Skelleftebygden
TIDNING FÖR LOKALHISTORIA 1/2013
Senmedeltiden som guldålder i Skelleftebygden -
- med byarnas utveckling, sockenkyrkan och Bure kloster Innehåll s. 3 En guldålder i Skelleftebygden Rolf Granstrand s. 4 Medeltiden i Skelleftebygden - en skiss Barbro Viklund s. 8-9 Carta Marina Olaus Magnus s.10 Olaus Magnus - filmtecknare på 1500-talet Barbro Viklund s.12 Johannes Bureus och legenden om Bure kloster Tore Frängsmyr s.15 Minnesstenen i Uppsala domkyrka Tore Frängsmyr s.16 Skellefteå socken vid medeltidens slut Ulf Lundström s.18 Skellefteå socken - den äldsta kartan Johan Persson Gedda s.20 Vilka bodde i Bureå under femtonhundratalet? Ulf Lundström s.22 C.H Nyström och traditionen om Bure kloster Tom Randgard s.25 Den franciskanska hypotesen Henrik Roelvink s.30 En väckelserörelse under medeltiden! Elisabet Sundström s.32 Pilgrimsvandring förr och idag Tom Randgard
Tidskriften Skelleftebygden ges ut av SKEFO, Skelleftebygdens lokalhistoriska förening. Rolf Granstrand, redaktör och ansvarig utgivare 070-266 87 23, [email protected] Peter Grahn, redigering och grafisk form(detta nummer) - Tryckt av Skellefteå Tryckeri AB 2013. I redaktionsgruppen har också Tom Randgard och Barbro Viklund ingått. Foto om ej annat anges: Torbjörn Gustafsson (sid 1, 4, 16, 29, 36) Sockenkartan 1664 från Lantmäteriet och Carta Marina från Kungliga Biblioteket, Kart- och bildsamlingen/ lab.
Föreningens adress: Skelleftebygdens lokalhistoriska Som medlem förening, SKEFO • får du kontakt med andra som har Nordanå, 931 33 Skellefteå aktivt intresse för dina trakter och intresseområden Ordförande: Rolf Granstrand, 070-266 87 23, • får du information om lokalhistoriska e-post: [email protected] evenemang: föreläsningar, konferenser, kurser, utflykter mm SKEFO Sekreterare: Lars Jonsson, 0910-108 33 • får du som är utflyttad skelleftebo Skelleftebygdens en påminnelse om din gamla hembygds lokalhistoriska Kassör: historia Martha Hellgren, 0910-559 50 förening • stödjer du den lokalhistoriska forsk- Medlemsavgifter: ningen i Skellefteå Enskild medlem: 150 kr • kan du få hjälp och stöd när du själv Familj 2 personer: 180 kr letar fakta om din hembygd och män- Ungdom under 20 år: 25 kr niskorna där, om ditt barndomshem och gårdarna i din by • Dessutom får du föreningens tid- skrift Skelleftebygden med lokalhisto- lokalhistoria.skelleftea.org riskt material – dokument och populärt skefo.skelleftea.org skrivna artiklar.
2 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 En guldålder i Skelleftebygden! Det här numret av ”Skelleftebygden” ges ut i samarbete med projektet ”Klosterholmen i Bureå”, ett EU-projekt inom ramen för Mare Boreale som omfattar hela kuststräckan mellan Lövånger och Haparanda. Och vår utgångspunkt är tanken att senmedeltiden, ungefär 1370 till 1530, är en verklig guldålder för hela denna kuststräcka och inte minst för Skelleftebygden. Och hur ser då resonemanget ut i all korthet? Jo, under trettonhundratalets första hälft så organiseras den spridda bebyggelsen kring Bottenvikens kuster i kristna kyrksocknar, nämligen Umeå, Bygdeå, Lövånger, Skellefteå, Piteå, Luleå, Kalix, Torneå och så på finska sidan Kemi, Salo, Pedersöre och Mustasaari. Därigenom kom regionen åtminstone delvis att ingå i den europeiska medeltidskulturen och få njuta dess frukter, som t.ex. utvecklad sjöfart, avancerat hantverk, skrivkonst, kyrkobyggnader och kyrkokonst, en kristen världsbild med helgon, pilgrimsresor och fasteregler, som dessutom kom att ge fisketillgångarna i norr ökat värde, eftersom fisk var tillåten fastemat. Däremot undslapp regio- nen till följd av sitt perifera läge i förhållande till tidens maktcentra - Rom, Lybeck, Stockholm, Nov- gorod eller Trondheim - mycket av det som kom att utgöra bördor för befolkningen söderöver; tung beskattning, borgar och feodalherrar, kungamakt och biskopsmakt, städer och murar, kloster och katedraler, dagsverken och militärtjänst samt ständiga strider mellan olika maktgrupper, som kom att känneteckna den s.k. unionstiden 1389-1523. Bottenviksregionen kan rent av ha undgått digerdöden! I stället kom senmedeltiden att medföra en stark befolkningsutveckling i regionens mer än femhund- ra byar; bara i Skelleftebygden fanns vid periodens slut ett sjuttiotal! (Se kartan på mittuppslaget.) Handeln utvecklades åt alla håll - mot lappmarken, ishavskusten, Novgorod och Mellansverige - med sommarmarknaden i Torneå som en centralpunkt. Och mot slutet av 1400-talet - under ärkebiskop Jakob Ulfssons ämbetstid - byggs det stora och rikt påkostade stenkyrkor i alla socknar runt Botten- viken och en av de största invigs i Skellefteå den 19 februari 1507. Ett exempel på denna gynnsamma position långt från maktstridernas centrum är ett brev i mars 1509 från fogden Anders Bengtsson till riksföreståndaren Svante Sture, där han genom sockenbor- nas ”tredska” i Skellefteå och Umeå inte kunnat uppta den hjälpskatt som riksföreståndaren pålagt allmogen. Skälet synes vara sockenbornas oklarhet om vem som egentligen har makten i rikets centrum, kungen eller riksföreståndaren och att man därför tills vidare vill avvakta med skattebetal- ning. Och många tiotals mil från närmsta slott eller fogdeborg hade fogden Anders Bengtsson ingen möjlighet sätta hårt mot hårt! Men hur var det då med Bure kloster? Även om det nordligaste, hittills kända klostret under medel- tiden fanns i Uppsala, så var med stor säkerhet fr.a. tiggarmunkar verksamma också i Norrland. Dessa ordnar levde inte av jordegendomar utan av gåvor från allmogen, allmosor, vilka insamlades genom vidsträckta predikovandringar. Att gråbröderna, dvs. franciskanerna, hade ärenden norröver visas bl.a. av ett dokument från 1445, där Ångermanland överförs från Uppsalakonventet till att bli det stora Stockholmskonventets insamlingsområde. ”Den franciskanska hypotesen”, framförd i denna skrift av Henrik Roelvink, menar att Bure kloster bör ha varit ett basläger, ett ”terminarhus”, för dessa färder i Bottenviksområdet och Lappmarken. Ett terminarhus, som - till skillnad från motsvarigheter på andra håll - aldrig hann utvecklas till ett regelrätt franciskanerkonvent, dvs. ett kloster, eftersom reformationen kom emellan. Må så vara, men inte desto mindre så är ”Bure kloster” ett av de intressantaste lämningarna efter medeltiden i våra trakter. Så låt oss lära oss mer! Trevlig läsning tillönskas! Rolf Granstrand - ordförande SKEFO
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 3 Medeltiden i Skelleftebygden – en skiss Återigen stod ärkebiskopen i predikstolen i Skellefteå! Året var 1507 och Jakob Ulvsson från Uppsala var på plats för att inviga den nya kyrkan. Den förra var byggd i slutet av 1300-ta- let och hade blivit för liten. Helgonbilderna hade fått flytta med till den nya kyrkan av sten. En del av dem var Ulvsson redan väl bekant med, han hade invigt dem 1472: Sankt Erik, Sankt Olof och Johannes huvud på ett fat. Troligen också den sirliga Skelleftemadonnan, snidad i valnöt på 1100-talet, och enligt en senare sägen kommen från Bure kloster.
Skulpturerna hör till de få saker vi länge ett sätt att visa sitt inflytande. ansågs vara fria för kungen att ge kan se som stammar från medel- Att ge till kyrkan kunde dessutom bort, och bland dem som fick lax- tiden. Skellefteå kyrka har ovan- leda till uppskattning i livet efter fisken i norr var flera stormän och ligt många, även ett stort altarskåp detta. Kungarna å sin sida visade även Vadstena kloster. från Bernt Notkes kända verkstad i ofta sin makt genom att donera Lübeck. Den här tiden var det van- mark och laxfisken till stormän- Gillade ny teknik ligt att rika stormän byggde eller nen. Då kunde man räkna på deras Jakob Ulvsson kom från en mäk- bidrog till kyrkor. Att slå på stort stöd med krigsfolk om det behöv- tig släkt, och som ärkebiskop blev och att vara givmild var sedan des. Områden i norra Norrland han en av Sveriges mäktigaste. Lärd var han också, hade stude-
4 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 Medeltiden i Skelleftebygden – en skiss BARBRO VIKLUND
rat vid universitetet i Rostock och varit fem år hos påven i Rom, innan han 1470 utnämndes till är- kebiskop. Därmed blev han också ledare för dåtidens regering, riks- rådet, och hade att tampas med de stridslystna regenterna i Kalmaru- nionen under slutet av 1400-talet. Han kom att inneha sitt ämbete under 45 år. Ulvsson gillade ny teknik och vetenskap. Han införde en stor nyhet till Sverige, bok- tryckarkonsten, och han tog initia- här i norr börjat få fast struktur. der av mynt från medeltiden som tiv till Sveriges första universitet Vid den skriftliga skattläggningen hittats i metalldepåer i Lappland. 1477, i Uppsala. 30 år senare träder många byar När katolska kyrkan började behö- Han engagerade sig också i byg- fram. Antalet invånare i vad som va alltmer fisk för sina fastedagar gandet av nya sockenkyrkor. Till är nuvarande Västerbotten har be- så kom uppköpare från alla väder- Skellefteå reste han fyra gånger. räknats till ca 7 000. Men hur det streck till folket i norr. Torkad gäd- Men så hade han förstås flera goda var innan dess vet vi inte mycket da var lätt att forsla. Vackra skinn anledningar. Han hade fått hela om. Det saknas skriftliga källor stod högt i kurs, och många länder Norr- och Västerbottenkusten som från tiden, och det saknas arkeolo- ville lägga beslag på de nordliga förläning och hade skatt att hämta. giska undersökningar. resurserna. Sverige och Novgorod Nog bodde det folk här, och hade stred om norra Norrland, och en Gammal bygd men okänd gjort sen tusentals år. Från ca år gräns formulerades vid freden i Nu år 1507 hade bondebygderna 1000 anser man att odling och bo- Nöteborg 1323. skapsskötsel börjar ta fart. Men jakt och fiske var fortfarande Markera revir mycket viktiga, både för bönder Kanske var det kampen med han- och samer. Bägge grupperna torde delsmännen från öst som gjorde tidvis ha vistats vid havet för att att kungarna under 1300-talet blev fiska och jaga säl. Om det vittnar ivrigare att förläna mark i norr till bland annat en mängd tomtningar stormän som de ville gynna, ett på Bjuröklubb. slags revirmarkering. Dessutom hade man insett att det fanns en Samer vid kusten utomordentlig matresurs i norr, Skogssamerna hade små ren- laxen! Den gick att utvinna genom hjordar, kanske 20 djur, som gav att salt blivit åtkomligt via Han- mjölk, ost och kött. Flera ortnamn san. Och naturligtvis var det de som Lappviken och Lapphamn resursstarka som först hade råd att tyder på att samer fanns vid kus- skaffa salt, t ex ärkebiskopar, stor- ten, liksom en del äldre fynd från mannasläkter och kloster. De fick 1000-talet, bl a i Bureå. Att de ju också de bästa laxforsarna. handlade långväga är också be- Vi har alltså inte mycket skrift- lagt, bland annat genom de mäng- lig material före 1500-talet. Vi
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 5 Pest och krig Åtskilliga kloster hade etablertas i Syd- och Mellansverige men de nordligaste kända fanns i Uppsala och i södra Dalarna, Gudsberga. Tiggarmunkar, dvs. franciskaner och dominikaner, vandrade runt och har troligen besökt våra trak- ter. Ortnamn med Munk- och an- nan religiös anknytning tyder på det. Men kontakterna med kunga- riket Sverige var förmodligen sparsamma. Det torde ha lett till att man inte berördes så mycket av pesten, Digerdöden, som 1350 drabbade södra och mellersta Sverige. Man slapp också de många krigen inom Kalmarunio- nen (1397 – 1523). Bygden i norr utvidgades, kanske särskilt under 1400-talet. När Gustav Wasa varit verksam en tid och börjat med skriftlig skattläggning framgår det att 1543 fanns 70 byar och mer än Johannes Bureus (1568-1652). Kopparstick efter självporträtt. 400 gårdar i socknen. Invånaranta- let beräknas till ungefär 2 500 per- vet att Skellefteå fick sin andra kyrka år 1386. Den soner. Också Fällfors, Norsjö och Bastuträsk har första antas ha kommit till ca 1340. Vi kan därför bönder denna tid. Kontakter finns söderut, fram- anta att kyrkans folk var i rörelse mot norr långt för allt med Uppsala och Stockholm. Bönder från innan dess. Skelleftebyar färdas med båt till Stockholm på Från 1400-talet finns några intressanta byggnads- 1550-talet och säljer fisk, sältran, kalvskinn och lämningar, en husgrund i Lappviken nära Myr- gråskinn. Det hade de kanske gjort under lång tid. heden med fynd efter smide och några importföremål. Från samma tid stammar de husgrun- der och fynd som gjorts i Gamla Kyrkbyn vid Piteälven. I Böle, Lövånger har en bondgård från 1400-talet undersökts, och sen är det då lämningen Bure klos- ter. Bara en liten del är under- sökt och det gav några medeltida spår. Men Johannes Bureus, och bara han, har lämnat oss berättel- sen om ett kloster med ”många kosteliga våningar” i Bureå.
