clIC Historisk tidskrift för Skåneland Nr 2 1990

gp* o at ale Historisk tidskrift för Skåneland utges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening och Landsarkivet i .

Redaktionskommitté

Länsantikvarie Carin Bunte, Malmö Professor Erik Cinthio. Lund Arkivarie Rengt Danielson, Lund, re¬ daktionssekreterare Museiråd Torkel Eriksson, Helsingborg. redaktör Högskolelektor Gert Jeppsson, Lund Docent Sten Skansjö, Lund Landsarkivaric Anna-Christina Ulf- sparre, Lund innehåll

Sid. Erik Cinthio: domkyrkas förhistoria, S:t Laurentiuspatrociniet och Knut den Heliges kyrka än en gång 1 Lars-Arne Norborg: Tio seklers Lund 13 Sten Åke Nilsson: Lund och Lundagärd 21 Aktuellt om antikvariskt Jubileumsutställningarna i Lund 32 Omslagsbild Frånsidan till ett Ethelredmynl slaget i London av myntmästaren Edmund 979-85. Teckning i skala 2:1 av Maria Cinthio

SLOMS BOKTRYCKERI AB. LUND 1990 Lunds domkyrkas förhistoria, S:t Laurentiuspatrociniet och Knut den Heliges kyrka än en gång

Av Erik Cinthio

I anledning av Lunds tusenårsjubileum har artikelförfattaren funnit skäl att något fundera över vad som kan ha hänt under de första hundra åren av milleniet på platsen för och omkring dagens domkyrka, och varför S:t Laurentius blev dess helgonpatron. Samtidigt tar han tillfället i akt att revidera sin tidigare uppfattning om vilken kyrka Knut den helige kan tänkas ha byggt.

Bosättningslämningar och ett myntfynd Det område på vilket Lunds domkyrka skulle komma att byggas upptogs i slutet av 900-talet och början av 1000-talet av en bosättning med förmodligen enkla ler¬ W hyddor och en varierad verksamhet. Ex¬ akt vilken typ av aktivitet som förekom¬ mit är svårt att avgöra. Men fynden av av¬ fall med en myckenhet av djurben, rester Omgiven av Alfa och Omega, begynnelsen och ' av träkonstruktioner och läderavfall samt änden, sträcktes för 1000 år sedan Guds hand över inte minst stora mängder s.k. vendisk området som så småningom skulle bli platsen för keramik torde ge klart besked om att Lunds domkyrka. någon form av bosättning ägt rum på om¬ Bilden i skala 2:1 visar reversen (frånsidan) av ett rådet. Några säkra hus eller hyddkonst- mynt, som mellan 979 och 985 präglats av den engelske kungen Ethelred, och som någon gång på ruktioner har ej kunnat konstateras inom 990-talet tillsammans med andra mynt nedlagts i de snäva schakt man rört sig i. Men en kanten av det område, som i dag är Krafts torg. påtaglig mängd gropar med upptill om¬ kring en meters djup ner i den fasta mo¬ ränen ger vid handen att man tagit upp den äldsta marknivån. De tillvaratagna lera för att använda som klining till de mynten härstammar från i huvudsak 990- konstruktioner, som måste ha funnits. i talet. Fyndet består av ett engelskt Ethel- I det sydöstra hörnet av nuvarande redmynt (976-1016), fem tyska varav ett Krafts torg gjordes vid schaktning för det Otto III (983-996) och fyra stycken Otto nya domkapitelhuset i slutet av 1920-talet III och Adelheid (991-995) samt två frag¬ ett myntfynd på ett djup som motsvarar ment av s.k. nordiska halvbrakteater.

1 Dessa och några andra tidiga mynt från kistor likaledes av urholkade ekstammar. skilda delar av Lund gav Monica Ryd- Till skillnad från den nordligare gruppen beck anledning att 1936 skriva: »Redan var dessa kistor täckta av ett plant lock.5 dessa myntfynd antyda med säkerhet att Trots likheten med bronsålderskistor ett samhälle existerat vid tiden omkr. år är det ingen tvekan om att gravarna här¬ 1000 strax norr om Höjeå.»2 Brita Malmer stammar från den här ifrågavarande tiden har sedermera antagit att de två halv- och ingenting talar heller emot att de är brakteaterna kan ha tillverkats i Skåne, rester efter kristna begravningar. De är närmast i Lund omkring 980. Av denna alla orienterade i öst-västlig riktning. anledning har hon också 1972 ställt frå¬ Detta förhållande garanterar icke i och gan om inte Lund existerade redan då.3 för sig en kristen begravning, men tiden Området har alltså tvivelsutan varit be¬ för kistornas nedläggning kan stratigra- folkat för jämt tusen år sedan. Däremot fiskt nära kopplas till den tidigare om¬ synes intet ge vid handen att en bosätt¬ nämnda bosättningen även om den icke ning eller verksamhet från den tidigare är samtidig med denna. Merparten av delen av vikingatiden har ägt rum på även de äldsta gravarna kan konstateras platsen. Aktiviteten kan med andra ord ha grävts ner i de existerande kulturlag- - sammankopplas med de spår av bosätt¬ ren men aldrig genom de lager med sten- ning och verksamhet, som med en gång avfall och bruk, som härstammar från en synes ha satts igång på skilda ställen inom tid när stenkyrkobyggandet hade på¬ det område, som snart skulle bli utbred- börjats. I en av gravarna norr om kyrkan ningsplatsen för det medeltida Lund.4 fanns på den döde resterna efter en sko¬ beklädnad, som kan hänföras till sen vikingatid eller tidig medeltid. En större Gravar kring kyrkan krukskärva efter ett vendiskt kärl från Vid de grävningar av skilda slag, som tiden före 1000-talets mitt fanns i en företagits kring domkyrkan från detta se¬ annan grav. Det är icke säkert, att skär¬ kels början och fram till omkring 1940, van från början varit nedlagd i kistan, har i skilda schakt gjorts fynd av grav¬ men det är ej uteslutet. Ett annat alterna¬ kistor av varierande utförande (Fig. 1). tiv är att den hamnat på kistan vid grav¬ Den sammantagna mängden av gravar re¬ fyllningen och sedan kommit in i denna. presenterar alla tänkbara gravtyper och Under sådana omständigheter skulle den konstruktioner och omspänner en lång ange att gravläggningen skett antingen tidsrymd med framför allt medeltida be¬ medan området fortfarande hade en bo¬ gravningar men även senare. De i detta sättning eller att den skett omedelbart sammanhang intressantaste gravarna har efter det att denna upphört och marken haft träkistor bestående av hela eller tagits i anspråk för gravläggning. Detta halva ekstockar. Omedelbart norr om senare alternativ är det mest sannolika kyrkan har tillvaratagits eller konstate¬ och tyder i sin tur på en exploatering av rats sammanlagt ett tiotal kistor där såväl området för kyrkligt bruk, om nu begrav¬ själva kistdelen som den täckande delen ningarna varit kristna, vilket ingenting bestått av urholkade ekstammar. Om¬ motsäger. kring 30 meter söder om kyrkan fram¬ Det bör här understrykas att gravkistor grävdes redan i början på 1900-talet 8-10 av likartad karaktär från området för de

2 r' I I I JD i. ~ I *A8,oo\ V'--; \ \ \ t \ \ ' \ __ L. £ \ __ \ ±. \ — ti \ \ 1 ■ \ r \ M fl,; 1 J \ if £*4 - \ : mø - -'MS \ ?ÿ- r‘>s \ \ -..2 !! ; \ \ ±áP,& * ■�*. \ ... \ ' \ fit \ ["• «i*1 \ - X7 \ \. D D □ 0 □ th 0 0 M o IT 1 a a O o T I □ O a □ ■ 1 I □ □ D □ 0 □ 1 0 0 >* /7' ,ot ' */ i SS*" / t / / i +4P,iP U / y / / / ' ' -W leíi»“51- ; i’v- / £ r*_? /

c»' -v. i,- * BETECKNINGAR: — / a=> KISTA, EKSTOCK. S/\- C3 « TRÄ. ÄLDRE MEDELTID. .ÿ-rr ” YNGRE CGJ. ” NYARE TID. ■ i-- a £TEN, UTAN HUVUDNISCH \ ' <33 ” MED \ TEGEL. UTAN «S3 \ " MED / □ O&UARIUM. \ !!? -H- SKELETT. ( ♦ GRAVREKER. i -0~u- X. v> å: / O TUNNA / SCHAKTGRANS. \ I ST Fig. 1. Utsnitt av sammanställningsplan över grävningar kring domkyrkan utförda under 1900-talet fram till 1942. Senare gjorda schakt är ej medtagna, eftersom inga stockkistor påträffats i dem. Sammaställningen ut¬ förd av R. Blomqvist och C. G. Lekholm 1944 och i sin helhet publicerad av O. Rydbeck 1946, s. 136 f.

äldsta s.k. Drottenskyrkorna sedermera det redan vid mitten av 1000-talet. Efter¬ på dendrokronologisk väg kunnat dateras som gravarna påträffats i smala schakt till tiden före eller omkring 1050.6 och stora delar av området mellan dessa Förekomsten av dessa ekstockskistor aldrig varit föremål för arkeologisk un¬ såväl som ett antal träkistor av annan dersökning måste vi räkna med ytterliga¬ men också ålderdomlig konstruktion re ett stort antal ännu okända gravar från visar under alla omständigheter på en re¬ denna tid. Ett gravfält från den äldsta lativt omfattande gravläggning på områ¬ kristna tiden behöver inte förutsätta en

3 kyrkobyggnad på området. Vi kan dock södra sidoaltare.8 Hur den här ifråga¬ göra ett antagande att det på platsen varande kyrkan i detalj kan ha sett ut är skulle ha kunnat finnas en eller kanske fortfarande svårt att avgöra. Det väsent¬ två på varandra följande träkyrkor. Om liga är att det inom ramen för den nuva¬ detta vet vi tills vidare ingenting, men vi rande kyrkans norra sidoskepp och till skulle kunna tänka oss att en mindre trä¬ viss del även dess långhus har legat en kyrka kan ha legat norr eller snarare kyrkobyggnad, som i sin tur har gjort att nordväst om den äldre gruppen kistor. man vid byggandet av den större kyrkan- En annan och kanske något senare trä¬ för ett kontinuerligt mässfirande - i det kyrka skulle ha kunnat ligga söder om längsta låtit den tidigare ligga kvar och den nuvarande kyrkan och följaktligen följaktligen byggt runt densamma. Inte norr om den senare gruppen träkistor förrän ganska sent har man så kunnat (Fig. 3). sammanfoga de östra och västra delarna Det finns kanske också en möjlighet att av den större kyrkan (Fig. 5). den senare begravningsplatsen utnyttjats Utan att nu kunna förebringa några ar¬ i det ögonblick man började planera för keologiska belägg tänker jag mig som en och även uppföra en äldsta stenkyrka. alternativ förklaring att det skulle ha kun¬ Vem som skulle ha låtit uppföra denna nat vara redan Sven Estridsen som byggt eller dessa supponerade träkyrkor måste denna kyrka. Skälen härför grundar sig - tills vidare bli en öppen fråga. Att någon tills vidare på tolkningen av de skriftliga av kungarna skulle ha varit initiativtagare vittnesbörden rörande Sven Estridsens bör dock vara ett rimligt antagande icke roll för en tidig Laurentiuskyrka. Hans minst med hänsyn till att det ursprungliga namn är visserligen aldrig explicit för¬ kungsgårdsområdet torde ha befunnit sig knippat med S:t Laurentius. Men en rad i nära anslutning till platsen. omnämnanden av honom måste dock hänföras till den stiftelse som senare bär Den första stenkyrkan helgonets namn. I en påvlig bulla från 1053 omnämnes Vi kommer därmed in på ett nytt pro¬ för Danmarks vidkommande S:t Lauren¬ blem av ganska komplicerad art. Jag har tius på ett sådant sätt att man får förutsät¬ tidigare antagit att de byggnadslämningar ta att en Laurentiuskyrka eller stiftelse - i form av framför allt grundmurar men existerade vid denna tid, och då sannolikt också ett i den nuvarande kyrkan befint¬ i Lund.9 Den viktigaste antydan om ligt murparti - som befinner sig inom det Svens förbindelse med Laurentiuskyrkan nuvarande norra sidoskeppets murar finner man i den berömda dödsnotisen i skulle vara resterna efter Knut den heli¬ Necrologiet under den 28 april med bl.a. ges kyrka från 1080-talet.7 Den blev re¬ texten »Huic noslre ecclesiae duos mansus konstruerad som en 100 fot lång enskep- et dimidium dedit.»10 Här står visserligen pig byggnad med eventuellt kortorn och icke uttryckligen att han skänkte de två altarrum (Fig. 4). Den östligaste delen av och ett halvt bolen till Laurentiuskyrkan denna kyrka skulle ha legat kvar fram till men väl till vår kyrka dvs. kanikernas den sista altarinvigningen i kryptan 1131. kyrka, som bevisligen var Laurentiuskyr¬ Vid detta tillfälle nedlades nämligen re¬ kan. Dessutom står Sven Estridsen i Nec¬ liker från den äldre kyrkan i kryptans rologies kungalista som den förste bland

4 1 ♦ \ I \ ■\

1 \ xxN. \ VC

\ \ •/ Fig. 2. Området kring domkyrkan X J / vars läge streckmarkerats. Nivå¬ \ *, kurvorna anger moränytans steg¬ / '•••.. visa fall åt söder, snedstreckningen \ det ungefärliga området för den i äldre bosättningen samt marker¬ \ \ / ingen i bildens högra hörn platsen rx, X. för fyndet av 990-talsmynlen. i ! 'Y .x' 1

Fig. 3. De påträffade ekstock¬ kistornas läge i förhållande till domkyrkan samt rent gissnmgsvis placering av två eventuella trä¬ kyrkor.

