,TheDufteE@ FWofeffiM I- BUIIETIN NUMMER 1 1996 Ordföranden har ordet: Kära Ellingtonvänner! Just som lag skall börja skriva denna artikel nås jag av ett telefonsamtal från Willie Cook som säger att Mercer Ellington har avlidit. Mycket sorgligt, det är bara att be- klaga sorgen inom Ellingtonfamiljen och de av oss som alltid har beundrat det som har skett inom Ellingtonfa- miljen. Nu är det bara Ruth Ellington, syster till Duke, som är kvar av den äldre generationen. Mercer är nu begravd i Köpenhamn där han hade sitt hem och sin danska fru Lena. Vi träffades en gång i Väs- om Ellington för oss men hans besök i Stockholm gäller terås den 3 december 1977 med Mercer och hans orkes- egentligen Charlie Mingus och Berwaldhallen den 28 ter. Vad som nu händer med Duke Ellington Orchestra mars med Radiojazzgruppen. är ovisst eftersom det inte finns någon given ledare för För övrigt såg vi i Solna centrum's bibliotek en foto- orkestern enligt Willie Cook. Senast vi såg och lyssnade utställning kring Duke Ellington av Christer Landegren. till Mercer Ellington och hans orkester var på Skepps- Det var samma utställning som visades i Musikmuseet holmen sommaren 1994. Alexandre Rado kände Mercer 1994. Vi hoppas att f lera bibliotek vill ställa ut. som en vän och hans tecknar för oss sin minnesbild av Vi inom styrelsen hoppas att våra svenska medlem- Mercer. mar finner det OK med vissa artiklar på engelska språ- Under iuni 1996 blir det Toronto som har årets El- ket. Eftersom vi böriar få ett flertal utländska medlem- lingtonkonferens. Vi hoppas att flera av oss kan åka dit mar måste vi ju se till att de får något utbyte av sin med- och vi kommer att presentera närmare detaljer under lemsavgift. Vår senast tillkomna medlem är hemmahö- vårt föreningsmöte den 25 mars. De som önskar veta rande i Argentina! mera angående researrangemang kan kontakta vår sekre- Väl mött till nästa möte och jag hoppas att flera öns- terare. Tänk på att vissa priser som regel går upp en viss kar resa till Toronto. Det är spännande att höra och lära tid före konferensen. känna andra Ellingtonexperter från USA och Canada, som Vårt möte den 25 mars får besök från Montreal av man har läst och hört talas om i alla år. Lös ut fallskär- Andrew Homzy och det tror jag blir kul för alla som inte men och anmäl Dig! tidigare haft nöjet att träffa honom. Han är orkesterle- dare, musikprofessor, arrangör mm och stor Ellington- We love you madlyl beundrare och därmed given på alla konferenser som föredragshållare. Andrew kommer att presentera något Göran WaIIön The Duke Ellington Society of Sweden ISSN 1400-8831 c/o Göran Wall€n, ordförande Bo Haufman, sekreterare Redaktionsgrupp: Skogstorpsvägen 39, I9I 39 Sollentuna. Storgatan 57, 115 23 Stockholm. Alf Lav€r, Olle Lindholm, Bo Haufman Telefon arbete: 08-470 54 40 Telefon arbete: 08-614 45 35 Postgiro I1 63 75 - 7 bostad: 08-96 52 34 bostad: 08-663 74 95 Bankgiro 5815-5383 DUKE E,LLINGTON SOCIETY' S HISTORIA Vår svenska förening - The Duke Ellington Society of Sweden - ärbaratvå år gammal. Men det finns faktiskt dom som äryngre. The Duke Ellington Society of UK - DESUK - är den yngsta medlemmen i den världsomfattande familien av Duke Ellington-föreningar. Men hur böriade det ? Här fölier ett försök att teckna en historik över föreningarnas utveckling. Ar 1958 startade en grupp Ellington-entusiaster i Los Ang- eningarna i New York, Washington, Chicago och Toron- eles under ledning av Bill Ross den första föreningen. to som fortfarande existerade och var aktiva. Förening- Dom döpte den till Duke EllingtonJazz Society - Holly- en i Los Angeles hade alltså avsomnat och de föreningar wood Chapter No. 1. som levde vidare agerade oberoende av varandra. Någon Detta med "chapter" har sin särskilda betydelse. En- moderförening fanns inte längre vilket är situationen ligt ordboken betyder det ungefär "filial till förening". ännu denna dag. Med andra ord så tog DEJS i Los Angeles på sig rollen Men siälvklart fanns intresset för organiserad Elling- som någon slags hur.'udförening och de avläggare som ton-beundran slumrande. Benny Aslund startade i bör- bildades i USA och Canada blev underföreningar. DEJS jan på 70-talet DEMS, en världsomfattande förening som kom att kalla sig för den "internationella Ellington-för- agerar på korrespondensbasis. 