6 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 den namnet Kustlandsvägen, sen Riks13 och idag E4. Hittar du en sträcka av den gamla vägen att gå på så kan du känna dig i gott sällskap. Många berömda män har färdats här: Jakob Ulvsson, Olaus Magnus, Johannes Bureus och Carl Linnaeus. Från deras tid börjar det även fin- nas levande skildringar om vår bygd. Hör på Olaus Magnus som reste längs kusten 1519: ”Under hela sommaren har man intet mör- ker, ej heller någon brännande sol- hetta, utan luften är lagom varm och hälsosam. Allt är här behag- Medeltida språk Vår dialekt är också ett slags forn- ligt, lugnt och tryggt.” Den stenkyrka som Jakob Ulvsson minne. Att vi säger ”bratt” istäl- Barbro Viklund inviger 1507 torde alltså ha be- let för ”brant” och ”sopp” istället hövts i den växande bygden. De för ”svamp” är såna ålderdomliga Illustrationerna till denna artikel vackra träskulpturerna var kanske språklämningar. Sen är det förstås kommer från Olaus Magnus stora ett sätt för ärkebiskopen och andra förnamnen: Birgitta, Anna, To- verk ”Historia om de nordiska fol- rika att visa sin uppskattning av mas, Henrik, Agnes, Knut... ken”, utgiven på latin i Rom 1555. växandet, som i kyrkans fall också De illustrerar kapitel om skridfinnar (samer), laxfiske, brödbak resp. snö- ledde till större inkomster genom Berömda män bollskrig! tiondet. Sakristian och skulptu- Vi har även Norrstigen längs På följande uppslag ett utsnitt av rerna kan vi ännu se, men vad har kusten, från Stockholm till Tor- hans 1539 utgivna ”Carta Marina”, vi mera kvar från medeltiden? Ja neå. Den anses kunna vara 1000 som ger den tidigaste kartbilden av de flesta namn på byar och vatten- år gammal, i början en ridstig, bl.a. Bottenviksområdet inkl. Skel- drag. De kan berätta en hel del om men så småningom körbar med leftebygden. Finns kanske ”Bure kloster” med på kartan? våra förfäders namn och näringar. häst och vagn. På 1600-talet fick
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 7 8 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 9 Olaus Magnus – film tecknare på 1500-talet! Många gånger skulle han minnas sommarresan till Västerbotten, när han satt där nere i Rom. Ljuset, fåglarna, de hoppande fiskarna, alla märkliga köpmän och deras okända språk. Hans kunskaper i tyska, latin och italienska hade inte räckt till, för ryska, finska och lapska klarade han inte; tur att de flesta kunde lite köpmannasvenska.
Marknaden i Torneå midsommaren eller älgar, och jakt på allehanda Dessutom är det ju ett okänt land 1519, då hans framtid fortfarande vilda djur. Det händer nåt i vart- som avbildas. Den farliga, kalla verkade ljus, den hade han fått be- enda hörn på Olaus Magnus Carta norden har italienarna nog hört rätta om många gånger i Danzig. Marina, och mest action är det i de ryktas om, men att få se det på en Där bodde han med skolkompi- norra delarna. karta med så konstiga namn: Le- sen från Linköping, biskop Hans fanger, Skelitta, Rensby... och så Brask, känd för sin lapp, brodern Påvens man i norr alla märkliga bilder! Johannes, ärkebiskop utan land Resan mot norr gör han alltså och andra svenskar efter att luth- 1519, från Uppsala, på påvens Snöbollskrig och brödbak eranismen införts i Sverige 1527. uppdrag. Han ska i Norrland Kartan blir en succé, men Olaus Olaus hade berättat om resan till samla in avlatspengar till Peters- har mera att ge. Han börjar skriva Torneå och om den karta han tänkt kyrkan i Rom. Men Olaus är ju ”Historia om de nordiska folken”. sig göra av norra Sverige. Kartor också upptäcksresande, han frågar Mycket har han sett själv på sina var tämligen nytt – tanken att man om sedvänjor, näringar, hantverk resor, mycket har han lärt från an- kunde mäta jordens yta och på så och fester. Han kollar in kläder dra. Han skriver glatt om allt från sätt behärska den genom linjer och och prylar. Allt samlar han in och snöbollskrig till brödbakning och namn. bär med sig på något sätt, när han dryckesvanor. Rätt ofta lånar han tvingas lämna sitt land. Gustav skrönor och förklaringar från an- Med journalistisk blick Eriksson gillade inte kritiken från dra författare. Ja, så hade den kunnat börja, en de katolska prästerna och särskilt Det blir 22 böcker med detalje- bok om Olaus Magnus, dompros- inte sådana med mäktiga kontak- rade illustrationer. De första berät- ten som miste sitt uppdrag när han ter som bröderna Magnus. De två tar mest om det häpnadsväckande inte ville inordna sig under Gustav bröderna bor i Danzig i många år landet i norr, om sommarljuset, Wasa och Luthers lära. Han läm- och arbetar därifrån för att återin- om grävlingars natur och om de nade Sverige 1526, trodde nog att föra den katolska läran i hemlan- modiga, dygdiga kvinnorna. Det det var tillfälligt, men återvände det. är en blandning av korrekta upp- aldrig. Minnena från hemlandet gifter och fabulerade, en del låna- och önskan att intressera den lärda Lefanger och Skelitta de från sagor. Olaus Magnus kan världen för den märkliga Norden, Jobbet med kartan går bättre, skis- inte läsas och ses som sannings- det lämnade honom aldrig. serna gör han själv, och senare, i vittne, men ganska ofta är det ändå Han hade en journalistisk blick re- Rom, hittar han en skicklig man korrekt. På kartan är fyrar, hamn- dan som ung, och han intervjuade som kan skära tryckstockar. I bitar platser, borgar och kyrkor utsatta, gärna folk som rest i andra län- av päronträ och apel karvar denne liksom var malmbrytning pågår. der. Teckna kunde han också. Det fram renar och hoppande laxar, Bostadshus är svårare att förstå sig verk han är mest känd för, Carta sätter in monster och ortnamn där på. En del har pelare och smycka- Marina, är som en tecknad film, Olaus vill ha dem. Ett mödosamt de tak, man kan misstänka att det där allt händer samtidigt. Mons- arbete, men år 1539 är kartan klar. är rikemanshus i Italien som stått ter, odjur, krig, biljakter. Nej inte Snabbt är den ute i Europa, för modell. bil förstås utan framfart med renar Olaus är en bra marknadsförare.
10 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 Olaus Magnus – film tecknare på 1500-talet! BARBRO VIKLUND
Var Olaus i Bureå? 1519 ligger nära i tid till det som Nakenbadandet Olaus reste på sommaren till Tor- Bureus berättar om klostret i Bu- Nej vi får inte fler vinkar om Bure neå, troligen med båt. Bjuröklubb reå – och Olaus, som sitter där i kloster av Olaus Magnus, vi får har han sett, och dessutom känt Rom och hela tiden verkar för nöja oss med att han lyfter fram lukten från all fisk som ligger på att ställa Sverige i en god dager, vår bygd så vackert, spännande klipporna och torkar. Man kan då för att det åter ska bli ett katolskt och tämligen trovärdigt. Ett sista undra om han också såg Bureå, land, han borde väl ha noterat ett exempel: Det nordiska nakenba- eller om han hörde talas om Bure kloster i dessa bygder, eller om dandet var tydligen känt i Europa kloster? Inget sådant finns skrivet, det nu var en missionsstation? Det redan på hans tid. Olaus skriver men en ovanligt stor byggnad är skulle ju vara mycket bra om han förnärmat att detta är förtal. Bad- ritad i närheten av Bureå. Närhe- för påven kunde visa upp nord- stugorna har avbalkningar som ten till samerna syns också tydligt bornas intresse för den enda sanna skiljer könen åt! här. Ett Rensby och ett Renaval är läran. Dessutom borde det kunna ”Och skulle oblyga sällar ertappas inskrivet rätt nära kusten, och man bidra till att Olaus får pengar att med sin odygd i de nordiska bad- ser en samekvinna mjölka en ren. jobba vidare. Där i Rom har han stugorna skulle de snarligen bli Några byanamn av den arten är ofta ekonomiska bekymmer fastän släpade ut och om vintern kastade inte kända i vårt län, men kanske påven utnämnt honom till ärkebis- i de djupa snödrivorna, med fara hade Olaus hört någon medresenär kop i exil. att kvävas!” berätta om samernas liv.