; L Fig. 4. Den första stenkyrkans läge Cb i förhållande till den följande större kyrkan. !

5 de uppräknade kungar som i evighet skall ga en högtidlig botprocession till domkyr¬ ihågkommas på grund av sin nit för den kan för att där läsa mässan. Denna starka kristna tron och för byggandet av kyrkor.11 markering av S:t Laurentius och fasthål¬ landet vid Otto I:s löfte var med andra ord fortfarande levande under kejsar S:t Laurentius Henrik III:s tid. Om det nu skulle vara så att en Lauren- Med hans sakrala härskarvärdighet in¬ tiuskyrka tillkommit under Sven Estrid- nebar Henrik III:s regering (1039-56) sens tid kan man fråga sig varför just höjdpunkten och i vissa avseenden också detta titelhelgon valts. Laurentiuskulten slutpunkten i den rikshistoria där kejsa¬ som sådan var visserligen av gammalt da¬ ren kände sig förpliktigad att sörja för tum men fick ett kraftigt uppsving och en den rätta ordningen i ett kristet imperi¬ alldeles speciell betydelse på grund av en um.15 Hclgonpatronerna hade härvid en bestämd händelse. Före slaget vid Lech- nästintill politisk betydelse som objektiva feld den 10 augusti (S:t Laurentius) 955 garanter för en sakral legitimering av här¬ avgav Otto I ett heligt löfte att om han skarmakten - ett synsätt som från och besegrade ungrarna skulle han till S:t med 1100-talet skulle komma att subjek- Laurentii ära inrätta ett biskopssäte i tiviseras och därmed få en helt annan in¬ Merseburg.12 Otto segrade och han höll nebörd. sitt löfte. Visserligen kom ej biskopssätet Vad har nu detta med Lund och S:t omedelbart till stånd, men ett kloster stif¬ Laurentius att göra? Jo, Sven Estridsen tades ganska snart i den kejserliga borgen skulle ha träffat Henrik III redan 1048 i i Merseburg. Bremen. Följande år lär Sven med sin Redan 937 hade Otto inrättat ett Mau- flotta ha deltagit i kejsarens angrepp på ritiuspatrocinium i Magdeburg, som efter¬ hertig Baldwin i Flandern och vid detta hand skulle bli ärkesäte. Under framför tillfälle svurit kejsaren en trohetsed. u> allt senare delen av 900-talet lades bi¬ Efter den stora försoningsfesten mellan skopssätena ned och återupprättades ärkebiskop Adalbert och Sven Estridsen i med jämna mellanrum men patrocinierna Slesvig 1052 har enligt Adam av Bremen kvarstod, tidvis som klosterstiftelser. Adalbert bett kejsaren att inbjuda Icke blott Otto I utan även hans efterföl¬ Sven.17 Följande år, 1053, besöker också jare lade hela tiden stor vikt vid de båda Sven Estridsen Henrik III i just Merse¬ helgonpatronerna. Inte minst synes Ottos burg och firar där påsken med honom.18 heliga löfte till S:t Laurentius ha spelat en Om någon haft anledning att införa ett roll ej blott i Merseburg utan även för ka- Laurentiuspatrocinium är det sålunda nikerna vid S:t Mauritius i Magdeburg.13 Sven Estridsen. Om han efter sin åter¬ När domstiftet slutligen inrättades här komst till Danmark fortfarande känt sig drog kanikerna och de blivande domher¬ förpliktigad att i någon mån leva upp till rarna in i Mauritiuskyrkan på S:t Lauren- det vasallförhållande han synes ha råkat i tii dag.14 De samtidigt till klostret »S:t vid flottinsatsen i Flandern kan han också Johannis auf dem Berge» förflyttade ha känt sig manad att för sina egna syften munkarna kom därefter på kejsarens an- imitera den form av sakralpolitiskt age¬ befatlning ända fram till slutet av 1000- rande, som övades av kejsaren för att talet att årligen in vigilia Laurencii företa- med helgonens hjälp utverka gudomligt

6 stöd för en legitimering av ett rikssam- lande kommer helgonets namn allt oftare lande. till användning även i omnämnandet av Efter Henrik III:s död, som för övrigt själva kyrkobyggnaden. En annan förkla¬ inträffade redan 1056, förändrades situ¬ ring kan vara att de tidigaste användning¬ ationen radikalt icke blott för Sven arna av namnet på helgonpatrocinierna Estridsen utan än mer för den central¬ vanligen syftar på kongregationerna och europeiska kyrkopolitiken. Detta kan ej på själva kyrkobyggnaderna. Här ut¬ också vara anledning till att vi inte fått gör Laurentius i Knuts gåvobrev ett un¬ någon direkt kunskap om det sakralpoli¬ dantag. tiska handlande, som kan ha ägt rum Sammanfattningsvis kan vi alltså kon¬ under det tidiga 50-talet. statera, att det finns starka skäl för anta¬ Under alla omständigheter har något gandet att redan Sven Estridsen har låtit S:t Laurentiuspatrocinium aldrig nämnts bygga en Laurentiuskyrka. Det skulle i så i direkt anslutning till Sven Estridsens fall i första hand vara den mindre sten¬ namn. Första gången kyrkan uttryckligen kyrka efter vilken vi fortfarande har vissa betecknas som en Laurentiuskyrka är i rester i behåll innanför den ännu stående Knut den Heliges gåvobrev från 1085. I kyrkan. Huruvida han eller någon annan dödsnotisen för den 28 april sker det där¬ före honom först låtit uppföra en eller två emot ej. Texten i samma notis omtalar träkyrkor på platsen måste bli en fråga till också att Ipse (Sven Estridsen) primus kommande generationer av arkeologer. dalbyensem ecclesiam edifieavit. Det vill säga, Sven Estridsen var den förste som byggde dalbykyrkan - ej Det Heliga Knut den heliges kyrka Korsets kyrka. (För dalbykyrkan används Vi återkommer nu till den uråldriga frå¬ »Det Heliga Korset» för första gången i gan, vilken kyrka det var som Knut bygg¬ en dödsnotis - Simeon under den 6 juli - de? Flera tidigare forskare19 har gjort som införts 1123, och därefter före¬ gällande att delar av den av Knut påbör¬ kommer benämningen i omnämnandet jade kyrkobyggnaden skulle befinna sig av brödraskapsförbindelsens förnyande inom murverket till den ännu stående 1136.) Dödsnotisen för den 28 april bör kyrkan, i framför allt dess östra delar. Jag enligt Lauritz Weibull vara införd en tid är nu benägen att i princip återgå till efter 1123 och då som överförd från ett denna uppfattning men vill samtidigt pre- äldre necrologium. Hur gammalt detta nu cicera och revidera vissa delar av detta försvunna necrologium var vet vi inte, antagande. Framför allt vill jag vända men det bör ej vara uteslutet att det till¬ mig mot den uppfattning som gjorts gäl¬ kommit i tiden före i varje fall 1085. lande att Knut inte lät bygga en krypta En förklaring till de skilda benämning¬ utan att denna inom ramen för den redan arna på kyrkorna skulle eventuellt kunna till viss del uppförda kyrkan grävdes ut i vara att så länge helgonpatrocinierna till densamma i samband med ärkebiskops- dels används som politiska maktmanifes¬ kyrkans tillkomst. tationer går ej kyrkobyggnaden direkt I min avhandling från 1957 gjorde jag under deras namn, men när den s.k. sub¬ gällande att den färdiga ärkebiskopskyr- jektiva användningen av helgonpatroci¬ kan uppvisar två från varandra markant nierna i slutet av 1000-talet gör sig gäl¬ skilda byggnadsetapper. Den äldsta av

7 dessa skulle präglas av inflytande från trapptornet kan ha varit uppfört. I muren vad vi i vid mening skulle kunna kalla mellan södra sidoskeppvinden och södra anglonormandiskt område, närmast från transeptet finns nämligen en bågöppning, Sydengland, Flandern och Normandie. som i sin tur antyder att man planerat och Huvuddragen av planläggningen skulle påbörjat en emporvåning över sidoskep- härstamma från detta inflytande.20 pet.21 Att en motsvarande iakttagelse cj Det andra byggnadsskedet skulle ha in¬ kan göras i norr bör vara helt följdriktigt, neburit en modifiering av den redan till eftersom den äldre stenkyrkans östgavel stora delar uppförda byggnadskroppen här blockerat genomförandet till långt med bl.a. en förändring av absiden. Men efter det man kommit i gång med den nya framför allt skulle det andra skedet gestaltning som skulle komma att prägla komma att präglas av den skulpturala ut¬ ärkebiskopskyrkan. smyckning, som i grova drag kan härledas De här i korthet redovisade äldsta från Italien, och som ingenstädes kom¬ byggnadsplanerna skulle kunna vara res¬ mer till synes i de byggnadsdelar, som ut¬ ter efter just Knut den heliges påbörjade förts under det första skedet. och till vissa delar utförda bygge (Fig. 6). Till det första skedet har jag tidigare Låt oss kort sammanfatta vad som kan förutom en enklare absid fört de lägre ha kännetecknat denna kyrka. Kring en transeptarmarna. De grundmursklackar, ännu stående äldre stenkyrka har man som befinner sig i de båda hörnen mellan påbörjat byggandet av en krypta, som i transeptarmarna och sidoskeppen måste princip skulle ha haft samma utsträckning också räknas med i rekonstuktionen av som den nu befintliga. Anledningen till en äldsta planläggning. De torde ha varit att den nya och större kyrkan ej kom att avsedda att bära trapptorn, som har eller placeras axialt i förhållande till den äldre skulle ha lett upp till emporvåningar över kyrkan, vilket har varit en vanlig företeel¬ respektive sidoskepp. Det fakt¬ se, måste förklaras av att man på lämplig um att de ifrågavarande grunderna ej lig¬ plats inom den nya kyrkans murar ville ger i förband med transept- respektive inrymma en redan befintlig brunn eller sidoskeppsmurama motsäger ej den här snarare källa med ett för kyrkan ovärder¬ gjorda tolkningen. Snarare är denna om¬ ligt vattenflöde. En väsentlig skillnad ständighet ett stöd för tanken på trapp¬ mellan Knuts kyrka och den senare ärke¬ torn. De skulle med den föreslagna re¬ biskopskyrkan skulle vara den östligaste konstruktionen på en begränsad yta bära avslutningen, dvs. absiden, som enligt de en större belastning än de omgivande arkeologiskt konstaterade grundmurs- murarna. Med den kunnighet som i all¬ resterna skulle ha varit snävare men sam¬ mänhet kännetecknade de medeltida tidigt också något djupare än den senare. byggmästarna skulle konstruktionen däri¬ Detta innebär också att den ursprungliga genom ha motverkat att eventuella sätt¬ presbyteriekvadraten varit just kvadra¬ ningar i de starkast belastade grundmu¬ tisk och ej som nu något förkortad. Dc rarna påverkade de kringliggande mur¬ skulpturala egenheter, som jag tidigare partierna. Huruvida dessa trapptorn har fört till det äldsta ärkebiskopsbygget varit uppförda eller enbart planerade är skulle också kunna härstamma från svårt att avgöra. Vissa iakttagelser kan¬ denna tid. Det rör sig om de skulpterade ske tyder på att i varje fall det södra djurhuvudena i norra kapellet liksom den

8 Fig. 5. Idémässig förenklad skiss av det tänk¬ A ta tillståndet omkr. 1131, omedelbart innan resterna av den äldre stenkyrkan rivs. Ärke- biskopskyrkans östparti har här förändrats i förhållande till Knut den heliges kyrka att breddats, för¬ v genom absiden trapptorncn A A' V W svunnit och transeptarmarna höjts. Södra .. mittskeppsmuren samt södra sidoskeppets v är brutna för att A-A : mur och tak på teckningen ' ge inblick i kyrkan. 1 . y I! \ k sl ,A ,3m,• ft mci- m V., r X

Fig. 6. Förenklad idémässig skiss av Knut den heliges planerade och påbörjade kyrko- r4S bygge kring den äldre och ännu stående sten¬ 3% kyrkan. Hur långt bygget hunnit innan pla¬ t 1 \y I nerna ändrades är svårt att avgöra. Sannolikt ■■ har kryptan och absiden i sitt första utföran¬ i K de, delar av högkyrkans murar, södra sido- l.J skeppet och det södra trapptomet utförts. Västpartiet kan ha planerats, men om det ut¬ förts till någon del är osäkert. \'0| S3

•- V- \\ 3 v \ V'* A c På planen har de vid början av llOU-t. upp¬ A förda murarna skrafferats. Ej fyllda mur¬ - (\ sträckningar markerar dels den tidigare 1000- talskyrkan och dels de delar av Knuts kyrka (absid och trapptorn) som förändrades vid det fortsatta f 100-talshygget.