1983 började det hända eningen" med den mening amerikaner lägger i ordet saker i och med att i Washington avhölls den första s.k. internationell. D.v.s. det som täcker USA och Canada är Duke Ellington Study Conference, som skulle komma internationellt. att utvecklas till de årliga Ellington-konferenserna. Med Bill Ross verkade enträget, i nära samarbete med Pa- dessa konferenser böriade det akademiska intresset för tricia Willard, för att bilda underföreningar runt om i Duke Ellington's liv och musik återväckas och fören- USA och Canada och i ett gammalt newslettär från mal ingar började bildas på nytt. 1986 återbildades fören- 1959 kan man notera att lokala chapters bildats i 6 stä- ingen i Los Angeles under ledning av Bill Hill och vi har der i USA och Canada och varje chapter hade tilldelats sedan sett föreningar bildas i Detroit, Ottawa, Pittsburgh, sitt eget nummer. Flera i dag existerande föreningar an- Köpenhamn, London och i Stockholm. vänder ännu dessa nummer som t.ex. föreningen i To- Det gäller nu för oss alla som är medlemmar i dessa ronto som är nummer 40 och Washington som har num- föreningar att gemensamt se till att intresset för Duke mer 90. Vidare kan man notera att Vancouver hade till- Ellington's liv och musik hålls levande och förs vidare delats nummer 10 Chicago nummer 50 och att New York till yngre generationer. Du kan hlälpa till och sprida in- hade nummer 100. Nu skall man inte förledas att tro att tresset. det fanns minst hundra föreningar runt om i USA och Canada. Så var inte fallet. Som synes var föreningarna Bo Haufman tilldelade nummer om jämna tiotal och troligen var tan- ken att de lokala föreningarna skulle kunna bilda regio- nala föreningar eller stadsdelsföreningar som då skulle tilldelas ett påföljande nummer. Som grund för tilldel- ningen av nummer låg det amerikanska postnummer- systemet. Redan i början av 1959 började moderföreningen i BENNY Los Angeles ge ut ett newsletter som distribuerades till alla lokala föreningar. I föreningens styrelse återfann man bl.a. sådana namn som Juan Tizol, John Sanders och Harry Carney. Duke Ellington själv visade stort intresse ASLUND för dessa föreningar och han besökte dom ofta när till- Benny has been ill and hospitalized for a few weeks fälle gavs. but since middle of February he is back home and Som framgått av det hittills sagda så var det Bill Ross recovering. This is the reason why the DEMS mem- som var drivkraften bakom föreningar och newsletter. bers have received no bulletin for a while. However, Beklagligtvis gick han bort i mitten på 60-talet och nå- Benny tells us that the bulletin is half ready and as gon som ville åtaga sig att axla hans mantel stod inte att soon as he is fully fit for fight again he will resume finna. Föreningsverksamheten började vittra sönder och the iob and complete the pending issue. publiceringen av newsletter upphörde så småningom. All Ellingtonfans do wish Benny a quick recovery I Denna erodering blev ännu mer uttalad i och med Duke's bortgång 1974 och vid denna tidpunkt var det bara för- Rapport från klubbmöte den zzianuari L996. Mötet ägde rum i Saldnhusets Aula och cirka 8o-talet besökare infann sig. För tillfället hade inbiudits en kvintett bestående av herrar Bosse Broberg, Johnny Högman, Gösta Rundqvist, Bengt Hansson och Martin Löfgren att underhålla oss med litet kammariazzi Ellingtons anda. Johnny var gruppens "språkrör" och annon- serade "ln A Melloto- ne" som en uppvärm- ning och som han ut- tryckte det "referens- ram". Samtliga i kvin- tetten fick värma upp sig med solon. Sedan fortsatte man med Duke's vackra "lsfa- han" som man tilläg- nade den nyligen bort- gångne Gerry Mulli- gan. Johnny hade tagit fram sin barytonsax och det blev en vacker och stämningsf ull hyllning till Mulligan. Så tyckte man att det var dags för litet genu- in blues och då hade man plockat fram ett "Våra Ellington-tolkare". Foto AIf Lav€r nummer som påstods vara så vanligt före- kommande att dom aldrig spelat det på många, många med skall vara så "akustiskt" som möjligt. Gert hade år. Det rörde sig om "C Jam Blues". Gösta fick sedan medtagit sin mycket avancerade 78-varvspelare och de- demonstrera sin fingerkänslighet i en stämningsfylld monstrerade dess kapacitet genom att spela upp Duke's tolkning av "A Flower Is A Lovesome Thing" kombine- "Birmingham Breakdown" från 1927 och "Breakfast rat med Ellingtons sofistikerade fruntimmer, d.v.s. "Sop- Dance" från 1930 samt "lsle Of Capri" från 1954 en av histicated Lady". Sedan tyckte Johnny att det var dags Duke's sista 78:or. Gert har mycket att lära oss om ljud- för en "up tempo" låt och vad kunde då vara lämpligare återgivning och vi lär få höra mer av honom på ett fram- än "Cotton Tail", därJohnny's litet traditionella tenor tida möte. ställdes mot Bosse's mera moderna trumpet. Martin vi- Efter en kort bensträckare var det dags för vår tradi- sade också sina anlag med trumpinnarna. Så tänkte man tionella "filmtime". Denna gång var det en film med avsluta det hela med Strayhorn's vackra "Upper Man- Ellingtonbandet från Berlin 1969. Vi kunde njuta av hattan Medical Group" men det fick dom ju inte. Slälv- Cootie's solo i "A Train" , Lawrence Brown, Harry Car- klart måste man avsluta konserten med en annan Stray- ney och Russel Procope i "Mood Indigo" och hela ban- horn-låt - "Take The A Train" där Bosse gjorde ett gott det i den vackra "La Plus Belle Africaine".