BULLETIN NR 2, APRIL 2010, ÅRGÅNG 18 George Avakian skriver för DESS Foto: Ian P. Clifford ELLINGTON ON COLUMBIA By George Avakian Tracing Duke’s contracts is difficult. Early contracts are who enjoyed a certain amount of flexibility in placing mostly lost, and it is not easy to penetrate the understand- his artists on competing labels – sometimes not even able veil of secrecy exercised by companies and artists’ bothering with pseudonyms. representatives. Fortunately I negotiated a number of Defining what is meant by “Columbia Records” is not his contracts during my years as a Columbia executive easy. Because the Columbia and Brunswick labels were (1946-1958). owned by the American Recording Corporation (ARC) Certainly Duke was not signed to exclusive contracts between 1931 and their final separation in 1939, I believe during his earliest years. Through 1931, he switched that the linkage must be considered as having begun labels in a manner which suggests that his recording with Duke’s recording session for Vocalion (a Brunswick rights were controlled entirely by his manager of the subsidiary) on November 29, 1926. time (Irving Mills), who was also a booking agent and fortsättning på sid 4 I detta sammanhang gör LTS en stor insats genom att i skrift och föredrag försöka påverka musiker, 2 2010 inspelningsstudios och skivbolag om betydelsen av rent ljud. LTS ger ut tidningen Musik och LjudTeknik 4 gånger per år med recensioner av skivor och utrustning samt I årets första DESS-Bulletin skrev jag om vår satsning teknikdiskussioner. Eftersom jag genom kontakter med Duke’s Place – jazzens nystart på Gyllene Cirkeln. medlemmar i Duke Ellington Society of Sweden vet att Styrelsen hoppades att satsningen skulle vara rätt det finns många som är intresserade av HiFi-återgivning, – och det blev en dundersuccé! Det var 175 betalande så rekommenderar jag ett medlemskap i LTS genom att besökare varav 102 inte var medlemmar – 7 stycken sätta in SEK 240:- på deras plusgirokontonummer 13 18 blev medlemmar under kvällen. Musiken med Kjell 00-5. Fernström, Swe-Dukes och Ulf Johansson Werre Trio Hur kommer LTS in i vår förenings marknadsföring? var utmärkt och uppskattades av publiken. Eftersom Jo, efter ett möte på LTS, där medlemmar och besökande ekonomin gick ihop så var alla inblandade, musiker, fick spela ”sin” musik (Leif Jönsson och jag var där och restaurangen och vi inom styrelsen för DESS, nöjda. spelade bl.a. Ellingtonmusik), föreslog jag LTS styrelse Vi hoppas på samma publiktillströmning till Duke’s ett samarbete rörande ömsesidig marknadsföring. Ett Place på Gyllene cirkeln nästa gång – den 3 maj 2010. erbjudande kom raskt från redaktören om att DESS i Ett skäl till att det kan bli succé även nästa gång är att vi nästa MoLT skulle få införa en halvsidesannons, vilket fortsätter med högklassig musik av och med Sweet Jazz till slut blev en helsidesartikel om DESS, LTS, HiFi och Trio och GGG - Gugges Gamla Gäng. Dessutom satsar vi Duke’s Place. En medlem värvades under kvällen och på marknadsföring via media, via ABF, via musikernas kommer så lite som 1 % av LTS 760 medlemmar till hemsidor och via LTS. Duke’s Place den 3 maj så är det ju bra…. Vad är LTS frågar Ni kanske? Det står för Ljudtekniska Vad gäller föreningens CD ”Echoes of Duke in Sällskapet med drygt 760 medlemmar, intresserade av Stockholm” så är Bo Holmqvists texter i skrivande stund musik och rent ljud (undertecknad är medlem sedan (före påsk) klara och layout och produktion återstår. 1974). LTS har utvecklat en serie högtalarbyggsatser, som CD: n kommer att bifogas DESS Bulletinen nr 3 i höst. rätt byggda resulterar i välljudande högtalare. Det är ju Eftersom jag har agerat intensivt för att DESS-CD:n så att de två viktigaste delarna i en ljudåtergivningskedja skall produceras så känns det bra att vi nu kommer till är början och slutet! Slutet är förstås högtalarnas kvalitet ett resultat som både DESS styrelse och medlemmarna medan början är kvaliteten på inspelningen, vilken kommer att kunna vara stolta över. skall göras utan ”masteringtricks” dvs förändring av För de medlemmar som saknat kåserier vid de senaste tonkurvor etc. efter det att inspelningen är gjord. Många mötena så kommer styrelsen att försöka ordna detta i moderna överföringar till media såsom vinylskiva och CD mindre format under hösten. Men för att finansiera detta är förvrängda. En av mina favoriter, monoinspelningen så behöver vi både att nuvarande medlemmar betalar av ”Duke Ellington at Newport 1956”, som gjordes årsavgiften, att vi får fler nya medlemmar samt att av George Avakian, finns sedan 1980-talet i av andra medlemmarna stöder styrelsens satsning på klubbaftnar inom CBS omgjorda vinyl- och CD-utgåvor ”Digitally med helaftonsmusik. rechanneled for stereo”. För oss Ellingtonvänner är detta en styggelse eftersom vi vill njuta av kvaliteten Så kom så många som möjligt den 3 maj till Duke’s Place och känslan från originalinspelningen, som återger på Gyllene Cirkeln! stämningen från den jublande och dansande publiken Till DESS – föregångare till senare tiders pop- och rockkonserter. Jan Falk, ordförande Porträttet av George Avakian på framsidan av detta nummer är taget av Ian P. Clifford, i samband med att Avakian erhöllThe 2010 NEA Jazz Masters award. Vid vår första klubbafton på nya “Duke’s Place” spelade Swe-Dukes med bland andra Curt Andersson, Bosse Broberg, Ulf Lind- sjö, Karin Hallin, Ulf Johansson Werre och Gus Dahlström. 