9 här i ristning och i norra sakristian i troligt för ett skede, som ligger 20 år tidi¬ skulptur förekommande kryssomeringen gare, snarare är 1080-talet troligare för en med förebilder i Sydengland.22 Det bör förmedling av dessa impulser både med tilläggas att det på flera ställen i kryptan, hänsyn till den personella och politiska framför allt i väggarnas övre delar i mot¬ situationen och till tänkbara motsvarande sats till de nedre där vittrade kvadrar byggen i det nämnda impulsområdet. Så bytts ut vid skilda tillfällen, förekommer har t,ex. kryptan till den av mig tidigare dels ett stenmaterial och dels en kvader- påvisade kyrkan i Ronse i Flandern in¬ storlek, som radikalt avviker från de vigts 1089,24 och det var för övrigt just i övriga kvaderstenarna i kyrkan. Varifrån Flandern som Knuts svärfar, Robert I dessa kommer både med hänsyn till geo¬ Friso, var hertig från 1071 ,25 logiskt ursprung och eventuell återan- Med den här gjorda tolkningen av vändning är ett intressant problem som vi vilken kyrka Knut kan ha byggt blir de måste återkomma till i ett annat samman¬ återkommande necrologieuppgifterna hang och kring vilket forskning pågår.23 qui primus fundavit hane ecclesiam helt Samtidigt med påbörjandet av krypt- adekvata. De i början av 1100-talet skriv¬ bygget torde man ha lagt ut grunderna för ande bröderna syftar på en kyrkobygg¬ kyrkan i övrigt så långt det var möjligt nad, som visserligen är i färd med att er¬ med hänsyn till den ännu kvarstående hålla en delvis ny resning och framför allt äldre kyrkan. Trapptorn mellan sido- en skulptural utsmyckning men som till skepp och transept kan i varje fall ha sin huvudsakliga utsträckning och grund¬ planlagts och till vissa delar kanske ut¬ läggning bygger på de murar, som Knut förts, vilket även bör vara fallet med först lät uppföra. de ursprungligen lägre transeptarmarna. Min tidigare uppfattning om vad vi kan Med hänsyn till överensstämmelsen mel¬ kalla ärkebiskopskyrkans gestaltning och lan de större kryptpelarna och de stort genomförande påverkas icke principiellt anlagda arkadpelarna i långhuset är det av den här framförda förändrade uppfatt¬ ej uteslutet att även långhuset planerats ningen om vem som skulle ligga bakom och till vissa delar utförts i detta skede. respektive byggnadsetapper, En skillnad Det skulle i så fall vara närmast den södra kommer emellertid att kunna bli följden, arkaden och den södra långhusmuren nämligen tidfästningen av när de skilda som skulle ha varit möjliga att uppföra skulpturgrupperna framträder i Lund. eller påbörja. Det är icke heller uteslutet Kort sagt bör vissa av de först framträ¬ att ett västparti påbörjats och att ett av dande lombardiska skulpturimpulserna tornen, i så fall det norra, uppförts till en kunna placeras ett eller ett par årtionden viss höjd för att bära klockor. tidigare. Men detta är en annan historia, Tidigare har jag som sagt betraktat den till vilken det kan finnas skäl att åter¬ här sammanfattade beskrivningen som komma. Och f.ö. skulle vi med dessa pro¬ representerande ett första skede i den blem också förflytta oss in i ett sekel, som ärkebiskopskyrka, som började byggas ej är aktuellt i denna framställning. strax efter 1103. Men även då betraktade jag samtliga impulser för denna gestalt¬ Noter ning som emanerande från Kanalområ¬ 1 De arkeologiska iakttagelserna har gjorts vid det. Detta kontaktområde är icke mindre skilda tillfällen i drygt hundra är i samband med led-

10 nings- och dräneringsschaktningar. Wibling 1895, Litteratur Rydbeck 1915, 1942, 1946, Thun 1961. 1 Rydbeck, M., 1936, s. 45, 47. Adam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet 1 Malmer, 1972. och dess biskopar. Svensk översättning av Ema¬ 4 Jmf. Andren, 1980, Karta 11. nuel Svenberg. Stockholm 1984. 5 Rydbeck, 1942 och 1946. I Rydbecks båda arbe¬ Andrén, A. 1980. Lund. RAÄ och SHM Rapport, ten finner man en ingående redogörelse för alla från Medeltidsstaden 26. området kända gravar av äldre typ. Arup, E., 1931. Kong Svend 2.s Biografi. Scandia 6 Mårtensson, 1976, s. 96. IV. 7 Cinthio, 1953, 1957, 1960. Beumann, H. 1974. Laurentius und Mauritius. Zu * , s. 51. den missionspolitischen Folgen des Ungarn¬ 9 Skyum-Nielsen, 1952. sieges Ottos des Grossen. Festschrift für Walter 10 Necrologium Lundense. s. 69. Schlesinger, Band II. 11 Ibid., s. 45. Cambier, A . 1960. HetSst. Pieters- en Hermesstift te 12 Beumann, 1974. Ronse. (Stencil). 13 Beumann, 1974. I detta sammanhang kan vi Cinthio, E. 1953. The 1Ith Century fråga oss vad en synnerligen gåtfull anteckning i in Lund. Medd. LU HM. Necrologiet betyder. Under den 22 sept är helt i sin — 1957. Lunds domkyrka under romansk tid. ordning infört helgonnamnet Mauritius. Men for¬ — 1960. The oldest Churches in Lund. muleringen är märklig. Det står mämligen Mauricii Medd. LUHM. patroni nostri, vilket betyder, att Mauritius varit Gallén, J. 1985. Knut den helige och Adela av Flan¬ kyrkans väsentliga skyddspatron. Notisen som in¬ dern. Europeiska kontakter och genealogiska förts 1123 torde gå tillbaka till cn äldre och okänd konsekvenser. Studier i äldre historia tillägnade förlaga och kopiator har synbarligen bortsett från Herman Schück. det för Laurentiuskyrkan då icke adekvata epitetet. Malmer, B. 1972. Hur gammalt är Lund? Ale nr 2 Kan möjligen Mauritiuskulten i Magdeburg med sin 1972. nära koppling till firandet av S:t Laurentius vara en Mårtensson, A. W. 1976. Gravar och kyrkor. förklaring? Archaeologica Lundensia VII. 14 Beumann, 1974, s. 275. Necrologium Lundense. Utg, av Lauritz Weibutl. 15 Reindel, 1976, s. 730. Lund 1923. 16 Florence of Worcester ed. Thorpe I, 201, 1049: Reindel, K., 1976. Königtum und Kaisertum der Suanus etiam rex Danorum, ut Imperator illi manda¬ Liudolünger und frühen Salier in Deutschland ret, cum sua classe ibi affuit et ea vice fidelilarem im- und Italien. Handbuch der Europäischen Ge¬ peratore juravit. Hämtat från Arup, 1931, s. 75, n.1. schichte. Band I. Stuttgart. 17 Adam III. 18. Rydbeck, M. 1936. Skånes stenmästare före 1200. '* Herimanni Aug. Cron. 1053 (11 apr.). MG, SS. Lund. V, 132: imperatore in Saxonia apud Merseburg com- Rydbeck, O. 1915. Bidrag till Lunds domkyrkas morante, cum rege Oanorum pascha egit. Från byggnadshistoria. Lund. Arup, 1931, s. 75, n. 1. — 1942. Knut den heliges Laurentiuskyrka. Medd. 19 Så t.ex. Brunius, Sesselberg och även Rydbeck - LUHM. framförallt före 1942. — 1946. Lunds domkyrka. Lunds domkyrkas histo¬ 2,1 Cinthio, 1957, s. 63 ff. ria I. 21 Cinthio, 1957, s. 70 ff., fig. 28-30. Skyum-Nielsen. N. 1952. Den ældste pavebulle til 22 Cinthio, 1957, fig. 21-23. Danmark. Runer og Rids. Festskrift til Lis Ja¬ 22 Projekt i regi av RAÄ och SUM, som i Skåne cobsen. leds av Barbro Sundnér, som gjort en preliminär Thun, E. 1961. Finds from Lund Cathedral. Medd. sammanställning under beteckningen »Undersök¬ LUHM. ning av vittringsskador och stenmaterial i Lunds Wibling, C. 1895. Lunds domkyrkas grund. Aar- domkyrka». bøgerfor nordisk Oldkyndighed og Historie. 24 Cambier, 1960. 2f Gallén, 1985.

11

Tio seklers Lund

Av Lars-Arne Norborg Persikevägen 27, 22355 Lund

Artikeln är ett föredrag hållet vid årsmötet med De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening den 22 april 1990.

»Lund, den hemlighetsfulla staden, som staden grundlagts av Knut den store 1020 man aldrig blir klok på; sluten, ogenom¬ och därför firade 950-årsjubileum det tränglig; men icke med öppna armar; all¬ året med bl.a. kransnedläggning vid den varlig och arbetsam som ett kloster, dit förmodade stadsgrundläggarens grav i man icke går in godvilligt, men ändå läm¬ Winchester. I år är det 990 och Sven nar med saknad; som man tror sig kunna Tveskägg som gäller, och en eller annan fly, men dit man kommer igen.» medborgare frågar sig nog, oroligt eller Orden är välkända, August Strindbergs förväntansfullt, om arkeologerna någon¬ ofta citerade ord om den stad, där han stans nere i gyttjan ska hitta rester av be¬ tillbragte ett par år under slutet av 1890- byggelse från Harald Blåtands tid, så att talet. »Den hemlighetsfulla staden, som åtminstone de yngre lundaborna ska hin¬ man aldrig blir klok på.» Oändligt mycket na med ett 1050-årsjubileum 2020. har tänkts, talats och skrivits om Lund, Forna tiders lundabor gjorde sig inte och ändå har ingen kunnat uttömma det sällan överdrivna föreställningar om sin lundensiskas väsen. Inom det utrymme stads ålder. Mogens Madsen, biskop i som står mig till buds kan jag inte heller Lund mot slutet av 1500-talet, citerade i meddela några nya, tidigare okända fakta sin stadsbeskrivning en gammal vers: eller insikter. Vad jag kan göra är bara Den tid Kristus lät sig föda att inför tusenårsjubileet dra upp några stod Lund och Skanör i fagraste gröda, grova linjer i vår stads utveckling, sådan Denna föreställning om Lunds uråldrig¬ den ter sig i ljuset av dagens arkeologiska het är numera övergiven. Enligt Ragnar och historiska forskning. Blomqvists, vår främste stadshistorikers, 1941 framlagda uppfattning ska staden ha tillkommit i början av 1000-talet på kung¬ Lunds ålder och uppkomst ligt påbud men på en plats, där det redan Hur gammalt är Lund? Med vilken rätt tidigare förekommit betydande handel. firar vi tusenårsjubileum 1990? Vad finns Lund ska ha övertagit funktioner från en det för skäl att tro, att det just 990, och äldre marknadsplats vid Linero, som inte t.ex. 1020 eller 1000 eller 970 upp¬ identifierats med den senare omtalade stod någonting, som vi kan ha rätt att kal¬ Tre högars marknad, i närheten av Aren- la staden Lund? Frågorna är så mycket dala, där det skånska landstinget under mera berättigade som vi 1970 trodde att tidig medeltid hade sin mötesplats. Sta-

13 den ska ha vuxit fram kring ett gammalt fynd är dock mera osäkra. En del äldre vägskäl vid Stortorget, där Malmövägen föreställningar verkar inte längre stå så grenade sig längs Bredgatan och Sandga¬ högt i kurs. Närbelägna institutioner tan. Själva ortnamnet har ansetts indi¬ tycks inte ha spelat någon påvisbar roll kera en offerlund. Handelsplats- vägmö- för stadens tillkomst. Landstinget i Aren- te - offerlund: dessa faktorer har tillsam¬ dala förefaller ha uppstått först i samband mantagna ansetts förklara varför kunga¬ med det danska rikets enande omkring år makten valde just Lund som plats för en 1000 och kan i så fall inte vara äldre än ny stadsbildning. Den kung som antogs Lund. Det finns inga bevis för att tre vara stadsgrundare var Knut den store högars marknad låg vid Linero. Vid (1018-35), eftersom han på 1020-talet lät schaktningarna för stadsdelen IJncro prägla mynt i Lund. Därav blomsterhyll¬ under 70-talet fann man inga spår av ningen i Winchester 1970. någon marknadsplats. Noggrannare un¬ Men vetenskapsmännen gräver stän¬ dersökningar av det äldsta gatusystemet digt djupare, i det här fallet i bokstavlig tycks också ha ryckt undan grunden för mening. vägskälsteorin. En annan gammal kär De senaste decenniernas utgrävningar tanke, som visat sig ohållbar, är att sta¬ omkring Stortorget och längs Stora Söder¬ den lagts i närheten av Höjeå, som år gatan har givit oss en delvis ny, om också 1000 skulle ha varit segelbar upp till inte helt lättolkad bild av stadens äldsta Lund. Så tycks inte ha varit fallet, och i så historia. fall borde ju för övrigt centrum ha legat Bebyggelsen i centrala Lund är tyd¬ vid Källbymölla. Däremot har ortnamns- ligen äldre än vi tidigare antagit. Redan forskaren Bengt Pamp i Kulturens årsbok vid grävningar på PK-bankcns tomt 1974 1990 anfört nya skäl för den gamla teorin påträffades gravar som kunde dateras till att namnet Lund skulle kunna indikera omkring 1000 eller t.o.m. något tidigare; en kultplats. bl.a. påträffades »tusenårspinnen». 1984 Men varför ligger Lund där det ligger? fann man strax norr om Kattesund spår Ja, på den frågan har arkeologerna, om efter en kyrka från slutet av 900-talet, jag läst dem rätt, idag egentligen inte den som på inte alldeles säkra grunder något svar. Och vad värre är, med tanke kallats Sven Tveskäggs kyrka. Ordet spår på 1000-årsjubileet, deras resultat visar ska här fattas bokstavligt: det handlar om inte otvetydigt, att den bebyggelse från stolphål i marken. Preliminära dendro- slutet av 900-talet som de upptäckt varit kronologiska undersökningar har också en stad. Anders Andrén, en arkeolog som visat att det funnits bebyggelse väster om skrivit två digra rapporter om medeltids¬ kvarteret Svartbröder från tiden omkring staden Lund, lutar åt att den första be¬ 990. Minst lika intressant är, att den ti¬ byggelsen kan ha varit en vanlig landsby diga bebyggelsen i Lund varit långt mera av den typ som fortfarande finns i Östra omfattande än man tidigare trott. Den Torn och Stora Råby, med en bygata i öst¬ nådde på flera punkter ut till läget för den västlig riktning längs en linje Magie Stora nuvarande stadsvallen, vilket visas bl.a. Kyrkogata-Klostergatan. Den har i så av de just nu pågående grävningarna i fall troligen inte varit gammal ens som kvarteret Gyllenkrok. landsby. Den nya agrarhistoriska forsk¬ De slutsatser som kan dras av dessa ningen anser nämligen, att de skånska

