Muhammad Ali Av:Daniel Habtu 1 ”Ingenting i hans historia hade förberett honom på att bli den mannen han blev” Muhammad Ali, ursprungligen Cassius Clay föddes den 17 januari 1942 i Louisville, Kentucky. Han började boxas vid tolv års ålder efter att hans cykel hade blivit stulen och då valde han att berätta det för polismannen Joe Martin. Han sa att ville få tag på tjuven och slå denna person. Men Joe Martin som själv var boxningstränare föreslog att den unge Clay istället borde lära sig att slåss innan han gav sig på någon och rekommenderade pojken att börja med boxning. Joe Martin "En natt kom denna pojke ner från trappan och gråtande. Någon hade snott hans nya cykel och självklart var han ledsen och ville meddela det till polisen. Och det var jag som var polis mannen där nere vid gymmet. Han var bara 12 år gammal då och var halvt gråtande för att någon hade tagit hans cykel. Han var bara 12 år men han vill redan slå den som tag hans cykel. Och jag tog upp ämnet och sa "Men du måste lära dig fightas innan du utmanar folk där du ska slå någon". Han var nu en del av en boxningsklubb som arrangerades av polismannen. Joe Martin producerade också en lokal television program som kallades för Tomorrows Champions som gav unga boxare lite av en kändisstatus. Sex veckor efter att han ha gått med i gymmet så gjorde den 40 kg tunna Cassius Clay sin boxnings debut och han vann efter en fight som innehöll bara tre ronder mot Ronnie O`Keefe. Hans första år som boxare var inget speciellt men det andra året märkte men lite skillnad. Ronnie O`Keefe: "Efter att han hade slagit mig så skulle han bli världsmästaren i tungvikt. Direkt efter att han vann matchen så skulle han bli värdens bästa. Han var redan världsmästare i tungvikt vid fjorton års ålder och fyrtio kilo (skratt)" Joe Martin "Jag tror inte någon scout skulle märka något speciellt med honom i hans första år men sedan utvecklades han. Han stod ut eftersom för att han var mer bestämd än de flesta pojkarna och han hade snabbheten i ringen. Han var en kille som ville offra säg tillräckligt för att lyckas inom sporten. Han var utan tvekan den mest hårt arbetande pojken jag har tränat och jag har tränat ungefär tusen unga killar". Muhammad Ali "När jag började boxas ville jag bara köpa ett hus åt mina föräldrar och en stor bra bil till mig själv. Jag tänkte att om jag kunde vara med i "Saturday Nights fights" så kunde jag iallafall tjäna fyratusen dollar per natt. Men sedan började mina drömmar att växa. I skolan ibland brukade jag drömma att det uttalade mitt namn genom ljudtalaren systemet och sa "Cassius Clay, Tungviktsmästare över hela värden". Joe Martin var mannen som fick att boxas men ibland så tränade jag också med en svart man som hette Fred Stoner. Jag tränade sex dagar i veckan och jag drack aldrig och rökte inte cigaretter. Boxning höll mig utanför trubbel ". Clay hade märkt att pojkarna hos Fred Stoner hall boxades bättre än de hos Joe Martins gym. De använde kontraslag och hade bättre rytm. De hade bättre timing och mera snärt i sina slag. Martin hade stränga regler att angående att man inte fick ha någon kontakt med Fred Stoner. Clay fick fyra dollar varje gång han boxades i "Morgondagens Mästare" och Martin lätt inte Stoners pojkar att boxas i showen. De flesta av Martins boxare var vita. En kväll såg han att Fred Stoners boxare utklassade andra boxare från andra städer och den unge Clay var så imponerad att han var tvungen gå till hans boxningshall nere i källaren med sin bror Rudy. 2 Muhammad Ali "Han var en spänstig , tystlåten man som arbetade men en spänd uppmärksamhet och observerade varje rörelse som hans boxare gjorde. Han hade inte lika fina lokaler som hos Martins. På vintern skulle hans källare bli kall medan det var varmt hos Martins och hans sandsäckar och träningsredskap var också sämre. "Vi tränar här på kvällarna från åtta till tolv kan du komma hit så ska jag visa dig hur man boxas" sa han". Läget nu är att Cassius Clay tränar från sex till åtta hos Martins gym och från åtta till tolv i Stoners hall. Han höll på så ett tag innan han åkte fast, Joe Martin - "Jag hörde att du var hos Stoners och tränade"..."Av någon anledning blev jag rädd. Han lätt som om att jag hade gjort ett brott"..."Du kan reglerna här på institutet" sa han till mig.."Ingen får vara både hos mig och Stoner. Du får bestämma dig antigen lägger du av hos Stoner eller lägger du av hos mig". Han blev alldeles helt iskall han behövde de fyra