2 DUKE´s PLACE en stor framgång när ”Kringlan” väcktes ur dvalan Det var på 60-talet det hände och tog slut. Gyllene i jazz är förresten ingen dag den andra lik och skall så Cirkeln öppnade dörrarna för ett inträde av 5:- kr inte vara. Därför skall heller inte Ulf Johansson Werre den 7 april 1962, Bud Powell satt på pianostolen, den och hans piano jämföras med Bud Powells insats vid förste i en lång, lång rad av världsstjärnor. Fem år Cirkelpremiären. Ulf Johansson Werre var mer än senare började stället komma på dekis, i varje fall bra nog, sin egen man både ensam vid pianot eller ur jazzsynpunkt. En ny generation av unga svenska med den bråkiga trombonen i nypan. Som pianist jazzmusiker hade kläckts eller börjat att kläckas under är han rolig och mycket underhållande och gjorde denna korta tid. Gyllene Cirkeln eller ”Kringlan”, som sina delar av kvällen med intelligenta blinkningar åt somliga sade kort och gott, hade gjort sitt som plantskola det förflutna. och jazzuniversitet liksom Nalen tidigare i en lamare Först ut var emellertid till min förtjusning blåsarparet form. Så går det förr eller senare för alla legendariska Claes Brodda (tenorsax/klarinett) och Karl Olandersson jazzklubbar världen över med namn som Montmartre (trumpet), kvällens stjärnor enligt mig, sekunderade i Köpenhamn, Blue Note i Paris eller Ronnie Scott´s i av kapellmästaren Kjell Fernström, den fine veteranen/ London. basisten Arne Wilhelmsson och Jesper Kviberg, I dag är det Fasching som skall vårda både tradition trummor.. och avant garde – en svår dubbel uppgift som sköts Nu har jag svårt att variera lovordskonfekten för med den äran men som tyvärr inte får samma självklara de båda blåsarna så ofta som jag har haft tillfälle att uppbackning som kom Gyllene Cirkeln till del. Vad berömma dem. De gamla vitsorden om Broddas vackra detta beror på är komplicerat att förklara: kan det bero tenorton och bredd i spelet gäller alltjämt liksom på lokalens utformning, kan det bero på att den täta den återkommande häpnaden över Olanderssons tobaksröken är borta, att inträdesavgiften mångdubblats, bekymmersfria umgänge med sitt instrument – kanske publiken föryngrats och krympt, att tidsandan förändrats, borde jag efterlysa en mognad som gärna fick ta sig mer jazzen till nackdel…? kompositoriska uttryck, med vilket menas längre, mer Svaret på alla dessa frågor ut i det blå har ingen – men melodiösa soloinsatser. Och lite mindre pyroteknik…. så roligt dock att Ellingtonsällskapets djärva steg från Claes Brodda får som vanligt en släng av sleven för att Döbelnsgatan till Sveavägen med lanserandet av Duke´s han ännu inte hittat sin ideala ton i klarinetten. Ja, jag vet Place på Gyllene Cirkelns legendariska domäner blev så att den kommer. framgångsrikt, för att inte säga succéartat. (Exakt 48 år Det är ett bra band som faktiskt flera gånger denna senare, sånär som på en månad, d v s den 8 mars 2010.) Vi kväll gick in i det magiska tillstånd som kallas ”swing”, har aldrig haft så mycket folk både ur medlemskåren och då tyngdlag och metronom sätts ur spel och rytmen intresserade, och även om också solen hade sina fläckar frikopplas i en ny dimension. Rena trolleriet (om ni kan man lugnt slå fast att detta måste återupprepas både förstår vad jag menar). en och flera gånger för att rättvist kunna utvärderas. Publiken var högljutt förtjust också i Swe-Dukes med All framgång sitter naturligtvis inte enbart i namnet Ellingtonkavalkad nr 2 som gav mycken valuta.. Men och arkitekturen och trots allt är det bandet hade inte sin bästa dag, det kräver repetitioner musiken som är viktigast för oss och bättre formulerade solister. Fast det tyckte inte alla. Man blir inte bättre för att man publiken att döma av en snabbenkät vid utgången. andas mästarnas luft nästan 50 år Endast den gamle grinige undertecknade. senare. Det vore också orättvist att Förresten var helhetsintrycket av denna premiär på göra jämförelser av den arten och Duke´s Place mycket positivt. Och var något mindre perfekt, rättas det till nästa gång. text: Bo Holmqvist foto: Jan Falk och Claes Brodda Karl Olandersson Kjell Fernström Premiärpublik på Duke’s Place. Någon som känner igen sig? 3 the largest American record company, which recorded ELLINGTON ON COLUMBIA four sessions with Duke, interrupted by the Okeh session forts. från förstasidan that included Jabbo Smith’s appearance on Black and Tan The date is significant on several other levels as well.