BILAGA INTERVJUER Gemensamt för de intervjuade personerna är att de har haft framträdande position på svenska fotografiska institutioner, eller på annat sätt haft betydelse för utställandet av fotografi i Sverige från åren runt 1970 och framåt. Intervjuerna publi- ceras i en separat bok hösten 2014: Fotografins institutionella landskap. Den kommer att innehålla ytterligare tre intervjuer med personer knutna till Fotograficentrum. Utöver de intervjuer som är samlade här finns flera inter- vjuer i projektets andra delar, bland andra intervjuas Leif Wigh i Bländande bilder (återuppförd), Iréne Berggren, Hans Hedberg och Annica Karlsson Rixon i Lika med (återuppförd), Yngve Baum, Stina Brockman och Lotta Antonsson i Tre fotografer. Tre Tendenser, Jean Hermanson och Petra Bauer i Världar och verkligheter och Tuija Lindström i Tidslinjen. Bilaga till disputationsupplagan av Performing History, 2014-06-03 INTERVJU MED PÄR FRANK 26 AUGUSTI 2013 att ha vunnit en lagtävling i Fotografiska Föreningen hade PF: Det var jättekul och jag började göra den lite mer struk- son var verksam och museichefen Olov Isaksson som gav ut skickat bilder till tidningen Foto och fick dem införda under turerad som årsbok med översikter och årskrönikor utöver böcker på LT:s förlag. Vi höll oss på Roto, som sagt, mer till Those were the days eller Allt är så länge sen …. rubriken Trio i natur 1955. Faktiskt fick vi också in bilder i längre artiklar och en sektion som vi kallade Bildgalleriet det handboksmässiga och vände oss i första hand till ama- schweiziska Camera och engelska Photography. Det slum- till vilket såväl amatörer som proffs skickade sina bilder och törer, vilket inte hindrade att vi hade god kontakt med ett NICLAS ÖSTLIND (NÖ): Hur skulle du beskriva din egen bak- pade sig också så att jag fick ett sommarjobb 1955 som prak- som vi i en liten grupp bedömde för publicering. Vi kunde stort antal yrkesfotografer och bildjournalister. grund? tiserande redaktör på Foto inom Nordisk Rotogravyr och i också efter några år öka formatet en del för att göra bildma- Min viktigaste samarbetspartner var förstås Sune Jons- och med det en fot in i förlagsbranschen. Då hade jag också terialet större rättvisa. Jag försökte också förnya listan över son, som jag ju träffat redan i Fotografiska Föreningen och PÄR FRANK (PF): Jag kommer från en typisk medelklass familj börjat läsa på Stockholms högskola och gjort lumpen. författare bland kompisar och bekanta bland aktiva amatör- höll nära kontakt med även sedan han flyttat till Uppsala med föräldrar som hade realexamen och folkhögskola i ba- fotografer och proffs. för studier. gaget. Vi bodde i Vasastan längst ut mot Solna och jag gick NÖ: Vad läste du då? Några exempel är paret Annagreta och Eric Dyring som NÖ: först i Matteus folkskola fyra år och därefter i Norra Latin medverkade flitigt i årsboken, fjällfotografen Tore Abra- Jobbade du med honom? och tog studenten där 1951. Det var under gymnasieåren PF: Nordiska språk, litteraturhistoria, historia, statskunskap hamsson, Sune Jonsson och Rune Jonsson, Kurt Bergen- som jag blev fotointresserad på allvar. Min mamma hade en och pedagogik för att bli läroverkslärare. Men när jag tagit gren, Per Hemmingsson, Lasse Swanberg, Mario Grut och PF: Ja, men inte med hans debutbok Byn med det blå huset kusin som drev fotoateljé i Hälsingland (Stig Elvén i Eds- examen 1958 sökte jag i stället ett redaktörsjobb på Natur & Tor-Ivan Odulf. Det handlade om enkäter, reportage, tek- (1959), för den var precis färdig när jag började på Roto- byn, som sägs ha lärt naturskildraren Hans Lidman att foto- Kultur som jag inte fick, utan kom istället till Sven Lidman niska artiklar och bilder. gravyr, men jag såg den växa fram i juniorsektionens mörk- grafera) och genom honom fick jag med hans rabatter köpa på Focus Uppslagsböcker. Ett par år senare, 1960, blev jag I mitt uppdrag låg att utveckla utgivningen av i första rum på Fotografiska Föreningen. Däremot redigerade Sune en förstoringsapparat och lite tillbehör. Vi var nämligen erbjuden att börja på Nordisk Rotogravyr som förlagsredak- hand fotoböcker och naturböcker. Jag samarbetade därför Jonsson och jag tillsammans den efterföljande Timotejvägen några grabbar i kvarteret som fotograferade och förstorade tör. Nordisk Rotogravyr var ju i första hand ett stort beställ- en hel del med förlagets trogna författare: bland dem Svante (1961). Han hade ju både skrivit texten och tagit bilderna och ordnade med enkla mörkrum hemma. Jag minns att vi ningstryckeri känt för sitt djuptryck i stora upplagor, bland Lundgren, som var folkskollärare i Gästrikland och gjorde och var oerhört bestämd över vad han ville, så det hand- bar den där apparaten mellan oss i en skrymmande trälåda. andra tidningarna Vi och Turist, postorderkataloger, mode- en