BESKED IKVÄLL! Peter Esaiasson och Nicklas Håkansson Besked ikväll! VALPROGRAMMEN I SVENSK RADIO OCH TV Nr 19 i en serie skrifter utgivna av STIFTELSEN ETERMEDIERNA I SVERIGE UTKOMNA VOLYMER I SKRIFTSERIEN 1. Leif Furhammar, Med TV i verkligheten 1995 2. Göran Elgemyr, Radion i strama tyglar 1996 3. Nina Wormbs, Genom tråd och eter 1997 4. Olle Sjögren, Den goda underhållningen 1997 5. Torsten Thurén, Medier i blåsväder 1997 6. Lars Hänström, Lär mig att mäta tiden 1997 7. Peder Lunell-Fallenius, Radiohuset 1998 8. Lars-Åke Engblom, Radio- och TV-folket 1998 9. Birgitta Höijer, Det hörde vi allihop! 1998 10. Alf Björnberg, Skval och harmoni 1998 11. Ulla B Abrahamsson, I allmänhetens tjänst 1999 12. Peter Dahlén, Från Vasaloppet till Sportextra 1999 13. Sune Tjernström, En svårstyrd skuta 1999 14. Michael Forsman, Från klubbrum till medielabyrint 2000 15. Ingegerd Rydin, Barnens röster 2000 16. Lasse Svanberg, TV-bilder 2000 17. Per Rahbek, Återupptäckten av provinsen 2001 18. Bo Reimer, Uppspel 2002 19. Peter Esaiasson & Nicklas Håkansson, Besked ikväll! 2002 © Stiftelsen Etermedierna i Sverige 2002 Fälth & Hässler i Värnamo ISBN 91-518-4111-8 ISSN 1400-7274 STIFTELSEN ETERMEDIERNA I SVERIGE har initierat och driver ett tvär- vetenskapligt forskningsprojekt om de svenska etermediernas upp- komst och utveckling fram till den tid då monopolet upphör. Ett tjugotal forskare är knutna till olika delprojekt, och deras resultat publiceras i denna skriftserie. Projektet sammanfattas också i tre populärvetenskap- liga volymer. Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB har anslagit medel till stiftelsen motsvarande huvudparten av de beräknade kostna- derna. Senare har även Teracom Svensk Rundradio AB inträtt som ett stödjande företag. Dessutom har betydande bidrag erhållits från Mari- anne och Marcus Wallenbergs Stiftelse, Telia AB, Svenska Spel AB (Tips- tjänst) och STIM. Administrativt har forskningsprojektet letts av förre TV1-chefen Olle Berglund (1993–2000) och därefter av medieanalytikern Margareta Cronholm (SVT) som ordförande i redaktionskommittén tillsammans med redaktörerna Göran Elgemyr (SR) och Roland Hjelte (SVT). I kom- mittén ingår även projektledarna professorerna Stig Hadenius, Dag Nord- mark och Lennart Weibull liksom professorerna Sverker Ek och Jarl Tor- backe. Innehåll FÖRORD • 11 UPPGIFTEN KAPITEL 1 DEN NYA MEDIESITUATIONEN • 15 Vad vi vill ta reda på • 19 Att ta ställning på rimlig grund • 20 KAPITEL 2 DE ANALYTISKA GLASÖGONEN • 24 Demokrati, information och kontroll • 27 Journalistyrket som profession • 31 Politisk och journalistisk representation • 36 KAPITEL 3 VAD BEHÖVER MEDBORGARNA VETA? • 41 Fortsättningen • 49 UTFORMNINGEN KAPITEL 4 PUBLIC SERVICE-JOURNALISTIK OCH VALBEVAKNINGEN • 53 Valet av public service • 55 Public service-journalistik – tre renodlade modeller • 57 Public service-journalistiken i Sverige • 60 Styrande idéer för fortsättningen • 63 KAPITEL 5 SÅ BLEV PROGRAMMEN • 65 Sex grundläggande alternativ • 66 Alternativen konkretiserade • 67 Utformningen av valprogrammen i svensk radio och TV • 77 Historiska beslutstillfällen • 81 KAPITEL 6 VARFÖR BLEV PROGRAMMEN SOM DE BLEV? • 84 1930-talet: Radion börjar sända valprogram • 85 1940-talet: Intervjuer in, presentationer ut • 90 1960-talet: Journalisterna tar över utfrågningarna • 95 1980-talet: Journalisterna tar över i debatterna • 101 Varför blev det som det blev? • 106 MAKTEN KAPITEL 7 SAMTALSTONEN • 113 Frivilliga och motvilliga överlämningar • 115 Hur skall benägenheten att avbryta tolkas? • 117 Den historiska utvecklingen • 120 Varför avbryter journalisterna? • 124 Varför ändrades samtalstonen? • 127 Nya journalistgenerationer eller slingrande partiledare? • 129 Informaliseringen då? • 131 En samlad förklaring • 137 Makt, dominans och undergrävd auktoritet? • 139 KAPITEL 8 ÄR JOURNALISTERNA NEUTRALA? • 141 Systematiska faktorer som hotar neutraliteten • 142 Empirisk prövning • 145 Hur står det till med neutraliteten? • 148 INNEHÅLLET KAPITEL 9 TEMPOT • 153 Tempo? • 154 Tempo! • 158 Konsekvenser? • 161 KAPITEL 10 NY JOURNALISTIK – NY INFORMATION? • 163 Ett förändrat innehåll hur då? • 165 Tre jämförelser • 168 Mer konflikt? • 169 Konkretare information? • 181 Förenklad information? • 189 Konsekvenser: Fler besked men mindre bakgrund • 197 Har medborgarna vunnit eller förlorat på affären? • 200 FRAMTIDEN KAPITEL 11 MORGONDAGENS VALBEVAKNING • 207 Journalisternas hjälpmedel • 210 Nya programformer och nytt innehåll • 215 NOTER • 219 KÄLLOR OCH LITTERATUR • 252 PERSONREGISTER • 265 Förord Om bokens titel skulle återspegla dess tillkomstprocess hade den lämpligen hetat »Brutet kontrakt«. Under de snart tio år som arbetet varit igång har vi överskridit ett betydande antal dead- lines. Anledningen till alla förseningar är de gamla vanliga i den akademiska världen: begränsad finansiering, konkurrerande ar- betsuppgifter, och förändrade familjesituationer (vi har var och en för sig vuxit upp till stolta dubbelföräldrar under resans gång). Våra kontraktsbrott har haft det goda med sig att intressanta kulturkonflikter blottlagts. Från vår horisont har vi kunnat ur- skulda vårt beteende med att »vi blir klara så småningom«. Redak- tionsledningen, med många års erfarenhet av praktisk program- produktion, har haft en annan inställning till vikten av att leve- rera i tid. (»Programtablåerna måste fyllas, det får inte bli svart i rutan!