Ent. Tidskr. 127 (2006) Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar i Sverige 2005 Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 2005 INGVAR SVENSSON Svensson, I.: Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 2005. [Remarkable records of Microlepidoptera in Sweden during 2005.]. – Entomologisk Tidskrift 127 (1-2): 9-20. Uppsala, Sweden 2006. ISSN 0013-886x. The series of annual compilations of remarkable records of Microlepidoptera is continued for the 33rd year. The weather in the main collecting season was varying as usual without extremes and temperature a little above normal. The storm Gudrun on 8th January is con- sidered to have had only small influence locally. It is difficult to explain why most lepidop- terists report rather poor collecting and low population numbers. Especially many miners were absent like in previous two years. Also immigrants were few, though the autumn was unusually warm. In spite of this five species are reported new to Sweden, Elachista bruuni Traugott-Olsen 1990, Elachista baltica E. Hering 1891 (collected already in 1976), Platyptilia farfarellus Zeller 1867, Sciota fumella (Eversmann 1844) (first specimen col- lected in 2003) and Sclerocona acutellus (Eversmann 1842). At present 1699 species of Microlepidoptera are known from Sweden. Ingvar Svensson, Vivedalsvägen 10, Österslöv, SE-291 94 Kristianstad, Sweden. Inledning fynd. Auktorsnamnen utelämnas här. Detta är den 33:e årsrapporten om anmärknings- Vädret under den huvudsakliga insamlings- värda småfjärilfynd i Sverige. Liksom förut be- säsongen växlade som vanligt men visade inga handlas i ett särskilt avsnitt sådana arter som är extremer. Det är svårt att förklara att flertalet särskilt intressanta. Det följs av ett avsnitt med lepidopterologer rapporterat rätt dåligt insam- fortsättning om aktuella lokaler och sedvanligt lingsresultat och svaga populationer för många avsnitt om immigration. Förutom vetenskap- arter. Stormen Gudrun den 8 januari, den värsta liga namn används i dessa tre avsnitt även sven- på 100 år, träffade bara en del av Götaland och ska namn enligt Svensson & Palmqvist (1990). kan knappast ha haft någon nämnvärd inverkan Berättelserna om de olika arterna grundas på ens lokalt. Hösten blev osedvanligt varm med insamlarnas egna uppgifter. I ett följande avsnitt sommartemperaturer ända till mitten av novem- förtecknas nya landskapsfynd, inklusive sådana ber, men ändå iakttogs bara ett fåtal immigranter från de föregående avsnitten. Insamlare anges och höstminor fanns nästan inte att se liksom de här genom förkortningar enligt ZOO-TAX (Ce- föregående två åren med något anmärkningsvärt derholm 1978, 1991). Insamlingsår anges endast undantag för lokal massförekomst. Årsmedel- för fynd före 2005. En förteckning över insam- temperaturen kom att ligga omkring en grad över lare följer därefter. den normala i söder och omkring två grader över Rapporten bygger på senaste upplagan av fjä- i norr. rilkatalogen (Svensson et al. 1994), med samma Ändå kan fem för landet nya arter noteras: systematik och nomenklatur. Nu omnämnda arter Elachista bruuni Traugott-Olsen 1990, Elachista uppdateras enligt nyare publikationer. Katalogens baltica E. Hering 1891 (insamlad redan 1976), numrering används i avsnittet om nya landskaps- Platyptilia farfarellus Zeller 1867, Sciota fu- 9 Ingvar Svensson Ent. Tidskr. 127 (2006) a b Figur 2. Hangenitalier av Elachista. a) E. bruuni. Figur 1. Elachista bruuni Traugott-Olsen 1990, fö- Uncusflikar smalare än följande arts. Ca 7 cornuti. reslagen det svenska namnet dyngräsminerarmal. Ny b) E. dispilella. Bredare uncusflikar. Ca 3 cornuti. Se för Sverige. Detta är en av de två hanar som Jan Å. pilar. Jonasson håvade in på Gotska Sandön 2 och 5 juli. Male genitalia of Elachista. a) E. bruuni. Uncus Fjärilen liknar mycket E. dispilella, tvåpunktgräs- lobes narrower than those of the following species. minerarmal, och flyger tillsammans med den, men Ca 7 cornuti. b) E. dispilella. Wider uncus lobes. Ca endast på sanddyner vid havet över den förmodade 3 cornuti. See arrows. värdväxten sandsvingel, Festuca polesica. Foto: An- ders Nilsson. Elachista bruuni. New to Sweden. This is one of the ganska begränsad lokal i Sverige, i Böda på two males that Jan Å. Jonasson netted on Gotska norra Öland (Svensson 1995). Nu har Jan-Olov Sandön on 2nd and 5th July. The moth resembles E. Björklund fått den på ljus söderut på ön, en hane dispilella very much and flies together with it, but vid Möckelmossen 26.VII och två hanar på only on sand dunes at the sea above the presumed Käringkullmossen i Kalkstad 27.VII. Eftersom food-plant Festuca polesica. värdväxten benved (Eronymus europaeus) finns är arten troligen bofast även här. På den senare mella (Eversmann 1844) (första exemplaret in- lokalen var det