tischeriidae • 1
överfamilj Tischerioidea
stam Arthropoda understam Hexapoda Överfamiljen Tischerioidea består endast av familjen uppåt 50 arter i USA. Endast ett fåtal arter lever på ordning Lepidoptera Tischeriidae. Den har huvudsakligen en holarktisk södra halvklotet, och gruppen saknas helt i Australien överfamilj utbredning och är särskilt artrik i Nordamerika med och i den Oceaniska regionen. familj släkte
familj Tischeriidae – luggmalar
stam Arthropoda understam Hexapoda Familjen luggmalar (Tischeriidae) innehåller ungefär blad på ekar eller rosväxter. Larven spinner silkestrå- ordning Lepidoptera 80 arter fördelade på två släkten. I Europa finns nio dar i alla stadier och åstadkommer hos vissa arter en överfamilj Tischerioidea arter, varav sex förekommer i Norden. Luggmalar (ti- skyddande struktur i minan, där den kan gömma sig. familj släkte digare pannluggmalar) har fått sitt svenska namn då Förpuppningen sker i minan. de främre fjällen på huvudet går ner över pannan och på så sätt liknar en välväxt lugg. Larverna är bladmi- l i t t e r at u r Benander (1953), Heath (1976), Leraut (1993), Roslin m.fl. (2006), Zagulajev (1978). nerare i alla stadier och de nordiska arterna minerar
Fältkännetecken: • Breda fjäll som ligger framåt, över pannan, som en lugg • Långa bakvingefransar och smala bakvingar • I vila hålls kroppen i vinkel mot underlaget • Larven gör fläckminor utan exkrementer
Alla nordiska arter är små med ett vingspann från 6 liv i samma blad. Hos större ekluggmal väljer honan till 11 mm, och har en- eller tvåfärgade framvingar troligen blad utifrån storlek och vatteninnehåll (Ros- utan välavgränsad teckning. Fjällen mitt på huvudet lin m.fl. 2006). är breda och framåtriktade. Genom sitt beteende att Luggmalars larver är små, aldrig över sex mm hålla främre delen av kroppen något upplyft och ving- långa. De är tillplattade och väl anpassade för ett liv spetsarna stödda mot underlaget liknar luggmalarna inuti en bladmina. Kroppen är ljust grön eller gul med styltmalarna (Gracillariidae). mörkt huvud, mörk nack- och analplåt. Huvudet är Under hela larvperioden är luggmalarnas larver kilformigt och de främre kroppssegmenten betydligt bladminerare, i Norden lever de på ekar Quercus spp. bredare än de övriga så att kroppen är tydligt avsmal- eller rosväxter (Rosaceae). De flesta arterna utnyttjar nande bakåt. Ben (bröstfötter) och bukfötter saknas endast en eller några få växtarter inom en familj. De helt hos nordiska arter. Larven gör en stor och tydlig nordiska arterna har en generation per år med undan- fläckmina, som kan ha en arttypisk färg. Larven spin- tag av brämluggmal Coptotriche marginea och nypon- ner silkestrådar inuti minan i alla stadier och kan hos luggmal C. angusticollella vilka kan ha två generationer vissa arter åstadkomma en trattformig struktur eller per år. Längre söderut i Europa kan även större ek en skrynklig yta genom att silkestrådarna får bladet luggmal Tischeria ekebladella hinna med flera genera- att böja sig, vilket ger ett ökat skydd åt larven. Hos tioner per år. Äggen är ovala och läggs var för sig på arterna som lever på ek har minan mer eller mindre översidan av värdväxtens blad. Larven lever hela sitt tydliga koncentriska ringar. Till skillnad mot de 2 • nationalnyckeln till sveriges flora och fauna
Luggmalslarver som lever på ek gör stora fläckminor med mer eller mindre tydliga koncentriska ringar men färg en på minan skiljer arterna åt. Här en äldre, fullbildad mina (yngre minor är oftast rödare) gjord av larv av mindre ekluggmal Tischeria dodonea. Större ekluggmal T. ekebladella gör däremot vita minor. FOTO: BENGT Å. BENGTSSON
flesta andra minerande fjärilslarver lämnar inte lar- ven kvar sina exkrementer i minan. Den unga larven gör i stället ett litet hål i minan till vilket den un- der hela larvperioden återvänder för att göra sig av med exkrementerna. Hos flertalet arter faller larven tillsammans med bladet till marken på hösten, och larven övervintrar i en kokong inuti bladminan. Föl- jande vår förpuppas larven inuti minan. Puppan har rörliga kroppssegment och kan röra sig inuti pupp- kammaren. Den fullbildade fjärilen kläcks på försom- maren. Inför kläckningen skjuts framdelen av puppan ut genom bladytan. Fullbildade luggmalar har trådformiga antenner som är ungefär två tredjedelar av framvingarnas längd, hos hanen har de tunna, långa sinneshår (cilier).