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 11 Johannes Bureus och legenden om Bure kloster av TORE FRÄNGSMYR Denna artikel är en förkortad version av en föreläsning Frängsmyr höll i Hembygds-parken i Bureå sommaren 2011. Han är själv uppväxt i Sjöbotten, Bureå kommun och professor emeritus i vetenskapshistoria vid Uppsala uni- versitet
Namnet efter Mormor rare vid flera riksdagar och att un- kestiftet, i vilket de uppmanades Släkten Bure omtalas första gång- derhandla med Danmark om grän- att vara Bureus behjälpliga i hans en i ett brev av ärkebiskopen Ja- serna mellan de två länderna. Från forskningar. Bureus samlade själv cob Ulfsson år 1507. Det gällde då 1602 var han - tillsammans med och med sina medarbetare om- underlagmannen Anders Japson Johan Skytte - lärare åt kronprin- kring 200 runinskrifter. Han utgav (Jacobsson) av Bure och dennes sen, den blivande kungen Gustaf flera skrifter i ämnet, bland annat hustru Malin, som fick ägande- II Adolf. Denna tid var det viktigt Runkänslones lärospån (1599), rätt till en gård i Storkåge. Anders att man kunde skriva vackert, ef- Runa ABC-boken (1611) och Mo- och Malin hade dottern Anna, som tersom de flesta kungliga och of- numenta Sveo-Gothica (1624). gifte sig med Andreas Olai, kyr- ficiella brev och dokument skrevs Man brukar säga att Bureus blev koherde i Skellefte socken. Detta för hand. Bureus hade en erkänt vår förste riksantikvarie. par hade fyra söner, som använde vacker handstil, han var dessutom Till allt detta arbetade han på en namnet Bure, medan mamman skicklig tecknare och kunde därför svensk grammatik och en svensk och döttrarna Magdalena och Eli- snirkla till bokstäverna på rätt sätt. ordbok. Det svenska språket hade sabet använde den feminina for- Han fick många uppdrag att utfor- ännu inte funnit sin form, vare sig men Burea. Magdalena gifte sig i ma diplom, sigill, adelsbrev och i fråga om grammatik eller stav- sin tur med Tomas Matthiae, som kungliga urkunder. Hans uppdrag ning, och Bureus’ systematiska var kyrkoherde i Åkerby socken i som lärare åt kronprinsen bestod försök har gett honom epitetet Uppland och fick bl.a. sonen Jo- faktiskt först i välskrivning men ”den svenska grammatikens fa- han. efter några år fick han ansvar för der”. Det kan tilläggas att Bu- kronprinsens hela utbildning reus’ intressen även omfattade Vår huvudperson tog upp mam- astronomi, geometri och mekanik, mans namn och hette på svenska Mångkunnig som få och han framträdde som tecknare, Johan Bure, men han använde Ett av Bureus stora intressen blev kopparstickare och träsnidare. mest den latinska namnformen runforskningen, där han var något Mycket av hans anteckningar och Johannes Bureus (1568-1652). av en pionjär. Redan tidigt hade uppteckningar kvarlämnade han Bureus gjorde en märklig kar- han fascinerats av runstenar och i en aktsamling, som han kallade riär. Efter studier i Uppsala och deras inskrifter, vilket kanske var ”Sumlen” (Kungliga Biblioteket), i Stockholm inträdde han 1590 i naturligt då han var uppväxt i lan- ett fyndigt och påhittat namn för Johan III:s kansli, därefter i her- dets runrikaste område, Uppland. en oordnad samling. tig Carls kansli. Han tjänstgjorde Från 1599 fick han ett särskilt som sekreterare vid Uppsala möte kungligt uppdrag att ansvara för Resan till Norrland 1593 och blev kontrollör av tryck- fornforskningen, främst att för- Åren 1600-1601 gjorde Bureus ningen av detta mötes beslut och teckna alla befintliga runstenar. den omtalade resan till Norrland. av Augsburgska trosbekännelsen. Han fick ett särskilt pass för att fritt Han hade många skäl för denna Han fick sedan en rad hedersupp- kunna röra sig i landet och gjorde färd runt Bottenviken, vilket var drag, till exempel att övervaka många resor med detta syfte. År ett ganska stort företag den här ti- tryckningen av Gustaf II Adolfs 1628 förnyades uppdraget genom den. Som fornforskare skulle han bibel, att tjänstgöra som sekrete- ett kungligt brev till prästerna i är- förutom runstenar inventera al-
12 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 lehanda minnesmärken och upp- teckna folkliga traditioner. Som släktforskare var han givetvis särskilt intresserad av Bureå och Skelleftebygden. Bureus anteckningar från resan är tyvärr mycket kortfattade. Han avreste från Uppsala den 21 juni 1600 och återkom efter knappt ett år, den 15 maj 1601. I oktober 1600 skriver han helt kort ”Jord- bäfning” i Västerbotten men för- klarar inte närmare var och hur detta naturfenomen inträffat. Den 1 december samma år skriver han: ”Träfall på Bureheden”, vilket möjligen betyder stormfällning av skog. Han gjorde två besök i Kåge för att bevaka arvet efter sin mor- moder, som skall ha ägt en gård där. Efter hemkomsten överläm- nade han en del av detta arv till brodern Jonas. Det var också under denna resa som Bureus undersökte ruinerna efter Bure Kloster. Han berättar att det låg på en holme i Burälvens mynning och att det berättades att där funnits fjorton bröder förutom abboten. Bureus noterar vidare Porträtt av Johannes Bureus från 1627. Den latinska texten nederst är en Mariahymn från Luka- att ”klostret hade många gångar sevangeliet: >>Den allsmäktige har uträttat stordåd för mig och heligt heligt är hans namn.>> I och kosteliga våningar”, vad nu hörnen finns de fyra evangelistsymbolerna och texter som anspelar på dem: ängeln (Matteus), örnen (Johannes), lejonet (Markus) och oxen (Lukas). (Statens porträttsamling, Gripsholm) det kunde betyda. Byggnaden var av trä och hade en källare, vilken den kände sagokungen Fale Bure re, hade Bureus på sin resa stannat ännu syntes när Bureus var där den äldre hade deltagit i Erik den till på Sköns kyrkogård och besett 1601, trots att den var omgiven heliges krig i Finland på 1100-ta- dennes gravsten, som visserligen av ”höge granskogen”. Den siste let. Sonsonen Fale Bure den yngre var av betydligt senare datum. abboten skulle ha hetat Jonas Bu- skall ha deltagit i de stora krigen i Bureus kunde således göra upp en reus, allmänt kallad Bure herr Jon, början av 1200-talet och så små- ganska detaljerad släkttavla. Han i fjärde generation efter stiftaren ningom blivit begraven på Sköns använde sig av olika runinskrif- Herse och levande ännu på Gustaf kyrkogård i Medelpad. ter och medeltida dokument, och Vasas tid. Handskriften innehåller han utnyttjade varje tillfälle till långa och omständliga släktregis- Det finns inga historiska belägg uppteckningar av berättelser och ter som det inte alltid är lätt att för att Fale Bure, vare sig den äldre vittnesbörd från äldre minnesgo- följa. eller den yngre, skall ha existerat, da personer. Muntliga traditioner men legenderna lever kvar. Enligt spelade denna tid en viktig roll i Buresläkten en sådan tradition skall byn Fal- folks minne och historier. Man Bureus hävdade att det fanns en an- mark ha fått namn efter Fale Bure berättade anekdoter och person- fader redan på Olof Skötkonungs och utgjort fäbodar åt sagohjälten. liga episoder, man blandade stort tid, alltså på 1000-talet, och att När det gällde Fale Bure den yng- och smått. Även en professionell
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 13 forskare som Bureus handskades småningom blev han biskop i Här- tittade i våra skrivböcker och ta- ganska lättsinnigt med historiska nösand. Han hade själv besett rui- lade med lärarna, så visade han fakta. Naturligtvis förfalskade han nerna efter det påstådda Bureklos- filmer för oss barn. inte något medvetet, men begrep- tret, men han menade att det inte Han menar att det trots allt bör fin- pet källkritik fanns ännu inte i his- varit ett kloster utan ett slags gille. nas korn av sanning i den muntliga torieforskningen. Han lade pussel Han var ofin nog att anteckna detta tradition Bureus återger. Den siste med historiska bitar som passade i Bureus’ egen handskrift, något abboten, Bure herr Jon, ska ha varit in litet här och där. Det kunde som forskare faktiskt inte brukar farbror till Daniel Andersson och gälla ett årtal, ett ortsnamn eller göra. dennes son, Anders Danielsson, ett historiskt dokument. Han ville levde på sin gård i Bureå vid Bu- ju så gärna att pusslet skulle gå ut, Den som definitivt tog död på my- reus besök år 1600 och torde varit och han var övertygad om sin egen ten om Fale Bure var biblioteka- en av de viktigaste sagesmännen. och sin familjs plats i historien. rien Leonard Bygdén i en berömd Med dessa tre generationer hade Johannes Bureus’ ambition att uppsats, ”Om ursprunget till den Bureus krympt avståndet till med- koppla ihop sin egen släkt med historiska mythen om Fale Bure” eltiden och gjort det tänkbart att stormännen på medeltiden tog sig (Samlaren, 1890). Han säger där det här fanns en sammanhängande ännu flera uttryck. Han beställde att denna myt tillhör ”det myckna släkthistoria. Själva klostret behö- 1611 en släkttavla, som innehåller historiska ogräs, som innästlat sig ver inte ha varit särskilt storslaget. ett koncentrat av de uppgifter som i våra svenska hävder”. Första Troligen var det, skriver Nyström, finns i handskriften. (Se särskild gången Fale Bures namn offentli- ”ett av dessa mindre kloster, som artikel.) gen nämndes var just i Bureus’ ge- funnits här och där i vårt land vid nealogiska tavla, hävdar han. Ti- färdvägarna, ofta i samband med Kritik mot Bureus digare existerade inte denne som ett kapell eller dylikt”. Bureus’ historieskrivning har en historisk person. Han var helt emellertid inte accepterats av alla. enkelt påhittad av Bureus. Sammanfattning I själva verket har det pågått en Johannes Bureus släktforskning långvarig diskussion, där en rad Moderna forskare har hållit sig och legenden om Bure klos- historiker har ifrågasatt hans gene- stillsamt avvaktande. Jarl Gallén ter hänger, får man nog säga, på alogiska utredningar, både när det har föreslagit att det kan ha rört en ganska skör tråd. I bästa fall gäller Fale Bure, den äldre och den sig om ett terminarhus, kanske kanske man kan – med Carl H yngre, deras släktskap med den då underställt franciskanerna i Upp- Nyström - säga att det finns en levande Buresläkten, samt hela sala. Terminarhus var ett slags muntlig tradition som möjligen historien om Bure kloster. Sven härbärgen för tiggarmunkar som har någonting att berätta, men Lagerbring, den förste moderna vandrade omkring och predikade; detaljerna är få. Västerbotten var källkritikern, framförde starka in- vandringarna kallades terminarer. ännu mera glesbygd på medelti- vändningar. Han konstaterade att Christian Lovén har anslutit sig den än idag. Tiggarmunkar gjorde det inte fanns några källor förutom till denna tolkning. trots allt sina vandringar, någon- Bureus’ egna uppgifter och munt- stans fick de möjlighet att predika liga vittnesbörd. Än starkare kritik Överlärare C.H. Nyström och någonstans fick de söka sitt kom emellertid från Carl Gustaf Det finns en skribent till som jag härbärge. Men någon organiserad Nordin, den inflytelserike kyrko- gärna vill nämna, om inte annat så verksamhet var det knappast fråga politikern och handskriftssamla- av sentimentala skäl. Det är över- om; något kloster kan det inte ha ren. Han hade ett utomordentligt läraren i Bureå Carl H Nyström varit. Men något var det i varje gott rykte som historiker och kri- (1895-1952). Han publicerade fall; små pusselbitar av det vi kan tisk granskare av gamla dokument 1931 en uppsats om ”Bure klos- kalla kristnandet av Västerbotten. och skrivelser. Han kände väl till ter” i årsboken ”Västerbotten”. Och när bit lades till bit fick vi så de yttre förhållandena, då han dels Jag minns honom mycket väl. Han småningom i denna del av Sverige var svärson till kyrkoherden Pehr var vänlig och jovialisk, när han ett av kristendomens starkaste fäs- Högström i Skellefteå, dels efter- kom på besök till skolan i Sjöbot- ten i landet. trädde denne på posten 1784; så ten. Förutom att han inspekterade, TORE FRÄNGSMYR
14 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 Minnesstenen i Uppsala domkyrka Minnesstenen, som är av kalksten, drygt två meter hög och drygt en meter bred, sattes upp av Johan- nes Bureus år 1611 på föräldrarnas gravmonument på gamla kyrkogården på Uppsala domkyrkas södra långsida, mellan själva kyrkan och den första aka- demibyggnaden, kallad Academia Carolina. Senare tycks den ha flyttats till akademibyggnadens fasad och därefter blivit uppsatt på domkyrkans södra fa- sad. På grund av vittringsskador togs den 1961 in till domkyrkans föremålsmagasin, men 2009 renovera- des den och flyttades in i domkyrkan. Där sitter den nu i den södra korsarmen, till höger om utgången på kyrkans södra långsida. Texten är numera mycket svårläst. Dock finns det ett kopparstick från 1700-talet, som synes vara mycket likt originalet och som med en viss svårighet kan läsas. Nedanstående tolkning är är hämtad från bo- ken Uppsala domkyrka. VI. Gravminnen, utgiven av Herman Bengtsson 2010. (Frågetecken utmärker osäkra tolkningar.).
Överst finns en sekvens på hebreiska: ”Såsom rättfärdig i tiden.” Inskrift där nedanför: Memoria Sacrum Hersae Bureae Famillae Alumno etc. i översättning: ”Helgad åt minnet av Herse, en fosterson av den blomst- rande Buresläkten av mycket gammal hälsingeadel. Släk- ten var av ansernas (?), burarnas getiska stam, vilken un- der Visburas ledning åter uppsökte Gotlands landsbygd. Härav föddes Herse, lycklig genom hersingavkomma som utplånades (?) av Uppsalakonungen när denne åter- krävde Hälsinglands rike från Bure i Norby och Herse i med Thomas och sina fem barn med herr Olof i Vass- Selånger, hjältarna av de lysande runernas ätt och från unda, [vidare] åt den förstfödde Hananias (född i) Stock- Fale hin unge i Byrestad som var en försvarare av kon- holm år (15)92, som vilar bredvid tre farmors(mormors) ungens välfärd, fadern åt de överlevande, men som även mödrar, två Christina och Ingrid, döttrar till Gertrud av blev upphovsman till släkten som vitt och brett blomst- Emden, och hos fastern Birgitta. Åt föräldrar och barn rade i nio generationer, efter klostret även till tolv nya sä- och andra som nu vilar (här) och triumferar genom be- ten med namnet Bure vid en polhöjd av 63 grader och 26 kransning och dessutom åt sig själv och de sina, som på minuter, och som sedan en skändlig död tillfogats honom samma sätt strider i korsets tecken, (nämligen) åt hustrun av kåsarna lämnade klosterbyggnaden Bure till söner och och de kära barnen, nämligen åt Margareta Mårtensdot- barnbarn, vilka på Buraholm var lagmän i Västerbotten. ter, åt Johannes, den sjunde i barnaskaran, och Magda- [Vidare] åt Herr Thomas Matthiae som ledde skolan i lena och Katarina och de övriga uppsattes denna inskrift Stockholm och för 41 år sedan var pastor i Åkerby som av Johannes Thomasson Agrivillensis (=Åkerby) Bureus här vilar tillsammans med barnbarnen Azarias och Tho- i det år då dansken invaderade Sverige.” mas och deras mormor Anna, dotter till Johannes. [Vidare] åt Magdalena (Malin), dotter till Herr Andreas Längst ned på stenen finns ett par cirkelformade, gåt- Olavi från Uppsala, som var reformator i Västerbotten fulla inskrifter som knappast är möjliga att översätta. och år 1542 blev kyrkoherde i Skellefteå, vilken härstam- Inskriften kring Kristusmonogrammet är delvis dunkelt mar från (=var dotter till) Anna, dotter till Andreas Ja- men har översatts: ”O Jesus, lyckliggör de dina med din cobson (=Japson), vilken sistnämnde var sonsons sonson kärlek.” Runinskrifterna på vardera långsidan är häm- till Herse och sonsons sonsons son till Fale, begravd till- tade från runstenarna i Norby och Selånger i Medelpad. sammans med sin sondotter Christina och sina tre barn TORE FRÄNGSMYR
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 15 Sockenkyrkan - invigd 19:e februari 1507.
