LIVSMEDELSVERKET RISKVÄRDERING 1 (9) Risk - och nyttovärderingsavdelningen A Glynn 2012-08-22 dnr 1192/2012 Perfluorerade alkylsyror (PFAA) i Uppsalas dricksvatten Sammanfattning Med anledning av en snabbt ökande exponering av konsumenterna i Uppsala kommun för en viss typ av PFAA, genomfördes en pilotundersökning av PFAA-halter i kranvatten från olika delar av Uppsala kommun. Resultaten pekar mot förhöjda halter av sulfonaterna perfluorohexansulfonat (PFHxS) och perfluorooktansulfonat (PFOS) i de två proverna som togs i Sunnersta (PFOS>20 ng/L; PFHxS>40 ng/L). I ett av de två proverna som togs i centrala staden var halten av PFHxS förhöjd (>15 ng/L). Ett prov från norra stan (Gränby) och ett prov från västra delen av Uppsala (Stabby) innehöll låga halter, liksom proverna från Björklinge och Storvreta. En preliminär intagsberäkning visar att dricksvattnet med de högsta uppmätta halterna av PFHxS ger ett intag som vida överstiger det intag som konsumenterna i medeltal får från livsmedel. Det finns idag inga gränsvärden för PFAA i dricksvatten. En preliminär riskvärdering antyder att de nu uppmätta halterna sannolikt inte innebär någon signifikant hälsorisk för Uppsalas dricksvattenkonsumenter. Ytterligare kartläggningar av dricksvattnet i Uppsala krävs dock för att mer säkra slutsatser ska kunna dras om eventuella hälsorisker förknippade med PFAA i dricksvattnet. Om dricksvattenhalterna av PFHxS långsiktigt är på väg upp i den takt som antyds i studien av konsumenter från Uppsala, så kan halterna i dricksvattnet i framtiden nå nivåer som innebär ökade hälsorisker för konsumenterna. Inledning PFAA är en grupp organiska syror som är mycket svårnedbrytbara och som är starkt ytaktiva. Ämnesgruppen delas in i sulfonsyror och karboxylsyror och de organiska syrorna har en kolkedja där alla väteatomer, som är bundna till kolatomerna, är utbytta mot fluoratomer (Figur 1, Tabell 1). PFAA har förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor, och PFAA-relaterade ämnen används bland annat i impregnerat papper och textilier, rengöringsmedel (till exempel golvpolish) och brandsläckningsskum. PFAA-relaterade ämnen används också i verkstads- och elektronikindustrin. LIVSMEDELSVERKET RISKVÄRDERING 2 (9) Risk- och nyttovärderingsavdelningen A Glynn 2012-08-22 dnr 1192/2012 Figur 1. Perfluoroktansulfonat (PFOS). Tabell 1. Perfluorerade alkylsyror (PFAA) Substans Antal kol Förkortning Sulfonsyror Perfluorbutansulfonat 4 PFBS Perfluorhexansulfonat 6 PFHxS Perfluoroktansulfonat 8 PFOS Karboxylsyror Perfluorhexanoat 6 PFHxA Perfluorheptanoat 7 PFHpA Perfluoroktanoat 8 PFOA Perfluornonanoat 9 PFNA Perfluordekanoat 10 PFDA Livsmedelsverket har i en undersökning av PFAA i blod hos unga kvinnor från Uppsala mellan 1996 och 2010 funnit att halten av perfluorbutansulfonat (PFBS) och perfluorhexansulfonat (PFHxA) ökar exponentiellt (Figur 2). Samtidigt minskar halten av perfluorooktansulfonat (PFOS). De sjunkande halterna av PFOS stämmer väl överens med de tidigare studier som publicerats gällande tidstrender av PFOS-exponering i den svenska befolkningen. Denna nedåtgående trend beror på att tillverkningen och användningen av PFOS mer eller mindre upphörde i början