A ATTVAR MA HoEcMHFRU s1uo1E AV EN LIV KVINNLIG'T LE'TS I 1950-'TA FINLAND SKRIFTER UTGIVNA AV SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET I FINLAND NR 784 LENA MARANDER-EKLUND ATT VARA HEMMA OCH FRU EN STUDIE AV KVINNLIGT LIV I 1950-TALETS FINLAND SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET I FINLAND HELSINGFORS 2014 © Författaren och Svenska litteratursällskapet i Finland 2014 www.sls.fi Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell- IngaBearbetningar 4.0 Internationell (CC BY-NC-ND 4.0). Omslag och grafisk form: Maria Appelberg/Station MIR Omslagsbild: Mödrar och barn utanför Aurora sjukhus i Helsingfors 1954, okänd fotograf, Helsingfors stadsmuseum Typsnitt: Berling och Trade Gothic ISBN 978-951-583-273-3 (tryckt utgåva) ISBN 978-951-583-366-2 (pdf), http://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-978-951-583-366-2 Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland ISSN 0039-6842 (tryckt) ISSN 2490-1547 (digital) UDK 396.6”195” INNEHÅLL FÖRORD 9 1 INLEDNING 11 Varför hemmafruar? 11 Frågeställningar och teoretiska utgångspunkter 16 Problemformulering och avgränsning 16 Hem och rum 19 Norm och form 20 Erfarenhet och berättelser 21 Material och metod 24 Tystnaden i arkiven 24 Frågelistor och intervjuer i ny belysning 27 I dialog med Kvinnoliv 30 Samtal med hemmafruar 32 Hemmets Veckotidning och Femina 34 Metod och upplägg 37 2 1950-TALETS FINLAND OCH HEMMAFRUN 41 Bilder av 1950-talet och hemmafruperioden 41 Stämningar i 1950-talets Finland 43 Sorg och framtidstro 44 Ett glatt decennium? 49 Hemmafruperioden 50 Hemmafrun som begrepp och i forskningen 50 Kvinnans inträde på arbetsmarknaden 55 Hemmafrun framträder 61 3 FRAMTIDSDRÖMMAR 66 Drömmar om utbildning 66 ”Jag ville bli något!” 69 ”Flickor är inget att satsa på – de bara gifter sig” 74 ”Så det var bara att ta tillbaka ansökan” 77 Drömmar om äktenskap och ett eget hem 80 ”Gifta sig skulle man” 80 ”Det var kärlek vid första ögonkastet” 83 ”Två släta guldringar på fingret” 86 ”Jag ville bli mamma” och ”Jag var ju med barn” 89 ”Jag älskade mitt lilla hem” 92 4 KÖKET 95 Den professionella husmodern 97 ”Två mål om dan” – att laga mat 103 ”Renlighet är det goda hemmets särmärke” 109 ”Inte hjälpte mannen på den tiden till i hemmet” 115 5 MATSALEN OCH VARDAGSRUMMET 120 Hemmafruns uppgifter 120 ”Det var en vanlig dag” 120 ”Att hålla hov med fina middagar” – hemmafrun som värdinna 124 ”Då bodde vi i en liten tvåa” 129 Relationen till maken 135 ”Han var så mycket borta” 135 ”Jag hade ju inga pengar” 139 ”Jag tjatade om mer hushållspengar” 142 6 SÄNGKAMMAREN 146 Sexualitet och äktenskap 146 ”Mamma avrådde från allt utom Den Stora kärleken” 146 ”Vårt äktenskap knagglade fram” 151 Skönhetsideal 157 ”Jag håller styvt på att se vårdad ut” 157 7 BARNKAMMAREN 164 Den ideala modern 164 Hemmafrun som mor 170 ”Jag älskade de små” 170 ”Mamma, lämna oss inte” 178 Barnuppfostran 179 ”De skulle lyda” 182 ”Immuna för nevroser” 185 8 I HEMMET ELLER UT UR HEMMET? 