innehåll Uppsala medicinhistoriska förening Inledande ord av föreningens ordförande Lars Oreland • 3 Verksamhetsberättelse 2016 för Uppsala Medicinhistoriska förening. Urban Josefsson • 9 2016 års Medicinhistoriska stipendium • 12 Utflykt till Tensta kyrka och Nortuna gård den 3 juni 2016 Eva Ahlsten • 13 Lars Thorénföreläsning Inledning • 19 Thomas Quick – en man av sin tid. Kjell Asplund • 21 Medicinhistoriska museet Årsrapport 2016. Eva Ahlsten • 24 Antal besökare på medicinhistoriska museet 2001–2016 • 39 Sammandrag av 2016 års föredrag på museet • 40 Presentation av den nye museichefen – Urban Josefsson • 66 Medicinhistoriska uppsatser Hospitalet i Enköping och Helgeandshuset i Uppsala Bo S. Lindberg • 68 Jonas Petri Halénius – Uppsalas förste provinsialläkare Bo S. Lindberg • 90 Några okända dokument från 1880-talets vivisektionsdebatt Urban Josefsson • 103 1 Linné och läkemedel. Lars Oreland • 111 Neonatalvård i Syrien. Eva Ahlsten • 137 I en sal på lasarettet. Leif Zern • 148 Läkarutbildningen i Uppsala på 1940–1950-talet Anders Parrow • 155 Medicinens historia till nutid – en utveckling värd att begrunda Henry Johansson • 166 Vägen till professionalisering – om arbetsterapins introduktion i Sverige, teori och praktik i tidskriften Arbetsterapeuten och på Ulleråkers sjukhus. Anton Blanck • 183 Mjölonrisblad – Pulvis foliae arbutus uva ursi Lars-Erik Appelgren • 200 Bokanmälningar Att släcka ljungeldar. Medikaliseringen av eklampsi i Sverige 1840–1930. Författare Olivia Ekman. Bo S Lindberg • 212 Häxans trädgård. Läkeväxter förr och nu. Författare: Hella Nathorst Böös. Eva Ahlsten • 214 Livet går vidare. Författare Karin Wahlberg. Eva Ahlsten • 218 Tack för god vakt – Sven Fr. Psilander och kampen mot smitta och sjukdom i slutet av 1800-talet. Bo Lindberg • 220 Välkommen som medlem i föreningen! • 222 2 inledande ord av föreningens ordförande lars oreland Uppsala medicinhistoriska förening har en rad återkommande rutiner: styrelsemöten, årsmöte, arbete med att producera föreningens årsbok, utflykter och arrangerande av föredrag med efterföljande supé. Alla dessa aktiviteter har under året förlöpt i en anda av trevnad och tillförsikt. Den höga grad av personalunion mellan styrelserna för Uppsala Medicinhistoriska förening och Uppsala medicinhistoriska museum, samt det faktum att alla aktiviteter inom båda organisa- tionerna numera förläggs till Museet, bidrar till en närmare gemenskap mellan alla med ett aktivt intresse av medicinhistoria. En viktig förändring i den hit- tillsvarande strukturen är att Eva Ahlsten, som varit museichef i tolv år, avgått med pension från den 1/10 2016 och på den posten har efterträtts av Urban Josefsson. Föreningens populära supéer Eva, som lagt ner ett ovärderligt avnjuts i unik miljö. arbete på att synliggöra Museet, med ständigt ökande besökssiffror som följd, finns dock kvar halvtid inom Museets verksamhet fram till 10/6 2017 med titeln antikvarie. Eva, som för närvarande är vice ordförande i Föreningen, kvarstår även i styrelsen för Museet på mandat från Föreningen. Den nye musei- chefen, Urban, är sedan tidigare sekreterare i Föreningen och övertar nu den sekreterarroll i Museets styrelse, som Eva tidigare haft. 3 Ett av skälen till att Eva ombetts fortsätta på halvtid fram till som- maren har sin grund i den utmaning, som ligger framför Föreningen, att på ett lyckosamt sätt stå som värd för den 26:e Nordiska Kongressen i medicinens historia, 31/5–3/6, 2017 (se www.NMHC2017.se). En arbetsgrupp inom Föreningen har tillsats för att planera och genomföra kongressen, med, förutom undertecknad: Eva Ahlsten, Bo Lindberg, Kerstin Hulter-Åsberg, David Thorsén, samt Anders Uppfeldt (ekonomiansvarig/protokollförare). Till organisationen har också knutits ett professionellt kansli bestående av Christina Norberg och Annika Sander Björk. För att ekonomin skall gå ihop krävs minst ett 80-tal deltagare. Sista datum för abstracts och den lägre kongress- avgiften är 1/3 2017. Själva kongressen äger rum på Clarion Hotel Gillet. Samtliga tillfrågade föredragshållare har omedelbart samtyckt till att delta, varför vi har ett antal synnerligen framstående ”key-note speakers”, bland annat Nobelpristagaren Arvid Carlsson. Professor Ulf Pettersson, tidigare vice rektor för Uppsala universitet, kommer att såväl föreläsa som leda en paneldebatt om rasbiologin i Uppsala.Vi hoppas att Före- ningens medlemmar, mangrant kommer att anmäla sig till kon- gressen, och kanske också att hjälpa till i mån av behov. Den 27/5 2016 hölls univer- sitetets promotionshögtid i domkyrkan. Två för vår verk- samhet synnerligen välkända personer promoverades där till jubeldoktorer: Henry Johansson, tidigare ordförande både i Före- ningen och för Museets styrelse, samt Lars-Olof Sundelöf, som i egenskap av tidigare