdebatt är att folkets valda representanter ... uttala sin mening om vad som bör ske ... genom skärskådande av vad som