190 Att bli hemmafru 190 ”Jag var hemma” och ”jag jobbade hemma” 192 ”Då var det för mig att sluta mitt jobb” 197 ”Jag jobbade inte sen mera när barnen kom” 201 ”Jag blev hemma av eget val” 206 ”Man måste ju vara hemma” 209 Den nedvärderade hemmafrun 213 ”Jag blev sedan ’bara’ hemmafru” 213 ”Jag låg inte och läste romaner” 219 Förvärvsarbete kontra livet som hemmafru 221 9 EN EGEN VRÅ ELLER ETT KRINGGÄRDAT RUM 226 Arbete i och utanför hemmet 227 ”Jag var en s.k. hemmafru, men sydde fortfarande på beställning” 227 ”Nu började jag se mig om efter förvärvsarbete” 230 Arbete för andra och fritid 236 ”Och då började jag ju sköta barn” 236 ”Man hade syjunta på den tiden” 241 Det kringgärdade rummet 243 ”Jag försökte krampaktigt mitt bästa” 244 ”Jag var avskuren från arbetsmarknaden” 247 Det bittra livet 250 10 SAMTIDENS MEDIALA RUM 253 1950-talet som drömvärld 253 ”Rockabilly har blivit en innepryl” 253 Den vitprickiga klänningen 257 Hemmafruns återkomst? 260 Bree, Maria, Mickan, Betty och April 260 Att baka cupcakes och andra kvinnosysslor 263 11 SAMMANFATTNING: ATT VARA HEMMA OCH FRU 266 Noter 274 Källor och litteratur 277 Bildkällor 294 Personregister 295 8 INLEDNING FÖRORD Att skriva en bok om hemmafruar på 1950-talet har relativt länge fun- nits i mina tankar. Den första gången jag kom i kontakt med 1950- talet som forskningsområde var i samband med den frågelista om perioden som sammanställdes av ämnena etnologi och folkloristik vid Åbo Aka- demi år 2000. Detta resulterade bland annat i en småskalig utställning om tiden och för min egen del i en artikel om bröllop på 1950-talet. Då låg fokus på analysen av själva berättelsen om bröllopet, men insik- ten om att frågelistmaterialet var givande gjorde att intresset för tiden började gro. Ingången till ämnet var således snarare själva tidsperioden än hemmafruarna. Det var i samband med att jag började bekanta mig med litteratur om 1950-talet som jag kom underfund med att hemma- frun lyste med sin frånvaro som föremål för kulturvetenskapliga under- sökningar. Många personer och organisationer har bidragit till att denna bok blivit till. För det första vill jag tacka professorn i folkloristik vid Åbo Akademi, Ulrika Wolf-Knuts. Ulrika har outtröttligt stött mig, hjälpt mig med struktureringen av texten och med att nyansera min analys. Ett stort tack går också till mina kollegor vid forskarseminariet som läst och kommenterat texten: docent Camilla Asplund Ingemark, FM An- dreas Backa, FD Johanna Björkholm, FD Blanka Henriksson, FD Mi- kael Sarelin och FD Sofie Strandén-Backa. Jag vill också nämna docent Susanne Nylund Skog vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, som kommenterat både bitar av texten och hela manuset våren 2012. Dina kommentarer har varit guld värda! Även PD Jutta Ahlbeck har läst hela mitt manus och gett mig ovärderliga kommentarer. Forskningen har skett inom ramen för ett projekt finansierat av Fin- lands Akademi, ”Happy Days? The Everyday Life and Nostalgia of the Extended 1950s” (FA 137923). Även Ragnar, Ester, Rolf och Margareta 9 Bergboms fond inom SLS har bidragit till att finansiera arbetet. Jag vill tacka ledaren för akademiprojektet, professor Hanna Snellman samt projektdeltagarna FD Eerika Koskinen-Koivisto, FM Kirsi-Maria Hytönen och FD Arja Turunen, som kommit med nya och intressanta synvinklar på min forskning. Bland projektets utländska deltagare vill jag speciellt nämna FD Eva Silvén, som kommenterade hela manuset sensommaren 2012. Även professor Birgitta Svensson och docent Ann- Catrin Östman har bidragit med viktiga synpunkter i de diskussioner kring levnadsberättelser som vi förde inom ramen för arbetet med an- tologin Biografiska betydelser (2011). Jag