NYA PROFESSORER Installation 2015 ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Skrifter rörande Uppsala universitet B. INBJUDNINGAR, 179 Omslagsbild: År 1865, för precis hundrafemtio år sedan, påbörjades meteorologiska mätningar inom Astronomiska observatoriet. Arbetet, i vilket många studenter engagerades, ledde till att meteorologi blev ett självständigt ämne vid universitetet. På denna gouache (detalj) av Franz Alexander Berger syns det då nyuppförda Astronomiska observatoriet 1851. Uppsala universitetsbibliotek 8189. Redaktör: Per Ström Lärostolshistoriker och redaktion: Carl Frängsmyr Fotografier av nya professorer och pristagare: Mikael Wallerstedt Produktion: Grafisk service, Uppsala universitet ISSN 0566-3091 ISBN 978-91-554-9335-6 Tryck: DanagårdsLiTHO AB 2015 Professorsinstallation vid Uppsala universitet 2015 Hugo Hildebrandsson, ”Sjelfbiografiska anteckningar”, inledning av Carl Frängsmyr 5 Rektors inbjudan 39 Program 41 Installationsföreläsningar 2015 43 Juridiska fakulteten Minna Gräns 49, Torbjörn Ingvarsson 51, Charlotta Zetterberg 53 Medicinska fakulteten Stefan James 57, Lärostolen i kardiologi med inriktning mot klinisk kardiovaskulär forskning 58, Sören Lehmann 61, Niklas Marklund 63, Andreas Mårtensson 65, Lärostolen i internationell barnhälsovård 66, Fredrik Palm 69, Lärostolen i fysiologi 70, Gunnar Pejler 85, Johan Sundström 87, Pernilla Åsenlöf 89, Lärostolen i fysioterapi 90 Farmaceutiska fakulteten Göran Frenning 95, Lena Friberg 97, Ulf Göransson 99, Anna Orlova 101 Historisk-filosofiska fakulteten Isto Huvila 105, Lärostolen i biblioteks- och informationsvetenskap 106, Don Kulick 109, Pauliina Remes 111, Henrik Ågren 113 Språkvetenskapliga fakulteten Rogier Blokland 117, Lärostolen i finsk-ugriska språk 118, Michael Dunn 143, Lärostolen i lingvistik 144, Christer Henriksén 157, Heinz Werner Wessler 159, Lärostolen i indologi med inriktning mot det moderna Sydasiens språk och kulturer 160 Samhällsvetenskapliga fakulteten Hannah Bradby 187, Mikael Carlsson 189, Kristine Höglund 191, Anna Jarstad 193 Cecilia Pahlberg 195, James Sallis 197, Oskar Nordström Skans 199, Lärostolen i nationalekonomi 200, Fredrik Tell 229, Lärostolen i företagsekonomi 230, Lärostol i företagsekonomi, särskilt marknadsföring, återbesatt med vid universitetet förut installerad professor, Virpi Havila 243, Lärostol i statistik, särskilt ekono metri, återbesatt med vid universitetet förut installerad professor, Per Johansson 247 Utbildningsvetenskapliga fakulteten Mikael Börjesson 259, Lärostolen i utbildningssociologi 260, Elisabet Nihlfors 263, Claes Nilholm 265 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten Gabriella Andersson 269, Anders Jansson 271, Susanne Mirbt 273, Maria Selmer 275, Björn Victor 277 Professor som pensionerats före installation 279 In memoriam 279 Hjärnäpplet – Uppsala universitets innovationspris 2015 281 Tidigare mottagare av Hjärnäpplet 284 Pedagogiska priset 2015 285 Tidigare mottagare av Pedagogiska priset 291 Redaktionella kommentarer 295 Plan över Uppsala universitets aula 297 Hugo Hildebrandsson, ”Sjelfbiografiska anteckningar” Inledning av Carl Frängsmyr I slutet av maj 1865 inleddes ett märkligt och betydande vetenskapligt projekt i Uppsala. Under ledning av meteorologerna Robert Rubenson, Hugo Hildebrandsson och Per Gustaf Rosén påbörjades systematiska meteorologiska observationer vid astronomiska observa- toriet vid Rackarbacken. Långt innan begreppet ”studentmedverkan” var uppfunnet såg de tre forskarna till att använda sig av frivilliga studenter. Under en period om drygt tre år och två månader, från maj 1865 till augusti 1868, genomfördes mätningar varje timme i observatoriet, för vilket ändamål 127 studenter engagerades. Fyra studenter tjänstgjorde varje dygn, två på dagen, två på natten. Inte en enda observation missades under denna tid. Detta ambitiösa forskningsprojekt, som alltså inleddes för precis 150 år sedan, kan med goda skäl betraktas som den moderna Uppsalameteorologins startpunkt. Redan under hösten 1864 hade astronomiprofessorn Gustaf Svanberg börjat röja väg för den nya disci- plin som började växa fram ur hans ämne. Han lät nämligen uppföra en mindre byggnad i parken strax söder om observatoriet, där meteorologiska mätningar kunde företas. Ob- servatoriet utrustades med vindmätare, termometrar och barometrar. Ansvaret för verk- samheten överlät Svanberg på Robert Rubenson, som hade disputerat 1854 och sedan bland annat verkat som matematiklärare vid Upsala lyceum. Hans intresse för meteorologin hade stimulerats under en treårig studieresa till Italien och Frankrike. Studenternas insatser var helt avgörande för projektets genomförande. Rubensons ar- bete med att sammanställa, analysera och utge resultaten från deras observationer drog ut på tiden, dels på grund av hans övriga åtaganden, dels till följd av svårigheter att erhål- la tryckningsbidrag. Skriften utkom därför först vid universitetets 400-årsjubileum 1877. 