Enahanda läsning ELIN ABRAHAMSSON ENAHANDA LÄSNING EN QUEER TOLKNING AV ROMANCEGENREN ellerströms Utgiven med bidrag från Ottarfonden Stiftelsen Längmanska kulturfonden eureka ellerströms akademiska nr 67 Copyright © Elin Abrahamsson och ellerströms förlag 2018 Copyright © omslagsbild, Sarah Gampel 2018 Omslag och grafisk form Marie Pettersson Tryck Tallinna Raamatutrükikoda, Tallinn, Estland 2018 isbn 978 91 7247 527 4 Till mormor, min ständiga läsare innehåll tack 11 inledning 15 Syftesformulering 21 Material 22 sammanfattning: twilight 22 materialbeskrivning: twilight 23 sammanfattning: fifty shades 26 materialbeskrivning: fifty shades 27 Urval 31 Teori och metod 33 cultural studies och kulturbegreppet 33 queerteori 38 queera läsningar 41 mas(s)turberande flickor 49 Disposition 56 genren: vad är romance? 59 Romancedefinition 59 Romancehistorik 66 Romanceforskning 77 två sorters romanceforskning 77 kasst eller kanon – synen på genren inom forskningen 86 svensk romanceforskning 91 Tidigare forskning om Twilight 92 Tidigare forskning om Fifty Shades 95 läsningen: den föraktade romance- läsaren och den onanistiska läsningen 99 Den föraktade romanceläsaren 100 Den slukande läsningen 110 Den privata synden 114 Sexgalen, lesbisk och omogen 118 Liggande läsning 126 Skilda vägar 131 Den onanistiska läsningen 135 akten: romanceläsningens ”när, var, hur?” 141 Stöttande kvinnor och låtsaskompisar 142 Inre gudinnor i himmelska rum 153 Radikal verklighetsfrånvändning 166 Onanistiskt kontinuum 176 texten: närläsningar av twilight och fifty shades 179 Sinnen och sensationer 179 blickar som irrar 180 speglar och narcissism 189 frusna ögonblick 202 alla sinnen 210 Överflöd och oändlighet 216 nu, igen och för alltid 217 allt är njutning 225 hennes är riket, makten och härligheten 231 epilog: klimax! 239 Överflödets löften 239 Groteska drömmerier 249 summary 255 referenser 265 register 282 tack Det är svårt att förklara hur mycket av ens liv som tas i anspråk när en börjar på en forskarutbildning. Eller hur mycket det ger, långt mer än själva avhandlingen. För mig innebar forskarutbildningen på det mest grundläggande planet en flytt, från vänner och familj i Göteborg och Malmö till Stockholm där jag nästan inte kände någon. Och Stock- holm var tufft och ensamt till en början, men mjukades upp av att mina kollegor vid genusvetenskapen på Stockholms universitet gav mig ett sammanhang som var trivsamt och familjärt. På vissa sätt var genus på SU också som att komma hem. Från att ha älskat att plugga film och genus men stundom känt det som att jag jobbat lite bredvid den plats jag varit på, kände jag mig nu synkad, begriplig och utmanad på bästa sätt. I detta vill jag framförallt tacka min huvudhandledare, Hillevi Ganetz, som omedelbart satte mig att läsa in mig på området för feministiska kulturstudier. Jag kan ärligt säga att jag inte riktigt hade fattat vilket fält jag jobbade inom förrän du uppenbarade det för mig. Jag kan inte heller tänka mig någon som bättre skulle kunna hjälpa mig att orientera mig i det än du. Mer än detta vill jag tacka dig för att du har varit en sådan klippa – i synnerhet vid de tillfällen då jag varit som närmast att stupa. Min handledare Fanny Ambjörnsson vill jag tacka för att du har gett mig självförtroende och lust, då du alltid antar att jag vet vad jag sysslar med och förstår vart jag är på väg i mina ofta röriga och spretiga tankar. Dina vakna och engagerade läsningar lyfter varje text. En ångestriden kväll, tidigt i det här avhandlingsprojektet, sade jag till en kompis: ”men oavsett vad jag hittar på för konstigheter känner jag mig trygg i att jag 12 enahanda läsning har så bra handledare – jag får lita på att de stoppar mig om det behövs!” Hillevi och Fanny, jag har aldrig känt mig stoppad av er, endast upp- muntrad, uppbackad och vägledd. Det är dessutom ett privilegium att ha handledare vars sällskap en faktiskt söker – jag har så roligt med er! – och jag tror och hoppas att det återspeglas i min avhandling. Jag vill också rikta ett särskilt tack till Maria Margareta Österholm som varit en ovärderlig vän och mentor för mig. Hade jag inte haft turen att träffa dig så tidigt hade den här avhandlingen sett annorlunda ut och varit oändligt mycket tyngre att göra. Mina kollegor på genusvetenskapen vid SU är tidernas bästa lunch- sällskap. Men mer än det är ni de mest kritiska, engagerade och generösa läsare en doktorand kan önska sig. Tack till er som var med i början, mitten eller slutet, och framförallt till er som varit med igenom allti- hop: Anna Cavallin, Anita Nyberg, Carolina Uppenberg, Cecilia Åse, Christina Alnevall, Ingeborg Hasselgren, Ing-Marie Back Danielsson, Janne Bromseth, Johanna Gondouin, Kalle Berggren, Lena Gemzöe, Linn Sandberg, Lisa Käll, Lovise Haj Brade, Malin Ah-King, Renita Sörensdotter, Sofie Tornhill och Ulrika Nilsson. Bland mina fantastiska kollegor vill jag rikta ett extra tack till Anna Bohlin, Annika Olsson och Kristina Fjelkestam som