4040 ÅRÅR AVAV SÅNGARGLÄDJE!SÅNGARGLÄDJE! ... giv psaltare och lyra, då mödan görs oss lång. Betag oss ej den dyra, den ljuva lust till sång. Låt klinga våra dagar som vind i gröna hagar, som hav i böljegång. ur Psaltare och lyra / Erik Axel Karlfeldt I Norden är manskören en tradition som härstammar från början av 1800-talet, och som växte fram bland studenterna vid Uppsala universitet, och något senare vid Lunds universitet, under skandinavismens och nationalromantikens tidevarv. Begynnelsen brukar ofta anges till den oktoberkväll år 1808 när Uppsalastudenterna sjöng sången Under Svea banér för första gången. En stor del av den ännu idag populära, klassiska, manskörsrepertoaren kommer från 1800-talet, och brukar ibland skämtsamt sammanfattas med de tre F-en: Flickan, Flaskan och Fosterlandet. Omkring 1830 kan man säga att det börjar finnas manskörer i organiserad form. Allmänna Sången i Uppsala innebar att studenter från alla studentnationer samlades och sjöng tillsammans och regelbundna repetitioner finns belagda från just året 1830. I Lund verkade under 1830-talet Otto Lindblad som dirigent och kompositör, och man reste ofta till Köpenhamn och umgicks med de danska studenterna varvid traditionen spreds dit. Lunds Studentsångförening anses grundad 1831. Manskörssången spreds sig också snabbt utanför studentstäderna. Tidigt under 1800-talet sjöng man inom föreningslivet i manskör; inom de olika ordenssällskapen, inom skarpskytterörelsen, dvs föregångaren till hemvärnet, och senare under seklet inom nykterhetsrörelsen, hembygdsrörelsen och fackföreningsrörelsen. Redan 1829 organiserades en manskör inom ordenssällskapet Par Bricole i Stockholm och dess manskör, Den bacchanaliska kören, är idag förmodligen den äldsta oavbrutet existerande manskören i Norden. KFUK/KFUM-rörelsen har också manskörsverksamhet som tradition. Manskörer som tillhör KFUM finns i flera av Sveriges städer. EN MÄKTIG KLANG OCH KRAFT En av mina största upplevelser som ung körsångare var när jag kom med i Sveriges kanske bästa manskör på 50-talet: KFUM-kören Stockholm. Jag upplevde lyckoruset av att vara med i mansrösters forte, såväl som det milda, oemotståndliga pianissimo som bara en manskör kan leverera. Körledaren för den kören var den legendariske Martin Lidstam, som fortfarande är en förebild för mig i min körverksamhet. När jag flyttade tillbaka till Sundsvall från storstaden, vädjade Martin att jag skulle starta en manskör i Sundsvall. I ungdomlig hänförelse tog jag steget och annonserade efter sångare. Till min stora glädje samlades redan första gången en skara på över 50 män som därmed bildade KFUM-kören i Sundsvall. Det var 1967 och på den vägen är det! Att leda en manskör på drygt 70 män har sina sidor. Jag brukar säga att det känns litet som “lumpen”, dvs, en för alla, alla för en. Och det är klart att när inte kvinnliga sångare finns med i leden, så kan väl yvigheten i en manskör ibland bli väl maskulin och grov. Hur som helst: en ståtlig skara karlar har genom åren fyllt körleden med ljuvlig klang och sångarglädje. Många personligheter och profiler har berikat oss alla också på det mänskliga planet. Dessa män har betytt mycket för mig i mitt liv och jag ser tillbaka på en oändligt lång räcka av gentlemän som jag har gemensamma upplevelser med. För det är verkligen en turnerande kör som firar 40-årsjubileum. Kören har varit i Italien, Österrike, Ungern, Portugal, Västindien, England, Norge, Finland, Belgien, Hawaii, Kalifor- nien, New York ... Och det förstår väl alla: att resa och representera sitt land i olika delar av vår värld, ger naturligtvis många speciella upplevelser som finns bevarade i hjärta och sinne. Genom körens konserter har sångarna också fått stifta bekantskap och musicerat med snart sagt hela artisteliten i vårt land. Många är de solister av världsklass som varit våra gäster i konserter och teve-program. Namn som Birgit Nilsson, Håkan Hagegård, Sissel Kyrkjebö, Göran Söllscher, Håkan Hardenberger, Carola... KFUM-kören Sundsvall är inte bara en sjungande kör. Den har mångåriga konsertevenemang på sin agenda. Både Julton och Caprice, två välkända Sundsvallskonserter har kören varit arrangör för och det är många körmed- lemmar som lagt ner stor kraft och tid för att göra dessa evenemang till succéer. Inte minst har vår tidigare ordförande Lennart Andersson stor del i dessa uppskattade konserter i Sundsvall. Jag har ju förmånen att leda tre olika körkonstellationer: damkör, blandad kör och manskör. Så olika formationer. Damkör som med sitt begränsade röstomfång, just därför klingar så tätt och lyriskt. Blandad kör med största omfånget i tonskalan, män och kvinnors fenomenala blandning i ljuv harmoni. Manskör med kraften och styrkan som bara en sammansvetsad skara män kan erbjuda, men som även formar den stillsammaste klang till tröst. Det känns nästan overkligt att jag fått möjligheten att leda denna sköna skara av män genom 40 år av sångarglädje. För det är just det som kanske känns viktigast när man summerar alla år av arbete: kärleken till sången och sångens glädje som vi