MILITÄR­ HISTORISK TIDSKRIFT MILIT ÄRHISTORISK TIDSKRIFT utges av MILITÄRHISTORISKA AVDELNINGEN VID KUNGL MILITÄRHÖGSKOLAN i samarbete med KUNGLIGA KRIGSVETENSKAPSAKADEMIEN Redaktion: Överste Bo Hugemark Docent Klaus-Richard Böhme Överstelöjtnant Bo Kjellander (formgivning och redigering) Adress: Box 27805, 115 93 Stockholm Prenumeration sker genom Kungl Krigsvetenskapsakademien (se nedan). Pris för enstaka ex: 80 kr. Äldre årgångar: 1986- 1988 40 kr, 1989 50 kr. KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT ("Gula tidskriften") belyser säkerhetspolitik och totalförsvar Redaktör och ansvarig utgivare: Kommendör Stig Strömbäck För frågor angående prenumeration, distribution och kassaärenden: Avdelningsdirektör Reine Johansson: telefon 08-788 88 59 (bostaden 08-7164427) Postgirokonto nr 195870-1 • • MILITARHISTORISK TIDSKRIFT 1990 MILITÄRHISTORISKA AVDELNINGEN VID KUNGL. MILITÄRHÖGSKOLAN © 1991 Militärhistoriska avdelningen och respektive författare Militärhögskolan Stockholm ISSN 0283-8400 Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991 Innehåll Militärattacheerna i S:t Petersburg 7 En undersökning av det svenska underrättelseväsendets professionalisering 1885-1917 Gunnar Åselius Krigshoten mot Sverige under första världskriget 45 Hakan Leche Pansar och pansarvärn 1921-1942 78 Anders Brännström Sjöfart och sjöförsvar under neutralitet 128 Samarbete och samverkanssvårigheter under andra världskriget Mats Persson The Problem of Airspace Violations in Modern Swedish History 201 Klaus-R Böhme Urholkad frivillighet 217 Sveriges repatriering av sovjetryska f d krigsfångar 1944-1945 Anders Berge Irak mellan två krig 234 Jngegerd Bauder Författarna Konsul, fil kand Ingegerd Bauder, Göteborg Fil doktor Anders Berge, Stockholm Major Anders Brännström, Boden Docent Klaus-R Böhme, Stockholm Överste Hakon Leche, Stockholm Örlogskapten Mats Persson, Karlskrona Fil kand Gunnar Aselius, Stockholm Militärattacheerna i S:t Petersburg En undersökning av det svenska underrättelseväsendets professionalisering 1885-1917 Gunnar Åselius Inledning Omfattande forskning har bedrivits kring den västerländska officerskårens professionalisering under perioden 1870-1914. 1 Som viktigaste drivkraft till denna utveckling brukar anges indu­ strialiseringen av Europa och USA under 1800-talet, vilken på kort tid i grunden förändrade sättet att föra krig. Det blev möjligt att relativt billigt utrusta stora värnpliktsarmeer, hand­ eldvapnens hastighet och precision mångdubblades, tillkomsten av järnvägarna och den elektriska telegrafen gjorde det möjligt att dra samman och leda jättelika truppmassor. Utvecklingen kom naturligtvis att på ett avgörande sätt förändra officersyr­ kets innehåll, status och krav på förberedande utbildning. Euro­ pa bevittnade under senare delen av 1800-talet en gigantisk militär upprustning, under vilken även småstater som Sverige kraftigt byggde ut sina militära styrkor. Det förefaller som ett rimligt antagande, att det industriella sättet att föra krig också krävde helt nya mängder av informa­ tion. För att kunna utrusta jättelika värnpliktsarmeer, planera deras mobilisering, trycka tågtidtabeller för transporterna till fronten och beräkna behovet av förnödenheter, krävdes natur­ ligtvis ingående detaljkunskaper på de mest skilda områden, hopsamlade under en lång följd av år. Även den vapenteknologiska utvecklingen skapade ett sug efter information. De gevär Napoleons soldater haft skilde sig mycket litet från dem som Karl XII:s och Marlboroughs varit utrustade med. Segrarna i 1700-talets krig hade främst vunnits genom innovationer i taktik och drill. "Från mitten av 1800- 7 talet", skriver Alf W Johansson, "kan det emellertid konstateras att varje med tjugo års mellanrum uppställd arme skulle kunna besegra den föregående enbart till följd av den tekniska utveck­ lingen''.2 Vilka förändringar detta ökade militära kunskapsbehov fick på underrättelseväsendets område har ännu inte ägnats någon omfattande uppmärksamhet. 3 I denna artikel görs dock ett för­ sök att studera eventuella tendenser till professionalisering och specialisering bland de svenska militärattacheerna i Ryssland åren 1885-1917. Teoretiska överväganden Som instrument kommer den amerikanske sociologen Harold Wilenskys modell av underrättelsefunktionens utveckling inom moderna företag och organisationer att användas.4 Wilensky själv beskriver sin bok Organizational Intelligence som en under­ sökning av "the role of knowledge in the decision-making pro­ cess". Hans teser är, ur ett mer övergripande perspektiv, dock inte särskilt originella. Hos den omfattande litteratur som be­ handlat problem kring byråkratisering och professionalisering i det moderna industrisamhället återfinns varianter av många av Wilenskys påståenden. 