14 byarna i stort sett inte är äldre än vikinga¬ ståtligare stiftshelgedom. 1123 stod den tiden. under koret belägna kryptkyrkan färdig, Ett stycke in på 1000-talet tycks emel¬ och 1145 kunde ärkebiskop Eskil inför en lertid en urbaniseringsprocess ha kommit lysande församling förrätta högkyrkans i gång i denna bondby, som ännu inte var invigning. Som ingen annan byggnad akademisk. Lund blev ett »kungalev», ett skulle domkyrkan med den norr därom centrum för skatteuppbörd, hit kom belägna ärkebiskopsborgen Lundagård kungliga ämbetsmän - den s.k. Lunda- under århundraden framåt fungera som gårdsstenen har kanske rests till minne av Lunds hjärta. två sådana. Hit förlädes omkring 1020 ett Under medeltiden var Lund »metro¬ kungligt myntverk. Av allt att döma var polis Daniae», Danmarks metropol, lan¬ kungamakten här liksom vid andra sam¬ dets kyrkliga och vid sidan av Köpen¬ tida stadsgrundningar (Sigtuna!) den dri¬ hamn, »kongens by», också världsliga vande kraften, och kung var på den tiden centrum. Ärkebiskopen var nämligen Knut den store. Kanske har det inte varit också en politisk maktfaktor av första alldeles oriktigt att i honom se vår stads ordningen. Han var den främste i riksrå¬ grundläggare, och kanske kan det finnas det, som tillsammans med kungen styrde skäl att då och då skänka honom en tack¬ Danmark. Han hade också militära makt¬ samhetens tanke, när vi vandrar genom medel till sitt förfogande, yrkessoldater Knut den stores gata. och befästa slott. De stora ärkebisko¬ parna - Eskil, Absalon, Andreas Sunes- son, Jakob Erlandsson - var nationella le¬ Ärkebiskopsstaden dargestalter i lika hög grad som kungarna, Om det var kungamakten som grundläde antingen de tillsammans med kungarna staden, så var det en annan, med kunga¬ av Valdemarernas ätt bedrev expansiv ut¬ makten nära förbunden samhällskraft rikespolitik på andra sidan Östersjön som blev fundamentet för dess senare eller de längre fram i tiden bjöd kunga¬ storhet: kyrkan. 1060 blev staden ett makten spetsen i kamp för kyrkans fri- centrum för den kristna missionen i Skåne och rättigheter. och en mansålder senare (1103) blev den En nödvändig betingelse för denna ärkesäte i ett stift som omfattade Skåne, kraftutveckling var en fast ekonomisk Halland, Blekinge och Bornholm och där bas. Ärkesätet ägde runt 2250 gårdar, stiftschefen inte bara var Danmarks utan kvarnar, fisken och stadsfastigheter och hela Nordens primas. Redan före ärke- drev med produkterna från de kyrkliga sätets tillkomst hade de första kristna jordarna en betydande handel, också ut kyrkorna börjat byggas. De var stav¬ över landets gränser. De flesta kyrkliga kyrkor i trä av den konstruktion, som vi gårdarna var vanliga hemman, som bru¬ kan studera i medeltidsmuscct i Katte¬ kades av bönder, som betalade landgille i sund. Vid 1000-talets mitt byggdes den form av säd, boskap eller andra jordbruks¬ äldsta kända stenkyrkan, Drottens kyrka, produkter. Dessutom måste alla bönder över vars ruiner museet har uppförts. En betala tionde till kyrkan. Klcrkerna var domkyrka, helgad åt S:t Laurentius, hade alltså ett slags rentierer, som tillgodogjorde Lund fått senast på 1080-talet. Efter är- sig ett överskott från de underlydande kesätets tillkomst 1103 byggdes en ny och böndernas arbete.

15 Ur bondens synpunkt betydde detta, En yrkesgrupp, som man kanske inte att han en stor del av året måste arbeta skulle ha väntat sig att finna i Lund, är för att försörja improduktiva klasser och fiskarna. Att de funnits, visar dock gatu¬ att han i många fall själv måste leva vid namnen Stora och Lilla Fiskaregatan. De eller nära existensminimum. Det är na¬ har troligen företagit sina fiskefärder från turligt, om han ibland kunde bli bitter på Lomma och andra platser vid Öresunds- prästerskapet. Ibland utbröt öppna bon¬ kusten. Trots sitt läge en bit inne i landet deuppror, det största 1180-82, när ärke¬ förefaller Lund i synnerhet under äldre biskop Absalon försökte genomdriva kra¬ medeltid ha varit en betydande handels¬ vet på biskopstionde. Efter hårda strider, stad. Lundaborgarna har t.o.m. bedrivit bl.a. vid Dösjebro och Getinge, slogs aktiv utrikeshandel. bönderna ner av ärkebiskopens bepans¬ Någon stor stad var Lund dock inte. rade knektar. Lundaborgarna iakttog en Enligt de senaste beräkningarna torde försiktig neutralitet. befolkningen ha uppgått till 2800-3200 Kyrkan präglade också stadens ut¬ personer. Det låter inte mycket, men då seende. Utöver domkyrkan fanns inte skall man minnas, att Köpenhamns be¬ mindre än 19 sockenkyrkor, 6 kloster och folkning 1380 har beräknats till 2800- 2 kyrkliga sjukvårdsinrättningar. Staden 3920. måste ha inrymt ett okänt, men mycket Den äldre medeltiden är Lunds egent¬ stort antal andliga, präster, munkar, nun¬ liga storhetstid. Under senmedeltiden nor och sjukvårdare. Alltfler tomter och börjar Lund relativt sett gå tillbaka. Lund fastigheter tillföll kyrkliga institutioner överflyglas som handels- och hantverks- genom gåva eller köp, och slutligen bilda¬ stad av Malmö. Men den andliga ledar¬ des en sammanhängande kyrkostäd från ställningen behöll staden. S:t Peters kloster i väster till Maria Magie kyrka i öster. Centrum i denna kyrkostäd var domkyrkan och den närbelägna bis¬ En liten dansk stiftsstad kopsborgen Lundagård. Snart skulle dock också den gå förlorad. Men det medeltida Lund var aldrig Med reformationen 1536 förändrades bara en kyrkostäd utan också en handels- Lunds villkor på ett dramatiskt sätt. Den och hantverksstad. Redan under 1100- katolska kyrkoorganisationen bröts sön¬ talet tycks Lund ha blivit centrum för ett der, ärkesätet upphörde att existera, de blomstrande hantverk. Lager av slagg, kyrkliga egendomarna drogs in till kro¬ träkol och sot väster om Stortorget visar nan, Ärkebiskopsborgen Lundagård för¬ på en omfattande produktion av metall¬ föll och revs slutligen. På dess område föremål. Också ett stycke längre söderut, byggdes i stället (Lundagårds- i kvarteret Repslagaren , har påträffats ett huset) som lokal för länsförvaltningen och stort verkstadsområde från 1100-talet. kungligt residens. Alla kyrkor i staden ra¬ Kring Stortoget uppstod efterhand en serades utom S:t Peters klosterkyrka och permanent bebyggelse av bodar, som domkyrkan, som nu fick en ny roll som hyrdes ut till handlande och hantverkare. församlingskyrka. Med alla sina rivnings¬ Kompakta lager av läderavfall vittnar om tomter efter kyrkor och kloster måste produktion av lädervaror i stor skala, Lund en tid framåt ha gjort intryck av en grundad på omlandets boskapsskötsel. svårt härjad stad.

16 m * I «.

v,

f L fTi riÄ'm w ■ 'Í: ' S&

Iv

Domkyrkan och akademien med omgivningar, sedd från norr. Gouache, omkr. 1780. LUB.

Handeln gick tillbaka; med ärkesätet att placera en akademi just i Lund. Ett försvann ett högst betydande kundunder¬ annat skäl var att staden kunde användas • lag. Däremot tycks hantverket ha blomst¬ som bas för försvenskningen av de nyligen rat. Goda tider för jordbruket gav in¬ erövrade skånska landskapen. komster åt Skånes adliga storgodsägare, För halvtannat århundrade framåt kom som kunde beställa åt sig snidade möbler Lund att domineras av Regia Academia i renässansens stil. De lutherska kyrkorna Carolina, den kungliga karolinska akade¬ behövde också predikstolar och bänkin¬ min, som universitetets officiella namn redningar. Lund hade alltså blivit en stilla löd. Som andra liknande inrättningar var dansk stiftsstad bland andra. Men som ett akademin i första hand en undervisnings¬ arv från sin medeltida storhetstid hade anstalt och bara i andra hand ett forsk¬ det vissa tillgångar, som i tecknet av ningscentrum. Huvuduppgiften var att andra stjärnor skulle komma att ge sta¬ utbilda ämbetsmän för kyrkans och statens den en ny storhet: ett domkapitel, en ka¬ tjänst, men man ville också ge de stude¬ tedralskola och slutligen en hög kyrklig rande sådana insikter i ekonomi och na¬ ämbetsman, som i början lystrade till den turvetenskap, som efterfrågades i utilis- nymodiga benämningen superintendent mens och merkantilismens tid. Undervis¬ men så småningom antog den gamla he¬ ningen bedrevs huvudsakligen i form av derliga biskopstiteln. föreläsningar och demonstrationer, t.ex. dissektionerna i den anatomiska teatern i Den akademiska bondbyn Kungshusets övervåning. Det förekom Det var dessa resurser som gjorde att också disputationer i stor myckenhet, i Karl XI:s förmyndarregering år 1666 valde regel på latin. Man ville öva studenterna i

17 att tala vetenskapens internationella en eller annan värsting in bland allonge- språk och samtidigt träna dem i logisk ar- perukerna. Många studenter var »osty¬ gumenteringskonst. Kulmen var gradual- rige, yre och ovane att låta Guds ord och disputationen, då respondenten hade att ett sunt förnuft styra deras gärningar», försvara ett antal teser i en avhandling, suckade akademiska konsistoriet uppgi¬ som i regel inte han själv utan en profes¬ vet 1723. Men det fanns också oroligheter sor hade författat. Studenten läste van¬ med politisk bakgrund. Så 1716, när Karl ligen många ämnen. Polyhistorn, den XII försökte tvångsrekrytera studenter som behärskade hela sin tids vetande, till armén, om de inte klarade vissa kun¬ den vandrande uppslagsboken, var den skapsprov. Studenterna spikade igen dör¬ som beundrades mest, naturligt i en tid ren till den lokal, där förhören skulle hål¬ då böcker var svåråtkomliga och det inte las och satte upp ett plakat om »friheten». fanns någon nationalencyklopedi. Vid de oroligheter som ägde rum 1793 Trots den starka tonvikten på undervis¬ tycks det ha varit revolutionära idéer från ning bedrevs dock en hel del forskning den just pågående franska revolutionen, vid akademin, som under 1700-talet hade som varit pådrivande. sin första vetenskapliga storhetstid med Universitetet var en stad i staden med namn som filosofen Andreas Rydelius, egen domstol och förvaltning, egen polis¬ naturvetarna Kilian Stobaeus och Erik kår, eget fängelse. Professorerna var fria Gustav Liedbeck och historikern Sven från borgerlig tunga och hade de främsta Lagerbring. platserna vid söndagsgudstjänsterna i Studenterna var inte många, under domkyrkan. Segregationen mellan det 1700-talet som mest 500. De flesta hörde akademiska och det borgerliga Lund fick hemma i Skåne och Blekinge, men det ett synligt uttryck i den år 1744 uppförda, fanns också ganska många smålänningar, sedermera till största delen rivna Lunda- hallänningar, bohuslänningar, västgötar gårdsmuren. och östgötar. I huvudsak var akademin Själva staden gjorde i hög grad skäl för ett universitet för södra Sverige. Ca 1/3 Tegnérs beteckning »en akademisk bond¬ av studenterna kom från prästhem, och by». I den ännu glest bebyggda staden in¬ de flesta utbildade sig för kyrkans eller nanför vallen fanns ännu gott om odlings¬ skolans tjänst. En viss förändring inträf¬ ytor, och på lyckorna, vängarna och fäla- fade på detta område under 1700-talet. derna därutanför odlade stadsborna med Ämbetsmanna- och borgarsönerna ökade biskop och borgmästare i spetsen sina lot¬ sina andelar på prästsönernas bekostnad, ter eller drev kreatur på bete. Jordbruket samtidigt som alltfler studenter sökte sig gav staden miljöproblem, ehuru av annat till ämbetsmanna-, domar- och läkarba- slag än vår tids. De flcrsta gårdar i staden norna. Den av Sten Selander besjungne hade stall, fähus och lada. Svin bökade på bondestudenten var ingen typstudent i kyrkogårdarna, till griftefridens störande Lund; bara drygt 1/10 kom från bondehem. och medborgarnas förargelse. Överallt Studenterna var unga jämfört med nu, låg halmstackar och gödselhögar. Förgä¬ de flesta var.15-25 år. Den låga åldern ves sökte borgmästaren förmå borgarna kan vara en förklaring till de vanliga stu- att åtminstone sopa rent framför egen dentoroligheterna, som delvis hade ka¬ dörr. raktären av tonårsbråk. Kanske smög sig Bland borgarna fanns ett mindre antal

