SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING SGU serie Ba nr 60 a b c d e f g hij Skärpning på järnmalm, järnmineralisering KORTFATTAD BESKRIVNING Iron ore prospect or mineralization 1650 1640 1610 1620 1630 1600 I Stockholmsområdet har en stor utbyggnad av såväl förorter som vägnät skett sedan 1968 och infrastruktur- 6600 6600 Stenbrott; i drift, t.v., nedlagt, t.h. satsningarna kommer sannolikt att vara omfattande även fortsättningsvis. Behoven av geologisk information Quarry; in operation, left, abandoned, right M i digital form ökar härmed. En uppdatering av det äldre berggrundsgeologiska kartmaterialet var därför nödvän- Berggrundskartan M Bredden dig och arbetet inom kartområdet Stockholm inleddes 1993 med början på Stockholm NO. Den geologiska Provpunkt för radiometrisk datering, ålder i miljoner år kartläggningen, de geofysiska undersökningarna liksom provtagningen för bergkvalitet av det sista området B 1875 Sample site for radiometric dating, age in million years (Stockholm SV) avslutades 2000. De befintliga berggrundskartorna användes vid denna undersökning som Vällsta Kungsängen underlag och kompletterades med ny information, t.ex. från vägskärningar och underjordsarbeten. Dessutom 7 Punktangivelse för radiumindex 10I Stockholm B 1,14 gjordes en översiktlig kontroll av samtliga bergartsled. 9 Åkersberga 1875 9 Location of radium index measurement Norrviken Den första kombinerade berggrunds- och jordartsgeologiska kartan över Stockholmsområdet (Fries, Wahlqvist & Törnebohm) trycktes 1863. Sundius sammanställde 1948 en berggrundskarta i skala 1:50 000 Bedrock map B Område med radiumindex >1,0 över Stockholmstrakten. Kombinerade berggrunds- och jordartsgeologiska kartor i skala 1:50 000 med be- Stäket Area with radium index >1.0 skrivningar gavs ut 1964–1969 (Möller & Stålhös 1964, 1965, 1969a, b). En berggrundskarta i skala 1:100 000 Brofjärden B B över hela regionen sammanställdes av Stålhös 1968, medan beskrivningen till denna utgavs 1969. Skala 1:100 000 15 Exkursionslokal P P 9 Av de nya berggrundskartorna i skala 1:50 000 färdigställdes Stockholm NO och NV under 1998, Stockholm M Excursion locality SO under 2000 och Stockholm SV under 2001. Dessa har sedan förenklats något till den sammanställning Ådö Ö.Ryd 2,69 Litologisk kontakt som presenteras här. All geologisk information från denna nya kartläggning finns digitalt lagrad i SGUs Svinninge Lagnö Molnsätra Lithological contact databaser. Parallellt framställda bergkvalitetskartor levereras separat med tillhörande dokumentation och Kallhäll B 1,62 databaser. 1 Strukturella formlinjer, plastisk deformation M 11H EnkEnköpingöping 11I Uppsala 11J NorrNorrtäljetälje Structural form lines, ductile deformation 2 Täby Af 118 Af 110 Af 105 Af 106 1,14 ALLMÄN GEOLOGI Mälaren Skårsjöholmssundet Deformationszon, ospecificerad M Ytterby 8 M B 8 Deformation zone, unspecified Berggrunden inom kartområdet utgör en liten del av den vidsträckta, nu kraftigt nedvittrade svekokarelska B 1,14 1,16 M 22 bergskedjezonen, som omfattar hela östra Sverige och delar av västra Finland (jfr Lundqvist 1979). Kartområ- Af 144 Af 145 Jakobsberg Deformationszon, normal, symbolerna i det sänkta blocket Edsviken M 6 det domineras av vanligen granatförande sedimentådergnejser som har bildats av ursprungligen leriga och 10I StocStockholmkholm Deformation zone, normal, symbols indicate downthrown block 10H StrSträngnäsängnäs 10J V Värmdöärmdö Sjöberg sandiga sediment. Dessa har ådergnejsomvandlats genom förhöjda temperaturer och tryck, vilket innebär Ba 60 1,6 Sollentuna att granitiska och pegmatitiska ådror och partier bildats i bergarten. Från exempelvis Uppland och Bergslagen Af 142 B M ABProfil är det känt att vulkanisk aktivitet ägde rum samtidigt med sedimentens avsättning i vattenmiljö för omkring M Cross-section B B 1900 miljoner år sedan. De sedimentära bergarterna är följaktligen i många fall uppblandade med vulkaniskt 1,9 B 6590 B 6590 VAXHOLM material. Sura vulkaniska bergarter förekommer på Ornö. Basiska vulkaniter, s.k. amfiboliter, förekommer 6,7 Foliation; gradtal för stupning, t.v., känd stupningsriktning, okänt antal grader, t.h. Af 115 Af 125 Af 138 Järfälla Danderyd Foliation; dip in degrees, left, dip direction indicated, dip unknown, right också i området. Något underlag till de ovan nämnda bergarterna har inte kunnat påvisas. De är alla tektoniskt Mörby påverkade och intruderade av djupbergarter (se nedan). 