
det litterära med reportaget Anna Jungstrand Det litterära med reportaget – om litteraritet som journalistisk strategi och etik Tryckt med bidrag från Stiftelsen Olle Engkvists Byggmästare Signhild Engkvists Stiftelse. Projektets genomförande har biståtts med medel ur Karl och Betty Warburgs fond samt med donationstipendium från Lydia och Emil Kinanders Stiftelse. eureka ellerströms akademiska nr. 41 © Anna Jungstrand och ellerströms förlag 2013 Omslagsbild Kajsa Boklund Omslag aba design Grafsk form Erik Magntorn Tryck Pozkal, Polen 2013 isbn 978-91-7247-361-4 Innehåll I inledning 13 Syfte 15 Avgränsning 16 Genren 17 Urval 18 Uppläggning 21 Villkor och utgångspunkter 22 Teoretiska och flosofska allianser 25 1. premisser 27 Fakta och fktion, en omöjlig dikotomi 27 Den obligatoriska berättaren 30 Dokumentärt anspråk, litterära strategier 31 2. det moderna reportaget 33 Arbetsdefnition 33 Massmedieretorik – bakgrunden till svensk reportageanalys 36 New journalism – amerikansk teori och praktik 39 Uppkomst 39 Verkningar 42 Formen och motrörelsen 48 Moderna reportage 53 II 1. litteraritet som strategi 59 Subjektivitet 60 Reportersubjektets instanser 61 Den kluvna jagberättaren 62 Dissonans 66 Dissonans och dokumentär auktorisation 67 Dissonans och det moderna reportaget 69 Konsonans – gränsen mot det förmoderna 74 Autodiegesens gränser 77 Mötet och subjektskonstruktionen 80 Narrativitet 82 Intertextualitet 83 Metafktion 87 Parallell till historiografsk metafktion 92 Narrativiseringens process 94 Organiseringens moment 99 Språkfunktion 103 Dokumentära metaforer 105 Stilistiska experiment 109 Den illokutionära kraften 112 Yttrandets akt och rörelse (1) 116 2. litteraritet som etik 119 Mötets särställning 120 Levinas och etiken 121 Etiken och moralen 123 Etik som dubbel enkelriktning 124 Etikens trefaldighet 128 Yttrandets akt och rörelse (2) 131 Sägandets modalitet och vardagligt språk 133 III 1. djuna barnes – Vagaries Malicieux 139 Den febrila fanören 142 Detalj och fragment – representationens nya möjlighet 144 Associationen och berättelsens sönderfall 149 Sägandets akt och performativ 152 Klichén och det förbrukade ordet 154 Unreal city – intertextualitet, association och förfutenhet 159 Subjektiviteten 161 Personlighetens genealogi – kommentar till en manlig modernism 164 Etiken och det uteblivna mötet 166 2. ryszard kapuściński – En dag till att leva 171 Personlighetens subjektivitet 175 Den opersonliga personligheten 178 Representationens möjlighet 181 Generaliseringens princip 183 Poetisk legitimitet 186 Etiken – en balansakt 190 Motrörelsen – en objektivitetsförhandling 194 3. truman capote – In Cold Blood 196 Kritik och mottagande 198 Dubbel konsonans 200 Verklighetens slumpmässiga metaforer 205 Detalj och beskrivning av det yttre 208 Berättandets rörelse – strukturen i det obegripliga 210 Etik och citerat tal 214 Experimentet 218 4. hanna krall – En Hollywoodroman 219 Dubbla dissonanser 221 Att skriva reportage 224 Etiken problematiserad 226 Lyssnandet och ansvaret 227 Åtskillnaden och den oavslutade etiken 229 5. sven lindqvist – Kina nu 232 Erfarenhet, mellan då och nu 235 Frågornas plats och dissonansens förskjutning 238 Retorik och moral 240 Mötet i andra hand 243 Illokutionen omfamnad 245 6. joan didion – Slouching towards Bethlehem 248 Den ekande intertexten 251 Odjuret i stroboskopbelysning 253 Innehållslöshet 255 ”Te best lack all conviction” – den apatiska berättaren 257 Etiken – ”stay with the body” 262 7. det litterära med r eportaget 265 Subjektivitet och dissonans 266 Motrörelse och performativ rörelse 268 Mötet och reportagedefnitionen 271 Etikens fordran 272 summary 277 noter 285 appendix 325 litteratur 335 personregister 345 Tack Pappa brukade säga att det nog blir bra när det blir färdigt. Det blir det sä- kert. Om någonting, någonsin… Det är svårt att sätta punkt, mycket lättare att göra tre. Att sätta punkt för ett avhandlingsprojekt innebär inte minst att tacken hopar sig. Tack först och främst till mina handledare, professor Boel Westin och professor Anders Olsson. Till Boel för att du tog dig an mig och mitt projekt så sent i processen, och ändå visste precis vilket stöd mitt skrivande behövde. Till Anders för att du redan långt innan du fck handledaruppgiften intresse- rade dig för mitt ämne och fanns tillgänglig för samtal – utan ditt stöd hade jag inte tagit mig framåt. Jag vill också tacka min tidigare handledare, professor Maria Nikolajeva, som under de första doktorandåren lotsade mig in i det akademiska livet och som uppmuntrade till vetenskapligt självförtroende. Tack till FD Marius Wulfsberg, som i egenskap av slutventileringsoppo- nent bistod med värdefulla kommentarer till mitt manus, och med uppmunt- ran inför slutspurten. Tack till professor Göran Rossholm för konstruktiv läsning av utvalda delar av manus. Tack också till er andra seminariedeltagare