16 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 Skellefteå socken vid medeltidens slut av ULF LUNDSTRÖM
Skellefteå socken inrymde prästgårdar; så hade t.ex. I Sörfjärdingen ingick: vid medeltidens slut kring Norrfjärdingen ansvar att Mjödvattnet, Lappvattnet, år 1500 totalt 70 byar samt underhålla prästgårdens Bodbyn, Mora, Kvarnri- Prästbordet, som var sock- bryggstuga, badstuva, vist- set, Burträsk, Bygdeträsk, nens gemensamma mark huset ”sunnan groven” samt Åbyn, Ljusvattnet, Vill- kring kyrkan och uppläts söderboden. vattnet och Renbergsvatt- för prästbord, kaplansbord net. Dessa byar kom sen I Norrfjärdingen ingick: och klockarbord samt för att utgöra grunden för Bur- Gagsmark, Källbomark, kyrkstadsbebyggelse. Det träsk socken fr.o.m. utbryt- Kinnbäck, Avan, Åbyn, var bönder från alla dessa ningen 1606. Tåme, Byske, Fällfors, byar som gick samman för Norrlångträsk, Drängs- Sockenkartan från 1664 är att bygga en ny stor socken- mark, Frostkåge, Ostvik, gjord av lantmätaren Jo- kyrka av sten, en av Norr- Östanbäck, (Holme), Stor- han Persson Gedda och är lands största, invigd av kåge och Boviken. i original nästan en meter ärkebiskop Jakob Ulfsson i fyrkant. Finns för när- den 19 februari 1507. I Översta fjärdingen ingick: mare studier på Lantmäte- I skattelängderna från 1539 Ersmark, Kusmark, Kå- riets hemsida. Kopian på och 1543 framträder byg- geträsk, Stavaträsk, Bjur- mittuppslaget är kraftigt den ”ur medeltidens dun- vattnet, Varuträsk, (Ön), förminskad men med hjälp kel” med namn och allt. Stämningsgården, Deger- av förstoringsglas går det Den första sockenkartan byn, Myckle, Medle, Klut- dock att lokalisera samtliga sammanställs först kring mark, Skråmträsk, Norsjö, ovan nämna byar - utom 1650 (se mittuppslaget) Långträsk, Kattisträsk, en, Bäck, som ligger just men det handlar fortfaran- Bastuträsk, Finnfors, Lund, utanför kartans nedre kant. de om samma byar; med Sunnanå, Kroksjön, Gärds- två undantag; Holme nära mark, Gummark och Rag- Kartan visar på den star- Ostvik och Ön nära Deger- valdsträsk. ka kontinuitet som kän- byn har båda lagts öde till I Ytterfjärdingen ingick: netecknar Skelleftebyg- följd av hård beskattning Hjoggböle, Falmark, Holms- dens byastruktur från och utskrivningar, medan vattnet, Bodan, Rönnbäck- medeltid till våra dagar. inga nya byar tillkommit. en, Tjärn, Böle, Morön, Dessa sjuttio byar var inde- Hedensbyn, Risön, Tuvan, lade i fyra fjärdingar, som Bergsbyn, Furunäs, Urs- var och en hade ansvar för viken, Innervik, Yttervik, underhåll av olika delar Bureå, Burvik och Bäck. av kyrka, kyrkogård och
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 17 18 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 19 Vilka bodde i Bureå under femtonhundratalet? ULF LUNDSTRÖM
Genom skattelängder - från 1539 På Bureå nr 1 var Daniel An- far, som hette Anders Olofsson, och framåt - samt domböcker kan dersson bonde från 1539 till 1583, var bror till Bure herr Jon, som vi få en tämligen detaljerad bild av då han efterträddes av sonen An- enligt Bureus var den siste abbot- detta. År 1539 var det fyra gårdar ders Danielsson, som ägde gården ten i Bure kloster. i byn och vid Bureus besök 1601 till 1601 och är en av Bureus sa- hade dom blivit åtta. gesmän. Anders Danielssons far-
När Bureus gick runt på går- darna i Bureå vintern 1601, skulle han alltså träffat föl- jande bönder på resp. gård: 1. Anders Danielsson 2. Johan Jonsson och Britta Jonsdotter, Burträsk 3. Ambrosius Andersson och Ingeborg Nilsdotter, Östanbäck 4. Olof Jonsson och Sara Nilsdotter, Bureå 5. Jakob Andersson och Ma- riet Andersdotter, Böle 6. Nils Hansson och Kälug Larsdotter, Falmark 7. Björn Olsson och Anna Larsdotter, Hjoggböle 8. Olof Björnsson och Anna från Boteå.
20 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 Gården, som låg norr om älven, bl.a. Stockholm. Gift med Inge- ägare 1583 till 1606 och alltså en var tämligen välbärgad med fjor- borg Nilsdotter från Östanbäck. av de bönder Bureus sannolikt ton kor (1571), 18 får, 13 getter och träffar. två hästar samt omfattande fiske Bureå nr 4 låg i den sydöstra av säl och lax. Daniel var dess- delen av byn och tillkom 1593, Bureå nr 7 ligger också söder utom bondeköpman och betalade sannolikt som utbrytning från nr om älven och är den sista av ut- skatt för detta (1560). Hans fem 2, eftersom förste bonde är Olof brytningarna från de ursprungliga syskon fanns i Älvkarleby, Gum- Jonsson, yngre son på denna gård. gårdarna, i detta fall från Bureå nr boda, Hemmingsmark, Ostvik Kan också fått mark från nr 6, 8, då Björn Olsson 1601 delade fa- och Fjälbyn. Förutom äldste so- eftersom Olof var gift med Sara derns hemman. Nilsdotter, som var dotter till Nils nen, som övertog gården, så blev Bureå nr 8, ”gästgiveriet”, söder Hansson på Bureå nr 6. Makarna en annan präst i Kungsåra i Upp- om älven strax väster om lands- hade tio kor 1599 samt får, getter, land, medan döttrarna gifte sig i vägsbron. Ägare 1539 till 1559 är svin och häst. Bergsbyn resp. Enköping. Karl Mosesson, barnbarn till un- derlagmannen Jakob Andersson, Bureå nr 2 låg också norr om äl- Bureå nr 5, har liksom nr 3 och som är en viktig länk i Bureus ven, öster om ettan, mycket cen- 4, uppkommit genom utbrytning släktkrönika. Karl Mosesson är tralt läge. Mellan 1539 och 1558 från Bureå nr 2. Anders Olsson nämndeman, sexman, landsköp- var Olof Jonsson bonde på gården, äger gården 1554-1563 och är sam- man och säljägare. Tillsammans som hade upp till 18 kor (1553). tidigt landsköpman och birkarl, med Anna från Boteå i Ånger- Han var nämndeman samt en av dvs. har rätt att handla med sam- manland hade han fyra döttrar. socknens sexmän, som skulle vår- erna. Jagar även säl, t.ex. 1559. Vid hans död är det därför mågar da kyrkans egendom. Var också Avlider 1563, varvid änkan Elin som träder till, först några år Nils köpman och handlade bl.a. med efter något år gifter om sig med Persson Skräddare från Kusmark, ryssarna på Torneå marknad 1543. Sven Nilsson, som också är köp- men från 1563 och ända till 1609, Vid hans död övergick gården man och seglar med eget skepp Olof Björnsson, som var gift med några år till hustrun Sigrid, innan till Stockholm. Även nämndeman. Mariet Karlsdotter. Vid Älvsborgs sonen Jon Olsson tog vid 1560 till Vid Älvsborgs lösen 1571 är går- lösen 1571 är egendomen värderad 1584. Dennes äldre bror, Anders, den den högst värderade i byn; till till 318 mark och 6 öre, vilket pla- hade redan 1554 fått bryta ut en 336 mark och 7 öre. År 1577 tar cerar den på andra plats efter Bu- del av hemmanet, som blev Bureå äldste sonen, Nils Andersson, över reå nr 5. nr 5. gården i och med att modern och Ulf Lundström Jon Olsson hade tre söner, varav styvfadern flyttar till Böle nr 10. två blev bönder i Bureå; Johan Nils är gift med Mariet Andersdot- Jonsson som ägde detta hemman ter från just Böle, och när han dör För ytterligare uppgifter; se ”Bön- 1585-1619 och Olof Jonsson , som 1598 gifter hon om sig med Jakob der och gårdar i Skellefteå sock- åren 1593-1601 innehade Bure nr Andersson från Nolbyn, Lövång- en”, Ulf Lundström, Umeå , 2004 4, som låg söder om älven med er, som kommer att äga gården ägor på bl.a. Klosterholmen. Båda 1599-1630. Även han nämndeman. bör ha träffat Bureus. Bure nr 6 är en av de ursprungli- Bureå nr 3, låg också norr om ga gårdarna med sitt centrala läge älven, längst i öster. Gården till- söder om älven. Herse Andersson kom 1599, då lillebror Ambrosius är ägare i jordaboken 1543 fram får bryta ut en del av Bureå nr 5, till 1549. Var av Buresläkt. Gift Ulf Lundströms artikel om ort- i samband med storebror Nils An- med Margareta Jönsdotter från namn i Skelleftebygden med reli- derssons död året innan. Han äger Tuvan. De har fem döttrar, varför giös anknytning, ex: munk-, klos- gården 1599-1618, men har dess- mågen Hans Andersson blir ägare ter-, gråman- etc finns tillgänglig förinnan varit köpman och köpt 1549 till 1583. Denne är köpman, på den lokalhistoriska portalen: upp skinn och vilt i lappmarken säljägare samt nämndeman under samt ägt egen skuta för färder till många år. Sonen Nils Hansson är lokalhistoria.skelleftea.org
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 21 C.H Nyström och traditionen om Bure kloster presenterad av Tom Randgard 2012 ”Vår bygd har ju aldrig varit nå- om! Här reste sig från gråa ålder- tomt påträffar man dessutom tyd- gon turistort i vanlig mening och dom ett kloster, heligt då - men ti- liga rester av en källare, som en- inte heller haft några större se- den kom och gjorde hemgång uti ligt traditionen skall ha tillhört värdheter att bjuda främlingen.” helgedomen.” klostret.”