på 2000-talet. LIVSMEDELSVERKET RISKVÄRDERING 3 (9) Risk- och nyttovärderingsavdelningen A Glynn 2012-08-22 dnr 1192/2012 Figur 2. Halter av PFHxS och PFOS i poolade prover av blodserum från unga kvinnor i Uppsala. Den uppåtgående trenden av PFHxS bland Uppsalakvinnorna under det första årtiondet av 2000-talet överensstämmer dock inte med två andra studier som publicerats gällande tidstrender av PFHxS-exponering i Sverige. I dessa studier verkar ökningen av exponeringen avstannat eller börjat sjunka runt millennieskiftet (Sundström et al., 2010; Jönsson et al., 2009). Kan förorenat dricksvatten vara en källa för PFHxS i Uppsala? I en mindre undersökning av PFAA-halter i dricksvatten från Stockholm fann man kraftigt förhöjda halter av PFOS och PFHxS i kranvatten från Tullinge (ITM, 2011). Källan till föroreningen är sannolikt brandsläckningsskum som använts vid brandövningar vid en närliggande flygplats. I Uppsala tas dricksvattnet från vattentäkter som får sitt vatten från Uppsalaåsen. I norra delen av Uppsala ligger Ärna flygplats, vilken ligger i nära anslutning till Uppsalaåsen. Enligt uppgift från ITM, Stockholms universitet, så kan det vara möjligt att PFOS i brandsläckningsskum till viss del har ersatts med PFHxS. Ett pilotprojekt genomfördes därför för att ge en inblick i om den ökande trenden av PFHxS-exponeringen i Uppsala beror på förorening av Uppsalas dricksvatten från Ärna. LIVSMEDELSVERKET RISKVÄRDERING 4 (9) Risk- och nyttovärderingsavdelningen A Glynn 2012-08-22 dnr 1192/2012 Undersökning av kranvatten i Uppsala – pilot Dricksvattnet i Uppsala kommer från 4 grundvattentäkter i Uppsalaåsen, från norr till söder: Storvad, Galgbacken, Stadsträdgården och Sunnersta. Råvattnet pumpas till vattenverken vid Gränby och Bäcklösa för behandling. Vattnet luftas, pH-justeras, mjukgörs, sandfiltreras och kloreras före distribution. I denna pilotundersökning togs ett vattenprov från kran för analys av PFAA från Gränby och Stabby, samt ett prov från två hushåll vardera i Centrala staden och Sunnersta. Ett prov av kommunalt dricksvatten togs också från Storvreta och Björklinge. Proverna togs av Livsmedelsverkets anställda i deras egna hem efter minst 30 sekunders spolning. Proverna skickades för analys av PFAA till Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet (ITM) Kontrollprover togs i Storvreta och Björklinge, som försörjs av två andra vattenverk i Uppsala kommun, samt också från Alunda. Dricksvattnet i Storvreta kommer från grundvatten i Vattholmaåsen och i Björklinge kommer vattnet från Björklingeåsen. Resultat Figur 3. Halter av PFAA (ng/L) i prover av dricksvatten tagna från kran efter minst 30 sekunders spolning. SS=Sunnersta, CS= centrala Uppsala, NS=Gränby, ST=Stabby, BJ=Björklinge, SV=Storvreta, AL=Alunda. Resultaten pekar mot förhöjda halter av vissa PFAA i Uppsalavattnet. Framförallt var halterna av sulfonaterna perfluorohexansulfonat (PFHxS) och perfluorooktansulfonat (PFOS) förhöjda i de två proverna från Sunnersta (PFOS>20 ng/L; PFHxS>40 ng/L). I ett av de två proverna från LIVSMEDELSVERKET RISKVÄRDERING 5 (9) Risk- och nyttovärderingsavdelningen A Glynn 2012-08-22 dnr 1192/2012 centrala staden var halten av PFHxS förhöjd (>15 ng/L). Ett prov från norra stan (Gränby) och ett prov från västra delen av Uppsala (Stabby) innehöll låga halter, liksom proverna från Björklinge och Storvreta. Resultaten antyder alltså att det finns en källa eller flera källor för PFOS- och PFHxS-förorening av dricksvattnet i Uppsala stad. Mer omfattande provtagningar behövs för att ge tillräckligt med data för att kunna dra säkra slutsatser om föroreningssituationen. I de prover där förhöjda halter av PFOS och PFHxS uppmättes kunde också halter av andra perfluorerade alkylsyror detekteras (låga ng/L-halter), såsom PFHxA, PFHpA, PFOA och PFBS. Andra undersökningar av dricksvatten/grundvatten i Sverige Kunskaperna om halterna av PFAA i dricksvatten i Sverige är i de närmaste obefintliga. Stockholm Vatten kommenterar en undersökning av PFOS i drickvatten i Stockholm där halten av PFOS anges till 6 ng/L (Stockholm Vatten, 2010). I ett fall av stark förorening av kommunalt dricksvatten i Tullinge har halter av PFOS på över 100 ng/L uppmätts, beroende på förorening av grundvattnet från en närliggande flygplats (ITM, 2011). I detta fall uppmättes också förhöjda halter av PFOA (>50 ng/L), vilket inte verkar vara fallet i Uppsalavattnet. Även förhöjda halter av PFHxS (runt 100 ng/L) uppmättes i dricksvattnet i Tullinge. I Tullinge uppmättes halter på mer än 300 ng PFOA/L och mer än 700 ng PFOS/L i grundvattnet. I ytvatten runt Landvetters flygplats har halter mellan 100 och 200 ng PFOS/L uppmätts (IVL, 2010). Halterna i ytvatten runt Arlanda låg på liknande nivåer (IVL, 2010). I avrinningsdiken från Landvetter uppmättes 200-400 ng PFOS/L (IVL, 2010). Halterna i grundvattnet runt Landvetter var dock mycket högre, ända upp till cirka 30 µg/L nära brandövningsplatsen. Preliminär riskvärdering av PFAA i livsmedel och dricksvatten Expertgruppen för riskvärdering av kontaminanter i mat, på den europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA (CONTAM-panelen), gjorde 2008 en riskvärdering av PFOS och PFOA i mat (EFSA, 2008). Ett tolerabelt dagligt intag (TDI) av PFOS på 150 ng/kg kroppsvikt/dag föreslogs, baserat på negativa hälsoeffekter i djurförsök. I försök på apa sågs förändringar av fettmetabolism och nivåer av sköldkörtelhormoner vid en lägsta exponering (LOAEL) på 0,15 mg/kg/d efter 183 dagars exponering. Den högsta exponeringen som inte gav några mätbara hälsoeffekter på aporna (NOAEL) bedömdes av EFSA att ligga på 0,03 mg/kg/d. En osäkerhetsfaktor på 200 användes för att komma fram till TDI. För PFOA sattes TDI till 1500 ng/kg/d, baserat på levertoxicitet hos råtta och mus. Även här lades en osäkerhetsfaktor på 200 till den lägsta dos som orsakade en 10 % ökning av leverskador (benchmarkmodellering) (EFSA, 2008). För övriga PFAA finns inga föreslagna TDI, på grund av för dåligt vetenskapligt underlag, och en sammanvägd riskvärdering av hela blandningen av PFAA saknas. LIVSMEDELSVERKET RISKVÄRDERING 6 (9) Risk- och nyttovärderingsavdelningen A Glynn 2012-08-22 dnr 1192/2012 Kunskaperna om olika exponeringskällors bidrag till PFAA-exponering i Sverige är dåliga. Livsmedelsverket sammanställde år 2010 haltdata av framförallt PFOS i livsmedel, med anledning av upptäckten av höga PFOS-