DOCTORAL THESIS IN PLANNING AND DECISION ANALYSIS STOCKHOLM, SWEDEN 2017 Unpacking Swedish Sustainability The promotion and circulation of sustainable urbanism ANNA HULT KTH ROYAL INSTITUTE OF TECHNOLOGY SCHOOL OF ARCHITECTURE AND THE BUILT ENVIRONMENT Title: Unpacking Swedish Sustainability: The promotion and circulation of sustainable urbanism Author: Anna Hult KTH Royal Institute of Technology School of Architecture and the Built Environment Department of Urban Planning and Environment Division of Urban and Regional Studies © Anna Hult, 2017 Omslag och layout: Agnes Florin The fonts used in this thesis are Athelas, designed by Veronika Burian and José Scaglione and Triplex, designed by Zuzana Licko and John Downer. TRITA SoM 2016-15 ISSN 1653-6126 ISRN KTH/SoM-15/SE ISBN 978-91-7729-249-4 Akademisk avhandling som med tillstånd av KTH i Stockholm framlägges till ofentlig granskning för avläggande av teknisk doktorsexamen fredagen den 10 februari 2017 kl. 09:15 i Kollegiesalen, KTH, Brinellvägen 8, Stockholm. i Abstract Sweden has been praised for its achievements, and promoted as a role model, in sustainable urban development. This thesis, comprising fve separate articles and a cover essay, is a critical study of the Swedish urban sustainable imaginary. The frst article examines how this imaginary is produced. Using an actor-network theory approach, I view the Swedish pavilion at the World Expo in Shanghai in 2010 as a node in a wider network, arguing that the notion of decoupling GDP growth from CO2 emissions constitutes a central storyline. The second and third papers study the circulation of this imaginary in practice, specifcally examining two cases of exporting Swedish sustain- able urban planning to Chinese eco-city projects. Few of these plans, I note, were materialised in built form; rather, they contributed to the circulation of a repetitive model of sustainable urbanism, reinforcing a paradoxical idea of urban sustainability as “green islands of privilege”. The storyline of decoupling – and the circulating business of sustain- able urbanism into which it feeds – is based on a defcient territorial view of space. In this research, I advocate a political ecology perspective and relational view of space, wherein there are no such things as sustainable or unsustainable cities. Rather, planning should aim for more just socio-environmental relations within and across urban borders. The fourth and ffth papers address the wider question of how planning can foster more socio-environmentally just forms of urban sustainability. Here, I emphasise a consumption perspective on greenhouse gas emissions as an important counter-narrative and analyse two Swedish municipalities’ eforts to lessen citizens’ consumption through policy and planning practice. This research highlights the need to continuously develop and contest imaginaries and planning practices of sustainability, of who is perceived as “sustainable” and what a socio-environmentally just perspective might mean in practice for policy makers and planners alike. Key words: Urban sustainability; Sweden; Eco-cities; GHG calculations; Political ecology; Actor network-theory ii Sammanfattning på svenska Sverige har hyllats för sitt arbete med hållbar stadsutveckling och lyfts ofta fram som en förebild. I denna avhandling undersöker jag hur den svenska hållbara staden marknadsförs utomlands och visar att bilden på den graf som illustrerar hur Sverige har frikopplat sina koldioxidutsläpp från BNP-tillväxt fungerar som en central berättelse1 i vad jag kallar den svenska urbana hållbarhetsföreställningen2. I den rådande dominerande ekologiska moderningsdiskursen passar det väl in med en bild av att Sverige åstadkommit frikoppling av koldioxidutsläpp och BNP-tillväxt. Men i den här avhandlingen visar jag att paketeringen av ”svensk hållbarhet”, med frikoppling som en central berättelse, har skapats på ett sätt som legitimerar och förstärker en problematisk och motsägelsefull föreställning av hållbar stadsplaneringspraktik och vem den hållbara staden är till för. Det här är en sammanläggningsavhandling som innehåller fem artiklar. I den första artikeln ”packar jag upp”3 marknadsförings- bilden av svensk hållbarhet genom att analysera hur vissa associa- tioner synliggörs och andra osynliggörs i den svenska paviljongen på världsutställningen i Shanghai 2010. I den andra artikeln följer jag två projekt där Sverige i praktiken exporterat hållbar stadspla- nering och i artikel tre sätter jag sedan dessa projekt i en vidare kontext. I artikel fyra lyfter jag fram ett konsumtionsperspektiv på koldioxidutsläpp som en motberättelse till den svenska hållbarhets- berättelsen och i både den fjärde och femte artikeln analyserar jag sedan arbetet med att planera för minskad konsumtion i kommunal planeringspraktik i Sverige. Intentionerna bakom svensk export och marknadsföring av den hållbara staden har varit att kombinera export av svensk miljöteknik med hållbar stadsplanering. För att analysera vad som händer när den svenska urbana hållbarhetsföreställningen exporteras och översätts till stadsplaneringspraktik följer jag två fall där svenska konsultbyråer planerat ekostäder i Kina. Genom att analysera planer, byggd miljö och den vidare diskursen kring dessa två ekostadsprojekt visar jag att förhållandevis lite miljöteknik exporterades och mycket 1. Fri översättning från engelska termen storyline, vilket är en term som används av Hajer (1995). 