Natur i Norr, Umeå Årgång 24 (2005), häfte 1:1-21 Insekter, spindlar och landsnäckor från Bjuröklubbs naturreservat i Västerbotten JOHANNES BERGSTEN, PER EKERHOLM, FOLKE GABRIELSSON, SVEN HELLQVIST, ROGER PETTERSSON, THOMAS WERNER, LOTTA STRÖM, STEPHANIE CHAUVET & AMBROISE DALECKY Bakgrund slogs då av doften av all fisk som lagts att Norrlands Entomologiska Förening förlade torka på de släta klipphällorna. Långt innan 2004 sitt årliga inventeringsläger till dess, redan på 1200-talet, var Bjuröklubb Bjuröklubbs naturreservat i norra Väster- troligen hamn för den bottniska sjöfarten. bottens kustland (Fig. 1). Bjuröklubb ligger Kring 1850 fiskade 52 båtlag från Bjurö- så långt mot nordost man kan komma på klubb. Under första hälften av 1900-talet fastlandet vid norra Kvarken. Natur- utgick säljägarna härifrån på månadslånga reservatet bildades 1976 och är 919 ha stort. jaktturer på vårisarna. Om inte annat så Lövånger i sydväst är det närmaste större känner man igen namnet Bjuröklubb från samhället, och till Skellefteå är det ca 45 radions väderrapporter, och bland orni- km i NV riktning. Bjuröklubbs historia som tologer är platsen en välkänd och mycket hamn och fiskeläge går långt tillbaka i uppskattad sträcklokal. Mellan den 25 och tiden. Vår siste katolske ärkebiskop Olaus 27 juni 2004 var den entomologiska Magnus lär ha besökt Bjuröklubb 1519 och aktiviteten på topp på Bjuröklubb och totalt var nio entomologer representerande en Figur 1. Bjuröklubb naturreservats läge i Västerbotten. 2 Insekter, spindlar och landsnäckor från Bjuröklubb bred kompetens på plats. Helt entomo- dominerar klipphällar, enstaka träd, hällkar logiskt outforskat är dock inte Bjuröklubb, och ris, mossa- och lavvegetation. På sina då NEF hade ett vårläger här 17-18 maj ställen breder klapperstensfält ut sig längs 1986 (Nilsson m fl 1988). Vid mitten av östsidan. Från parkeringen och ut mot fyren maj är trots allt våren och insektsfaunan i är vegetationen däremot frisk och örtrik. sin linda i norra Västerbottens kustland, En del blomflugor samlades här och fjärilar vilket även antyds i rapporten ”Vid besöket inventerades även på ängarna ut mot kändes kylan från omgivande packis nog parkeringen. Hela reservatet kunde natur- så tydligt” (Nilsson m fl 1988:1). Sand- ligtvis inte täckas upp under en helg, utan dynområdet i söder blev mycket sparsamt de terrestra insamlingarna koncentrerades inventerat medan hällmarkstallskog på till sanddynerna och albården vid Storsand, Petberget (som ligger strax utanför skogssandfältet norr om Storsand, strand- reservatsgränsen) och Lappsandberget remsan österut från Storsand till Grund- liksom vattenfaunan var i fokus den skatan samt en bit norrut längs östsidan. gången. Totalt redovisar Nilsson m fl Akvatiska lokaler besöktes längs hela (1988) 6 myror, 52 terrestra skalbaggar och östsidan från fyren i norr till Storsand i 52 vattenlevande insekter varav 37 skal- söder. Förutom handinsamlat och håvat baggar, 9 skinnbaggar och 6 nattsländor. material stod ca 15-20 gulskålar ute under Nämnvärda arter från hällmarkstallskogen helgen på sandområden kring Storsand och som togs 1986 var Lacon conspersus skogssandområdet strax norr därom. Två (tallfjällknäppare, NT), Hadrobregmus Malaisefällor sattes upp i albården innanför confusus, (nordlig trägnagare, NT), sanddynerna vid Storsand. Dessutom sattes Stagetus borealis (timmertickgnagare, NT), 16 trädfällor upp på al (5 st, bhd 16-24 cm) Calitys scabra (skrovlig flatbagge, VU), vid Storsand, på gran (5 st, bhd 15-40 cm) Mycetochara obscura (nordlig svampklo- strax söder om Klubben och på tall (6 st, bagge, NT) och Tetratoma ancora (fläckig bhd 14-60 cm) vid Lappsandberget (Fig. lövsvampbagge). Den violettbandade 2). Malaisefällorna och trädfällorna satt knäpparen, Harminus undulatus (NT) var uppe mellan den 27 juni och 23 augusti riklig i död ved i albården. Intressanta arter 2004. Vederbörligt tillstånd för insamling från vattenfaunan var bl a Helophorus och fällor i naturreservatet hade i förväg tuberculatus, Hydroporus planus och inhämtats från Västerbottens länsstyrelse Hesperocorixa linnaei, de senare två här (Beslut 2004-06-09, beteckning: 521-6324- på sin kända nordgräns längs Norrlands- 2004). Fällorna var tydligt uppmärkta med kusten. namn och telefonnummer enligt SEF:s riktlinjer för fällanvändning från senaste Årets inventering årsmötet i Dalarna. Längst ut på den norrgående halvön ligger För vattenfaunans utforskning utgör fyren och väderstationen Bjuröklubb. Runt årets inventering ett mycket bra komp- fyren och söderut längs hela östsidan lement till 1986 års insamling eftersom den Figur 2. Bjuröklubbs halvö med fångstplatser och viktiga riktmärken markerade. Nummer hänvisar till de besökta vattenlokalerna (se texten). TF= trädfällor. Johannes Bergsten