skval och harmoni 1 2 Alf Björnberg Skval och harmoni musik i radio och tv 1925–1995 Nr 10 i en serie skrifter utgivna av S T I F T E L S E N E T E R M E D I E R N A I S V E R I G E 3 UTKOMNA VOLYMER I SKRIFTSERIEN 1. Leif Furhammar, Med TV i verkligheten 1995 2. Göran Elgemyr, Radion i strama tyglar 1996 3. Nina Wormbs, Genom tråd och eter 1997 4. Olle Sjögren, Den goda underhållningen 1997 5. Torsten Thurén, Medier i blåsväder 1997 6. Lars Hänström, Lär mig att mäta tiden 1997 7. Peder Lunell-Fallenius, Radiohuset 1998 8. Lars-Åke Engblom, Radio- och TV-folket 1998 9. Birgitta Höijer, Det hörde vi allihop 1998 10. Alf Björnberg, Skval och harmoni 1998 © Stiftelsen Etermedierna i Sverige 1998 Fälth & Hässler i Värnamo 1998 isbn 91-518-3454-5 issn 1400-7274 4 Stiftelsen Etermedierna i Sverige har initierat och driver ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om de svenska etermediernas upp- komst och utveckling fram till den tid då monopolet upphör. Ett tjugotal forskare är knutna till olika delprojekt och deras resultat publiceras i denna skriftserie. Projektet kommer att sammanfattas i tre populärveten- skapliga volymer. Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB har anslagit medel till stiftelsen motsvarande huvudparten av de beräknade kostnaderna. Senare har även Teracom Svensk Rundradio AB inträtt som ett stödjande företag. Dessutom har betydande bidrag erhållits från Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse, Telia AB, Tipstjänst och STIM. Administrativt leds forskningsprojektet av förre TV1-chefen Olle Berg- lund, som är ordförande i redaktionskommittén, och redaktörerna Göran Elgemyr (SR), Roland Hjelte (SVT) och Margareta Cronholm (SVT). I kommittén ingår även projektledarna professorerna Stig Hadenius, Dag Nordmark och Lennart Weibull. Professorerna Sverker Ek och Jarl Torbacke tillhör också redaktionskommittén. 5 6 Innehåll förord · 11 inledning · 13 Avgränsningar · 16 Material · 19 Disposition · 19 kapitel 1 1925–1955: sirenens sång ur eterhavet · 21 1925–1935: »Kulturinstrumentets fruktansvärda makt och räckvidd« · 21 Radions genresystem · 24 De första orkesterresurserna · 26 Den sceniska radiomusiken · 30 Den moderna dansmusiken och lyssnaropinionen · 33 Grammofonen i radio · 36 Radions plats i musiklivet · 40 1935–1945: Radiomusiken finner sina former · 42 Radiomusikens tillväxtsiffror · 44 Radioorkestrarna och orkesterkonserterna · 46 Underhållande ensembler · 50 De radiomässiga musikprogrammen · 55 Den musikaliska folkbildningen · 58 Kabaretprogrammen · 62 Radiomusiken och världskriget · 65 1945–1955: Expansion och professionalisering · 69 7 Genresystemets förändringar · 72 Radion som konsertarrangör · 73 Modernismens genombrott · 75 Folkmusikens förändrade framtoning · 79 Den lätta musikens expansion · 84 Jazzen i radion · 89 kapitel 2 1955–1966: sveriges största musikinstitution · 93 Konsten att tillgodose motstridiga intressen · 95 De fasta tablåtiderna · 102 Radiomusikens organisation · 104 Orkesterutbyggnaden · 111 Konsertseriernas blomstringstid · 115 Nutida musik · 119 Modernism och tradition · 123 Musikdebatt och musikreportage · 127 Musikavdelningen som musikpolitisk aktör · 129 Musikpedagogik som marknadsföringsmedel · 131 Grammofonprogram och önskeprogram · 137 Mot Musikradion · 139 Musik med rörliga bilder · 140 En myckenhet av lätt musik · 149 Mellanmusik, schlager, dansmusik och visa · 152 Den lätta grammofonen · 158 Jazzen mellan populär- och konstmusik · 160 Rocken: den nya ungdomsmusiken · 162 En ny tids radio · 171 Melodiradion och programpolitiken · 177 Nya programtyper och genreblandningar · 182 Radions topplistor · 184 Radions roll i svenskt populärmusikliv · 189 8 kapitel 3 1966–1979: musikfabriken · 194 Kanalprofileringens dilemma · 195 Redaktioner och chefer · 201 Mot en »seriös« musikkanal · 205 Interaktion med publiken · 210 Musikradion och pedagogiken · 212 Musikdebatt, musikinformation och musiksociologi · 214 Musikradiojazzen · 217 Avantgardet som tradition · 219 Elektronmusikstudion · 221 TV-musikens glansperiod · 228 Melodiradion problematiserad · 232 Producerade grammofonprogram under 70-talet · 234 Ungdomsradion, politiken och musiken · 239 Den progressiva musiken · 244 Popmusiken i ungdomsradion · 246 Radiounderhållningens genretraditioner · 256 Nya musikprogramtyper och genregränsöverklivningar · 258 kapitel 4 1979–1995: professionalism i pluralismens tid · 272 Kanalprofileringens konsolidering · 273 Nya redaktioner och chefer · 277 Radioredaktion eller konsertarrangör? · 281 Musikradion och svenskt musikliv · 287 Musikradioprogram i mediesamhället · 292 Evenemangskulturens skådeplats · 299 Från Melodiradio till »musik med information«: populärmusikradio under 80-talet · 302 Rock och pop: ungdomsmusik? · 305 Radiopopulärmusikens genrespridning · 