Med dessa försiktiga ord inleder Han är medveten om det osanno- överläraren Carl Helmer Nyström lika i att det fanns ett kloster så Traditionen vet också be- (1895-1952) sin artikel Berömda här långt norrut under medeltiden, rätta, att ett processions- resenärers besök i Bureå-bygden. men dock angelägen visa att - vad krucifix och en gammal Det är ett blygsamt påstående av det än var fråga om på Klosterhol- ljuskrona, som ännu finns i en man som hade ett så stort hjärta men - så var Bureå en högst rimlig Skellefteå landsförsamlings för bygdens själ och historia, vil- plats: ket bland annat kom till uttryck kyrka, skulle stamma från genom hans mycket omfattande ”Det bör i detta sammanhang även Bure kloster. hembygdsforskning. Han var även nämnas, att Bureå by synes ha varit initiativtagare till den tämliga bebodd långt i grå forntid. Därom unika Hembygdsparkens tillbli- tala de talrika gravkummel, som Nyström är medveten om att det velse. Parken som invigdes 3 sep- kransa de omgivande höjderna...” inte har hittats några medeltida tember 1933, är belägen i Bureås ...I avvittringsprotokollet av år skriftliga källor, som vittnar om hjärta, invid Skärvägen och tvärs 1784 talas också om Bureå som klostrets existens eller funktion, över älven från kyrkan. ´den äldsta byn i Skellefte sokn.´ men detta ser han inte som en av- Det är dessutom känt, att Bureå by görande faktor. Han påpekar att Med en dikt av Esaias Tegner in- under medeltiden och vid refor- det överhuvudtaget finns mycket leder C. H. Nyström sin artikel i mationstiden varit en efter norr- få dokument bevarade från med- årsboken ”Västerbotten” ländska förhållanden mycket be- eltiden i Skelleftebygden eller 1931 om det sägenomspunna klos- tydelsefull ort.” Norr- och Västerbotten i övrigt. tret i Bureå. Han hänvisar i stället till lokala ”Stå stilla, vandrare, och se dig Han beskriver i sin artikel den hol- traditioner och arkeologiska fynd : me invid Bureälvens södra strand, ”Vid uppodling av ett område å som senare kom att kallas Klos- holmens sydvästra del i närheten terholmen, och de byggnader som av den plats, där källaren stått, enligt Johannes Bureus är resterna påträffade man nämligen en del av det forna Bure kloster. regelbundna ordnade, numera ”Här finna vi snart i en skogs- bortförda stenar, som antogos ha dunge en av mossa och ris över- utgjort grund för klostrets huvud- vuxen byggnadstomt, på vilken en byggnad. Traditionen vet också av klostrets byggnader anses ha berätta, att ett processionskruci- vilat. Frånräknat ett mindre för- fix och en gammal ljuskrona, som rum synes byggnaden ha utgjort ännu finns i Skellefteå landsför- ett enda rum, ungefär 8 meter i samlings kyrka, skulle stamma fyrkant. I ena hörnet finnes en hög från Bure kloster. Till inventari- av otuktad sten och små tegelskär- erna från klostret har man också vor, som utvisa eldstadens plats. velat hänföra en 81 cm. hög ma- Ett 20-tal meter väster om denna donnabild och ett broderat kläde
22 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 (antependium?) som ännu finnes i 1601, vilken gavs namnet Genea- tris Svio-Gothicis (1832-1833) förvar, den förra i Härnösands och logia Burae familiae – Om Bura tagit med Bure kloster, dock som namn och ätt – och finns bevarad i tillhörigt ”incerti ordinis”, dvs.” Nyström återger också or- Riksarkivet och Universitetsbibli- oviss orden”. oteket i Uppsala. I denna skrift be- dagrant vad Bureus hört rättar Bureus bland annat att fol- Kanske ett gille? om anläggningens utseen- ket i Bureå skulle kallat en av hans Men Nyström är också noga med de : ”klöstret hafver haft förfäder, Herse Falesson, som av att referera de som tvivlat på Klos- många gångar och kosteli- många sågs som en lärd och vis trets existens: ga våningar ” samt dennes man, för ”abboten i Bure”. Denne ”Den förste, som veterligt framfört egna iakttagelser: ”käl- Herse fick dock inte se klostret tvivel på äktheten av den av Bureus färdigställas utan det var hans son upptecknade traditionen om Bure laren synes ännu, i hvil- Olov Herseson, som färdigställde kloster, var den lärde och snillrike ken står höga granskogen klostret och även övertog faderns lektorn, sedermera kyrkoherden 1601”. gård. och biskopen Karl Gustav Nordin (1749-1812). Denne, som f. ö. var Nyström återger också ordagrant gift med en dotter till kyrkoherden vad Bureus hört om anläggning- i Skellefteå, D:r Per Högström, vil- ens utseende : ”klöstret hafver haft ken han år 1784 jämväl efterträdde många gångar och kosteliga vå- som kyrkoherde, trodde sig ha skäl ningar” samt hans egna iakttagel- antaga, att vad Bureus kallat klos- ser : ”källaren synes ännu, i hvil- ter endast varit ett medeltida gille, ken står höga granskogen 1601”. ett religiöst föreningscentrum …” Och Nyström tvingas konstatera : Andra röster om Bure kloster ”Den nordinska uppfattningen har I sin mycket omfattande artikel blivit den vedertagna, och Bureus gör Nyström en grundlig genom- har kommit att framstå som en, den gång av i vilka senare samman- där handskats allt för lättvindigt hang som Bure kloster behandlats. med sanningen.” Ett tidigt omnämnande görs av biskopen Anders Rhyzelius i hans Men Nyström tar sig i artikeln verk Monasteriologia Sviogothica från 1931 an denna utmaning och från år 1740, som utan menar att sockengillet i Skellefteå nämnvärda invändningar återger med all sannolikhet hade sin gille- de uppgifter Bureus lämnat. Dock stuga alldeles invid sockenkyrkan, det senare i Skellefteå museum.” reducerar han klosterbrödernas vilket framkommer i dokument Nyströms artikel lästes säkert antal från fjorton till tolv. med anknytning till gillets upp- noga av den några år yngre Ernst Nyström återger också provin- hörande vid mitten av 1500-talet. Westerlund, som från 1950 blev sialläkaren dr. Dan Erik Naezéns En sådan placering var också van- intendent och chef för Skellefteå uppgift från år 1794, att han under lig för sockengillen på andra håll museum och i den egenskapen tog sina resor hört byamännen i Bureå i landet. Däremot finns det inga initiativ till och ansvarade för den tala om ”att i skogen skulle finnas skäl att tro att byggnadsresterna på utgrävning på Klosterholmen, som lämningar efter en kyrka, de det Klosterholmen skulle härröra från genomfördes åren 1968-1970. kallade”. Men han antar, ”att desse ett gille. nu varande kyrkogrundstenar for- Nyström om Bureus dom utgjort detta av framl. Biskop Poetiska slutord Nyström lägger stor vikt i sin ar- D:r Rhyzelius omtalta kloster”. Slutorden från Nyström vittnar om tikel vid den redogörelse som den Slutligen nämner Nyström att hans poetiska ådra och frammanar, unge Johannes Bureus själv ger även Domprosten Peter Wiesel- i alla fall hos mig, viljan att lyfta för sin resa i Norrland åren 1600- grens disputationsserie De claus- på varje sten och ögna igenom
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 23 hyllmeter av böcker för att fortsät- ta där han slutade, för att vi kanske en gång ska få ro i vårt sinne, då vi funnit det slutgiltiga beviset för att holmen vid Bureåälvens södra strand verkligen var den plats, som några munkar från sydligare breddgrader fann - för att där låta bygga sig en rastplats för att uti- från den kunna sörja för bygdens
För vår inre syn framträda så de dunkla konturerna av ett litet kloster vid Bureälvens mynning. Fyra långa sekel ha försvunnit sedan dess silhuet- ter sista gången avtecknade sig mot himlen och kloster- klockornas spröda klang för- tonade över Bureå. själavård och förkunnelse: ”Beträffande Bure kloster synes dock en så utförlig och tidigt upp- tecknad tradition föreligga och så många sannolika bevis vara för- handen, att många företeelser med vida mindre bevisning tillskrivits historisk verklighet. Men torde sålunda, i motsats till den uppfatt- ning, som under de senaste 150 åren varit den vedertagna, våga det påståendet, att traditionen om Bure kloster gömmer en kärna av historisk sanning, som måhända en gång skall helt kunna träda fram ur sägnens dimhölje och in- ordnas i den serie händelser, som beteckna den västerbottniska ko- lonisationen under 1300-talet. För vår inre syn framträda så de skulle katolska seder och tänkesätt stränder sjöng forsen då liksom nu dunkla konturerna av ett litet klos- i dessa bygder dö bort och för- sin monotona sång och högt över ter vid Bureälvens mynning. Fyra svinna. Kanske knotade en i gamla bygden välvde sig samma väldi- långa sekel ha försvunnit sedan vanor och föråldrade religiösa fö- ga valv - minnande om, att långt dess silhuetter sista gången av- reställningar bunden befolkning bortom tid och rum och växlande tecknade sig mot himlen och klos- över tvång och bristande pietet åskådningar det dock finnes en terklockornas spröda klang förto- för vad ”gammalt och fornt varit värld av evighet och oförgänglig- nade över Bureå. Så småningom haver” Men vid Klosterholmens het.” C.H. Nyström 1931
24 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 Den franciskanska hypotesen av Henrik Roelvink
Roelvink konstaterar att han ingenstans i franciskanernas arkivmaterial från medeltiden funnit något omnämnande av ett konvent/kloster i Bureå utan det nordligaste fanns i Upp- sala. Däremot anser han det fullt möjligt att anläggningen på Klosterholmen var ett s.k. terminarhus.
tet av terminen fraktades sedan allt Sverige med Finland. Konventen per båt, vagn eller släde till klos- i Sverige tillhörde antingen Stock- tret. Terminarhuset tömdes då på holms kustodi som omfattade flertalet av sina invånare, som åkte Svealand och Finland eller Lin- tillbaka till sina kloster. Någon en- köpings kustodi som omfattade staka broder kunde stanna kvar för Götaland. Nuvarande Sydsverige att se till huset. Eventuellt fanns var då danskt och utgjorde Lunds på platsen också en gäststuga för kustodi. pilgrimer och andra resande. Norrland tillhörde Stockholms kustodi och sannolikt med särskilt Provinsen Dacia ansvar för konventet i Uppsala. Gråbrödraordens medlemmar till- Vid ett möte i Stockholm år 1445 hör inte ett enskilt kloster såsom beslöts nämligen att en del av det benediktiner och cistercienser, norrländska området, Ångerman- Henrik Roelvink är franciskanerbroder i Vad- utan de tillhör en provins, som land, inte längre skulle höra till stena med rötter i ett konvent i Holland, dit han återvänder 2013 efter många års tjänstgöring kan omfatta upp till ett femtiotal terminsområdet för konventet i i Sverige. Han är präst och själasörjare men konvent. Dessa låg från början Uppsala utan i framtiden skulle också historiker med ett antal verk om francis- kanernas verksamhet i Skandinavien under i städerna, i motsats till de äldre höra till området för Stockholm. medeltiden, bl.a. en stor bok om konventet på ordnarna, t.ex. cistercienserna, Motivet var att det stora konventet Gråmunkeholmen i Stockholm, alltså på den plats där nu Riddarholmskyrkan står. som oftast upprättade sina kloster i Stockholm fick allt fler gästande på landsbygden. Bröderna avlade bröder och därför behövde mer lydnadslöfte till provinsialminis- mat och ett större försörjnings- Ett terminarhus var namnet för ett tern, vilken ledde provinsen. De område. Men Övre Norrland, franciskanskt ordenshus, där brö- förflyttades ofta till något annat dvs. Västerbotten och Norrbot- derna kunde vistas på sina resor kloster inom provinsen och kunde ten, torde även fortsättningsvis ha genom landet. Ordet kommer från få resa runt. En stor provins upp- haft närmre relation till konventet terminarius, beteckningen för den delades i mindre enheter, kusto- i Uppsala. broder som på den årliga terminen dier, som leddes av en kustos. En reste från stad till stad, från by till kustodi bestod av fem till tio kon- Franciskanernas etablering by och från gård till gård. Han pre- vent, vilka vart och ett leddes av Provinsen Dacias utveckling i dikade för befolkningen och hörde en gardian. Men det tillkom också dåvarande Sverige återspeglade bikt, undervisade och gav goda mindre hus, där endast få bröder samhällets utveckling. En för- råd samt samlade allmosor, dvs. bodde permanent och andra kunde sta expansionsvåg skedde mellan förnödenheter, till sitt konvent. vistas tillfälligt eller bara övernat- 1233, då de första bröderna an- Han var ofta prästvigd och en erfa- ta på resa. lände till Visby, och 1287, då Lin- ren själasörjare. Gåvorna som brö- köping stiftades som det tionde derna fick - mjöl, fisk, slaktdjur, I Norden handlade det om pro- konventet. Under hela 1300-talet smör, pälsar m.m. - förvarades vinsen Dacia, som innefattade minskade befolkningen och det tillfälligt i terminarhuset. Vid slu- dåvarande Danmark, Norge och tillkom inget nytt konvent. Då
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 25 städerna. Ett villkor för dessa kon- av gråbröderna. Och vid mitten vent tycks emellertid ha varit att av 1400-talet förlänade kungen, de låg på ställen där många färda- Karl Knutsson, det då nyinrättade des eller samlades. konventet kronans del av skat- teintäkterna från fisket kring Kö- Kökar på Åland - en parallell till kar. Utifrån denna grund levde sen Bureå? franciskanerklostret på Kökar vi- Tillkomsten av franciskanerklostret dare fram till reformationen. på Kökar, som vi vet rätt mycket om, kan vara belysande. Francis- Ett terminarhus i Bureå? kanernas konvent på denna ö upp- Varför skulle gråbröderna välja just rättades nästan säkert på ett pro- Bureå? Här kan vi bara spekulera, vinskapitel 1453 eller 1457. Men ty källorna säger inget. Bland brö- förmodligen började bröderna derna, främst de i Stockholm och med ett terminarhus redan kring Uppsala, fanns redan en tradition år 1400. Platsen valdes av flera av själavård bland fiskare, särskilt skäl. Där fanns en djup hamn som under fiskesäsongen. De långväga gjorde den lämplig som skydd mot färderna längs Botttenhavets och stormar och som rastplats på vä- Bottenvikens kuster krävde nån gen till Finland. Där höll bröderna sorts basläger och mellanlager, på att expandera med bland annat ett terminarhus. Det måste vara fördes olika krig och digerdöden ett kloster i Viborg före 1403 och en plats vid kusten men med god härskade. Även stränga vintrar ett i Raumo kring 1440. förbindelse till inlandet, till Lapp- och hungersnöd dödade många. Kring Kökar fanns dessutom rika land. Det måste också vara en Men från ungefär 1400 kom den fiskevatten, vilka lockade fiskare plats tämligen nära, där människ- andra expansionsvågen med sju från kringliggande områden. Be- or samlades från olika håll, men konvent i dåvarande Danmark och hov av själavård fanns såväl hos ändå inte alldeles invid en socken- sex konvent i Sverige, av vilka tre den bofasta befolkningen som hos kyrka. Från detta ställe skulle de tillkom i Finland. säsongsgästande fiskare och rese- kunna utöva själavård bland lokal- närer. Här fanns redan en kyrka befolkningen, som främst bestod Också fenomenet med terminar- och en del äldre byggnader, som av bönder och fiskare samt samer hus utvecklades då. För provin- efter en sannolik donation av en i inlandet. Att de valde just Bu- sen Dacias del vet vi om ett enda åländsk storman, kunde användas reå och inte t.ex. Umeå eller Piteå, sådant hus i Helsingborg år 1307. Efter 1400 upprättades ett flertal terminarhus och dessa låg delvis i isolerade trakter. Spår av dylika terminarhus i dåvarande Sverige finns på Torkö, i Uppgränna, i Krokek, någonstans på Gotland, på Vätö och på Kökar. Tre av dessa terminarhus upphöjdes senare till konvent, nämligen Krokek i Kol- mårdens skogar på gränsen mellan Sörmland och Östergötland, Kö- kar i Ålands skärgård och Torkö i Blekinge, som båda hade rika fis- kevatten i sin närhet. Dessa etable- ringar var en nyhet, för nu bildades för första gången konvent utanför Broder Henrik på Kökar, sommaren 2012