18 handlande, som lämnat efter sig några centrala, attraktiva lägen byggdes privat¬ karakteristiska köpmansgårdar med bo¬ villor och hyreshus med rymliga lägenhe¬ stad, butik, lager och lagård, allt i ett: ter för välbetalda akademiker och fram¬ Sylvanska gården, Kjederqvistska gården, gångsrika företagare. Järnvägens an¬ Wichmanska gården osv. Men de flesta komst 1856 medförde en förskjutning av borgare ägnade sig åt olika hantverk, och centrum från trakten av Mårtenstorget en och annan startade t.o.m. en manu¬ till Kyrkogatan-Klostergatan, där ståtliga fakturindustri med t.ex. tegel- och tobaks- bank- och affärshus uppfördes. Samtidigt tillverkning. skapade stjärnarkitekterna Brunius och De flesta byggnaderna var korsvirkes¬ Zcttervall med obegränsat självförtroende hus, även om de forna halmtaken på sin kolossala historieromantiska teater¬ grund av brandrisken ersatts med tegel¬ kuliss i området kring domkyrkan och tak. En bit in på 1800-talet ändrade sig universitetet. Under decennierna kring smaken, och husen överdrogs med vit sekelskiftet 1900 börjar så bebyggelsen ta eller gul puts. Nykterhetsmanncn Peter sina första stapplande steg utanför stads¬ Wieselgren beskrev 1823 Lund som »lik kärnan. På 1880-talet utbyggs Spoletorp, en af trädgårdarne i Athén. Ty de fleste området från Clemcnstorgct upp mot qvarteren äro lundar, där tempelhvita kung Oscars väg. Välbeställda medborgare hus skina fram mellan de gröna, darrande söker sig en grönare och skönare värld i bladen, och landets vise bo i desse hus, professorsstaden, och en arbetar- och spatsera i desse lundar». hantverkarstad växer fram på väster. Den stora expansionen låter dock vänta på sig till efterkrigstiden. Den kan bara antydas Tillväxtens Lund med namnen på några av de stadsdelar, Under 1800-talet började Lund växa på som då planerades och utbyggdes: Ko- riktigt. Den tegnérska bondbyn hade bjer, Stjärnstaden, även kallad Östberlin 3000 invånare, men vid sekelskiftet 1900 efter byggherren, sparbankschefen Helge hade siffran gått upp till 17000. Fram till Berlin, alternativt p.g.a. husens förment andra världskrigets slut hade den siffran anspråkslösa beskaffenhet, Klostergår¬ fördubblats. 1974, när Lund gick upp i den, Linero, Gunnesbo, Nöbbelöv, N. den nybildade storkommunen, var folk¬ Fäladen, Mårtens fälad, Östra Torn. Nu mängden 58000. 1989 bodde i tätorten talas om »Stångbystad» och »Hardc- Lund ca 62-63000 människor. Och får bergastad» eller rentav »Örtoftastad». man tro befolkningsprognoserna, verkar Vilka krafter är det då som förvandlat en ny stor expansionsvåg vara på väg. den akademiska bondbyn till storstaden Parallellt med folkökningen byggdes in spe? Svar: jordbruket, universitetet staden ut. Under större delen av 1800- och industrin, i nu nämnd ordning. talet skedde expansionen huvudsakligen 1800-talets jordbruksrevolution gjorde inom stadskärnan. I de mera perifera de¬ det för första gången möjligt att maximalt larna växte det fram en karakteristisk utnyttja +10-jordcn kring Lund. Jord¬ småfolksbebyggelse med anspråkslösa en¬ brukarnas ökade inkomster gjorde att våningshus, ofta med byggnadsarbetare marknaden för köpstadsvaror och hant¬ som byggherrar, bl.a. i den på 1870-talet verksprodukter expanderade. Samtidigt anlagda Nya staden eller Nöden. I mera ökade behovet av krediter och försäk-

19 i&L i ’ i . :.<-n ■ -.ÿSKO” Sf %*

'ÿÿ} ■*: r. TåtjÄPl

X " .4

'V IPP «fc*\ w %% W V

**' Kyrkogatan från norr. Akvarell av Per Sommar. KB.

ringar. Lund blev alltmer ett kommer¬ strin och mejerierna - eller på närheten siellt och finansiellt centrum för den om¬ till universitetet - boktryckerierna. Men givande jordbruksbygden. också textilindustri och verkstadsindustri I takt med den dramatiskt stegrade ef¬ fanns. Nutiden och framtiden ser ut att terfrågan på olika typer av högutbildad tillhöra högteknologiska snilleindustrier arbetskraft har universitetet expanderat. med anknytning till universitetet. Ideon Studentantalet som 1870 var 500, uppgick har blivit symbolen för en fruktbar sym¬ ht 1989 till ca 21000. Akademin har också bios mellan akademi och industri. givit sysselsättning åt allt flera lärare, Den främste kännaren av Lunds histo¬ forskare och, inte minst, administratörer. ria, Ragnar Blomqvist, har sagt, att den Av ännu större betydelse ur tillväxtsyn¬ avgörande händelsen i stadens historia punkt är andra verksamheter som univer¬ var när den blev ärkesäte 1103. Få san¬ sitetet givit upphov till, främst sjukvårds¬ nare saker har sagts om Lund. Även om inrättningarna. Lunds sjukvårdsdistrikt lutheranerna lyckades riva ner detta för¬ med 11000 anställda är nu kommunens sta fundament för stadens storhet, så var störste arbetsgivare. det ändå dess ställning som kyrkligt cent¬ Industrin spelade länge en relativt rum, som gjorde att vi i sinom tid fick ett blygsam roll. Under 1800-talet byggde universitet. Därav följde sedan allt det den industri som fanns i hög grad på lo¬ andra, utom den goda jorden, men också kala råvaror - tegelbruken, läderindu- den har vi ju Vår Herre att tacka för.

20 Lund och Lundagård

Av Sten Åke Nilsson Institutionen för Konstvetenskap. Lunds universitet

Frågorna om Lundagårds tillstånd och framtid aktualiserades i juni 1988, när några intres¬ serade träffades för en diskussion om parken, Samtalet har fortsatt i överläggningar inom en större grupp sammansatt av representanter för de fyra huvudmännen och markägarna i området: Universitetet, Akademiska föreningen, Domkyrkan och Lunds kommun. Grup¬ pen har tagit initiativ til! en trädbedömning, en utställning och ett idéseminarium; en in¬ bjuden arkitekttävling har avhållits och avgjorts, och det vinnande förslaget signerat Anders Johansson, White arkitekter AB, har bearbetats och tillsammans med andra handlingar skickats ut på s.k. bred remiss, I december 1990 bör det föreligga en långsiktig plan för förnyelsearbetet, och då skall i princip också frågan om finansieringen vara avgjord. En osäkerhetsfaktor, som de ansvariga får leva med, är de arkeologiska gräv¬ ningar, som kan bli följden. En ny och tvingande faktor, som kommit in i bilden, är almsjukan, som hittills drabbat två av träden i den västra allén. Detta innebär snara ingrepp, men med all respekt för den historiska kontexten.

»öppen för alla varelser af djurriket» platsen av Sven Bring som en rest »af för¬ Stora och drastiska förändringar av stads¬ fordna ålderdomen, öfverhöljd med kärnorna var i äldre tider ofta en konse¬ fallna och nedbrutna murar, samt öppen kvens av förhärjande bränder. I gruset för alla varelser af djurriket». och askan stakade man ut nya raka gator, och mera beständiga stenhus fick ersätta de gamla träkåkarna. Det var ett schema En makalös arkitekt som gällde i Stockholm och Alingsås - Man började med att hägna in platsen, men i centrala Lund handlade det i stället och för att hålla djuren borta konstruera¬ om förfall, om brist på pengar och initi¬ de man en färist framför porten. Men ativ. I området norr om Domkyrkan hade mycket mer orkade man inte, och delar de medeltida ärkebiskoparna residerat, av den nyuppförda muren ramlade snart och i slutet av 1500-talet hade man här omkull igen. I det skedet kom Carl Hår- uppfört ett bastant tegelhus för den dans¬ leman in i bilden, arkitekt och byråkrat ke kungen och hans representanter i den av första ordningen. Från sin ställning skånska provinsen. Byggnaden kallades som ledare av slottsbygget i Stockholm omväxlande för Kungshuset eller Lunda- hade han successivt samlat mer och mer gårdshuset och tillföll 1688 det nystartade makt i sin hand och lagt grunden till det universitetet. Om huset som sådant var ämbetsverk, som vi i dag känner som ett tillskott, såg omgivningen bedrövlig Byggnadsstyrelsen. Hans uppdrag var i ut. I slutet av 1730-talet karakteriserades första vändan blygsamt; han deltog i en

21 /'-'j • p»' 5 '»r

i> » » é 11•' ' •

I ; ■: '

œjsö Ff inn» ./.-1 ti

[iil Lundagårdsområdet den 28 april 1989. Foto Ingvar Nilsson. Stadsingenjörskontoret i Lund.

upprustning av Lundagårdshuset och kon¬ och på egna resor till Frankrike och Ita¬ sulterades också då det gällde ett nytt rid¬ lien. Men han var helt överens med 1700- hus för akademien. Han granskade de talets gängse krav på prydlighet och sym¬ förslag som fanns, och han såg både för¬ metri, som de tillämpades i dessa sam¬ fallet och möjligheterna till en uppord¬ manhang. Och han var en driven herr- ning av hela området, som i detta skede gårdsarkitekt. Han visste hur man ordnade utökades genom nya markförvärv. Vin¬ gamla och nya byggnader kring en mitt¬ tern 1748 köpte universitetet den s.k. axel till ett sammanhållet helt; det var Paradislyckan samt den tomt, som grän¬ som ett läggspel. 1 en generalplan, som sade till denna. De båda egendomarna stadfästes av Kungen den 14 december slogs samman och fick i stort den ut¬ 1748, kunde Hårleman fånga in hela per¬ sträckning, som kom att gälla för Södra spektivet från Domkyrkan norrut mot lasarettsområdet. Därmed hade Hårle¬ Vallgatan. Stallmästarens gård med man¬ man ett betydligt större spelrum för sina byggnad, stall och ridhus fick en fram¬ ambitioner. trädande plats ovanför Paradisgatan; i Hårleman var inte stadsbyggare i första söder markerades mittlinjen av en spegel¬ hand och inte heller trädgårdsarkitekt, damm och två större hus: ett nybyggt även om han hade sett och lärt en del orangeri och akademiens gamla flagg¬ under sin fars ledning på Drottningholm skepp, Lundagårdshuset. Söder om detta

