SKRIVANDETS VILLKOR och GEMENSKAP Finlands svenska FörfattareföreninG 1919–2019 Stefan Nygård Henrika Tandefelt Svenska litteratursällskapet i FINLANDSvenska litteratursällskapet Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 832 SKRIVANDETS VILLKOR och GEMENSKAP Finlands svenska FörfattareföreninG 1919–2019 Stefan Nygård Henrika Tandefelt Svenska litteratursällskapet i Finland 2019 Boken utges med stöd av Ingrid, Margit och Henrik Höijers donationsfond II inom Svenska litteratursällskapet i Finland. © Författarna, Finlands svenska författareförening och Svenska litteratursällskapet i Finland Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningarBoken utges med stöd av Ingrid, Margit och Henrik 4.0 Internationell Höijers donationsfond II inom(CC Svenska BY-NC-ND litteratursällskapet 4.0). i Finland. Tyvärr har samtliga rättsinnehavare inte kunnat nås. Tillstånd har därför inte © Författarna, Finlands svenska författareförening kunnat inhämtas. Vänligen kontakta Svenska litteratursällskapet i Finland och Svenska litteratursällskapet i Finland om du är rätts innehavare till ett sådant verk (se Bildkällor, s. 432). Tyvärr har samtliga rättsinnehavare inte kunnat nås. Tillstånd har därför inte Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Bäck kunnat inhämtas. Vänligen kontakta Svenska litteratursällskapet i Finland om du är rättsBoken innehavare är satt till med ett Jansonsådant verkoch Poetica.(se Bildkällor, s. 432). Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Bäck ISBN 978-951-583-460-7 (tryckt utgåva) Boken är satt medISBN Janson 978-951-583-499-7 och Poetica och tryckt(epub) på Munken Pure. http://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-978-951-583-499-7 ISBNISBN 978-951-583-500-0 978-951-583-460-7 (pdf) http://urn.fi/URNISSN:NBN 0039-6842:fi:sls-978-951-583-500-0 (Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland) Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland ISSN 0039-6842UDK (tryckt) 82, UDK ISSN 839.79 2490-1547 (digital) Tryck: NordUDK Print 82, UDKAb, Helsingfors839.79 2019 Innehåll 9 INLEDNING Det litterära fältet 14 Om bokens struktur 17 Bakgrundsmaterial och författarnas tack 20 I. I STORFURSTENDÖMETS TID 25 – tidiga debatter Tidig debatt om författaren och samhället 25 Behovet av en författarförening 35 II. I DEN NORDISKA KRETSEN 43 – organisering och sällskapsliv En impuls utifrån – författareföreningen grundas och åker till Köpenhamn 43 Medlemmar och andra aktörer 52 ”Skönlitterära författare, kritiker och essayister” 52 Medlemmarnas sociala och regionala bakgrund 58 Kvinnorna i och omkring föreningen 71 De passiva medlemmarna 80 Författareföreningens rum och geografi 84 På restauranger och i konstpalats 84 Diktarhemmet i Borgå: mecenater och ”den ideella, svenska saken” 93 Nationellt och internationellt 99 Den nordiska författarkongressen i Helsingfors 1935 99 Finland, Norden och Europa 104 Upphovsrätten och litteraturindustrin 109 Författare, förläggare och bokmarknad 118 Författarna, kriget och propagandan 124 ”Ärade fascist och antimodernist!” – gäster i Tredje riket 124 Kulturpolitik och litteraturmarknad 131 Krigstid 136 III. I VÄLFÄRDSSAMHÄLLET – FÖRFATTARyrkets PROFESSIONALISERING 145 Litterär återhämtning i efterkrigstid 145 Språkförsoning och kulturförvaltning 145 Kan man leva på att skriva? 150 Litteratur och politik 156 Materiella villkor och nya stödformer 167 Kulturpolitik och bokmarknad 168 Biblioteksstipendier och upphovsrätt 175 Rundradion och den teknologiska utvecklingen 184 Föreningsliv och föreningens rum och geografi 188 Föreningen får kansli och kanslist 188 Fester, matinéer och turnéer – en yngre generation och nya programformer 192 Diktarhemmet 202 Villa Biaudet 207 Medlemmar och en författarroll i förändring 210 Litterär regionalpolitik och medlemskårens demokratisering 210 Huvudstad och provins 214 ”En mycket brokig församling” 226 1970-tal: mera medlemmar och öppenhet 232 Kvinnor och män 242 Samhällsengagemang och protester 250 Sedlighetsdebatter 250 Opinionsbildning och yttrandefrihet i en ny tid 256 Internationella relationer 268 IV. i den kreativa ekonomin 281 – KULTURELL AVREGLERING Författaren i samhället 281 Världspolitisk och kulturpolitisk nyorientering 281 Författarroll och författarekonomi 289 Den kreativa ekonomin 300 Omvälvningar på förlagsfronten 314 Uppslitande rättsfall om upphovsrätt 321 Medlemmar och arbetsrum 323 Plats att skriva – arbetslägenheter, Villa Biaudet, Villa Kivi 325 Diktarhemmet – ett kulturarv som får ny ägare 332 Världen växer 339 Fundamentet: Sverige och Norden 339 Världen utanför Norden 343 SKRIVANDETS VILLKOR OCH GEMENSKAP 357 Noter 364 Källor och litteratur 412 Bildkällor 432 Finlands svenska författareförenings styrelser och funktionärer 1919–2019 433 Finlands svenska författareförenings