Bilder från musikskapandets vardag Mellan kulturpolitik, ekonomi och estetik 2 Alf Arvidsson (red) Bilder från musikskapandets vardag Mellan kulturpolitik, ekonomi och estetik Institutionen för kultur- och medievetenskaper Umeå universitet 3 Etnologiska skrifter, Umeå universitet, nr 59 Omslag: foton av Alf Arvidsson och Ingrid Åkesson ISSN 1103-6516 ISBN 978-91-7601-190-4 © respektive författare Tryck: Print & Media, Umeå universitet, 2014 4 Innehåll 1 Alf Arvidsson: Inledning 7 2 Dan Lundberg: "Wagners musik är bättre än den låter”: En diskussion om musikaliska genrer och kvalitet 19 3 Alf Arvidsson: Komponerande som social process 39 4 Marika Nordström: Berättelser om skapandeprocesser inom populärmusiken 63 5 Ingrid Åkesson: Musicera för och musicera med – om flytande gränser och skiftande roller i utövandesituationer 90 6 Alf Arvidsson: Musikskapandets frustrationer 113 7 Marika Nordström: Berättelser om livet som musiker inom populärmusikfältet 131 8 Dan Lundberg: Tävla i folkmusik 164 9 Ingrid Åkesson: Minifestivaler som mötesplats och motkultur. Exempel från Brittiska öarna 180 Om författarna 200 Summaries 201 Litteraturförteckning 207 5 6 1 Inledning Alf Arvidsson Det är många som skapar musik i dagens Sverige. Det är många som vill skapa musik som går utöver det konventionella, mest lättillgängliga och kommersiellt gångbara. Sådan strävan står ofta i motsats till ekonomiska förhållanden. Kulturpolitiska satsningar söker överbrygga denna motsättning men blir därigenom också påverkande faktorer. I forskningsprogrammet Musikskapandets villkor - mellan kulturpolitik, ekonomi och estetik ville vi undersöka hur det går till att skapa musik under nutidens skiftande samhälleliga villkor där estetik, kulturpolitik och ekonomi inramar utrymmet.1 Den övergripande frågeställningen när vi började formulera programmet handlade om att studera vad en kulturpolitisk ram innebär för musikskapande. Med ”kulturpolitisk ram” ska förstås att det handlar om musikskapande som i olika avseenden relaterar till kulturpolitiska diskurser. Därmed inte sagt att kulturpolitiska sammanhang nödvändigtvis utgör en viktig drivkraft för individerna. Det ska inte heller uppfattas som att vi vill göra utvärdering av kulturpolitiska åtgärder. Vi studerar både sådant som fått kulturpolitiskt stöd och sådant som inte fått stöd, oavsett om upphovspersonerna sökt sådant eller inte. Med utgångspunkt i Michel Foucaults modeller för maktanalyser kan vi också formulera vår uppgift som så: det finns olika förhållanden som skapar maktrelationer – inom kulturpolitikens fält är kulturpolitiska beslut och policys samt myndigheter och institutioner viktiga, men de samartikuleras också i dagens samhälle med begrepp som sponsring, kreativ företagsamhet, massmedial uppmärksamhet, kulturturism, samverkan, entreprenörskap. Detta framställs i vissa sammanhang som hämmande och ovidkommande faktorer som begränsar möjligheterna för konstnärlig kreativitet, och vi har fått ta del av många vittnesmål om hur handlingsutrymmet blivit starkt kringskuret. Men vissa musikskapare har också betonat fördelarna med t.ex. entreprenörskap, att det ger en större kontroll över helheten och möjliggör egna initiativ. Återigen med Michel Foucault, makt kan ses som produktiv, genom att makt definierar relationer som bygger på förväntningar om ömsesidigt erkännande (Foucault 1987:195). I detta sammanhang betyder det att maktförhållanden producerar ramar för 1 Forskningsprogrammet som bedrevs 2010-2013 finansierades av Vetenskapsrådet inom dess särskilda utlysning för kultur- och kulturarvsforskning 2009 vilken hade som ett syfte att öka forskningssamarbete mellan universitet och museer och arkiv – i detta fall Umeå universitet och Svenskt Visarkiv. Dessutom anknöt humanistiska fakulteten vid Umeå universitet en postdoktortjänst till programmet, vilken finansierade Ingrid Åkessons deltagande. Alf Arvidsson musikskapande; om detta också kommer till uttryck i musikalisk form och kvalitet är frågor som vi här lämnar öppna. Musiken i den svenska offentligheten är inbegripen i en mängd stora förändringar som sker på övergripande samhällsnivå. En ny kulturpolitik har beslutats som innebär både att gamla institutioner bryts upp, ersätts med nya eller får nya uppgifter och existensvillkor, och att de generella värden – kulturpolitiska mål – som ska ange inriktning och ge rättfärdigande åt verksamheter har ändrats. Musik (och estetiska uttrycksformer mer generellt) tillskrivs en större vikt som drivkraft i samhällsekonomin vilket ger både nya möjligheter till finansiering och ökade förväntningar om företagsekonomisk medvetenhet i den skapande verksamheten. Förändringar i massmediateknologi, inte minst internetbaserad kommunikation, gör att fonogramproduktionens roller omdefinieras, både vad