Hur låter dikten? Att bli ved II Fredrik Nyberg Hur låter dikten? Att bli ved II Autor Filoso!e doktorsavhandling i litterär gestaltning vid Akademin Valand, konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet. Avhandlingen är nr "# i serien ArtMonitor. www.konst.gu.se/artmonitor Till avhandlingen hör även diktsamlingen Att bli ved (Norstedts $%&"). '()* +,#-+&-+,++-#-$-# © Fredrik Nyberg $%&" Omslagsillustration: Leif Elggren Gra!sk form: Dick Claésson Litterär gestaltning, Akademin Valand: [email protected] Ideella föreningen Autor: www.autor.se Tryckt av Munkreklam AB $%&" Innehåll Ord på L. En inLedning && EXKURS &. ”Att strö ut cypresser” &, KAPITEL ETT. Poesiuppläsningens teori och praktik "& &:& Uppläsningens modus "& &:&:& Poesiuppläsning. Ett försök till historieskrivning "$ &:&:$ Text och röst: då och nu .+ EXKURS $. Tysta-leken; Att lyssna på sig själv (en inomhuslektion) +- &:&:" Uppläst dikt idag. Ett försök till teoriskrivning &$- &:&:- Rösten och betydelsen &.% &:$ Att läsa dikt: Att bli ved &/$ &:$:& Uppläsning i Rum för poesi på Bokmässan i Göteborg den $. september $%%+ &/$ &:$:$ Uppläsning på Göteborgs Poesifestival, Pustervik, den "& oktober $%%+ &," &:$:" Uppläsning vid ”$.0-seminarium”, den $. februari $%&%, Robert Franksalen, Fotohögskolan &#$ &:$:- Uppläsning vid konserten I skapandets öga på Artisten den + mars $%&% &+% &:$:. Uppläsning som en del av Konstlabbet $x" på Atalante den , maj $%&% &+. &:$:/ Uppläsning under Poesifestivalen i Nässjö den &$ juni $%&% $%% Sammanfattning $%+ KAPITEL TVÅ. Om Lyrikperformance och Text-ljudkompositioner $&- $:& Lyrikperformance. Stycken till en taxonomi $&- $:$ Essä &. Ilmar Laaban: ”ett slags dikt” $-- $:$:& ”Att skriva osvenskt med 1it”. Läsning och samtal $-/ $:$:$ ”Attack mot själva ordboken”. Lyssning och samtal $.+ Om ”Lågtjutarens kärleksdiskurs” $/. Om ”Stentorsstön” $,, Om ”Tre brev från den dove” $#, Om ”Monotaurus och stararna” $+& Mäld &. Sonja Åkesson: ”Neeijjj” $++ $:" Essä $. Om Sten Hanson. Ett slags 1ykt "%& $:":& Citat/citat "%& $:":$ Foto/Flykt/Bandspelare "%& $:":" Biogra!/hembygd "%+ $:":- Cage/Strindberg "$- $:":. Verk/verk ""% $:":/ Sammanfattning/sammanbrott "-" Mäld $. Susan Howe & David Grubbs: ”2orow” "-. KAPITEL TRE. Om ADSR och Att bli ved "-# Ingång "-# ":& Datumen och ljuden. Om ADSR ".& ":&:& ”Attack” – $- april &+,. ".# ":&:$ ”Decay” – & september $%%- ",. ":&:" ”Sustain” – &# oktober &+,, "+" ":&:- ”Release” – && september $%%& -&" EXKURS ". ”Ängen e överkryssad” --# ":$ Veden och ängen. Om Att bli ved -,- ":$:& ”Mor oroar själva ron”. Om ljudlikheter -#. ":$:$ ”Ängen å dikten å isen försvinner”. Om slingor, meter och rytm .%" ":$:" ”Oron e som vanligt allt”. Om prosadikten .$/ ":$:- ”Ängen e en lunga”. Om versraden .-" Utgång ./. Ord på s. En avSlutning .// REFERENSER .,& SUMMARY .