Copyright finns inte V3.0 Linus Walleij 1999-12-31 23:59 2 Innehåll 1 COPYRIGHT FINNS INTE 7 2 HACKARE! 11 3 HACKARKULTURENS GRÄSRÖTTER 15 4 UNDERJORDISKA HACKARE 19 5 SUBKULTURERNAS SUBKULTUR 41 6 BLIPP-BLOPP KULTUREN 51 7 RAVE, TECHNO OCH ACID 57 8 CYBERPUNK 67 9 EN ELEKTRONISK INTRESSEORGANISATION 85 10 DATABROTT: TERMINALSLAVAR, PLASTKORTSBEDRAGARE OCH CENSUR 93 11 ARTIFICIELL INTELLIGENS 107 12 VIRTUELL VERKLIGHET (VIRTUAL REALITY) 115 13 NÄTATTITYD, TEKNOKRATI OCH DEMOKRATI 121 14 KVINNLIGA HACKARE? 135 15 CYBERNETISKT SAMHÄLLE 139 16 FRAMTIDEN 151 17 EN CYBERNETISK UTOPI 157 18 Appendix: White Night vs Otto Sync 169 3 4 INNEHÅLL Omsvep Jag skulle kunna börja den här texten med att skriva: "Jag har valt att kalla förordet till denna bok för Omsvep med härledning till det mer lämpade engelska ’Preface’, alltså något som kommer utanför det egentliga objektets yta, jfr t ex engelskans ’Surface’ av ’Surrounding’ (omgivande) och ’Face’ (Ansikte, Yta). Jag finner denna nyskapande terminologi mödan värd med anledning av bla bla bla..." Allt sådant kallprat är bara en etikett man sätter på sina litterära verk för att tydligt visa för akademiska läsare att man tillhör den bildade världen, det vetenskapliga samhället. Jag har det tvivelaktiga nöjet att ännu vara relativt ung och oförstörd, och därför ser jag mig befriad från plikten att behöva tråka ut er stackars läsare med sådant dravel, trots att jag faktiskt kan konstruera riktigt knepiga resonemang när jag känner för det. Den akademiska formen är bara ett av de formspråk jag använder i den här boken. Jag skall börja med att tala om vad det kostade mig att skapa den här boken: massor. Massor med tid, och i realiteten massor med pengar. Jag klagar inte. Jag har haft gott om både tid och pengar. En stor del av boken skrevs som en etapp av mina studier medan jag ännu studerade på folkhögskola, och är därför mer eller mindre finansierad med de skattemedel i form av studiebidrag som jag uppbar under denna studietid. I någon mån skulle man på så vis kunna påstå att denna bok tillhör samhället. Frågan är om samhället skulle vilja kännas vid den. Jag har valt att ta konsekvensen av mina egna resonemang. Jag har i boken dömt ut copyright som ett urmo- digt och dumt påhitt, mest avsett att fixera samhällets maktbalans i sitt nuvarande läge. Alltså saknar denna bok copyright. Det finns en del argument för att förse boken med copyright. Låt mig behandla dem ett och ett: Du kan inte tjäna något på den här boken. Sant. Och falskt. Jag har redan tjänat en jäkla massa på den här boken. Andligt. I branchen kallar vi det intellektuellt kapital. Jag har fått en del nya vänner. I branchen kallar vi det humankapital. Åt helvete med detta jävla kapital, förresten. Jag har så att jag klarar mig ändå. Författande är inte mitt leverbröd. I varje fall inte än. Jag säger inte att det är fel att tjäna pengar på att skriva böcker, jag säger att det vore fel av mig att tjäna pengar på den här boken. Du har ingen koll på hur boken sprids. Jag har ingen jävla önskan att kontrollera hur den här boken sprids. Det framgår av den del av undertiteln som jag lite provocerande har lånat från Nietzsche: en bok för ingen och för alla. Att sedan börja tala om copyright vore inkonsekvent. All information borde förresten vara fri. Någon skulle kunna förvanska texten och påstå att hon/han själv skrivit den. Än sen. Var poet är en tjuv, var konstnär är en kannibal, som det så vackert heter. (Jag vet tyvärr inte vem som har sagt det.) En bra bok stjäl alla ifrån, bara så att det inte märks. Om någon stjäl något från denna bok så att det märks demonsterar han/hon bara sin uppenbart begränsade kreativitet. Om någon stjäl utan att det märks, märker inte jag det heller, och då lider jag knappast av det. Någon skulle kunna förvanska texten och sprida den för att skada dig. En sådan människa bryr sig nog inte om copyright eller inte. Copyright skulle i detta fall bara tillföra en möjlighet att straffa en människa som gjorde något sådant. Jag skulle ändå inte orka driva några processer: det vore slöseri med tid. För övrigt måste vi försöka lita på varandra i det här samhället någon jäkla gång. När du har läst så här långt inser du säkert att jag ger dig fria händer. Spridningen av denna bok är också ditt ansvar, och klangen av dess budskap ringer redan i ditt öra. Lägg den på disketter och ge till dina vänner. Lägg den på CD-ROM skivor och skicka med på omslaget till tidningar. Tryck ut den på papper om du känner för det. Tryck ut den, häfta in den, och använd den som kurslitteratur om informationssamhället. Tryck ut hundra exemplar på papper och ge bort till dina kompisar, men glöm