ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Skrifter rörande Uppsala universitet B. INBJUDNINGAR, 192 Redaktör: Per Ström Bild- och uppsatsredaktion: Carl Frängsmyr Layout: Grafisk service Vinjetter: Tryggve Nevéus Omslagsbild: Carolina Rediviva i vinterdräkt sett från söder. Gouache av Eric Österlund från 1800-talets andra hälft. Uppsala universitetsbibliotek. ISSN 0566-3091 ISBN 978-91-513-0829-6 Sättning: Grafisk service, Uppsala universitet Tr yck: DanagårdLiTHO AB, Ödeshög 2020 Kontakt med redaktionen Förfrågningar kring distribution och abonnemang, till exempel rörande levererad upplagas storlek eller önskemål om erhållande av seriens skrifter, riktas till redaktionen under följande e-postadress: [email protected] Promotionsfesten i Uppsala den 31 januari 2020 med Uppsala universitets inbjudningsskrifter 1844–2019. 175-årsregister över däri publicerade uppsatser, dokument, förordningar och biographica Sammanställt och försett med inledning av Carl Frängsmyr Innehåll Uppsala universitets inbjudningsskrifter 1844–2019. 175-årsregister över däri publicerade uppsatser, dokument, förordningar och biographica. Sammanställt och försett med inledning av Carl Frängsmyr 9 Program 75 Processionsordning 76 Promotionsarrangemang 77 Rektors hälsningsord 79 Universitetets och fakulteternas inbjudan 81 Promotorernas presentationer Teologiska fakulteten, av Mia Lövheim 83 Juridiska fakulteten, av Charlotta Zetterberg 85 Medicinska fakulteten, av Ulf Gyllensten 87 Farmaceutiska fakulteten, av Anna Orlova 89 Historisk-filosofiska fakulteten, avSven Widmalm 91 Språkvetenskapliga fakulteten, av Coco Norén 93 Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Cecilia Pahlberg 95 Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Per Hansson 97 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Roland Roberts 99 Kortfattat promotionslexikon 103 Promotionsföreläsningar från och med 1935 105 Promotionsdiplomen 110 Promovendi 31 januari 2020 115 Teologiska fakulteten 117 Juridiska fakulteten 118 Medicinska fakulteten 119 Farmaceutiska fakulteten 122 Historisk-filosofiska fakulteten 124 Språkvetenskapliga fakulteten 125 Samhällsvetenskapliga fakulteten 126 Utbildningsvetenskapliga fakulteten 128 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 129 Pristagare 31 januari 2020 133 Tidigare mottagare av aktuella priser och medaljer 140 Plan över Uppsala universitets aula 151 Olof Rudbecks inbjudning till dissektion i Anatomiska teatern 1 maj 1677 var den första akademiska inbjudningsskriften som författades på svenska. Uppsala universitets inbjudningsskrifter 1844–2019. 175-årsregister över däri publicerade uppsatser, dokument, förordningar och biographica Sammanställt och försett med inledning av Carl Frängsmyr Allt sedan 1600-talets början har universitetet utgivit inbjudningsskrifter till akademiska högtider, det vill säga professorsinstallationer, promotioner, rek- torsskiften, jubileer och minnesfester. I äldre tid förekom även motsvarande inbjudningar till installationer av universitetskanslerer och parentationspro- gram till minnet av bortgångna kungligheter och professorer. Universitetets program trycktes ursprungligen alltid på latin, vilket under långliga tider utgjorde de lärdas modersmål. Det väckte följaktligen uppseende när Olof Rudbeck den äldre våren 1677 utsände en på svenska avfattad inbjudan till offentlig dissektion i Anatomiska teatern i Gustavianum. Rudbecks inbjudan utgör den första på svenska författade akademiska inbjudningsskriften. I det avseendet var han före sin tid. Ännu vid mitten av 1700-talet framstod det som högst uppseendeväckan- de att ett akademiskt program utgavs på svenska. Så skedde emellertid i feb- ruari 1749 när Anders Berch utsände en inbjudan till den oration, vilken Olof Celsius höll med anledning av att universitetet gästades av kronprins Adolph Fredric, som två år tidigare hade utsetts till universitetskansler. Förste biblio- tekarien vid universitetsbiblioteket Ernst Meyer har citerat Lärda Tidningars kommentar till Berchs skrift: ”Utom dess är märkeligt, at detta Program är utgifwit på Swenska, hwilket, så wida oss witterligt är, lärer wara det första, som wid wåra Academier dristat sig fram i swensk drägt. Ämnets höga wärde gjorde glädjen nu så allmän, at den ej borde stängas inom den Latinska werl- den; wi hafwe ock i händerna en alt för bedröfwelig känning af moders-målets förakt, så at det nu är hög tid, at ej låta det sidwördas i nedriga kojor, utan laga så, at det jemwäl får wisa sin styrka ibland de Lärde.” 