m fl 3 4 Insekter, spindlar och landsnäckor från Bjuröklubb genomfördes senare på året. Dykarskal- ungefär ut som följer: (Johannes Bergsten) baggsfaunan varierar starkt under våren gulskålar, vattenskalbaggar och skinn- med en stor grupp tidig snösmältningsfauna baggar, gaddsteklar, lägre flugor, jord- och en senare kolonisering av större dykare. löpare, nätvingar, (Stephanie Chauvet) Dessutom var Nilsson m fl (1988) mer i insamling av gaddsteklar, (Ambroise skogskärr i reservatets inre del, medan årets Dalecky) insamling av landsnäckor och inventering var mer inriktad på avsnörda diverse, (Per Ekerholm) spindlar samt vattensamlingar nära kustlinjen. Den näst fallfällor, (Folke Gabrielsson) vatten- intill obefintliga täckningen av sanddyn- skalbaggar, gaddsteklar och blomflugor, områden och gaddsteklar 1986 har i år (Sven Hellqvist) gaddsteklar, blomflugor kompenserats med en massiv satsning på och ’lägre flugor’, (Roger Pettersson) dessa i linje med föreningens fokusering Malaise- och trädfällor samt terrestra på gaddsteklar i norrländska kustnära skalbaggar, (Lotta Ström) bestäm-ning av sandområden (se Bergsten m fl 2000, 2003, landsnäckor, (Thomas Werner) fjärilar. Hellqvist & Pettersson 1997, Nilsson m fl Fördelningen anger också i stora drag var 1999). Sanddynerna vid Storsand är de beläggsexemplar kan återfinnas. största (drygt 1 km långa) längs hela Västerbottenskusten, varför våra förvänt- Vattenfaunan ningar på insektsfaunan här var stora. Inventerade vattensamlingar Dessutom har den taxonomiska kompe- Följande lokaler undersöktes av JB och FG tensen i föreningen breddats sedan 1986, (Fig. 2): varvid tidigare helt outforskade grupper (1) Slammig vattensamling vid utlopp på kunnat inventeras i år. Slutligen utgör årets sandstrand, lite vegetation, Storsand 25:VI. användande av olika typer av fällor och (2) Stenig exponerad havsstrand, liten förnasåll ett mycket bra komplement till grund inbuktning utan vegetation 25:VI. det tidigare utforskandet av Bjuröklubbs (3) Stenig-grusig vegetationsfattig liten insekts-, spindel- och landsnäcksfauna. avsnörd pöl från havet på stranden 25:VI. Prioriterade insektsgrupper som samla- (4) Stenig havssvik med tät vegetation, des aktivt under helgen och som plocka- troligen mest tåg/knappsäv 25:VI. des ur fällmaterialet var följande: skal- (5) Dyigt skogskärr med fräken och annan baggar, skinnbaggar, storfjärilar, gadd- vegetation 25:VI. steklar (inkl. myror), blomflugor, stekel- (6) Starrkärr med mossa 25 & 27:VI. flugor och diverse ’lägre flugfamiljer’, (7) Hällkar runt fyren och söderut längs nätvingar, spindlar och landsnäckor. östra sidan av halvön 26:VI. Varierande Materialet har bearbetats under hösten och hällkar från högt upp på bergsknallen till våren men är ännu inte fullt genomgånget. nere vid strandlinjen, från hällkar på naken Framförallt återstår skalbaggar från klippa till vegetationsrika större kar med fällmaterialet att bestämma. Vi räknar med vitmossa, eller annan vegetation. en uppföljande artikel med kompletterande (8) Avlång grund dyig vegetationsrik artlistor. Bestämningsarbetet av det myrtjärn 26:VI (endast norra änden insamlade materialet tillika den aktiva undersöktes). inventeringen under lägerhelgen såg Johannes Bergsten m fl 5 (9) Grund fiskrik damm med vegetation nu denna fauna bli väl kartlagd. Totalt har längs kanterna 26:VI. hela 80 arter av vattenskalbaggar och 17 (10) Igenväxande vegetationsrikt och dyigt vattenskinnbaggar påträffats. Skalbaggs- myrkärr 26:VI. faunan domineras av familjen dykar- (11) Vattensamling/damm på klippor vid skalbaggar med 51 arter. utlopp med sparsam vegegation längs Av virvelbaggen Gyrinus natator tog JB kanterna 26:VI. en hona på lokal 5, just innanför strand- (12) Starrkärr i skog 27:VI. remsan. Nilsson & Bergsten (1999) (13) Litet starrkärr i albården, Storsand, rapporterade arten som ny för Medelpad 27:VI. samt för Västerbotten (Häggnäs och Täftehalvön). Dessa lokaler var då de Vattenskalbaggar nordligaste i Sverige förutom ett äldre fynd Efter de två inventeringarna av vattenskal- från Boden. Anders N. Nilsson hittade den baggar och vattenskinnbaggar i Bjurö- senare också på fastlandet innanför klubbs naturreservat 1986 och 2004 börjar Romelsön (Bergsten m fl 2003). Denna Figur 3. Entomologisk aktivitet vid lokal 8. Nordligaste kända lokalen i Sverige för ryggsimmaren Notonecta glauca. Virvelbaggarna var här sällsynt svårfångade och höll sig länge kusligt exakt utom räckhåll för håven. Foto: Stephanie Chauvet. 6 Insekter, spindlar och landsnäckor från Bjuröklubb Tabell 1. Vattenskalbaggar från Bjuröklubb, 17-18 maj 1986 (Nilsson m fl 1988) och 25-27 juni 2004. Arter markerade med ** funna båda åren, * endast funna 1986, övriga endast funna 2004. Lokaler 1-13 se text, T= på land. Siffror anger antal samlade