+, CD-SKIVA /%/ Till Karl-Axel Nyberg $//, &+$+–&./+ $%&$. Nu !nns vi inte längre. Tack Stort tack till Gunnar D Hansson som i form av både huvudhandledare och bihandledare varit med under hela resan. Stort tack också till min andra hu- vudhandledare Ingrid Elam samt min andre bihandledare Sta3an Söderblom. Stort tack till Komp-littklustret som förutom redan nämnda handledare också består av Sten Sandell, Helga Krook, Mara Lee, Kim Hedås, Johan Petri, Ole Lützow-Holm och Anders Hultqvist. Stort tack till alla på Litterär gestaltning: Marie Silkeberg, Ingrid Z Aanestad, Jenny Tunedal, Johan Öberg, Lotta Eklund, So!a Gräsberg, Khash- ayar Naderehvandi samt alla studenter jag i olika sammanhang stött på. Stort tack till Anna Frisk för all hjälp med allt möjligt. Stort tack till Dick Claésson för formgivning. Stort tack till Lars Carlsson och My Hellgren för MonoMono och för hjälp med diverse ljudarbeten. Stort tack till Leif Elggren för omslagsillustration. Stort tack till Jonas Ingvarsson, Amelie Björck, Magnus Haglund, Per Bäckström och Christina Ouzounidis för viktiga läsningar under resans gång. Stort tack till Nils-Aage Larsson för korrekturläsning. Stort tack till Celia Aijmer Rydsjö och Lynn Preston Odengård för eng- elsk språkgranskning. Stort tack till Magdalena Nyberg, Karl-Axel Nyberg (i minne) och Anna Ponner med familj, samt Annette och Göran Magnusson med familj. Och ett stort tack av en helt annan art går till Lotta M Nyberg, Amanda Nyberg och 2eodor Nyberg. Utan er hade det aldrig gått. Ord på L. En inLedning ”Det är inte förnu4et utan talet som är utmärkande för människan.” Erasmus Ett försök. Ord som börjar på bokstaven L. Jag är kanske sju år gammal. Att sitta i köksso3an med uppslagsverket uppslaget framför sig. Som barn föredrog jag att äta framför att tala. I valet mellan mat och röst valde jag – kanske i rädsla för den deterritorialiserade munnen – alltid maten.& Vår eller höst och ett svagt, liksom indirekt, ljus tränger in genom köksfönstret. Mamma slamrar i köket. Pappa arbetar. Eller så sitter han alldeles stilla i 1era timmar i rummet intill och läser. Tiden går. Att tala är att svälta. De o4ast ljusa gardinerna. plusgrader. Ovanför köksbordet hänger den väldiga taklampan min far ett par år tidigare hade snickrat ihop. Den ser ut som en förminskad, uppochnervänd och i ta-ta- ket upphängd likkista. Jag läser och tittar på bilderna i boken. Uppslagsverket Combi Visuell, som mina föräldrar köpte av en kringresande försäljare – jag minns hans stora, vinröda, skinnväska – återvände jag o4a till som liten. ”Com- bi Visuell saknar uppslagsverkets traditionella uppslagsord utan består istället & Deleuze, Gilles & Guattari, Félix, Ka"a. För en mindre litteratur (Översättning: Vladimir Cepciansky & Daniel Pedersen), Daidalos $%&$, sid. -$. De två skriver: ”Vare sig det är rikt eller fattigt, innebär varje språk alltid en deterritorialisering av munnen, av tungan och tänderna. Munnen tungan och tänderna !nner sin primitiva territorialitet i föda. Genom att viga sig åt artikulationen av ljud deterritorialiseras munnen, tungan och tänderna”. && av runt $%% så kallade översiktsteman i alfabetisk ordning från ABC till öra”, säger Wikipedia. Det är ,%-tal, kanske &+,., och jag har plockat fram det tredje bandet, det som sträcker sig från ”Judendomen” till ”Mode”. Jag brukade spela ishockey med mig själv på hallgolvet, eller noggrant studera en bataljscen som var återgiven på omslaget till en roman jag fann bland mina föräldrars böcker. TV tittade jag inte speciellt mycket på. Jag lekte