9 Lärda Tidningars entusiasm till trots skulle det dröja ytterli- gare ett århundrade innan svenskan på allvar bröt igenom som gängse språk för de akademiska programmen. När så skedde vid 1800-talets mitt bortföll snart bruket av latinet. Den sista på latin avfattade inbjudningen utfärdades 1866 av den originelle grecisten Johan Spongberg, vilken till två av sina rektorspro- gram fogade en till romarspråket översatt utgåva av Sofokles’ sorgespel Ajas. Inbjudningsskrifterna undergick även förändring av ett slag som rörde innehållet snarare än språkdräkten. Flera av 1700- talets rektorer försåg inledningarna till sina inbjudningar med vetenskapliga betraktelser och specialstudier. Carl von Linné var en av de första att göra så. Han följdes senare av bland andra Anders Berch, Johan Ihre, Daniel Solander, Adolph Murray och Pehr Niclas Christiernin innan seklet var till ända. Dessa rekto- rers lärda reflexioner utvecklades av deras efterträdare under 1800-talets förra hälft till att bli självständiga essäer, studier och artiklar. Den vid universitetet ännu levande traditionen att Carl von Linnés stilbildande inbjudnings- förena inbjudningar till akademiska högtider med vetenskap- skrift från april 1743. liga och universitetshistoriska bidrag kan således föras tillbaka till Linnés tid. Inbjudningsskrifternas utveckling under 1600- och 1700-talen samman- fattades sålunda av Ernst Meyer i Program utgifna vid Upsala universitet, II. 1701–1854 (1908): ”Först och främst börja de antaga en mera vetenskaplig hållning; de lärda betraktelserna och resonemangen äro icke mera blott for- mella språköfningar, utan växa gradvis ut till verkliga afhandlingar, för att mot midten af 1800-talet lösgöra sig från den egentliga inbjudningsskriften och blifva själfständiga arbeten. Detta gäller väl närmast promotionspro- grammen, men har i viss mån sin tillämpning äfven på de andra. Den som gifvit programmen denna värdefulla utveckling är i första rummet Linné, speciellt genom hans program af 9/4 1743, men äfven Rosén, Murray, Ihre och Berch under 1700- talet, Hwasser, Atterbom och Geijer m. fl. under det följande halfseklet.” 10 I den uppflammande historismens tid, 1800-talets förra hälft, började universite- tet allt oftare fira akademiska jubelfester. Historien blev intressant, eftersom univer- sitetets karaktär ansågs framstå som klarast i ljuset av dess första ursprung och histo- riska utveckling. I detta sammanhang fick inbjudningsskrifterna en viktig betydelse, eftersom de förenade och skapade samhö- righet mellan nuet och det förflutna. Läro- stolshistoriker och teckningar av företrä- darnas insatser blev därför viktiga inslag när nya professorer skulle installeras. Den nye professorn fick gärna bli en nydanare men lika viktigt var att han representerade den levande traditionen från sina företrädare. Han var ytterst blott en ny länk på en lång kedja, som knöt samman nutid och historia. Israel Hwassers inbjudningsskrift till anato- Läkaren Israel Hwasser skildrade den medicinska vetenskapens framväxt vid Uppsala universitet i ett flertal program och uppsatser. men Fredric Sundewalls installation 1846 Litografi av Carl von Schéele. Uppsala universitetsbibliotek. innehöll exempelvis en längre skildring av Olof Rudbecks liv och gärning, liksom en förteckning över dem som mellan Rudbeck och Sundewall hade innehaft lärostolen i anatomi, fysiologi och forensisk medicin. Den utformning som lärostolshistorikerna fick kring 1800-talets mitt skulle bestå ända in på 2000-talet. De rent universitetshistoriska uppsatserna i de akademiska program- men blev, av samma anledning, allt fler. Vid sitt rektorats nedläggande 1838 publicerade Johan Henric Schröder en rektorslängd för Uppsala universitet från Laurentius Paulinus Gothus 1572 och framåt. I sin inbjudan till medicine doktorspromotionen tre år senare uppmärksammade Israel Hwasser hundra- årsminnet av årtalet 1741, då Carl von Linné och Nils Rosén von Rosenstein gemensamt övertog ansvaret för den medicinska undervisningen och mellan sig fördelade de olika ämnena. Hwasser författade med anledning av jubileet 11 en längre exposé över den svenska medicinens historia, vilken dock till sin ka- raktär utgör en inledning till högtiden snarare än en självständig uppsats. I in- bjudningsskriften till 1848 års magisterpromotion införde Elias Fries studien ”Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis divina”. I programmet till juris- ten Isak Landtmansons professorsinstallation, införde kirurgen Carl Benedict Mesterton uppsatsen ”Om Nosocomium Academicum och den kliniska un- dervisningen i Uppsala” (1869). Några år senare utgav kyrkohistorikern Carl Alfred Cornelius ”Några bidrag till Upsala theologiska fakultets historia” I–III (1874–75). År 1844 inträdde inbjudningsskrifterna i ett nytt skede. Svenska språket hade brutit igenom samtidigt som rektorernas universitetshistoriska och ve- tenskapliga inledningar hade antagit formen av självständiga uppsatser med egna rubriker. Erik Gustaf Geijers program till Olof Wingqvists och Carl Olof Delldéns installationer innehöll uppsatsen ”Det Europeiska samhällets be- gynnelser” och