«) Tack i alla fall för flera givande diskussioner, och en särskild eloge till Margareta Cronholm som sedan hon tog över huvudansvaret agerat synnerligen konstruktivt. Vi är skyldiga flera andra personer ett tack för hjälpen. Vid statsvetenskapliga institutionen i Göteborg har Martin Brothén, Carl Dahlström, Mikael Gilljam, Sören Holmberg och Staffan Kumlin kommenterat flera av texterna och funnits tillhanda för allmänna konsultationer. Staffan Kumlin var dessutom under en sommar för många år sedan projektanställd med ansvar för att undersöka samtalstonen i partiledarutfrågningarna. Övriga per- soner som medverkat till de omfattande datainsamlingar som ligger till grund för bokens analyser är Martin Brandorf och Marie Uhrwing. Brandorfs och Uhrwings arbete har finansierats genom forskningsanslag från HSFR (»Partiernas opinionspå- verkan 1902–1991« respektive »Valretorik i Sverige och Tysk- land«). 11 Vi har också haft stor nytta av synpunkter vi fått från mer externa miljöer, från deltagarna i de tvärvetenskapliga seminari- erna som anordnats av stiftelsen Etermedierna i Sverige, och från Lennart Weibull, en av de huvudansvariga för forsk- ningsprogrammets samhällsvetenskapliga del (och medlem i redaktionskommittén skall väl läggas till). Börje Sjöman – ytter- ligare en medlem – har hjälpsamt och med stor överblick gjort det möjligt att göra viktiga fynd i Sveriges Radios arkiv. Gunnel Asplund har varit en sammanhållande länk, inte minst inför och under forskargruppens många seminarier. På sluttampen har Tomas Blom varit en angenäm bekantskap som redaktör. Per Nilsson på Nordicom vid Göteborgs universitet har varit snabb och skicklig med att skapa det tryckfärdiga originalet. Vi båda författare ansvarar gemensamt för bokens innehåll. En viss arbetsdelning har dock tillämpats. Peter Esaiasson har skrivit de första versionerna av kapitel 1-8 och 11, medan Nick- las Håkansson har gjort motsvarande insats med kapitel 9 och 10. Nicklas har dessutom haft huvudansvaret för de kvantitativa innehållsanalyser som genomförts och för insamlandet av arkiv- materialet. Väl mött. Och ni kan alltid fundera en stund på vilken poet som är ursprunget till bokens avslutande rader. Göteborg i maj 2002 Peter Esaiasson och Nicklas Håkansson 12 Uppgiften 14 KAPITEL 1 Den nya mediesituationen Det är något märkligt som skett under de senaste decennierna – en revolution i det tysta. Fast tyst och tyst förresten. Föränd- ringen är mer oblodig än tyst. Vi talar om journalisternas inträde som politisk aktör. Visst hade massmedierna redan tidigare infly- tande i politiken, men då huvudsakligen som förmedlande länk mellan beslutsfattarna och publiken. Numera fungerar journa- listerna som självständiga aktörer med rätt att bestämma vilken bild av politiken som skall presenteras för publiken. Politikerna har förlorat sitt monopol över opinionsbildningen. Sannolikt rör det sig om en av de största maktförskjutningarna i samhället under 1900-talet. Händelseförloppet tog fart under det dramatiska 1960-talet. Vid decenniets början debuterade TV som publikmedium un- der stort allvar och strikt politikerkontroll. Vid decenniets slut hade TV-journalisterna Olivecrona, Ortmark och Orup placerat en statsminister i svårigheter och högerpartiet hade tvingat fram en utredning om huruvida TV-Aktuellts journalister verkligen fick lov att göra som de hade gjort under 1968 års valrörelse. När utredningen gav nyhetsbevakningen sitt gillande var det en bekräftelse på att politikerna hade förlorat kontrollen över opi- nionsbildningen. Den svenska demokratin blev sig aldrig mer lik.1 Politikerna var dåligt förberedda på utvecklingen. På 1950- talet handlade oron inför framtiden om att det nya bildmediet TV skulle göra det svårt för mindre ansiktsfagra personer att göra sig gällande. Snart nog uppenbarades dock att den verkliga utmaningen kom, inte från TV-mediet i sig, utan från journalis- ternas anspråk på att få vara med och bestämma över informa- 15 tionen som skulle presenteras för medborgarna. Statsminister Tage Erlander tyckte sig ta ett djärvt grepp när han i början av 1960- talet införde regelbundna presskonferenser och anställde en in- formationssekreterare för