AKTUELLT OCH HISTORISKT MEDDELANDEN FRÅN FÖRSVARSSTABENS KRIGSHISTORISKA AVDELNING •1959-1960 INNEHÅLL Förord . 3 BÖRJE FUR TENBACH: Sveriges militära resurser hösten 1939 5 HERMAN MOLLERN . De allierades misslyckade ingripande i Norge 32 ALLAN KROON: En kustoperation under andra viirldskriget 62 ERNST BERGMAN Flottan och operation Själland 1658 . 111 Stockholms Bokindustri AB 1960 FÖRORD Av praktiska skäl har utgivningstiden för Aktuellt och Historiskt i fortsättningen fastställts till första halvåret, varför den här före­ liggande 7. årgången är daterad 1959-1960. 1 den har följts den i de senare årgångarna inslagna vi:igen att framlägga tre uppsatser berörande nyare tid och en från vår äldre krigshistoria. Amnet för den första uppsatsen, "Sveriges militiira resurser hösten 1939", har aktualiserats av 20-årsminnet av andra världskrigets utbrott. I denna studie, som ingår som ett led i Krigshistoriska av­ delningens bearbetning av Sveriges beredskap 1939-1945, fram­ lägges vissa ej tidigare publicerade fakta om vår dåtida militära styrka. Numera äga dessa 11,ppgifter endast historislet värde, och då de i viss mån k11,nna berika möjligheterna att bedöma vårt lands dåtida läge, har det ansetts lämpligt att framlägga dem på detta sätt. Uppsatsen "De allierades misslyckade ingripande i Norge våren 1940" utgör ett nytt led av de tidigare påbörjade skildringarna av krigshändelserna i våra grannländer under andra världsleriget. Den tredje 11,ppsatsen från nyare tid, "En kustoperation imder andra världskriget", utgör en sammanställning ur den numera myc­ ket rikhaltiga litteratur, som finnes kring den tyska forceringen av Engelska kanalen i februari 1942. Den fjärde och sista uppsatsen, "Flottan och operation Själland i a11gusti 1658", 11,tgör en förstudie till det inom avdelningen på­ gående större arbetet om Karl X Gustaf och s!eildrar avsnittet före holländarnas ingripande i 1658-1660 års krig Sverige-Danmar!e. Ehuru det framhållits flera gånger tidigare, torde det vara p/i sin plats att åter understryka, att synpunkter och omdömen, som framläggas i de olika artiklarna, ära 11,ttryck för respektive förfat­ tares egna personliga åsikter och ej få anses såsom någon Försvars­ stabens officiella uppfattning. Stockholm i mars 1960. BÖRJE FUR TENBACH SVERIGES MILlTKRA RESURSER HOSTEN 1939 AvBÖRJEFURTENBACH Sveriges försvar hösten 1939 var en produkt av försvarsbesluten åren 1914, 1925 och 1936. Det förstnämnda hade fra:i1sprungit ur föraningarna om ett an­ nalkande storkrig. Det var vad armen beträffar grundat på den dåtida allmänt vedertagna principen om utnyttjande av folkets hela pe1·sonliga värnkraft. Man ville ha möjligheter att sätta upp en värnpliktshär av största möjliga storleksordning. Detta gjorde det nödvändigt, att samtliga vapenföra värnpliktiga genomgick en så lång militärutbildning i fredstid, att de ansågos färdiga att direkt efter mobilisering ingå i då uppsatta linje- eller reservförband. Vad sjöstridslnafterna angår, avsåg försvarso1·dningen upprättan­ de av en sjögående flotta av pansarskepp, kryssare och torpedfartyg, vars främsta uppgift var att utgöra ett led i landets försvar mot invasion. Dessutom skulle lokalstyrkor finnas. Bakgrunden till 1925 års försvarsbeslut var en helt annan. Ut­ gången av första världskriget och tillkomsten av Nationernas för­ bund hade väckt förhoppningar världen över om möjligheten av en långt gående allmän nedrustning. Hos oss kom därför den försvars­ ordning, som blev en följd av detta försvarsbeslut, att karaktäriseras av en allmän minskning av försvaret. Endast en del av årsklassen bereddes militär utbildning, vilken dessutom nedkortades till ett minimum. Följden härav blev dels att antalet fältförband, som kunde ställas upp vid mobilisering, minskade från 12 till 4½ armefördel­ ningar, d,els att flertalet värnpliktiga i dessa förband var så brist­ fälligt utbildat, att man måste räkna med viss kompletterande utbild­ ning efter mobiliseringen, innan förbanden voro operationsdugliga. Högst allvarligt var också att de fast anställda kadrerna kraftigt reducerades. De omfattade i det nya läget endast det befäl, som oundgängligen erfordrades för den normala fredsutbildningen. Be­ hovet av aktivt befäl vid mobiliserade förband var ej tillgodosett, 5 ej heller erforderligt befäl för en mer omfattande efterutbildning under ett längre beredskapsläge. Vid flottan var nedrustningen ej fullt så markant. I avvaktan på en fullständig flottplan beslöts, att det vid tiden för försvars­ beslutet befintliga fartygsbeståndet skulle behä11as. K valitetsförsäm­ ringen var ej heller så stor som vid armen beroende på dels att stam­ kadrerna voro så pass talrika, att de täckte mobiliseringsbehovet av specialister, dels att stor del av flottans v:irnpliktiga voro be­ farna sjömän, vilka utan