rad fotoböcker om den svenska fjällvärlden, och Gösta lade snarast om att diskutera vilka bilder som skulle göras Även på Norra Latin fanns ett litet fotolabb och ett tag höll magasin och liknande, men det fanns där också en förlags- Skoglund, också han folkskollärare – i Göteborg – som gjor- stora eller mindre. Vi gjorde en grovlayout och ett bildurval jag i fotocirklar där och dessutom blev jag medlem i Foto- avdelning som gav ut bild- och handböcker och tidningarna de storsäljaren Fotolärobok i bild. och sen var det den skicklige formgivaren Erik Pettersson på grafiska Föreningen omkring 1950. Foto och Radio och Television och en rad tekniska böcker Rotogravyr som tog vid. Han svarade också för det mesta av kring detta. Det här var en tid när tekniska nyheter som teve NÖ: Vilka mer kom du i kontakt med? layouterna i Fotografisk Årsbok och i serien med dokumen- NÖ: Vad var det? och halvledare var högaktuella. Dessutom gav man ut olika terade fotoutställningar som vi kallade Foto-Expo-böcker. prestigeverk som Suecia Antiqua i samarbete med Nordiska PF: Fotografi behandlades på den här tiden mycket seriöst Sune lämnade tyvärr senare förlaget eftersom vi inte PF: Fotografiska Föreningen som hade bildats 1888 var i museet. Men det blev fotoböcker och naturböcker som kom på dagspressens kultursidor och fick ofta stort utrymme. ansåg oss vara rätt förläggare och marknadsförare av hans första hand en amatörförening, men bland medlemmarna att bli mina huvudområden. Ulf Hård af Segerstad i SvD hörde naturligtvis till de mest tredje bok, en rent skönlitterär bok, novellsamlingen Hund­ fanns också personer som professor Helmer Bäckström, de dominerande men redan 1949 hade konsthistorikern Bo hålet (1962) som i stället kom ut på LT:s förlag, vilket ock- kända fotograferna Lennart af Petersens och Hans Ham- Lindvall skrivit om den uppmärksammade utställningen så i fortsättningen blev hans huvudsakliga förlag. För mig NÖ: Var det någon på förlaget som hade särskild betydelse marskiöld, Sten Didrik Bellander och flera av dem som se- Unga fotografer i Rotohallen. Och honom kom jag senare att personligen var det ett mycket känsligt ärende att refusera för dig personligen? nare bildade Tio Fotografer. När vi som gymnasister gick på samarbeta mycket med i andra sammanhang på sjutiotalet. boken och ett besvärande uppbrott, men för Sunes del helt mötena var det ofta bildbedömning på programmet, med Den kanske mest stimulerande och självständiga rösten i rätt och för framtiden lyckosamt. Tack och lov var vi fortsatt bland andra Ulf Hård af Segerstad och Alf Nordström som PF: Ja, det var förlagschefen Lars Wickman, som tillsammans fotodebatten anser jag vara journalisten Kurt Bergengren i goda vänner. imponerande kritiker och man tävlade med sina bildkollek- med Lennart Bernadotte hade grundat tidningen Foto 1939 Aftonbladet, som ständigt efterlyste och uppmärksammade tioner – det var debutanttävlingen, novembertävlingen och och som nu ledde tidskrifterna och bokutgivningen tillsam- en samhällsskildrande fotografi i motsats till den alltför van- NÖ: Hade ni några förebilder? februaritävlingen. mans med Bengt Söderstam, en av ägarna till Rotogravyr. liga esteticerande bildsynen. Som reaktion mot vad vi tyckte var för mycket teknik- Själv blev jag ansvarig för den välrenommerade Fotografisk PF: Sune Jonsson och vi andra i juniorsektionen tog ju sedan snack bildades en livlig juniorsektion som leddes av konst- Årsbok från 1961. Ulf Hård af Segerstad var anställd en tid NÖ: Det var uppenbarligen många olika genrer och intres- 1957, då den stora amerikanska utställningen Family of Man studerande Gunnar Lindqvist, då ombudsman i Fotogra- på förlaget för att skriva böcker om konsthantverk och arki- sen som samsades om utrymmet. Hur skulle du beskriva din med tillhörande fina katalog visades i Stockholm, starka in- fiska Föreningen och senare känd museichef i Jönköping tektur, bland annat Nordisk nyttokonst (1961), och han hade idé om fotografi vid den här tiden? tryck av den sociala, dokumentära bildsynen som kom till och Linköping. När föreningen flyttade från Klarakvarteren ju tidigare haft stor framgång med sin banbrytande bok uttryck där. Idag ser man också att den dessutom var starkt till KW Gullers tidigare lokaler vid Sankt Eriksgatan fick vi Bildkomposition (1952), men efter något år gick han till ett PF: Jag drev nog ingen speciell linje utan försökte göra en idylliserande på ett sätt som vi kanske inte var uppmärk- också ett eget mörkrum. Där hade vi våra ungdomligt heta konsultjobb på Philips. publikation som kunde intressera många och visa en mång- samma på då. Sunes appell ”fotografi för folket” och hans bilddiskussioner och där arbetade Sune Jonsson med sina Rotogravyr, som hade ekonomiska problem, såldes 1965 fasetterad