26 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 av stöd till ett terminar- ärkestift, så att man i Uppsala hela hus, kunde vara ett an- tiden var informerad om situatio- nat sätt att visa upp sina nen norrut och kunde ta initiativ ekonomiska möjligheter. för att säkra själavården. Förhål- Släkten tillhörde inte nå- landet mellan domkapitlet och gon stormannasläkt utan franciskanerna var visserligen inte hörde mer hemma bland alltid harmoniskt, men oftast sam- birkarlarna, som var arbetade man och det kunde före- viktiga handelsmän och komma att en franciskan blev är- hade monopol på han- kebiskop, exempelvis ärkebiskop deln med samerna. Laurentius 1255-1267, eller att en Franciskanerna brukade prelat från domkapitlet inträdde i få donationer och annan orden. Ärkebiskoparna gjorde re- hjälp vid byggandet av gelbundet visitationsresor till Bot- kloster eller terminarhus tenviksområdet. Dessutom gjorde Uppsala av en stordonator i om- köpmän från Stockholm, Uppsala givningen, som ställde och övriga närliggande städer år- plats, byggmaterial eller ligen handelsfärder till hamnar pengar till förfogande längs norrlandskusen och även berodde förmodligen på två fakto- mot att bröderna bad för honom norrlänningarna själva bedrev en rer. Bjuröklubb låg bara en och en och hans släkt. aktiv handel i Mälarområdets stä- halv mil söder om Bureå och var der. Så det fanns många tillfällen en av de viktigaste fiskeplatserna i Mission bland samerna för gråbröderna att färdas norrö- Övre Norrland; bland annat omta- I franciskanernas mission bland ver. lad av Olaus Magnus. Vidare fick samerna möter vi en tråd som för- de i Bureå förmodligen stöd av en binder Bureå med franciskanerna. Samekvinnan Margareta rikare familj, som erbjöd dem att En sådan samemission är inte di- Dessutom finns det dokument som etablera sig där och hjälpte dem rekt omnämnd i källorna, men direkt visar på franciskanskt in- med mark och bostad. vissa uppgifter gör det naturligt att tresse för samemissionen. Den 22 förutsätta den. I allmänhet är fran- april 1389 skrev gråbrodern Phi- Det finns flera argument för att ciskanerna kallade att gå ut och lippus Petri, alltså Filip Petters- anta hjälp av Falesläkten vid grun- predika för alla, oavsett stånd, kön son, förmodligen från Stockholms dandet av gråbrödernas terminaru- eller ras. Den helige Franciskus av konvent, ett rekommendations- hus i Bureå. Dels anger Johannes Assisi skickade ut sina bröder till brev till munkarna i Vadstena för Bureus en Herse Falesson och att resa runt och predika omvän- att stödja samekvinnan Margareta dennes son som stiftare. Bröderna delse och fred. Han skrev även ett i hennes försök att få präster till brukade be för stiftarna, så deras särskilt kapitel om missionärerna samerna. Broder Filip bad adres- namn var säkert kända fram till i sin ordensregel: ”Om dem som saterna att försöka förmå ärkebis- anläggningens upphörande vid går till saracenerna eller andra kopen i Uppsala att förrätta visi- reformationen, och från denna tid otrogna” (Reg1223, kap 12). Man tation vid gränsen till samernas fram till Bureus besök år 1600 kan förmoda att med dessa ”an- område och att utse predikanter bör man kunna lita på den munt- dra otrogna” menades inte bara för dem. liga traditionen. Vidare skriver hedningar som levde långt borta Bureus om stamfadern Fale den i Asien utan också kvarvarande I ytterligare ett dokument trettio unge i Byrestad i Medelpad, att icke-kristna folk i norr.. år senare omnämns ånyo sam- ”han gick med silverskenor och Den speciella relationen mellan ekvinnan Margareta och hennes silverbälte”, vilket jag tolkar så att Norrland och gråbröderna i Upp- begäran om missionsverksamhet han måste ha varit relativt rik och sala och Stockholm kan relativt i Lappland. Den 9 oktober 1419 även ville visa det. En gåva till en lätt förklaras. Norra Sverige låg i skrev kung Erik ett brev till dom- klosterstiftelse, om än bara i form kyrkligt avseende under Uppsala kapitlet i Uppsala och rekommen-
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 27 derade för arbetet en präst Torsten Är Bureus trovärdig ? Bureus kallar sin släkting för ”herr (Toste), som redan tidigare hade Även Johannes Bureus egna texter Jon”, men han borde heta ”broder predikat för samerna. Kapitlet kan tolkas så att de visar på en för- Jon”, som är tilltalet till en francis- uppmanades att ge honom ett brev bindelse med gråbröderna. Hans kan. Man kan se det som en följd med fullmakter så att han kunde ord är mer omsorgsfullt valda än av den felaktiga titeln ”abbot”, fortsätta sitt evangelisationsarbete en modern läsare skulle tro, trots som i Bureus text dels används och även bygga kapell i lappmar- att de innehåller några uppenbara för konventets förste patronus och ken. Och om det fanns någon som fel. Själva namnet ”kloster” är re- dels för dess siste föreståndare. ville hjälpa honom med detta, så dan en första hänvisning, ty det Men titeln förklaras förmodligen skulle domkapitlet ge även denne antyder att där fanns en ordensge- bättre på ett annat sätt. Här kom- sitt stöd. menskap på platsen. Frånvaron av mer kronologin in i bilden. Å ena Eftersom Buresläkten hade goda en kyrkogrund behöver inte vara sidan kan huset inte ha byggts sär- förbindelser med ärkebiskopssto- något argument mot en kloster- skilt långt före år 1450, på grund len i Uppsala, ligger möjligheten stiftelse, eftersom bröderna kan av höjden över havet. Å den an- nära till hands att domkapitlet bad ha använt ett vanligt rum i anlägg- dra anges Bure herr Jon vara den släktens huvudman om hjälp. Där- ningen som kapell. Byggnaden var fjärde generationen efter Herse med kan samemissionen ha varit av trä, så man kan vid en even- Falesson ett av motiven för Herse Falesson tuell utgrävning endast förvänta Vi kan faktiskt namnge dessa att i samråd med franciskanerna sig finna grundstenarna. Men det släktled, eftersom Bureus själv börja bygga ett terminarhus i Bu- var inte helt ovanligt. Så var t.ex. i sitt släktregister skriver att den reå. Marstrands konvent också en trä- siste föreståndarens far var Olof Eftersom Bureå hade ett strate- byggnad. Källaren, som fanns be- Andersson i Bureå. Dennes far giskt läge för att ta sig inåt landet varad vid Bureus besök, var tydli- borde då ha hetat Anders Olofs- och flera birkarlar fanns i bygden, gen murad och mer beständig än son, därför att han borde vara son så kan vi anta att bröderna därifrån resten av byggnaden ovanför den. till Olof Hersesson, som också så småningom deltog i missions- omnämns av Bureus. Därmed får verksamheten bland samerna. För Vad gäller Bureus´ uppgift om att vi fem släktled: Herse Falesson, detta talar också Johannes Bureus klostret hade många gångar och Olof Hersesson, Anders Olofsson, uppgift om att den siste abboten våningar (= rum?), måste han ha Olof Andersson, Jonas Olofsson vid Bure kloster, Bure herr Jon, hört det från människor på plat- (= Bure herr Jon). då ”klostret” efter reformationen sen som minndes det. Men Bureus drogs in av kungen, tillsammans kan också ha sett klostren i Stock- Herse och Olof med sina bröder sändes till Lapp- holm eller Uppsala och fantiserat Om Bureus uppgifter är trovärdi- marken ”till att lära lapparna Guds om något liknande i Bureå, för att ga, visar ”klostrets” relation med ord och bygga dem kyrkor”. Man upphöja betydelsen av platsen. I Falesläkten under minst fyra ge- kan lätt tolka det så att bröderna alla fall är de hus vilkas grunder vi nerationer på en tradition hos en helt enkelt fick uppdrag att fortsät- idag ser, egentligen för små för att inflytelserik familj som såg som ta sin mission bland samerna, men kunna kallas ett kloster, där ett fler- sin uppgift att stödja dess verk- nu utan att ha en fast bostad och tal – enligt Bureus fjorton – bröder samhet. Det tyder på en sorts pa- fasta inkomster från sina termins- kunde bo. Fanns det kanske en an- tronus- relation, förmodligen dock resor. Inte att undra på att de efter nan större byggnad som inte har utan de därmed följande rättighe- en tid drog söderut för att överleva upptäckts ännu? Vad menade han ten att tillsätta tjänstgörande präst. och sedan dö därnere. Det var väl dessutom med ”gångar” som hade Liknande skedde inom den kung- också möjligt att Bure herr Jon funnits där? Jag kan föreställa mig liga Folkungaätten på 1200-talet hade blivit blind (snöblind?), så ett hus som hade en eller två flyg- främst gentemot bröderna i Stock- att han även därför måste dra sig lar och eventuellt längs några väg- holm men också på andra platser. tillbaka. Att de trolldomskunniga gar en övertäckt gångstig, eller till Vidare hos den dansk-svenska samerna skulle ha förgjort hans och med två tvåvåningshus, ”hu- stormannasläkten Tott på 1300- syn, tillhör däremot förmodligen vudbyggnaden” och ”verkstaden”. och 1400-talet litet varstans, och de senare berättarnas fantasi. hos familjen Svarte Skåning på
28 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 1400-talet mera lokalt gentemot 1529 års räntekammarbok redan i för fortsatt utbildning och präst- klostret i Krokek. Dessa donatorer början på året noterar att klostret vigning. Därmed skapas en di- var inte klosterföreståndare eller har levererat sitt kyrksilver. Den rekt förbindelse mellan Bureå och ens ordensbröder och de kunde 8 april samma år förlänar kungen franciskanerna i Uppsala. Att han därför fritt gifta sig, vilket också den konfiskerade klosterbyggna- senare kom till domkyrkan och berättas om Herse Falesson (som den till staden. Vi kan därför för- slutligen blev luthersk kyrkoher- således kallades ”abbot” på felak- moda att även bröderna i Bureå de, är en följd av reformationens tiga grunder) och dennes son Olof. blev tvungna att överge sitt hus omvälvningar. Det speciella med den här famil- relativt kort tid efter 1530. jen i Bureå var då att en av deras Vart de många bröderna i landets Dags för slutsats egna medlemmar faktiskt inträdde dryga tjugotalet franciskaner- Slutsatsen av denna under- i orden och till och med blev före- konvent tog vägen vet vi endast sökning blir att det å ena si- ståndare för kommuniteten. undantagsvis. Somliga äldre brö- der fick stanna kvar, några blev dan inte förekommer direkta Uppgiften om släktförhållandena församlingspräster, lekbröderna arkivaliska eller arkeologiska inom Falesläkten ger därmed en kunde utöva sitt yrke i samhället, bevis för att ”Bureå kloster” tidsangivelse som låter trovär- andra flyttade utomlands. Jag själv tillhörde franciskanorden. digt. Herse Falesson av Byrestad förmodar att vissa bröder försökte Men vi har tillräckligt med nämns på sin ålderdom som stif- leva vidare som ett dolt konvent indicier för att anse det högst taren av terminarhuset, medan i ett vanligt hus, kanske en präst- dennes son Olof Hersesson hade gård där en av dem hade blivit sannolikt att på Klosterhol- fullbordat bygget. Det betyder att kyrkoherde. men i Bureå fanns ett termi- vi nästan helt kan räkna bort Her- narhus för franciskanbröder- ses tid. Samtidigt måste den siste Bureus kallar husets övriga in- na från konventet i Uppsala. föreståndaren, Jonas Buraeus eller vånare för ”bröder” och inte för Bure herr Jon, ha varit rätt ung, då ”munkar”, och det är en anvis- Henrik Roelvink han utnämndes till föreståndare. ning att det kan handla om tig- Någon gång efter 1530 blev han garbröder, som ju inte är munkar missionär bland samerna, därefter i egentlig bemärkelse. Att han räk- återvände han söderut och levde nar deras antal till exakt fjorton, sedan ännu en tid under kung Gus- beror förmodligen på hans sages- tav Vasa. Eftersom han borde vara män och kan vara en antydan att den fjärde i släktleden efter Herse det fanns rätt mycket plats i huset. Falesson, kan tiden mellan stiftel- Men det kan också vara hans egen seåret och upphörandet av kom- uppgift, byggd på uppgifter från muniteten varit från 80 till 100 år andra kloster. och det innebär en början kring mitten av 1400-talet. På ett annat ställe meddelar Bu- reus att kyrkoherden i Säbrå, Lau- Slutet för Bure kloster rentius Svenonius, i sin ungdom Beträffande slutet vet vi inte när sattes i Bureå kloster för att lära broder Jon och de andra bröderna sig läsa, av sin släkting förestånda- i Bureå förlorade sitt hus. Fran- ren Bure herr Jon, och för att vänja ciskanbröderna i Stockholm fick sig vid klosterlivet. Laurentius var lämna sitt kloster omedelbart efter född 1507 och son till hövitsman- Västerås recess år 1527, för att ge nen i Medelpad Sven Pedersson plats åt klarissorna vilkas kloster i och Margareta Boosdotter från alla hast revs. Angående konven- Hälsingland. Efter tiden i Bureå tet i Uppsala vet vi att det måste skickades broder Laurentius till ha lämnats kort därefter, eftersom franciskanerkonventet i Uppsala Skellefteåmadonnan
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 29 En väckelserörelse under medeltiden! av Elisabet Sundström, pensionerad lärare i Skellefteå och medlem av Katolska kyrkan.