vill också rikta ett tack till ar- kivarierna Carola Ekrem och Marika Rosenström vid Svenska littera- tursällskapets Folkkultursarkiv för hjälp med arkivmaterial och bilder. Ett tack går även till Svenska litteratursällskapets förlag, förlagsredak- tören Jonas Lillqvist samt de granskare som förlaget utsett och som gav värdefulla ändringsförslag. Kristdemokraterna i Finland och partisekre- terare Osmo Maanselkä ska ha ett tack för att de ställt en bild ur sin fa- miljekampanj till vårt förfogande. Ett stort tack går slutligen till mina intervjupersoner som delgivit mig sina erfarenheter. Utan er skulle bok- en inte ha blivit till. Åbo i december 2013 L ENA M ARANDER -E K L UND 10 INLEDNING 1 INLEDNING VARFÖR HEMMAFRUAR? 1950-talet framställs i vissa sammanhang som hemmafruarnas tide- varv eller som hemmafruperioden (Hagemann & Roll-Hansen 2005a:8; Wikander 1999:158). Det beskrivs som en tid av tillbaka-till- familjen- politik, då kvinnorna återgick till ett liv som hemmafruar efter att ha varit yrkesverksamma under krigsåren. Under krigsåren behövdes kvin- nans insats i arbetslivet, men efter det skulle männen ha tillbaka ”sina” arbeten (Suonoja 1992:383; Wikander 1999:157). I andra samman- hang framkommer att denna utveckling inte hade fotfäste i Finland. Undersökningar visar att de finländska kvinnorna i samband med krigs- slutet inte återgick till hemmafrurollen som i andra europeiska länder. Enligt samhällsvetaren Raija Julkunen var andelen kvinnliga arbetsta- gare störst i Finland i hela västvärlden strax efter kriget. Det här uppfat- tades inte som entydigt positivt utan sågs som ett socialt problem, som ett tecken på fattigdom. Enligt Julkunen var det under 1950-talet en allmän uppfattning att om också Finland anammade den västerländska modellen med en hemmavarande mamma skulle landet bli mera eko- nomiskt framgångsrikt (1999:79). Dels var således 1950-talet hemmafruns guldålder, dels var detta inte kännetecknande för Finland. Min studie tar avstamp i denna ambi- valens. Låt mig inleda med några exempel av olika karaktär ur diskus- sionen kring hemmafruar. Först ger jag ordet åt Elsa, en äldre kvinna som varit hemmafru hela sitt liv och som jag har intervjuat. Elsa och jag sitter tillsammans i hennes kök och tittar i fotoalbum från tiden då Elsa var en ung hustru och mamma. Vi bläddrar i albu- men och diskuterar livet på 1950-talet i en intervju med temat livet som hemmafru. Elsa pekar på en bild som är tagen i samband med fi- randet av första maj i början av 1950-talet. På bilden poserar leende män och kvinnor som bär studentmössor, och framför sig har de barn i 11 Första maj firas år 1953 i Jalasjärvi i Södra Österbotten. olika åldrar, många av dem sittande i barnvagn. Elsa konstaterar att så- väl hon som hennes väninnor hade någon form av examen och menar att de representerade en ny syn på utbildning. Inspirerad av fotografi- et säger hon: ”det slog mig plötsligt […] vi kvinnor var alla utbildade […] men alla var hemma med sina barn.” Det ter sig som om det här var något som blev uppenbart för henne i intervjusituationen. Hen- nes tonfall i uttalandet är aningen vemodigt, det är som om drömmen om utbildning gick att realisera medan det som utbildningen i princip skulle leda fram till, ett yrkesliv, förblev en dröm på grund av att kvin- norna behövdes hemma för att ta hand om barnen.