9H NyköpingNyköping 9I NynNynäshamnäshamn 9J Huvudskär M Granitoider och associerade grönstenar av tidigorogen svekokarelsk ålder (1900–1850 miljoner år) före- Foliation, vertikal stupning Af 109 Af 114 Foliation, dip vertical kommer i området. Granitoiderna och grönstenarna har bildats ur framträngande silikatsmältor, s.k. magmor. M DJURSHOLM 1,71 I de fall de är mer särpräglade eller karakteristiska över ett större område benämns de efter en inom området Tensta Tektonisk breccia, t.v., mylonit, t.h. förekommande ort, t.ex. Vaxholms- och Åkersbergagranitoiderna. B M 7 B 7 Tectonic breccia, left, mylonite, right Såväl under vulkanismen som efter graniternas stelning har basaltisk magma trängt in i berggrunden i Stocksund Spånga Rinkeby anslutning till sprickbildning och stelnat som gångar, s.k. metabasiter. Dessa är vanligen decimeter- till Ådergnejsomvandlad, t.v., starkt migmatitiserad, radiumindex 0,4±0,7, t.h. meterbreda, deformerade, avslitna och amfibolitomvandlade. 1 Veined gneiss altered, left, strongly migmatized, right Särskilt norr om Stockholm förekommer rikligt med yngre bergarter – dels en ojämnkornig, strökornsförande, massformig, gråröd till röd granit, dels en jämnkornig, massformig, mestadels grå till gråröd granit med tillhö- Färjestaden Xenolit, metabasit rande pegmatit- och aplitgångar. Den senare benämns i Mellansverige ofta Stockholmsgranit och är daterad Lilla Värtan Xenolith, metabasite Hässelby till 1803 miljoner år (Ivarsson & Johansson 1995). SUNDBYBERG 1803 Svärmar med smala diabasgångar genomsätter berggrunden. Huvudriktningen på gångarna är NV–VNV Diabas eller diabassvärm SOLNA LIDINGÖ men riktningar mot N och NNO förekommer också. Flera generationer gångar finns vilka kan hänföras till Torsbyfjärden Dolerite dyke or swarm of dykes Vällingby tiden före, efter och under den jotniska (ca 1250 miljoner år) Mälarsandstenens avsättning. Mälarsandstenen är blottad i ett litet område på västra Ekerö vid Rasta. B B Sandsten, t.v., konglomerat, t.h. 2001 Råcksta Sandstone, left, conglomerate, right M ALLMÄN GEOFYSIK Bromma Frihamnen Granit, aplit och pegmatit, gångar, radiumindex aplit 0,6±0,5 6 M B 1,59 6 Ulvsunda Granite, aplite, and pegmatite, dykes Blackeberg B B 17 Flygmätningar och tyngdkraftsmätningar över kartområdet Stockholm avslutades under 1995. Flygmätning- 10 Gustavsberg Traneberg Kar Långtarmen lbergssjö B Pegmatit, radiumindex 0,6±0,5 arna utfördes med 200 meters linjeavstånd och i huvudsak på 60 meters höjd. Flyghöjden kan lokalt över n MAGNETISK ANOMALIKARTA Stenhamra Lovön B M Pegmatite tättbebyggda områden nå upp till 100 m. VLF-data ("very low frequency") uppmättes med två sändare vilket Kungsholmen 20 B gör resultaten riktningsoberoende.VLF-data i kombination med den flygmagnetiska kartan visar spröda defor- I Yngre granit, förskiffrad mationszoner samt grafit- och magnetkisförande stråk av metasedimentära bergarter. Younger granite, foliated Björknäs En utförligare beskrivning av metodiken för de geofysiska undersökningarna inom berggrundskarteringen 6580 6580 finns dokumenterad (Sträng 1996). Mätningar med gammaspektrometer och scintillometer har utförts på Mörbyfjärden NACKA Yngre granit, grå eller röd, fin- till medelkornig, jämnkornig, radiumindex 0,4±0,2 B 9 B B hällar och parameterprov har tagits för bestämning av bergarternas petrofysiska egenskaper. Dessa mätdata M Boo Younger granite, grey or red, fine- to medium-grained, even-grained Gröndal 5 16 M lagras digitalt i olika databaser vid SGU. M M Södermalm M M 8 Den magnetiska anomalikartan över området uppvisar varierande magnetiseringsnivå, särskilt söder om Björkö M Yngre granit, småporfyrisk, radiumindex 0,5±0,2 M M Stockholm. Anomalimönstret är huvudsakligen bandat och visar på storskaliga veckmönster. En del av anoma- M M M M M Younger granite, small-porphyritic STOCKOLM Årstaviken M M lierna kan kopplas till magnetkisens remanenta magnetisering i tunna stråk av metasedimentära bergarter. Fågelön M M M M M M M Bergartsled med innehåll av grafit och magnetkis uppvisar en god elektrisk ledningsförmåga och kan även 19 M M M M Granit, ojämnkornig, vit (migmatitgranit) Ekerön M lokaliseras på VLF-kartor. Anomalimönstret tyder på att plastiska deformationszoner med sydostlig eller 5 M M 5 Granite, uneven-grained, white (migmatitic) Fisksätra M nordostlig riktning föreligger.Vissa av anomalierna kan kopplas till högmagnetiska amfiboliter och gabbroberg- M Årsta B Mälarhöjden Granit, granodiorit och tonalit, gångar och småmassiv arter och andra till magnetitförande graniter. Inom kartområdet förekommande diabaser har varierande Södra Björkfjärden M Solberga Granite, granodiorite and tonalite, dykes and small massifs susceptibilitet och är svåra att följa på grund av att de förekommer i generellt högmagnetisk terräng eller på grund av att vissa av diabaserna är lågmagnetiska eller för tunna (0,5–1 m). En del anomalier som stryker i Finkornig till fint medelkornig gnejsig granitoid, radiumindex 0,3±0.2, t.v., ögonförande, västnordvästlig riktning i norra delen av området kan dock kopplas till diabaserna. En lång diabasgång med 10 10 radiumindex 0,1±0,07, t.h. nordostlig riktning,