en bra flygkväll med många ar- samlat 2003) och Sclerocona acutellus (Evers- ter. mann 1842). Flertalet av dem är sannolikt redan Acrolepia autumnitella (Curtis 1838), besk- etablerade i landet. Antalet kända småfjärilar i sötemal, har Bengt Åke Bengtsson anträffat på Sverige uppgår nu till 1699. en ny Ölands-lokal, Petgärdeträsk. Minor i sep- Antalet rapportörer har minskat, vilket kan tember. Sannolikt finns arten på många tiotals förklaras av det dåliga insamlingsresultatet. Mitt lokaler på ön. tack till alla, även de som inte lyckats uppbringa Elachista bruuni Traugott-Olsen 1990 (Fig. något att rapportera. Som vanligt bör rapporter 1). Arten har länge varit sammanblandad med E. för 2006 lämnas till mig omedelbart efter tretton- dispilella, tvåpunktgräsminerarmal, men är be- dagen för att hinna publiceras före högsäsongen. tydligt sällsyntare och förut endast känd lokalt Det finns nog också fler intressanta småfjärillo- från kustområdet i Östersjön från södra Finland kaler att fotografera och beskriva. till Lettland. Nu har Jan Å. Jonasson inte oväntat funnit arten också i Sverige på Gotska Sandön, Intressantare arter en hane vardera 2 och 5 juli. Båda påträffades Cameraria ohridella Deschka & Dimic 1986, flygande i solnedgången i övergångszonen mel- kastanjemal, har blivit ännu vanligare i Kris- lan vita och grå dyner, där den förmodade värd- tianstad, även om hästkastanjerna ännu inte växten sandsvingel (Festuca polesica) växte vanställts av minorna som i Mellaneuropa. ganska rikligt. På samma ställe flög samtidigt Fjärilen har också flugit vidare norrut: Ronny den snarlika E. dispilella, tvåpunktgräsminer- Lindman har funnit minor 14.VIII så långt nor- armal, i antal. Fräscha exemplar går dock att rut som i Ha Stensjö i Falkenbergs kommun. artbestämma redan i fält med hjälp av lupp, när Yponomeuta irrorella (Hübner 1796) har se- man väl fått in dem i insamlingsröret. E. bruuni dan länge bara varit känd bofast från en enda har beige fält på hjässan, på vinglockens bas 10 Ent. Tidskr. 127 (2006) Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar i Sverige 2005 a a b c d b Figur 3. Elachista (Cosmiotes) baltica E. Hering 1891, föreslagen det svenska namnet gråsvingelmi- Figur 4. Hongenitalier av Elachista. – a) E. baltica. nerarmal. – a) Hane. – b) Hona. Mer kontrastrik. - Ny Skiljer sig från närstående arter främst genom flacka- för Sverige. Arten som förekom tillsammans med E. re ostium och smalare ductus bursae med annorlunda stabilella, som den skiljer sig från i habitus genom inre struktur. Rundad signumplatta. Längd ca 1 mm. mörkspetsade fjäll på huvudet, har stått obestämd Se pilar. – b) E. stabilella. Rundad signumplatta. – c) sedan den insamlades på Klagshamnsudden i Skåne E. freyerella. Smal något vidgad ductus. Smal sig- 14 juli 1976. Lokalen har vuxit igen med hagtorns- numplatta. – d) E. exactella. Starkt vidgad ductus. buskar, men fjärilen kan möjligen finnas kvar på Smal signumplatta. fortfarande öppna partier på udden eller på sandfält och dyner i Skåne. Arterna i undersläktet känns igen Female genitalia of Elachista. – a) E. baltica. Differs på den vitaktiga fläcken i framvingespetsen och vita from related species mainly by more shallow ostium fransar utanför. Foto: Christer Bergendorff. and narrower ductus bursae with different internal structure. Rounded signum plate. Length ca 1 mm. Elachista (Cosmiotes) baltica E. Hering 1891. a) See arrows. – b) E. stabilella. Rounded signum plate. Male. – b) Female. More contrasty. – New to Sweden. – c) E. freyerella. Narrow, somewhat widened ductus. The species that occurred together with E. stabilella, Narrow signum plate. – d) E. exactella. Strongly wid- from which it differs externally by dark-tipped scales ened ductus. Narrow signum plate. on the head, has been standing as a UFO after it was collected on the landfill at Klagshamn in Scania 14th July 1976. The site is now overgrown with hawthorn Sandön (Fig. 1). En tydlig olikhet i hangenita- bushes, but the moth may still be present in open part lierna hittar man i utseendet på uncusloberna, on the landfill or in sand fields and dunes in Scania. som är mycket breda vid basen hos dispilella The species in the subgenus are recognized by the whitish spot in apex of the forewings and white cilia och mer jämnsmalt tillspetsade hos bruuni (Fig. outside. 2). Skillnaden är fullt möjlig att konstatera re- dan genom försiktig avpensling av bakkropps- och centralt på mellankroppens ovansida. Även spetsen. Hongenitalierna avbildas av Traugott- de två prickarna på framvingarna är ljusbeige, Olsen (1990). Med tanke på den sannolika medan dispilellas normalt är svarta-svartbruna. värdväxtens utbredning i Sverige borde bruuni På preparerade djur märker man att fransarna i första hand eftersökas på sanddynsområdena hos bruuni