som tog er tid att läsa och efteråt återkomma med råd och synpunkter. Ett stort Tack går till institutionen för litteraturvetenskap och idé historia vid Stockholms universitet som gjort det möjligt för mig att skriva den här boken. Den hemvist som institutionen erbjudit, med anställning och arbets- plats, har varit helt avgörande för att mitt projekt kunnat överleva barn- ledigheter, avbrott och orosår. Tack särskilt till Ann Badlund och Polly Hsu som trots dignande arbetsbördor bistått med alla administrativa råd och all praktisk hjälp som jag kunnat önska mig. Tack till mina kollegor och vänner vid institutionen som förgyllt vistel- sen i Humanistvillan, och utanför. Tack för hårda badmintonmatcher, sena postseminarier och de annorlunda läsaftnar som ”de färggladas” mindre kon ventionella regi möjliggjort under åren. Tack till Maria Andersson för en magisk rödbetssoppa som förändrade allt. Tack till Caroline Haux för din ovanliga förmåga att framhärda i stöd och engagemang, även när jag intalat mig själv att allt varit under kontroll. Tack kära vänner för att ni fnns, och fnns kvar! Tack Helena och Linnea. Tack Kajsa som så inkännande illustrerat avhandlingens ämne till omslaget. Bodil – utan våra luncher och ältandet av akademiska bekymmer vet jag inte hur det hade gått. Tack Bettina för vårt lilla samfund ”Lexi” där det funnits plats för den kreativitet som inte ryms i ett avhandlingsarbete. Framför allt Tack till min älskade familj – Jonathan, Ruben och Hedvig – för stöd, uppmuntran och ständigt nya perspektiv på tillvaron. Tack till mina svärföräldrar Gunilla och Tommy som ställt upp för oss och barnen när tiden inte velat räcka till. Tack till Mamma Helena för att du alltid tror på mig! Och Pappa, det blir nog bra när det blir… färdigt . Bromma den 3 oktober 2013 1 Inledning Vad är det som gör att en journalist som är utsänd att rapportera om ett skeende eller att porträttera en människa, vid återvändandet till skrivbordet söker sig mot den litterära framställningen? Vad är det i det litterära, som har en sådan dragningskraft på journalistiken? I samtal om reportaget framstår svaret ibland som bedrägligt enkelt: Det litterära är en form som levandegör verkligheten – det som närvarandegör händelserna och intimiserar kontakten med personerna. Sambandet är emellertid mycket mer komplicerat än så, och griper dessutom över två nivåer. 1 För det första är tanken om att litteraritet i någon bemärkelse har ett uppdrag i den journalistiska verksamheten viktig att uppmärksamma. När litteraritet får ett uppdrag, exempelvis att levandegöra verklighet, förskjuts hierarkierna. En sådan tanke vänder på frågan om hur litteraturen hanterar verkligheten, och poängterar istället hur verkligheten frammanar det litterära för sin beskrivning. För att undersöka detta behöver vi först och främst be- trakta litteraritet som journalistisk strategi. Det är denna pragmatiska aspekt i förhållandet mellan verklighet och litteratur som markerar ingången i mitt arbete med att förstå journalistikens behov av litterär framställning. För det andra fnns en nivå av journalistikens behov av litteraritet som går långt utöver den strategiska. Det fnns något i mötet med verkligheten som lockar fram just reportageskrivandets modus, något som väcker journalistens behov av litterära uttrycksmedel och som gör att reportagets genre blir aktu- ell. Vid närmare undersökning visar det sig vara mötet själv, dess intensitet och ovillkorliga krav om ansvar. Reportagets litteraritet måste därför också betraktas som etik. Det litterära reportaget är en intressant genre att närma sig med frågeställ- ningen om journalistikens behov av litterära uttrycksmedel. Redan namnet vittnar om oroligheter. Alla textburna reportage, visar det sig snart, är litterära. 13 tinledningt Det handlar inte om att de bär olika grader av litterär utsmyckning, utan om något konstitutivt och oumbärligt; att litterära aspekter utgör kriterium för reportaget som textgenre. Därför går det inte att skilja litterära reportage från andra reportage, och det intressanta med epitetet ligger just i att det är överfödigt. Varför är det litterära reportaget (med alla sina synonyma be- nämningar av ”rapportbok”, ”new journalism” och ”literary journalism”) så noga med att artikulera sin litterära status? Varifrån kommer denna nervösa dubbelhänvisning till dels det litterära, dels det dokumentära? Föga överras- kande visar sig reportaget ha en historia av genreproblem i gränslandskapet mellan journalistik och skönlitteratur, där det tampats med frågor om fakta och fktion. Den återkommande och ständiga betoningen av det litterära i reportagetexten har ofta förklarats med hänvisning till en fytande position mellan disciplinerna,
Details
-
File Typepdf
-
Upload Time-
-
Content LanguagesEnglish
-
Upload UserAnonymous/Not logged-in
-
File Pages352 Page
-
File Size-