inte bort att om du gör fler än 50 kopior för offentligt bruk måste 5 6 INNEHÅLL du skicka 7 pliktexemplar till bland annat riksarkivet, ty så lyder lagen om pliktexemplar av offentliga dokument. (Själv skulle jag bli överlycklig om denna bok dök upp i forskningsarkiven.) Tryck upp den och sälj den om det roar dig. Lyckas du tjäna pengar på den gör du åtminstone mig förvånad. Allt i det här samhället går ändå ut på att utnyttja andra. En av de industrier som likt kannibaler utnyttjar människor, är dessvärre förlagsindustrin. Måtte detta vara en nagel i ögat på dem. Till sist skall jag varna för att denna bok definitivt är färgad av mina egna åsikter och värderingar. Jag är en utta- lad individualist, och har heller inget emot att bli kallad socialist. I skärningspunkten mellan dessa två värderingar finns en ideologi som inte är särkilt vida känd, men som kallas syndikalism eller (vänster-) anarkism. I princip anser jag att all privat egendom är stöld,1 men jag är inte så jävla dum att jag inte inser att ett samhälle utan privat egendom är en utopi. Mina åsikter om yttrande- och tryckfrihet är ungefär de samma som hyses av Sveriges mest nyliberala organisationer. Jag har inget emot små och medelstora företag, men enorma transkontinentala koncerner är för mig farligare maktfaktorer än folkvalda regeringar, och som sådana måste de underkastas samma granskning som den folkvalda makten. Nu kan du läsa boken utan omsvep. 1Privat materiell egendom är stöld. "Intellektuell egendom" är något värre, möjligen väpnat rån. Censur är våldtäkt. Kapitel 1 COPYRIGHT FINNS INTE V3.0 En bok om information och makt För alla och för ingen DEUS EX MACHINA CARCERES EX NOVUM Den här boken om strömningar inom Litteratur, Teknologi, Musik, Film, Juridik och Ideologi skrevs efter att jag insett att om inte jag gjorde det så skulle någon annan göra det, men också för att göra klart för alla Sveriges trevliga hackare var de har sitt historiska och ideologiska arv. Slutligen finns det en lätt populärvetenskaplig ton i det hela, för att göra det någotsånär lättbegripligt. Några frågor du bör veta svaret på innan du börjar läsa denna bok: Varför skall jag läsa det här? Svar: För att du skall förstå nya begrepp i informationssamhället, den nya ungdomskulturen och samhällsde- batten, men också för att du skall ha en chans att bilda dig en egen uppfattning genom att konfronteras med mina och andras åsikter. Boken är centrerad kring kulturella fenomen eftersom de tydligast visar vart ett samhälle är på väg. Vårt samhälle på gränsen till informationssamhället kallas ibland det postindustriella samhället. Jag skall inte sticka under stolen med att jag också vill få dig att ifrågasätta det samhället. Vad är en Dator? Svar: En dator är ett föremål som följer de fysiska lagarna, precis som en människa. Precis som en människa är den varken ond, tråkig, snäll, krånglig eller särskilt intelligent. Den blir vad du gör den till. Precis som en människa i ett samhälle. Skillnaden mellan en människa och en dator är att datorn har en chans att absolut säkert veta vem som skapat den, och att den i princip kan se ut precis hur som helst. År 1995 tror de flesta att en dator ser ut som en fyrkantig låda. Dator är ett konstigt ord som många säger fel på. Fysikern Hannes Alfvén föreslog att man skulle kalla det en data, flera dator, men tekniska nomenklaturcentralen bästämde att man skulle säga en dator, flera datorer istället. Kanske gjorde man detta för att undvika att förväxla ordet med data i betydelsen information. Kanske gjorde man det bara för att data lät för feminint och man ville att datorn skulle vara en han. Gud vet. Branchen skilde en gång på mikrodatorer, minidatorer, stordatorer och superdatorer, där det är tänkt att den ena skall vara häftigare än den andra.1 Numera är gränserna för vad som är vad så flytande att de här beteckningarna är en smula föråldrade. En mikrodator är exempelvis en PC eller liknande hemdator. De andra sorterna har en normal människa knappt sett. Vad är ett Datanätverk? Svar: Ett datanätverk är två eller flera självständiga datorer som man kopplat ihop med kabel. Man brukar skilja på LAN (Local Area Network) där man kopplar ihop alla datorer i en byggnad eller som mest ett helt kvarter, MAN (Metropolian Area Network) med datorer i en hel stad sammanlänkade och WAN (Wide Area Network) som 1En del talar om "high end" och "low end" datorer. "High end" är de största, medan "low end" är den sort som sitter i mikrovågsugnar. 7 8 KAPITEL 1. COPYRIGHT FINNS INTE kopplar ihop datorer över riktigt stora avstånd. Störst av alla är Internet som kopplar ihop datorer av alla typer och över hela världen med varandra.