vid ett flertal till- fällen ägnat särskild tid åt delar av eller hela mitt manus. Tack igen, Kris- tina, för viktig vägledning vid mitt 60%-seminarium och tack Annika för en sista läsning. Tack också till Mariah Larsson som kom in som ex- tern läsare vid mitt 90%-seminarium och gav mig värdefulla synpunkter i slutarbetet med avhandlingen. När jag påbörjade det här arbetet var vi bara två genusdoktorander, Åsa Eriksson och jag, som möttes upp första dagen och kom en timma tidigt tillsammans eftersom vi var så rädda att bli sena. Tack kära Åsa, som jobbat bredvid mig och hållit mig i handen genom alltihop. Jag är också glad att vår duo utökades med först Vanja Hermele och sedan Ina Hallström och Elin Bengtsson. Tack Vanja för slagfärdiga formuleringar och tack Ina och Elin för engagerade läsningar i slutskedet. Tack också till Hilda Jakobsson, som fungerat som en extra doktorandkollega och bollplank genom arbetet. Ett kollektivt tack till kollegor och andra dok- torander vid ERG, i synnerhet till Erik Östling, Henning Brüllhoff, Sara Engström och Sigrun Helmfrid (som hjälpt mig nästan dagligen) och till mina kompisar i doktorandrådet. tack 13 Jag vill också passa på att tacka Ingrid Holmquist för att du har enga- gerat dig i mig och varit en sådan viktig och generös mentor under min studenttid. Ingrid förtjänar faktiskt extra tack eftersom hon var den som först hjälpte mig att hitta till genusvetenskapen vid SU! Vidare vill jag tacka alla inblandade i Genusakademin vid Stock- holms Universitet. Genusakademin har varit ett viktigt forum för att presentera och få feedback på mitt eget arbete, men också för vägled- ning, inspiration och kompisar i den akademiska världen i stort. Tack också till nätverket D11/D12 i InterGender och till mina vänner i Queer- seminariet vid SU. Det här arbetet hade inte varit möjligt utan flera generösa resebidrag från Stockholms universitets donationsstipendier, närmare bestämt Ki- nander, Sandström, Håkansson och Siljeström stipendiestiftelser. Mina resor har mestadels gått över Atlanten, där jag bland annat hade lyxen att få tillbringa tre månader vid universitetet i Madison, Wisconsin. I Salt Lake City mötte jag de engagerade deltagarna av IASPR:s konfe- rens, 2016, och i New York fick jag mingla med författare och läsare vid RWA:s konferens, 2015. Dessa resor lärde mig mer om romancefältet än jag någonsin skulle kunnat läsa mig till – tack för det! Tack också till vännerna i svenska huset i Kavala för en kul och häpnadsväckande produktiv ”semester” efter mitt slutseminarium. Stockholm blev allt bra tids nog, men jag hade inte klarat mig länge utan mina göteborgare, alldeles särskilt Hibo, Maria, Sanna, Timothy, Virre, och förstås min älsklings-Ingrid, som är around when the chips are down och alltid däremellan. Närheten till Paola var en av de stora attraktionerna med flytten – ändå blev det ett besök hos dig i Chisinau som först fick mig att börja tänka på onani! Sarah Gampel var inte bara min första nya vän och sambo i storstaden – hon är också en begåvad konstnär som generöst har gjort den fina omslagsbilden till denna bok! Sist men inte minst vill jag tacka (och tacka för!) min fantastiska släkt och familj. Ingen glömd bland er klenoder, men vill särskilt nämna för Felicia att dina besök gjorde en värld av skillnad för mig de första åren. Tack också till min syster Emma, som alltid håller mig om ryggen. Två personer kan jag aldrig tacka nog och det är mina föräldrar som har baxat mig igenom livet, flytten och det här arbetet – ni är de klokaste, roligaste och mest stöttande personer jag vet. Boken tillägnas min mor- mor, en saknad bästis och den enda som brukat orka läsa det jag skrivit. inledning Den här studien handlar om romance, en benämning som de senaste åren börjat användas på svenska för en typ av populära kärleksberät- telser med lyckliga slut. Romancegenren är oerhört framgångsrik och kärleksberättelserna läses främst av kvinnor.1 Genrens popularitet skulle kunna tänkas skvallra om hur omtyckt den är, men romance beskrivs oftare som rent avskyvärd – så pass att den stundom kallas för den mest illa ansedda av alla populärkulturella genrer (se t.ex. Frantz och Selinger 2012:1). Ett exempel på detta är de träffar som ordet ”romance novel” ger på den populära online-”ordboken” Urban Dictionary.2 De högst ranka- de definitionerna beskriver romance som ”skräp” och ”porr” skriven av och för medelålders kvinnor. Denna syn på romance är inte någon ny företeelse – redan under 1800-talet förfasades exempelvis författaren Nathaniel Hawthorne över den ”förbannade hop av klottrande kvinnor” som han menade höll på 1 Branschorganisationen Romance Writers of America rapporterar exempelvis att romancegenren utgör 34% av den skönlitterära marknaden i USA. Läsar- na utgörs till 84% av kvinnor (www.rwa.org, inhämtat 2017-10-08). På den nordiska marknaden ger romanceförlaget Harlequin ut fler än 1000 titlar varje år (www.harpercollins.se, inhämtat 2017-12-14).