Victoria Benedictsson Ord på liv och död kortprosa • drama • dagbok SVENSKA KLASSIKER utgivna av svenska akademien VB.inledn_RIP 08-06-25 11.07 Sida 1 victoria benedictsson ord på liv och död i–ii VB.inledn_RIP 08-06-25 11.07 Sida 3 Victoria Benedictsson Ord på liv och död kortprosa • drama • dagbok Under redaktion av Ebba Witt-Brattström och med inledning av Horace Engdahl I–II SVENSKA KLASSIKER utgivna av svenska akademien i samverkan med bokförlaget atlantis VB.inledn_RIP 08-06-25 11.07 Sida 4 Victoria Benedictsson Ord på liv och död I–II Atlantis, Stockholm © 2008 inledning: Horace Engdahl och Svenska Akademien textredigering, kommentarer: Ebba Witt-Brattström och Svenska Akademien formgivning och typografi: Anders Ljungman och Johan Melbi bindning: Förlagshuset Nordens Grafiska AB pdf-generering: Megin Media 2009 VB.inledn_RIP 08-06-25 11.07 Sida 5 Innehåll Volym I Horace Engdahl: Ord till en okänd.............................. vii kortprosa Skånskaströvtåg.................................................3 Vidsotsängen.................................................. 11 Förbrytarblod................................................. 21 Tvist..........................................................33 Herr Tobiasson ................................................ 43 Livsleda....................................................... 71 Ur mörkret.................................................... 87 Den bergtagna................................................. 99 drama Teorier. Lustspel i tre akter.....................................145 dagbok Stora boken. Foliant I .......................................... 287 Stora boken. Foliant II ......................................... 303 VB.inledn_RIP 08-06-25 11.07 Sida 6 Volym II Stora boken. Foliant III ........................................359 Stora boken. Foliant IV ........................................493 Brandes 1887. Häftet No 1 .....................................577 Privatsaker. AKTA! Häftet No 2 Paris...........................665 Avskedet med Brandes 1887. Häftet No 3 ........................685 Till mitt Alter–Ego. No 4 ......................................705 No 5 Anteckningar............................................729 Kommentarer och ordförklaringar ................................ 765 VB.inledn_RIP 08-06-25 11.07 Sida 7 Ord till en okänd av Horace Engdahl Den 22 juli 1888 ändade Victoria Benedictsson sitt liv på Leo- polds Hotel i Köpenhamn genom att skära av sig halspulsådern. Vägen mot detta beslut har hon tecknat i ett dagboksliknande, mer än tusensidigt manuskript kallat Stora boken, som kom att bli hennes mest omtalade verk, fast texten utgavs i sin helhet först 1978–85 av Christina Sjöblad. Den ger ett intryck av hän- synslös öppenhet, men har av allt att döma utarbetats med stor omsorg. Originalet, som förvaras i Lunds universitetsbibliotek, består av en prydlig renskrift, till största delen i häften av folio- format. Benedictssons spontana anteckningar på andra blad i handskriftssamlingen har ett annat utseende. Intrycket att skild- ringarna i Stora boken är nedskrivna alldeles efter själva händel- sen, innan andhämtningen lagt sig, är uppenbarligen på många ställen en illusion. I vissa partier säger den skrivande dessutom »hon« och inte »jag« när hon talar om sig själv, eller mera pre- cist om den som vi förhäxade av hennes skildring förmodar att hon måste ha varit. Författare bör vara särskilt noga med sina slut. »Det är omöj- ligt att läsa en rad av Kleist utan att tänka på att han tog livet av sig. Det är som om hans självmord hade föregått hans verk«, säger E. M. Cioran. Om Victoria Benedictsson hade anat vad framtidens litteraturforskare skulle skriva om hennes självmord, skulle hon förmodligen ha tvekat och lagt undan rakkniven, trots sin stora förtvivlan. Ingenting har i högre grad snedvridit diskussionen om hennes verk än den betydelse man har till- mätt hennes tragiska död. Hade hon i stället blivit överkörd av en spårvagn, hade man lugnt kunnat betrakta »Den bergtagna« som det hon själv hävdade att den var, en fallstudie (»belysande bidrag till qvinnans psykologi«). Stora boken skulle ha lästs som vii VB.inledn_RIP 08-06-25 11.07 Sida 8 horace engdahl utkastet till en experimentell roman, vad vi idag kallar »autofik- tion«. Hennes prosakonst i de korta berättelser och skisser som saknar självbiografiska inslag, men kanske just därför bär full- ändningens prägel, skulle ha stått i klarare relief. Berättelsen »Ur mörkret« hade tett sig mindre som en självbekännelse och mera som en kulturanalys, »sanningen om kvinnans exil i språ- ket« (Ebba Witt-Brattström), skriven för att skingra de manliga läsarnas okunnighet. I stället släpar diskussionen om Benedictssons verk på en oupp- klarad, rättegångsliknande skuldfråga, som i hundra