5 Sommaren 1868 blev studenternas manuella observationer överflödiga, eftersom en me- teorograf, konstruerad av fysikern och matematikern Axel Gabriel Theorell, kunde tas i bruk. Med hjälp av denna registreringsapparat kunde termometrarnas och barometrarnas läge avläsas automatiskt var tionde minut. Dessa observationer fick stor betydelse även utanför Sveriges gränser och från och med den 1 december 1868 publicerades de i Bulletin météorologique de l’observatoire d’Upsal. I likhet med studenterna arbetade Rubenson helt ideellt. Han kunde inte komma i frå- ga för en statlig tjänst, eftersom han bekände sig till den mosaiska tron. År 1870 ändrades dock lagen i detta avseende, varefter han samma år kunde tillträda en nyinrättad extra ordinarie adjunktur i meteorologi. Rubenson var påtänkt som föreståndare för ett plane- rat meteorologiskt observatorium i Stockholm men valde att kvarstanna i Uppsala ytter- ligare några år. Han utsågs 1873 till föreståndare för den nyinrättade Meteorologiska cen- tralanstalten i Stockholm. Denna anstalt sammanslogs 1919 med Hydrografiska byrån till Statens meteorologiska-hydrografiska anstalt (SMHA), vilken i sin tur 1945 bytte namn till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). Ansvaret för meteorologin i Uppsala övergick efter Rubensons avflyttning till Hugo Hildebrandsson. Denne var brorson till riksantikvarien Bror Emil Hildebrand och hade skrivits in vid universitetet 1858. Under de följande åren studerade han matematik och fysik. Till meteorologin leddes han in när Anders Ångström 1863 uppmanade honom och Per Gustaf Rosén att studera vattenångans tryck på den omgivande luften under avdunst- ning. Hildebrandsson och Rosén väckte stor uppmärksamhet när de offentliggjorde sina resultat i en publikation våren 1864. De vågade nämligen uttrycka kritiska åsikter mot Ber- linprofessorn Heinrich Dove, dåtidens internationellt ledande och oomstridde auktoritet inom den vetenskapliga meteorologin. På våren 1866 försvarade Hildebrandsson sin avhandling Öfversigt af den mekaniska vär- metheorins grundläggning, samt af de wigtigaste experimental-bestämmingarne af wärmets mekaniska equivalent. Ämnet hade han fått av Anders Ångström, och tillsammans med undersökningen om vattenångans tryck meriterade avhandlingen sin författare för en do- centur i fysik. År 1869 erhöll Hildebrandsson universitetets Helmfeltska resestipendium, vilket gjorde det möjligt för honom att besöka de meteorologiska centralanstalterna och observatorierna i Wien, Paris, London, Kremsmünster, München, Bern och Kew. Han ge- nomförde dessutom kortare studiebesök i Zürich och Karlsruhe. Under denna resa knöt han vetenskapliga kontakter med internationellt framstående meteorologer som Carl Jeli- 6 nek och Julius von Hann i Wien samt Urbain Jean Joseph Leverrier i Paris. Den sista tiden tillbringade han i Kristiania hos Henrik Mohn, som några år tidigare hade blivit professor i meteorologi och föreståndare för det nybildade meteorologiska institutet vid universite- tet i Kristiania. Kontakterna med dessa och andra internationella forskare uppehöll Hilde- brandsson även fortsättningsvis genom brevväxling. I Uppsala universitetets årsskrift 1870 publicerade Hildebrandsson en utförlig resebe- rättelse, vilken innehöll en plan för meteorologins framtida organisation i Sverige. I skild- ringen, som kan läsas som ett slags program för Hildebrandssons kommande verksamhet, föreslog han bland annat att ett svenskt meteorologiskt institut snarast skulle inrättas. Denna anstalt kunde antingen fungera helt självständigt, i likhet med bland annat Sveri- ges geologiska undersökning (SGU), eller organiseras som en institution inom Kungl. Ve- tenskapsakademien. Innan manuskriptet trycktes inhämtade Hildebrandsson godkännande från både Svan- berg och Ångström, varefter han begav sig till Stockholm för att även visa det för Veten- skapsakademiens fysiker Erik Edlund, som under drygt ett decennium hade organiserat systematiska meteorologiska mätningar runt om i Sverige. I Vetenskapsakademiens Hand- lingar publicerade denne 1873 studien ”Bidrag till kännedomen om Sveriges klimat”, vilken räknas som den första klimatologiska undersökningen i landet som byggde på systematiska observationer. Edlund blev inte glad över Hildebrandssons initiativ, vilket han uppfattade som ett ovälkommet intrång på hans egen domän. Trots Edlunds motstånd lät Hildebrandsson trycka skriften, vilken kom att spela en viktig roll för tillkomsten av det meteorologiska institutet i Köpenhamn 1871 och Mete- orologiska centralanstalten i Stockholm 1873. Hildebrandssons verksamhet vid det me- teorologiska observatoriet var intensiv.