gäller ekonomisk omsättning och fördelning, format för musikproduktion och publikkontakters utformning. Som ett ofta outtalat och underförstått villkor finns förväntningarna på att den musikaliska produktionen ska motsvara kvalitetsnormer – som förvisso inte är entydiga, allmänt delade eller eviga, men som finns med som motivering både för dem som skapar musik och för dem som utgör tänkt och/eller faktisk publik. Denna studie handlar om de människor och det skapande som är inbegripet i dessa processer, men fokus ligger inte enbart eller ens huvudsakligen på att fånga pågående förändringar. Lika viktigt är att uppmärksamma de värderingar, normer, rutiner och samhällsstrukturer som har en längre historia och upplevs som aktuella och relevanta i dagens verksamhet. Inte minst är frågor om hur musikskapare definierar sig själva, vilka utrymmen och positioner de har tillträde till och möjlighet att vara produktiva från, och publikers värdering av deras individuella kvaliteter, något som byggs upp under lång tid. Med den bakgrunden är det därför relevant att påminna om att den kulturpolitik som etablerades under 1970-talet fram till nu utgjort grunden och samhällsramen för det musikskapande som inte skett inom ekonomiskt självbärande system (jfr Jacobsson 2014:156). Vad som understrukits allt starkare i kulturpolitiska diskussioner det senaste decenniet och som också genomsyrar den senaste kulturutredningen (SOU 2009:16) är vikten av entreprenörskap i kulturlivet. Samtidigt är kulturområdet en på många sätt speciell bransch där varje produkt förväntas vara i någon mening unik, producenten förväntas vara personligt och känslomässigt engagerad och närvarande i produkten, och kraven på individualitet och autenticitet är höga. Musikskaparen producerar musik för att den ska nå en lyssnarskara - men för att musiken ska nå lyssnarna finns det flera vägar som handhas och kontrolleras av andra rollinnehavare: konsert- och festivalarrangörer, producenter på skivbolag och massmedieföretag, förläggare, produktionsbolag etc. Vidare så finns andra aktörer som är viktiga för musikskaparen: 8 Inledning sponsorer, kulturpolitiker och deras tjänstemän, kritiker och propagandister (t ex vid branschgemensamma organisationer). Howard Becker har präglat begreppet Art Worlds och menar att sådana karaktäriseras just av en sådan funktionsuppdelning av en konstart i många olika sysslor med motsvarande roller (1982).2 Att vi inom detta projekt främst studerar musik som har någon slags kulturpolitisk giltighet, och där ett offentligt erkännande av konstnärlig kompetens och kreativitet finns med som en viktig princip, innebär en infallsvinkel som inte har varit dominerande inom musiketnologi. Här är då vår utgångspunkt att detta är musik som existerar i dagens samhälle, vidare att dagens samhälle upprättar särskilda villkor för att sådan musik ska existera, och vår övergripande frågeställning är då att undersöka vad det innebär att skapa musik under dessa villkor. Som musiketnologer underkänner vi tanken på att det skulle finnas någon avgörande skillnad, någon gemensam inre kvalitet, några musikstilistiska drag som definitivt och absolut avgränsar musik som är etablerad som högkultur från den som inte är det. Kategorier som klassisk musik, konstmusik, populärmusik, folklig musik har inga tydliga gränser; istället kan vi konstatera att musikstycken, instrument, musikaliska formdelar, inspelningar, musiker cirkulerar i samhället och gör musiken till ett fält utan avgränsade och fasta positioner, med oavbrutna kontinuum mellan extrempunkterna (se Grandin 1999:110f). Viljan att överträda och/eller riva ned fasta gränser och att skapa stilblandningar är dessutom en egenskap som brukar omtalas i positiva ordalag. Däremot finns en mängd tendenser, mekanismer, strategier eller logiker som bidrar till att upprätta, tydliggöra och vidmakthålla sådana gränser. Utbildningars indelning i olika program och olika nivåer, förekomsten av olika organisationer för samma uppgifter3 inom musikområdet, Sveriges Radios kanal- och programprofiler, offentliga diskurser om musik, dagstidningars kategoriseringar i kultur, nöje, teknik och föreningsliv. Här är alltså i dagens samhälle en spänning verksam mellan å ena sidan det gränslösa, undersökande idealet och de välkända kategoriernas struktureringsprinciper. I det spänningsfältet är musiker verksamma, och hur deras musik tas emot är beroende av denna spänning. Vi kan också konstatera att musikskaparna själva ofta talar om vikten av gränsöverskridanden och att deras musik inte skapas utifrån genreperspektiv. Det verkar alltså finnas en motsättning mellan ett inifrån/musikskaparperspektiv, där genre och stil inte betonas som viktiga förutsättningar eller 2 Lundberg, Malm och Ronström (2000) använder beteckningarna görare,