år har gett näring åt en litteraturhistorisk såpopera, där hennes make och den danske kritikern Georg Brandes avlöser varandra i skurk- rollen, den ene för att han inte var så förförisk, den andre för att han var det. Studiofoton mättade av sorgstämning härskar över läsningen av ett författarskap vars mest utmärkande egenskap kanske är humorn. Ingen vågar skratta. Benedictssons bästa pjäs, den finurliga farsen Teorier, spelas inte. Hennes kritik av de intel- lektuella blir inte förstådd. Victoria Benedictsson var inte någon brådmogen författare. Väljer man pseudonymen »I. F. Tardif« (= den senkomne) när man trycker sin första prosaberättelse (»Sirénen« i Sydsvenska Dagbladet 1876), tycker man sig ha en del att ta igen. Men när hon vid några och trettio stod färdig att skriva de verk vi minns henne för, utvecklade hon en häpnadsväckande skaparkraft, endast jämförbar med Strindbergs under motsvarande tid. Det väsentliga i hennes författarskap blev till under sex år, mellan 1882 och 1888. Hon var född 1850 som lantbrukardottern Victoria Maria Bru- zelius och hade gift sig relativt ung (21), mot föräldrarnas öns- kan, med en betydligt äldre man, änklingen Christian Benedicts- son, som var postmästare i skånska Hörby. Det föll på hennes lott att ta hand om postmästarens fem barn. Hon fick dessutom två köttsliga döttrar, varav en dog späd. Beroende på vilka källor viii VB.inledn_RIP 08-06-25 11.07 Sida 9 ord till en okänd man litar till kan hon under dessa år beskrivas som en god vär- dinna och uppskattad husmor, som dessutom hade roligt av att hjälpa maken med hans småföretag, eller som en fånge i en cell med krympande väggar. Vad som brukar fastslås är att den fysis- ka sidan av den äktenskapliga samvaron äcklade henne och att hon drömde om en gemenskap av ett annat slag än vad den obe- tydlige mannen kunde erbjuda. Efter en svärmisk relation med en svenskamerikan som vista- des i Hörby under några år drabbades hon 1881 av en psyko- somatiskt betingad sjukdom (benhinneinflammation) och fick dras med en besvärande hälta under resten av livet. Lidandet gav henne möjlighet att dra sig undan familjelivet och att in- tensifiera sina studier och sina ansträngningar att skapa någon- ting självständigt på litteraturens område. Vid 33 års ålder tyck- te hon sig vara redo att inträda i de unga författarnas led – att bli en del av det litteraturhistorikerna skulle kalla Det moderna genombrottet, omsvängningen mot samhällskritisk realism i den nordiska litteraturen. Året innan hade hon bestämt sig för att i offentligheten kalla sig »Ernst Ahlgren« och hade börjat lagra material och iakttagelser i Stora boken. Hon fann en förtrogen i den elva år yngre Axel Lundegård, son till kyrkoherden i Hörby och aspirerande författare. De läste och kritiserade varandras utkast och skrev bland annat skåde- spelet Final tillsammans. Det intellektuella kamratskapet bered- de Benedictsson stor glädje, trots att skillnaden i begåvning mellan de båda parterna snart blev uppenbar. Lundegård kom senare att med visst självsvåld förvalta hennes litterära kvarlå- tenskap i dubbelrollerna som fullbordare/förfalskare och pro- pagandist/profitör. Det har varit en grannlaga uppgift för litte- raturforskarna från Ingrid af Schultén till Birgitta Holm och Lisbeth Larsson att reda ut vad som är vad i »kamratens« bear- betningar av Benedictssons manuskript. 1884 debuterade Victoria Benedictsson i bokform med prosa- ix VB.inledn_RIP 08-06-25 11.07 Sida 10 horace engdahl samlingen Från Skåne, som året därpå följdes av romanen Pengar (av författaren blygsamt kallad »novell«) samt skådespelet Fi- nal. 1887 utkom romanen Fru Marianne och samlingen Folkliv och småberättelser. Under en Stockholmsvistelse vintern 1885– 86 lärde hon känna flera av samtidens ledande författare och blev framför allt god vän med Ellen Key och Gustaf af Geijer- stam, vars bror kom att gifta sig med en av hennes styvdöttrar. Riktigt tillfreds med huvudstadens litterära kretsar kände hon sig emellertid aldrig, och hennes allianser blev tillfälliga. 1886 gjorde hon ett försök att i stället närma sig en sydsvensk gruppe- ring, när hon deltog i en författarträff i Skåne med Lundegård, Ola Hansson och Stella Kleve. Mera skickelsedigert blev hen- nes beslut att söka sig till Skandinaviens intellektuella centrum, Köpenhamn, för att lyssna till föreläsningar av den nya littera- turens ledande ideolog Georg Brandes. Återstoden av hennes liv kom på ett olyckligt sätt att överskuggas av Brandes gestalt. Det är åtminstone den bild som Stora boken ger. Victoria Benedictsson har aldrig varit någon nedvärderad eller bortglömd författare. Hennes böcker fick överlag god kritik, och många stödde och uppmuntrade henne. Framgångarna kröntes med ett stipendium från Svenska Akademien 1888. Benedictsson erhöll 500 kronor