JAN GUILLOU skrymtare med stulna ädrar INFORMATIONSAGENT i Världskommunismens tjänst JAN GILLBERG Det fanns en gång en boxare som hette och göra journalistik av vad Isacson hade Och vilken öppning hade inte detta - med Muhammad Ali. Han blev erfaldig världs- levererat. Och inte heller när det gäller hänvisning till det lidande han torgfört mästare i tungvikt. Han försvarade tung- denna ”vidareförädling” deltog Guillou - för en skadeståndsprocess mot Expres- viktstiteln inte mindre än 19 gånger. Men annat än i yttersta marginalen. Han lär sen!?! Vade blir förlusten av ett helt skrivår, han gjorde sig också bemärkt genom att ha gjort ut några häiga rubriker. Det var drunkningsdöden för ett antal bokplaner uppleva sig som Störst, Bäst och Vackrast. först senare när det blev klart att det här samt att inte ha kunnat leva ett normalt liv Ett av hans mest bevingade ord lyder: var ”stort”, som han hoppade på vagnen. applicerat på Jan Guillou? En vagn han sedan allteersom lyckades Att Jan Guillou verkligen drömde om ”Det är inte lätt att vara ödmjuk, göra till en triumfvagn med sig själv som Den Stora Revanschen eller om man så vill när man är så stor som jag.” triumfator. Det Stora Klippet anar man, när man läser Och visst virvlade det upp en del slutraderna i det 82 sidor långa lite pratiga Som motsvarighet till Muhammad Ali är damm, när journalisterna Micke Ölander pocketboktillägget (1) till memoaren om Jan Guillou det närmaste vi har att visa och Mikael Hylin på Expressen kom med Guillous skrivande liv och detta innan upp i detta med åren förkrympta Sverige. sina avslöjanden om att Jan Guillou gått PON fällt sitt avgörande: Men till skillnad från Ali har Guillou i KGB:s sold. Mycket kom att handla om vunnit de lagrar, som sedan banade väg innebörden av orden ”agent” respektive ”Jag har aldrig själv funnit anledning att för hans under alla år fortsatta ohejdade ”spion” och huruvida Guillou genom dricka champage på grund av ett beslut i framgångar, inte genom ärligt spel utan Expressenjournalisternas utpekande av Pressens opinionsnämnd. Jag ser fram emot som fuskare. Guillou som ”KGB-agent” utsatts för - som den möjligheten.” Det ter sig svårbegripligt, att detta inte PO Yrsa Stenius uttryckte det - ”en oförsvar- ”avslöjats” och kan bara förklaras med den lig publicitetsskada, för vilken Expressen bör Klart är att Guillou hade räknat med att nästintill obestridda ledarställning, som klandras”. PON skulle ha biträtt Yrsa Stenius i hennes Guillou lyckats skaa sig bland journalister Själv förklarade Jan Guillou - i avvak- bedömning att Guillou hade lidit ”oförsvar- och andra granskare. Men också att vi i tan på att PON skulle ta ställning till PO:s lig publicitetsskada”. Hundra procent på Sverige knappast har några undersökande utlåtande till nämnden - att han tagit så detta kunde han dock inte vara: journalister med lite perspektiv bakåt i illa vid att han drabbats av ”skrivkramp”. Så tiden. här förklarar han i ett av sina många fram- ”Men jag gör också mitt bästa för att förtränga Visst brändes det till, när Peter trädanden eer Expressens avslöjanden: den andra möjligheten, att juristerna i PON Bratt kom ut med sin bok ”Med rent blir överröstade av journalisterna [anm. Varför uppsåt”(Albert Bonniers Förlag, 2007), ”Inombords känner jag kaos. Jag har inte juristerna och inte journalisterna kan man där han visar vilken underordnad roll lyckats skriva en enda sida och förlorat ett helt fråga?]. Aldrig i mitt skrivande liv skulle då Guillou spelade för avslöjandena om IB skrivår. Alla mina bokplaner drunknade. Så ordets vanmakt smaka så bittert.” och dess vad gäller vissa delar - särskilt fort jag försöker att skriva eller läsa, tänker jag detta med åsiktsregistreringen - lagstridiga på Expressen. Då och då tar jag mig samman Nu blev det varken champagnefest eller verksamhet. Avslöjanden som Guillou på och skriver en kolumn i Aftonbladet. På grund miljonskadestånd. Huruvida detta bakslag ett märkligt sätt lyckats göra till ”sin grej” - av striden har jag tappat min koncentrations- utlöste en ny psykos har Jan Guillou inte en ”grej” han gärna omnämner som förra förmåga. Jagf kan varken skriva eller leva låtit omtala. Ett tillkännagörande om något seklets ”största scoop alla kategorier”. Fullt i normalt. Något liknande har jag inte varit med sådant skulle ju svårligen kunna inordnas klass med när journalisterna Carl Bernstein om tidigare. Aldrig.” i något nytt smart upplägg för att kamma och Bob Woodward på tidningen Wash- in storkovan. ington Post lyckades avslöja Vita husets Vad Jan Guillou här beskriver är ett inblandning i inbrottet i demokraternas psykosliknande tillstånd. Och varför gör Nu till en helt annan partihögkvarter i Watergate. han det? Jo, han hade - säker på ett mas- ”Grejen” var att den alkoholiserade och sivt stöd från det i PON representerade berättelse för stöld misstänkte och på den grunden journalistkollektivet - räknat med eller avskedade IB-medarbetaren Håkan Isacson kanske bättre uttryckt kalkylerat med att Avslöjandet att svenska myndigheter (senare dömd till 1 års fängelse), som ren Yrsa