22 förlädes i sin tur den inhägnade Academic som helhet avvek 1700-talets Lund inte gården eller Lundagård med ett system av mycket från senmedeltidens. I det histor¬ alléer och gröna gräsplaner. iskt växta oregelbundna mönstret säg Hårlemans plan för Lund påminner om Hårleman och hans samtid inget av vär¬ den han några år tidigare författat för de, tvärtom. Det kunde uppfattas som ett Uppsala, där man på 1740-talet också stycke natur, som övergetts av både Gud byggt för universitetets räkning och istånd- och människan. Det sköna närmade man satt den gamla botaniska trädgården. sig med passare och linjal. En trädgård Han hade där samarbetat med Linné. lagd i terrasser, med snörräta alléer och Hårleman var för Linné något av en ansade parterrer gav en bild av en högre hjälte och en hjälpare i många skiften, ordning - den som en gång skakats av »den endaste, som jag sedt med allware Syndafallet. och af hiertat wårdat sig om wettenska- Hur djupt Hårleman blickade är för¬ per», skrev han i ett brev till sin vän, stås svårt att säga. Han var förmodligen archiatern Bäck. Det var också Linné, fullt upptagen med att demonstrera arki¬ som gav oss den första positiva kommen¬ tektens och överintendentens makt över taren till Hårlemans insatser i Lund, i de de vanliga tre dimensionerna och rätt ofta citerade raderna ur Skånska resan : nöjd med mönstret som sådant. Vi har »Lunda-Gårdcn, som framam för Acade- det i en något annan utformning och i mien war anlagd af wår makalösa Öfwer större skala i en samtida anläggning som Hof-Intendent Herr Baron Hårleman, Övedskloster. Men som en allmän sym¬ war oförlikneligt präktig med de många bol för Förnuftet och som en geometrisk slags trän han war prydd; utom det at han modell i stadsrummet var Hårlemans war omgifwen med en fast mur och plan för Lundagård och dess omgivning stängd med tre wackra järnportar», väl anpassad för sitt ändamål. Han tyckte själv, att den äntligen gav akademien »ett Uttalandet har ibland uppfattats som anständigt utseende». smicker; Linné var på flera sätt beroende Om man så vill, kan man också uppfatta av Hårleman, och Lundagård kan i detta hans insatser som ett försök att inlemma skede inte ha varit särskilt imponerande. den lilla universitetsstaden i riket och i en Men Linné jämförde förstås med det till¬ större, europeisk gemenskap: en interna¬ stånd han mindes från sin studenttid - det tionalisering i termer, som var naturliga förfall, som Bring beskrev - och med för 1700-talet. Lund, som det alltjämt tedde sig utanför akademiens område. Kontrasten var slå¬ ende. Backen och gåsfoten En del kritiker har tyckt, att Hårleman tog ett skamgrepp på Lund. Men i själva »ett anständigt utseende» verket rättade hans sig efter en hel del Lunds krokiga och tränga gator hade ut¬ lokala omständigheter. Lundagård gjor¬ manat många vänner av ordning, och des inte efter mall, och det har också i man hade gång efter annan lämnat för¬ flera avseenden kommit att avvika från slag till en mera rationell stadsplan. Men den ursprungliga planen. få förändringar hade genomförts, och Lundagård begränsades till att börja

23 Wk r 1

/74B //« r

t ».Mi A Q). iiT I

• /B.V- • í __ fi .1 1 — - 11 — Li O

|j

*

1

i.i i . f-i »• *ÿ• i i ' . W I :

i i J3| P ■■ Kopia från 1700-talets slut av Hårlemans plan från 1746. LUB.

med av redan uppförda mursträckningar, den skär inte heller rakt genom Lunda- och entréerna var också givna. Konturer¬ gårdshuset. Detta var nämligen något na av den nya anläggningen sammanföll osymmetriskt i sin anläggning, med tor¬ på flera punkter med den gamla; dä man net förskjutet åt väster. djupgrävde för att plantera den västra Planen verkar ha författats för platta allén, stötte man på betydande rester av marken, men som alla vet visar Lund medeltida murverk. Det nya inslaget var stora nivåskillnader. Lundagård ligger i allésystemet, men också detta kom att in¬ en stigning, som fortsätter upp mot Hclgo- rättas efter de förutsättningar, som gällde nabacken och vattentornet; redan mellan på platsen. Så träffar mittaxeln inte Dom¬ södra allcn och platsen närmast Lunda- kyrkans norrfasad under räta vinklar, och gårdshuset skiljer det på ett par meter. -

24 Hårleman kunde ha föreslagit, att skillna¬ holm är någorlunda samtida med Lunda- den utjämnades eller att marken terrasse¬ gårds. rades, men behöll backen, och den ger Vi känner inte den exakta åldern på de den senbarocka anläggningen en alldeles äldsta bevarade alléerna, men flera av unik karaktär. Lika okonventionellt är träden måste härröra från den första valet av träd. planteringsperioden: askar i öster, almar Karaktärsträdet i 1700-talets parker i väster, och kastanjer i mitten. Dagens och alléer är linden, som växer förhållan¬ debatt om Lundagård har i de flesta fall devis snabbt och lätt låter sig forma till fokuserats på dessa åldriga karaktärer. arkader och rum av grönska. Linden Lindarna är däremot betydligt yngre, finns och fanns från början i Lundagård och för en del lundabor har lindalléerna men i en brokig samling av andra träd¬ en sorts prioritet. Vid en granskning av slag; Linné talar ju om många slags trän, hela gångsystemet kan man nämligen och man har menat, att Eric Gustaf Lid- uppfatta de sneda stråken ihop med mitt¬ beck utnyttjade möjligheten att här skapa gången som en gåsfot,eller som avtrycket ett arboretum som ett pedagogiskt kom¬ av en jättegås i den skånska myllan. Vul¬ plement till trädgården på andra sidan gäruppfattning eller ej säger detta en del Lundagårdshuset. Lidbeck kom till Lund om hur genuin Hårlemans insats i dag 1750 och blev några år senare professor i kan te sig. naturalhistoria och föreståndare för den botaniska trädgården. En vänlig och skuggrik lund Växtbetingelserna var säkerligen inte lika goda för alla trädslag. Flera av dc När Hårleman dog 1753 var Lundagård först planterade träden dog, men mång¬ inte mycket mer än en plantskola. Träden falden tillgodosågs också i fortsättningen. fick sedan växa utan att beskäras. Efter¬ I ett par omgångar skaffade man bokar, hand som decennierna gick, ändrades i ekar, lönnar, almar, aspar, rönnar, björ¬ gengäld natursynen, och den franska kar, alar, aplar, häggar och sälgar i ett formträdgården gav plats för den engel¬ jämnt antal i de flesta fall - men endast ska parken. lindar i den mängd, som behövdes för en En av våra svenska trendsättarc i dessa av de långa alléerna. sammanhang blev Jonas Carl Linner- Hårlemans plan har plats för 180 träd, hjelm, som med sina resor och resebrev vilket tyder på att man från början var från olika delar av Sverige propagerade inställd på att begränsa kronorna, för¬ för den pittoreska naturen. Linnerhjclm modligen genom formklippning. De ny¬ kom till Lund 1803, i slutet av augusti. planterade träden måste ha stått mycket Tiden var inte särskilt väl vald med hän¬ tätt, men hur de grupperades vet vi inte. syn till akademiens arbete; biblioteka¬ Kastanjerna sattes möjligen i en rundel rierna var borta, lärosalarna tomma och framför entrén till Lundagårdshuset, och observatoriet stängt. Men domkyrkan ett likartat arrangemang kan ha avslutat genomgicks med stor noggrannhet, och mittgången. Kastanjen var en nyhet i Lundagård karakteriserades i några me¬ dessa sammanhang; den importerades lankoliska rader som starkt försummad: först vid mitten av 1700-talet. En liten »Den har väl aldrig kunnat kallas vacker kastanjeallé vid China slott på Drottning- eller prydlig . . . men nu saknade den

25 äfven behaget af växternas friskhet. Dc I samma veva invigde Universitetet tycktes tyna med den utgamla Trädgårds¬ också en nybyggnad i Lundagård, ett mästaren, som har dem under sitt inseen¬ tegelhus, som länge gick under namnet de.» Kuggis. Det placerades som en flygel till Lundagårdshuset på östra sidan, och man Också Paradislyckan nämndes som miss¬ hade planer på att uppföra en pendang i skött och berövad sina mullbärsträd. Den väster. I samband med bygget röjdes enda växlighet, som Linnerhjelm fann ac¬ platsen framför, och som Axel Törje an¬ ceptabel, var en liten lund med almar i tagit, kan detta mycket väl ha varit den kanten av lyckan; här fann han en tillflykt faktor, som utlöste trädkapningen. Törje för skuggorna och lugnet. I nästan samma berättar också om akademiens ambition termer beskrev dansken Christian Mol- att snygga upp i parken. Lidbecks efter¬ bech några år senare det egentliga Lun- trädare Anders Jahan Retzius skall då ha dagård som en vänlig och »skuggrik lund»! hänvisat till Hårlemans plan som modell Romantikens resenärer uppfattade inte för gångarna och återställandet av för¬ längre parken som ett stycke ordnad lorade grönytor - ett märkligt rekonst- natur i verkningsfull kontrast till en oord¬ ruktionsförsök stick i stäv mot romanti¬ nad omgivning utan som ett komplement kens idéer. till jÆogi-parken på andra sidan slätten. I Molbechs vidare uttalanden kan man spå¬ ra en frustration, som delats av många Lundagårdsmuren rivs, sentida naturälskare: varningsflaggan hissas » ... då nejderna omkring fullkomligen Själva utgångspunkten för Hårlcman och sakna alla natur-skönheter, och man mås¬ generationen efter honom var uppfatt¬ te resa halfannan mil för att komma till ningen av trädgården som en inhägnad en skog, så har Lundagård derigenom ett plats: Murarna skyddade växtligheten dubbelt värde för stadens invånare». och utnyttjades för plantering av hassel och kaprifol, men dc markerade också en 1802 gjordes det första betydande in¬ social gräns. Lundagård var akademiens greppet i Lundagård. Det är förbryllande och akademikernas område, här fanns att varken Linnerhjelm eller Molbech ingen plats för kreti och pleti. Denna ord¬ nämner något om detta, för enligt cn ning visade sig ibland svår att upprätthål¬ annan observatör, Achatius Kahl, låg la, och under Lars von Engeströms kans- Lundagård efter behandlingen som ett lerstid gjordes de första anstalterna för svedjeland i väntan på elden. Avsikten att riva Lundagårdsmuren. Sydmuren föll var att »befordra trädens växtlighet och först, i juli 1817. Efter långa diskussioner lummighet», men metoden var drastisk. revs också den västra muren, 1837, och Stammarna kapades cirka tre meter över den östra, fem år senare. Därmed var marken. Många studenter demonstrerade parken enligt en skribent i Lunds Wecko- mot härjningarna och drog med sig Esai¬ hlad, »genomskinlig på alla håll till särde¬ as Tegnér, som senare berättat om hän¬ les nöje för alla kringboende», men också delserna. Beväpnade med avhuggna gre¬ till stor förargelse för många studenter, nar tågade demonstranterna till rektors som tyckte att de mist ett viktigt privi¬ hus, där de blockerade entrén och ropade legium. pereat Rector, vivat Lundagård! Det var emellertid inte bara muren

26 som föll utan också många träd och gre¬ växt» i Lunds stadskärna, ville Brunius nar. Enligt Törje »avverkades» parken dra en tolv meter bred förbindelseled gång på gång under 1800-talet. Hela träd norr om Domkyrkan i omedelbar anslut¬ togs bort. då de skuggade för mycket, ning till Lundagård; idealet för honom eller topphöggs, då de skymde utsikten. var Sandgatan, »den rätaste och vackras¬ Till dessa organiserade ingrepp kom stor¬ te i staden». marna. Efter julstormen 1824 höll man Mot denna bakgrund kunde man för¬ auktion på kullblåsta träd. Det stormade vänta sig att Brunius skulle uppskatta igen 1883, och nu hissades varningsflag- klarheten och symmetrin i Hårlemans ge¬ gan, i Folkets tidning: neralplan, men det gjorde han alls inte. »Lundagårds träd börjar luta till fall. Han hatade tvärtom allt det 1700-talet Den senaste stormen for illa med de gam¬ stod för. I sin bok om Lunds domkyrka le, och det visade sig att vid stormväder sammanfattade han karakteristiskt nog är det livsfarligt att besöka Lundagård.» sin kritik av Hårlemans insats i kapitlet För dem som följt debatten kring »Biskopar och domprostar samt kostsam¬ Lundagård under de senaste åren, verkar ma men planlösa byggnadsföretag vid dessa formuleringar märkvärdigt väl¬ akademien.» Här anmärkte han bl.a. på bekanta. det faktum, att Hårleman behållit den gamla (och snett anlagda) Paradisgatan, och han dömde ut orangeribyggnaden Carl Georg Brunius som kritiker som »rent af idévidrig», därför att den och arkitekt hade inslag av bandrustik. Fasaden mot Debatten har lett till en polarisering. Mot Botaniska trädgården tedde sig för Bruni¬ Hårlemans plan som utgångspunkt för en us som en timmerbyggnad. Han glömde förnyelse av parken har man ställt kraven eller var ovetande om att denna typ av på ett bevarande, så långt möjligt, av de rustica introducerats redan under renäs¬ gamla träden med sin »hugsvalande sansen; ett välkänt tidigt exempel är Pa¬ skröplighet och ojämförliga skönhet». lazzo Vidoni-Caffarelli i Rom, som anta¬ Varför inte låta dem leva sitt liv till slut, ges vara ritat av Rafael. Och allehanda med lämplig terminalvård som enda in¬ rMirica-formcr hade använts i manicris- sats? En återgång till Hårlemans plan vo¬ mens trädgårdsanläggningar. I den en¬ re ett brott mot den historiska kontinuite¬ sidiga debatt han förde med sin föregång¬ ten .. . Hur mycket förlorade vi inte ge¬ are framstod Brunius som en oförskräckt nom Helgo Zettervalls idealistiska re¬ iakttagare men provinsiell och amatör¬ staurering av Domkyrkan; vore inte Bru¬ mässig i många bedömningar. Som arki¬ nius approach ett bättre alternativ? tekt gick han i närkamp med Hårleman Som vanligt när det hettar till har argu¬ vid ombyggnaden av Lundagårdshuset. menten förenklats och förgrovats. Vid en Hårlemans plan och park måste ses i närmare granskning av Brunius insats relation till en huvudbyggnad med tycke visar det sig att dennes exempel knappast av 1700-talsherrgård. Tegelhuset från är efterföljansvärt; han var i själva verket omkring 1580 hade putsats och avfärgats i en mycket hårdhänt förnyare, när han en ljus nyans och försetts med valmtak, fick tillfälle. Som Hjördis Kristenson och så hade Hårleman exempelvis också klarlagt i sin uppsats »Stadsbildens fram- behandlat det gamla Trolleholm. Innan

27 _ ____ w W . Á.~s -e/ /Ktf" > uu~ A,-*4-- S ■•A'-''

9 9 a

m- • i -m • - m-Q3 OD-Q] OQt,:; rp'dl' 1 prvY«tnnrvmrrwmrfr num / !'••* srrrrmrm’ cr i i 00 a 03 ffl 1írn 1 1 B3 : •»— 4. «ftU — ■<6<. SU 5 1r - r-'r1 1 i 1 1 :: :: i i TT .. i \ r i_. m m m m’ ty ■‘‘■""V.J"---- J C. G. Brunius ritning från 1835 av Lundagårdshuset före ombyggnaden. LUB.

