View metadata, citation and similar papers at core.ac.uk brought to you by CORE provided by Helsingin yliopiston digitaalinen arkisto Filosofins renässans eller modern mystik Bergsondebatten i Finland STEFAN NYGÅRD Akademisk avhandling som med tillstånd av Humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet framlägges till offentlig granskning i auditorium XIV fredagen den 23 januari 2009 kl. 12. Helsingfors 2008 Nygård, Stefan, Filosofins renässans eller modern mystik. Bergsondebatten i Finland [The renaissance of philosophy or modern mysticism. The Bergsonian controversy in Finland], 247 pp., Helsingfors 2008, ISBN 978-952-10-5178-4. This study examines the debate in Finland at the beginning of the 20th century surrounding the philosophy of Henri Bergson. Both within as well as outside of academic philosophy Bergsonism was adapted to the philosophical and cultural landscape in Finland by a process of selective appropriation. The ambiguous relationship between the sender and the receiver is accentuated in reference to philosophical celebrities such as Bergson, whose reputations spread more quickly than the content of their philosophy and whose names are drawn into the political and social discourse. As a philosophical movement the aim of Bergsonism was to create a scientific philosophy of life as an alternative to both idealism and modern empirical and antimetaphysical currents, during a period when European philosophy was searching for new guidelines after the collapse of the idealistic system philosophies of the 19th century. This reorientation is examined from a Finnish viewpoint and in the light of the process of intellectual importation. The study examines how elements from an international discourse were appropriated within the philosophical field in Finland against a background of changes in the role of the university and the educated elites as well as the position of philosophy within the disciplinary hierarchy. Philosophical reception was guided by expectations that had arisen in a national context, for example when Bergsonism in Finland was adjusted to a moral and educational ideal of self-cultivation, and often served as a means for philosophers to internationalize their own views in order to strengthen their position on the national stage. The study begins with some introductory remarks on the international circulation of ideas from the point of view of the periphery. The second section presents an overview of the shaping of the philosophical field at the turn of the 20th century, the naturalism and positivism of the late 19th century that were the objects of Bergson’s critique, and an introduction to the attempts of a philosophy of life to make its way between idealism and naturalism. The third and main section of the study begins with a brief presentation of the main features of the philosophy of Bergson, followed by a closer examination of the different comments and analyses that it gave rise to in Finland. The final section addresses the ideological implications of Bergsonism within the framework of a political annexation of the philosophy of life at the beginning of the 20th century. Bergson, Henri – philosophy – Finland – intellectual life – 20th century – intellectual history – reception – cultural transfer. ISBN 978-952-10-5178-4 Helsingfors 2008 2 Innehåll Förord 5 I I DEN INTELLEKTUELLA REPUBLIKENS UTKANTER 6 Transnationella perspektiv 9 Filosofins historia 22 Struktur, källor och tidigare forskning 27 II DEN FILOSOFISKA SITUATIONEN 1900 33 Det filosofiska fältet 34 Den naturalistiska och idealistiska filosofin i slutet av 1800-talet 45 Livet som filosofins nya grundprincip 53 III BERGSONDEBATTEN 65 Bergsonismen 67 Den vetenskapliga och litterära filosofin 72 Intuitionsproblemet 78 Eino Kailas 1910-tal 86 Bergsonintroduktör och -kritiker 88 Kailas två sidor 94 Rolf Lagerborgs Bergsonkritik 100 Mellan Helsingfors och Paris 101 Antibergsonismen 105 Religiös renässans 112 Mystikern Bergson 118 3 Hans Ruin och själens mystik 125 Bergson och Hans Larsson: den franska och svenska intuitionsfilosofin 129 Hos Høffding i Köpenhamn 133 Från psykologiska principfrågor till tillämpad kulturfilosofi 137 Kampen om den moderna filosofin 143 Gammal och ny idealism 149 Konstens opposition mot tiden 152 Värde, vilja och intuition hos Erik Ahlman 156 J. A. Hollo och den levande tiden 166 Ungdomens filosofi 171 IV DEN FRIA VILJANS POLITIK 179 Artur Eklunds antiintellektualism 182 1914 års idéer 188 Idrotten som livshållning 195 Kultur och politik 200 Filosofin och kriget 206 Kritik av den politiserade livsfilosofin 216 Sammanfattning 223 Källor och litteratur 230 4 Förord Flera personer och institutioner har understött arbetet med denna avhandling. Professor Henrik Meinander vill jag tacka för hans omsorgsfulla