Franciskus – Guds lille fattige eller Guds lille speleman, som han själv gärna kallade sig - är nog det helgon, som är mest känt utanför katolska kyrkan och kanske det mest älskade helgonet av alla. Kanske för att han var så enkel, så når han ut till många och genom att vara så innerlig i sin tro på Kristus, berör han människors inre.
1972 besökte jag för första gången av en depression. Allt som glatt fattigdomen hans vapen. Assisi. Assisi är en alldeles speci- honom tidigare, naturens skönhet, Martin Lönnebo menar att Fran- ell stad. Inte bara genom sin prä- vänner och fester hade förlorat sin ciskus talade ”Handlingens gel av medeltida stad med trånga glans. språk”. Han predikade framför allt gränder, hus som liksom klättrar I sin ansträngning att ändå ge livet genom sitt eget liv och exempel i uppför kullarna och sitt fantas- en mening anmälde han sig som Kristi efterföljd. tiska läge i det vackra Umbrien. riddare. Men en dröm på vägen till Den har också en alldeles särskild striden fick honom att återvända En händelse som kom att bli av atmosfär, som man inte kan undgå till Assisi. Gud talade till honom avgörande betydelse var mötet att bli berörd av, även som vanlig i drömmen. Det var i Assisi han med en spetälsk man. Franciskus turist. Jag skulle vilja säga att sta- skulle finna sin väg. hade – som de flesta - undvikit den andas frid, ja helighet. Det är Han tillbringade nu mesta tiden i de spetälska, som de fanns många som om Franciskus ännu är när- en liten fallfärdig kyrka strax ut- av på 1200-talet. Men när han en varande där med sitt budskap om anför Assisi, San Damiano, där dag tog sig an en spetälsk man och frid och glädje för alla som vill ta han bad inför det bysantinska kru- kysste hans hand som fridshäls- emot det. cifix, som prydde kyrkan. Ur bil- ning, övervann han sin avsky för Emilia Fogelklou beskriver ho- den talde Kristus till honom med sjukdomen. Han fick istället -för nom i sin bok ”Frans av Assisi” orden: - Gå Franciskus och bygg ståelse för att det var hans kallelse som: ”Ett geni - men hans snille upp min kyrka. Den faller i ruiner. att identifiera sig med de lidande bodde i hans hjärta; en asket - Franciskus tog orden rent bokstav- och utstötta; att vara som Kristus men med det soligaste leende; en ligt från början och började reno- för dem och själv den minste av man, som var så oändligt rik att vera kyrkan. Först senare förstod alla. han ingenting behövde äga.” han, att det inte var själva kyrko- byggnaden Kristus menade, utan Broder sol och syster måne Från festprisse till asket den levande kyrkan. Uppvuxen i det natursköna As- Franciskus föddes 1182 i Assisi i Under en mässa där evangeliet sisi hade han en särskild närhet en rik köpmansfamilj. Givmildhet handlade om hur Jesus skickade till naturen, som nu kom att präg- och ett glatt sinnelag var medfött ut sina lärjungar två och två, utan las av tacksamhet och lovprisning och det gav honom många vän- några ägodelar, för att förkunna till Skaparen. Han kände vördnad ner. Han gillade att stå i centrum evangeliet, insåg Franciskus att inför hela naturen och kallade allt och drömde i sin ungdom om stora det också var hans kallelse. och alla för systrar och bröder. framgångar och popularitet. Kända berättelser är hur han pre- Efter att ha deltagit i ett krig med Fattigdomsideal dikade för fåglarna eller hur han grannstaden Perugia där Assisi Att leva i fattigdom blev hans väg. tämjde en vild varg, som hotade förlorade, så hamnade Franciskus Han sa att han gift sig med Fru människorna i en by, genom att gå i fängelse under ett års tid. Han Fattigdom – ”den skönaste bland vargen till mötes och förmana ho- kom därifrån svårt sjuk. Länge kvinnor”. Han hade vuxit upp med nom men med kärlek. Men mest svävade han mellan liv och död. materialismen, men såg den nu känd är hans lovsång - Solsången När han tillfrisknat drabbades han som det största onda. Därför blev – där han lovprisar Gud för hans
30 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 underbara skapelse. Franciskus fick snabbt efterföl- jare och de första fanns bland han forna vänner – stadens rika yng- lingar. Tillsammans med sina brö- der vandrade han ut bland folket för att sprida det glada budskapet om Jesus. Det var något nytt. Ti- digare hade munkar levt i klos- ter, avskilda från människor, men nu fanns franciskanbröderna mitt bland människorna i deras vardag. Man bodde i små bosättningar, dit man kunde dra sig tillbaka, men man arbetade bland människorna för att förtjäna sin föda och sam- tidigt predika evangeliet. Bara un- dantagsvis tiggde man. Skaran av bröder ökade snabbt och de fanns snart över stora delar Under 1400-talet kom delvis nya Franciskus är förutom skydds- av nuvarande Italien, men också i aspekter på ordens verksamhet helgon för Italien och Filipinerna många andra länder. Framför allt och ordenshus upprättades på också skyddshelgon för djuren skickade han bröder ut att missio- mindre platser, ofta vid färdvä- och så sent som. 1979 utnämndes nera bland saracenerna, dvs. ara- gar där människor passerade; som han till ekologins och naturskyd- berna. Själv for han tillsammans Krokek i Kolmården eller Kökar dets skyddshelgon. med tolv bröder till Palestina och i Ålands skärgård.. De uppträdde för att möta självaste sultanen i med förkärlek på marknader och Var glad! Egypten. stora folkfester, där de kunde pre- Det som hela tiden genomström- År 1210 godkändes ordensregler- dika ute i det fria. made Franciskus var glädjen. En na av påven och två år senare till- Efter reformationen blev de som glädje som hörde samman med kom en kvinnlig gren, klarissorna, alla andra ordnar förbjudna och erfarenheten av Guds kärlek, som på initiativ av Klara, en god vän bröderna tvingades lämna landet, frigör människan från hopplöshe- till Franciskus. om de höll fast vi sin katolska tro. ten. Livsglädjen har också kommit att förbli ett franciskanskt känne- En ”väckelse” över Europa Åter till Norden tecken. Till Norden kom franciskanerna Under 1900-talet har intresset för Vid mitt första besök i Assisi gui- redan 1232, bara 6 år efter Fran- Franciskus vaknat upp igen. I och dades vi av en norsktalande fran- ciskus död. Deras första konvent med katolska kyrkans återkomst ciskan, broder Dennis. Han ut- grundades i Visby 1233. Sedan till Sverige upprättades flera fran- strålade glädje och tyckte, att livet kom i rask följd Söderköping, ciskankloster. För närvarande som franciskan var det bästa han Skara, Uppsala, Stockholm och finns ett halvdussin kommuniteter kunnat välja. Enköping. Klostren - eller kon- i landet, uppdelade på fyra olika Jag minns särkilt några ord som venten, som franciskanerna sa - grenar, och dessutom en aktiv se- han yttrade: - I Norden är de krist- var belägna i städerna. Det var den kularorden för lekmän. na så ledsna och det talas så myck- franciskanska principen. Där män- Men intresset för Franciskus finns et om synd och nåd, synd och nåd. niskorna fanns, där skulle också även utanför katolska kyrkan. Men vi kan ju vara glada! (Så slog de finnas. Omkring år 1300 hade Svenska kyrkan har en egen fran- han ut med sina händer och fort- Franciskanerorden sammanlagt ciskansk lekmannorden. Dessutom satte strålande:) Vi har en Far i 30-40 000 medlemmar och fanns i finns Franciskussällskapet,som är himmelen som älskar oss! praktiskt taget alla katolska länder. aktivt i alla de nordiska länderna. Elisabet Sundström
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 31 Pilgrimsvandring
Tom Randgard, förr och idag komminister, Skellefteå Landsförsamling
Författaren har de senaste åren, i regi av Bureå församling, lett pilgrimsvandringar längs Bureälven fram till kyrkan med avslutande medeltida mässfirande.