Brunius gick i gång med ombyggnaden Lundagårdshuset omformades igen, av avbildade han Lundagårdshuset i denna Helgo Zettervall, som försåg det med gestalt. Hans eget förslag omarbetades av krenelerade gavlar. Han såg också till, att Axel Nyström. Huset försågs med en Hårlemans ljusa puts skalades av - allt tredje våning; fasaden gjordes symmet¬ för att huset skulle kunna fungera i sitt risk och fick fem hela fönsteraxlar på var nya sammanhang, som pendang till Pa¬ sin sida av tornet. Med hjälp av rundbågi- laestra och flygelbyggnad till det universi¬ ga blinderingar och friser markerades tetshus, som invigdes i september 1882. sambandet med Domkyrkan, och Bruni¬ us lät hugga en portal av romanskt snitt, som blev huvudentré, medan portalen Zettervall, Flindt och cementen från den rivna Iektoriemuren i Domkyr¬ Zettervall kom i hög grad att prägla kan placerades i husets interiör som in¬ Lundagårds omgivningar, även om hans gång till Carolinasalen. planer aldrig inbegrep själva parken. Den Detta dialogiska spel kan inte enbart mest påträngande förändringen var de förklaras med att Brunius samtidigt arbe¬ arbeten, som gjordes på västra sidan i tade som domkyrkoarkitekt. Han trodde, omedelbar anslutning till almallén. Här att Lundagårdshuset var medeltida och skapades en ny park, som skulle spela identiskt med ärkebiskoparnas Curia. samman med Universitetshusets ståtliga Han kom att upptäcka sitt misstag, men sydfasad. Den övre delen fick sin tyngd¬ då hade han redan format sin uppfattning punkt i en rundel med ett monument över om medeltidsarkitekturen från denna naturforskaren Sven Nilsson. Den nedre, felaktiga premiss. södra delen blev mera diffus. Här hade

28 "ÿV / \r S V ÍI N V & -é\-- M . 'åf<■? ■v* ** (jÿ/ífcCÿkN V HB!■ -. •- - i r % % > ' ': ' vfy ' V, i V • 14 v % v. •* “* > **. V3*» H» -v VI< s< « - % <Ä % * VN „* > »Ä M Ii + ''miK * V Vu 'fes- 4’.' ' ' < HBH H. A. Flindts plan från 1880 över Lundagård, Lilla torg och Universitetsplatsen. LUB.

man fram till 1860-talet haft en öppen, 1700-talsanläggningen norr om Lunda- kullerstensbelagd plats, det s.k. Lilla gårdshuset helt utplånats. Men vad hände Torg. Experten bakom de nya anlägg¬ med det egentliga Lundagård? ningarna var dansken H. A. Flindt, som Efter Zettervall och februaristormen också utformade den anslutande Univer¬ 1882 har det inte inträffat några större sitetsplatsen i samarbete med Zettervall. och drastiska förändringar. »Kuggis» har På östra sidan av Lundagård hade det förstås rivits, och nya stormar har fällt skett flera förändringar, som efter riv¬ fler av de gamla träden, men för övrigt ningen av Lundagårdsmuren kom att på¬ har Lundagård lämnats rätt mycket åt sig verka upplevelsen av parken; Historiska självt. De stadsträdgårdsmästare, som museet, Tegnérplatsen och Akademiska svarat för vården, har sett som sin uppgift föreningens stora tegelborg hade tillkom¬ att bevara så mycket som möjligt av det mit - och det var mot denna Zettervall gamla beståndet. Redan på 1870-talet vände Universitetshusets ljusa huvud- drog man grova järnband mellan kastan¬ fasad. jerna i Filosofgången, och senare har den Mittaxeln i Zettervalls situationsplan s.k. Lidbecks alm och flera andra träd av år 1880 drogs således från väster till fått förstärkningar av detta slag. Under öster, tvärs över Hårlemans. Universi¬ 20-talet plomberades också många av trä¬ tetsplatsen ersatte den gamla Botaniska den med cement. Håligheterna i Lid¬ trädgården; rester av orangeriet och mu¬ becks alm svalde inte mindre än 40 hekto¬ ren byggdes in i Palaestra. Därmed hade liter!

29 Återplanteringen har skett med stor sådant sätt att närma sig uppgiften ligger försiktighet. De nya träden har haft svårt nära till hands i fallet Lundagård; det var att hävda sig mellan de gamla, och gräset ändå inte den vägen Sven Ingvar Anders¬ har växt dåligt under deras skuggande son själv valde i tävlingen. Liksom kon¬ kronor. Alléerna, de sista resterna av kurrenterna stannade han för det tredje 1700-talsplancn, har efterhand blivit alternativet, en fri förnyelse. I hans för¬ omöjliga att urskilja. - Detta är i korthet slag markeras Hårlemans plan av en serie utgångsläget för det förnyelsearbete, som ljuspunkter och genom markbehandling¬ pågår och som bl.a. syftar till att åter¬ en, medan »lunden» får växa vidare på ställa något av den ursprungliga miljön, egna betingelser. d.v.s. det Lundagård, som framträder i Den som mest tagit hänsyn till Hårle¬ Hårlemans generalplan. Hur detta skall mans planeringsideal är Jeppe Aagaard ske är inte givet. Andersen, som så att säga återställt ordningen och för regularitetens skull föreslagit en återplantcring med lindar i Rekonstruktion, renovering hela området. Den som visat störst re¬ eller fri förnyelse spekt för de existerande träden med allt I en liten skrift Om bevaring af herre¬ vad de företer av skador och utväxter, är gårdshaver har flera danska landskapsar- Anders Johansson, som i sitt vinnande kiteker och parkvårdare belyst problema¬ förslag t.o.m.förordat ett återskapande tiken. Sven Ingvar Andersson, professor i av sådana »karaktärer» genom upprepad trädgårdskonst vid Konstakademien i beskärning. Köpenhamn och en av de inbjudna i Anders Johansson har på beställarens Lundagårdstävlingen, skiljer mellan tre uppdrag bearbetat sitt förslag till trädför- angreppssätt: rekonstruktion, renovering nyclsc och även tagit hänsyn till konse¬ och förnyelse. kvenserna av almsjukan, sedan denna En regelrätt rekonstruktion av Lunda¬ konstaterats i ett par fall. Han menar nu, gård är inte möjlig. Vi har visserligen en att den västra allén måste tas bort under viktig del av planmaterialet bevarat, men den närmaste femårsperioden; då man vi känner inte de direktiv, som gavs för inte kan återplantera med alm sätter man planteringen, och inte heller Hårlemans i stället ek. De tre kvarstående gamla och intentioner för parkens vidare skötsel. svårt skadade askarna i den östra allén Var mångfalden i enlighet med hans fälls och nya askar planteras. Kastanjerna önskemål; tänkte han sig, att de tätt i Filosofgången står kvar tills vidare, men ställda träden skulle formklippas eller be¬ de äldsta av dessa ersätts efterhand med skäras på annat sätt? - Vi har trots allt halvvuxna träd ur det bestånd, som i dag bara en ungefärlig uppfattning om sam¬ står (alltför) tätt inpå Akademiska för¬ manhangen utifrån de exempel Hårleman eningens fasad mot Lundagård. - Lunda- och hans samtid gett oss på andra håll. gårdsmuren och Hårlemans plan marke¬ En renovering skulle i högre grad ta ras med stensättning. Skulle flera träd fäl¬ hänsyn till det som hänt och fogats till las samtidigt, kan det också bli frågan om parken i senare skeden. Den utgår också mera omfattande arkeologiska utgräv¬ från det vi i allmänhet kallar Genius loci, ningar. Arkeologerna är förstås starkt in¬ eller på danska: stedets særlige ånd. Ett tresserade av att gräva på platsen; ett

30 Uppgifter och citat har hämtats från föl¬ jande tryckta skrifter: A. M. Blennow/Olle Svedberg, »Till dömda träds försvar», insändare i Sydsvenska Dagbladet, 3 oktober 1989. C. G. Brunius, Nordens äldsta Metropolitankyrka, Lund 1854. \ \. i \ Derek Clifford, A History of Garden Design, Lon¬ \ don 1962. Bo Grandien, Drömmen om medeltiden. Carl Ge¬ org Brunius som byggmästare och idéförmedla¬ \ re. Lund 1974.

_ 'jt ■ J-ÿ-, , l . * - - . .t . S- I * Bianca Hcymowska, »Häv hotet mot Lundagärd», Lundagärd år 2060. Ur White arkitekter AB:s vin¬ Sydsvenska Dagbladet, 25 november 1989. nande förslag. Hjördis Kristenson, »Stadsplanering i l.und 1600- 1980. Idéer och verklighet». Lunds stadskärna. Lund 1986. Urban Lasson/Axel Törjc, Universitetsplatsen i bättre tillfälle får de vänta på. Men ingen Lund, Lund 1970. har på allvar hävdat, att de rester av det Jonas Carl Linnerhjelm, Bref under nya resor i Sverige, medeltida Lundagärd, som kan komma i Stockholm 1806. Om bevaring af herregårdshaver, Faellesrådet for dagen, skulle bevaras på musealt sätt. Ett Havekultur og Landskabspleje, 1988. par skribenter i tidskriften Skiss konstate- Peder Melin/Bengl Persson, »Arkitekternas ansvar rar emellertid, att det här rör sig om »en och ruttna träd». Skiss, nr 1, 1990. av Nordeuropas särklassigaste fornläm- Sten Åke Nilsson, Universitetshuset i Lund, Lund 1982. ningar, som reducerar Riksgropcn i Åke Stavenow, Carl Hårleman. En studie i frihetsti¬ Stockholm till en medioker källare». dens arkitekturhistoria, Uppsala 1927. Detta kan mycket väl vara sant. Det är Axel Törjc, Lundagärd, Parkanläggningens histo¬ också ett faktum, att arkeologerna för att ria, Lund 1959. komma så långt i sina undersökningar saml arkitekternas förslag och annat material fram¬ måste gå genom en tjock matta av glas¬ taget i samband med tävlingen om Lundagärd, splitter från alla de karnevaler, som brett hösten 1989/våren 1990; en utmärkt redovisning av tävlingsförslagen och juryns rapport ingår i ut sig under Lundagårds kronor. Landskab, nr 5, 1 990. Lund, den J5 september 1990

31 ÄlLIÖÿNTlivMlS/LI & te •z CJZj) \ffl H \rr !\. •/. i A 3 |J 1' A fc. t /l*" I I1» /

Tusenårsjubileumsutställning i Lund, l olika fonder och stiftelser. Resultaten Bakgrund kommer att ge en uppfattning om lunda- Efter publiceringen av »Uppgrävt för¬ bornas hälsa under olika delar av medel¬ flutet för PKbanken i Lund», 1976 och tiden liksom om deras förslitningsskador, »S:t Stefan i Lund», 1981 har bara några eventuella sociala skillnader inom och smärre artiklar skrivits rörande de omfat¬ mellan olika församlingar, befolknings¬ tande arkeologiska undersökningar, som underlag osv. bedrevs av Kulturen under 80-talet. En¬ Vid de senaste årens undersökningar (i dast en liten del av föremålen ur det kvarteren Apotekaren, S:t Mikael, Själa- mycket rika fyndmaterialet har expone¬ bodarna, Katedralskolan, Fiskaren och rats. Det tidsödande arbetet med sam¬ Gyllenkrok) har ytterligare lämningar av manställningen av fynd- och dokumenta¬ kyrkor, gravar, bostads- och verkstadsbe¬ tionsmaterialet är långt ifrån klart. En¬ byggelse daterade till 1000-talet grävts ut. dast vissa delar av undersökningsområde¬ De har givit och kommer att ge oss ytter¬ na har det funnits tid och resurser att få ligare kunskaper om det äldsta Lund. någorlunda färdigbearbetade. Det mest påtagliga resultatet av den Grävningarna i kvarteren S:t Clemens, hittillsvarande bearbetningen är bekräf¬ Färgaren och Drotten norr resp. söder telsen på dateringen av bl.a. grav nr 106 om Kattesund omfattade sammanlagt ca frän kv. S:t Gemens. Dateringen visade 8000 m2. Här påträffades lämningarna av att här redan vid 900-talets slut fanns en två ditintills okända träkyrkor. Drottens kyrka och cn kristen begravningsplats. stenkyrka grävdes ut i sin helhet och Denna var ovanligt stor. Totalt upptog visade sig vara uppförd redan under den en yta av drygt 7000 m2. Detta fak¬ andra hälften av 1000-talet. Undersök¬ tum liksom den stora mängd gravar, som ningarna berörde stora delar av de till har kunnat dateras till tiden före åren dessa kyrkor hörande kyrkogårdarna 1020-50, kastar ett nytt ljus över Lunds med ca 3000 dokumenterade gravar. Här tillkomsthistoria och den blivande sta¬ dens betydelse som kyrkligt centrum. ; tillvaratogs det hittills största och mest väldaterade humanostcologiska materialet Några påtagliga spår efter bebyggelse i Europa. Detta bearbetas för närvarande från 900-talets sista år har inte hittats. I av en osteolog med hjälp av medel från kv. Färgaren har däremot påträffats kor-