handledning och för det praktiska och intellektuella stöd som han gett mig under forskningens olika skeden. Jag är också tacksam för den vänliga uppmuntran, idéer och kommentarer jag fått av professor Matti Klinge, som följt med arbetet från början till slut, samt för de värdefulla synpunkter som docent Henrik Stenius bidragit med i arbetets slutskede och för det givande samarbete som jag i olika sammanhang haft med docent Lars-Folke Landgrén, inte minst vid Historisk tidskrift för Finland. Förutom mina handledare har fil.dr Charlotta Wolff och fil.mag. Johan Strang kommit med viktiga synpunkter på manuskriptet i sin helhet. Professor Jean- François Battail och professor Juha Manninen har som förhandsgranskare bidragit med nyttiga kommentarer och förslag till korrigeringar. Jag vill också tacka fil.dr Marja Jalava och fil.lic. Rainer Knapas som läst och kommenterat olika avsnitt och utkast. Arbetet har understötts av Historiska institutionen vid Helsingfors universitet, för vilken avhandlingen skrivits, och i slutskedet också av Centrum för Norden-studier (CENS). Utan ekonomiskt stöd och resebidrag av Svenska litteratursällskapet i Finland, där jag varit anställd inom projektet Stadens ansikten, projektet Svenskt i Finland – en lång historia, Niilo Helanders stiftelse, Ragnar, Ester, Rolf och Margareta Bergboms fond samt Kulturfonden för Sverige och Finland hade forskningen inte varit möjlig. Jag är också tacksam för det intellektuella och sociala utbytet med mina kolleger vid Historiska institutionen, CENS och Renvall-institutet vid Helsingfors universitet, som är för många för att räknas upp här. Mina föräldrar, min syster och mina vänner vill jag tacka för det nödvändiga och uppfriskande ombyte till forskningen och universitetet som de gett mig. Min innerligaste tacksamhet går till Emilia, Clara och Minna. Helsingfors i oktober 2008 5 I I DEN INTELLEKTUELLA REPUBLIKENS UTKANTER Th. Rein, J. V. Snellmans efterträdare på professuren i filosofi under tre årtionden i slutet av 1800-talet, talade våren 1903 inom Filosofiska föreningen om filosofins uppgift mot bakgrund av ”vår senaste romantik”. Till ”egendomligheterna” inom den litterära nyromantiken som Rein syftade på hörde en överdriven hyllning av subjektiviteten, likgiltighet inför sociala frågor och en hög värdering av konsten som kunskapskälla. Den riktning som Schelling under den äldre romantiken hade utstakat, enligt vilken filosofins primära mål inte var den kunskap som intellektet förmedlade utan en högre form av intuitivt vetande, hade återaktualiserats med nya filosofiska vägvisare. Den nietzscheanskt influerade nyromantiken likställde konstens och filosofins mål att hos iakttagaren av ett konstverk eller läsaren av ett filosofiskt verk väcka till liv de känslor som inspirerat konstnären eller författaren. Men i filosofin var väl ändå, framhöll Rein, förhållandet mellan producent och konsument på många sätt annorlunda. Vetenskapens mål var ju tvärtom att glömma personligheten och försöka se åtminstone en skymt av ”hur saker och ting i verkligheten förhåller sig”. Desto mera personlighet ett verk innehåller, desto mindre vetenskapligt trovärdigt är det. Problemet var att nyromantiken inte vill se filosofin som vetenskap. Filosofen är, säger Rein, varken konstnär eller poet utan en vetenskapsman som är bunden av den vetenskapliga metoden, som bör vara den samma som gäller i andra vetenskaper, vars resultat filosofin enligt den rådande uppfattningen baserade sig på och vidareutvecklade.1 I den påföljande diskussionen framhöll professorn i litteraturhistoria Valfrid Vasenius att personligheten nog borde respekteras också i vetenskapen och att problemet låg hos de filosofer som blundade för individuella olikheter och endast höll för sant sådant som var lika. Det individuella, som försummades när personligheten inordnades vetenskapliga 1 Ajatuksen laboratorio, 20.3.1903. 6 I den intellektuella republikens utkanter modeller, skulle i stället inringas med andra metoder än de naturvetenskapligt empiriska. En kritik av positivism och naturalism och en högre värdering av den inre erfarenheten som kunskapskälla gjorde sig gällande i de filosofiska diskussionerna i Finland när Bergson 1907 med L’Évolution créatrice (Den skapande utvecklingen) gav upphov till en internationell polemik kring möjligheten av en ny metafysik baserad på omedelbara erfarenhetsfakta. I detta verk skisserar Bergson sin kosmologi som grundar sig på en irrationell vital livskraft och som representerar den ena polen i hans filosofi. Den andra hade han två decennier tidigare formulerat i avhandlingen Essai sur les données immédiates de la conscience (1889), som 1912 översattes till svenska med titeln Tiden och den fria viljan. Friheten fann Bergson i den inre, icke-fysikaliska tiden som trotsar