2. Fri översättning av vad jag kallar the Swedish urban sustainable imaginary i avhandlingen. 3. Fri översättning från engelska termen unpack, vilket är en term som här relaterar till Latours (1987) arbete inom materiell-semiotik och aktör-nätverksteori. iii litet av stadsplanerna materialiserades i byggd miljö. I stället tycks huvudefekterna i dessa två fall vara en diskursiv produktion av ett specifkt motsägelsefullt ideal av kommodiferad hållbar stadspla- nering. Detta ideal exporteras inte bara till Kina utan cirkulerar även tillbaka till Sverige och den svenska stadsplaneringspraktiken. I avhandlingen pekar jag på hur den svenska urbana hållbarhets- föreställningen och exporten av den hållbara staden förstärker och legitimerar en repetitiv och projektiferad planeringspraktik som underbyggs av berättelsen om frikoppling. Denna föreställning bidrar också till en motsägelsefull och generisk föreställning om vad hållbar stadsplanering är och vem den hållbara staden är till för. Sinnebilden av den hållbara staden blir territoriellt defnierade områden där högteknologiska miljötekniska system är centrala. I praktiken blir dessa områden ofta segregerade enklaver som bebos av miljömedvetna över- eller medelklasskonsumenter. Vidare visar jag att detta ideal inte är specifkt svenskt. Snarare är det en produkt av ett visst branschsammanhang bestående av en liten men infytelserik grupp av europeiska och nordamerikanska arkitekt- och stadsplanerarföretag4. Med hjälp av en större studie med intervjuer och dokumentstudier med över 50 företag inom denna bransch plac- erar jag de två svensk-kinesiska fallen i en vidare kontext. Därigenom kan jag peka på hur den svenska exporten av hållbar stadsplanering medverkar till att reproducera en generisk modell av hållbar stadsut- veckling som ofta underbyggs av en ekologisk moderniseringsdiskurs. Den svenska berättelsen om att ha frikopplat koldioxidutsläpp från BNP-tillväxt i kombination med att kunna uppvisa specifka byggda stadsmiljöer i form av Hammarby Sjöstad i Stockholm och Västra Hamnen i Malmö med tydliga hållbarhetsprofler, passar väl in i denna typ av transnationell hållbar stadsplanering. Genom att följa två svensk-kinesiska planeringsprojekt bidrar jag till en ökad förståelse för de specifka politiska och fnansiella övervägandena i dessa projekt och därmed vilket infytande både statliga aktörer och privata byggbolag har för att påverka vad som 4. Denna grupp kallas i avhandlingen för Global Intelligence Corps (GIC), vilket är en term som myntats av Olds (2001). iv planeras och vad som faktiskt blir byggt. Genom att jag samtidigt sätter den svenska exporten i en bredare branschkontext så blir det tydligt att även om projekten inte byggs, så sprids konsultkontorens visualiseringar och planer på konferenser, universitetsföreläsningar och via nätet som bilder av den hållbara staden. Därmed förstärker dessa planeringsprojekt vissa normer kring vad hållbar stadsby- ggnad är och vad det kan vara, oavsett om de förverkligas eller ej. I avhandlingen lyfter jag fram kritisk geograf och politisk ekologi som centrala teoribildningar. Med hjälp av dessa teoretiska perspektiv belyser jag vikten av att se det sociala och miljömässiga som tätt sam- manbundna, betrakta rummet som relationellt och att ständigt ställa frågorna ”för vem?” och ”av vem?”. Grafen som illustrerar att Sverige har frikopplat bygger på en territoriell förståelse av rummet. I denna förståelse kan gränser dras runt ett specifkt geografskt område (såsom en nation, en stad eller ett stadskvarter) och därefter går det att beräkna hur mycket koldioxidutsläpp som släpps ut inom detta område och om utsläppen inom detta specifka territorium ökat eller minskat. Detta sätt att beräkna utsläpp på hänger ihop med ett sätt att se på rumslighet. I den här avhandlingen pekar jag på vikten av att också ta hänsyn till rummet som relationellt. I det här fallet innebär det att också belysa utsläpp från ett konsumtionsperspektiv, det vill säga de utsläpp som aktiviteter på en plats ger upphov till även på andra platser. Utifrån ett konsumtionsperspektiv släpper en genomsnittlig