dollar han fick av Martin men han behövde också tekniken och kunskapen som han fick av Fred Stoner. En stressad Clay lovade att inte besöka Stoners gymhall. Det året åkte Stoners boxare till Chicago och tog hem de flesta amatörtitlarna. De var riktiga boxare och de rörde säg lika lätt som dansöser. De kunde konsten att jabba, slå till och snabbt vika undan. De hade snyggt fot arbete och kunde ducka och slingra säg. Mot slutet av det året visste han med all säkerhet att ville bli boxare och bestämde säg att för att risken att börja hos Fred Stoner och lära säg boxningsteknik även om det innebar att skära av lite pengar. Efter skolan så tränade han hos Martins institut sex till åtta och sedan tog han risken och gick till Stoner från åtta till tolv. Det var disciplin hos Fred. Löpträning var något heligt och att han "pushade" Clay hårt för att han skulle bygga på muskler som han skulle klara säg i ringen med. Han tvingade de slå vänsterjabbar, två hundra snabba vänsterjabbar åt gången utan paus. Blev de trötta skulle de börja om från början tills de klarade de två hundra utan att bli trötta. Sedan lärde han dom slå ett rakt slag och jabba och så följa upp med men en högerkrok och sedan komma tillbaka med en krock. Han lärde de blockera och slå högerkrokar och de gick igenom det gång på gång. Samt att de gjorde hundra armhävningar och hundra knäböjningar. Den person han såg upp till och som var hans idol var Sugar Ray Robinsson "Han var den sortens boxare jag ville bli. Han var begåvad, snabb på fötterna , stilig och välklädd. Under uppväxten hade jag lyssnat på alla hans matcher i radion. Jag brukade hoppa upp och ner och slå knytnävsslag i luften. Han är den bästa boxaren genom alla tider "pound för pound" 3 Muhammad Ali "På Martins hall behövde vi bara stå och hamra på sandsäcken, hoppa hop rep och sedan springa upp i ringen och gå löst på varandra utan någon teknik. I allt som har skrivits om hur jag boxades och utveckla min teknik så skildras Joe Martin som impulsgivaren, men stil , min uthållighet och min taktik formades nere i källaren under en kyrka i East End". En dag i boxningshallen så tränar Clay på någonting som professionella boxare kommenterade genom att säga "En vacker dag kommer du få skallen avslagen". Han känner nu att han kan lära säg konsten att slå motståndare utan att själv bli träffad och varje dag i hallen tränar han på att vika undan slagen. Han jabbar och sedan lutar han säg bakåt. Rudy Clay: (Lille bror) "När han upptäckte boxning så var han smart. Han sa:" Om jag kan ducka och röra mig i sidled så blir jag inte träffad. Rudy, vi går ut i gränden. Kasta stenar på mig, så får vi se om jag kan ducka." Så jag kastade stenar på honom. De träffade honom inte. De passerade förbi. Han lyckades vika undan. Han tränade upp sina reflexer. Och mycket riktigt, när han klev in i ringen så lyckades han parera slagen. Han var ett geni! Muhammad Ali "Snart har jag fått en inbyggt radar. Jag känner hur långt jag kan backa eller när det är dags för att ducka eller gå i närkamp. Jag lär mig tekniken att trötta ut min motståndare. Jag lär mig att sticka fram huvudet inom slagavstånd för att tvinga motståndaren att tvinga slå och sedan tvinga mig bakåt och åt sidan medan jag alltid håller ögonen öppna så att jag ser allt som händer hela tiden, och sedan sidsteppa, cirkla åt höger eller vänster, jabba ett par gånger och sedan återigen sticka fram huvudet inom slagavstånd. Det suger kraften ur en boxare att pumpa slag som bara träffar tomma luften. När hans bästa slagkombinationer bara träffar ett tom yta blir han utmattad. Under min tid som 4 amatör trodde äldre boxare hela tiden att jag var lätt att träffa men det stämmer inte. När jag jabbar så vet jag att min motståndare svarar med ett rakt slag, då drar jag mig bakåt " Bob Surkien(domare) "Jag har dömt boxning sedan 1943 och när jag skulle döma hans match visste inte jag vem han var. Jag visste att han var en ung boxare från Louisville med en vit polis chef som tog hand om honom. Under fighten märkte jag att han hade sina händer långt ner och stod liksom som att han väntade på att bli knockad, men plötsligt insåg jag att Gud att hade gett denna pojke hade reflexer som ingen hade sätt. För att även i amatörerna så hade han reflexer som när han blev proffs. Normalt så såg man en amatör boxare hopa undan farliga slag men Cassius stod bara där och flyttade sitt huvud fem centimeter och vände sin kropp femton centimeter och gled iväg.