5 Enligt Wilensky kännetecknas ett utvecklat underrättelsevä­ sende av höggradig specialisering, dels organisatoriskt, dels per­ sonellt. Kraven på exakthet gör en modern underrättelseorgani­ sation benägen att hämta huvuddelen av sitt vetande ur öppna källor. Men medan underrättelsefunktionärernaunder organisa­ tionens uppbyggnadsskede främst sysslat med övergripande strategiska frågeställningar, blir deras rapporter nu allt mer de­ taljerade och tekniska till sitt innehåll. I takt med att verksam­ heten institutionaliseras blir den information som genereras mer och mer specialiserad. Breda översikter och sammanställningar blir däremot allt sällsyntare.6 Denna utveckling tenderar till att försvåra cirkulationen av information. Underrättelseorganisationen blir paradoxalt nog allt sämre på att klara sin huvuduppgift. För att överbrygga de växande organisationella klyftorna inom underrättelseorganisa­ tionen blir det därför viktigt att vid sidan av de officiella kana- 8 lerna etablera informella, personliga nätverk genom vilka infor­ mationsflödet smidigt kan fortsätta. Metodiska överväganden: operationaliseringen av Wilenskys modell Sammanfattningsvis kan alltså sägas, att en modern underrättel­ seorganisations utveckling enligt Wilensky kännetecknas av - specialisering hos organisation och personal - informa tionsspecialisering - informalisering av interna kommunikationer. Det är utvecklingstendenser i dessa riktningar jag på olika sätt försökt identifiera hos militärattacheerna i S:t Petersburg under perioden 1885-1917. Det bör dock framhållas, att varje vetenskaplig modell repre­ senterar en sammanfattning och förenkling av verkligheten. Vis­ sa drag hos Wilenskys modell är svåra att urskilja hos det svens­ ka militärattacheväsendet kring sekelskiftet. I vissa avseenden kan militärattacheerna i S:t Petersburg inte heller studeras isole­ rade från övriga militärattacheer, eller från det militära under­ rättelseväsendet i Sverige i stort vid denna tid. Wilenskys bild av utvecklingen får således inte tillmätas större exakthet än en ungefärlig beskrivning. Men liksom en tecknare med några snab­ ba streck kan fånga en sammansatt personlighet, kan Wilenskys anvisningar hjälpa oss att inom ramen för en kort uppsats beskri­ va verksamheten vid den viktigaste svenska militärattachepos­ ten under ett mer än 30 år långt, dynamiskt utvecklingsskede. Disposition Inledningsvis ges en allmän bakgrundsteckning. Vissa kunskaper om den militära utbildnings- och myndighetsstrukturen i Sveri­ ge under perioden, om underrättelse- och militärattacheväsen­ dets organisation samt om Rysslands roll i den militära föreställ­ ningsvärlden är nödvändiga för att undersökningsresultaten ska kunna förstås i ett vidare sammanhang. Därefter redovisas de tre delundersökningarna: specialiseringen av personal, av informa­ tion, samt informaliseringen av de internakommunikationerna. Undersökningsresultaten sammanfattas i ett avslutande avsnitt. 9 Bakgrundsteckning Generalstabens roll Inom armen kunde från 1867 officersexamen endast avläggas vid Krigsskolan på Karlberg. Befordran inom kompaniofficers­ graderna - upp till kapten - skedde i regel efter anciennitets­ principen, och ville man gå vidare i karriären blev det med tiden allt viktigare med examen från Krigshögskolan (KHS). Mellan 20 och 30 0/o av varje årgång från Karlberg antogs dit. Utbildningen var tvåårig och från 1878 i stor utsträckning modellerad efter den vid Kriegsakademie i Berlin. Av varje årgång från KHS antogs sedan ungefär hälften som aspiranter vid generalstaben. Generalstaben var en myndighet som tillkommit efter preus­ sisk förebild 1873, för att i en tid av allt snabbare militär utveck­ ling upprätthålla den krigsvetenskapliga bildningen och sköta planering och mobiliseringsförberedelser inom armen. Under 2 1/2 år tjänstgjorde aspiranterna vintertid vid generalstabens oli­ ka avdelningar, författade ett sk vinterarbete och visade under somrarna sin praktiska duglighet på regementsövningarna ute i landet. Av aspiranterna anställdes till slut 4-5 vid generalsta­ ben för gott. De som kommit in vid generalstaben tillhörde militärskråets elit. Generalstabsofficerarna bildade en egen kår med förtur vid befordran, fungerade som banbrytare för det professionella officersidealet inom den indelta svenska armen och kändes igen genom de gula revärerna på sina uniforms byxor. Generalstabsofficeren Karl Axel Bratt beskriver hur han redan som skolgosse ansåg "en svensk generalstabsofficer som det yp­ persta i skapelsen och hans gula byxor - av vilka jag i landsorten väl inte sett mer än något enstaka exempel - som det mest åtråvärda i livet."55 Vilken roll spelade då generalstaben i den militära lednings­ systemet? Något självständigt ÖB-ämbete existerade inte och kungen var formellt högste befälhavare för krigsmakten.