324 Kampen mot renodlingen · 318 »Mångfald med kvalitativa förtecken«: radiomusik i konkurrensens tid · 320 9 sammanfattning: etermedierna som musikscen · 327 Folkbildning kontra underhållning · 327 Musikestetiska värderingar och »musikalisk kvalitet« · 332 Relationerna till det svenska musiksamhället · 335 Etermedierna, musiken och public service · 339 tabellbilaga · 341 noter · 352 källor och litteratur · 388 bildkällor · 393 innehållsförteckning cd · 394 personregister · 398 10 Förord När jag påbörjade denna studie av musiken i de svenska eter- medierna var jag medveten om att området var stort och inne- hållsrikt. Under arbetets gång har det emellertid visat sig vara långt större och mer mångfasetterat än jag kunde ana. Studien var ursprungligen tänkt att behandla musiken i radio sedan P2:s tillkomst år 1955, men det visade sig snart dels att denna senare period knappast kunde förstås utan en undersökning av den tidigare delen av den svenska radiomusikhistorien, dels att det också fanns trådar till televisionens utbud av framför allt konst- musik, som genomgående har tillkommit i intimt samarbete med radions musikavdelning. Arbetet resulterade alltså i denna bok, som behandlar musiken i radio från starten av Radiotjänsts sändningar år 1925 med vissa sidoblickar på TV:s utbud av mu- sikprogram. Studien ingår som en del i det omfattande forskningsprojektet Etermedierna i Sverige. Jag vill här tacka forskarkollegerna inom projektet, som bildat en synnerligen produktiv och stimulerande forskarmiljö och försett mig med många goda idéer och infalls- vinklar. Ett särskilt tack går till min projektledare, Dag Nord- mark, som granskat olika versioner av texten och bistått mig med kloka råd och synpunkter. Också mina kolleger vid Institutionen för musikvetenskap vid Göteborgs universitet har bidragit med värdefulla uppslag. Under mina irrfärder i Sveriges Radios doku- mentarkiv har Börje Sjöman varit en pålitlig vägledare. Per F. Broman har bistått med korrekturläsning av manuskriptet, och redaktör Tomas Blom har tillfört texten språklig hyfs och kon- 11 sekvens. Jag vill också tacka Roland Hjelte och Johan Hyttnäs, utan vilkas insatser den bifogade CD:n inte hade kunnat komma till stånd, samt Gunnel Asplund för ordning, reda och ett aldrig sviktande gott humör. Göteborg i juli 1998 Alf Björnberg 12 Inledning I 1900-talets musikhistoria hänger musik och etermedier nära samman: det är svårt att föreställa sig radio eller TV utan musik. Etermedierna är alltså beroende av musiken som en av de vik- tigaste innehållskategorierna i deras utbud. Men också det om- vända gäller: musiken är beroende av etermedierna, i den me- ningen att i vår tid, mot slutet av det sekel som sett fler musi- kaliska och mediala omvälvningar än någon tidigare epok, män- niskors sätt att förhålla sig till, lyssna och titta på musik i grun- den formats av upplevelser i etermedierna. Våra häpna eller roade reaktioner inför tidigare årtiondens populära musikstyck- en, musikvanor och attityder till musik – musikaliska motsva- righeter till de oåterkalleligen svunna tidsbilder som, också de ackompanjerade av musik, återspeglas i gamla SF-journalfilmer – är betingade av förhållningssätt som successivt vuxit fram i takt med att våra musikaliska vyer vidgats genom de ständigt nya kontakter med tidigare okända musikvärldar som förmedlats av etermedierna. Som alla konsekvenser av moderniseringsprocessen kan dessa förändringar beskrivas som både av godo och av ondo. Å ena sidan har musikens medialisering möjliggjort de ständiga ny- upptäckternas tjusning och en vidgad förståelse för musikens myriader av former och funktioner, å andra sidan har den också inneburit en efter hand allestädes närvarande musikbakgrund som ibland likställt musiken med de ljudföroreningar som till- hör vardagen i vår mekaniserade, elektrifierade och digitalisera- de tidsålder. Jämsides med etermedierna har också de inspel- 13 ningsbaserade musikmedierna, fonogrammen, bidragit till den- na medialisering, om än med olika roller och funktioner. Fono- grammen har givit den enskilde lyssnaren möjlighet till ett indi- viduellt utformat musiklandskap, men de förutsätter också ett aktivt uppsökande från lyssnarens sida. Etermedierna har där- emot utan särskilda ansträngningar funnits ständigt tillgängliga men erbjudit användaren en lägre grad av inflytande över det musikaliska innehållet; å andra sidan innebär denna situation också möjligheter till oförberedda och perspektivvidgande nya musikaliska möten. Den svenska etermediemusikhistorien är också i mycket stor utsträckning 1900-talets svenska musikhistoria i allmänhet: det går knappast att finna någon musikgenre inom detta sekels svenska musikliv som inte påverkats av etermediernas roll som förmedlare, initiator, folkbildare, musikpolitisk kraft, arbetsgiva-