o4a i skogen som gränsade till vårt hus. Ibland försökte jag gå vilse. Stigarna kunde förgrena sig – slingra sig – hursomhelst. Att vara blyg innebär att ens aktionsradie begränsas. På ,%-talet var somrarna varma och höstarna mycket långa. Gråa och disiga. Oron fanns redan då. Det kunde regna i tre veckor. Jag kastade en fotboll hårt mot väggen och försökte sedan, likt en fotbollsmålvakt att ”rädda den”. Greppa den. Nu bara lite regn i lu4en. Färgerna var lätt förskjutna. Det var långt före oiN. Under vin- terhalvåret tittade jag o4a på småfåglarna som mamma utfodrade på baksidan av huset. Jag tittade på de andra barnens täckjackor. Hur lät det omkring oss? Vem bodde då i den lägenhet där jag nu – ". år senare – bor med min familj? Jag bläddrar fram och tillbaka i den blå boken. Läsandet, eller kanske bättre, bläddrandet i uppslagsverket var o4a planlöst och speciella, överraskande och alldeles nya förbindelser kunde uppstå i mitt huvud. Försättsbladet har en, som jag i dag uppfattar det, vackert röd färg. Med svarta marmorerade inslag. Jag luktar o4a på mina !ngrar. Hur ser begäret ut? Jag lärde mig att gå sent. Det har vid upprepade tillfällen berättats för mig att första gången jag gick själv, utan stöd, var en gång då min mor sa till mig att jag själv !ck komma och hämta den hett åtrådda falukorvsbiten. Det var så mycket jag inte vågade. ”Det !nns anledning att vara försiktig med icke-linjära samband.”$ Jag lärde mig tala sent och när jag väl talade lät det märkligt. Som om orden egentligen var vana vid en annan mun, vid helt andra organ. ”Men Helga som talar helt naturligt med mig verkar inte lägga märke till det där röstfelet. Kanske tycker hon att min röst och dess bärare helt självklart hör ihop, e4ersom hon inte av erfarenhet $ Jakobson, Lars, Kanalbyggarnas barn, Albert Bonniers Förlag &++,, sid. #&. &$ kan veta hur omaka de är.”" Jag äter. Det är aldrig lätt att gå vilse. När började jag uppfatta livet som ett problem? Talet har, till skillnad från skri4en, förblivit någonting jag varje dag måste erövra. Och återerövra. Som vatten. Länge skäll- de ”jag med hundarna”.- Oviljan att säga något – att tala – ”bottnar” i Samuel Becketts fall, skriver Horace Engdahl, ”i en känsla av att var och en som an- vänder språket på föreskrivet sätt hamnar under ett märkligt tvång, som vi kan kalla tvånget att stå till svars”. Länge gnäggade ”jag med hästarna”. Min mun har jag alltid uppfattat som ett problem. Läpparna var för stora. Och tänderna växte snett och ojämnt. Det är bland annat i ljuset av just den belägenheten det vokala framförandet eller realiseringen av litterära texter på olika vis blivit intressant för mig, tänker jag. Den omedvetna vägran att tala på ett sätt som normerna förutsade blev naturligtvis i längden ett furiöst projekt. Psykologer och talpedagoger – jag minns att jag och mamma åkte spårvagn till Mölndals sjukhus – kopplades in för att avhjälpa felprogrammeringen. Man måste tala. 2omas Götselius skriver i avhandlingen Själens mediums andra kapitel, som heter ”Barnets tal: ”Talreformen handlar ytterst inte om utlärning av ett spe- ci!kt språk, den handlar om att utöva makt över de talande kropparna genom att bibringa