Stenius skulle få med sig nämnden ägnat sig åt olaglig åsiktsregistrering var hämnd kom till Peter Bratt med hela ”avslö- på att fälla Expressen för att ha förorsakat inte något ”banbrytande”, när Peter Bratt jandepaketet”. Det var bara att packa upp Jan Guillou ”oförsvarlig publicitetsskada”. med hjälp av IB-förrädaren Håkan Isac- DSM 4/2010 - 16 son kunde avslöja en inom det svenska försvaret strängt hemlig organisation och att denna ägnade sig åt olaglig eller i varje fall tvivelaktig registreringsverksamhet. Orolig Leif GW Persson Det nya var att detta ”avslöjandeprojekt” blev och sedan förblivit en ”profileringsgrej” ringer Jan Gillberg för vänstern och då vänstern i dess mer extrema varianter. I början av året - närmare bestämt den 22 januari 2010 - blev jag lite överraskande IB-affären detonerade 1973. Att uppringd av Leif GW Persson. Befann mig då i Gränna. LGWP hade läst det just svenska polismyndigheter ägnat sig åt utkomna numret av DSM, där jag skriver om Jan Guillous samröre med säkerhets- ”åsiktsregistrering” var emellertid något organisationerna österöver. Jag för sedan många år noggrann dagbok (en del av min som hade uppmärksammats långt tidi- livförsäkring). Om detta samtal gjorde jag följande notering: gare av Sven Rydenfelt - nationalekonom och liberal fritänkare. I arbetet med sin Leif GW Persson ringer. Lite överraskande. Han har läst mina artiklar om Jan Guillou doktorsavhandling om kommunismen i senaste numret. Han hoppas innerligt att jag inte har rätt om Guillous samröre med i Sverige framlagd 1954 hade Rydenfelt säkerhetsorganisationerna östöver. Blir ett ganska långt samtal (10-15 minuter). LGW stött på uppgifter om att kommunis- angelägen om att göra klart att om han hade misstänkt att Guillou arbetade åt KGB ter registrerats och även hindrats i sin hade han gått till SÄPO. LGW berättade öppet om sina resor i österled tillsammans yrkesutövning. med Guillou. LGW var mycket direkt och öppen, när han uttalade sig om/beskrev Tio år senare - således 1964 - tog Guillou. • LGW hade inte läst DSM:s ”protokollsrapporter” om Jerry Martinger. • Rydenfelt upp frågan om i vad mån sådan Samtalet avslutades med att vi skulle träffas för en lunch, när jag härnäst kommer registrering var förenlig med svensk lag. till Stockholm. Om detta vägrade såväl SÄPO, Rikspo- lissttyrelsen som regeringen att gå i sva- Det blev så en lunch till vilken LGW inviterade. Lunchen ägde rum den 11 februari romål. Och JO förklarade att polisen var 2010 på en Kinarestaurang vid Erik Dahlbergsgatan i Stockholm. Det var första i sin fulla rätt att inte besvara Rydenfelts gången (i varje fall som jag kan minnas) vi träffades”live” . Våra tidigare kontakter frågor. Därmed riskerade hela frågan att har begränsat sig till ett antal telefonsamtal. Från denna lunch gjorde jag följande begravas. noteringar: Den envetne Rydenfelt lyckades dock till slut att få media att ge frågan uppmärk- Lunch med Leif GW Persson på en Kinarestaurant i samma hus, där han har sitt lite privata samhet. Regeringen sattes under massme- kontor (Erik Dahlbergsg 43). LGW gjorde ett trevligt intryck. Han visade sig också vara en dial press och dåvarande justitieminister god lyssnare. Tycker att vi fick bra kontakt. Jag å min sida var - som jag ju är som mest Herman Kling tvingades att medge, att - ”aktiv delgivare”. Åter i G [Gränna] skall jag förse LGW med samtliga JM numren. LGW Säpo ägnade sig åt att föra hemliga register. visade också intresse för mitt Estoniaforskande. • LGW stod för notan. • Framgick klart att Nu hade frågan till slut hamnat i offent- LGW inte har några högre tankar om ”Palmeutredarna”. Utmärkande för dessa är, att de alla lighetens sken. Det blev en livlig debatt är hängivna golfspelare. När det är golfsäsong i Sydafrika men inte i Sverige väcker man och Rydenfeldt följde upp med boken gärna liv i ”Sydafrikaspåret”. • Fick LGW att berätta om sina jaktresor i österled tillsammans ”Säkerhetspolisens hemliga register - om med Jan Guillou. Den första skulle ha gått till Sovjetrepubliken Estland. Detta - ville LGW åsiktsfrihet och åsiktsförföljelse” (1966). minnas - 1983. Han beskrev sedan en jaktresa riktning Sibirien med ett antal dagars stopp Tre år senare fattade regeringen ett beslut med innebörden, att Säpo förbjöds att i Moskva. De båda jaktkamraterna hade då mottagits och förevisats KGB:s högkvarter. registrera människor på grund av åsikter De hade sedan fått en KGB-överste (inklusive bil och chaufför) som ciceron men denne eller organisationstillhörighet. Rydenfelt hade supit så fruktansvärt att honom fick de - som LGW uttryckte det -”hänga av”. I stället hade vunnit en stor framgång. fick de enKGB-kapten . Han söp också men inte lika våldsamt. • Hade väntat att LGW skulle Vad Sven Rydenfelt var ute efter var ha gjort ett mer skärpt intryck. • När han skulle ge mig adressen till sitt privata kontor, dit dock inte - till skillnad från de sedermera jag skulle skicka det utlovade materialet, var han tvungen att på sin mobil ringa till sin spiondömda ”IB-avslöjarna” Peter Bratt sekreterare för att få adressens postnummer.