Genom sitt beteende att hålla främre delen av kroppen något upplyft och vingspetsarna stödda mot underlaget kan lugg malarna likna styltmalarna (Gracillariidae). Bilden visar större ekluggmal Tischeria ekebladella och är fotograferad i England. Notera att individen på bilden har tydligt mörkare vingfjäll utåt på framvingen än vad den avbildade individen på artsidan har. FOTO: IAN KIMBER tischeriidae • 3
Luggmalslarver gör stora och tydliga fläckminor på ek- el I släktet Coptotriche börjar minan ofta med en kort gång och utvidgas senare ler rosväxter. De vita, ogenomskinliga fläckminorna som till en stor fläckmina. Silkestrådarna som larven spinner inuti minan får bladet larverna av större ekluggmal Tischeria ekebladella gör på att böja sig. Bilden visar en fullvuxen larv av nyponluggmal Coptotriche angusti- ek är lätta att känna igen. Till skillnad mot de flesta andra colella inuti sin mina på nyponros. minerande fjärilslarver lämnar inte luggmalslarven kvar FOTO: BENGT Å. BENGTSSON sina exkrementer i minan utan kastar ut dem genom ett litet hål. FOTO: BENGT Å. BENGTSSON
Första antennsegmentet har en lång tofs av smala fjäll som delvis täcker ögonen. Tredje antennsegmentet är långt, nästan tre gånger längre än det andra segmen- tet. Labialpalperna är korta, nästan raka, nedhäng- ande och täckta av tilltryckta fjäll. Båda vingparen är smala och lansettlika. I framvingen når normalt alla fem radialribborna framkanten. Medianribborna är endast två, når till ytterkanten och utgår från nästan samma punkt på diskfältets tvärribba. I bakvingen är ribborna få, raka och nästan utan grenar och tvärrib- bor. I hanens könsorgan har uncus två utskott som inte är förbundna vid basen. Vid utskottens bas finns ett par lober med borst. Genitalklaffarna saknar utskott och är hos släktet Tischeria breda vid basen och utåt avsmalnande, hos släktet Coptotriche mer eller mindre jämnbreda. Aedeagus är ovanligt smal, hos släktet Tischeria Y- eller U-formig med djupt förgrenad spets och hos släktet Coptotriche mycket smal med starkt ut- Luggmalar (tidigare pannluggmalar) har fått sitt svenska namn eftersom de vidgad spets. främre, breda fjällen på huvudet går ner över pannan och liknar en pannlugg. Honans äggläggningsrör är kort, saknar stickande Hos hanen har de trådformiga antennerna tunna, långa sinneshår (cilier) och funktion och är inte utskjutbart. Tionde bakkropps- fjällklädda segment. Första antennsegmentet har en lång tofs av smala fjäll segmentet hos honan är omvandlat till ett par lober som delvis täcker ögonen. Tredje antennsegmentet är långt, nästan tre gånger längre än det andra segmentet, vilket är typiskt för luggmalar. Mundelarna kän med korta, grova, stiftlika borst, här kallade ägglägg- netecknas av en relativt lång, fjällklädd sugsnabel och labialpalperna är korta, ningspapiller trots att det är oklart om de är homo- nästan raka, nedhängande och täckta av tilltryckta fjäll. Bilden visar en hane av loga med äggläggningspapiller i andra fjärilsfamiljer. större ekluggmal Tischeria ekebladella. Corpus bursae är tunn och saknar signum. ILLUSTRATION: ANDREA KLINTBJER 4 • nationalnyckeln till sveriges flora och fauna
Sc Sc R1 R R1 2 R3 R2 R4 R R3 5 R4 R5
M1–2 M1–2 CuP M M3 CuA 3 CuA A A CuP
Sc Sc R R CuA M A CuP M CuP CuA
Släkte Tischeria Släkte Coptotriche
Hos luggmalar är båda vingparen smala och lansettlika. Vingkopplingsapparaten består hos luggmalshanen av ett I framvingen når normalt alla fem radialribborna framkan grovt frenulumborst och hos honan av två tunnare frenu ten men hos t.ex. mindre ekluggmal Tischeria dodonaea lumborst placerade tätt intill varandra. Här visas vingarna saknas en av radialribborna, vilket är en bra karaktär vid hos en hona av brämluggmal Coptotriche marginea. artbestämning. Medianribborna är endast två, når till ILLUSTRATION: MATTIAS SUNDSTRÖM ytterkanten och utgår från nästan samma punkt på disk fältets tvärribba. I bakvingen hos båda släktena är ribborna få, nästan raka och utan tvärribbor. Här visas vingarna hos en hona av större ekluggmal Tischeria ekebladella. ILLUSTRATION: MATTIAS SUNDSTRÖM
uncus
genitalklaff äggläggningspapill segment 8
bakre apofys
transtilla främre apofys vinculum
bihang
ductus spermathecae
corpus aedeagus bursae
I luggmalshonors könsorgan är det tionde segmentet om bildat till ett par lober med grova borst eller taggar som här kallas äggläggningspapiller. I släktet Coptotriche är I hanens könsorgan är formen på uncus en användbar längden och vindlingarnas form på ductus spermathecae karaktär för artbestämning av luggmalar. Utseendet en bra artskiljande karaktär och i släktet Tisheria är bl.a. på aedeagus skiljer sig avsevärt mellan släktena och är formen på det åttonde segmentet artskiljande. Bilden visar ofta artskiljande. Bilden visar brämluggmal Coptotriche brämluggmal Coptotriche marginea. marginea. ILLUSTRATION: ROLAND JOHANSSON ILLUSTRATION: ROLAND JOHANSSON