hedersmedlemmar 446 Personregister 447 Inledning inlands svenska författareförenings verksamhet är sam- manflätad med republiken Finlands historia. Föreningens grundande 1919 och de första åren färgades av de dramatiska händelserna 1917–1918. Efter självständighetsförklaring och inbördeskrig sökte Finland sin plats i ett Europa som orienterade sig Fmot en ny framtid efter första världskriget och de multinationella imperiernas fall. Författarna, både de som skrev på finska och de som skrev på svenska, var i hög grad delaktiga i att representera det kulturella Finland i världen. Arvet från 1800-talets nationella idealism som tillmätte konsten en stor betydelse för nationen och folket levde vidare också under 1900-talet. Å ena sidan förväntades författarna delta i skapandet av en livskraftig nationell kultur inåt gentemot det egna folket, som skulle se sig självt i konsten. Å andra sidan skulle författarna representera nationen utåt gentemot det övriga Europa och de stora kulturländerna, som utgjorde en viktig måttstock. De finskspråkiga och de svenskspråkiga författarna i Finland engagerade sig redan under 1900-talets första hälft också i mera konkret samarbete och samtal med andra europeiska författare. Det här skedde i första hand inom ett synnerligen viktigt nord- iskt sammanhang som uppkom direkt efter första världs kriget. De nordiska författarna sökte tidigt stöd och impulser hos varandra och inledde gemensamma diskussioner om författar- rättsliga frågor. Internationellt sett är Norden en föregångare i fråga om sådant som standardiserade kontrakt med förläggare, försvar av författarnas materiella existensvillkor, ersättning till författare för bibliotekslån och bevakningen av deras intressen i upphovsrättsliga frågor. 9 INLEDNING På ett annat plan har Finlands svenska författareförening sedan de första åren haft som uppgift att främja det sociala umgänget mellan författarna, och mellan författarna och samhället. De svenska författarna i Finland fick 1919 ett eget organiserat för- eningssammanhang att mötas i, och författareföreningen ordnade ända från början litterära matinéer och annat program som lyfte fram litteraturen och författarna särskilt inför den läsande och bokköpande borgerliga publiken i huvudstaden. Socialt umgänge, samt uppdraget att verka för litteraturen och göra den svenska litteraturen i Finland känd och läst, är uppgifter som föreningen arbetat med sedan begynnelsen, men ordval, uttryckssätt och ideologiska nyanser har varierat över tid. På 1930- och 1940-talet talades det om att överbrygga klyftan mellan ”folksmak och finsmak”, på 1960-talet ville man föra ”boken till folket” och koppla litteraturen till samhällsförändring en. På 1980-talet kunde man använda uttrycket ”litteraturens image” och författarens person blev allt viktigare för marknadsföringen, runt millennieskiftet handlade det om att definiera litteratur- ens förhållande till den ”kreativa industrin” och tackla nya ut maningar på immaterialrättens område. Genom alla årtionden har författareföreningen också tagit del i den offentliga diskuss- ionen om den svenskspråkiga litteraturens framtid i Finland. En viss domedagsstämning har tidvis dykt upp i pressklipp, verksamhetsberättelser och annat material, som här i ett utdrag från en paneldebatt i Vasa 1965: ”Situationen för den finlandssvenska litteraturen är allvarlig just nu och åtgärder måste sättas in snart. Om 15 år kan det vara för sent!”.1 Femtiotre år senare, vintern 2018 när Helsingfors nya centrumbibliotek Ode skulle öppna för publik, fanns den finlandssvenska litteraturen kvar, liksom uppdraget att lyfta fram och försvara den svenska litteraturens synlighet och villkor i Finland. Bibliotekets invigningsprogram kritiserades i den finlandssvenska pressen för att marginalisera den svenska litteraturen i Finland som var sparsmakat företrädd. ”Det är beklämmande att se programmet för invigningen av 10 INLEDNING Helsingfors centrumbibliotek Ode”, konstaterade föreningen i Hufvudstads bladet.2 Den författarfackliga dimensionen av föreningens verksamhet – att författare tillsammans mobiliserar sig för att förbättra sina ekonomiska, juridiska och sociala villkor – växte i betydelse särskilt under tiden efter andra världskriget. Under mellankrigstiden var författarnas inställning till facklig organisering påfallande ambi- valent. Litteratur och skrivande hade i den europeiska kulturen en upphöjd position; författaren skulle enligt en romantisk uppfattning helst inte befatta sig med sådana timliga frågor. Att gräla om inkomster och upphovsrätt var inte riktigt comme il faut, det var inte förenligt med intellektuell och andlig verksamhet. I europeisk jämförelse hör Finlands svenska författareförening ändå till de tidiga moderna författarorganisationerna med en förhållandevis lång