alla fått möjlighet att sprida till våra lyssnare. Som vi sjunger i en av våra sånger: “Manskör, manskör, vilken härlig stämning...” Kjell Lönnå Körens grundare och ledare sedan starten En av de första repetitionerna på 60-talet i KFUM-lokalen på Torggatan. Bland de engagerade sångarna på bilden återfinns åtminstone tre som fortfarande är med i sångarleden. Efter repetitionerna på 60-talet skedde alltid en trivsam fikastund med härlig gemenskap. Kören gav konserter i Sundsvall redan efter några månader, men ville nå ut utanför Medelpads gränser. En av de första konsertturnéerna gick till Gävle och Sandviken. Här står KFUM-kören tillsammans med Sundsvalls Kammarkör i Immanuelskyrkan i Gävle. I förgrunden Gustav Ljungberg, KFUM-sekreterare i Sundsvall på 60-70-talet. DE FÖRSTA LJUVA ÅREN... Efter succén med den år 1965 startade Kammarkören blev Kjell Lönnå ombedd, ja nästan anmodad, att förse Norrland med även en manskör. Resultatet blev att ett 50-tal sångare i olika åldrar den 9 februari 1967 samlades i KFUM:s dåvarande lokaler i Sundsvall. Man sjöng och planerade och så var KFUM-kören i Sundsvall född. Något tal om mjukstart var det inte. Redan i maj var det dags för första konserten, som för övrigt fick dubbleras. Så kom december och grunden till Sundsvalls äldsta musiktradition lades. JULMUSIK i Sundsvalls kyrka, Namnet på konserten ändrades efter något år till JULTON , som blev ett ”måste” i december månad. Ännu 2006, då JULTON framfördes för fyrtionde gången, fylldes den stora kyrkan av drygt 3000 åhörare vid inte mindre än fem konserter. I början av 1970-talet framfördes denna julkonsert för övrigt i såväl Domkyrkan i Härnösand som i Hudiksvalls kyrka I maj 1970 var det dags för dirigentens nästa geniala drag. Naturligtvis måste det bli en vårkonsert men… Redan i den första logotypen för CAPRICE kunde man ana vad som skulle hända. I den strikta körramen satt en fågel. Dock dristade den sig att sticka ut näbben och en del av huvudet utanför ramen. En konsert som vågade sticka ut. Sång, glädje och surpriser blev nyckelord för denna konsert, Givetvis med deltagande av förstklassiga solister. En ny tradition skapades och konserterna framförs fortfarande. Tre år senare kom nästa storsatsning. Hur kunde man förnya konserterna? Jo varför inte låta publiken delta i sången och så uppstod ALLSÅNGSKONSERTERNA. Redan efter ett år blev de radioprogram och sedan en producent från Stockholm varit personligen närvarande vid en konsert och med ett enormt stöd av dåvarande TV-chefen i Sundsvall K-G Svensson blev dessa konserter från 1979 och fram till 1997 inspelade och sända i TV. Inte heller när det gällde dessa var det några svårigheter att få fram namnkunniga och förnämliga solister. Även JULTON sändes som TV-program. 1973 gjordes den första grammofoninspelningen. Därefter har kören under årens lopp producerat ett flertal skivor. Varje kör med självaktning skall givetvis turnéra. Det började i liten skala med konserter efter Norrlandskusten från Gävle till Örnsköldsvik. En av de första konserterna under denna turné gav ett oförglömligt minne. På scenen befann sig kören tillsamman med Sundsvalls Kammarkör, ca 100 personer. Publiken bestod av…12 personer, varar två biljett- mottagare. Nåväl så småningom skulle resorna bli längre och publiken större. Ett stort steg togs 1982. Kören gjorde sin första utlandsresa utanför Norden. England, främst London, var målet och kören framträdde bland annat i S:t Pauls Cathedral och i katedralen i Wells, vilken firade 800 års jubileum. Resan till Englands västkust och Wells blev inte helt problemfri. Eftersom Bath låg efter färdvägen beslöts att man skulle göra en kort sightseeing där från bussarna. Dessa, tre till antalet, körde in i staden och runt en rondell ett antal varv för att sedan återuppta det utstakade färdvägen. Då sker upptäckten. Den tredje bussen saknas! Bussen med alla 2:a basar! Trots att de två första framfördes så långsamt man tordes för att inte spräcka tidsscheman förblev den i ”Bath Borttappade BasBussen” försvunnen. Dirigenten sågs febrilt arbeta med att bearbeta alla arrangemang till att gälla trestämd manskör. Nåväl basarna dök upp. Konserten blev en stor framgång och kören kunde utan något svinn återvända till Sundsvall. Därefter har kören med jämna mellanrum företagit resor runt om i världen. I Amerika har konserter framförts på olika platser t ex i storstäderna New York, Miami, Chicago, Los Angeles, San Diego och Honolulu. Vid två kryssningar i Karibiska havet har kören uppträtt på fartygen. Under en av dessa resor fick kören uppleva motsatsen till 12-personerspubliken under första konsertresan.Vid ett deltagande i en gudstjänst i Crystal Cathedral sjöng kören inför en fullsatt kyrka med storbilds-tv utanför. Gudstjänsten sändes dessutom runt om i världen och man räknade med en publiksiffra på 300 miljoner. Städer som Wien, Budapest, Rom, Lissabon och Bryssel är också platser kören besökt. Att framhålla en konsertresa framför de andra låter sig inte göras. Dock tror jag att 1987 års resa till Italien etsat sig fast hos många.