prorektor, Jubeldoktor Henry Johansson BMC-föreståndare med mera, i Uppsala Domkyrka 4 länge varit en ytterligt värdefull medlem av Museets styrelse. En utflykt i Föreningens regi gjordes i början av juni till Nortuna där först den mäktiga Tensta kyrka (katedralen på landet) förevisades med sina berömda Birgittamålningar av Johannes Rosenrod, altarskulptur av Bernt Notke och Sveriges första avsiktliga porträttmålning, av Bengt Jönsson Oxenstierna. Därefter förevisades kunnigt och medryckande ett tämligen nytt museum om Linnélärjungen Anders Sparrman och Ostindiska kompaniet av vår nye medlem i Föreningen, Johan Alex- ander Lindman. Att Johan Alexander skulle vara välbekant med inne- hållet i museet ter sig tämligen självklart, eftersom detta i stort sett är hans egen skapelse. En lunch i den vackra f.d. prästgården avslutade en synnerligen trevlig utflykt. Linné är otvivelaktigt Sveriges mest kända vetenskapsman. Varken Föreningen eller Museet har ägnat honom den uppmärksamhet han förtjänar, vilket har sin naturliga förklaring i att Linné tas väl om hand av Linnémuseet, Uppsala linneanska trädgårdar, Museum Gustav- ianum, Carolina Rediviva och föreningar som Svenska Linnésällskapet, Linnés vänner, med flera. I samband med en höstutflykt anordnad av Linnés vänner, ”Resa till Väddö i spåren av Lars Roberg 1712”, höll vår medlem och Föreningens tidigare sekreterare under ett par decennier, Eva Nyström, ett utomordentligt föredrag om den inte alltid så kände Lars Roberg, Linnés föregångare på professuren i medicin och en av hans mentorer. Eva Nyström återkommer med sitt föredrag i Förening- ens regi i vår. Den 7/9 hölls en ”bokrelease” på Gustavianum av det bokverk som tagit Carina Nynäs och Lars Bergquist över tio år att färdigställa: A Linnaean kaleidoscope. Linnaeus and his 186 dissertations. Verket ryms i två tjocka band och innehåller en sammanfattning på engelska på 3–4 sidor av alla Linnés avhandlingar. Lars Bergquist har bland annat varit svensk ambassadör i Peking och Vatikanstaten, är Sweden- borgkännare och har, förutom att ha författat egna böcker, översatt poesi till svenska från franska, kinesiska och italienska. Förutom förfat- tarna höll en rad Linnékännare föredrag och undertecknad, förmodli- gen den minst inläste på Linné, ombads tala om Linné och läkemedel. 5 Föredraget utgör stomme i den artikel som återfinns i denna årsskrift (sid 111). Det torde inte ha undgått någon att det har pågått en intensiv debatt om museernas uppgift, att företrädesvis normkritiskt granska histo- rien utifrån dagens synsätt, eller att vårda och utforska historien på ett mer vetenskapligt sätt. Överintendenten för statens museer, Ann Fohlin, och sannolikt också vår kulturminister, Alice Bah Kuhnke, företräder den förra ståndpunkten, medan bland annat Kungl. Veten- skapsakademien tagit stark ställning för den senare. För våra medicin- historiska museer är dock kanske inte denna frågeställning den mest brännande. Inom medicinhistoriska kretsar vill jag föreställa mig att man utan vidare problem sedan länge har förenat dessa två synsätt. Att den medicinska behandlingen i långa tider varit en fråga om klass och utan hänsyn till ålder eller kön, och framför allt, tidvis, varit oerhört konservativ, är något som alla inom området nuförtiden är mycket medvetna om. Eftersom inget av landets medicinhistoriska museer är statligt är ekonomi och överlevnad vanligen den viktigaste frågan. Vi minns med försträckelse hur det förnämliga museet på Karolinska sjukhuset monterades ner för ett antal år sedan, efter att landstinget inte längre ansåg sig kunna tillhandahålla lokaler. Det- samma gäller tyvärr denna höst även det medicinhistoriska museet i Umeå – litet men av mycket hög kvalitet. Desto roligare är det att vi nyligen fått ett tillskott i vårt närområde, ett nytt medicinhisto- riskt museum i Västerås. Från vårt museum var Eva Ahlsten, Bo Lindberg och undertecknad inbjudna till invigning den 22/11. Museet visade sig hålla mycket hög kvalitet beträffande föremål och dessutom med en vacker och genomtänkt exponering. Uppsala kändes mycket närvarande vid invigningen, inte minst genom att Åke Boman, fader till vår medlem Gunnar Boman, var den som en gång lade grunden till museet tillsammans med grundaren av många andra apoteksmuseer i Sveriga, inklusive vårt i Uppsala, Stig Ekström. Hedersgäster var naturligtvis både Gunnar Boman och Stig Ekströms dotter, som bor kvar i Västerås. 6 Vi är många äldre Uppsalamedicinare som har trevliga minnen av professor Henrik Enghoff från fysiologiterminen. Många känner till att han förutom att vara en betydelsefull vetenskapsman också var en särdeles skicklig finme- kaniker och silversmed. Två verk av hans hand brukar nämnas, en som det sägs ”optimal” ångmaskin med avseende på verkningsgrad, och ett golvur.