längre utbildning kunde komplettera stam­ besättningarna. För flygvapnets del innebar detta försvarsbeslut ett genombrott i och med, att det nu för första gången skapades ett fullt fristående flygvapen. Antalet flygkårer var 4 med sammanlagt 4 spanings­ kompanier och 4 jaktkompanier. När under senare delen av 1920- och början av 1930-talen krigs­ molnen åter började hopa sig insågs allmänt, att vårt försvar var i behov av en högst påtaglig förstärkning. Förslag härom utarbetades av 1930 års försvarskommission, som framlade sitt betänkande år 1935, vilket därpå resulterade i "1936 års försvarsordning". De häri ingående besluten hade dock endast hunnit medföra begränsade förbättringar intill år 1939, varför en närmare redogörelse för be­ slutet i dess helhet här ej är motiverad. Låt oss mot denna allmänna bakgrnnd nu se vilka våra försvars­ resurser voro hösten 1939. Högsta ledningen Innan 1936 års försvarsordning genomfördes, var den högsta militära ledningen anförtrodd en rad chefer och myndigheter vid armen icke mind1·e än 22 och vid marinen minst 201 - vilka alla sorterade direkt under Kungl. Maj :t. För att råda bot mot detta otidsenliga förhållande, som härstammade från den tid, då kungen personligen förde befälet över krigsmaktens olika delar, tillkom jämlikt 1936 års försvarsbeslut en ny ledningsorganisation. Denna. gick i korthet ut på, att hela försvaret i krigstid eller vid' ' Det kunde bli avsevärt fler, dit varje "enkelt fartyg", dvs. forryg, som ej ingick i förband, även lydde direkt under Kungl. Maj:t. 6 nto Svenska Dagbladet) Infanteri på framryckning under Västerviksmanövern hösten 1937. ow Sandcls) (Foto Försvarsstaben) Infanteriets tunga beväpning utgjordes huvudsakligen av k11lspn1tor m/14 och 8 cm granatkastare. krigsfara skulle underställas en gemensam överbefälhavare. I fredstid skulle krigsförberedelsearbetet ombesörjas av chefen för försvars­ staben, medan verksamheten i övrigt skulle ledas av försvarsgrens­ chefer, en för vardera armen, marinen och flygvapnet. Dessa skulle till sitt förfogande ha försvarsgrensstaber. Förvaltningsärendena skulle sortera under försvarsgrensförvaltningar, vilka i frågor, som sammanhängde med budgetarbetet, voro underställda försvarsgrens­ cheferna. Denna ledningsorganisation genomfördes i sina huvuddrag den 1 juli 1937 och hade därför i många hänseenden ej hunnit er­ hålla full stadga hösten 1939. Särskilt gjorde detta sig gällande be­ träffande den nyuppsatta försvarsstaben och dess förhållande till försvarsgrensstaber och förvaltningar. Här kunde man ej köra vidare i gamla spår utan var nödsakad att först söka skapa en fast rutin ·och arbetsordning. Verksamheten försvårades också av, att chefen för försvarsstaben saknade kommandomyndighet, varför all verk­ ställighet av uppgjorda planer tarvade utfärdande av Kungl. brev (Foto Svenska Dagbladet) Kavalleri ,mder Västerviksmanövern. Foto Text & Bilder) Pansarbiltropp. eller generalorder, vilket var alltför tungrott och tidsödande under ett beredskapsläge. Detta förhållande varade dock hela hösten 1939 intill den 8 december, då chefen för försvarsstaben, generallöjtnant 0. G. Thörnell, i samband med utbrottet av det finsk-ryska kriget förordnades till överbefälhavare. Armen Armens krigsorganisation i stort hösten 1939 omfattade två arme­ kårer med sammanlagt 5 armefördelningar och armekårtrupper samt härutöver en kavalleribrigad, luftvärnsartilleri, krigsbesättningar i fästningarna och Gotlands trupper. Härtill kommo järnvägstrupper och landstormsförband. I fördelningarna ingick fördelningsstab med tilldelat signalkom­ pani, tre infanteriregementen, en bevakningsbataljon, en kavalleri­ bataljon, ett artilleriregemente, en ingenjörbataljon samt underhålls­ trupper. Den sammanlagda personalstyrkan var i det närmaste 20 000 man. Infanteriregementet bestod av regementsstab med tilldelad luft­ värnskulsprutepluton och infanterikanontropp, en kulsprutepluton, 9 en pionjärpluton samt tre bataljoner. Vardera av dessa var samman­ satt av stab med tilldelad jägarpluton, tre skyttekompanier, ett ge­ värskompani och en självständig tung pluton. Regementets rnan­ skapsstyrka var 3 800 man. Den personliga beväpningen utgjordes genomgående av gevär m/96 (karbin m/94) eller för officerare och underofficerare pistol m/07. Härtill kom kulsprutegevär m/2f, ett per grupp eller 124 per regemente. Antalet tunga vapen framgår av nedanstående sammanställning, vilken även utvisar motsvarande vapenutrustning vid samtida tysk och rysk trnpp. TJNGA VAPEN OCH REGEMENTSARTILLERI I INFANTERIREGEMENTE 1939. Svensk Tysk Rysk I org I org I org I Tunga kulsprutor 36' 572 761l 1 Härav 8 lvksp Lätta granatkastatc 2 7 94 - Härav 2 bärbara 8 cm granatkastare 15 18 6 3 Härav 8 lvksp Pansarvärnskanoner 2 12 6 4 5 cm Regementsartilleri - 6" 6• 5 7,5