När Pilgrimsvandraren lägger steg ter eller genom prästers/biskopars eftersom de själva var invandrare/ till steg och tar sig fram mot det förkunnelse. Pilgrimstankens eller främlingar när de var i Egypten. utsatta målet för sin vandring, sker som man ibland säger pilgrims- det som ett yttre uttryck för pilgri- teologins grund är att Gud gett oss mens inre vandring. Den yttre och livet och viljan att upptäcka dess Poeten och nobelprista- den inre vandringen flätas samman djup. Gud har själv blivit männis- garen Tomas Tranströmer och bildar ett nät som utgör själva ka i Jesus Kristus och levt sitt liv levandegör detta när han livet med arbete, vila, bön, måltid här på jorden. Jesus vet hur det är målar människans inre och mässa. Under vandringen som att vara på flykt, vara utfryst, vara som en kyrka eller grotta: sker både i ens inre och i det yttre vid ett vägskäl, han har själv upp- Skäms inte för att du är väcks och bearbetas ofta frågor levt motgångar och stor sorg, men som; Vem är jag?, Vad är meningen även att vara en del av en gemen- människa, utan känn dig med mitt liv?, Vem är Gud?, Vågar skap, vara älskad, upplevt livet i stolt. För inom dig öppnar jag tro på Gud? osv. Pilgrimen är det fria. Han vet vad död och liv sig valv bakom valv oänd- medveten om sin ständiga rörelse är. Han vet vad längtan och hopp ligt! framåt i livet, en ständig vandring gör med oss människor. Och han mot nya mål, mot nya upptäckter, har själv känt drivkraften att vilja vilket leder till mognad och till förändra. Men för pilgrimen idag ser man att bli mer och mer erfaren som snarare sig som främling eller människa, som Guds avbild. Som Från latinets ”peregrinus” främlingskapet utifrån tre andra pilgrim söker man finna rytmen i Det svenska ordet pilgrim kommer aspekter, nämligen synen på mig sitt liv, en rytm som ger tid och ut- från det latinska ordet peregrinus själv, synen på samhället och rymme för bön, tystnad och vila. som betyder främling. En person slutligen själva livet utifrån ett Pilgrimskapet och pilgrimsvand- som inte ser sig som bofast på den existentiellt perspektiv. För hur ringen är inte en unik kristen fö- plats där hon för tillfället bor/vis- gammal jag än är och hur mycket reteelse, utan pilgrimer finns i näs- tas. Främlingskapet ska ses både i jag än varit med om i livet, kän- tan alla religioner, och över hela en yttre och i en inre mening. För ner ingen människa sig själv helt världen finns pilgrimsmål, dit man gör jag en pilgrimsvandring av ett och fullt. Det finns alltid olika de- vandrar för att på ett speciellt sätt längre slag kommer jag att komma lar, djup eller skikt inom mig som möta gud/gudarna. utanför min kommun-, läns- eller jag inte tidigare sett, varit med- kanske till och med landsgräns veten om eller till fullo känt. Po- Den kristna pilgrimstanken är en- och är på så sätt en främling dit eten och nobelpristagaren Tomas ligt mig, själva grunden för kris- jag kommer. Ordet får då sin för- Tranströmer levandegör detta när ten tro, vare sig det rör sig om min ståelse utifrån bland annat 1Mos han målar människans inre som en egen personliga tro eller om det är 23:4, där Abraham säger till Het- kyrka eller grotta: Skäms inte för kyrkans tro eller bekännelse som titerna: Jag är en främling ibland att du är människa, utan känn dig kommer till uttryck i gudstjäns- er, eller 5Mos10:19 där judarna stolt. För inom dig öppnar sig valv tens/mässans liturgi, i olika skrif- uppmanas visa främlingen kärlek bakom valv oändligt! Som enskild
32 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 människa kan jag som sagt känna då och då känner sig oförstående och gott, om yta och djup, Gud mig främmande inför delar av mig inför många av de samhällsföränd- och den onde, lidande och kärlek, själv eller bli förvånad över käns- ringar som idag sker i vårt land, i på framtiden. Och vi intalar oss att lor, åsikter, handlingar jag har el- Europa och världen. Där indivi- tids nog ska jag fundera på detta, ler utför. Många gånger handlar dualiseringen brer ut sig mer och men just nu hinner jag inte, för främlingskapet inför mig själv om mer och allt mer sköljs vi över av jag har så mycket att göra! Men bristande självinsikt eller en ovilja ett ständigt ljud- och bildbrus där vi är mer än kött och blod, mer att lära känna mig själv och mitt Jaget och mitt liv sätts i fokus och än kropp och hjärna. Vi är andliga inre. Genom att vara medveten utgör målet med hela tillvaron. I varelser, som kämpar, lider, skrat- om livet som en vandring eller en släptåget med detta vinner även at- tar, njuter, älskar, hatar, söker och mognadsprocess, kan jag också tityden om att vi alltid ska vara up finner. Som pilgrim strävar jag vara lyhörd inför mig själv och ge to date, vi får aldrig söka oss bort efter att medvetandegöra mig om mig själv tid att möta, lyssna på från det mediala, såsom Facebook, mina känslor och behov, att under och möta mig själv och den jag in- Twitter och internet. Tystnaden, livets gång mogna och finna en nerst inne vill vara. Men även in- lugnet och att tillåta sig känn frid förståelse för vem jag i mitt inre sikten om att det finns delar i mig har allt mer blivit något exklusivt är. Men då inte i första hand som som jag inte vill ha men som ändå och förbehållet de som har pengar en egen självständig individ, utan finns där, även dessa sidor måste och kan köpa sig tid för detta. Li- alltid i förståelsen utifrån Guds jag förhålla mig till, möta och vet är likt ett ekorrhjul som stän- plan, Guds vilja med mig och mitt bemöta under min livsvandring. digt skall vara snurrande för att det liv. Paulus skriver om detta i sitt brev skall vara ett gott och lyckligt liv till de kristna i Rom; Det goda jag som varit värt att leva. Ständigt på väg vill göra, det gör jag inte. Men det Men viktigt att komma ihåg är att onda jag inte vill göra, det gör jag! I kölvattnet av denna samhällsför- som pilgrim tar jag inte till flykten ändring skjuts alltmer människans från dagens samhälle, utan vill is- Som alternativ till ekorrhjulet existentiella frågor såsom livet, tället vara ett levande exempel och Jag tror även att många med mig döden och livet efter döden, ont en förebild för mina medmännis-
Längs Bureälven 2012 Foto: Marianne Hedman
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 33 kor om vad som verkligen är vik- där man kunde möta en hel del man stannat till för att äta, vila, tigt för människan och samhället. farligheter såsom varg, björn, tju- be, fira mässa eller när man stan- Jag ger mig själv tid och möjlighet var, rövare eller vara tvungen att nat för natten. Vid dessa tillfällen att finna tryggheten i det beständi- vandra genom farlig miljö. Men gavs även möjlighet att dela med ga och sant värdefulla. Jag ser min den innebar även att kamratband sig av sin vandring, sina möten, tro på Jesus inte främst som en knöts över landsgränser, man de- iakttagelser och lärdomar, delan- bekännelse till olika trosdogmer lade möda och glädje, faror och det av såväl mat, erfarenhet och utan som en relation där jag ger fest på sin gemensamma vandring kunskap blev en självklarhet för mig själv tid att faktiskt leva och mot målet. Man blev så även en pilgrimerna. lyssna på Guds tilltal till mig själv. länk i den generationslånga ked- jan av människor som trampat ned Se världen Det är inte bara när vi fysiskt rör och format stigen, vägen som man Det vanligaste skälet till att man oss som vi är på väg framåt, utan nu själv gick fram på och många bröt upp från vardagen och begav hela livet är vi på väg mot nya mål generationer efter skulle även de sig ut på sin långa och mödosam- och platser. Men detta gäller även vandra längs samma väg och dela ma vandring var en längtan efter för det djupaste i oss själv, det samma möda. att få se världen och möta Gud som utgör själva grunden för vår som skulle ha uppenbarat sig ex- existens, nämligen vår relation till tra tydligt på vissa platser, eller för Gud, Skaparen och vår himmelske Det vanligaste skälet till att hedra en martyr eller ett helgon Fader. För vår tro, våra ord och att man bröt upp från var- genom att besöka den plats där de- formuleringar om Gud, omformu- ras grav låg. Men det var som sagt leras och förändras under hela vår dagen och begav sig ut på inte alla som gick dessa pilgrims- livstid. Ibland blir det tydligare, sin långa och mödosamma vandringar av egen fri vilja, man ibland diffusare och ibland väcks vandring var en längtan kunde nämligen dömas i domstol nya frågor där vi tidigare trott att efter att få se världen och att som straff för ett brott man be- vi har haft klart för oss vad vi möta Gud som skulle ha gått bli ålagd att gå till något av tror. Att vara pilgrim är att vara uppenbarat sig extra tyd- de stora pilgrimsmålen. När man på väg, i livet, i relationer, i för- kom fram fick man ett intyg om att ståelse över mitt och andras liv, i ligt på vissa platser - el- man kommit fram och man hade min tro, i mina tvivel. Det är inte ler för att hedra en martyr så tjänat sitt straff och kunde åter- farligt att vara på väg, det är sna- eller ett helgon genom att vända hem som en fri man eller rare livsviktigt, för om vi stannar besöka den plats där deras kvinna. där vi senast tog rast, kommer vi grav låg. att stagnera, och vår öppenhet för Pilgrimer kom från alla samhälls- livet, mig själv, för andra och för klasser, bönder, fiskare, riddare min tro kommer att minska och Med sig i sin minimala packning och adel, fattiga och rika, sjuka mer präglas av en rädsla att våga hade man det obligatoriska Pil- och friska, hederliga och brotts- se något nytt än att lyssna till Jesu grimsbrevet hemifrån, som un- lingar, barn och gamla, män och röst som kallar oss till ett liv i ge- dertecknats av präst, biskop eller kvinnor. Ute på vägarna möttes menskap med honom och att följa abboten och gav fri lejd genom alla dessa människor och delade honom genom livet! okända omgivningar och gav mig samma väg och var ofta beroende husrum på härbärgen som kan- av varandra. Ofta skrevs testa- Pilgrimsvandringen förr tade de stora pilgrimsvägarna som menten innan man begav sig ut på På medeltiden var det framför allt ledde till bland annat Jerusalem, en pilgrimsvandring eftersom man tre anledningar till att man företog Rom, Santiago de Compostella, inte visste om man skulle komma sig en så lång, besvärlig och far- Nidarosdomen (Trondheim) eller tillbaka. lig resa som en pilgrimsvandring Heliga Birgittas Klosterkyrka i Dagens pilgrimsvandring innebar; nämligen dels som prak- Vadstena. Med sig på sin vandring tisk utövning av min kristna tro, Pilgrimsvandringen och tankar- hade man bland annat hatten, sta- na kring att vara pilgrim har åter dels som ett sätt att se världen och ven, skorna, ryggsäcken, kappan. dels som botgöring. En vandring kommit att väckas till liv och Dessa fick ligga i något hörn när blommat ut även här i Norden,
34 SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 Över Bureälven 2012 Foto: Marianne Hedman efter att dessa tankar rensats ut med fjällvandraren som vandrar vet efter döden! av bland annat Gustav Wasa och med enkel och lätt packning, som den stora reformationen från våra är medveten om styrkan i rytmen Pilgrimsvandringen och livet som länder och vår kyrkliga tradition. med både rörelse, rast och vila. pilgrim förändrar mig som män- För att man då skulle rensa kyrkan Där vandringen ofta sker på små niska på olika sätt, bland annat. på vad man menade var katolska stigar på enkla broar över vatten- Genom att en ny känsla av frihet seder och bruk som var av ondo. drag. Men till skillnad från fält- infinner sig. Jag är inte rädd för att I takt med att allt mer i samhället biologen, fågelskådaren och fjäll- bryta med mitt invanda mönster. har kommit att riktas till vårt för- vandraren, söker pilgrimen mer än Vilket successivt befriar mig från nuft har sökandet efter att finna det som ses eller hörs, pilgrimen stressymtom, oro och inre splitt- något som fyller och riktar sig till lever och vandrar med vetskap om ring. Långsamhet och tystnad vårt inre, något som ger mening åt den osynliga medvandraren som skrämmer mig inte längre utan ger mitt liv, blivit mer betydelsefullt vandrar med honom eller henne mig tillfälle att söka utforska mina och eftertraktat genom livet. Pilgrimen förenar inre valv och även få möjlighet att sin yttre vandring med sin inre lyssna till Guds röst som talar till Idag som för människorna på och förenar sitt andliga liv med mitt hjärta och inte till mina öron. medeltiden, finns det en lockelse den yttre vandringen genom att ge Man lär sig även leva av och i det i att ge sig ut i det okända och sig själv tid för tystnad, bön och enkla. Man behöver inte allt man möta människor från andra länder meditation. omger sig med för att kunna leva och andra traditioner än jag är van ett rikt och lyckligt liv! Utan sna- vid. Att jag får ge mig ut i världen En pilgrim vandrar i det trefaldiga rare är det tvärtom, mycket saker och möta nya miljöer och platser. kärleksbudet – att söka och älska skapar ofta stor oro. Bön, medi- Men dagens pilgrim delar också Jesus, att söka och älska sig själv tation och reflektion över exis- en längtan och ett behov med fält- och att uppsöka och älska sin med- tentiella frågor blir en del av min biologen och fågelskådaren, som människa. Pilgrimen är på ständig vardag. Jag ger mig själv tid till att älskar skog och mark, djur och rörelse för att nå vägs ände, målet söka mig själv och Gud. natur. Pilgrimen finner likheter hägrar vid horisonten, det eviga li- Tom Randgard
SKELLEFTEBYGDEN 1/2013 35 Foto: Torbjörn Gustafsson
För mer information se den lokalhistoriska portalen: lokalhistoria.skelleftea.org
Pris 60 kr Skelleftebygden