32 ta sträckor av tomtskiljande rännor, vars skoning har kunnat dendrokronologiskt dateras till 900-talet. Detta tillsammans med fynd av bl.a. ett ämbar och en svart- godskruka av rent vikingatida karaktär låter oss ana någon form av etablering kring 900-talskyrkogården. •. ■m Utställningen om de första lundaborna eller Lund 990-1090 Då det blev känt för kommunens repre¬ sentanter att också Lund kunde fira 1000- årsjubileum, bildades en kommitté, som &• hade att fördela en summa pengar för olika jubileumsaktiviteter. Eftersom Kul¬ turen genom sina arkeologiska undersök¬ fl M ningar har orsakat jubileet, passade rr>s museet på att söka medel till en utställ¬ “52 ning. f Det historiska skede, för vilket skrift¬ V liga källor saknas men som lämnat spår i Ett litet men representativt urval av färdiga alster, form av kyrkobyggnader, tomtindelning¬ halvfabrikat, råämnen och avfall från ett kamm- makeri, som under andra hälften av 1000-talet låg i ar och lundatillverkade mynt, får i utställ- kv. Gyllenkrok vid St. Södergatan. Råmaterialet består huvudsakligen av hjorthorn och valben. Av detta tillverkades förutom kammar av olika slag, också tärningar och nålar. Foto: Lars Westrup.

ningen bilda bakgrund till de vardagliga tingen. Tillvarataget verkstads- och hus¬ hållsavfall, tappade och slängda ägodelar samt bebyggelserester ger oss en viss föreställning om lundabornas vardagsliv på 1000-talet. Dessa äldsta fynd är dess¬ utom både många och i flera fall unika. Såväl organiskt material som metall har legat väl skyddat i Lunds »feta», gödsel¬ rika kulturlager. I utställningen visas över I ett av »titthålen» är de föremål , som daterar sig till tiden före Lunds tillkomst, samlade. Förmodligen 500 föremål. är det några av de ägodelar, som de första inbyg¬ Medeltidshallens gamla montrar bygg¬ garna förde med sig för ca tusen år sedan. Ring¬ des in bakom ett titthålsförsett »plank», spännena och bronsnålen kommer från baltiskt som vi hoppades skulle associera till den område. Den runda vikten och ringen, som en gång trästad Lund var under några decennier. prytt en biskopsstav, är iriska. medan det vackert beslagna ämbaret är tillverkat i Norden. Foto: Lars Här är fynden ordnade som stilleben Westrup. kring olika teman med anknytning till de

33 människor, som verkade i staden. Många terar det skrivna. Landsarkivets utställ¬ hade säkert beordrats hit, medan andra ning är samlad kring fyra teman: hade kommit frivilligt för att fylla olika - Lund - Skånes huvudstad funktioner i det centralstyrda, snabbt - Kyrka och skola framväxande stadssamhället. Efter ett in¬ - Så styrdes staden ledande avsnitt om 900-talskyrkan och de - Det sociala livet - nöjen och fattigvård! första kristna har därför rubrikerna fått bli: Kyrkobyggarc, Myntare, Soldater, Omkring år 1500 var Lund Skånes huvud¬ Köpmän, Hantverkare och Katedralbyg¬ stad. Där residerade Danmarks ärke¬ gare. Det som skiljer oss från eller låter biskop, fortfarande hade staden flera oss identifiera oss med våra föregångare kloster och ett 20-tal församlingskyrkor, inryms under rubrikerna: Hälsa, Kvin¬ och det var dit representanter för de nor, Män, Barn, Klotter och Hushåll. In¬ skånska städerna samlades för frågor rö¬ vånarnas miljö, hus och kyrkor visas via rande sina städers näringsliv. Man beslöt kartor, husmodeller och stadsmodellen t.ex. 1504 att den aln och skäppa som an¬ »Lund 1085». vändes i Lund skulla vara »likare» för alla Sist men inte minst passade vi på att i aln- och skäppemått i Skåne. Lund var utställningen poängtera ett annat jubile¬ också platsen där Skåninge landsting um, Kulturens 100-åriga lundaarkeologis- sammanträdde för att döma som appella¬ ka verksamhet. I en monter görs en sum¬ tionsdomstol. Den äldsta bevarade proto¬ marisk och symbolisk framställning av kollsvolymen ligger uppslagen, så att man dess förgrundsgestalter och metoder. kan läsa om ett trolldomsmål från 1657. Utställningstextcrna finns samman¬ Landstinget höll till på Lcrbäckshög, och ställda på svenska, engelska och tyska i där ägde också kungahyllningarna rum. små häften, illustrerade med kartor och Den 20 juli 1584 hyllades här den danske teckningar av de föremål, vars använd¬ tronföljaren Christian, den senare Chris¬ ning numera är glömd. tian IV, av sina blivande undersåtar inom Maria Cinthio/Torvald Nilsson Skåninge landsting, d.v.s. från Skåne, Blekinge, Halland och Bornholm. Ett par årtionden in på 1500-talet bör¬ Tusenårsjubileumsutställmng i Lund, II jade det gå utför. Sören Norrbys uppror i Hur har livet tett sig för lundaborna efter Skåne resulterade 1525 i ett slag vid 1000-talet, som den arkeologiska utställ¬ Lund, följt av en massaker inne i staden. ningen ger en så informativ bild av? Denna illustreras här handfast av skallar¬ Något av all den rika och ofta detaljerade na av män, som avrättades i samband kunskap som finns bevarad för eftervärl¬ därmed och vars huvuden varnande, spi¬ den i arkiven har lyfts fram i en andra del kades upp på pålar. De rostiga spikarna av jubileumsutställningen. Den delen har sitter kvar i ett par av skallarna. Skallarna landsarkivet i Lund ställt samman med ut¬ påträffades vid utgrävningar 1927 och har gångspunkt från skriftliga källor, hämtade hämtats från Historiska museets sam¬ ! främst ur de egna magasinen men också lingar. ur kommunens arkiv (Lunds stadsarkiv) Så blev Skåne och Lund svenskt. Temat och ur universitetets handskriftsavdel- Kyrka och skola tar fasta på undervis¬ ning. Föremål, foton och kartor komplet- ningens betydelse för försvenskningen.

34 inom tullarna till den nuvarande tätorten Lund och kommunen Lund — och dess folkmängd, illustreras stadens dömande och styrande myndigheter vid dessa tre tillfällen. Det sker utifrån de personer de ÉsQTp bestod av, de lokaler de var inrymda i, ett 'ÿ'v, 1 1 'V och annat belysande ärende hämtat ur ar¬ £ kiven samt några föremål, som hörde 'tåp hemma i respektive miljö. De offentliga ■] V \ £ j: byggnaderna har sin historia, som hänger samman med stadens styrelse och förvalt¬ ning, och illustrationerna, här i form av gamla och nya foton och ritningar, är tänkta att möjliggöra för dagens lundabo att känna igen de tecken på det förgångna . och det nuvarande som omger oss. Var¬ för ser t.ex. tingshusets vindflöjel ut som mj den gör? , ,/S m De myndigheter som funnits har alltid rai speglat samhället. Accisrätten, en dom¬ stol som fanns in i början av 1800-talet, Vindflöjeln på Lunds tingshus pryds av Torna var en direkt följd av att stadens närings¬ härads ek och Bara härads lejon, ett minne av att liv fortfarande vid den tiden var skarpt huset ursprungligen uppfördes för Torna och Bara skilt från landsbygdens. Ett burbrev på¬ domsaga. Foto: Claes Wahlöö. minner om att borgarna, de som hade förvärvat burskap och som tecken därpå Universitetet grundas - stiftelsebrevet fått burbrev, var de bestämmande i sta¬ från 1666 visas i foto - biskop och kyrka den. Det var endast de, som kunde till¬ får en roll i försvenskningsarbetet. I höra stadens äldste. De ärenden som av¬ Lunds födelse- och dopbok 1685 kan man handlades avslöjar också samhället. I en avläsa en del av resultatet. I dess notiser protokollsvolym kan man läsa, hur stads¬ växlar danskt och svenskt språkbruk. fullmäktige år 1900 beslöt att bygga en ny Universitetet hade egen rättskipning stor fattigvårdsinrättning. Ett sådant be¬ fram till 1800-talets mitt. En väktarsax slut kunde inte ha tagits ca 1800 - då var (Kulturens) med vars hjälp störiga stu¬ de behövande i alltför hög grad hänvisade denter elegant halades in av stadsvakter¬ åt sig själva - och i dag bygger man inte na påminner om gångna tiders studentliv. stora inrättningar av den typen. De enstaka fallen kan man läsa om i be¬ Fattigvården belyses särskilt med foton varade domböcker. av fattiga satta i arbete - den som inte ar¬ Det tredje temat Så styrdes staden ger betar skall inte heller äta -foton av exte¬ en bild av Lund ur denna aspekt vid tre riörer och interiörer från stadens fattig¬ olika tidpunkter, ca år 1800, år 1900 och hus och så arkivens vittnesbörd om hur under jubileumsåret. Mot bakgrund av det gick till. Här berättas om Söfren Lunds utbredning - från de fyra rotarna Guldsmed, som år 1665 på stadens upp-

35 :! drag präglade fattigbrickor, som skulle Vem minns inte Findus snabbkräm i visa, vilka som hade tillstånd att tigga. burkar av tjock specialbehandlad papp, Här berättas om årliga mönstringar av Satelloburkcn? Denna Åkerlund & Rau- fattiga. Och här berättas om hur man sings-produkt jämte Tetra Paks mjölkför¬ hanterade ogifta mödrar och deras barn, packningar och ytterligare några kända för att stadens utgifter skulle hållas nere. förpackningar från Lund utgör en slutvin¬ Nöjeslivet i Lund har väl alltid varit liv¬ jett och påminner om en del av Lund, ligt, men frågan är om vi tidigare insett som nått ut i världen. omfattningen! Ett 60-tal teaterföreställ¬ Hur har livet tett sig för lundaborna ningar bara år 1808 och det förutom alla under de sista 4-500 åren? I landsarkivets spektakel av annan typ. Som teaterloka¬ del av jubileumsutställningen har endast ler har under tidernas lopp bland annat en bråkdel kunnat lyftas fram. Arkivens använts Akademiska föreningens stora skriftliga material kan ge en otrolig sal och Knutsalen i nuvarande rådhuset, mängd ytterligare information till belys¬ som har en historia som festsal. Affischer ning av vad som hänt i Lund och hur det för teater-, vaudeville- och cirkusföre¬ varit att leva där under olika tider. ställningar visar en ibland ganska maka¬ Anna-Brita Lövgren ber inriktning.

36 DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING hikladcs 1866. Föreningen är en samlingspunkt för en historiskt och arkeologiskt intresserad allmänhet.

Tillsammans med Landsarkivet i Lund är föreningen utgivare av ALE, Historisk tidskrift för Skåneland, Tidskriften, som utkommer med fyra häften årligen, utgesmed bidrag frän Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings¬ rådet (USER). Brev och manus till redaktionen adresseras till redaktions¬ sekreteraren, arkivarie Bengt Danielson, Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund.

Medlem i föreningen erhäller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften för 1990. 75 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2. De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos skattmästaren, arkivarie Göran Larsson, Landsarkivet, Box 2016, 22002 l.uncl.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskilda tillstånd.

Föreningens styrelse:

Länsantikvarie Carin Bunte, Malmö, ordf., landsarkivaric Anna-Christina Ulfsparre, Lund. v.ordf., arkivarie Anders Persson. S, Sandby, sekr., arkivarie Elisabeth Reuterswärd. Lund. v.sekr., arkivarie Göran Larsson, Lund, skattmästare, samt pro¬ fessor Hans Andersson, Lund, professor Nils-Arvid Bringcus, Lund, professor Erik Cinthio. Lund. musciråd Torkel Eriksson, Helsingborg, üoeem Siegrun Fernlund, Asmundtorp. högskolelektor Iljördis Kristenson, Lund, professor Lars Larsson, V. Nöbbelov, docent Nils Lewan, Lund, lansmuseichef Bengt-Arne Person, Varbcrg. landsantikvarie Björn Petersen, Halmstad, docent Sten Skansjö, Lund, länsantikvarie Lcifh Stenholm, Karlskrona, professor Sven Tägil, Lund, läroverksadjunkt Curt Widenborg, Ronneby. Hedersledamot: professor Jörgen Weibull. Göteborg. ISSN 0345-0708